En röd låda

Hur kan en månad gå så snabbt? Eller en dag? Det tar liksom slut alldeles för fort. Jag skulle ju vilja att allt det roliga skulle vara länge, länge än. Tänk, imorgon har vi redan ny månad. Enligt almanackan börjar sommaren då. Meteorologerna har kanske nånting annat att säga om det?

Och så var det den där manicken, som ingen vågat gissa på, men en del har undrat över. Det är alltså en avståndsmätare, som används bland annat på byggen. Den fungerar också bra som kikare. Men tills vidare är här så lugnt på landet att det nu inte finns mycket att kika på. Och bra så! Räcker bra med all trafik här utanför på landsvägen.

Bra saker idag:

• Vaknade halv fem i morse och kom ihåg att jag glömt att ställa väckarklockan på ringning kvart över åtta! Så det var bara att göra inställningen för säkerhets skull.
  Följande gång vaknade jag tio minuter före ringningen!
  
  
• Träffade vår nya rektor på jobbet i stan idag. Hon börjar på officiellt i måndag.
  
  
• Blev bjuden på gudomligt god chokladmoussetårta på veckomötet på jobbet
  
  
• Fick åka med stickväninnan B till stan på stickcafé.
  
  
• Vi träffades hemma hos U, som hade bakat god spenatfetaostpaj, rabarberpaj och supergod chokladtårta. Ni ser, bara godsaker dagen lång.
  
  
  
• Hon hade lagt upp ett loppisbord ute i farstun och därifrån plockade jag på mej en röd låda.
  
  
  
• Om ni tror att den röda lådan innehåller garn, så jo i lådan finns de här garnresterna.
  
  
  
• Eftersom jag försöker vara en förnuftig person allt emellanåt, så tog jag endast en liten påse restgarner till. De stora garnpåsarna lät jag bli, för jag vet inte riktigt vad jag skulle göra med dem. Så alldeles garntokig är jag inte ännu, eller nåja det är jag ju nog, men lite förnuftig kan jag allt vara ibland. Det trodde ni inte om mej, eller hur?
  
  
• Kvällens distanslektion blev uppskjuten till i morgon. Skönt, för nu kan jag försöka sticka färdigt ett par torgvantar. Måste bara först klura ut hur jag får en vänstervante, alltså var tumkilen ska sitta. Jag vill inte ha två högervantar.

Önskar er en fin torsdag.

Bara en

Vet ni, igår kväll då jag kom hem från jobbet i västra grannstaden vid 19.30 -tiden, så var bisin min försvunnen! Det senaste jag hade hört av honom vid 16-tiden var att han skulle åka hem och sova, för han var så trött. Så jag blev minst sagt till mej då han inte var hemma och inte stod att finna på vår gårdsplan heller.

Det visade sig att han var iväg till västra grannstaden! Där hade han åkt över Emsalöbron och tagit en kaffe vid kiosken vid brofästet. Sedan var han iväg på fågelexpedition med dottern. Riktigt exakt var dom rörde sig vet jag inte, men de hade sett en massa fågelbon i lärkträd. Troligtvis också fåglar.

I kväll var han igen försvunnen och vet ni vad jag gjorde då?

Jo, jag klappade lite garn! Bäst att passa på då bisin min inte är hemma. Jag har faktiskt lite idéer för det här bomullsgarnet, men bäst att sova på saken och framförallt sticka och virka färdigt allt påbörjat först. Det är ju så man ska göra, eller hur? Om man alltså är ordentlig. Det är förstås inte jag, så...

När jag nu då, inspirerad av stickväninnan B, omorganiserade lite smått i mina garnlådor. Ja, alltså jag skulle vilja ha allt bomullsgarn i samma plastlåda och sockgarnen i en annan låda. Hittills har min lösning på det varit att köpa en ny plastlåda, men stickväninnan B sa att hon omorganiserar och därför inte behöver ny plastlåda. Smart, mycket smart, inte sant. Men här i huset går det inte att organisera om bisin min finns på plats. Jag förstår inte hur han kan bli så nervös och upprörd av garn! Förstår ni? Det är ju skönt att klappa om, härligt att drömma om och gör ju inget ont.

Men alltså, jag började fundera om det skulle gå att vakuumförpacka garn. Då skulle nystanen liksom inte alls ta något som helst utrymme. Eftersom jag inte visste svaret på den frågan, så måste jag ju googla och då fann jag att det nog inte är så smart att vakuumförpacka nystanen. Så det lutar nog mot ny plastlåda nu! 😃

Bra saker idag:

• Hann sticka lite på förmiddagen!
  
