Garnambulans

Idag hamnade jag ut för far i husets snabba ryck och iväg iväg. Hann knappt innanför dörren när jag kom hem från jobbet innan vi skulle iväg österut. Inget illa i det, men jag hade en hel del annat som skulle fixas på datorn så här sitter jag nu mitt i natten och får igen skjuta upp de lite mera krävande digitala jobben till i morgon och hoppas att jag är piggare och mera skärpt då.  Å andra sidan bjöd far i huset gäster till i morgon kväll så det blir inte stort bättre då heller.

Idag var vi iväg med dotterns Adam plåtlåda och fick den besiktigad. Sedan beslöt vi oss för att vara lite äventyrliga och tog en liten omväg hemåt. Lite bonus måste väl fadern få för välförrättat jobb? Så från Fredrikshamn körde han till Inkeroinen där vi hittade en stor Robin Hood-affär mitt ute på en åker. Den här gången var det tack och lov ingen rusning, såsom i måndags. Rätt sansat vandrade vi omkring och fyllde kundvagnen med kattmat. Inte heller i den här garnhyllan fanns det garnet mamma är på jakt efter för att kunna avsluta en halsduk åt sig själv. Hittade det ju inte heller i måndags. Nu har det ju kommit in en massa nya höst- och vintergarner så en hel del andra garnsorter har helt enkelt rensats ut.

Snälla som vi är beslöt vi oss för att åka via Koria och Novitas fabriksbutik. Och kan ni tänka er, jag fick gå in alldeles själv!!! Far i huset visade stort förtroende, ett förtroende som jag inte svek för jag köpte endast sex nystan åt mamma och inte ett endaste ett åt mig själv. Det ni!

Det här är annars ett mycket farligt ställe för en garngalning (= farligt för mig). Den här gången agerade vi garnambulans och levererade garnet genast i kväll åt min mamma. Hon blev hellycklig. Det finns inte så mycket annat att göra än att sticka då regnet bara öser ner.

Testa håret

Igår var det stressigt värre här i huset då en drös med karlar bestämde min tidtabell. Det började med överraskningsgäster till frukostbordet då nya husbonden med sambo inte hade något att äta hemma hos sig. Tur då att vårt kylskåp här är fullt av allt möjligt. Dock hade jag inte vare sig kamomillte eller honung i skåpen. Allt det hade jag ju lämnat kvar i gamla huset.

Den unga husbonden meddelade vidare att han vill ha mat klockan 16. Och nu blev det fart på mig. Snabbt som sjutton tillredde jag pripelsås (=sås på köttfärs) och sade bestämt ifrån åt far i huset att han skulle sätta på potatisen. Själv räknade jag med att vara hemma först vid halv fyratiden och eftersom unga husbonden skulle iväg på kvälls/nattjobb så var det bäst att hålla tidtabellen om han alls skulle få någonting i sig. Om ni undrar varför jag alls ställde upp som hushållsslav så beror det på att sonen varit lite krasslig och sambon kommer hem från sitt jobb när han åker iväg så det blir ingen gemensam middag för dem.

Och jag då, vad skulle jag göra i stan? Jo, äntligen, äntligen kom jag iväg till frissan. Hade inte klippt håret sedan den 4:e april, så det var risigt i överkant. Jag skäms lite grann över att jag är en så dålig frissakund och över att jag inte sköter om mig själv bättre, men... ja det är nu inte min starka sida att beställa tid och sedan sätta sig ner i stolen och njuta.

Jag störtade hem och fick förstås ta hand om potatiskokningen. Efter middagen försvann far i huset och gav stränga order åt mig att jag skulle vara beredd. Höh, där satt jag sen snällt hemma och väntade medan han grejade på vid det gamla stället.
Klockan kvart över sju dök han upp här i huset och så skulle vi iväg med blixtens fart till Robin Hood. Vi har 24 km dit, det tar ungefär 20 minuter att köra och affären stänger klockan 20. Och jag vill inte vara ute och flåsa genom butiken på knappa 15 minuter. Suck!

- Men nu kan du ju testa håret, sa far i huset övertalande.
Bläh, det ändrade ju inte på grundförutsättningarna, men frissan hade gjort ett bra jobb och jag är ju snäll så på sju röda sekunder stod jag vid bilen och väntade på far i huset.
- Idag ska du sen inte tala data med karlar, sa far i huset när vi steg ur bilen vid Robin Hood. Han nämnde till all tur inget om vare sig garn eller tidningar för då kanske jag skulle ha exploderat.

Mellan hyllorna råkade jag på en okänd karl som vänligt tilltalade mig och frågade var kassorna fanns och funderade sedan på att ta lotto osv.
I bilen började jag fnissa. Håret fungerade ju!!! En främmande man hade sett mig och inlett ett samtal med mig. Far i huset var lite skakad.
Och jag hade varit lydig och inte alls talat data såsom hänt de senaste två gångerna jag varit i Robin Hood.

Och lite tröst måste jag ju ha för språngmarschen i affären så den här tidningen med tryckfel på pärmen fick slinka med till kassan.

I Kreativ stickning nr 4/2014 hittade jag den här fina modellen, som jag skulle vilja göra i vinter. Den ser skön ut. Tror ni jag har lämpligt garn till den?
 

Berömd

Stackars far i huset. Igår var han på sin mammas kusins begravning. Där var många människor och han fick träffa småkusiner han inte sett tidigare. Och det blev ett vimmel med namn. Men han klarade av det riktigt bra. Dock kunde han inte för en dam från grannbyn identifiera sig. Hur han än sade sitt namn och försökte förklara vem han var blev det till ingenting. I rena rama desperationen sade han till sist:
- Jag är Inges man.
Ahaa, sade damen och kunde genast placera far i huset och efter det blev det diskussion om datakurser.
Tänk jag är berömd!
Och stackars, stackars far i huset som inte fick identifiera sig som sin mors son utan som sin frus man!

Krokning

Igår kväll körde jag iväg med min stickväninna till grannstaden. Vårt mål var teeteeShop. Där fick vi lära oss en ny virkteknik, krokning. Ja, alltså tekniken är gammal, men ny för mig. Vi var ett tiotal kvinnor som fick goda råd och vägledning. Några försvann rätt fort, men vi satt koncentrerat och krokade på för allt vad tygen höll. Och plötsligt hade klockan hunnit bli 20.05 och det var dags att återvända hem.

Och vad ska nu det här bli då? Kanske en halsduk? Om lusten tar slut så kanske jag får nöja mig med en pannlapp?
 
Krokning är kul, ena varvet plockar du upp maskor och det tar lite tid för du ska plocka från höger till vänster och från vänster till höger. Andra varvet, då du så att säga kommer tillbaka, virkar du ihop två maskor tills endast en ensam maska återstår. Och hej vad det går undan. Men det går inte att se på TV och kroka, man måste nog vara lite koncentrerad. Lite roligt var det också när Niina Kaakkurivaara från teetee berättade att de fick ringa till damen som gjort mönsterdesignen och fråga hur de nu riktigt skulle göra för att krokningsresultatet skulle bli rätt.

Stort tack till stickväninnan för trevligt sällskap. Sånt här borde vi göra oftare, inte sant?
Tack också till teetee som arrangerade en intressant temakväll.

Vill inte

Ibland så vill jag bara inte. För det mesta är jag dock pigg på små äventyr och är först ute i bilen och får vänta på far i huset, som inte riktigt hänger med i svängarna. MEN när han får för sig att vi sent på kvällen ska iväg till Robin Hood så då vill jag inte. Att rusa i affären i en halv timmes tid innan de stänger är inte riktigt min grej. Och då brukar jag protestera. För någon vecka sedan resulterade min protest i de här nystanen:

Vad jag ska göra med dem vet jag inte. Månne de kan användas som disktrasegarn? Men bättre 300 g garn än tröstätande av godis, inte sant?

När jag förra veckan igen hamnade ut för samma flåsande i Robin Hood då köpte jag inte garn, nej då, för det finns ju gränser även för mig. Jag köpte senaste numret av Lyckokrysset. Mina geniknölar är så rostiga efter sommaren att jag vet inte om det alls går att lösa någonting i den där tidningen.

Igår råddade far i huset till min tidtabell och jag hamnade igen iväg till Robin Hood. Den här gången dock i god tid och nu behövde jag faktiskt köpa en ny dyna så det gick riktigt bra.
För övrigt så kan jag konstatera att jag är bortskämd då äldsta sonen både igår och idag har lagat mat och tagit hand om disken. Kan livet bättre bli?

Gammal surmjölk

Surmjölk = filmjölk
Vad göra när man hittar en liter surmjölk av äldre datum i kylskåpet?
Kasta bort?
Inte då!
Jag bakade, inte bröd, men kakor.

 

En blåbärskaka...

 och en vaniljkaka. Snart är gästerna från Ekenäs här.

Och så gick veckorna...

... och i måndags var jag tillbaka på jobbet efter sommarlovet. Känns overkligt hur många hörn jag fick riva av från kalendern. Vart tog den tiden vägen?

Idag var jag första dagen i datasalen och jag kom till och med ihåg lösenordet. Jippiii!
När jag kom hem från jobbet väntade ett dukat bord och en nygräddad makaronilåda. Vilken lyx! Tack till äldsta sonen och dottern!

Under sommaren har jag bläddrat flitigt i mönstertidningar, men inte hittat de mönster jag vill ha. Den här Moda-tidningen damp förra veckan ner i postlådan.

Dämpad färgskala

Någonting har hänt med mina färgval. Eller vad säger ni om det här?

Beige nyanser och ja ni ser alldeles rätt. De här nystanen ska bli till en väst riktigt åt mig själv. Måste bara hitta mönstret i det totala kaoset i mitt blivande hobbyrum först. Nystanen fick jag av min mamma som födelsedagspresent då vi efter midsommaren var iväg till Novitas fabriksbutik i Koria.

Men lugn bara lugn...

... allting är inte beige, grått osv. Jag fick också nästan två kilo Hankogarn (nystanet i mitten), som i vinter ska förvandlas till en tjock och skön pläd. Mamma valde färgen åt mig. Finns inte några granna färger i den garnkvaliteten. Beror på att det är återvunnen bomull.
Och den här gången vet jag faktiskt var mönstret finns. Lite ordning i det totala kaoset. Om ingen flyttar på nånting vill säga. Men om far i huset råddar ännu mera, så...

Kaisla i förgrunden ska bli till en tröja med huva åt mig, så det finns ett och annat nystan till i samma färg. Också det mönstret är på villovägar, ja hela Novita-tidningen är borta. Säkert undansatt på ett säkert ställe.

Och Polkka nystanet längst borta ska förstås bli sockor, nångång... Bra med framtidsplaner, inte sant?
Ett stort tack till min snälla mamma som vet precis vad en galen dotter önskar sig.

Some serious shopping

Dagens strategi = hålla sig undan i källarvåningen. Vår gradstock visar 29 i skuggan! Puuuust! Hängde just tvätt och fick på en ny maskin och den arbetsuppgiften fick redan svetten att rinna. Bäst alltså att ligga lågt, mycket lågt.

Och nån bilfärd kommer absolut inte på fråga idag. Men fredagen den 18 juli var jag iväg med min stickväninna på allvarlig shopping. Här skulle minsann handlas. Förra året kvistade vi ju över till Tallinn. I år höll vi oss förståndigt till närområdet och åkte inte längre än till Kouvola.
Vi startade i Koria ABC där Novitas fabriksbutik ligger. Och förstås var jag tvungen att köpa liiite, liiite garn när jag nu en gång var igång.

Några nystan grå Miami färdigt till nästa års sommartopp.

Några nystan Alpaca så att jag tillsammans med de övriga nystan jag har i lager kan sticka en sjal med flätor.

Och två nostalgiska nystan, som kan bli till sockor eller tofflor, eller... ja, ni ser, det här var ett impulsköp, men 150 g garn för 2,95 € säger jag inte nej tack till.
Från Koria passade jag också på att köpa en t-shirt, två par bambustrumpor och sedan ännu ett par shorts åt nästäldsta sonen.
Hittade också 4 nystan med Tivoli-garn och rundsticka nr 5½ åt mamma.

Några kilometer från Koria ligger köpcentret Veturi och dit styrde vi kosan. När man är ute på seriös shopping så ska man ju först sitta hemma och planera, kolla in vilka affärer man vill gå i osv. Annars springer man runt som huvudlösa hönor. Och såna är då inte stickväninnan och undertecknad. Nehej, vi hade precis klart för oss vilka  tiotals affärer vi absolut måste gå in i. Sagt och gjort vi vandrade in och ut hela dagen lång. Funderade i skoaffären på att utnyttja sommarrean, men kom till att fötterna var för svullna för att jag med säkerhet skulle ha kunnat säga om skon passade eller inte.

Min favorit för dagen var utan tvekan Clas Ohlson där hittar man vad som helst. I en bokhandel förlorade jag mig i alla ljuvliga Mumingrejer så till den milda grad att jag höll på att glömma att köpa korsordspennor. Det var ju nog dem jag skulle ha och inte Mumin i parti och minut, men...

I Glitter, som hade -75% på örhängen och väskor serverades vi läskande saft. Tack för den servicen. I Sinelli köpte jag kortbottnar färdigt till julkortspysslet och avstod förståndigt nog från att köpa mera garn. I Tiger hittade jag massor av nyttiga saker och lite onyttiga med, men bäst av allt var att de sålde Läkerol till specialpris. Kläder köpte jag inte endast två scarfar. Det var alldeles för hett för att prova kläder och efter att ha rensat ut i garderoben vill jag inte fylla den genast igen.

Trötta och belåtna kom vi hem och nu lär det väl dröja något år igen innan vi ägnar oss åt dylik shopping. Å andra sidan, vem vet vart vi åker nästa sommar? Några förslag? Vi kanske ska beta av alla garnaffärer i Finland? Hur många somrar skulle det ta? Hmmm... men när ska vi hinna sticka och virka då?

Gallervirkning

Puuh, för tillfället är jag helt renons på idéer och har faktiskt ingenting för händer. Skulle verkligen ha behövt en liten stickning idag på sjukhuset i grannstaden då jag var med min mor på hennes årskontroll. De var 45 minuter försenade och dessutom var vi i enlighet med min mammas önskan ute i extra god tid. Jag funderade på det igår, men orkade inte lägga upp en sockstickning fastän det kliar i fingrarna att börja med det nya sebragarnet. Det var lite för svettigt för mig. Ja och så tömde vi ju ännu lite i det gamla och plötsligt var det redan sen kväll. Dessutom skulle jag faktiskt nu vilja bli av med lite UFO:n. Det är bara det att ett av dem är stickat i luddigt garn, så...
 
Förra veckan fick jag dock den otroligt smarta idén att jag skulle återknyta bekantskapen med gallervirkning. Sagt och gjort. Jag letade upp garn och virknålar och satte ivrigt igång. det här skulle bli en grann oval duk.

Längre än så här kom jag inte innan jag rev upp alltihop. Suck.

Nya Novitagarner

I det förra inlägget berättade jag ju om vår lilla juliutflykt, men glömde att berätta om det roligaste av allt. Vi kom hem via Orimattila och handlade lite mat i det splitternya fina och svala S-market där. Jag var mycket koncentrerad och rusade iväg för far i huset väntade otåligt utanför i bilen. Jag slängde fort diverse matvaror i kärran och ångade på till kassan.
- Men sidu garn, utropade svägerskan och fick mig omedelbums på avvägar. Så där stod jag och muttrade mitt sedvanliga mantra: Jag ska inte ha mera garn, jag ska inte ha mera garn, jag ska inte ha mera garn... och så kisade jag med vänstra ögat lite och vips hade jag två 200 grams nystan i kärran. Det var det nya Onni-garnet som precis hade dykt upp i affären.

I kassan hamnade jag i glatt samspråk med damen på andra sidan apparaten. Svägerskan var förvånad, tänk att det finns så mycket att orda om garn och stickningar. Damen i kassan hade samma utmaning som undertecknad: Hur smuggla in garnet förbi den äkta hälften?
Nu just har jag inget sådant problem för som far i huset krasst konstaterade:
- Det är så råddigt i ditt hobbyrum att jag kan inte säga om du har hämtat till mera garn.
Ingen fara jag är nästan oskyldig.

Far i husets uppsyn var inte nådig då jag kom ut med garnnystanen i högsta hugg. Han fnyste bara åt min förklaring att nystanen var inhandlade med tanke på min mor, som stickar halsdukar på löpande band och nu hade tänkt övergå till en babyfilt. Lugn, bara lugn jag är totalt oskyldig och ska inte bli vare sig farmor eller mormor. Det är en annan liten höstbaby som ska bli ihågkommen av min mor. För säkerhets skull körde far i huset hem via svärmor. Han ville med egna ögon se att garnnystanen verkligen kom i hennes ömma händer.

Det är roligt att ha kunnat smitta ner sin mor med både stick- och garniver. Torsdagen den 17.7 var vi iväg på det månatliga matuppköpet med min mamma. Och förstås styrde hon ivrigt stegen till garnhyllan. Hon ville se de nya garnen. Hon föll inte för 7 bröders djungelgarn, men nappade ett nystan Onni till.

Inspirerad av min stickväninna som dagen innan sänt mig ett sms om de nya garnen, (ja, alltså vi har ett liknande system som fågelskådarna som sänder runt meddelanden om sällsynta fågelarter, fast vi är ju på hugget visavi garn och mönstertidningar) så köpte jag det sebrarandiga sockgarnet och från billiga korgen öste jag på med julrött och påskgult bomullsgarn. Kanske bäst att börja virka julduken redan nu? 

Djupfryst garn

Åååh, äntligen, äntligen har vi rejäl internetkontakt här i det nya huset. Fick den och  min dator installerade i fredags, men har inte haft tid att uppdatera den här bloggen förrän nu.
Igår var jag alldeles för orolig och lessen för att kunna skriva något. Och det för att minstingen återvände till det västra grannlandet efter ynka fem dagars vistelse i Finland. Tiden med honom gick alltför fort och längtan var stor då vi följde honom till färjan i fredags. Hans återfärd igår kantades av klantiga SJ, som var 80 minuter försenad så att han missade bussen och den utlovade taxin av SJ stod sen inte att hitta nånstans.
- Aldrig mera tåg, konstaterade han lakoniskt idag.

Nu vet jag ju då inte om det alls lönar sig att skriva något här. Tänk om jag har förlorat alla mina bloggläsare under min inaktiva period? Hmmm...
Kan konstatera att bloggen också varit djupfryst.

Sommarmånaderna har hittills gått alltför fort. Det finns hela tiden någonting som skall göras här i huset, så stickning och virkning har tyvärr haft låg prioritet. Däremellan har jag varit på äventyr tillsammans med far i huset och införskaffat en liten frys, en dammsugare, osv...

Tisdagen den 15.7 åkte vi iväg till Tammerfors tillsammans med far i huset och min svägerska. Vi inledde med ett besök i bageriet Lähimmäinen (Medmänniska) i Mäntsälä och fortsatte sedan och levererade varor i Tammerfors och besökte Verkkokauppa medan svägerskan besökte klädbutiker och en väskaffär. På återvägen åt vi i Toijala och fortsatte sedan till Tavastehus och det stora loppiset där.
Och javisst är det förbjudet för mig men...
- Ta inte de där, du får pälsängrar, sade far i huset.
Men haaaa, inte då. Jag placerade fyndet i frysen.

Fanns inte en chans i världen att jag skulle ha lämnat de här läckra nystanen kvar i Tavastehus. Vem vill nu inte ha Crazy Zauberball? Det bruna garnet är en blandning av ylle och silke och det skall bli nattsockor till i vinter. Fast nu just i över 30 graders hetta känns det minst sagt konstigt med sockor på fötterna. Men vänta bara, snart är kylan tillbaka. :)

Ja och trots förbudet köpte jag också två gamla Eevaneule-tidningar, en från år 1982 och en från år 1985 samt två Suuri käsityötidningar, en från år 1999 och en från år 2005. Alltid lika intressant, men jag ska nog inte ha flera tidningar heller, men de kostade enbart 50 cent/tidning, så...

En blå halsduk

- Nej, int kan du sticka en halsduk mitt i sommaren, sa min mor då jag drog fram halsduksstickningen under de varma dagarna i april.
- Nå, varför inte det då, frågade jag kvinnan som själv höll på med sin sjuttonde halsduk.
Jag ville ju få den här färdig och det ju precis före sommaren. Jag startade med den här stickningen redan den 20 februari så det var på tiden att få det hela avslutat. Sista trådändarna fäste jag så äntligen den 2.5. Och ja, som ni alltså ser, jag gör annat än enbart köper garn. Jag använder också lite och faktiskt ger jag bort också. Så det så!
Detta ska bli en julklapp så nu är jag åtminstone ute i god tid.

Modell: En helt vanlig ribbstickad halsduk

Garn: Naava från Novita

Åtgång: 300 g = 3 nystan

Stickor: Nr 6

Galet billigt

För tredje året i rad besökte jag tillsammans med min stickväninna Galet billigt garn-dagen i teetee igår. Ingendera av oss skulle egentligen ha garn, MEN hur ska man kunna motstå lockropen om -70%.
 
Vi började ute i lagret. Till vår fasa såg vi att det kom en buss medan vi hade rött i trafikljuset och inte kunde hänskjuta den. Den galna rean skulle köra igång klockan 10. Redan 20 före utsatt klockslag var det låååång kö. Stickväninnan och undertecknad är ju garvade så vi upptäckte en lucka i kvinnomassan och trängde in oss där. I år hade teetee satsat och det fanns vita plastsäckar att plocka garnpaketen i. Och det var nog bra för många debutanter hade inte rustat sig. Man ska ju ha minst en IKEA-kasse med sig.
När avspärrningen togs bort började rusningen. Nu gällde det att armbåga sig fram och grabba tag i allt som såg gångbart ut. I det här läget kunde man glömma allt som hade med uppskrivna listor att göra. Fanns inte chans att man skulle ha hunnit kolla på någon sådan. Här var det först till kvarn mal och den här gången var ingen hänsynsfull. Alla skuffade och drog. Som en galen hop med vargar kastade sig kvinnorna över garnlådorna. Man fick akta sig för att inte få en armbåge i plytet. Jag hann inte ens fota galenskapen. Tyvärr eller njaa kanske ändå tack och lov.

Knappa 20 minuter senare var vi färdiga och åkte in till garnaffären. Söta öde, det var två tjugominuters köer till kassorna, fanns inga köpkorgar kvar, det var hett och ja, det var igen en aning svårt att se eller kunna koncentrera sig på det garn man var intresserad av. Men ingen fara, jag hittade ett nytt randigt sockgarn åt min mamma. Det fick hon redan igår. Senare på sin namnsdag ska hon få två andra nystan som jag redan har köpt tidigare.
Jag beundrar verkligen personalen, som under press orkar stå och le, hjälpa till och höra hur en del missnöjda gnäller. Undrar hur stor del av årets försäljning som den här galenskapen står för. Undrar också om de tänker att vi garnomaner är hysteriska?

Väl tillbaka i hemstaden besökte vi Café Vaherkylä och tog oss en välbehövlig saltig bit och vattenmelondricka. Puuuh, vi hade överlevt galenskapen än en gång. Och nu gott folk, om det här garnet inte används under inkommande år så ska nog åtminstone INTE jag delta i den där galenskapen igen. Eller hmmm, vänta nu lite. Visst får man väl vara galen en gång i året när resultatet ser ut så här:

 Och nu, så mycket garn och så lite tid...

Garnpåse

Är det inte det jag alltid har sagt? Stickande/virkande människor är jättesnälla. De delar med sig av både det ena och det andra.
Igår hann jag in en vända på stickcaféet och det var riktigt trevligt att träffa stickerskorna igen. Det har gått några veckor sedan senast.
Och tänk, en av damerna gav mig en så här fin garnpåse.

Så nu kan jag gå omkring med nystanet på armen och sticka var jag sitter, står och går. Så snällt, Tack!

Kalas, kalas

Igår var det då kalas med stort K. Vi firade både morsdag och dotterns födelsedag. Undertecknad stod för maten, texmex och min mamma hade bakat tårta och radiokaka. Mums.

Och för mig en glädje att ha nästan alla barn, en svärson och en svärdotter samt mamma samlade. Hurra för min finfina familj. Tack för att ni finns!

Sicken fest!

Oj, oj, oj, så trevligt det var i Ekenäs igår på 30-årskalaset. Vi var hemma först klockan ett i natt.
Och vår vana trogen kurvade vi in till ABC i Karis och försåg oss med Backers bröd. Det är försvinnande gott. Någon hade varit och ätit från det ekologiska bondbrödet i natt, tror jag, för efter frukosten i morse fanns endast denna lilla kant kvar.

Och nu har jag inte ens hunnit kolla om brödkanten längre finns för jag har på eftermiddagen tillsammans med far i huset varit i grannstaden och på kvällen hos min mor. Inser nu något försenat att jag borde ha tagit ett jästbröd till. Det är alltid lätt att vara efterklok.

Raklång

Idag har jag förlängt livet på far i huset. Nej, alltså inte så att jag skulle ha gett första hjälpen eller tillkallat ambulans.
Nej, jag har förstås varit mycket dråpligare än så. Och ja, innan ni läser vidare kan jag konstatera att jag var helt nykter och hade ingen skallebank heller för det enda jag drack igår var mjöd och vatten, så det så!

- Vänta så ska jag gå efter kameran, sa far i huset då han kom till min undsättning på förmiddagen. Och sedan började han skratta så att tårarna rann. Jag var en aning förnärmad. Jag hade ju velat höra hans varma och kärleksfulla stämma fråga:
- Älskling, är du skadad?
Men icke alltså. Han skrattade så tårarna sprutade alltmedan jag låg och sprattlade som en val på torra land. Både själen och baken var alldeles blåslagna.

Jag hade halkat på ett runt vedträ och handlöst fallit omkull raklång på vedhögen. Morr! Det är ju det jag alltid har sagt. Jag är inte gjord för sådant där svårt kroppsligt jobb.
Och inte ska ni tro att far i huset vare sig tröstade mig eller hjälpte mig upp. Ack nej, han grälade på mig och förklarade precis det jag visste att man först plockar bort den veden där man ska stå så det blir jämnt och bra för fötterna. Men det var ju just precis det jag gjorde när råkade ta ett steg bakåt, rulla iväg och landa raklång på rygg.
Jag försökte ynkligt fråga efter hjälp och då frågade han:
- Ska jag ringa efter ambulans? Eller ska jag ta hjullastaren? (ja, ja, jag vet att det är en finlandism och egentligen heter skoplastare)
Hrmpf, jag rullade iväg från vedhögen och tog mig upp för egen maskin och på något darriga ben fortsatte jag att rada ved i häcken.

