Vilken flax!

Alltså, nu kan ni sluta leta efter modeller till Hillagarnet. Det ordnade sig igår för jag hade en så otrolig tur. Igår kom nämligen tidningen Kotiliesi käsityö nr 4/2015 hem i brevlådan. På kvällen tog jag mig tid att bläddra i den. Och ni må tro att jag spärrade upp korpgluggarna ordentligt redan då jag såg pärmbilden.

Här finns ju redan en hel massa intressanta saker att förverkliga. Och tadada den vita boleron/tröjan är stickad av Hilla-garnet. Espadrillerna skulle vara kul att virka, men far i huset vägrar fixa sulorna. Suck! Den vita kassen är stickad av teetees Apollo-garn med stickor 6½. Borde ju gå fort. Men sådant garn har jag inte i lager.
Och så beklagar jag verkligen att jag inte syr, för visst skulle den där bredbrättade hatten vara pricken över i:et i sommar?

Och den här klänningen skulle jag inte heller tacka nej till. Det är längesedan jag klätt mig i något blommigt, men var skulle jag få användning för den där hatten i sommar?

Nej, det är nog bäst att hålla sig till den här istället. Den är virkad och gissa av vilket garn? Just precis, Hilla. Så detta kommer att bli mitt sommarprojekt, att virka mej en ny hatt. Det skall jag väl hinna med i sommar?

Och nu, nu passar jag på att önska er alla GLADA VAPPEN! dvs GLAD VALBORSMÄSSOHELG!

HUPS!

Far i huset har redan tömt en flaska, alldeles ensam. Och då är det inte valborgsmässoafton än. HUPS!

Ja, alltså han har tömt en flaska med mjöd. Själv tog jag en smakklunk idag och jodå, det blev mjöd i år också.

- Får jag? Jag vill också, hördes stickdamernas ivriga röster igår alltmedan de sträckte ut händerna. Och vad var vi alla ivriga att få lägga vantarna på? Garn? Mönster?

Åh, nej. Vi törstade efter den ultralokala tidningen Nya Östis. Vi bläddrade ivrigt och slukade vartenda ord, nagelfor varenda bild och sedan var det idel glada miner och tummen upp.

Och ja, stickcaféet är farligt...

... jag liksom förivrade mej och fick med hem 500 gram Hilla-garn. HUPS!

Och det var verkligen inte meningen. En dam hade köpt nystanen från grannstaden och ville inte längre ha dem, så jag fick köpa dem för en liten peng och hur skulle jag ha kunnat motstå det erbjudandet?
I natt vred jag mig dock i eftertankens kranka blekhets plågor. Inte för garnets skull, åh nej, men jag borde nog ha betalat fullt pris. Inte ska en pensionär behöva gå emellan och sälja billigt till en som har jobb, inte sant? Får hitta på nån sorts kompensation när vi ses i höst. Kan ge något spännande sockgarn för jag har en känsla av att damen ifråga inte kommer att mjukna ifråga om priset. Hon kommer garanterat att hålla fast vid det ursprungliga låga.

Men nu då? Vad ska jag hitta på med 500 g naturvitt bomullsgarn? Stickor nr 2½ - 3 och 180 m/50 g. Har ni nåt förslag på någon modell? En tröja eller en topp i storlek S?

Idag har jag för övrigt jobbat på att liksom få världen färdig. Men det är nog ett projekt, som jag får ge upp med så en del arbetsuppgifter får allt vänta till imorgon, trots att det då är min lediga dag. HUPS!

Som en duracellkanin

Igår gick jag på som en duracellkanin. Det var sådan fart på från tidig morgon till sen kväll att jag knappt orkade sticka mitt dagliga varv när jag äntligen dråsade ner i fåtöljen vid 22-tiden. Länge satt jag inte där heller innan jag stöp i säng. Huh, huh. Idag har jag bestämt mig för att ta det lite lugnare. Hur nu det ska gå till? I varje fall ska jag besöka stickcaféet idag innan jag ska iväg och kvällsjobba. Det är säsongens avslutning idag. Sedan får vi vänta ända till hösten innan följande träff. ÅÅÅÅH! Hur ska jag klara mig? Får väl lov att då och då kontakta stickväninnorna för nån sorts vettig stickkonversation.

Igår var jag iväg till grannstaden och avtalade om sommarjobb. Jag ska igen frilansa för tidningen Östnyland. Och det ser jag framemot. Hoppas att det blir en fin sommar med många trevliga evenemang.

För övrigt så stiger spänningen här i huset. Blev det mjöd eller jästvatten? :) Nu gäller det dock att ge sig till tåls ännu några dagar innan provsmakningen i torsdag.

Blomsterfägringen har utökats...

... i torsdags fick jag den här vackra rödrosa vårelden.

Bokhög

Idag är det slut med läsveckan. I måndags var jag tillsammans med far i huset på besök i återvinningscentralen i grannstaden. Det är en tid sedan jag senast varit där. Mest för att jag ju inte skall ha mera grejer. På grund av läsveckan tyckte far i huset att jag kunde få köpa boken Krönika om ett förebådat dödsfall av Marquez. Och det gick jag ju glatt med på.

Hur det nu sen kom sig så hade jag plötsligt en hel del andra böcker när jag skulle betala. För den här bokhögen och en vit utelykta för ljus betalade jag 7 euro. Om ni tror att far i huset stönade igen, så tror ni helt rätt. Stackars, stackars karl som har råkat ut för mig.

Förstås visste jag att jag inte kommer att hinna läsa alla de där böckerna under en veckas tid. Nej, de här får bli min sommarlektyr. Och se, inte en enda deckare! Hur ska detta sluta? Det att jag vågade plocka just de här böckerna beror på att det i samma låda fanns en hel del böcker som jag redan hade läst. Alltså visste jag att människan som fört de här böckerna till återvinningscentralen har ungefär likadan smak ifråga om böcker som undertecknad. Smart eller hur?

Ja, och hur gick det då igår? Bra förstås för mitt bättre jag vann och jag var ute och krattade. Med tanke på det gråtrista vädret med regn och dimma som vi har haft hela dagen idag så var det ett bra val.

Och nu, nu måste jag bestämma mig för hur mycket jäst jag vågar sätta i mjöden, en knivsudd? Hur mycket är det förresten? En femtedels tesked? Eller två? En bit jäst av en ärtas storlek? Eller två?

Önskar er alla en riktigt bra start på veckan. Håll tummarna  att vi får drickbar mjöd här i huset!

Små gula rosor

Som små gula rosor lyser blommorna på den våreld jag fick i söndags.

För tillfället strider mitt goda jag mot mitt onda jag: Ska jag gå ut och kratta eller sätta mig och sticka.
Kratta eller sticka, kratta eller sticka... få se vilket jag som vinner?

Hur som helst, ha en riktigt skön lördag.

Stönanden

I morse hördes far i huset stöna. Lite senare hördes också minstingen stöna...
Och allt beroende på mej.
Men, sakta i backarna nu, trots att det är fredag så handlade deras stönanden inte om den där siffran, som ni kanske trodde? :)

Nää, det var bara mitt morgonkvitter som nästan knäckte herremännen.
- Hur kan du vara så pigg den här tiden på dygnet, frågade minstingen när han med sömngrusiga ögon slog sig ned vid frukostbordet. Då hade jag redan hunnit koka goda riktiga lantägg.
- Det är orättvist. Du måste inte ens stiga opp, fortsatte han.
- Men solen skiner och det är en så underbar morgon. Klart jag måste vara uppe.

Far i husets stönanden fortsatte. Han tyckte käringen blivit tokig när hon stiger upp klockan 5.17 en ledig fredag. Tjohooo, säger jag mycket nöjd. Redan klockan 9.30 var de flesta av dagens måsten undanstökade. Det är smart att vara tidigt igång. Nu borde alla datakurser finnas i databasen för att i sinom tid hamna i kursbroschyren och sen får vi hoppas på många deltagare i höst.

Stönade gjorde jag i måndags. Men då sakta inombords. Minstingen och undertecknad var och tog farväl av Amarillo i grannstaden. Den kommer tyvärr att försvinna och förvandlas till en annan mexikansk krog i privat ägo, Lite osäkert hur menyn med mera kommer att se ut. Om vi härefter vill ha Amarillo texmex hamnar vi att styra kosan österut mot Kotka istället.
Mitt stönande berodde mest på att maten jag beställde var god, men ack alldeles för stor portion för mig. Så är det oftast nuförtiden då jag är ute och äter. Varför får inte vuxna barnportioner?

Ännu mera stönade jag inombords senare i mataffären. Det är ju solklart att jag INTE ska köpa flera mönstertidningar, inte sant?

Men hur det nu kom sig så hoppade den här tidningen ner i shoppingvagnen. Och jag försökte 
verkligen sjasa bort den.

Innehållet i Kreativ Stickning nr 2/2015 är intressant och lockande.

På kvällen frågade jag svärdottern om hon inte kunde önska sig en sån här till sin födelsedag...

... eller en sån här häftig jumper till sommaren. Visserligen kanske något opraktiska ärmar, men det skulle vara kul att sticka ändå. Svärdottern tyckte att färgen är okej, men modellen för häftig.

Hon ville hellre ha den här. Nu skulle det alltså gälla att få tag på garnet Nobile från Lana Grossa. Nån som har något tips?

Det finns många fina modeller i tidningen. Den här skulle kanske passa dottern?

Och så funderade jag ju lite grann på det här med att virka...

en krokad väska skulle kanske inte vara så tokigt...

eller varför inte en mossvirkad?

Eller vad sägs om den här modellen? Perfekt till jeans.

Kanske ändå bäst att jag håller mig till den här nätkassen. Det här kan väl inte vara så svårt?

Ååååh, men hur skulle det vara med den här pläden? Åååååh, jag blir galen. Ska sluta bläddra i mönstertidningar genast. Och därmed basta!

Tur att far i huset inte vet att jag har fotat en tidning igen. Då skulle han stöna länge och ljudligt.

Trevlig fredagskväll!

Alma

Och snart är igen en vecka till ända. Och det har gått så fort, så fort. Känns som om jag inte hinner med nånting alls. Kursplanerandet är inne i slutskedet och vet ni, det ser faktiskt ut som om det blir datakurser på Mi också nästa år! Saknas lite kurstexter ännu, men annars borde alla datum och kursplatser och lärare och... ja, femtioelva detaljer att hålla i minnet, men det ska väl falla rätt ut i slutändan.

I tisdags hann jag delta i stickcaféet och det var riktigt trevligt. Jag hade rivit med mig ett UFO-projekt från 14 juni år 2011. Tänkte att det skulle klara sig eftersom det var ett mönster med endast fyra varv, varav varv 2 och varv 4 handlade om att sticka avigt på tillbakavägen så att säga. Men ack, ack. Där satt jag och pratade så spottet yrde och tankarna fladdrade hit och dit. Och vad händer tror ni? Just precis det, jag tappar bort mig i mönstret. Plötsligt har jag tre maskor för lite. Suck! Blev till att reda upp igår. Härefter ska jag nog hålla mig till superenkla grejer i stickcaféet. Påminn mig om det. 
- Vad är det här, frågade en stickdam och drog fram ett vackert vitt sockskaft (?) från sin innehållsrika väska.
- När har jag gjort det här och vad ska det månne bli, fortsatte hon. Så det var inte enbart jag som hade med en "gammal" stickning. 

I söndags fick jag ytterligare en disktrasa färdig. Garnet jag använde var inte det bästa. På banderollen står det "Käsityölanka 40-45 g 100% Puuvilla/bomull/cotton Valmistuttaja/Tillverkat för Transpen Oy Kerava Finland". Tyvärr var där inte alls så mycket garn som utlovades. Det stod inget om hur grova stickor man skall ha eller masktätheten, färgbad eller annat. Konstigt, minst sagt. Men nu är jag av med det garnet, som delade sig så att jag höll på att bli tokig. Men jag har alltså faktiskt lyckats få nånting färdigt. Det ni!

Modell: Alma, april månads disktrasa

Garn: konstigt bomullsgarn, se ovan

Åtgång: 24 g och så tog garnet slut! Morr!
Stickor: Nr 2½

Strategiska måtten: 26 * 18 cm 

 

Och jag som hade lagt till hela 12 maskor för att få en rejäl disktrasa. Sedan blev den ändå liten.

Men man kan förstås vända på den. Och nu får jag otåligt vänta till 1 maj innan följande disktrasemönster dyker upp. Under tiden måste jag nog ta mig i kragen, hur nu det ska gå till när jag använder t-shirt?, och få trådändarna i den där tröjan fästa.

 

Men nu, nu ska jag sticka på den nyuppväckta UFON. Det ska bli nån slags bolero... 

Vill virka

Nyss hemkommen från min kära mor. Har varit ute på en liten lördagssväng med henne och minstingen medan far i huset hjälpte till på gamla stället. Resten av lördagskvällen skall jag ägna åt att göra ingenting annat än sticka. Och det fast jag egentligen vill virka...

Min mamma gav tidigare i våras det här mönstret åt mig. Hon hade rivit ut det ur sin Hemmets Veckotidning.

Och visst är det lockande, inte sant?
Det är ett mönster från Drops. Och deras garner finns i Kärkkäinen i Lahtis och dit var jag ju iväg i slutet av förra månaden. Men inte köpte jag ju garn till det här projektet, inte. Suck!

Och nu höjer jag budet: Om du kommer och fäster alla trådändar i mitt tröjprojekt imorgon, så bjuder jag både på igelkottskaka, rulltårta och chokokex. Kan du motstå det? Varmt välkommen!

Och nu ska jag fortsätta bläddra lite i mönstertidningar innan jag drar fram stickningen.
Ha en riktigt skön lördagskväll!

Bläddra, bläddra och bläddra igen

Så var det fredag igen och en hel vecka har rusat iväg utan att jag hunnit med. I måndags och tisdags orkade jag inte ens sticka. Det ni. Tyvärr hann jag inte heller till stickcaféet i tisdags. Harmfullt. Däremot hann jag göra min medborgerliga plikt, det vill säga rösta i riksdagsvalet, så i övermorgon kan jag ta det riktigt lugnt med gott samvete.

Och så har jag väntat, stått här med kaffekannan beredd och tepåsarna uppdukade ifall stickhjälpen inte skulle ha velat ha kaffe). Men kan ni tänka, INGEN har kommit till min undsättning och fäst alla trådändar i den blivande tröjan. INGEN här i huset har heller fäst några trådändar. Ja, dessvärre är de inte så några utan ganska många faktiskt. Ja, så tröjan är inte färdig ännu. Skulle också behöva en provdocka, så jag vet om modellen alls fungerar. Fast det är ju så dags nu då allting är ihopvirkat.

Och så har jag bläddrat, bläddrat och bläddrat igen i mönstertidningar från år 2012 framåt och försökt leta efter inspiration inför våren och sommaren. Allt det där bläddrandet gör mig knäsvag och vimsig. Jag drar fram garn, kollar färgkombinationer, förkastar och börjar om igen. Och så vimlar det plötsligt i huvudet och jag vill göra allting på en gång. HJÄÄÄÄÄLP! Bäst att hålla sig till disktrasor och UFO:n.

Men så kommer det tidningar...

I torsdags i förra veckan damp Suuri Käsityö ner i postlådan.

Den var full av härliga sommarmodeller. Men jag skall inte börja på nånting nytt, jag skall inte...

Det fanns till och med modeller av den amerikanska designern Louisa Harding. Men jag skall inte börja på nånting nytt, jag skall inte...

I lördags ägnade jag mig igen åt tröstköp och då fick det bli den här tidningen:

Kauneimmat käsityöt nr 3 2015 och här finns allt möjligt som skulle vara roligt att göra...

... den där vita sjalen... åååh... jag hittade lämpligt garn, så nu är det väl bara att sätta igång då?

Beklagar att de här sista fotona är så dåliga, men objektivet på vår kamera är som sagt sönder. Nu skulle jag behöva en liten lottovinst för att kunna köpa ett nytt objektiv. Eller borde jag sälja bort delar av mitt garnlager? Hmmm... ska jag sticka eller fota, sticka eller fota... får man ens ställa så idiotiska frågor?

Som om inte de här tidningarna skulle ha räckt till och blivit över, så skickade Tekstiiliteollisuus idag info om att deras tidning har kommit ut på finska på nätet. Och visst borde jag ju virka ett par shorts åt dottern nu till sommaren, inte sant?

Men nu, nu ska jag syssla med annat sorts hantverk, närmare bestämt så ska jag skala potatis, som ska blir till mos till middagen. Vad annat det blir än mos vet jag inte, för den lilla detaljen lovade unga husbonden ta hand om. Och det är rättvist för jag bjöd dem på lasagne igår.

Utspänt

Ett av mina evighetsprojekt har efter påsken fått ligga utspänt på en brottningsmatta. Och den mattan är min och ingens annan, så det så. Eller egentligen mattorna för jag har två likadana och alla karlar i huset är ute efter dem. Men nej, de är mina och superbra att ha just när det är dags att spänna ut alias blocka. 
Den uppmärksamma läsaren kan till och med urskilja att jag nu har såna där riktiga blockningsnålar för det här jobbet. Köpte dem i höstas då jag var iväg med stickväninnan till grannstaden på specialkväll för stickerskor och virkerskor. Ett synnerligen bra köp måste jag säga. Skulle dock behöva en låda till av de här blockningsnålarna.

Nu är alla delar färdiga. Hipp, hipp, hurra! Klokt ser det inte ut, men... vad gör det när jag tack vare svärdottern kom på att jag kan virka ihop delarna istället för att sy. Och se det gjorde jag igår. Nu återstår endast ena sidsömmen, lite virkning i ena kanten (eget påhitt), sy i knappen och fästa alla garnändar. Nån som känner sig extra inspirerad och vill ta över det här projektet?
Själv ska jag nämligen iväg till min hulda mor och träffa min kusin samt hans dotter. De är på besök från västra delen av landskapet.

Hönan Agda

Sommar och sol utomhus och här sitter jag inne framför skärmen och försöker få nånting vettigt gjort, men... ack, ack, ack... jag villade bort mig i internetdjungeln och har tittat på sjalmönster istället för kursbeskrivningar. HUPS! Kanske bäst att gå ut i stället?

Hönan Agda var det enda påskpyntet vi hade framme i år. Den hann aldrig få några ägg i magen, men var ändå till prydnad på bordet. Nu är det dags att placera henne i förvar till nästa år.

På tal om stickcafé ännu: Det är ganska farligt att vara där för man blir så inspirerad av de andra. Och så börjar det koka i ens huvud med en massa idéer och vill-pröva-på. Och så skulle man vilja börja på allt möjligt nytt. Men nu gäller det att vara karaktärsfast och få undan dagens måsten innan det är dags att avsluta ett mångårigt stickprojekt.

Påskämbar

Ja, ja påsken är förbi och vardagen tog vid redan igår. Till huset införskaffades ett litet påskämbar fullt med chokladägg då jag var ute på vift senast. Ämbaret kompletterades med en låda lakritsstänger samt en stor låda med annat godis. MEN trots dessa förberedelser såg vi inte till en endaste häxa. Med undantag då förstås när jag mötte min spegelbild.

Nu tror ni kanske att chokoäggen och det andra godiset finns kvar. Men icke då, nästan allting försvann i karlamagar här i huset, utom då den största godislådan, som minstingen hade med sig då han var på besök i Liljendal.

Igår besökte jag hastigt och lustigt stickcafé i stan innan det var dags att dra iväg till kvällsjobbet. Och vet ni någonting hemskt? Joooo, nu säger vår instruktör att det inte blir något stickcafé alls i maj.
- Då ska man vara ute och gräva i trädgården, sa hon.
- Vaaa, utbrast stickväninnan B och undertecknad och skakade helt förtvivlat på våra huvuden. Gräva i jorden? Höh, vi vill ju sticka och virka, inte gräva. B och jag kom fram till att vi får allt ta oss till caféet på tisdagar ändå, träffas, sticka lite, prata och njuta av goda bakverk. Hur ska vi annars överleva ända fram till september i höst?

För tunt

Långfredag och omväxlande väderlek. Plötsligt har det igen kommit en skur med snöblandat regn. Typiskt påskväder alltså.
Vad är det med människor och helgdagar? I morse ringde unga husbonden redan klockan nio.
- Sover ni?
Nå, självklart det. Jag läste ju en deckare ända till halv fyra på natten. Påskdeckare är en bra norsk tradition, som jag inte har något emot att ta efter. Fast nu skall jag nog byta genre och ikväll läsa nånting helt annat.

Strax därefter ringde grannen och sedan försvann far i huset. Ibland önskar jag verkligen att helgdagar skulle vara fredade och att inte alla dagar bara flyter in i varandra.

Vi har idag också hunnit med att hälsa på min brorsdotter och hennes sambo hos min mor. Det var riktigt trevligt att höra lite österbottniska uppblandat med åländska.

Igår blev det inget stickat alls. Detta för att jag igen gett mig i kast med ett helt hopplöst projekt. Ja, jag startade alltså en ny stickning i onsdags.

Garnet Pikkusisko (Lillasyster) verkar nog alldeles för tunt för det här projektet. Men när jag nu en gång har det här garnet så gäller det att bita ihop och sätta lite fart på stickorna... eller... tänk om det blir ett UFO?
Kanske bäst att återgå till att sticka disktrasor? April månads mönster är ute nu, så...

Okoncentrerad

Igår var det meningen att jag skulle jobba hemifrån innan jag på eftermiddagen skulle åka iväg till undervisningen i stan. Det var alltså den storstilade planen, men.... först hade vi gäster till frukosten... och sen...
... ja, så var far i huset också kvar här i huset och den kombinationen är inte särskilt lyckad då frun sitter framför dataskärmen och försöker koncentrera sig.
- Kan du kolla det här på Internet?
- Har du sett om jag har fått e-post?
- Kan du skriva ut den där möteskallelsen?
- Kan du scanna det här fotot?
- Kan du förstora det?
- Kan du printa ut det?

ARGH! Alla dessa "kan du" tog inte slut förrän jag hotade med att åka in till stan och jobba där i lugn och ro. Hur det nu var så kämpade jag tappert och okoncentrerat på och fick en hel del undangjort medan annat fick vänta till idag samt efter påsken.

Och så okoncentrerad var jag igår att jag helt glömde bort mitt dagliga telefonsamtal till min hulda mor. Förlåt mamma, du får skylla på din svärson! :)

I tisdags hann jag iväg till stickcafé på en snabbvisit innan jag skulle iväg till kvällsjobbet. Mycket uppmuntrande stämning. Inte heller nu började jag på någon sockstickning trots att många gjorde fina sockskaft i spetsmönster. Nej, jag drog fram mitt evighetsprojekt, handduken.
- Va' långt du har hunnit redan, sa stickdamen E vänligt.
Långt? Pyttsan, jag slog ifrån mig med bägge händer och mumlade att "inte då". De facto har jag ju inte stickat så mycket på just det projektet.

Sedan hade vi intressanta diskussioner om Mikael Persbrandt och grät till och med en liten skvätt över det trista fakta att han inte längre kommer att ses i rollen som Gunvald Larsson i Beck-filmerna. Snyft!
Och så blev vi lite nostalgiska och mindes den förra Gunvald, nämligen Rolf Lassgård. Och vi var rörande överens om att Lassgård spelar i en helt annan liga än Persbrandt, dvs vi gillar Rolf riktigt skarpt och allas vår favorit var utan tvekan Potatishandlaren. Om ni inte har sett den tv-filmen från år 1996 så har ni nånting att se framemot. Vi på stickcaféet rekommenderar den varmt. Det är sånt vi gärna ser på i TV istället för alla evinnerliga bantnings- och dietprogram för att nu inte sedan tala om allt bakande och matlagande. Suck och dubbelsuck. 
Filmen finns i Öppet arkiv på svt:s hemsida. Men tyvärr, tyvärr kan vi med finskt ip-nummer inte se den på grund av upphovsrätten. Eftersom jag gillar flera av Molins tv-filmer har jag garderat mig med en Molinbox. Det är bara det lilla kruxet att boxen är utlånad och ingen DVD-spelare ännu kopplad till tv:n efter vår flytt förra våren. Att såna små detaljer liksom...

Idag var det meningen att jag skulle vara ledig, men, men... jag startade datorn i morse och skulle bara uppdatera jobbets hemsida, marknadsföra ett kommande evenemang, Din digitala vardag och ännu skapa ett evenemang på Facebook. Dessutom kollade jag lite på arbets e-posten och plötsligt hade halva dagen försvunnit. Inte bra, nu är huset ostädat, tvättkorgen full, men disken undanstökad.

Idag har jag fått en bukett med solgula tulpaner. Igår fick jag den här fina korgen:

Tack för den!

Och nu EN RIKTIGT GLAD OCH SKÖN PÅSK TILL ER ALLA!