Tröstköp

I tisdags kunde jag tyvärr inte delta i stickcaféet. Sånt kan ju få en sån här garnoman lite smådeppig. Inte hann jag iväg till mataffären och kolla in senaste numret av Simply Crochet heller. Och då hade jag ändå fått sms förra veckan om att det nu fanns i butik. Garn har jag förstås inte alls kunnat köpa. Till råga på allt såg jag också i tisdags i BMI-baracken info om den där utfärden till Lankamaailma och konstaterade att jo, det var ju så att jag inte kunde åka med. Snyft. Eller nåja, tack och lov kanske? :)

I tisdags höll dessutom min blårandiga socka på att gå över styr. Det var Gunvald Larsson, som blandade bort mig. När han såg på mig med sin blå intensiva blick blev jag alldeles bortkollrad och tappade räkningen, så nu är hälen på den andra sockan två varv kortare. Tror ni att det märks?
Kan än en gång konstatera, karlar är farliga. Råddar bort en stackare i stickningen.

Hur som helst, istället för att hemfalla åt tröstätning, vilket påminner mig om att jag faktiskt har julchoklad kvar ännu, det ni!, så blev det ett supersnabbt varv i mataffären igår innan jag skulle iväg till jobbet. Jag tröstade mig med inköp, dock inte garn.

Och jag hann få tag på Simply Crochet nummer 72! Gåvan den här gången var ett extra mönsterblad med enkel rundvirkning till glasunderlägg.

Men jag tror nog att jag hellre virkar det här fåret som nu är bioaktuellt. Mest intresserad är jag faktiskt av den där virkade sjalen som ni ser på pärmbilden. Vet dock inte om jag orkar med att trä pärlor på ett garn. Verkar åtminstone nu just alldeles för övermäktigt.

Och den här gången var det min tur att sms:a stickväninnan och meddela att nu finns Simply Knitting i tidningshyllan. Hoppas hon hann få tag på den för där var endast tre exemplar kvar när jag tog mitt.

Också med den här tidningen medföljde en gåva, ett extra mönsterhäfte med virkade modeller.

Och också här var Shaun the Sheep högaktuell. Tror ni att unga husbonden skulle uppskatta en sådan här mössa? Han har ju visserligen inte får på gården, ännu åtminstone, men vem vet...

Och har man sett på sjutton; I tidningen finns fem tips om hur man ska hantera sitt garnlager. Och kan ni tänka, jag har faktiskt gjort nästan allting rätt redan:
1) Kolla hur mycket garn du verkligen har, det vill säga samla ihop det på ett ställe så det inte dräller omkring överallt.
Ja och det gör ju inte mitt längre. Det finns till stor del i hobbyrummet.
2) Organisera, använd en nätbaserad databas eller skapa en själv och för in alla garn i den.
Check, redan gjort!
3) Sortera garnen enligt något system, färg, kvalitet eller tjocklek (heter det så? eller är det grovlek?), huvudsaken är att det är lätt att hitta sen.
Redan på gång!
4) Räkna också med alla restgarner och halvfulla nystan. Väg dem och skriv vikten på banderollen.
Check, redan gjort! Det gör jag faktiskt alltid då jag blir med garn över.5) Planera framåt, om garnet är tänkt för ett visst projekt, lägg det tillsammans med mönsterbeskrivningen och rätt stickor i en kasse.
Hmmm, alla UFO:n uppbevaras på detta sätt, men inte kommande stickningar. Måste kanske ändra på mina vanor? Men hur ska stickorna då räcka till?
Tänk alltså att jag ändå är rätt så organiserad. Hur i all sin dar har far i huset inte upptäckt det?

Till min stora, stora glädje fanns också min favoritsticktidning, Designer Knitting i mataffären. Förstås måste jag ju ha den också.

Jag gillar modellerna i tidningen. De är oftast enkla, men med det där lilla extra. Den här jumpern skulle inte alls vara tokig.

Men den här... om jag börjar nu så hinner den väl bli färdig till nästa vinter?

Och medan jag ännu håller på med tidningar kan jag tipsa er om att i nästa veckas nummer av Allers borde en stickbilaga medfölja. Hoppas innerligt att den gör det här i Finland också.

Idag avslutade jag en kurs och fick ett så här vackert fång med rosor. Tusen tack!

Mitt sportlov börjar i morgon. Jippiii! Först den 23.2 skall jag tillbaks på jobb.

Nu ska jag sticka mitt dagliga varv, som jag dessvärre totalt missade igår då jag stöp i säng tre minuter före midnatt. Och precis när jag lagt mig mindes jag min sockstickning, men då var jag så trött att jag inte orkade stiga upp. Och tur var väl det för annars skulle nog far i huset ha trott att jag blivit skvatt galen. Men har jag nu brutit mitt nyårslöfte? Eller duger det om jag stickar minst två varv nu ikväll?
Och sen ska jag bara dofta på rosorna innan jag lägger mig...