tisdag, mars 27, 2012

En bred glasburk

För en vecka sedan var jag på stickcaféet i stan. Eftersom jag oftast jobbar i grannstaden på tisdagar är det härligt att kunna delta då och då. Förra tisdagen var det åtminstone 15 stickglada personer närvarande och det började bli lite trångt om utrymme, liksom om luft.
Jag hade med mig yllefilten, inte för att skryta, utan för att ge lite inspiration till andra. För det är inspiration och goda råd vi delar med oss av på stickcaféet. Själv blev jag t ex jättesugen på att virka en badrumsmatta när jag såg min bordsgranne göra det. En annan höll på med att sticka en väska av Novitas nya garn, Hanko. Det mönstret har jag redan länge tittat på, men liksom inte kommit till skott. Den är jättetrevlig, kanske ett kommande sommarprojekt? Svårast tyckte hon det var att få tag på väskringarna. Hon hade besökt loppis och där hittat väskor som hon tänkte ta bort ringarna ifrån. Fiffigt tänkte jag och stegade iväg till loppiset när caféet var slut.

Jag strövade omkring lite planlöst. Kunde tänka mig att köpa någon romantisk roman åt min mor eller den där sockerskålen med lock som far i huset har efterlyst. Men alla trevliga påsar med diverse garn gick jag mycket bestämt förbi. Mitt garnlager är på bantningskur. Basta!
Som vanligt ångrar jag mig lite att jag inte köpte en somrigt blommig dörrgardin för fem euro. Den var så där trevligt hippieaktig. Men jag kunde höra far i husets spydiga kommentarer och anade att jag skulle hänga upp gardinen medan han skulle ta ned den. Nog för att vi skulle ha sysselsättning dagen lång då, men ändå... :)

Sedan, plötsligt stod den där i ett bås:
Ibland är lyckan en stor glasburk! Det här var precis vad jag behöver för mina garnstumpar. Inspiration till detta förvaringssystem har jag fått av Sanna Vatanen. Det här är ju ekologiskt och återanvändning med stort Å. När jag behöver lite fyllning så är det bara att sticka handen i burken och ta fram lämplig mängd med små små rester. Tidigare slängde jag dem och behövde köpa fyllning. Sanna hon återanvänder varendaste en garnstump.
Den här glasburken är bred och har ett tättslutande lock. Fem euro fick jag ge för den och med tanke på det betydligt högre priset för den glasburk jag fyndade på loppiset i augusti förra året, så var det här som hittat.

2 kommentarer:

tilda sa...

Det var ju en bra idée att spara på sånt i en fin burk...jag måste bestämt rota fram lite burkar ur gömmorna. En har jag redan i användning med små nystan i.

Inge Ekholm sa...

Ja, alltså det är fenomenalt och så har man liksom en vacker inredningsdetalj fixad på samma gång. Hos oss är problemet det att alla stora glasburkar från Riihimäen lasi har på nåt mystiskt sätt försvunnit från det här huset. Och de är svindyra på loppisarna. Tur att jag hittat lite andra modeller!