  
• Fick åka till stan med yngsta sonen och kunde bjuda honom på lunch.
  
  
• Vi hann iväg ett varv till stadens fina bokhandel och har nu inhandlat presenter åt den blivande sexåringen! Det är bra att vara ute i god tid.
  
  
• Jag har äntligen varit till frissan och fått håret klippt. Skönt. Nu ångrar jag mej förstås lite att jag inte tog det ännu kortare...
  
  
  
• Hann sitta en stund på parkbänken här mittemot det här huset, som står och förfaller. På Skansen åt vi i tiderna vår ettåriga bröllopsmiddag. Här var vi också och dansade nån gång. Det var ju viktigt att komma ut lite på tumanhand. Livligast minns jag att bisin min som flerbarnsfar blev helt chockad då kompisens dåvarande flickvän började tafsa. Stackars bisin min! 😀
  
  Det var riktigt skönt att sitta där i solen och följa svalornas flykt högt uppe i skyn. Det tog inte lång tid förrän nästyngsta sonen dök upp med min bil.
  
  
  
• – Du får ta bara en tidning, sa nästyngsta sonen då vi var inne på en snabbrunda i mataffären.
  – Jo, jag tar bara en svensk och finsk, svarade jag och då skrattade killen i kassan. Förstås måste jag ju ha den finska mönstertidningen. Helpot & nopeat betyder ju Lätta & snabba. Det är precis vad jag behöver, eller hur?

Önskar er en riktigt fin onsdag. Njut av maj månads sista dag i morgon.

 

Blommor och blader

Eftersom timmen är sen och trötta mina ben hoppar jag ikväll direkt hit:

Bra saker idag:

• Hann både sticka och sköta e-post från två olika konton idag på förmiddagen.
  
  
• Det innebär förstås lite mera arbete den här veckan, men bra så med förhoppning om att det blir ledigare nästa vecka.
  
  
  
• När jag satt där i datasalen i västra grannstaden dök det plötsligt upp en dam i dörröppningen. Den raringen gav mej en fin liten bukett med nejlikor och grönt. Och se så vacker färg det är på blommorna!
  Jag blev rejält överraskad och rörd, för hon har faktiskt endast en gång besökt mej i Digi-helpen på måndagskvällar. Vanligtvis går hon till min finska kollega.
  
  
  
• Efter utfört arbete, alltså när lektionerna var slut,  fick jag den här fina blomman av en kollega. Färgen gick precis ihop med blusen jag hade på mej idag. Vad kan jag annat säga än tack för blommor och blader.
  
  
• Har klarat av veckans första arbetsdag!

Önskar er en skön tisdag!

Gärna piggare hjärna

 Igår då jag var i mataffären tillsammans med yngsta sonen kunde jag inte undgå en spännande rubrik: "Piggare hjärna på 4 veckor". Det låter nästan för bra för att vara sant, eller hur? En liten månad och så har du piggare hjärna! Hmmm...

Förstås måste jag ju ha den här tidningen. Och njaaa, hastigt ögnade jag mej igenom hjärnartikeln, i korthet handlar det om att vi ska ut och gå! Lätt som en plätt, eller hur? Idag har jag dock inte varit ute och vandra. Nej, vi har haft blåsigt väder, alldeles för stark blåst för att jag skulle trivas utomhus. Så jag koncentrerade mej på A-korsordet i den här tidningen i stället. Det kanske är att fuska? Men hjärngympa är det ju i alla fall.

Och jag har verkligen försökt koncentrera mej på torgvante nummer två. Men det var inte lätt då bisin min höll låda bredvid mej. När jag hade stickat 4 varv, insåg jag att jag hade gjort något fel och hade 2 maskor för lite. Det blev att riva upp och börja om från början. Tur att jag inte hunnit sticka längre! Så, jo, tack, gärna piggare hjärna!

Bra saker idag:

• Steg upp före halv sex i morse!
  
  
• Kokade ägg till frukost istället för gröt!
  
  
• Bisin min städade i mjölskåpet i köket. Och det var därför som mitt räknande av maskorna inte riktigt ville sig. Till sist svarade jag på allt han frågade: "Kast bort". 😁
  Enda sättet att få lite stickro!

Hoppas att ni får en fin måndag!
Själv ska jag avsluta en kurs i västra grannstaden i morgon. Sommarlovet hägrar...

JyJy - 20

Eilen sain JyJy 2023 projekti nro 20 valmis. Neulominen sujui ihan hyvin, mutta monsterin suun tekeminen kesti ja kesti. Ompeleminen ei oikein ole mun juttu!

20. Monsterihousut

Aloitus: 26.2.2023

Valmis: 26.05.2023

Langan menekki: 164 grammaa

Lanka: Novitan Wool Cotton, 7- veljestä Aapo, Nalle ja Ajaton

Puikot: 4
Virkkuukoukku: 3

Ohje: Monsterihousut ja Ravelryssä Monsterbukse
Suunnittelija: Kristine Jorskogen

20 Monsterbyxor

Start: 26.2.2023

Färdig: 26.05.2023

Garn: Wool Cotton, 7-bröder Aapo, Ajaton och Nalle från Novita

Åtgång: 164 g
Stickor: 4

Virknål: 3

Mönster: Monsterbukse

Designer: Kristine Jorskogen

Roliga att sticka i ett härligt mjukt garn, Wool Cotton, som jag råkade hitta i de här färgerna i mitt lager. 

Det var alltså de här byxorna, som gömde sig under handduken igår!

Men efter stickandet kom det svåra, maskstygn! Finns det något värre, för en sån som undertecknad, som inte kan sy och brodera? Svar: Nej. Jag velade dessutom hit och dit, för jag visste inte om jag ville ha hela gapet fullt av tänder eller endast några stora. Så nu blev det en minst sagt konstig kompromiss här. Men jag tror nu inte att Lillan tar illa upp. Monstret sitter ju på baken, så hon ser det ändå inte! 

Det är ju nog roligt att randa, men ack, efterarbetet är inte alls lika lockande!

Det blev en ganska stor hög då jag var färdig med allt fästande. Nästa gång får det nog lov att bli festande istället!

Ögonen vågade jag inte brodera, så jag virkade dem istället. Bäst att inte ta några risker liksom!

Men hur det nu var så fick jag ett lite mindre öga. Så kan det gå när jag virkar på frihand och inte är uppmärksam. Jag knölade till garnstumparna inne i ögat, så att pupillen står ut. Det är helt mitt eget påhitt. För lite hemskt måste väl monstret ändå vara? 

Så glad att jag äntligen fick de här byxorna färdiga igår. Dessvärre ser det ut som om jag inte ens får hälften av alla mina JyJy2023 projekt färdiga i tid. Suck! Finns för mycket annat som måste göras nu just, så sticktiden är minimal. Som vanligt borde jag väl tillägga här. Jag får väl ta nätterna till hjälp?

Bra saker idag:

• Jag sov länge i morse och steg upp först efter tio, pigg och utvilad. Det var nog gårdagens bastubad, som gjorde det. Eller vad tror ni?
  
  
• Bisin min bjöd på stekt ägg till frukost, eller nåja då brunch eftersom jag steg upp så sent!
  
  
• Mr J var riktigt nöjd då han fick rabarberpaj och glass då han kom hit på kaffe idag. För en gångs skull kunde jag imponera på honom med mina obefintliga husmorskunskaper!
  
  
• Yngsta sonen dök upp på eftermiddagen och tog mej snällt med till stan, så jag kunde veckohandla. Jag är billös för tillfället, så det var precis vad jag behövde, skjuts till mataffären. Tack för det!
  
  
• Har stökat undan dagens disk. Skönt. Nu kan jag sticka lite halvfingrar på mitt pågående projekt.

Önskar er en skön söndag.

Gissa instrumentet

Fredag kväll och veckoslutet står för dörren. Tack och lov, så har jag inga vidlyftiga planer. Bara ta det lugnt och följa med strömmen, alltså se vad som händer. Helst sitter jag hemma och stickar, men inte ett knyst till bisin min om det, tack. Man vet aldrig vad för planer han smider om han får reda på att jag vill ta det lugnt.

Drottningen av rock'n roll, Tina Turner är borta. Hon var en riktigt kämpe med tanke på allt vad hon har fått gå igenom. Ute på Arenan ligger en dokumentär med och om henne. Vi såg den redan tidigare med bisin min och förstås har vi sett filmen What's love got to do with it. River deep, mountain high är nog en av hennes bästa rocklåtar om ni fråga bisin min.

Apropå bisin min, idag kom han hem med detta:

 

Han fick det för att det behövde fixas till lite. Och det kunde han förstås, så nu fungerar mackapären igen. Vad tror ni att det är för ett instrument?

Bra saker idag:

• Klockan tretton var jag klar med dagens arbetsuppgifter. Skönt!
  
  
  
  
• Före jobbet hann jag få min senaste stickning i nån sorts blockning. Vad tror ni att döljer sig här då?
  
  
• Och jo, på förmiddagen bekräftades det att sista veckan i juni kommer jag att ha lite extra jobb och till och med få betalt. Det ni!
  
  
  
  
• Och så gjorde jag det, äntligen, bakade rabarbersmulpaj. Kan ju inte ha bisin min rännande runt här i trakten på kaffe och rabarberkaka hos alla andra. Så vi har haft riktig efterrättsfest här i huset med rabarbersmulpaj och vaniljglass. Jag drack vatten till och bisin min kaffe.
  
  
• Nu eldar han bastun, så det blir en perfekt avslutning på dagen, ja på hela veckan faktiskt.

Hoppas att ni får en skön lördag.

Förr i världens Tinder

Häromsistens när bisin min letade efter gamla kartor, så hittade han ett fint kort:

Det här fick hans farfar för 110 år sedan! Ett verkligt fynd alltså. Det här är som förr i världens Tinder. Ja ni vet kanske inte, men det är den där dejtingappen, som människor använder nuförtiden för att försöka hitta den rätta. Med det här kortet gick det att säga en hel del beroende på hur man placerade frimärket. Här sveptes alltså inte vare sig till höger eller vänster, som man gör i appen. Och nej, nej, jag har inte använt appen, ifall ni nu funderar. För min del räcker det mer än väl med bisin min, fastän han nu just är jättetråkig då han glor på vuxna karlar som slåss och jagar en puck!

Frimärket på kortet var placerat så här och det tolkade vi till Skrif genast! Är ni riktigt uppmärksamma så ser ni att frimärket har kyrilliska bokstäver. Finland var inte självständigt för 110 år sedan, vilket kan vara bra att minnas. Det innebär att våra, åtminstone bisin min och undertecknads far- och morföräldrar, växte upp under osäkra förhållanden i ett osjälvständigt land.

Ingen avsändare! Men vi vet att det är hon som sedermera blev hans fru. Vid den här tiden var bisin mins farfar 22 år.

Härligt att det här kortet finns bevarat för efterkommande generationer. Tänk om någon i något skede hade döstädat? Då skulle det här kärleksbeviset inte finnas. Undrar vad som kommer att hända med detta efter vår bortgång. Det slängs säkert bort, för inget av våra barn vet vad det här handlar om. Knappast är de intresserade heller om vi skulle berätta om det. Själv tycker jag att det är som ett dokument och alldeles hisnande när jag tänker på det ur ett historiskt perspektiv. Jag känner både stor respekt och ödmjukhet inför generationerna före oss, som orkade kämpa och tro på en bättre framtid. I dagens läge verkar det tyvärr, som om många helt enkelt har gett upp hoppet om en framtid överhuvudtaget.

Bra saker idag:

• Ja, ja, sovmorgon och jag sov till halvnio. Härefter tror jag att jag inte längre noterar sovmorgnar, för de börjar liksom höra till vanligheterna nu.
  
  
• Ingen sveda ännu från min julröda nacke.
  
  
• Perfekt väder för att sitta inne och virka monsterögon till ett par byxor! En hel del fästande återstår innan jag kan anse att de stickade byxorna är färdiga. Puuuh! Och så ska de ju förstås blockas också.
  
  
• Fick bra hjälp och stöd via WhatsApp av stickväninnan B. Tack för det. Känns bra att inte behöva sitta helt ensam och fundera på monsterögon! 
  
  
• Har fått ett vänligt jobberbjudande idag, som jag tillsvidare har tackat nej till. För tillfället tycker jag att det ser så bra ut i min kalender inför nästa läsår, så jag vill ogärna rådda till den desto mera.
  
  
• Har en samarbetsförfrågan i arbets-e-posten, som jag ska fundera på i natt. Ingen idé att förhasta sig och svara ja, så där direkt som jag brukar. Märker ni hur förståndig jag har blivit på "äldre dar"?

Hoppas att ni får en skön fredag!

 

Julrött i maj

Idag har det varit en alldeles, alldeles underbar onsdag. Och jag har gjort precis ingen nytta alls bara njutit. Dessvärre har jag också gjort sånt, som jag inte borde, men...

Mitt på dagen åkte jag iväg till stan tillsammans med stickväninnan B. Hon parkerade utanför stadens garnaffär och där låg dom alltjämt de där två garnnystanen, som jag gått förbi några gånger och klappat på lite grann. De låg grant lysande i korgen bland en hel del andra ljuvliga garner till nedsatt pris. När affärens ägarinna kom ut till oss, så frågade jag stickväninnan efter att först ha kollat min börs:
– Kan du låna fyra euro åt mej?
Hon började gräva i sin börs och gav mej snällt fyra euro, som jag i min tur gav till affärsinnehavaren. Ja, så plötsligt hade jag köpt garn igen! 🙈

Nu har jag alltså två julröda bomullsgarnsnystan. Det är bra att vara ute i god tid inför julen, inte sant?

