Och snart är det jul igen...

Ja, alltså nog vet jag ju att först kommer det fastlag, sedan påsk och så midsommar, men...
Ja, vad skall en garnoman och bibliofil göra när hon inte får köpa vare sig det ena, garn eller det andra, böcker? Kasta ut far i huset? Verkar lite väl drastiskt. Ser redan framför mig hur den manliga domaren fnyser vid skilsmässoförhandlingarna när han frågar efter orsaken till splittringen:
- Hon köpte mera garn, säger far i husets advokat segervisst. Sedan blir jag dömd till att mista min Adam-plåtlåda, betala underhåll till maken och göra mig av med allt garn. Huuujedamej. Bäst att vara liiite försiktig och ligga lågt en liten tid. Alternativt inte göra annat än sticka och virka så garnen fort tar slut! Men jobbet måste jag ju ändå gå till, så...

Igår på eftermiddagen hamnade jag huxflux iväg till grannstaden tillsammans med äldsta sonen och den yngsta. Riktigt varför det var just jag som skulle framföra bilen är ännu oklart för mig. Bägge sönerna har ju faktiskt körkort. Å ena sidan är det ju nog bäst att jag själv håller i ratten på min egen plåtlåda. Å andra sidan tackar jag ju inte nej till ett litet äventyr, i synnerhet inte när jag nu just skyr far i huset som pesten.
Hur som helst, fick tag på en ypperlig parkeringsplats i centrum och hade ledig ensam tid medan den ena sonen var på möte och den andra vandrade iväg till sin favoritaffär. Men vad skulle jag göra? Besöka Knappboden? Ja, det skulle jag ju kunna göra. Ditåt styrde jag mina steg ända tills jag mindes vad en stickvän berättade häromsistens i stickcafé. Numera finns det garn i Knappboden. Och inte vilket garn som helst utan det ljuvliga schweiziska Lang Yarns. Blev tvungen att tvärnita och vända på klacken omedelbart. Suck!

Vandrade hastigt igenom det förnyade och för mig förvirrande CitySokos. Där finns ju inte garn och inte mycket annat som intresserar mig heller. Tog min tillflykt till KappAhl. Där hittade jag en födelsedagspresent åt min lillasyster, som jag köpte trots att den var 10 euro dyrare än vad jag tänkt lägga ut. Men ibland så...
Sammanstrålade med sönerna i Dressmann och så blev det lite "mamma betalar" samt en födelsedagspresent färdigt till nästa månad.

Och därefter, ja därefter stegade vi faktiskt iväg i samlad tropp till Bokhandeln. Det var vågat, inte sant? Men jag skulle ha plastfickor att förvara alla mina lösryckta sjalmönster i, så det var bara att dra djupt efter andan och öppna dörren och kliva på.
Jag fastnade genast vid ingången för där fanns precis allt jag behöver inför årets julkortspyssel och det med -40%. Jag grävde och grävde och fyllde köpkorgen.

Glittrigt och grant! Här finns både sax, clearstamps och såna där ark med limkuddar och...

Ja, och så då förmånligt!

Och om ni undrar, jadå, jag köpte plastfickorna. I kassan blev det ännu förmånligare än vad den stora skylten angett. -40% blev -44,5%. Men inte nog med det, jag överräckte firmans stamkundskort och fick ytterligare  -10% på allt kontorsmaterial. Tyckte att summan blev löjligt låg för alla inköpen, men skyndade iväg till bilen för att ta oss tillbaka till hemstaden. Döm om min förvåning när jag sent på kvällen hemma kollade kvittot. Det här räknades som kontorsmaterial!!!!! Jag fick alltså en total rabatt på -55,5%. Inte illa och om far i huset nu har nånting att påstå så kan jag bevisa att t o m bokhandeln klassificerar detta som kontorsmaterial.
Nu gäller det bara att förvara det här på ett så säkert ställe att jag hittar det senare i höst när det blir aktuellt att tillverka julkort. Men om det blir en regnig sommar kan jag ju starta med korttillverkningen lite tidigare.

VäI tillbaka i hemstaden beslöt vi oss för att äta ute innan vi gick på födelsedagskalas och åt en smarrig hallon-vitchokladtårta.
Efter kalaset skulle det ännu handlas mat. Sånt gillar jag inte för det är alltid lika svårt att avgöra vad som är hälsosamt, klimatsmart, gott och ens något som jag klarar av att tillverka. Hur jag än vrider och vänder blir det liksom fel och jag borde nog stänga av hjärnan och inte alls försöka vara förståndig.

Så det var precis det jag gjorde, stängde av hjärnan, handlade mjölk, yoghurt, bröd, karelska rågpiroger och grillkorv. Och medan hjärnan var bortkopplad gick jag med raska steg till tidningshyllan trots äldsta sonens vilda protester.

Och där, där hittade jag den här virktidningen. Jippii! En ny härlig virktidning, som finns i matbutiken. Kan det bli bättre?

Jo, en annan virktidning med påskmotiv. Snabbare än vi tror är den helgen här, för långfredagen infaller redan i slutet av mars.
Och nu var jag igång, så också den här slank in i shoppingvagnen.

Och det är jag inte särskilt stolt över, för jag har bestämt mig för att INTE köpa den här estniska handarbetstidningen, som är översatt till finska. Varför? Jo, för att jag gör ändå ingenting därifrån.

Det är en sådan där romantisk kvinnlig stil i tidningen. Snyggt? Jo, men jag kan inte brodera och är alldeles för praktiskt lagd för att använda något sådant här på jobbet.

Däremot skulle jag jättegärna sticka och virka den här, men åt vem?
Det jag uppskattar i den här tidningen är att de lyfter fram sina designers synligt och med stora bokstäver. Ära den som äras bör alltså.

I det här läget var det inte mycket som kunde hindra mig...

... så av bara farten åkte den här tidningen också i shoppingvagnen. Jag måste ju bara ha de där härliga knappnålarna och den fina asken att förvara dem i.

Och så nånting matnyttigt för jobbet.

Och nu trodde ni att faran var över? Men innan jag nådde kassakön fick jag ännu syn på de här två:

Förstås måste jag ju bara ha de här också. Allers för hjärngymnastikens skull och vem skulle nu vilja missa en tidning med Stick-extra innehåll. Fast den här gången var det nog Robert Gustafsson som avgjorde mitt val.
När jag började tumma på tidningen Året Runt blev äldsta sonen alldeles ifrån sig av nervositet och drog fort iväg med kärran till kassan. Och då fick jag snällt lov att lomma efter.
Tyckte det blev aningens dyrt med vår mat den här gången! Kan det bero på den höjda mervärdesskatten? :)

Sockor, modell större

Äntligen är polkkasockorna färdiga. Fäste garntåtarna i morse och redan på eftermiddagen var yngsta sonen här och hämtade dem. Stackare, han har minsann fått vänta på sina sockor, storlek 48. Riktiga bamsingsockor alltså.

Påbörjade den här stickningen redan den andra mars förra året, men sedan blev det liksom inte av att få dem färdiga. Kan inte hjälpas, sockor är nog inte riktigt min grej. Inte ens då jag stickar bägge samtidigt. Till mitt försvar ska väl dock ändå sägas att jag lyckades få åtminstone tre par sockor färdiga i höstas. Ett par blev födelsedagsgåva åt min kusin i Stockholm och två par försvann vid jultiden till grannstaden, så inte är jag ju totalt inkompetent inom det stickområdet, men...
Tyvärr har jag inte fotat dem eller räknat garnmängderna, men om ni vill ha bevis kan ni ju kontakta min kusin C och min svärson! :)

Modell: Helt vanliga herrsockor, modell större
Garn: 7 bröder Polkka från Novita
Åtgång: 174 g
Stickor: Nr 4

Skuld till sparbössan (har förstås inga kontanter på mig, ska jag lämna bankkortet i bössan kanske?): 15 €.
Edit: Betald 11.2.2013
Räknar att 174 g ju nästan är 200 = 4 st nystan på 50 gram á 2,50/50 g. Hängde ni med där nu? Ja, och så var ju det här minsann en UFO = fem euro extra.
Och nu är jag i ärlighetens namn ivrig på att få massor med pengar in i burken för jag vill köpa ett jättefint lyxigt set med stickor i slutet av året. Helst såna där som man kan byta tippen på. Har ju förstås redan ett set med Knit Pro, men man kan väl inte ha för många stickor och kablar? Garn har jag ju ändå hur mycket som helst av så...

Ett litet nystan

Hjäälp! Nu har jag drabbats av stickpanik. I dagarna två har jag funderat och tänkt och nu är det total kaos i hjärnan. Yngsta sonens sockor blir färdiga ikväll om jag lämnar disken och tvätten i fred. Och det ska nog gå bra för jag kan ju ha mörkt i köket och därmed slipper ja se disken.
Men vad hjälper det? Nu kan jag inte bestämma mig: Ska jag börja på något nytt? Eller fortsätta med nåt UFO? Eller ska jag helt enkelt göra som far i huset vill, det vill säga röja upp lite först?
Ack och ve, vem vet? Min hjärna går på högvarv och jag skulle vilja göra sjuttioelva grejer på en gång: Virka en matta, sticka en sjal, sticka två nya halsdukar av Puro, sticka en stegosaurus, en uggla, en pingvin, sticka en halsduk i kont- eller dominoteknik, sticka färdigt två UFO-halsdukar, sticka en ullig tubhalsduk, sticka en tröja av öglemohairgarn, en mönsterstickad jumper osv, osv. Och vad gör jag? Jo, jag bläddrar förstås i ännu flera mönstertidningar och...

Ja, alltså katastrofen är nu ett faktum. Det finns en viss risk för att jag:
a) blir så paralyserad att jag varken kan sticka eller virka
b) omger mig med så mycket garn och stickor att jag inte kan ta mig ut ur huset
c) startar ett så intressant projekt att jag missar alla arbetsuppgifter
d) startar så mycket på en gång att allt blir nya UFO:n
e) förlorar min goda nattsömn
f) börjar prata med garnnystanen i hopp om svar på frågan vad ska jag göra till nästa
Jaaa, inte är det lätt inte och mina anförvanter skakar bara på huvudet åt mig och tycker att nu har jag definitivt bekräftat det som de alltid misstänkt: "Hon är galen".

Idag har jag nästan bestämt mig för att göra något av ett litet nystan. Aurea-härvan nystade jag upp i måndags medan jag väntade att far i huset skulle bli färdig så vi kunde åka iväg till grannstaden.

Aurea är ett härligt garn från teetee, 50% alpacka och 50% silke, 125 meter. Hade i tiderna tänkt skaffa mera av det här garnet och virka en basker, men jag ska ju inte ha mera garn! Hoppas att det här skulle räcka till en halskrage eller cowl, som det heter på engelska. Har stickat två provlappar idag, men är fortfarande lite osäker. Skulle inte vilja gå ner till stickor nr 2½, men har inte 40 cm rundsticka annat än 4:an, 3:an och 2½. Men räcker 50 gram till det tänkta projektet?

Smuggelgods

I tisdags var jag till stickcaféet. Riktigt bra att jag inte alltså har kvällskurs i grannstaden så hinner jag titta in i caféet en liten stund på eftermiddagarna. Jag fortsätter att sticka på Polkka-sockorna. Har redan hälen färdig på den ena och ska fixa den på den andra och sedan bara sticka. Vill ha dem fort färdiga, men ibland går det trögare än jag vill.

I tisdags hade vi glädjen att få besök av självaste Tilda. Hon delade generöst med sig av sitt "avfall". Och som hon skriver, vi kastade oss över böcker och tidningar. Själv försökte jag vara mycket förståndig och lite avhållsam, så jag tog endast två virkböcker med mig hem. Och dem smugglade jag in utan att far i huset märkte någonting. Det är ju bokstopp i vårt hus och även om han skulle ha gillat priset för de här två böckerna (fick dem alldeles gratis) så skulle han genast ha frågat:
- Va ska du med dom?
Nå, vad skulle jag ha svarat då? Virka förstås. Verkligt dum fråga juh, vad gör man med virkböcker om inte virkar från dem?

Den här är rena rama fyndet och den grabbade jag genast tag i utan att ens ha bläddrat i den. Den är från år 1979 och innehåller mönster till 25 olika stjärnor. Döm om min förvåning när jag hittade precis det jag varit på jakt efter:

Mönster till en badrumsmatta!!! Måste ha varit ödet som spelade in här.

Sen kan jag inte låta bli att tycka om den här Värmlandsstjärnan. Jag tycker att blomman skogstjärnan är så vacker.

Den andra boken jag smugglade in i huset var på finska. Den bläddrade jag faktiskt i innan jag tog den med mig hem. Hittade så fina mönster på grytlappar i den, så klart som korvspad att jag måste ha den.
Tusen TACK Tilda!

Puro halsduk

Jihaaa! Årets första julklapp fick jag färdig i fredags. Ja, skratta ni bara, men det gäller att vara ute i god tid för att hinna. Det är ju bara 343 dar kvar nu, dvs 11 månader, en vecka och två dagar. Räknat från idag alltså. En nedräkning som kan göra vem som helst nervös, för knappt har man fått bort julen innan det är dags att börja planera inför nästa. Men ta ingen stress nu. Ni andra som är betydligt duktigare och snabbare att sticka, virka och knåpa behöver inte alls starta i lika god tid som undertecknad. Finns dessutom en viss risk att jag kommer att förlägga julklapparna nu när jag är ute i så här god tid.

Nåja, det här var ett sorts mellanarbete under jullovet för det kändes trist att se på tv utan nånting för händerna.
Idag hade jag med halsduken till stickcaféet i stan där vi hade rena rama julafton, tack vare Tilda. Men det är en annan historia, som jag ska återkomma till senare.
Halsduken hade jag inte med mig för att skryta utan endast för att fråga råd: Behöver den blockas?
Svaret jag fick var: Nej.
Puuuh, tack och lov för det. Nu behöver jag inte ännu röja bruna bordet. Tror att jag nu en låååååång tid ska syssla enbart med projekt som inte kräver blockning. Allt för att slippa röja och städa.

Men tillbaka till rubriken för inlägget, alltså halsduken...

Modell: Flätmönstrad halsduk, modell 23 från Novita-tidningen hösten 2009
Garn: Puro från Novita, färgen jäätynyt karpalo (översatt ungefär frostnupet tranbär), inhandlat i Prisma i Tallinn i augusti år 2009
Åtgång: 200 g
Stickor: Nr 5½

1,90 m lång och jättemjuk i 100% ull. Tror jag ska gräva lite i garnlagret och göra en till, för det var så roligt.
15 € i sparbössan, 2,50/50 gram garn och 5 € för att den blev färdig. Räknade den som UFO eftersom den var påbörjad förra året. Visserligen i december och det tog inte ens en månad att sticka den, men ändå...
Och den av er som har gott minne kanske kommer ihåg ett liknande alster från KYH-omgången år 2010. Och helt rätt, samma garn och samma mönster, som sagt trevligt att sticka.

Sparbössan

I Facebook (eller vänta nu, heter det på Facebook?) finns den härliga gruppen Online Stickcafé med över 5 000 medlemmar. Härligt! Förstås är jag med där mer eller mindre aktivt. En av årets härliga idéer är att sätta undan pengar an efter som man färdigställt sina projekt. I slutet av året skulle man tömma sparbössan och få köpa vad man vill med slantarna. Låter bra inte sant? Förslaget var 10 kronor/50 gram garn som man använt från sitt lager. Skulle väl bli ungefär 1,20 euro lite beroende på valutakursen. 

Hittade den perfekta sparbössan. Den fick jag i julklapp av mamma. Full av godis och med en femtiolapp gömd inuti. Borde kanske ha låtit sedeln vara kvar där som ett litet frö på skattkistans botten?

Visst är han söt?
Jag hade tidigare ganska klart för mig vad jag skulle stoppa för summor i min Nalle Puh sparbössa.

Men så läste jag förstås Tildas blogg och såg att hon tänker stoppa mycket mera pengar i sin sparbössa. Hon är dessutom flitigare än jag. Oj, och så blev jag helt förvirrad. Totalt kaos i hjärnan. Hur ska jag nu göra? Stoppa in 2,50 €/50 g garn som använts och 5 €/UFO som jag gör färdigt och 2 €/andra projekt som jag får färdiga? Låter det för snålt? Eller ta de verkliga garnkostnaderna då när jag känner till dem och sen samma 5 och 2 euro?
2,50 är ju den gräns jag brukar sätta per 50 gram garn för mig själv då det gäller att fynda. Ja, alltså jag har nog vissa spärrar vad gäller garn också. Det kanske ni inte visste?
Men nu vet jag inte hur jag ska räkna? Hur kunde det plötsligt bli så svårt? Det är farligt att läsa bloggar!

I fredags fick jag en halsduk på 200 g färdig, men kan inte visa den för att jag inte vet vilka pengar som ska åka ner i sparbössan. Huuu! Reglerna är ju mycket enkla, deltagandet frivilligt och friheten stor: Man får göra som man själv vill! Och det är just det som är det svåraste här i livet. Att bestämma själv i såna här situationer.

Inte köpa, inte köpa, inte köpa....

Nej, nej, inte köpa mera garn, nej, nej. Kanske inte köpa nånting överhuvudtaget? Men då är det inget kul att följa med till Robin Hood och bara släpa hem kattmat.
Nej, nånting måste man ju ha för besväret. I lördags kom jag alltså hem med den här tidningen:

På svenska skulle den heta, De vackraste handarbeten (fritt översatt). Egentligen helt dumt för i fredags fick jag ju den här:

Och där ståtar en sjal i Missonistil på pärmbilden. Missoni försvann ju i fredags i ett litet flygplan i Brasilien tillsammans med frun och några andra. Ett omen kanske?

Nej, alltså jag skulle inte köpa. Tyvärr köpte jag inte Puro-garn med röd lapp. Igår i stickcaféet fick jag höra av vår ledare att Novita kommer att upphöra med just det garnet. Suck! Varför, ack, varför?
Jag vill ju att man ska kunna njuta länge av sköna fina färgglada garner. Vill kunna sticka av garner jag är familjär med. Okända sorter är alltid en risk. Förstås är det kul att pröva på nytt, men nån måtta får det väl ändå vara. Varför har garn så kort livslängd?

Jag blev av med kvällskursen i grannstaden. Ja, alltså den blev inhiberad för att den inte väckte det minsta intresse, ingen anmälde sig helt enkelt. Enligt rektorn beror det på att OpenOffice med Writer och Calc är okända program. Jaa, kanske det eller så hinner ingen på kurs längre för att alla sitter hemma och stickar och virkar?

