onsdag, april 18, 2018

För våldsam

KNÄÄÄKS, sa det i söndags när jag satt och virkade.
- Fy bubblan, hojtade jag.
- Vad hände, undrade morfar i huset oroligt.
- Var det ditt knä?
- Nej, nästan snyftade jag.
- Gör det ont nånstans?
- Nää, suckade jag.

- Min virknål brast.
- Du ska inte vara så våldsam, förmanade morfar i huset.
- Jag är inte våldsam, morrade jag smått våldsamt.
- Det är hårt att virka papperssnöre.
- Men du har ju sprutflaskan där och kan ju vattna nystanet.
- Nä, det går inte för då blir allting för mjukt. Det måste finnas lite stadga i den här virkningen om det alls ska bli till nånting.
- Jag kan tälja dej en ny virknål, sa han hjälpsamt.
- Men hur ska du få den till storlek 6 mm?
- Äsch, det är inte så noga.
- Jooo, det måste vara sexans virknål annars blir det int bra.

Morfar i huset suckade djupt och mumlade nånting om envisa, våldsamma käringar. Själv begav jag mig ut på jakt efter en ny virknål nummer sex. Jag grävde och grävde och var inte alls glad över att det inte finns alla storlekars virknålar så där bara. Jag måste nog på allvar nu ha en inventering och sedan komplettera mitt förråd av både virknålar och stickor. Jag tycks aldrig ha den rätta storleken hemma. Nu när jag behövde en grövre virknål, så hittade jag förstås enbart klena. Tyvärr var det så att senast jag köpte virknålar, så köpte jag enbart klena och jag köpte dem dumt nog mera på basen av färg än på basen av grovlek.

Till sist hittade jag en förpackning med virknålar i trä där det fanns nummer sex. Virknålen fanns i ett paket, som följt med tidningen Simply Crochet. Vilken tur alltså att jag hade köpt just det numret av tidningen.

Det var nu andra virknålen i Novitas set av plast, som brast för mej. Så ett gott råd, använd ej deras virknålar till papperssnörevirkning. Min röda femmans virknål har nämligen också brustit. Morfar i huset funderade nog på att förstärka dem på något sätt och limma någonting tjockt på dem. Mycket hjälpsamt, inte sant? Men jag avböjde vänligt, för det går kanske inte att alls hålla i nålarna och virka sedan. Inte för att det går att virka med dem nu heller!

Idag har jag varit på en trevlig invigningsfest och fått se det nya superfina effektiverade servicehuset i stan.

tisdag, april 17, 2018

Den som är snäll...

... får karamell!

Ikväll när jag steg ur bilen efter hemkomst från undervisningsjobbet i grannstaden, sniffade jag i luften. Åååh, vilka förföriska dofter, som spred sig i vinden på vår gårdsplan. Min näsa ledde mig rätt in till vårt kök, där morfar i huset precis hade stekt färdigt en jättehög med plättar.

Ljuuuuvligt att komma hem till en sådan här kvällsbit! Tack!

Igår blev jag förresten bjuden på en helt underbar mango-ostkaka, men det finns inget bildbevis för fotot jag tog är så darrigt och suddigt.
Tack till kollegan för supergod kaka. Vaherkylä är ett utmärkt ställe att hålla planeringsmöte på!

Tydligen har jag varit snäll, som i två dagars tid fått njuta av godsaker.

måndag, april 16, 2018

Pop

I en veckas tid har jag nu gått omkring med dåligt samvete, för jag har gjort någonting förskräckligt. Jag har köpt garn! Ve och fasa.

Hela 200 g Pop-garn. Till mitt försvar anför jag att jag bara måste ha det här garnet till ett av mina femtioelva projekt. Så det så! Men det betyder förstås att det går på tok med mitt garnbantande. Ack ja.

söndag, april 15, 2018

Lila virkbörjan

HUPS! Nu gick det på tok igen, för gissa vad jag gjorde i morse?
Jo, jag startade ett nytt projekt! Och det utan att ha slutfört något av alla mina andra projekt först. Ack ja! Så galet det kan bli.

Igår kväll ringde jag min hulda moder:
- Hjääälp! Vad ska jag göra? Jag lovade Kimmen att skriva en kolumn! Vad ska jag skriva om?
- Du kan ju skriva om den där vessabyttsgrejn.
- Nå nej! Den är ju inte rumsren! Det måste nog vara någonting annat, men vad?
- Nå, du kommer nog på nånting i natt när du sover, sa min hulda moder lugnande.
- Men hur ska jag kunna sova när jag inte vet vad jag ska skriva om, gnällde jag lite småbarnsaktigt.
I natt snurrade så den ena idén efter den andra i mitt huvud, men jag förkastade alla.
I morse klagade jag min nöd för morfar i huset. Han var lika tvärsäker på att jag kommer på nånting, som min hulda moder var.
- Men skriv om nånting aktuellt, drog han till med.
- Men jag vill inte skriva om ishockeyligans slutspel, eller om Syrien och jag vill inte skriva om Jari Sillanpää.
- Men du kan ju skriva om Formel 1 då.
- Nä, sånt vet jag absolut inget om.

Inget av råden dög alltså. Så jag satte mej ner med den nya virkningen och då kom jag småningom på vad jag skulle skriva om. Så handarbetandet är bra för många olika saker!

Önskar er alla en riktigt skön söndagskväll och en fin start på inkommande vecka.

lördag, april 14, 2018

Lila provlapp

Sent igår kväll började jag gräva efter stickor nummer fyra. Det var inget lätt jobb ska jag säga. Till sist hittade jag ett par med alldeles för lång kabel och så satte jag igång...

... med en lila provlapp. Med lite inexakt mätning kom jag till att det nog skall vara fyrans stickor. Vid det laget var jag till all tur så trött att jag inte orkade leta efter en kortare kabel och sedan lägga upp över 80 maskor. Och tur var ju det för jag ska verkligen INTE börja på några nya projekt innan jag fått åtminstone ett gammalt färdigt. Tror jag, men vem vet vad jag hittar på imorgon?! :)

fredag, april 13, 2018

Härliga fredag

Sol och härligt väder hela dagen lång. Dessvärre inte veckans sista arbetsdag. Åh nej, imorgon är det jobb, som gäller igen. Då ska jag nämligen sitta på skolbänken. Psst, säg inget, men jag tänker smuggla med en stickning. Det är väl tillåtet?

Idag på eftermiddagen hann vi precis hem med morfar i huset innan vi fick besök av två raringar.
Vi har nu rester av bananplättar lite här och var. Men det var det absolut värt. Lilla M är så söööt, så superdupersöt, ska jag säga. Idag hade vi mycket att tala om som vanligt. Hon är intresserad av allt möjligt och var alldeles salig då hon fick sitta i gungstolen (en som vi har fått till låns) och gunga med morfar i huset. Salig av lycka var hon också då hon fick klappa Lurvinge.

Tur att dottern och dotterdottern var här och muntrade upp mej för det blev lite vemodigt på förmiddagen då jag avslutade två kurser. Nu är det inte många gånger kvar innan den här terminen är över.
Tack för den goda gåvan, "Mammas chokladbollar"!

Önskar er alla en skön fredagskväll och riktigt härlig lördag.
Nu ska jag äta middag och sen ska jag sticka en provlapp och så blir det väl en ny stickning igen. HUPS!

torsdag, april 12, 2018

Fortsatt kaos

- Det där tar jag sen inte hand om, sa morfar i huset mycket bestämt i morse då han såg  att det var fortsatt kaos på vårt diskbord.

Han vände tvärt och gick och lade sig på soffan ackompanjerad av en gruvlig hostattack.
- Du får själv ta hand om ditt rådd den här gången, hackade han fram mellan hostningarna.
- Då får du inte äta varma scones, kontrade jag smått förtrytsamt. Här hade en annan stigit upp halv sju igen och bakat, fastän det var sovmorgon!

Det var ljuuuvligt gott med varma scones till morgonteet. Mina scones innehåller vetekli, semlemjöl och lite vetemjöl.
Och jodå, lugn bara lugn, morfar i huset tog snällt hand om disken och fick förstås varma scones till sitt morgonkaffe.

- Hjälp, kom hit fort, ropade jag idag på eftermiddagen åt morfar i huset.
- Vad är det nu då?
- Strecket brast, kom hit nu genast, hojtade jag från vår balkong (den som morfar i huset envisas med att kalla terrass!).
- Men vad ska du med strecket?
- Jag ska hänga upp sängkläderna på vädring, tjöt jag.
- Du behöver inte skrika sådär hysteriskt, svarade han lojt utan att röra en fena.
Jag hysterisk? Haaa, då har han inte sett mej hysterisk på riktigt. Men vänta nu, brukar jag bli hysterisk? Nej, faktiskt inte och allra minst brukar jag skrika sådär som de där kvinnliga våpen i diverse deckarfilmer. Det lönar sig ju inte att skrika. Det går bara onödig energi åt när de istället borde koncentrera sig på att försöka undkomma mördaren.

Här i huset vidtog den vanliga intelligensbefriade diskussionen om vems felet egentligen var att strecket brast. Vad sjutton spelar det för roll? Strecket brast för att det helt enkelt var för klent för två täcken och ett sängöverkast. Inget att diskutera om det. Å ena sidan kan ju felet vara mitt som hängde alla sängkläder där. Å andra sidan kan det likväl vara morfar i husets fel för att han från början satte en alldeles för klen tvättlina (bykstreck) där.

Idag drabbades jag av ett farligt anfall av städiver. Mina ögon for runt i rummen som den värsta flugas facettöga och jag synade alla dammtussar och fläckar för att till sist landa i sovrummet. Där blev det dammtorkning och -sugning så det stod härliga till. Snabeldraken fick minsann jobba på. Och vet ni vad, jo nu ska det bli riktigt, riktigt skönt att krypa ner mellan rena lakan.

Se så vackra mina tulpaner är. En sån fröjd och glädje!

onsdag, april 11, 2018

Det var en gång...

... en Krämig ostpaj
Nu finns den nästan inte längre. Den här lilla biten fanns kvar då jag tog hem den idag från jobbet. Det tyder ju på att den var god, eller hur?
Jag följde inte receptet slaviskt utan blandade både nyklippt gräslök, örtsalt, paprikapulver och nymald svartpeppar i äggstanningen.

Det fanns också en...
Drömtårta! Men snart finns inte heller den kvar för morfar i huset tycker att vi ska äta den istället för vårt sedvanliga kvällste med skorpor!

Jag var alltså superenergisk i morse och steg upp halv sju och satte igång med att baka. Jag tror nog att kollegerna uppskattade min insats. Åtminstone såg det så ut.

Morfar i huset var däremot inte alls förtjust över kaoset på diskbordet. Jag lämnade det efter mej när jag hastade iväg till jobbet med varm ostpaj och nybakad drömtårta.

- Vet du vad som hände klockan tre i natt för hundra år sedan, frågade morfar i huset i morse.
- Nä, hur skulle jag det.
- Då kom tyskarna och jagade bort de röda härifrån, sa morfar i huset, som igår fördjupade sig i sin hemsockens historia.
- Klockan fem började slaget och klockan sju var allting över.
- Det gick fort. Hoppas att det inte blev många offer.
- Jo, det var flera som sköts. Troligtvis över 20 personer.

I morse var det uppvaktning vid monumentet.

Vi var dessvärre inte där då. Jag hade ju fullt sjå i köket med bakningen. Nytt vid monumentet är bänkarna. Riktigt bra om man behöver sitta och vila.

- Kommer du hem med en blomma nu igen, frågade morfar i huset igår kväll vid min hemkomst.
 Som små rosor är de här vackra blommorna. Tack för den fina blomman!

- Hur kommer det sig att du får blommor hela tiden?
- För att min insats uppskattas.
- Men du får ju lön för ditt jobb. Borde inte det räcka?
Jaa, vad ska jag säga till det där, tänkte jag och kom på att det är nog bäst att vara alldeles tyst nu. Jag kan hålla med morfar i huset såtillvida att jag inte väntar mej att få gåvor. Men jag blir glad och tacksam, tacksam över att någon visar sin uppskattning för det jag gör. Det är ju det som gör att jag anstränger mej lite extra och orkar lite mera.

tisdag, april 10, 2018

Tillbaka till jobbet

Här utgår nu en allmän varning för alla er, som läser den här bloggen vid frukostbordet. Det som följer nedan kan kanske få morgongröten att fastna i halsen. Jag tar inget ansvar, för jag har varnat er!

Det var så här:
- Har du tagit den där gula grejen som ska vara i vessabyttan, frågade jag morfar i huset tidigt i morse.
- Nä, varför skulle jag ha gjort det.
- För den syns inte här längre och vi är bara två i huset och jag har inte tagit bort den.
- Är du säker på det?
- Jo, bombsäker.
Morfar i huset masar sig till toan, kollar, ingen gul grej som så att säga ska rena i byttan när man spolar. Vart kan den ha tagit vägen?
Morfar i huset spolar. Vattnet stiger farligt nära toalettstolens kant och en massa svordomar väller ut från toan.
- Den har fallit i byttan. Nu får du ringa efter pumpbilen.
- Men...
- Om den far längre ner vet man inte vad den kan söndra.
- Men...
- Det är ditt fel. Jag sa ju att vi inte ska ha sånt skit i vessabyttan.
- Men jag har inte spolat ner den. Det är du som var senast på byttan för locket stod upp.
- Men det var du som köpte den grejen och som satt dit den fast jag inte ville.
- Men...
Och så fortsatte vår ointelligenta diskussion en god stund till, innan morfar i huset hittade en bit ståltråd och fiskade upp eländet. Sedan fick jag höra på hans klagosång hela förmiddagen innan jag körde iväg till jobbet. Som ni märker går det vilt till hos oss, trots att här borde vara relativt lugnt med två vuxna och två katter i huset.

Igår hamnade jag faktiskt att köra tillbaka till jobbet. Det var när jag satte mej ner vid köksbordet, som det slog mej att jag glömt min fina tulpanbukett på skrivaren i datasalen.
- Kan du inte lämna dit tulpanerna över natten, frågade morfar i huset.
- Nej, absolut inte, dom är ju utan vatten.
- Men nu hålls dom ju dit.
- Nej, det gör dom inte. Jag ska ha hem dom, sa jag och körde tillbaka till jobbet. På återvägen passade jag på att uträtta lite andra ärenden också.
Hur skulle jag ha kunnat lämna den här fina tulpanbuketten? I precis mina färger. Stort TACK för fina blommor!

I morse var hela världen vit igen!
ARGH! Tur att jag har hela två fina tulpanbuketter att glädja mej åt.

Nu borde jag baka en ostpaj till morgondagens personalmöte. Men jag är så trött att jag nog kryper ner under täcket. Få se vad jag hittar på att bjuda på imorgon...

måndag, april 09, 2018

Tidning och mönster

Jösses vet ni, nu har jag suttit och nyst hela kvällen. Tänk om jag blir förkyld på nytt? Brrrr. 
Eller tänk om jag är allergisk? Mot vad i så fall? Katterna? Garn? Eller, ve och fasa, morfar i huset?

I natt vaknade jag vid halvtre-tiden med hårt bultande hjärta. Jag blev så rädd då svanar flög här över oss och flöjtade riktigt hårt. Efter den skrämselhickan hade jag riktigt svårt att somna om. Varför de kallas sångsvanar förstår jag då rakt inte. Deras brölande och tutande låter inte alls som någon vacker fågelsång. Nej tacka vet jag alla småfåglar som sjunger glatt här om morgnarna.

Svanarna lyckades dock inte få bukt med min nuvarande öronmask, det vill säga de lyckades inte byta skiva i min inre jukebox. Där sjunger Markus på finska: Om du ännu är fri... Smörigt så det förslår och inte får jag bort honom ur systemet. Har ni några förslag på någon bättre låt, som skulle få vara i min inre jukebox?

Tidigt igår morse kom morfar i huset på att han inte vittjat vår postlåda på länge, så han knallade över vägen och kom hem med ett fång reklam, Nya Östis och så den här:

Så nu har jag minsann tidningar! Kunde bra ha avstått från fredagens inköp om jag hade vetat detta då.

Min hulda moder beslöt att inte vara sämre än min stickväninna B, så mamma försåg mej igår också med ett mönster på en stickad klänning:
Från förra årets Hemmets veckotidning. Tyvärr blev det lite skrynkligt då jag satte det i min väska. Det här mönstret börjar från 2 års ålder så jag får allt vänta lite att lilla M växer till sig.

På baksidan fanns det mönster på de här stickade grytlapparna:
Som ni märker. Jag är omgiven av snälla människor, som enbart tänker på mitt bästa, inte sant? Strunt nu att min startitis blir värre och värre...

Och nu, nu ska jag ta en liten hutt från den gröna flaskan med örter i från kylskåpet. Håll tummarna att det inte är en ny förkylning på gång här.

söndag, april 08, 2018

På tal om gåvor

Söndagspaniken kommer småningom smygande. Har jag allting färdigt för morgondagen? Nä, inte alls, för nu tänker jag enbart på stickning, virkning och garn. Hur jag ska förmå mej till att övergå att tänka undervisning och datorer, vet jag inte. Kanske en god natts sömn förvandlar mitt huvud och så är jag superfokuserad igen i morgon?

Våra gäster är redan hemma hos sig i väst. Det blev en mycket kort samvaro med dem för de stackarna har fått flänga runt här i öst för att hinna besöka alla.

Så här fina tulpaner fick jag av dem igår. De lyser upp tillvaron för oss här även om morfar i huset tycker synd om blommorna som kapas och sedan vissnar och dör. Han värnar mera om sådant som växer.

Vi har idag varit iväg söderut tillsammans med gästerna och blivit bjudna på förmiddagskaffe/te med smörgåstårta, kakor och gräddtårta. Sedan hann vi ännu ett varv till min hulda moder. Hon längtar efter sina svenska gäster, som åkte hem i fredags. Livet verkar vara fyllt av att mötas och skiljas.

Av våra gäster fick jag höra att det nu går illa för handarbetsglada i västra delen av Nyland. Pirjon lankakauppa i Karis ska stänga. Hon lär ska ha haft rejält nedsatta garner till salu och tänk jag fick inget veta!!! Nu borde vi ha haft den där stickligeappen färdig. Konstigt nog så påstår mina anförvanter att jag inte ska ha mera garn. Hur kan dom tro nånting sådant? Man kan ju aldrig ha för mycket garn, eller kan man?

Inte nog med det, men så ska också Sländan i Ekenäs sätta lapp på luckan. Hur ska detta sluta? Det blir ingen affär kvar nu. Visst borde väl nu mina gäster ta sig till affärerna och fynda garn? Det är ju ändå snart morsdag...

Förra söndagen fick vi ju överraskningsgäster och då fick vi de här chokladplattorna (-kakorna):

Mums! Den gula chokladplattan är redan uppäten. Men den röda finns kvar och det är lite konstigt med tanke på att morfar i huset är ett riktigt chokladmonster!
Tack för både blommor och choklad!

Nu önskar jag er alla en riktigt bra start på veckan.
För mej gäller det att packa arbetsväskan färdig, sticka, sticka, sticka och sedan kanske, kanske överraska morfar i huset med varma skinksmörgåsar.

lördag, april 07, 2018

Stickligan

I morse fick jag ett MMS. I det fanns en bild på världens sötaste lilla stickade flickklänning. Ååååh! Jag uttryckte min förtjusning över mönstret och fick meddelande att jag kan få mönstret om jag vill ha det. Förstås tackade jag ja.


Hur skulle jag kunna motstå det här fina mönstret från Allas veckotidning nr 15 2018?

- Stickväninnan B kommer hit, hojtade jag åt morfar i huset.
- Varför det, frågade han misstänksamt.
- Hon hämtar väl inte mera garn?
- Nej, nej, jag ska få ett mönster.
- Alltså vad då?
- Ja, ett stickmönster alltså.
- Men du har ju hur många mönster som helst.
- Nä, inte ett så här vackert.
- Ni är inte kloka, sa morfar i huset och skakade förtvivlat på huvudet.

Den rara väninnan kom och levererade mönstret. Omtänksamt hade hon lagt det färdigt in i en plastficka.
- Jag tänkte genast på dej när jag såg det här, sade hon.
Jag är rörd och glad. Vilken ynnest att ha en så fin stickväninna. Tack för din omtanke! 
Härligt att det finns så sköna människor!

- Ni är riktigt stickligan ni, sa morfar i huset. Stackaren, han förstår liksom inte riktigt det här med garn och mönster. Ändå borde han ju vid det här laget vara van.
Men det är ju egentligen ingen dålig idé det där med stickliga. Man kunde ha ett liknande system som fågelskådarna, så att man i sin telefon får larm när det finns garn förmånligt eller hittas nya fina mönster. Ingen dum idé alls. Någon borde kanske koda en app?

Önskar er alla en riktigt skön lördagskväll.
Själv ska jag sticka lite medan jag väntar på kvällens gäster.

fredag, april 06, 2018

På tidningsfronten...

... inget nytt tänkte jag nästan skriva här, men det vore att fara fram med osanning och bort det från mej!

Skärtorsdagen i förra veckan var jag iväg till mataffären. Det behövdes ju bunkras upp inför helgen. Som vanligt undvek jag godsigången till kassan och försökte istället i expressfart rusa iväg förbi tidningshyllan. Och det gick vet ni riktigt bra, för inte en enda handarbetstidning hoppade i min kundvagn. Hurra!

I kassakön blev det sedan svårare att hålla sig. För visst behöver ju mina små grå lite extra träning, inte sant? 


Så hux flux hade Allers nr 13 - 14 2018 dykt ner i min kundvagn.

Och det bästa av allt, den här kryssbilagan följde med tidningen. Superbra sysselsättning så jag avhåller mej från att starta nya projekt på löpande band.

Och vilken tur att jag inte köpte en enda handarbetstidning i torsdags för en vecka sedan.
Den här fanns nämligen i postlådan då jag kom hem!


De här kunde vara möjliga sommarprojekt, kanske? Måste bara kolla om jag har garn...

Idag har jag vandrat i stora mataffären på väg hem från jobbet i västra grannstaden. Det var för en gångs skull härligt att gå där. Lite hungrig var jag allt, för min snabba lunch bestod av en ostmacka och lite vatten. Men det härliga var att det fanns smakbitar! Så jag smakade på prickig korv, grynkorven (tror att det heter isterband i Sverige) hoppade jag över, gråsaltad skinka, saftig ugnsvarm kassler, olika brödsorter, Görans kebab med mormors lätta pommes frites = en splitterny produkt från frysdisken och sist men inte minst Linkosuos havrechips med smak av gräddfil och gräslök samt rågnachos med smak av ost. Superduper gott om ni frågar mej och kanske, kanske snäppet hälsosammare än vanliga chips? Hur som helst, jag tog med mej hem två olika påsar, så jag kan bjuda morgondagens gäster på smakbit.

Även om jag lite yrade från ena ändan av butiken till den andra när jag insåg att jag speedat förbi kattmaten, så inte missade jag tidningshyllan, ack nej.


Den första tidningen jag plockade på mej var alldeles gratis och jag vet nu inte om jag gör så mycket med den. Dock ser den där chokladpajen så pass god och lockande ut att jag nog borde testa på att laga den.


Från tidningshyllan följde den här med hem. Förra månadens nummer, som jag på något sätt totalt har missat. Så visst har jag varit mycket försiktig med mina tidningsinköp, inte sant?


Inklämd mellan andra tidningar hittade jag till min stora glädje den här tidningen. Jippii! Snart ska jag nog lägga mej och ta med de här två tidningarna, bläddra i dem och så drömma och fantisera lite...

torsdag, april 05, 2018

200 maskor senare

Det gick på tok igår kväll. Hux flux hade jag lagt upp 200 maskor till ett nytt sjalbörjan!

Jag borde förstås inte ha gjort det. Den som för övrigt säger att stickning och virkning är lugnande och som yoga, så glöm det. Medan jag satt där med min stickade uppläggning och räknade fick jag plötsligt syn på min fina gula blomma. Men visst har den en lite tråkig svart plastkruka? Borde jag virka ett färgglatt krukskydd i mormorsrutor? Vore inte det en superbra idé? Eller vänta nu, jag har ju 300 g av det där gråa garnet, som skulle gå ihop med det där rosa, lila och naturvita. Borde jag virka en filt av det? I halvstolpar? Eller hej, jag har ju det där brunbeige mattgarnet. Det kan jag ju virka till en rund skön matta...
Min startitis är som sagt svårartad. Snart måste jag uppsöka någon stickdoktor...

Nu borde jag ännu lägga upp 109 maskor till, men det får nog vara för ikväll. Hinner inte. Måste förbereda morgondagens kurs.

onsdag, april 04, 2018

Vid matbordet

Nu har vägbelysningen redan tänts och det är mörkt här utanför mitt fönster. En härlig dag börjar lida mot sitt slut. Jag borde ännu kolla lite på kursmaterial ikväll, men...

I dagarna tre har vi nu fått träffa lilla M. Idag på eftermiddagen hade vi nämligen glädjen att få vara barnvakt hemma hos henne medan modern satt i en stol och gapade stort. Lilla M trivdes riktigt bra i vårt sällskap och det var riktigt, riktigt roligt att leka med henne. Hon är en liten busunge, ska jag säga. Hon kastade en strålande blick på mej och satte sen iväg med raketfart precis dit hon inte skulle få krypa. Snabbt stannade hon upp en hel sekund för att kolla om jag kom efter henne också. Tänk att vardagsrumsgolvet inte räcker till för alla lekar. Å andra sidan så är det ju i köket den intressanta kattmaten finns!

Vid matbordet kan man göra allt möjligt. Vanligtvis sitter man ju där och äter. Ibland är det riktigt trevligt och däremellan är det bara nödvändigt. Och jodå, man borde göra varje måltid till en fest, duka vackert osv, men...
Oftast är det ju sällskapet som gör att maten smakar extra gott. Det gjorde den faktiskt hos oss igår kväll då jag anlände hem vid 20-tiden och blev serverad potatismos, sallad, råriven morot och rödvinsstek, en perfekt sådan till på köpet. Morfar i huset kan minsann när han riktigt vill. Dottern trodde inte riktigt på att hennes far hade tillrett en sådan middag igår. Synd att jag inte förevigade den, men jag var så hungrig vid det laget att jag inte hade tid att börja fota.

Själv har jag hållit på med helt andra saker vid matbordet under sista tiden. Jag har nämligen drabbats av en svårkurerad släng av startitis. Och här hjälper ingen stark flaska med örter, nej, här får man endast bita ihop och lida. På nätterna snurrar det så i huvudet att det är ett under att jag kan sova. Jag bara drömmer om nya projekt.

Det började i lördags för en vecka sedan.
Jag bara måste få sticka en spetssjal! Jag hittade ett tunt yllegarn, 80 cm långa rundstickor och fick genast igen användning för mitt eminenta "mönsterverktyg".

Så gick det några dagar och plötsligt på skärtorsdagen fick jag för mej att nej, nu vill jag nog virka istället!
Sagt och gjort. Jag grävde fram naturvitt Nalle-garn och min finaste guldfärgade virknål, som jag fått av min mormor och så satte jag igång. Och fortfarande satt jag vid matbordet. 

Nå, att virka fasta maskor med fyrans virknål tar tid, så i söndags fick jag för mej att jag vill nog virka någonting helt annat.
Och så började jag på en virkad sjal med ett gammalt Sandnesgarn, Butterfly. Det har funnits i mitt lager i över tio års tid, så det är ju på tiden att göra någonting vettigt av det, inte sant? Fort gick det undan med min fria virkning utan annat mönster än det jag hade i mitt huvud. Nu är jag dock inte riktigt nöjd med mitt alster och vet inte riktigt hur jag ska avsluta det hela, så kanske jag borde börja på ett helt nytt projekt? Hur skulle det vara med en stickad sjal i lite grövre garn?

tisdag, april 03, 2018

Flickjacka

- Nu ska du klä på dej, hojtade morfar i huset i morse då jag precis klev ur duschen.
- Men...
- Du får int va naki (= naken).
- Men...
- Vi får gäster. Jag öppnar dörrn.
- Men...

Jag fick alltså inte en syl i vädret och jag var minsann inte alls naken. Nej, jag var insvept i en gammal noppig fleecemorgonrock (ja, ja, jag vet att man inte ska använda fleece, men den vägrar gå sönder, så...) och hade en hög handduksturban på huvudet.
Men vem kom på besök? Frågan var om jag skulle gå och gömma mej eller om jag skulle ta emot gästerna med öppna armar?

Det blev det sistnämnda för in genom dörren klev dottern med en yrvaken liten M i famnen. De skulle vidare och hälsa på lilla M:s ludikusin och kom till morföräldrarna för att tanka lite mat. Lilla M grät i högan sky då hon fick syn på mej. Stackaren. Hon var rädd för min turban. Efter att mormor såg lite mera normal ut blev det betydligt lättare för lilla M. Som vanligt stortrivdes hon med morfar i huset och var så strålande lycklig över att han hade kokat hennes favorit matsmakbit: Ägg! Mums. Länge stannade inte de två tjejerna innan de hastade vidare. Eftersom lilla M behövde en tröja i vårt "kalla" (enligt dottern) hus så fick lilla M sin flickjacka redan nu och inte sedan då hon fyller 10 månader.

Modell: Flickjacka från boken Sticka till liten och stor, som ingår i bokserien Sy och Handarbeta. Det här är bok nr 8 och den utkom år 1980!
Garn: Pullover strickgarn Felicia, Lana alzetta
Åtgång: 268 g
Stickor: Nr 5 och 5½

Det var den här jackan, som det tog så superlång tid att få färdig, för det var ju det där knappisyendet, som...
Både dotter och dotterdotter gillade plagget. Stort TACK till Tyskland för garnet.



måndag, april 02, 2018

Som påskgodis

Här kan vi idag sjunga: Nej, se det snöar! Särskilt glada är vi inte över det, för det har hindrat en del aktiviteter. Nej, nu ska det inte vara mera snö, tack! Nu skall det vara dripp, dropp och tö.

Lilla M är så liten att hon blev helt utan påskgodis, så mormor fick hitta på någonting istället och då blev det så här:
Modell: Barnsockor med förstärkt häl, storlek och antal maskor hittade jag hos Mormor stickar och syr.
Garn: 7-bröder raita (rand) från Novita
Åtgång: 50 g
Stickor: Nr 3½

Ljuvlig karamellfärg och till min stora förvåning fick jag ränderna att gå ihop. Det ni! Storleken är 1 år.
Vad lilla M tyckte om det hela vet jag inte, men hennes mamma gillade skarpt att få "ett par ordentliga sockor" åt den lilla.

Igår fick vi överraskningsgäster, mina två svägerskor från södra delarna av stan. Vilken tur att jag hade bakat mockarutor! Det var riktigt trevligt att sitta i lugn och ro och prata. Visserligen träffades vi ju i fredags, men då var det så mycket människor runt om att man inte riktigt hann tala ordentligt med någon enda.

Och nu, nu väntar jag på att morfar i huset ska komma hem från snösvängen och så får vi se vad han sedan hittar på. Han ville iväg någonstans, men jag är nog inte sådär superförtjust. I det här vädret ska man nog helst sitta hemma. Så det så!

Nu önskar jag er alla en riktigt bra start på veckan!

söndag, april 01, 2018

Ännu mera kakor

Inte en endaste en påskhäxa såg vi till igår, undantaget då min spegelbild!
På kvällen var jag iväg till min hulda moder för att träffa lillsyrran med familj. Och gissa vad mamma bjöd på?

Jo, supergod smörgåstårta förstås! Oj, så vi åt!

Min snälla lillsyrra gav mej den här fina tygkassen:
Och kolla: Den är home made! Och ränderna är likadana som de i Muminmammans förkläde.
Och gissa vad jag ska ha i mina väska?

Morfar i huset fick också en ljuvlig gåva:
Helt underbara Hälge. Stort, stort TACK till lillsyrran. Och nu får jag som vanligt skämmas, som inte alls har gett fina gåvor av denna kaliber.

Här i huset har vi ännu kvar den äldsta sonen. Den yngsta smet iväg idag från grannbyn utan att ens säga hej. Snyft!
Den äldsta har snällt skött om middagsmaten idag: Köttfärsröra och tagliatelle. Mums och tack!
Morfar i huset har tagit hand om disken, så det var ju inte mer än rätt att jag bakade lite till efterrätt:
Ännu mera kakor alltså! Och som ni ser hann jag knappt få på glasyren innan kakmonstret var framme och for iväg med hela fyra bitar!

Och nu, nu ska jag fortsätta lyssna på Om innan jag fortsätter på min luddiga virkning.
Ha en riktigt skön söndagskväll!