Kära vänner, nu har ni fått klara er i två dagars tid utan min närvaro. Det beror på att här har det varit sådan fart på att jag i torsdags trodde det var fredag och igår att det var lördag. Tiden går alltför snabbt när man har roligt.
Tiden går också snabbt då man är på språng och det har jag varit minsann. I torsdags var jag iväg till stan hela två gånger och sådant tar tid och energi. På kvällen kom H på besök. På fredag förmiddag gjorde vi stan tillsammans och det var hur kul som helst trots ösregnet. Vi besökte Bistro Kronan och eftersom jag var övertygad om att det var lördag, så beställde jag två räksmörgåsar. Både den lite äldre damen och den betydligt yngre flickan såg ut som fågelholkar i ansiktet. Eftersom deras svenska inte var bra, så tog jag om hela saken en gång till lite långsammare, dock utan att byta språk. Ibland kan jag vara lite elak, för kunden har ju alltid rätt och då får kunden välja språk, inte sant?
Till sist kom bägge damerna framför disken och kollade lunchlistan. Va, lunch på lördan tänkte jag. Det var något nytt. Eftersom jag envisades med mina räksmörgåsar, så gick den äldre damen efter ägaren, för har var tydligen en kund, som inte hade alla mumin i båten! Mia kom fram och förklarade att man inte fick beställa från listan då lunchen serveras. Och så berättade hon vänligt vilka alternativ vi hade. Snabbt som ögat beställde vi då lövbiff. Jag var fortfarande konfunderad, för jag hade tidigare en lördag i september ätit supergod räksmörgås där, så varför gick det inte den här lördagen?
Biffarna var tyvärr i kallaste laget och vi borde egentligen ha sänt dem tillbaka till köket. Det gjorde vi dock inte, men oj vad det har harmat mej nu i efterskott. Men det är alltid lätt att vara efterklok. Det kanske dröjer innan H vågar besöka stället igen. Och tänk, jag som nästan håller på att bli stamkund där. Jag var ju på stickcafé på Bistro Kronan i onsdags, i torsdags var jag där på möte och igår då på lunch. Först när vi återvänt hem insåg jag att det var ju fredag igår och inte alls lördag, som jag trott. Uj, uj, hur ska jag nu våga gå tillbaka till Bistro Kronan då jag betedde mej så konstigt? Skammens rodnad färgade mina kinder blossande röda.
Fredagseftermiddagen gick fort, middagsförberedelserna tog sin lilla tid. Vi hade sönerna här + den nästyngstas fru på middag. Och det var både gott (med texmex) och trevligt med sällskapet. Jag hade till och med varit till Alko och inhandlat rödvin. Men den flaskan står fortfarande oöppnad. Det är alkoholfritt, som gäller nu. Det kunde förstås inte jag veta, jag som för en gångs skulle ville visa mej duktig och därmed inhandlade lämpligt rödvin.
För över en timme sedan körde H iväg till västra grannstaden och nästa övernattningsställe. Här blev tyst och tomt. Dubbelmorfar har slocknat på soffan efter att till lunch ha förätit sig på rester från igår. Själv tog jag hand om disken och satte mej här framför datorn.
I onsdags fick jag ju äntligen sista garnändarna fästade i enhörningssockorna, så då kunde jag helt enkelt sätta upp en ny stickning med någorlunda gott samvete!
Igår lade jag ytterligare upp nytt. Den här gången en virkning, för jag var jättenyfiken på det där minimop, jag inhandlade i måndags. Och nej, det är inte särskilt trevligt att virka, för det är så löst tvinnat. Men jag tänker envist virka färdigt mitt lilla projekt. Skam den som ger sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar