Ester

- Stickar du ännu, frågade damen jag mötte i onsdags.
- Jadå, svarade jag något förundrad. Nog för att jag är periodare visavi läsningen, men stickningen har hittills hållit sin status i mitt liv, som hobby nummer ett.
- Va, håller du på med just nu då, fortsatte hon.
- En disktrasa, svarade jag och i precis samma stund som ordet disktrasa hoppade ur min mun som en yster vårgroda mindes jag att jag hade svarat precis samma sak i juli 2013 då vi träffades förra gången. Åh, kära nån, hon måtte tro att jag är en urusel stickerska, som totalt har snöat in mig på disktrasor.
- Ja, och så en sjal förstås, fortsatte jag fort som sjutton. Hon såg granskande på mig och fortsatte:
- Varför ska man sticka?
En sån fråga! Nu gällde det dock att inte förivra sig och skrämma bort henne utan någorlunda lugnt och sansat berätta om stickandets glädjeämnen.


Stickning/virkning (brodera, sy osv härefter skriver jag enbart stickning) är hälsosamt. Det sänker blodtrycket och pulsen. Här skulle min mor nog protestera. Hon säger att blodtrycket går upp varje gång man måste sprätta eller tappar stickorna.
Stickning stimulerar hjärnan, hjälper en att slappna av och hjälper en att fokusera på annat.
Stickning tar fram det kreativa inom oss.
Stickning är bra för hjärna-hand(motoriken).
Stickning är mysigt och nyttigt....
Stickande människor är varma och generösa.
Stickandet ger dig massor av nya vänner.
Stickandet intresserar de flesta och ger dig därmed ett givet samtalsämne.
Behöver jag säga mera?
Ja, en del kanske t o m uppskattar de stickade alster de får i gåva.

Och nej, damen ifråga heter inte Ester. Det gör däremot den disktrasa jag fick färdig i natt.

Modell: Ester, februari månads disktrasa
Garn: puuvilla-bambu (bomull-bambu) från Novita
Åtgång: 28 g
Stickor: Nr 4
Strategiska måtten: 20 cm * 26 cm
 

Jag gillar också avigsidan på den här trasan. Beklagar dock att bilderna är av så dålig kvalitet, men inget har ännu hänt med det söndriga objektivet som skulle lämnas in för reparation. Om nu en sådan ens är möjlig?!

Trevligt i alla fall med ett litet projekt, som snabbt blir färdigt.

Merry and Warm

Inte nog med att deltagarna i stickcaféet är givmilda, de är också stöttande och uppmuntrande.
- Oj, du har redan fått sockorna färdiga. Det gick fort och så fina de är, sa stickdamen M-L i tisdags.
Nåja, fort och fort. Det här var ju ett projekt från förra året, närmare bestämt från den 17 december, så rent tekniskt har jag väl nu blivit klar med en UFO, inte sant?
Fort och fort, det tog ju mer än en liten vecka att få socka nummer två färdig. Och då hade andra flitiga händer redan hunnit med att virka pannlappar, sticka sockor och handledsvärmare. Det var alltså en person, som åstadkom allt det där. Och det alltså på en liten vecka. Och nej, nej, man ska inte jämföra sig med andra endast med sina egna framsteg. Och till saken hör förstås att jag inte är pensionär utan faktiskt måste jobba mellan stickvarven.

Men alltså nu är det dags att stolt presentera resultatet av de stickade rödvita julsockorna. Och det passar ju bra eftersom Tilda tyckte att stickcaféet i tisdags var rena rama julafton. De här sockorna skall dock ges bort redan före julen, närmare bestämt i september.

Modell: Merry and Warm från DROPS, dock med lite förändring så att jag har lagt till några mönstervarv i början av diagrammet för att jag ville ha ett lite längre skaft och så har jag stickat den helt vanliga förstärkta hälen.
Garn: Nalle från Novita
Åtgång: 90 g
Stickor: Nr 3

- Va ska du med dom där, frågade far i huset misstänksamt idag när han fick syn på sockorna på bordet.
- Ge dem i gåva i höst.
- Ha, ha, du kommer att tappa bort dem innan dess, skrattade han.
- Ska du säga, var har du H:s 50 årspresent, kontrade jag med en aning frost i stämman.

Överväldigad alldeles överväldigad

Oj, oj, oj. Idag skulle ni allt ha varit med på stickcaféet i stan. Jag är fortfarande omtumlad och alldeles överväldigad. Bortfallet var stort, de flesta var hemma på grund av skidningen i Falun. Men ack, de skulle bara ha vetat vad de gick miste om.

