Söndagsvemod

Tyst och tomt är det i huset nu när alla gäster har åkt. Endast diskmaskinen surrar i köket.
Vi blev idag bjudna på söndagsmiddag hemma hos oss själva.
Underbart! 
Tack till unga husbondeparet, som serverade god grisschnitzel med gräddpotatis, smörstekta kantareller, grönsallad med egenodlade ekorädisor. Till efterrätt serverades glass med maränger och mammas goda vinbärskaka. 
Vi var åtta runt middagsbordet och plötsligt var alla borta igen. Om det inte hade varit så att alla hade förhinder nästa söndag skulle vi ha fortsatt med middagarna. Men det är svårt att få människor samlade. Alla har så mycket program hela tiden.

Själv har jag njutit av ett ledigt veckoslut och enbart umgåtts med familjen. I fredags var jag till mamma, igår var minstingen på besök och idag då middag. Skönt, så skönt. Precis vad jag behövde för att ladda batterierna.

För ett tag sedan hade vi änglavingar på himlen.

En liten hög

- Har du fått dina nya glasögon redan, frågade mamma i måndags när vi talades vid i telefon.
- Hur visste du att dom kommit, undrade jag som hade fått ett sms från optikern att glasögonen var färdiga.
Tänk om mamma är synsk?

I tisdags på morgonen var jag iväg efter dem.
- Nå, har du skaffat en Gold Wing redan, frågade optikern.
- Näääe, svarade jag medan jag febrilt funderade hur hon kunde veta att jag var intresserad. Var hon också synsk?

Vi diskuterade motorcyklar och optikern förvånade mej igen då hon visste att det var fråga om V6 motorer.
- Hur vet du det, frågade jag omåttligt nyfiken.
- Det stod ju V6 på en del motorcyklar.

Åhå, det hade jag missat, att det liksom stod på hojarna. Nog vet jag vad det är för motor i dem, men att det dessutom står utskrivet klart och tydligt...
 
Och det var inte det enda jag missat. När jag kommit hem med mina nya glas och skulle ta dem på mej blev jag mäkta förvånad över fodralet. Där står det Kalevala Jewelry utanpå. 
Men alltså hade jag köpt Kalevala Koru-bågar? HUPS! Det visste jag inte.

Tänk så tokigt att jag inte ens har koll på vilka bågar jag har köpt! Måste bero på att jag blev stormförälskad i ett par lilafärgade bågar, som tyvärr visade sig finnas enbart i barnstorlek. Men de här passar mej nog också riktigt bra, tror jag? Åtminstone har ingen ännu vågat säga nånting annat än. Fattas bara! Optikern har ett bra öga för vad som passar minsann!

Far i huset löste för övrigt mystiken kring optikern och Gold Wing.
- Minns du den där kvinnan som hälsade på dig när vi såg på ljusparaden. Den där kvinnan du inte riktigt kunde placera, frågade han i onsdags på hemvägen från Hangö.
Och visst sjutton mindes jag, för det var ju optikern jag hälsade på där och då. Hur kan jag ha varit så ouppmärksam?

I tisdags åstadkom jag en sån här liten hög. Gissa vad jag höll på med då?

En sommarupplevelse på sjusovardagen

Nu ska ni få höra hur det var i värmen i en plåtlåda på väg västerut i onsdags på sjusovardagen. Rubriken har jag fått av mamma, tack för det. Visserligen önskade hon att det skulle vara en liten artikel i Nya Östis, men... näää... det går nog inte, så det får bli här i stället.

I onsdags var jag alltså iväg med far i huset och hans storasyster till Hangö kvällstorg. Solen sken och luftkonditioneringen i min bil är förstås sönder. Men far i huset styrde så vi åkte på gamla vägen till Helsingfors. Det var skuggigare där och jag kände lite vibbar från barndom när vi körde genom Borgå. Före motorvägens tid var man ju tvungen att köra där när man skulle västerut och hälsa på farbröder och kusiner eller moster och kusiner.

En liten stump motorväg hamnade vi på då vi skulle förbi huvudstaden, innan vi igen avvek på småvägar och körde på gamla Åbovägen till Lojo. Vi gjorde täta stopp för det är bra att sträcka på benen emellanåt. Kan ni tänka att det har far i huset lärt sig nu också. Man måste stanna och inte köra typ 4 - 5 timmar i ett.
I Veikkola i Kyrkslätt var det glasspaus.
I Vihtis var det kisspaus ute i skogen. Jag vägrade!

I Lojo var det loppispaus, medan far i huset var i Motonet.

Där stod den här finurliga "tvättgumman". Funderar om jag skulle rigga upp nånting liknande här vid vårt staket. Vet bara inte åt vilket håll hon skulle peka?

Loppiset var proppfullt med en hel massa saker. Hyllorna/båsen var små, så det var fullpackat och svårt att riktigt få ögonen på nånting. Svägerskan fick syn på ett garnnystan, men ni vet ju att det är förbjudet för mej. Suck! Nå det där nystanet utan banderoll var grönt så det var ingen större skada att det blev kvar i loppiset.

Far i huset fick å sin sida syn på ett par raka långa stickor nummer sex och var dörädd att jag skulle köpa dem. Haaa, jag ska ju ha rundstickor, så ingen fara. Dessutom fick jag ju stickor i början av månaden.

Själv hittade jag Ecco skosnören i nya förpackningar och tog ett par. Borde kanske ha tagit flera?

Och så hittade jag den här. Den bara måste jag ha. Äntligen en aftonväska där både plånbok och telefon ryms i. Nå, förstås stönade far i huset när det gick upp för honom att jag hade köpt väskan.
- Du har ju redan så många kassar, tyckte han. Haaa, det har jag ju nu inte alls. dessutom, kolla, den är helt oanvänd och har ännu prislappen kvar. Rena rama fyndet!
Tillbaka i bilen kunde jag inte låta bli att retas med honom lite:
- Nu när jag har en röd aftonväska, måste jag nog ha nya festkläder, som passar med väskan, sa jag och log lika stort som ett Hangö kex.

I Ingå (?) var nästa stopp för nu var det min tur att ha kisspaus. Ni märker, det är nästan som när man var på åktur med småttorna förr i världen. Aldrig att de alla fem skulle ha kunnat uträtta  sina behov på samma gång på samma ställe! :) Tur alltså att vi var bara tre i bilen i onsdags. Apropå bilen, den fick lite olja från Motonet och blev så glad, så glad.

Och sedan hamnade vi där vi inte egentligen skulle äta, dvs på ABC i Karis. Det var för sent att leta efter andra ställen och vi skulle ju fortsätta till Hangö ännu. Den nästäldsta ringde och undrade var nånstans vi var. Uppenbarligen blev han nöjd med svaret för efter en stund ringde han tillbaka och sade att han och frun kunde bjuda på kaffe.
Så vi stannade i Ekenäs och fick en riktigt god blåbärspaj. Synd att vi var så mätta efter buffetmaten på ABC annars skulle vi ha tagit två bitar paj!

Och så var det äntligen dags för målet på vår färd, kvällstorget i Hangö!

Det var mycket folk i rörelse i Östra hamnen. I bakgrunden små bodar med försäljning, bland annat märkeskläder för seglare och hantverk.

Inte fick jag gå nära garnståndet och inte fick jag gå till den här serveringen och ta mej nånting läskande heller. Undrar om dom hade Tom Collins? Det är evigheter sedan jag druckit en sån. Ja faktiskt flera år sedan, så visst skulle jag ha varit värd en sådan, inte sant?

Det är nån sorts psykologisk effekt att när någon stannar vid ett bord, så plötsligt är alla andra också där och tittar och funderar.
Hangö kvällstorg är alltså en blandning av loppis och marknads- eller torghandlare. Här hittas precis allt från Arabiaporslin, fisk, bröd, grönsaker, blommor, skivor, godis osv. till en hoppborg för barn. Ja och så då garn, tyger och förstås hantverk och böcker. Kvällstorget hålls varje onsdag under sommaren och ibland är där program också. Det är ungefär lika stort som marknaden här i stan. Och det är förstås en mötesplats också. Här frågades om semestern var hållen, hur den ena och den andra mådde osv. Vi såg dock inga andra bekanta än den nästäldsta sonen med fru. :)

Egentligen borde man gå runt först och titta på allting innan man köper nånting. MEN risken är stor att det man vill ha då har hunnit försvinna. Så här ser det nu ut att bli en korg till... :)

Det skulle ha varit riktigt roligt att turista i stan, åka dubbeldäckare, stanna över natten på ett pensionat, ta det lite lugnt liksom och njuta av livet. Men... far i huset ska hem till  egen TV och egen säng, så...

När det var färdigt handlat, satt vi en stund på bänkarna vid hamnen och njöt.

Svärdottern och undertecknad skulle inte ha något emot en sådan här farkost.

Jag misstänker dock att jag får nöja mej med en gisten eka. Fast den kan ju också vara fin, inte sant?

Vi filosoferade lite grand hur skepparn kan veta var han/hon skall lägga till när man kommer till hamnen. Det är ju ett sådant myller med båtar...

... det kan inte vara lätt...

... ser ni kranbilen därborta? Kanske en sen sjösättning?

Här längs kanten på promenadstråket var det ett och annat barn som balanserade så jag fick hjärtat i halsgropen. Hur klarade jag mej förr i världen? Jag bara undrar? Nu var jag rädd att något barn skulle ramla i och då var det inte ens fråga om ens egna...

Nä, nä, dom här köpte vi inte. 

Det jag handlade var så litet att det rymdes i handväskan och vägde nästan ingenting!

Lite knappar kom jag hem med. Lång färd för ett så litet inköp... men det var ju svägerskans semestertripp. Huvudsaken är att vidga vyerna och komma loss från vardagen. Dessutom jobbade jag ju hårt förra veckoslutet. Ingen rast och ingen ro där inte.

På hemvägen var första stoppet redan i Hangö.

Och här ser ni kexen! Både Hangö och Lovisakex! :)

Andra stoppet var också i Hangö!

Sedan bar det iväg ända till Karis och ABC. Ny kisspaus och så viktigt inköp av Backers bröd. Tyvärr hann jag aldrig kolla om det skulle ha funnits knäckebröd också, så nu är mamma inte glad på mej. Men... ja till mitt försvar kan jag konstatera att det inte är enkelt att handla när far i huset marscherar bredvid och tycker att vi inte ska ha det och inte det och inte det... Suck!

Vi körde därefter längs stamväg 51.

Överallt längs med alla vägar putsas kanterna. Ibland kör tre maskiner efter varandra.

I Ingå gjorde vi nästa stopp där vi sammanstrålade med svägerskans sambo, som var ute på cykelfärd. Undrar förresten om han har hunnit hem redan. Han skulle ha en dag på stranden igår.

Raka vägen in till huvudstaden körde far i huset sedan. Och så tog han vägen längs med stranden.
Och där blev det stopp.

Jag måste ju bara ut och fota den här läckra gamla bilen. Tur att det fanns en ledig parkeringsplats för det var fullt av människor där på stranden.

Kvällen var ju skön och vacker. Efter det här stoppet var det raka vägen hem med motorvägen. Vid midnatt var vi tillbaka efter en fin semesterdag. Hoppas att svägerskan också njöt. Tack till henne för trevligt sällskap.

Idag borde det ha varit mammadag, det är ju fredag, men... gissa vad jag har gjort?
Jo, med hjärtat i halsgropen har jag uppdaterat från Windows 7 till Windows 10. När programmet började säga att min CPU (Central Processing Unit), dvs min "professor" är för gammal blev det en liten panikdunge. Och jag hann redan tänka att nå, jag får köra med Windows 7 då fram till år 2020 och hoppas på det bästa. Jag vill ju inte byta en fungerande maskin och jag är för lat för att börja konfigurera om allting från början. Jag var också för lat för att börja ta reda på och uppgradera det ena och det andra. Jag vill ju bara att allting ska fungera. Punkt slut. 
Det är i det här läget som det är bra att ha tillgång till fackfolk. Dataingenjören kom, hummade och mumlade.
- Din processor är 8 år gammal, ropade han.
- Oj, det finns inget stöd för ditt moderkort längre. Det tog slut 2012, hojtade han och fortsatte ha ljud, trumma med fingrarna osv.
Men det gjorde inget för han uppgraderade hårdvaran och simsalabimsala så fungerar det! Dock, få se hur länge. Jag har hunnit sätta på och stänga av maskinen några gånger. Tacka nej till allting Microsoft erbjuder och kruxat av allting, som kan spionera på mej. Och nu hoppas jag på det bästa.

På eftermiddagen idag hann jag iväg till mamma. Jag hade med mej Backers skärgårdslimpa, Marskis efterugnsbröd i skivor, ägg och smörgåssill. Så det blev ett litet eftermiddagskalas med äggsillsmörgås av bästa kvalitet.
Gissa var jag hittade min hulda mor? Jo, ute i vinbärsbusken. Jag fick förstås akut dåligt samvete. Jag borde kanske också... men i vems vinbärsbuske ska jag gå? :)

Mamma hade fått färdigt socka nummer två och randningen blev perfekt med det där garnet hon köpte när vi var på utflykt förra veckan. Hon hade också börjat på en ny stickning med det nya garnet Niitty, som hon också köpte då. Hortensia är vår favorit och den blev riktigt snygg. Mamma är också lite bekymrad över garnstoppet. Tänk att inte få köpa nya vackra garner nu när höstens spännande färger är ute i hyllorna. Hon blev så lättad och glad när jag berättade att vi med Tilda har kommit överens om att man får köpa sockgarn, för Nalle och 7 bröder-garnen håller. Inte är det nån vits att satsa tid och kraft på sockstickning om de genast blir utslitna och fulla av hål. Mycket klokt alltså.
- Nå, nu ska ni väl till Koria då, frågade äldsta sonen. (Det är alltså där som Novitas fabriksbutik ligger i ABC i Koria.)
- Jo och ingen bestämmer vad som är sockgarn, svarade mamma bestämt!

Ett intensivt veckoslut

Vart springer tiden iväg? Trots att jag har haft hur mycket som helst att blogga om så har jag helt enkelt inte hunnit med det. Jag håller fortfarande på att ta igen mej efter ett intensivt veckoslut. Hur det var ska jag nu delge er här och det handlar om motorcyklar, musik och ytterst lite stickning. Så kom inte och säg att jag inte har varnat er. Massor av foton kommer det också att vara i det här inlägget, beklagar, men hinner inte dela upp dem för imorgon ska jag igen ut på vift. Så nu är det bara att tuta och köra innan jag får på diskmaskinen och sedan stupar i säng. Jag steg ju ändå upp klockan sex i morse. Man kan ju inte sova bort ledigheten heller, eller hur?

FREDAG:
I fredags började det hela riktigt bra för en hemleverans anlände än en gång.

De gröna flaskorna är för karlarna i huset och den röda är förstås min. Vad annat? Knappt hade jag hunnit läsa om nyheten i long drink-världen så stod drycken redan på mitt bord. Det här var alltså tänkt som "nödproviant" så vi skulle klara veckoslutet. Min flaska finns ännu kvar, men en grön har försvunnit. Tack till unga husbonden för omtanken.

På kvällen var jag iväg till stan tillsammans med far i huset. Hela stan var ju full av Gold Wing motorcyklar. Ååååh! Vem som helst kan ju bli till sig då.

Läckra, stabila, driftsäkra och bekväma. Vad övrigt kan man önska?

Barnen ryms i sidovagnen, dock inte våra för de är alla vuxna redan, så de sitter kanske hellre bakpå och njuter? Fast den nästäldsta sonen han bara fnös åt mej idag då jag än en gång talade mej varm för...

Gold Wing-cyklarna. Sexcylindrig motor och kardandrift... från 1 000 cc uppåt till 1 800 cc. Vill ni ha flera tekniska detaljer? :)

18 länder deltog i den internationella Gold Wing-träffen i Lovisa under veckoslutet. Största gruppen, 20 motorcyklar kom från...

... Italien, ifall ni inte kände igen flaggan!

 En trike (trehjuling) från Italien.

På plats fanns också svenskar, danskar, fransmän, ukrainare, norrmän, osv. De enda som inte kom var den turkiska gruppen som vände hem tillbaka på grund av det instabila läget i landet.

Förstås fanns också vår östra granne på plats.

Här får älgen skjuts längst bak på cykeln.

Så läcker, vill ha, vill ha.
- Men det är kallt på vintern, sa min hulda mor ikväll. Dessvärre har hon alldeles rätt. Hur skulle jag komma till kursplatsen i grannstaden vintertid med en sån här? Suck, får hålla mej till plåtlådan. I princip skulle jag matcha i finska Gold Wing klubben för medelåldern är 55! Och så vet ni är jag så gammal att jag får köra mc utan särskilt kort. Mitt gamla körkort räcker. Tokigt inte sant? Nog bäst att öva lite på förhand innan man beger sig ut i trafiken.

Klockan 21 var det ljusparad.

Häftigt!

LÖRDAG:

Lördagen började också med en hemleverans i arla morgonstund.

Tilda fick garnet och jag bullen. Mums! Tack Tilda för den goda blåbärsbullen och för att du hjälpte mej att banta ner mitt garnlager med ett helt kilo!
Som extra bonus fick jag ännu runda bullar. Allt försvann i en väldig fart och svärsonen fick äta blåbärsbulle första gången i sitt liv. Hur han har lyckats undgå en sådan delikatess i över 30 år är mer än jag fattar, men så är jag ju också från landet. Här har vi i alla tider njutit av blåbärsbulle!

Innan jag for iväg till stan hann jag med en viktig sak:

Lägga upp för två sockskaft! Och nu stickar jag alltså båda sockorna på en gång för jag hade dubbeluppsättning av fyrans strumpstickor och så har jag ju de där 3½, som jag köpte för en vecka sedan.

I stan var det Gold Wing flaggparad.

Först ut var Tapio Jokinen från den finska Gold Wing klubben, på den röda cykeln.

Sedan kom italienarna för de hade 20 cyklar och var största gruppen. Det var festligt i stan med massor av människor längs gatorna och på torget spelade stadsorkestern. Härligt!

Från flaggparaden hastade jag vidare österut och landade i Strömfors Bruk. Det var andra gången inom loppet av en liten vecka.

På Stallbacken arrangerades Roots'n Boots festivalen för andra året.

Till skillnad från förra året såg jag nu inte en enda sitta och sticka eller virka. 

Det enda jag såg som någorlunda påminde om hantverk var de här fina tunikorna med virkade rundlar. Nån som syr så virkar jag...

Stilen var förstås fri, men många hade boots och hattar av olika slag.

Här en väst och gissa vilket märke som intresserar mej? :) HD är det åtminstone inte. De har så hemskt ljud och stör varje gång de kör förbi här utanför på landsvägen. Nej tacka vet jag Gold Wings och deras V6:a!

Egen stol var det bra att ha med, liksom egen picknick korg. Om ens egen förtäring inte räckte till gick det till exempel att köpa Sääkär korv. 

Banden som uppträdde höll igen hög klass.

Agents är en grupp som har funnits med länge, redan på Rauli Badding Somerjokis tid. De spelade alltså med honom. I mitten den nuvarande solisten Vesa Haaja. Jag gladde mej åt deras fina ståltrådsmusik á la 1960-talet och att de uppträdde med just Somerjokis Paratiisi.

Mike Bell and The Belltones spelade rockabilly, bland annat sin egen låt Rosebud från deras färska album. Och vet ni vad? Jo, jag var faktiskt backstage med solisten Miikka Siira. Det ni! Men så hade jag också presspass, som gav mej lite extra rörelsefrihet.

Det är något visst med kontrabasen och det där slappa slåendet på strängarna, slap-bas. Här Iikku Riepponen från ovannämnda band. 
Jag vet inte om min förkärlek för det här instrumentet har att göra med att min mosters man i tiderna spelade på en kontrabas. Jag är inte ens säker på att jag minns hur det lät. Min förkärlek kan också ha att göra med det faktum att far i huset spelade elbas när vi träffades. Numera klinkar han på gitarr, men vackert så.

Huvudartist var Stacie Collins från USA. Det var rivig countryrock så det sjöng om det. Bandet framförde bland annat Stacies egen låt The Lucky Spot. Gitarristen Jon Sudbury med sin Fender stratocaster påminde mej om Deep Purples gitarrist Richie Blackmore. Härligt! 

Och dit gick den dagen, dock inte till spillo. Nej, långt ifrån. Härlig musik att njuta av och...

.. så här långt kom jag på sockskaften i lördags. Garnet är mitt reafynd från mataffären och nu kom det väl till pass.

Det roliga med att sitta och sticka är att människor vågar närma sig en för det finns ju nånting att prata om.
- Ska det där bli sockor eller vantar?
- Är du en sån som alltid stickar?
- Hur långt har du kommit nu?
Efter att ha brutit isen med de här replikerna så fortsätter liksom samtalet av sig självt och vi kom in på musiken och artisterna, tillståndet i stan, närturism osv.

SÖNDAG:
I söndags var det mera musik, den här gången visor i Liljendal, en gammal och kär tradition. Och det bästa av allt, jag hade trevligt sällskap av Tilda, som snällt höll mitt reportageblock då jag skuttade upp och fotade de uppträdande.

Här väntar vi ivrigt på de lokala talangerna.

Jeanette Sarström är en av mina favoriter. Hon tolkade Lisa Nilsson  och sjöng den vackra Himlen är oskyldigt blå. 
När far i huset frågar vilken låt han skall spela för mej säger jag alltid: Himlen är oskyldigt blå av Ted Gärdestad. Då stönar far i huset, klinkar lite och börjar sedan spela nånting helt annat.

I söndags hade jag verkligen tur för en annan av mina favoriter, Josefin Weckman uppträdde. Hon sjöng bland annat två Norah Jones låtar och Bob Dylans för att jag älskar dig.

Artisterna avtackas och viskvällen avslutas som sig bör med Nu går sista visan och jag har igen blivit en upplevelse rikare, träffat vänner och bekanta. Tack för det!