Eftermiddagsäventyr

Idag är det fredag och det är ju vanligtvis min mammadag. Så ock idag. Vi var iväg på ett litet eftermiddagsäventyr och tog oss ända till grannstaden.

Vi började med att inta en sen lunch i det här etablissemanget.

Man kan ju inte bege sig ut på äventyr på tom mage heller. Mamma var inte alls nöjd med kåldolmarna medan min pyttipanna var riktigt god. I Ripakka serveras enkel och god husmanskost utan krusiduller. De har bland annat läckra små hembakta morotssemlor (frallor).

Efter maten blev det diskussion, skulle vi hit eller dit.
- Va ska vi dit, sa mamma om Brunbergs.
- Då köper vi bara i onödan, fortsatte hon. Och det måste jag ju hålla med om. Så vi skippade Brunbergs och skjutsade istället kattvakten till de ensamma och väntande katterna.

Sen snurrade vi lite och därefter styrdes bilnosen österut igen. I Gammelby stannade vi till i Tokmanni för jag skulle ha ett paket cornflakes. Vi kom förstås ut med en massa saker, så många saker att jag tyvärr glömde att köpa kaffefilterpåsar. Men jag dricker ju inte heller kaffe så...

De här nystanen fick jag av mamma. De är höstens 7 bröder nyhet, Polaris. Jag har länge gått till garnhyllan och klappat dem, men nu slog alltså mamma till. Observera att här endast är 100 gram/nystan.

De här två Polkka-nystanen var övergivna i köp-förmånligt-korgen. Så dem fick jag också av mamma. Både Polaris och Polkka är sockgarn, så det är ju tillåten anskaffning... ja, och om ni har något att säga, så är det här ju faktiskt en gåva. Tack mamma!
Och jag behöver kanske nytt sockgarn? Eller nääe, det behöver jag förstås inte, men en ny sockstickning måste nog snart läggas upp. En blev ju färdig förra veckan, så...
En sockstickning måste man ju alltid ha på gång, inte sant?

På hemvägen stannade vi ännu i Liljendal och mamma fick sin rökta lax och rökta skinka, som hon redan länge har längtat efter. 

Väl hemma hos henne fick jag sommarens stora idétidning, en bilaga som hon hittat i Hemmets veckotidning nr 29 från år 2015 och rivit ut åt mej. Mycket omtänksamt.

Här finns mönster till en superfin v-ringad tröja...

... och virkade blomörhängen. Precis vad jag behöver, för förra månaden köpte jag ju krokar.

Och sist, men absolut inte minst fick vi (far i huset + undertecknad) en så supergod äppelkaka, som mamma själv har bakat. Stort tack! Tänk så lyxigt jag har det!

Det enda som harmar lite nu i efterhand är att när jag kom hem och läste reklamen för Mikrokulma så stod det att de nu har fått äkta murargarn! Och kolla i så många läckra färger. Äsch, hur kunde jag nu missa det där? De stänger i söndag förrän jag hinner dit. Äsch, äsch!

MEN vet ni vad? Jo, nu skall jag berätta en mycket viktig sak: Tisdagen den 6.9 startar stickcaféet igen på Café Vaherkylä. Så alla med och sticka och virka! Ja, så säger jag som kommer att vara på jobb varje tisdag förutom just den 6.9 då jag har kvällsjobb och kan delta i stickcafét. Vilken tur att jag rörde mej på torget igår och träffade rätt personer.

Marshmallow sockor

Ni tror förstås att jag bara fnattar runt i nejden och besöker en massa roligheter. Visserligen gör jag ju det, men jag stickar nog lite också. Det lilla jag nu hinner.

Förra lördagen fick jag alltså ett par knästrumpor/sockor färdiga. Det har verkligen varit ett sjå med dem. Jag började på den här stickningen 1.5 och mamma tyckte att jag nog skulle hinna få den färdig till dotterdotterns födelsedag, men pytt heller. Det gick segt och tog ända till den 20.8 innan de äntligen blev färdiga.

Modell: Stickade marshmallowsockor, modell nr 37 i Novita kevät (vår) 2015-tidningen
Garn: Novita 7 bröder Raita och Novita 7 bröder (det ljusgrå) från Novita
Åtgång: 190 g
Stickor: Nr 3

- Dom är för hårda, sockor ska vara mjuka, sa min hulda mor i lördags då jag stolt visade upp mitt alster. Hmm, jo, kanske, men dom ska ju hållas uppe...
- Det är en ganska smal fot, konstaterade å sin sida svärdottern.

Men sockorna gick precis på dotterns fot.

Och så var det liksom inte mera med den saken. Hon tog gärna emot dem då hon igår kväll var här på snabbvisit. Hon har lov att föra dem till Samaria om hon inte vill ha dem.
- Nej, nej jag använder ju sockor, sade hon.

Igår  fortsatte jag mitt lyxliv för unga husbonden anlände vid lunchtid med två nygräddade jästbröd.  Om ni tror att de tog slut idag, så tror ni alldeles rätt. Det är så gott med ugnsfärskt bröd där smöret smälter på skivan. Mums!

Idag fortsatte han att skämma bort oss för vi fick en historisk flaska öl. Ja och två kaffepaket också, men dem bryr jag mej inte om. :)
Själv var jag iväg till Lovisadagsmarknaden och träffade en massa trevliga människor, men jag hann inte få Viborgskringlor från Tyrisevä. Suck! 
Däremot kom jag hem med Lasses eldiga, så nu måste vi börja grilla korv. Ena burken ska bli julklapp, men jag säger inte åt vem.

Skörd

Igår tog far i huset upp våra sista potatisar. Det känns lite konstigt. Förr var källaren full av potatis, som räckte till oss och halva släkten hela vintern. Nu har vi inte alls ett sådant potatisland. Det tog slut redan i början på 1990-talet. Lite synd. Men vi har njutit av sommarens nypotatis och det får räcka.

Han kom också in med en pytteliten tomat. En som har växt riktigt i misstag och egentligen inte borde finnas. Ack, vad god den var. Ska jag kräva att få ett växthus nästa år?

Idag har jag jobbat på distans hemifrån och på eftermiddagen har jag till och med hunnit sitta på balkongen och sticka. Tyvärr blev det en hel del fel i sjalen för jag hade inte riktigt koll på mitt räknande till tre alla gånger, så omslagen och hoptagningarna kom lite hipp som happ. Suck!

Nu är det dags för kvällste, skorpor och lite sockstickning. Tur att jag kan överge den ena stickningen till förmån för den andra.

Lyxig tillvaro

Nu har dagarna igen rusat iväg med sådan fart att jag knappt hinner med. Veckoslutet var innehållsrikt och rena rama lyxen.

Det började i fredags då jag på eftermiddagen var ensam hemma. Plötsligt stod unga husbonden i köket och stekte broiler/höna/kyckling. Och vips hade han dukat bordet och fixat en ceasersallad, som var supergod med selleri och allt. Där satt vi och njöt av god mat och varandras sällskap.

Senare när äldsta sonen kom hade han med sig ett fynd från återvinningscentralen:

Boken Eldvittnet, skriven av Lars Kepler. En bok jag länge, länge velat läsa, men liksom inte kommit mej för att låna. Senast jag läste Kepler var år 2013, så det var ju verkligen på tiden. Och jo, det är en riktig bladvändare, så jag blev färdig med den redan i natt.

På fredagskvällen anlände unga husbonden tillsammans med sin sambo för att bada bastu. Dottern med sambo kom också på besök. Så det blev helt överraskande en trevlig kväll med skön samvaro.

Unga husbonden försåg oss snällt med en fredagsflaska:

Honungsöl från Stallhagens bryggeri på Åland. Så lent och gott. Och perfekt avslutning på fredagen.

På lördagen var jag tidigt uppe och igång. Körde iväg till Liljendal för där samlades en massa

trevliga motorcykelkillar. De skulle iväg på Lovisarundan 2016.

Och förstås fanns det supersnygga motorcyklar där, här en Gold Wing. Sådana skönheter har jag ju sett redan tidigare i sommar.