Men nu hinner jag åtminstone en liten stund delta i stickcaféet, så alltid något positivt, trots att inkomsterna sjunker. I stickcaféet är det nu dominostickning, som är på tapeten. Det är härligt att få lära sig nya tekniker, men nu just hinner jag inte. Måste bli färdig med det jag håller på att sticka. Kan inte hela tiden börja på nytt.
Till råga på allt har far i huset kommit på den fantastiska idén att alla garnlådor och kassar jag har staplat framför verandadörren för att liksom hålla kylan stången, skall vara tömda på våren så dörren igen kan öppnas. Hej, hallåååå, hur ska jag hinna med det?
Kanske jag nu måste hoppas på en sen vår?

Polkka-socka

Har fått ge upp mitt stolta vantprojekt tills vidare. Klarar inte av MB = make bobble. Har förstås kollat på Youtube och gör helt rätt. MEN det blir alldeles för stora hål i vantarna. Suck!
Måste klura ut ett annat sätt att göra de där bobblarna på. Nån som har ett förslag? Tips? Råd?
Utan de där "plupparna" blir liksom inte mönstret som det skall. Funderade t o m på att virka dit dem, men blir så svårt med diagrammet då och nu just vill jag mest av allt ha flyt på stickorna.

Grävde alltså fram ett UFO, närmare bestämt ett strumpskaft. Lade upp och stickade några varv på strumpskaft nummer två så att chansen att sockorna skall bli färdiga inom detta år ökar! :)
Lider ju svårt av det där andra-socksyndromet = den andra är såååååå tråkig att sticka.

Har idag också hunnit sticka på julklappshalsduken, årets julklapp alltså. Det gäller att vara ute i tid. I går natt hade jag kunnat sticka hur länge som helst på den, men efter kl. 00.30 tänkte jag att det är ju en dag i morgon också och gick och lade mig. Få se om dagens strumpskaft är lika inspirerande...

Garnåtgång i april 2012

Läste Tildas årssammanfattning och inser att här ligger jag rejält i lä. Undrar förstås om det alls är till nån nytta att uppdatera när jag ligger ca ett år efter. Håhåjaaa...

Och genant nog minns jag inte riktigt vad som hände i april heller. Virkade nåt och gav bort det. Vägde inget och fotade inte heller. Men ett framsteg är ju att garnlagret inte heller ökade på grund av mig!

Så här såg det i varje fall ut:

Erhållit av SNY:                 100 g
Donerade:                             40 g

Garnlagret:
Ingående saldo från mars       25 829 g
+ i april                                           60 g
Garnlagret totalt:                   25 889 g

Inte illa, eller hur? Synd att jag inte minns vad jag gjorde av med, då kunde det ju t o m ha blivit minus i lagret. Det ni!

Kolla vad jag fick till julklapp:

Det är nån i huset, som tror att jag är pysslig!

Nytt år - nytt projekt

Och så vaknade vi till en grådaskig ny dag på det nya året. Ute regn och blixthalka, inomhus febril verksamhet. Fick nämligen för mig att jag skulle börja på ett nytt projekt det nya året till ära. Sagt och gjort. Mönstret inleder stickåret i Knitting 2013 Calendar. Och kalendern finns förstås här på mitt skrivbord, var annars?

Ett par vantar ska det bli är det tänkt. Nu gällde det att hitta lämpligt garn.
Jag startade med favoritfärgen och sju bröder.

Gjorde stickprov, hittade rätt storlek på strumpstickorna, trodde jag, men...
Nä, det där såg nog för litet ut. Inte skulle det ju bli en babyvante. Insåg att det behövs grövre garn.

Nu blev det till att nysta.

Härligt garn och fortfarande i en bra nyans om ni frågar mig, men inte ännu heller blev det bra.

Nysta på nytt.

Men nu kan jag inte använda mig av de här strumpstickorna, måste hitta grövre.

Och jag som så skulle vilja sticka med de där fyrkantiga Knit Pro-stickorna. De är så sköna i handen och det löper så bra med dem.

De fyra första varven på vanten ser nu ut så här. Hmmmm... Undrar om det blir bra?


ETT RIKTIGT GOTT NYTT HÄRLIGT STICK/VIRKÅR TILL ER ALLA!