Det började med att stickdamen E tog fram sin korg och stora garnpåse.
- Här får ni ta om ni vill ha. Jag ska inte ha dem mera, sa hon.
Oj, oj, oj. där fanns hur läckra garn som helst. MEN jag skall ju inte ha mera garn. Nej, nej, inte jag, men...

... hur skulle jag kunna motstå de här paljettbeströdda, glittrande nystanen? Inte en chans i världen. Så nu har jag 4 nystan * 50 g = 200 g till i garnlagret, som far i huset och unga husbonden tror att redan väger 200 kilo. Och jag tror bestämt att de ska gå en kurs i matematik så de lär sig skilja på kilo och gram! Sjal ska det bli av det här, men vilket mönster ska jag använda? Hmmm...
Tusen tack E!

Knappt hade vi hunnit hämta oss från den här garnchocken när stickdamen M dök upp. Hon strålade lika glatt som den sol, som förr brukade lysa över Pernå. Nu är det lite svårt att veta om det är lika grådaskigt överallt i vår hemstad eller om solen fortfarande lyser över stadsdelen i sydväst.
- Här får ni välja en åt er, sa M.
- Vad kostar de, frågade en lite försiktigt.
- Ingenting, jag har sytt dem åt er, blev svaret. Och vi bara gapade helt förundrat. Och för en gångs skull var jag lite gamig och nappade snabbare än blixten den jag ville ha...

... en helt underbar liten projektväska med rosor på.
Tusen tack M!

Och så dök R upp vid vårt stickbord.
- Jag har hela bakluckan full med mönstertidningar från 1970-talet. Vill ni ha dem? Annars för jag dem till pappersinsamlingen.
- Neeeej, du får inte slänga dem, ropade vi alla i kör. Och in kom R med fint hållna mönstertidningar sparade i plastmappar.

Och nej, nej, nej, jag ska inte ha tidningar heller. Det ska jag ju minsann inte, men det är ju bara 12 stycken i den här mappen och allting är ju snyggt lagrat här och...

... så finns det ju tidlösa roliga mönster, eller vad sägs om lite spetsstickning?

Eller det kanske äntligen skulle vara dags för den där frivolitén?

För att nu inte tala om den där gaffelvirkningen?
Det var dom här två sista modellerna som gjorde att jag bestämde mig för just den här årgången, 1978. Sen fick de andra plocka åt sig resten. Själv ska jag småningom, en lämpligt regnig dag, slå mig ner med en stor mugg te och några fullkornsskorpor och bläddra igenom mappen i lugn och ro. Tror nästan att det innebär att far i huset inte just då är närvarande här i huset. Alternativt får jag hoppas att han tror att jag bläddrar i mina egna gamla samlingar.
Tusen tack R!

Och inte slutade givmildheten där ännu. Åh, nej, för plötsligt började stickdamen A gräva i sin väska...

... och så trollade hon fram chokopåskägg åt oss.
Tusen tack A!

Tänk att det finns så många generösa, härliga och varma människor, som glatt delar med sig. Världen är kanske inte  så ond ändå? Åtminstone är den det inte på stickcaféet. Och det är mycket mer än mönster och stick/virktips, som delas. Tack för det!

Ja, och kan ni tänka er. Jag hann faktiskt sticka lite också, så nu är de rödvita sockorna färdiga. Det ber jag att få återkomma till i ett senare skede för nu ikväll är det Gunvald Larsson, som gäller!

Hinner inte med

Hjääälp! Jag hinner inte med. Knappt hade jag hunnit köpa Simply Crochet nr 27 innan det var dags för nästa nummer.

I lördags kunde jag sms:a stickväninnan och berätta att nu fanns den här tidningen att köpa. Och förstås måste jag ju själv också ha Simply Crochet nr 28.

Och tidningshögarna bara växer och växer...

Digert och påskglatt innehåll.

Den här skulle ju vara trevlig att virka. Jag har något gammalt gult blandgarn som kanske skulle passa och så får näbben bli svart i stället. Låter väl bra?

Snart är påsken här och visst behövs lite söta äggvarmare då?

Egentligen var det den här tidningen jag skulle ha från tidningshyllan och inget annat. Men det är ju inte mitt fel att det plötsligt finns följande nummer av Simply Crochet, eller hur? Datatidningen är ju jobb och lite fritid måste man ju få ha, inte sant?

Nu borde nog någon reda upp i tidningshögarna. Jag har gjort ett tappert försök, men så var stickväskan i vägen och så fick jag för mig att jag bara skulle sticka ett varv och så blev det ett varv till och så ännu ett och plötsligt hade jag glömt allt om tidningshögar...

Igår fick far i huset de här fina gladsockorna av sin svärmor. De sitter precis på foten och hälen är tillräckligt lång och bred. Hups! Nu glömde jag en viktig sak, om ni är stickerskor får ni inte se på de här sockorna för så säger min mamma! :) Far i huset är så nöjd att nån ser till att hans fötter hålls varma när frun slarvar med sockstickandet.

