onsdag, november 20, 2019

Nödd och tvungen

Igår kväll strax efter klockan 20.30 ångade jag in i mataffären. Nåja, ångade och ångade. Jag promenerade faktiskt i sakta mak, trots att jag visste att dubbelmorfar satt ute i bilen otåligt väntande. Handlandet gick fort, för egentligen skulle jag inte ha så mycket mera än ägg, lite bröd, mjölk och cornflakes. Småtrista, men nödvändiga basvaror. Dessvärre så glömde jag knäckebrödet.

Lite nyfiket började jag titta på alla röda lappar med -30% och ett och annat rödlappat hamnade i min kundvagn, bland annat Aura Gold. Mums! 
När jag hade vandrat färdigt och inte mera ville ha någonting så såg jag att det var sju minuter kvar tills minus trettio förvandlas till -60%. Så jag styrde förstås stegen till tidningshyllan, vart annars?
Och där vet ni, där blev jag helt enkelt nödd och tvungen!

Jag måste ju bara ha den här engelskspråkiga virktidningen! Inte för annat, men för den medföljande Muminkalenderns skull! Och jodå det finns beskrivning till alla sju muminfigurer! Heja Novita. Hoppas att inte Brexit ställer till det för den finska garnleverantören.

Senare på kvällen då det var dags att njuta av kvällsteet, tog jag fram de rödlappade wienerbröden, två till antalet. Nu skulle det njutas! Glatt tog jag en tugga och före nästa kollade jag lite vad det var för fyllning i mitten. Döm om min förvåning, där fanns gröna prickar!
- De kanske ska vara där, tröstade dubbelmorfar då jag började spotta, fräsa och morra.
- Näe, de ska int alls vara där. Nu ha jag äti möglit wienerbrö.
- De e int så farligt, försökte dubbelmorfar trösta.
- Du kanske blir lite sjuk bara.
- Haa, ska du säga som inte tagit en endaste tugga.
- Nä, det var bra att du var så snål och tog först, konstaterade dubbelmorfar.
Till det kunde jag inte säga så mycket annat än fnysa. Och det kommer nog nu att dröja ett tag innan det blir rödlappade godsaker i detta hus. Undantag görs endast om datumen är lite längre fram.

Och lämnade jag in de mögliga wienerbrödena till mataffären i morse? Nej, jag gjorde inte det, för i min förbittring slängde jag dem raka vägen i papperskorgen.
Tur att jag dricker kvällsteet på kursplatsen i norra grannkommunen i dag. Annars vet man inte hur det skulle sluta!

Inga kommentarer: