Jippii, hann titta in en timme i stickcaféet i stan idag på eftermiddagen. Har inte varit där sedan början av december. Ibland måste jag ju jobba lite också.
Blev igen så glad över värmen, som mötte mig caféet. Många oroliga frågor om hur jag mår och vad jag gör och... ja helt enkelt ett konstaterande att jag varit saknad. Rörd och glad har jag nu på kvällen suttit framför datorn och deltagit i stickcaféet på Facebook. Även det en varm gemenskap.
Blev igen så glad över värmen, som mötte mig caféet. Många oroliga frågor om hur jag mår och vad jag gör och... ja helt enkelt ett konstaterande att jag varit saknad. Rörd och glad har jag nu på kvällen suttit framför datorn och deltagit i stickcaféet på Facebook. Även det en varm gemenskap.
Började i eftermiddags med att sticka hälen på en socka
och fortsatte med de två svarta ärmarna.
4 kommentarer:
Visst är det roligt att höra?
Ja, det är som sammet för öronen och balsam för hjärtat. Och då är ju ändå stickcafévännerna sådana som jag träffar just på stickcafeet och inte umgås med däremellan...
Det låter så roligt och trevligt med stickcafe!
Häromkring finns inget sånt, tyvärr.
Ha en skön fortsatt vecka i februari. //BiZen
Tack! Det är härligt med stickcafé. Kvinnor i alla åldrar möts. Ja, för ingen man har ännu vågat sig till caféet. :)
Olika "sorters" stickerskor, en del stickar på gehör, testar och river och stickar igen, andra håller sig till beskrivningar, en del går igång när de ser andras projekt och en del håller sig enbart till sockor och vantar.Gemensamt för alla är givmildheten, kreativiteten och generositeten.
Skicka en kommentar