Maskhjärna

– Du har maskhjärna, utbrast bisin min sent omsider igår kväll då han äntligen kommit hem från grannbyn och satt sig ner i sin gungstol.
– Öh, svarade jag medan jag räknade tre gula, fyra röda, två gula, fyra röda, ta med det gula garnet på baksidan, fyra röda, tre gula...
– Ja, du hör inte på, du bara muttrar för dig själv.
– Va, sa jag och tittade förvirrat upp från min stickning.
– Jag frågade vem som har gjort Caravanserai.
Tystnad medan jag fortsatte räkna röda och gula maskor. När jag äntligen kom till varvets slut svarade jag tveklöst utan att ens tänka:
– Int vet jag.
Och så såg jag på mönstret hur följande varv skulle stickas.
– Det var ju det jag sa, du har maskhjärna.
Joo, förstås, jag måste ju koncentrera mej och räkna maskor när jag mönsterstickar med två olika färger.

I morse viftade bisin min stolt med en LP-skiva.
– Si nu, här är den, Santanas skiva Caravanserai.
– Jaha och?
– Ja, det är långa låtar, som man kan meditera till.
– Aha, jag har nog aldrig hört nån låt därifrån tror jag.
– Den längsta låten är över nio minuter, se här.
– Jaså, svarade jag lite avmätt medan Dreams av Fleetwod Mac spelade i mitt huvud.

Jag var inte riktigt på mitt vanliga soliga humör i morse, för jag missade lite. Jag hade tänkt baka scones, men hittade inte bakpulver i det nystädade skåpet. I takt med att mitt blodsocker sjönk och magen knorrade alltmer högljutt tappade jag koncepterna. Jag letade på de mest osannolika platserna och hittade till och med en burk med soda, som jag inte ens visste att fanns. Bisin min hörde på mitt muttrande och gormande. Sen tittade han i skåpet och simsalabim, där fanns en liten rosa burk med bakpulver. En rosa burk! Har inte sett en sån förut. Och nu var det redan alldeles för sent för bakning. Nu bara måste jag få min frukost.

Där satt jag sedan och knaprade på knäckebröd och drack vatten, kände mej tillplattad. Och som en riktig boomer, för den där burken med bakpulver såg inte alls ut, som tidigare. Suck! Hur kunde jag vara så blind?
Tröstar mej med att jag nästan är färdig med den stickade traktorbården, endast tre varv återstår av själva traktorn. Sen blir det till att sy maskstygn, för jag kan inte ha så jättelånga flotteringar.
I ärlighetens namn är jag lite rädd för det där maskbroderiet. Det kan ta evigheter innan jag fått det färdigt och det är inte alls bra. 

Igår var jag inte alls så där jättelat, som jag planerade. Nej, jag fixade varma smörgåslängder till lunch. Lätt som en plätt, men att tärna osten, smören och medwursten samt klippa persiljan tar sin lilla tid. Den här gången använde jag färdiga gurktärningar ur burk istället för tomater och klippte gräslök från trädgårdslandet istället för att skiva gul lök tunt.

Tillsammans med sallad, tomater och grynost njöt jag och äldsta sonen av lunchen. Skönt med lite annat än potatis, som jag tycker att vi nu har ätit så det står ut genom öronen. Men så blir det när man odlar egna knölar.

Vet ni vad? Jo, snart kan jag ta anställning som bilreservdelskonsult. Inte för att jag precis vet nånting alls om bilar utan mera för att jag hela tiden är tvungen att bistå bisin min med sökningar av de mest skilda slag. Sent på eftermiddagen igår blev jag tvungen att kolla om de delar han hade i hyllan passade den modell som han mekade på. Efter en hel del stånkanden och stönanden samt kämpande på telefonen kom jag fram till att, jo, de skulle nog passa. Gissa om jag var nervös när han körde iväg till hallen i grannbyn och skulle byta delar. Hela kvällen väntade jag på att han nog kommer hem som ett åskmoln och radar upp en massa svordomar, för att jag hade fel. Men vilken tur, verkligen tur, delarna passade. Tjohooo!

För en stund sedan hade jag besök av postnord, som avlämnade en reservdel från utlandet, en del som jag beställde i söndags. Paketet lämnades här vid vår dörr utan att de ens knackade på och kollade om vi var hemma. Nu får jag igen leva i spänning om delen passar. Men den här gången får allt bisin min ta skulden på sig om det är fel, för jag tvingade honom till datorn och kolla att det var rätt. Men man vet ju aldrig vad som finns i paketet. Få se...

Tidigare här på förmiddagen fick jag igen leta bildelar på Motonet. Och hur många gånger jag än har förklarat för bisin min att jag måste veta vad det handlar om för att hitta delarna, så säger han att jag bara ska skriva in bilens registernummer  och söka. För femtioelfte gången visade jag honom att delarna finns i olika kategorier. Jag måste alltså veta om det handlar om till exempel "Alusta ja ohjaus" eller "Voimansiirto". Bromsar (Jarruosat) och avlopp (Pakoputket ja tarvikkeet) är väl nu det enda jag förstår så där direkt. Men ska du beställa bromsskivor så måste du veta om det är främre eller bakre och hur många bultar och... ja, vilken kvalitet du är ute efter. Till råga på allt så stämmer bisin mins vokabulär inte alls ihop med Motonets. På riktigt heter delarna alltid något annat än det han säger. Idag skulle han ha tag på ett skyddsgummi och sa åt mej att jag ska leta efter "vetoakselin suojakumi". Gissa vad det heter på riktigt? Jo, "vetonivelen suojakumi". Här får jag verkligen använda min hjärna till max. För att göra det hela ännu mera intressant, så finns det där gummit till två olika sidor och dessutom ännu sådana som ska dras över på något sätt. Nå, ni förstår att det börjar snurra rejält i min maskhjärna av allt det här. Hur som helst, bisin min har kört iväg till huvudstan, till Motonet, för att få tag på skyddsgummit. Det fanns dessvärre inte på närmare håll. Visst är det en trevlig hobby det här med att hålla bilarna i skick? Tacka vet jag garn och stickning!

Nu är det dags för tvätt och disk för min del, eller tänk om jag nu bara skulle sätta mej och sticka när bisin min är borta hemifrån?

Önskar er alla ett riktigt skönt veckoslut.