En liten älva

I morse vaknade jag med täppt näsa och rasp i rösten. Det straffar sig att vara sommarklädd ute i skärgården. Jag borde absolut ha haft en jacka eller tröja med igår. Alla förståndiga skäribor hade klätt sig förnuftigt. Men jag som är från laande tyckte ju att det var varmt och skönt när vi startade hemifrån och funderade inte ens på vind och regn. Ack ja, av dumt huvud får kroppen lida. Och nu vågade jag inte ens gå på födelsedagskaffe idag, trots vänlig inbjudan. I dessa tider, vet man ju aldrig om det man får ihop med sig är farligt och smittsamt. Hoppas att det är snabbt övergående och inget annat än lite täppt näsa på grund av mitt slarv och avsaknad av en hemstickad tröja!

Igår fick jag den här vackra älvan av min fina kollega.

I påsen hittade jag de här nyttiga sakerna. Muminmamman hamnade direkt på kylskåpsdörren. Precis vad jag behövde då mina magneter börjar bli gamla och inte längre orkar hålla diverse papper och kort på plats längre.

Och det här fina kortet, där texten översatt till svenska blir ungefär det här: Du är fantastisk Jag tycker om dig.

På baksidan ett tack för terminen, som har gått och mot ett nytt läsår. Och ni ser att min kollega har tagit sig tid att dona på kortet. STORT TACK för den fina gåvan och omtanken. Glad och rörd är jag.

Bisin min fick två Fazers blå, för sin hjälpinsats på våra torgdagar. Utan honom skulle vi inte ha klarat oss. Så är det bara. Ibland behövs det manlig kraft.

I natt började jag fundera om de där semlorna (frallorna) jag köpte igår kan anses vara närproducerade?
Å ena sidan var jag ju långt borta hemifrån. Å andra sidan var de ju bakade på ön på eget mjöl, så det var ju närproducerat, inte sant? Finns det regler för sånt här månne? 

I morse klarnade ett mysterium här i huset. Bisin min påstår att jag har blivit disträ och lämnar på ljuset i toan. Öööh, det gör jag väl ändå inte? Kanske på natten då när jag är riktigt trött, men... För husfridens skull tog jag snällt på mej skulden.
MEN se i morse fick jag bevis! Det är han själv som glömmer att släcka belysningen. Haaa! Lite snopet ur hans synvinkel, efter hård press och ovedersägliga bevis blev han tvungen att erkänna. Eftersom jag är snäll så har jag inte retat honom alltför mycket eller ens krävt upprättelse för hans felbedömning av mitt agerande och minne.

Bra saker idag:

• Steg upp klockan halvsju trots sovmorgon.
  
  
• Lyxfrukost:
  
  
  
  Gerdas bondost på Gunnels sermlor. Mums filibabba!
  
  
• Trädgårdslandet behöver inte vattnas idag!
  
  
• Bisin min tillreder redan nu midsommarmiddagen, en vecka i förtid: Nypotatis (färskpotatis i väst), citronpepparlax och sallad. Mums! Och skönt att jag slipper matlagningen. Det räcker så bra för mej att ta hand om disken.

Igår kväll blev det dessvärre inte många varv virkade på dopklänningen, för jag var så trött. Kom endast till varv 55. I morse insåg jag att det finns hela två fel på det varvet. Jag har ju sagt det förut: Inte virka då du är trött! Men som vanligt var jag olydig. Suck!

Den här gången var jag så lat att jag inte rev upp. Så nu finns här ett ställe med en stolpe för lite och ett annat ställe saknas en luftmaska. Jag testade på bisin min och han märkte då ingen skillnad och så frågade han:

– Tror du verkligen att folk kommer gå fram och syna dopklänningen i sömmarna? 
– Öh, nää kanske int, svarade jag och funderade hur jag själv skulle göra i samma situation. Jag kanske skulle ha gått fram och pillat lite på klänningen och beundrat hantverket eller enbart beundrat den på avstånd. Hur skulle ni göra?
– Det är bara du själv som vet hur det ska vara, tröstade bisin min. Tack för det. Varv 55 fick stå kvar med sina fel. Harmfullt, men om jag ska hålla på och riva stup i kvarten kommer klänningen inte att bli klar i tid.

Önskar er en riktigt skön söndagskväll.