Från Liljendal susade jag vidare till grannkommunen och hamnade i Hindersby. Där visades en imponerande utställning på 1 102 stycken strykjärn.

Alltså tänk vad allt man kan samla på! Strykjärn! Men det var inte allt. Här fanns lite annat gammalt också.

Visst blir man lite nostalgisk av den här interiören?

Här samsas tvättbrädan med tvättmaskinen.

Utanför lutade mot väggen stod ett par skidor från förr,

lite verktyg

och gamla mjölkkannor.

På hemvägen funderade jag på om det skulle vara dags för mej att ordna en garnutställning...
När jag berättade det här hemma blev far i huset eld och lågor:

- Så får alla ta minst ett nystan med sig hem när de kommer på besök!

- Glöm det, morrade jag.

På eftermiddagen dök unga husbonden upp. Han hade med sig två ugnsvarma jästbröd.

Och de var så goda att det ena brödet försvann i ett nafs.

Unga husbonden lagade middag, porterstek med himmelskt god sås, klyftpotatis, stekta kantareller, kokta bönor och grönsallad. Så vi njöt och så gott det var. Det försvann så fort i våra magar att jag inte hann fota ens. Beklagar! Om ni aldrig har gjort porterstek, så ta och pröva på det. Det är verkligen gott.

Vi åt alltså söndagsmiddagen redan på lördag och hade min mamma med till bordet.

Söndag morgon var jag igen tidigt igång. Unga husbonden dök upp före klockan 10 med varma scones och två nybakade jästbröd. Och jo, dom tog slut igår. Det är det som är det värsta med hembakat nygräddat bröd, det tar slut så fort!

Jag körde iväg till Pernå och far i huset körde iväg norrut tillsammans med unga husbonden.

Jag var på höstmarknaden och där var massor av människor, både försäljare och presumtiva köpare. Själv skulle jag som vanligt inte ha nånting, men jag köpte ändå en blåbärsbulle (Slut), två påsar med Wilhelmina småbröd (slut) och en burk med inlagda gurkor av en liljendaldam. Man ska ju understöda närmat, inte sant?

Ett estniskt danslag, Loksa Tantsijad uppträdde.

Kolla så fina folkdräkter de har. Se på pojkarnas mönsterstickade västar. Det ni! De stackarna måste ju ha haft jättevarmt för solen gassade och det var över 20 grader.

Och så gjorde jag en medborgerlig gärning och understödde Pernå pensionärsförening genom att köpa två lotter för 2 €.

Och se på sjutton, jag vann en korg! Inte illa alls,

för här trivs min pågående sockstickning riktigt bra!

Igår blev det lite hetsigt för det var två möten tätt på varandra på förmiddagen och så ännu ett kvällsmöte på jobbet. 

Idag har jag igen varit iväg på seminarium, den här gången i grannstaden. Nu ska våra kurser bli produkter. Hmmm... Måste nog gnugga mina små grå och fundera ut en strategi. Huvudsaken att inte vi lärare plötsligt också blir produkter.

Vi bjöds på lunch på Iris. Det var jättegod sammetslen tomatsoppa och förstås bröd och grönsallad. Och till efterrätt, åh, så god jordgubbskräm med hela riktiga jordgubbar i och vaniljvisp på.

Till eftermiddagskaffet fick vi kyssar. 

Rena rama lyxtillvaron som jag lever i här, inte sant?

Önskar jag vore en...

... nä, nä inte en katt den här gången, utan en ORDENTLIG människa. Ni vet en sådan där rekorderlig husmor med förklädet runt magen, en som diskar (nåja, diskmaskinen har tydligen surrat färdigt nu!), lagar världens godaste mat (blääh, matlagning är inte min grej!), bakar allting hemma, tvättar (ja, ja, snart ska tvättmaskinen tömmas och det våta och rena och hängas upp), torkar damm och springer omkring med den sugande draken och jagar pansarvagnar. En som lappar och lagar kläderna, hinner hålla bjudningar och gå på besök hos sjuka, gamla och ensamma.

MEN se nej, ju äldre jag blir desto mera är det helt andra saker, som lockar och leder mej på avvägar från den smala stigen jag borde beträda. Pansarvagnarna kör ikapp här hos oss alltmedan jag bläddrar i mönstertidningar, går från den ena stickningen till den andra och späder på med lite virkning däremellan. Far i huset fattar inte:
- Du har ju ett eget rum.
- Jo, men... svarar jag och så finns det en projektväska med en sockstickning på gång i ena soffan i vardagsrummet. På ena soffbordet ligger en halvfärdig virkning. På bordet i "matsalen" finns det en projektväska med en sjalstickning på gång och på ytterligare ett annat ställe finns sockstickning nummer två. Och hur skulle jag kunna bära de här fram och tillbaka, till och från hobbyrummet?
Nå, nej icke då, de måste ju finnas på armlängds avstånd, inte sant? Helst vill han ju att jag sitter bredvid honom i fåtöljen i vardagsrummet och stickar medan han ser på TV. Så... ja då får han ta mina utspridda projekt också.

Det här med att ha många saker på gång leder dessvärre också till att jag inte är ordentlig och får nånting färdigt. Suck! Jag stickar lite här och lite där och så går det så lååååååååååååångsamt.
Igår försökte jag verkligen sätta lite fart under och få låååånga sockan nummer två färdig.

Men så blev det sent, ögonen och tankarna gick i kors. Plötsligt hade jag tre varv med räta kantmaskor istället för de aviga, som där borde ha varit.
Och nu är jag minsann ordentlig för nu skall de maskorna förvandlas till aviga.
- Men int ser nu nån det där, tyckte far i huset.
Nä, kanske inte, men jag vet ju och det skulle störa mej. Jag vill att båda sockorna skall vara lika. Punkt slut!

Och nu är det nog bra att jag ändå har lite ordning och reda ibland.

Nu hittade jag de här fenomenala verktygen i ett nafs precis där de skulle vara och så blev de räta maskorna aviga i ett huj. Få se om jag hinner vara så ordentlig idag att jag faktiskt får en avslutning på den här sockstickningen. Att fästa trådar en fredagskväll är nu inte riktigt högst på min önskelista idag.

Nu får ni ha ett riktigt skönt veckoslut. Själv skall jag nu vara lite lat och njuta av att vara ensam i hela huset, sätta mej ner på balkongen med något gott att dricka, kanske läsa lite och sedan sticka. 
Om nån känner för att städa så välkommen hit och jaga pansarvagnar. Jag kan betala i garn!

Intuition

I dag har jag varit på seminarium. För att ta sig till föreläsningssalen fick jag först åka beställd buss från arbetsplatsen. Det var lyxigt, bekvämt och skönt. Sedan begav vi oss ut på en liten kryssning.

Föreläsningen var intressant. Den hölls av Asta Raami och härefter skall jag nog gå ännu mera på magkänslan än tidigare. Tänk att vi vet så mycket som vi inte vet att vi vet!

Lunchen intogs på Panimo. Förrätten bestod av grillad getost på salladsbädd. Och jo, jo, jag vet att det borde stå chévre, men det är ju getost, så det så! Och jag är ju en lanttis så jag sparar finliret. Gott var det i alla fall.

Huvudrätten var havslax. Gott det med och säkert hälsosamt? Men för stor portion för mej. Efterrätten var lite mera prosaisk; en kopp te och en liten Fazer chokladpralin.

Sveaborg är en fästning och ett världsarv. Här kan du höra historiens vingslag. Augustin Ehrensvärd påbörjade bygget av Sveaborg år 1749. Man kan också spekulera i hur det skulle ha gått om Cronstedt inte hade kapitulerat och övergett fästningen. Skulle alla då idag prata svenska i Finland och vi skulle vara en del av Sverige? Hur tror ni det skulle vara? Kunde vi ha undvikit att bli anfallna av ryssarna under andra världskriget? Hur skulle det ha gått med den finska folksjälen? Alla visor i moll? Bastun?
En hisnande tanke, som öppnar spännande perspektiv, inte sant?

Ön är full av turister och grupper av alla de sorter. Intressant med många olika språk.

Det första turisterna fotade när de stigit av färjan var det här fartyget. Och då måste ju jag också ta ett foto, för inte vill jag vara sämre än en japansk turist inte! ja, och så vet ni väl att mitt hjärta klappar lite extra för en grönklädd man!

Medan de andra gick omkring på ön under ledning av en guide, besökte jag lite museer och gallerier för att sedan sätta mej på en bänk vid stranden och sticka lite.

Jag hade sällskap av en måsunge, som då och då pep till lite grann. Undrar om föräldrarna ännu tar hand om den eller om den skall klara att fånga sin mat helt på egen hand.

Klockan 16 skulle vi vara tillbaks på fastlandet så det var bara att vinka Hej, hej till Sveaborg och bege sig ut på en liten kryssning igen. I det där rosa huset finns förresten Panimo restaurangen där vi åt.

Så här långt kom jag på min socka. Jag stickade halva skaftet och hälen idag. Det löpte bra. På hemvägen orkade jag inte sticka i bussen. Jag var alldeles för trött. Sjöluften tar på ska ni veta!

En regnig tisdagskväll

- Kom hit om en timme, då är det färdigt, sa min mamma idag då vi talades vid i telefon på eftermiddagen. Sagt och gjort. En timme senare satt jag i hennes kök med sjalstickningen i högsta hugg.

Mamma stickade också. Hon har börjat på ett nytt sockskaft.

Och så bjöd hon på...

... plättar. Så här såg det ut när äldsta sonen och jag anlände. När ytterligare unga husbonden med sambo kom på besök, så hade plötsligt alla plättar försvunnit. Mums!

Ingen fara dock, för unga husbonden gav hembakade semlor (frallor) åt mej. Mums det med!
Att sådant en regnig tisdagskväll här på dessa breddgrader.

Inte en ljusblå

Då det inte blev någon mammadag i fredags, så tog vi igen det igår. Vi tränade lite i smyg på lördagskvällen då jag satt hemma hos mamma och stickade och njöt av hennes, unga husbondens och hans sambos sällskap.

Men igår var jag ute på farligheter med min mamma och äldsta sonen. I början gick det lugnt och städigt till för vi kan uppföra oss minsann! Vi intog pizza i grannkommunen och det var nog så gott. Sen stack vi iväg söderut till Tokmanni. Mamma tänker bege sig ut på resa och till det behöver hon en rejäl kappsäck. En sådan äger hon inte sen förut. Visst finns min morfars gamla kappsäck någonstans, men den har seglat runt på de sju haven och ser ut därefter. Dessutom saknar den både hjul under sig, handtag, remmar och lås. Man skulle kanske kunna lagra garn i den, men att ha med den på resan är inte att rekommendera.

I Tokmanni finns ju farliga saker, ni vet garnhyllan...
... och nu är det lite rea...
... och det finns intressanta korgar fulla med garn... 
... där är det ju härligt att gräva...
... känna kvalitet, struktur, mjukhet...
... och...

... så går det förstås på tok! Mamma övertygade mej om att det här nog kan sortera under benämningen sockgarn! :)
Själv har jag inte en ljusblå aning om vad de skall användas till!

Däremot vet jag att den här ringpärmen/mappen, som lämpligt nog heter "Heartdesign" och kommer från Vallila,  skall innehålla mönster så fort det blir en lämpligt regnig dag så att jag kan sitta ner och sortera alla lösryckta mönsterblad. MEN vad skall det vara för mönster i mappen? Virk- eller stick? Sockor? Sjalar? Halsdukar? Vantar? Disktrasor?
Ja, se där ett dilemma, ett verkligt i-landsproblem för den här vankelmodiga damen. Hur skall jag kunna bestämma mej?

En kofta

Brrr! Idag är det ruggigt väder och sommarklänningen känns lite tunn, men yllesockorna på fötterna värmer bra. Inget balkonghäng idag och det blev faktiskt inte av igår heller. Det blåste för mycket för att jag skulle kunna sitta utomhus och sticka.
Idag är det perfekt väder för att sitta inomhus framför skärmen och jobba, men jag tappade lite fokus och kopplar nu av med ett blogginlägg allt medan jag lyssnar på Jill Johnson på Youtube.

Innan det riktigt började ösregna idag hann jag iväg till torget i stan och träffa ens massa trevliga karlar och dregla över en hel hög med fina motorcyklar.

Far i huset har för övrigt beställt en kofta enligt följande mönsterbeskrivning:
"Sticka kofta
Lägg upp en sjuhelsikes massa maskor, sticka och vänd.
Blunda och räkna till 15, sticka 1 avig och 2 räta, lyft upp.
Upprepa 2 ggr.
Sticka av bara 17 tills 3 maskor återstår. Vänd.
Sticka 3 aviga. Repa upp.
Börja om från början.
Efter ca 2,5 m bör varannan maska maskas av (ca 105 maskor, först 10 till höger, sedan om en kvart 15 till vänster osv).
Då du stickat 2000 varv/min, träd 3, ev flera maskor på en röd tråd.
Dra åt. Maska av för axlarna, antingen lika eller olika.
Det spelar ingen roll, bara de flesta maskorna stickas möjligast aviga.
Lägg upp 3-4 maskor i en båge, trä över och släpp ut.
Höger arm stickas lika med vänster framstycke och omvänt. Pressa och dra ut.
Snörpa och svär.
Sy fast alla delarna och maska av.
Färdigt!!!"

Den här beskrivningen hittade han i boken Skratta Naura, skriven av Per-Olof (Pupi) Karsten.

Boken igen är ett fynd från återvinningscentralen i grannstaden.

En kofta skulle ju nog behövas idag, men jag känner inte riktigt för att sätta upp en "sjuhelsikes massa maskor"!

Dessutom tror jag bestämt att jag istället skall virka en Qvidi Mina-tröja. Verkar liksom vettigare på något sätt. Visst har ni väl anmält er redan så att kursen blir av?

Nästan turist

Idag har jag varit iväg till grannstaden på jobb. Det blev nästan heldag där. Först var elen borta, men snälla vaktmästaren fixade till det. Dagen avslutades med ett "nästan-turistprogram". Jag besökte alltså för mej helt nya ställen och alla med utländska namn.

En sen arbetslunch intogs på Zum Beispiel. Jag åt vegetariskt, falafel med ris och kantarellsås och sallad och grönsaker till. Så gott, så gott. Vet inte hur många gånger jag hastat förbi det där hörnet där restaurangen ligger utan att gå in. Men nu hittade jag alltså ett nytt ställe att äta på. Tack till min guide!
Och förstås såg jag andra lovisabor där!
Och vet ni vad? Jo, hela två gånger gick jag förbi teeteeShop och inte en enda gång gick jag in! Duktigt av mej eller hur?

Efterrätten, i det här fallet nybryggt grönt te, intogs på artisancaféet Postres.

Även det ett nytt ställe för mej. Med tanke på att det öppnade i april i år är det ju inte konstigt att jag missat det. Familjen som äger det här caféet driver också restaurangen Meat District. De har tidigare innehaft michelinstjärnor så det är säkert hög kvalitet på maten där. Men en lanttis som jag nöjer sig gärna med vanlig husmanskost. Emellanåt är det förstås roligt att lyxa till det lite.
Postres är förresten spanska och betyder efterrätt.
 
Kanske man borde turista i grannstaden lite oftare med en infödd ciceron?

Men nu hör ni, nu blir det yllesockor på fötterna och balkonghäng med stickningen i högsta hugg. Låter inte det bra? Fredagsbastun klarade jag av redan igår, så det är lugnt. Utan bastu blir man ju inte riktigt ren.
Ha nu ett riktigt skönt veckoslut!

Den förståndiga och den dåraktiga

För det mesta har jag sällskap av två typer, den förståndiga och den dåraktiga. De sitter på var sin axel och för en hetsig dialog rakt framför näsan på mej. Ibland byter de axel bara för att förvilla mej.

Tidigare i somras sade plötsligt den förståndiga:
- Du ska sluta prenumerera på tidningen Suuri Käsityö.
- Neeej, vrålade den dåraktiga så att jag höll på att falla baklänges i rena rama förskräckelsen.
- Men du gör ju ändå aldrig nånting från de där mönstren.
- Jovisst, jag virkade tuppen Frans och hans "kompis". Det mönstret var från Suuri Käsityö, så det så.
- Bah, ett mönster, som du har använt på hur många år? Och du syr ju inte heller.
- Jo, men nu har jag ju lite silkespapper och kan börja rita mönster och sedan sy.
- Nej, du ska sluta med prenumerationen för det blir så många tidningar per år. Mönster har du redan tillräckligt, men inte rum för flera tidningar. Välj om du vill ha garn eller tidningar!
- Buääääh, grät den dåraktiga allt medan jag lät den förståndiga få sista ordet i den här diskussionen.

MEN...

Igår var jag iväg till grannstaden och så fick jag vänta en stund på mitt ressällskap som fastnade i ett möte. Jag beslöt att vandra iväg till K-citymarket för mamma ville ha en kaffesort, som inte går att få tag på i stan. Och där i CM, ja där finns ju en övre våning och där, där finns tidningshyllan och där, ja där stod förstås jag.

OCH...

... hem kom jag med den här, som jag alltså inte längre prenumererar på och som jag ju inte alls ska ha,

i synnerhet inte när tidningen är full av modeller för skolbarn... inte klokt alltså!

Skulle jag ha nöjt mej med den tidningen skulle det ha varit riktigt bra, men den här fastnade också i nyporna. Och när sjutton skulle jag hinna sticka såna där härliga mönster på sockorna? Jag som knappt får vanliga randiga sockor färdiga?

Det absolut värsta i den där övre våningen var nog att garnhyllan har flyttats. Nu ser man den direkt som man kommer upp för rulltrapporna. Hemskheters hemskheter. Dit måste jag ju iväg och kolla...

... och det med förödande resultat. Fyra nystan finskt sockgarn från Novita = 400 g garn som jag inte alls behöver.
Schhh! Säg inget åt mina småbröder för då kommer dom och tar den svarta plastsäcken ifrån mej!

Till all tur köpte jag också en absolut nödvändig sak, nämligen symaskinsolja! Den kan vara bra att ha ifall far i huset börjar knarra!

Skämt åsido, de gamla symaskinerna som stått oanvända så länge borde absolut få sig en rundsmörjning.

Eftermiddagen igår tillbringades i gott sällskap med te och delikata smörgåsar samt en drottningtårta. Och det bästa av allt. Där finns ett riktigt hobbyrum, riktigt på det sättet att soffan är full av garn. Alltså allting är precis som det ska. Där finns också ett härligt vitrinskåp fullt av garn. Ni må tro att jag njöt.

Idag har jag varit på jobb. Nu är det alltså slut på ledigheten och innan jag hann blinka fylldes augustidagarna i kalendern med allehanda möten och annat. Håhåjaa... imorgon är det jobb igen för då börjar kursanmälningarna. Så nu, nu ska jag ännu kolla att allt är i sin ordning. Det blir alltså att jobba hemifrån. Hoppas att jag hinner sticka nån liten maska innan det är dags för sängen.

Glatt förvånad

Oj, vet ni, hur kan tiden gå så fort? Är det för att jag har roligt? Får träffa så trevliga människor? Eller beror det på att det är min sista lediga dag precis idag? Vet inte vilket, men jag ligger rejält efter i tidtabellen och nu just känns det lite skrämmande att fara tillbaka till jobbet. Jag kommer inte att minnas ett dugg, så hur skall jag då komma in i maskinerna i datasalen? Lite bävar jag också för all e-post, som har fått ligga till sig under sommarlovet. Huuu!

Under veckoslutet har det varit full fart från morgon till kväll och handarbetet har tyvärr igen fått lida. Inte bra alls, men man kan ju inte hinna med allt här i världen heller.
I fredags var jag iväg med mamma till stan och jag var superduper duktig. Märker ni hur jag riktigt blåser upp mej själv nu? :)
Jag köpte INTE garn och inte stick- eller virktidningar. Nej då, inte ens fastän mamma köpte det där fina 7 bröder Polaris-garnet. Observera att det är endast 100 g i nystanet mot 150 gram som det vanligtvis är i 7 bröder.

Förstås gick jag förbi tidningshyllan. Det går ju inte att låta bli. Jag slötittade lite på alla krysstidningar för jag skall inte ha sådana heller. Semestern är som sagt slut, så...

Men stopp och belägg, kolla vad jag hittade:

Tidningen Mästarkryss!!! Den har jag inte sett skymten av sedan jag år 2011 hittade den i Holmströms lanthandel på Hitis. Självklart måste jag ju bara ha den här tidningen med mej hem. Fattas bara annat. Dessvärre har jag inte ännu vågat kolla om jag alls klarar av någonting i de här kryssen. De är nog lite över min nivå tror jag. Men vem vet, kanske jag lär mej nånting nytt?

Sent på fredagseftermiddagen bjöd jag på tex-mexmiddag. Vi var sju runt middagsbordet och det gick riktigt livligt till. Senare bastade de yngsta sönerna och svärdottern och då stal jag åt mej en liten stickstund.

På lördagen var jag iväg på loppis i en gammal affärsfastighet i mina barndomstrakter. Därifrån körde jag iväg till ett tryckeri i stan. Där träffade jag 70 ivriga postcrossare och Inge Löök. Det var riktigt, riktigt givande. Borde jag börja med postcrossing?
På eftermiddagen hann jag ännu umgås med minstingen innan han besökte en kompis och senare återvände till sin lägenhet i Esbo.

I söndags var det kultur, som gällde, först sångfest på Kapellet i stan och på kvällen var det dags för sommarteater i grannkommunen. På hemvägen kurvade jag via mamma och hon bjöd på nylagad kållåda med lingonsylt och så fick jag en gurkburk med mej hem. Mums! Tack mamma!
Igår skrev jag artiklar så fingertopparna nästan blödde innan jag körde iväg till grannkommunen och träffade en trevlig och vital snart 100-åring. Oj, oj, oj...

Och nu, nu ska jag ta en kvällsmacka och sedan sätta mej framför tv:n och slötitta på en Bond-film. Det känns som en bra avslutning på den här dagen. Vad jag gjort idag får ni kanske reda på imorgon om jag vågar berätta. :)

En remsa

En liten hög blev till en remsa av mormorsrutor,

men sedan tog det stopp. Vad ska jag göra med den här? Den ursprungliga idén om en virkad korg med nedvikt kant har jag skippat. Verkar som om Miami-garnet från Novita inte är tillräckligt stadigt. Mamma tyckte att jag ska fråga stickväninnan V om hjälp och idéer. Ett mycket bra förslag.

Men härom natten kom jag på att det kanske kan bli en virkad väska?
- Ja, sa mamma och var genast med på noterna.
- Du kan virka hela väskan av mormorsrutor.
- Nej, då ska den ju fodras.

Och nej, tänk så mycket, som skall fästas sedan. Brrr!
Remsan får mogna lite grann ännu...

En korg med äpplen

Hjääälp! Jag har tappat en maska. Det ska vara 13 st på varje strumpsticka, men sticka nr 3 har endast 12 st. Har ni sett den borttappade maskan? Hur jag än vrider och vänder hittar jag inget fel. Buäääh! Tänk om maskan smitit iväg ända till början på sockskaftet? Nä, då vill jag inte vara med längre.

I juli fick jag inte mycket gjort för jag hade lite svårt att koncentrera mej och så var jag ju på utflykt lite då och då. Små uppiggande äventyr. Ja och så var jag ju på kurs. Tänk så fort tiden går när man har roligt i trevligt sällskap.

Men ett litet projekt hann jag färdigställa:

Modell: En virkad korg, mönster från mitt huvud!

Garn: 70's från Rosários 4

Åtgång: 152 g

Virknål: Nr 6

Strategiska mått: Omkrets 19 cm och höjd 10,5 cm

Som sagt, man kan till exempel ha äpplen i korgen. Den fick ett nytt bra hem i söndags.

Och nu, nu måste jag hitta den borttappade maskan. Suck!