Babyhjärtan

Nä, nä, nu ska ni inte hetsa upp er. Jag ska inte bli vare sig mormor eller farmor ännu åtminstone.
Nej, utan jag måste ju berätta att jag också gör lite annat än skaffar garn och köper tidningar. Jag stickar!

I måndags fick jag ju den lilla blåa disktrasan färdig och så drabbades jag av nån sorts mani. Ja, det är så det oftast går när man börjar sticka disktrasor. Man kan liksom inte sluta för plötsligt vill man testa det ena mönstret efter det andra. Och inspirerad av Annies fråga om att sticka på engelska satte jag igång att googla. Jag hade klart för mig att jag ville ha reliefmönster med hjärtan, men ack vad hjälpte det. Med sökorden dishcloths heart free pattern fick jag hela 437 000 svar. Och ju mera det fanns att välja på desto värre blev det för hur skulle jag nu kunna bestämma mig? Nä, det här blev som en disktrasedjungel och jag blev alldeles matt. Jag hittade bland annat en hel sida full av länkar till mönster på hjärtdisktrasor 

Nä, det här gick inte an, så jag gick igenom min dator och hittade ett härligt mönster på små hjärtan där det enda man behöver kunna är att sticka aviga och räta maskor. Ett perfekt projekt på engelska alltså. Mönstret laddade jag ner redan år 2013 och först nu kom jag till skott.

Modell: Baby Hearts

Garn: Bamboolo Anchor Style från Coats

Åtgång: 36 g

Stickor: Nr 3½

Ser ni hjärtfigurerna?
I måndags hade jag inte det ultimata garnet för disktrasor, men... ja, jag ville ju så gärna sticka en disktrasa till.

Nu får ni ha ett riktigt skönt veckoslut. Jag återkommer i måndag.

Tidningar, tidningar, tidningar

- Måste du ha alla mönstertidningar i hela världen, frågade far i huset smått uppgivet igår då han sent omsider hämtade in dagsposten och endast hittade senaste numret av Kotiliesi käsityö (nr 2/2015) i lådan.

Men hej, tänk en så bra idé att börja samla på alla mönstertidningar i hela världen! :) 
Fast jag vet nu inte, jag tycker att det är fullt sjå redan med alla underbara gratismönster som finns på nätet. Vet inte hur många gånger jag har letat efter just det perfekta sjalmönstret och sedan suttit och stirrat på skärmen i flera timmar och fått sådan beslutsångest att det aldrig har blivit någon sjal. Så nej, det får nog räcka med de tidningar och mönster jag får tag på här i min närmiljö.

Sent igår kväll bläddrade jag hastigt igenom tidningen och hittade inte direkt något som skulle ha fått mej att tända till på alla cylindrar. Men kanske de här modellerna skulle vara gångbara? Frågan är bara vem som skulle vilja ha sådana plagg?

Och så fick jag ju tag på Allers nr 9/2015 igår. Och visst ingick där en stickbilaga. Och kolla recept på citronpaj. Mums! Måste prövas, synd bara att karlarna inte gillar det där syrligt goda.

En stickad filt att bli glad åt! Nu skulle jag nog ha behövt mera av det där regnbågsrandiga 7 bröder garnet. Ack, ack och jag som enbart har ett nystan. Tänk om jag måste åka till mamma och låna? Eller ännu värre, återvända till Koria? :)

Och se, nu ska vi vara glada i köket också med stickade handdukar. Vilken tur att jag köpte det där bomulls-bambu-garnet igår. Ska testa om det fungerar i en sådan här stickning.
Tack till stickvännen på stickcaféet, som påminde mig i tisdags om att jag skulle investera i en Allers.
Som bonus ingick i tidningen en artikel om min favoritskådespelare Colin Firth. Men det har ju inte så mycket med stickning att göra, eller hur? Tvärtom, om han syns i en film på TV är det nog bäst att glömma stickningen.

- Tidningshögarna bara växer, sa stickväninnan när hon i tisdags visade den här nyutkomna tidningen. Vi suckade gemensamt, men hur skall vi kunna rå för att det finns så mycket intressanta mönstertidningar? Nu tänker ni förstås att vi skulle köpa dem gemensamt och så dela på dem. Jo, jo, det skulle ju vara smart och förståndigt, MEN vad gör man då sen när inspirationen slår till mitt i natten och man bara måste ha tag just på det där mönstret? Tänk en sådan mönsterkris man kunde utveckla då.
Jaaa, inte vill då jag utsätta mig för någonting sådant. Dessutom finns det numera, förståndigt nog, många som vägrar låna ut sina mönstertidningar trots stor snällhet annars. Varför frågar ni kanske? Jo, helt enkelt för att låntagaren farit iväg med mönstret/tidningen utan att ge lånet tillbaka.
Så jag köpte helt själv mitt nummer av Kauneimmat käsityöt (2/2015). Och som jag konstaterade förut så är den rejält uppfräschad och här finns många virkmönster, vilket jag gillar. Ja och inget att sy!

Det här dukmönstret fick oss på stickcaféet att flämta till.
- Oj, så vackert, var den allmänna kommentaren. Och sen var vi rörande överens om att först virkas duken och därefter söker vi det perfekta runda bordet. Det visade sig nämligen att de flesta av oss inte har ett lämpligt runt bord hemma. Det här skulle ju kunna bli mitt nästa omöjliga evighetsprojekt, inte sant? Tror ni att det där gula virkgarnet skulle passa? Eller behövs det vitt virkgarn?

För övrigt så är lugnet återställt. Far i huset har idag fått se på skidningen i VM i Falun och jag har försökt trösta honom efter bästa förmåga för att han missade invigningen igår. Eller nåja, lugn och lugn. Det blir väl på tok för mycket TV-gloende nu... inte dock för mig, jag har fullt upp med att sticka och njuta av sportlovets sista skälvande dagar. Ja, och så måste jag få hans skattedeklaration gjord och inlämnad. Ingen rast och ro här inte.

Åka långlin

Igår var det ju fastlagstisdag och då borde vi ha varit ute och åkat långt lin. Nå, jag var ju inte längre än till grannbyn och stan. Och inte åkte jag i nån slängkälke heller. Idag har jag då istället varit på utfärd och enligt min mor åkat långlin. Kan ni gissa vart vi hamnade efter att ha avklarat Liljendal-ärendena?
 
Ett litet tips: Stället är mycket farligt för såna här instabila personer som undertecknad! Ja, och min mor går numera inte heller säker där.

Hit susade vi iväg.
- Jag vill gräva i den där billiga lådan, sa min mor halvt på allvar och halvt på skämt. När vi väl gett oss iväg, hennes vilja är förstås min lag, så blev hon i något skede lite skraj. Vad skulle far i huset säga när frun försvunnit hemifrån på ett litet ärende. Jag försökte lugna ner mor min med att konstatera att vi ju är två vuxna kvinnor som gör vad vi vill och att han verkligen inte kan säga så mycket eftersom jag ju för det mesta sitter snällt hemma och stickar. Så det så. 

Och förstås skulle jag ju inte köpa garn. Nej, inte alls. Och det gjorde jag faktiskt inte heller.

Men det gjorde däremot min mor. Hon gav mig två plastkassar fulla med garn. Även hon hade två plastkassar fulla med Novitagarner då vi kom ut från fabriksbutiken i Koria.
- Nu har jag nog garn tillräckligt för min livstid, konstaterade hon då vi styrde tillbaks hemåt.
Jag log hult och ömt mot henne och iddes inte ens påminna henne om att jag hade hört det där påståendet förut.
Eftersom hon för tillfället stickar sockor i racerfart går det ju också åt en hel del garn. Jag lovade i min tur att hon får garn av mig när helst hon vill ha mera av den varan. Hon har ju betalat garnen så självklart kan jag ge dem tillbaka, eller nej, vänta nu... tänk om jag hinner sticka upp dem före det?

Och nu, ja nu ska ni hoppa över resten av inlägget om ni är rädda för att få garnfrossa. Nu är ni varnade, så skyll inte på mig sedan.

Det var ju det här med disktrasor och bomullsgarner som saknades lite smått i mitt lager. Det gråa garnet är Kaste, 85% bomull och 15% viskos. Inte riktigt vad jag tänkte mig för det här garnet glänser. Blandade ihop det med Kaisla. Ack, ack dessa namn på finska som låter nästan likadant. Nu har jag alltså två 100 grams nystan som jag inte riktigt är säker på vad det blir av dem. 200 g
Det orange- och vitrandiga Rytmi är ett nytt bandgarn. Jag har också två nystan av det och är lite osäker på vad de nystanen skall bli till. Pannlapp om inte annat! :) 100 g
Och sen det ljuvligt, ljuvliga nya bomulls-bambu-garnet, 52% bomull och 48% bambu-viskos. Jag har 6 nystan* 50 gram av det. 300 g

Och så behöver jag förstås lite virkgarn, inte sant? Har ett dukprojekt i tankarna, som kanske blir av i sommar... 2 nystan = 200 g.

Garnet Pikkusisko (Lillasyster) verkar intressant. Här är nu åtminstone ett par tofflor och ett par kortskaftade sockor, 6 nystan * 50 g = 300 g

Och så lite lilafärgad Nostalgi med 7 bröder. Har ett sockprojekt i åtanke. 2 nystan * 100 g = 200 g

Och lite mera Nostalgi, den här gången i den nya röda färgen. Det här måste väl bli till ett sockpar åt mej? 200 g

Och nånting måste man ju göra med alla restgarner. Då behövs nog ett sådant här neutralfärgat sockgarn som bas, inte sant? 150 g

Regnbågsfärgat randigt 7 bröder, som också ska vara ny färg för i år. Men kan det stämma? Jag virkade ju en stjärnfilt redan år 2012 av samma färgs garn. Visst gjorde jag ju det? Nu är jag minst sagt förvirrad. Hmmm... 150 g
Mamma hade många nystan av den här färgen så jag sparar det här och ser om hon behöver eller vill ha mera sen.
Är det här faktiskt samma färg som stickvänninan nu gör vantar med? Hon visade  dem på stickcafét igår...

Och här, här är de där karamellfärgade (marshmallow) nystanen, som nog skall bli åtminstone ett par långa sockor. Mönstret finns i senaste numret av Novita-tidningen. 2 nystan * 150 g = 300 g

- Nu är jag besviken, sa min mor och pekade upprört på billiga korgen, som inte innehöll en endaste en påse med garn till kilopris. Nej, den korgen var alldeles tom.
- Nu fick jag köpa dyra garner istället, morrade hon lite smått.
Själv är jag däremot glad och nöjd, nå vem skulle inte vara det som får en så här fin gåva av den bästa modern. Men inte bara det, jag fick en heldag tillsammans med henne och numera är vi båda lite småvilda vid garnhyllorna. Till all tur kom jag ändå ihåg att titta på Lehto-garnet. Jippiii, det fanns den färgen som jag behöver till tröjprojektet. 3 nystan * 100 g = 300 g

Och sist men inte minst, ljuuuvliga, ljuvliga Huurre-garnet i den nya färgen lila-rosa. Huurre är frost på svenska. Kommer att bli åtminstone en sjal av de här nystanen, kanske till och med två. Och ja, ja, jag vet att jag redan har en hel del sjalgarner från förut, men...2 nystan * 100 g = 200 g

Och hur mycket fick ni det till nu när ni räknade ihop det hela? Ååååh, kära nån 2 600 gram. Alldeles för mycket. Och jag som skulle vara på bantningskur ja eller inte jag förstås utan mitt garnlager. Nu får jag nog konstatera som min mor:
- Nu har jag nog garn under min livstid.
Tack snälla mamma!

Och far i huset då? Vad sade han? Inte ett knyst faktiskt. Men arg är han så det osar om honom. Han hade bespetsat sig på att få se VM i Falun, men se det går ju inte utan att betala extra. Ack, ack, gruff och morr. Tänk så bra om han kunde sticka, då skulle alla sådana där små petitesser rinna av honom i ett huj och han skulle vara meditativt lugn. Stackarn.

Lilla blåa trasan

- Va, ska du duscha nu igen? Varför det, frågade far i huset i morse.
- Vad då igen? Och jag behöver duscha för att jag är smutsig.
- Men ditt hår och allting ser ju riktigt bra ut. Ska du nånstans idag?
Haaa, tack för det. Det första var väl en komplimang? Det andra står på mitt schema på kylskåpsdörren och torde inte vara nån överraskning: Stickcafé! Så är det ju på tisdagar från augusti till maj, så det så. Visst borde han ha vant sig vid det här laget? Det som är ovanligt för far i huset är förstås att jag startar hemifrån. Han var dock så snäll att han på eftermiddagen skjutsade in mig till stan. Och kan ni tänka er, han kom snällt efter mig också. MEN han vägrade åka via matbutiken när jag råkade kläcka ur mig att nyaste numret av Allers innehåller en stickbilaga. Ack, ack, dessa förflugna ord från mina läppar. Sen hjälpte det föga att hänvisa till att mjölken i kylskåpet tagit slut.
- Det gör inget för den har jag redan köpt, sa han.
Nä, det gör inget för imorgon har jag lovat att åka iväg på ärenden med min hulda mor. Och då räknar jag med att i något skede kommer jag nog att hinna få tag i senaste numret av Allers. Till all tur ska vi inte iväg förrän mitt på dagen. Natten är ju vikt för Gunvald Larsson så inte blir det tidig uppstigning i morgon inte.

Och apropå Gunvald, så fick jag dyrt och heligt på stickcafé lova att inte sticka på den rödvita sockans skaft medan jag sitter och glor på herr Larsson. Och förstås lovade jag det. Tänker dock ta stickväskan med mig vid fåtöljen och upptaget hålla sockan i famnen. Sånt ser bättre ut inte sant? Då är jag liksom inte totalt lat.

Och ja, jag stickar alltså nu på rödvit socka nummer två. Men genast i lördags när de blårandiga sockorna var färdiga, så började jag på ett blått bomullsprojekt, en pytteliten disktrasa.

Modell: Stickad disktrasa Hildur
Garn: Blått bomullsgarn från loppis
Åtgång: 12 g
Stickor: Nr 3½
Strategiska mått: 16,5 cm * 16,5 cm

Gick ju fort som sjutton att sticka. Gratismönstret på sidan Hildurs barnbarn är jättebra. MEN jag hade för tunt garn till för grova stickor. Måste kanske satsa lite mera på bomullsgarn? Det där blåa nystanet från loppiset var faktiskt tänkt till ett virkprojekt, närmare bestämt en virkad bakduk. Få se hur det går nu om garnet alls räcker eller om jag behöver skaffa mig något annat i bomullsväg. Det skulle liksom vara dags för lite virkning nu efter allt stickande.

Och baksidan ser ut så här. Dagens jubilar kommenterade inte trasan desto mera. Jag vet inte riktigt vad han väntade sig i gåva av föräldrarna annat än just eurosedlar? Eftersom jag förra månaden mätte hans bröstomkrets kanske han var rädd för att det skulle vankas något i tröjväg? Stackarn. Stickade sockor fick han av mormor, så det behövdes inte den här gången.

Blårandiga sockor

Så var veckoslutet över för denna gång. Intensivt och trevligt med mycket umgänge och massor av gott att äta. Lite tomt blev det i morse när nästäldsta sonen och hans fästmö återvände hem. De kom direkt till kalaset igår på eftermiddagen, övernattade här och körde sedan iväg tidigt i morse.

Själv har jag försökt vila och ta det lugnt. Nästa vecka skall jag ju vara skärpt igen, men den här veckan är jag ledig och tänker högtidligen strunt i att jaga dammråttor. Projekt hobbyrummet har kommit till det där eländiga stadiet med en massa småplock, som jag nu just inte riktigt har ro att sätta mig med. Vem har nu lust att sitta inomhus och sortera allt det där småpilliga då solen lyser så lockande utanför fönstret? Inte jag i varje fall!

Och när jag så äntligen koncentrerade mig på det väsentliga fick jag de blårandiga sockorna färdiga i lördags. Ränderna stämmer inte riktigt överens för jag vågade inte klippa bort ett långt avsnitt med "fel färg" då jag började på socka nummer två. Tänk om garnet inte skulle ha räckt till.

Modell: Helt vanliga herrsockor, beskrivning finns bland annat på garnbanderollens baksida.
Garn: 7 bröder Raita (= Rand på svenska, och det syns ju)
Åtgång: 134 g
Stickor: Nr 3½

Det blev snudd på panik då garnnystanet minskade i oroväckande snabb takt. Endast 6 gram återstod då den andra sockan var färdig. Puuuh, jag klarade det! MEN det borde ju ha varit 150 g i nystanet och inte enbart 140. Nån har snuvat mig på 10 gram garn. Kan jag anmäla detta till sheriffen? :)

Nu vet jag som vanligt inte riktigt vad jag skall sticka. Slutföra något gammalt projekt? Börja på något nytt och spännande? Idag har jag lite smått stickat på den rödvita sockan nummer två, men jag borde kanske ta itu med något annat? Å andra sidan, kanske lika bra att få bort den här från dagordningen även om den behövs först i slutet av september då en sportig dam fyller 60 år. Schhh, säg inget åt henne om den blivande gåvan.

Vändagen

Idag är det vändagen, som det heter här i Finland medan svenskarna firar Alla hjärtans dag. Idén är ju ändå samma, eller hur? Riktigt när den här dagen gjorde sitt intåg i Norden vet jag inte. Far i huset bara fnyser åt sådana där "jippodagar", som han kallar dem. Han anser, och det med rätta, att det liksom är gärningarna i vardagen som är det viktigaste. Och eftersom jag kan hålla med honom i det så blev han i år utan den traditionella hjärtasken med geishachoklad i. Stackarn.

Själva "firandet" gick av stapeln redan igår. Då bjöd unga husbonden med sambo på en god fredagsmiddag bestående av grisschnitzel, gräddpotatis och bearnaisesås samt förstås rårivet mm. Och till efterrätt bjöd de på glass med rostade havregryn, pekannötter och chokladsås. Mums! Vad kan jag annat säga än att det lönade sig att hjälpa honom på traven med lantbruksbokföringen.
Och förstås var vi efter mamma så hon också fick middag och lite sällskap på fredagskvällen.
I morgon ska vi alla iväg på födelsedagskalas till de unga tu. Över 20 personer om alla inbjudna nu sen är friska och kan komma. Ska bli kul att träffas och skönt att det är någon annan som är värd och värdinna. Och härligt att igen få nattgäster från Ekenäs. Borde kanske fara iväg och handla? Eller kan vi kanske göra det tillsammans i morgon? Fast när skulle vi hinna då? Hmmm, kanske karlarna kan ta hand om den lilla detaljen idag?

Min kollega har ett stort hjärta och hon gav mig redan i onsdags detta fina paket

med det här innehållet.

Rörd och tacksam och äntligen kom jag själv till skott och vågade efter en hel veckas velande ge henne sjalen Hålrand i födelsedagsgåva. Jag vet inte riktigt varför jag plötsligt fegade ur och inte gav den redan förra veckan. Hon blev på riktigt glad och ville inte alls returnera sjalen.

Ett kort har vi också fått från västra grannlandet. Tack för det!
Ha nu en riktigt fin vändag och en skön söndag!

Att sticka på engelska

Inspirerad av Annie (tack för det!) från Våran lilla vrå ska jag här tipsa om hur ni kan göra för att börja sticka på engelska. För inte vill ni väl missa alla härliga beskrivningar för att de råkar vara skrivna på ett annat språk än modersmålet? Nej, förstås inte. Det var ju det jag tänkte.

För det första, en mönsterbeskrivning är som en algoritm (ja, ja, säger hon som har läst informationsbehandling!). Det handlar alltså om en begränsad uppsättning (mängd) väldefinierade instruktioner för att lösa en uppgift. Detta enligt en definition i Wikipedia. Resten av tekniksnacket spolar vi här. Vad jag ville ha sagt med denna något svårforcerade inledning är att stick- och virkbeskrivningar följer ett visst mönster och vissa termer återkommer gång på gång. Och då har man helt enkelt genom att lära sig de olika engelska orden för till exempel rät maska (knit) och avig maska (purl) redan kommit en god bit på väg. Sedan lär man sig flera ord undan för undan och plötsligt fattar man precis vad det är frågan om. En skillnad mellan engelska beskrivningar och svenska eller finska är det att de engelska är mera detaljerade och skriver ut varv för varv istället för att använda upprepa från * till *, som ju ofta syns i våra beskrivningar. Och sen är det förstås måtten som skiljer. Om man inte orkar förvandla tum (inch) till centimeter hela tiden så kan man helt enkelt strunta i det och använda ett måttband som har tum på ena sidan och centimeter på andra, så gör jag, alternativt kan man ju ha ett måttband med enbart tum.

För det andra, det lönar sig att börja sticka på någonting relativt enkelt, som man är van med från förut, till exempel pulsvärmare utan alltför mycket mönster. Själv började jag med halvvantar, mittens, och gick sedan över till sockor. Det hela fungerade bra tack vare alla fina ordlistor, som finns på nätet. Drops har en, liksom Stickskolan och Allt om stickning. På 365 saker du kan sticka finns tips om flera ordlistor. Behövs ett riktigt engelskt lexikon rekommenderar jag varmt Norstedts sida.

För det tredje, idag finns excellent hjälp att få om man kör fast. I Facebook finns gruppen Online stickcafé där man alltid får hjälp ifall man inte har tillgång till ett stickcafé där man träffas ansikte mot ansikte. Grupperna i Ravelry fungerar likadant, men det kanske är svårare att hitta svenska grupper där? Och så har vi ju vår kära Youtube, som fyller tio år detta veckoslut, Grattis! Där skriver man in det uttryck man vill ha mera info om, till exempel ssl = slip, slip, knit och strax får man fram en instruktionsvideo. Och då gör det inget att språket är engelska för man kan ju titta på händerna och se hur den vänliga människan, som delar med sig av sin kunskap gör. Och det bästa av allt, man kan stoppa videon  när som helst och man kan ta om på nytt och på nytt tills man har klart för sig hur det skall göras.

I tidningarna Simply Crochet och Simply Knitting finns alltid sidor långt bak där dels grunderna i virkning/stickning förklaras:

Typ så här.

Och så finns den här sidan för att göra det lättare, Make it Easy, som visar den speciella teknik, som använts i de mönster som finns i tidningen. Fenomenalt eller hur? Simply betyder ju enkel så nu är det bara att sätta igång. Lycka till!

Tröstköp

I tisdags kunde jag tyvärr inte delta i stickcaféet. Sånt kan ju få en sån här garnoman lite smådeppig. Inte hann jag iväg till mataffären och kolla in senaste numret av Simply Crochet heller. Och då hade jag ändå fått sms förra veckan om att det nu fanns i butik. Garn har jag förstås inte alls kunnat köpa. Till råga på allt såg jag också i tisdags i BMI-baracken info om den där utfärden till Lankamaailma och konstaterade att jo, det var ju så att jag inte kunde åka med. Snyft. Eller nåja, tack och lov kanske? :)

I tisdags höll dessutom min blårandiga socka på att gå över styr. Det var Gunvald Larsson, som blandade bort mig. När han såg på mig med sin blå intensiva blick blev jag alldeles bortkollrad och tappade räkningen, så nu är hälen på den andra sockan två varv kortare. Tror ni att det märks?
Kan än en gång konstatera, karlar är farliga. Råddar bort en stackare i stickningen.

Hur som helst, istället för att hemfalla åt tröstätning, vilket påminner mig om att jag faktiskt har julchoklad kvar ännu, det ni!, så blev det ett supersnabbt varv i mataffären igår innan jag skulle iväg till jobbet. Jag tröstade mig med inköp, dock inte garn.

Och jag hann få tag på Simply Crochet nummer 72! Gåvan den här gången var ett extra mönsterblad med enkel rundvirkning till glasunderlägg.

Men jag tror nog att jag hellre virkar det här fåret som nu är bioaktuellt. Mest intresserad är jag faktiskt av den där virkade sjalen som ni ser på pärmbilden. Vet dock inte om jag orkar med att trä pärlor på ett garn. Verkar åtminstone nu just alldeles för övermäktigt.

Och den här gången var det min tur att sms:a stickväninnan och meddela att nu finns Simply Knitting i tidningshyllan. Hoppas hon hann få tag på den för där var endast tre exemplar kvar när jag tog mitt.

Också med den här tidningen medföljde en gåva, ett extra mönsterhäfte med virkade modeller.

Och också här var Shaun the Sheep högaktuell. Tror ni att unga husbonden skulle uppskatta en sådan här mössa? Han har ju visserligen inte får på gården, ännu åtminstone, men vem vet...

Och har man sett på sjutton; I tidningen finns fem tips om hur man ska hantera sitt garnlager. Och kan ni tänka, jag har faktiskt gjort nästan allting rätt redan:
1) Kolla hur mycket garn du verkligen har, det vill säga samla ihop det på ett ställe så det inte dräller omkring överallt.
Ja och det gör ju inte mitt längre. Det finns till stor del i hobbyrummet.
2) Organisera, använd en nätbaserad databas eller skapa en själv och för in alla garn i den.
Check, redan gjort!
3) Sortera garnen enligt något system, färg, kvalitet eller tjocklek (heter det så? eller är det grovlek?), huvudsaken är att det är lätt att hitta sen.
Redan på gång!
4) Räkna också med alla restgarner och halvfulla nystan. Väg dem och skriv vikten på banderollen.
Check, redan gjort! Det gör jag faktiskt alltid då jag blir med garn över.5) Planera framåt, om garnet är tänkt för ett visst projekt, lägg det tillsammans med mönsterbeskrivningen och rätt stickor i en kasse.
Hmmm, alla UFO:n uppbevaras på detta sätt, men inte kommande stickningar. Måste kanske ändra på mina vanor? Men hur ska stickorna då räcka till?
Tänk alltså att jag ändå är rätt så organiserad. Hur i all sin dar har far i huset inte upptäckt det?

Till min stora, stora glädje fanns också min favoritsticktidning, Designer Knitting i mataffären. Förstås måste jag ju ha den också.

Jag gillar modellerna i tidningen. De är oftast enkla, men med det där lilla extra. Den här jumpern skulle inte alls vara tokig.

Men den här... om jag börjar nu så hinner den väl bli färdig till nästa vinter?

Och medan jag ännu håller på med tidningar kan jag tipsa er om att i nästa veckas nummer av Allers borde en stickbilaga medfölja. Hoppas innerligt att den gör det här i Finland också.

Idag avslutade jag en kurs och fick ett så här vackert fång med rosor. Tusen tack!

Mitt sportlov börjar i morgon. Jippiii! Först den 23.2 skall jag tillbaks på jobb.

Nu ska jag sticka mitt dagliga varv, som jag dessvärre totalt missade igår då jag stöp i säng tre minuter före midnatt. Och precis när jag lagt mig mindes jag min sockstickning, men då var jag så trött att jag inte orkade stiga upp. Och tur var väl det för annars skulle nog far i huset ha trott att jag blivit skvatt galen. Men har jag nu brutit mitt nyårslöfte? Eller duger det om jag stickar minst två varv nu ikväll?
Och sen ska jag bara dofta på rosorna innan jag lägger mig...