Nu är den full, jag är nyduschad och ska iväg på 30-årskalas.
Och far i huset konstaterade nöjt:
- Detta kommer jag att leva länge på.

Oemotståndlig lockelse

Igår var jag tvungen att nästan skippa stickcaféet för andra veckan i följd. Far i huset skulle ha min Adam plåtlåda samt mig fysiskt närvarande i egenskap av betalande kortperson. Suck! Jag ville ju sticka och umgås med likasinnade. Smet dock in på caféet och satt och njöt av en god getostsallad och härligt stickflitigt sällskap i 45 minuter innan jag styrde kylaren hemåt.

Här träffade jag på svägerskan som fick både kaffe och mjöd innan hon skulle cykla hemåt mot Valkom. Själv kunde jag ytterst nöjt konstatera att husets karlfolk fått potatisen i jorden utan min insats! Och det innan den lilla regnskuren tömde sig på sitt innehåll Jippiiii!

Det underlättade på färden österut. Det som däremot gjorde mig betänksam var hemfärden och vårt akuta behov av kylskåpspåfyllning för far i huset vägrade blankt att åka via Prisma. Nej, på underliga bakvägar från Motonet-besöket hamnade jag till slut i en S-market. Och visst hittade jag bröd, mjölk och pålägg. Inga problem där inte. Men det som drog mig till sig som en magnet var Billiga korgen. Alla de där röda lapparna med minusprocenter utgör en oemotståndlig lockelse på mig, dessvärre. Men den här gången var jag tyvärr ytterst förnuftig.

Köpte endast två nystan!!! med 7 bröder Tweed från Novita. Tänk bara två!!! De kostade enbart 3,19 €/100 grams nystan. Väl hemma kollade jag på Novitas hemsida och där tar de 4,95 per nystan och då är det liksom specialpris. Ack, ack, ack, varför tömde jag inte hela korgen på allt garn. Det skulle ju absolut ha varit en lönande affär, inte sant?
Tror ni att jag på något sätt lyckas övertyga far i huset om att jag genast måste iväg till Kotka på nytt?
Varför är jag så super förnuftig ibland när det ändå slår fel? Suck!

Nu får ni ha en riktigt fin, skön och glad Valborg! Med mycket stickande och mindre drickande! :)

Färgblind

Snudd på panik idag då jag skulle vara extra duktig och visa att jag minsann också kan återvinna. Jag vill ju liksom vara en duktig martha och dra mitt strå till stacken så här lite på efterkälken i Sluta slösa-veckan.

Men ack, ack. Visst hade jag hittat restgarn i en låda i huset vi ska flytta till, men...

... tycker ni att det här ser ut som samma färg kanske? Ack nej, det blå till vänster är Nalle blåklocka från Novita och det lila till höger är dotterns ostoppade socka. Den är stickad i Nalle syren. Ah, nu måste jag nog få ordning på det här packlådslivet annars...
Men hur kunde jag vara så färgblind att jag inte såg skillnad mellan blått och lila?

Stoppsvampen, den splitternya, hade jag däremot stenhård koll på. Men nu får den fortsättningsvis ligga oanvänd.
Och om jag bara hittar en stoppapparat på något loppis så får svampen ligga orörd också i fortsättningen.
Ikväll  när jag levererade köttsoppa åt min mor från mitt storkok - ja, alltså jag kokade 8 liter soppa åt tre personer!!! - så berättade hon att hon någonstans borde ha en sådan där apparat bland sin mosters gamla grejer. Hmmmm, borde kanske ha loppis hos min mamma istället?