Från garnaffären traskade vi vidare till Café Favorit. Där ute i trädgården sammanstrålade vi med de andra stickerskorna. Det var genomtrevligt och så skönt med sommarvärme, sol och sköna vindar. Jag stickade så intensivt att jag inte alls märkte att solen tog på och nu har jag då en julröd nacke! Av dumt huvud får kroppen lida, men hoppas att det inte börjar svida! Jag kan konstatera att jag är en Redneck Woman och det bokstavligt talat eller nåja då, sjunget!

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov till lite över åtta. Och det är precis lagom tid att stiga upp, för då har inte hela förmiddagen försvunnit.
  
  
  
• Så härligt på stickcaféet, äta gott, umgås och sticka. Jag var så hungrig att jag aldrig hann ta foto på skinkpajen med paprika. Till efterrätt valde jag radiokaka. Den var mäktig och god, men smakade nog inte som min mammas gjorde. I glaset min favorit: Rabarbersoda!
  
  
  
  
  
  
• Stickväninnan U delade ut böcker och tidningar, så de som ville ha fick ta. Då jag fick syn på baksidan av den här tidningen utropade jag: Monsterögon, precis vad jag behöver. Vips var tidningen min! Underbart. Den här tidningen har kommit ut långt före mina barnbarn föddes, så därför saknas den förstås i min digra samling. Tror att den har kommit ut 2013. Visst var det då som Angry Birds var "heta"? Stort TACK för den här och allting annat jag fick idag.
  
  
• Stickerskor är jättesnälla. Idag fick jag igen superbra hjälp. Stickväninnan C räknade varv på ett långt skaft, som jag stickat. Hon kom till 84. Jag skulle aldrig ha klarat det räknandet, i synnerhet inte med bisin min prepplandes i närheten. Stort TACK för hjälpen.
  
  
• Och när jag lyckades trassla till ett nystan för att jag inte hittade garnändan, så hjälpte B och C mej och nystade snällt upp råddet. Hur skulle jag klara mej utan stickdamerna? Inte alls, så tack för att ni finns och står ut med mitt garnrådd.
  
  
• Har suttit ute och stickat hela kvällen. Så skönt! Tacksam för dagar som denna!

Önskar er en fin torsdag!

En alldeles vanlig svartvit flugsnappare

Igår då jag satt vid matbordet i allsköns ro och försökte koncentrera mej på min fylleriuppgift skuttade bisin min upp och ner. Han var alldeles till sig, för nu, nu hade han fått syn på en ovanlig fågel minsann. Förstås måste jag ju också på hans enträgna begäran ta mej till fönstret för att skåda.
– Det är en svartvit flugsnappare, suckade jag föga imponerat och muttrade något om störd koncentration och risk för dubbelbokningar i kommande läsårs kalender.
– Nej, nej nej, se nu, det är en halsbandsflugsnappare, ropade bisin min exalterat och viftade med fågelboken.
– Jag tror int rikit de, sa jag försiktigt efter att ha gjort en snabbgoogling på telefon.

Och mycket riktigt, det här är vår alldeles vanliga svartvita flugsnappare, som brukar bo i en holk här på vår gård. Inget märkligt med den inte. Här syns det ju alldeles tydligt att den inte har något vitt halsband. Det gäller att vara noggrann då man vill vara ornitolog!

Idag har jag inte åstadkommit någonting alls, bortsett från tappra försök att brodera maskstygn på ett par monsterbyxor. Men det går trögt, alldeles för trögt. Och nu har jag nog förstört byxorna, tror jag. Efter många djupa suckar, kom jag till att ögonen virkar jag. För nån fason måste de ju bli på dem. Om jag ska brodera dem på byxbaken blir det nog katastrof. Men kanske monster kan ha fyrkantiga ögon? Nå, det får allt bli morgondagens huvudvärk.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov till lite över åtta.
  
  
• Har kunnat ta det lugnt och ändå fått undan lite arbetsuppgifter.
  
  
• Hann sitta ute och sticka på balkongen nu i kväll.
  
  
• Märkte till all tur inte av myggor ännu.

Önskar er en fin onsdag.

Fylleriuppgift

Vet ni, igår höll jag på att förorsaka en cyklists fall. Och det berodde liksom inte alls på att jag hade glömt mina glasögon hemma på matbordet när jag körde iväg till grannbyn. Nej, det berodde på en helt annan sak.

Jag steg ut ur huset igår och hörde ett förskräckligt dunkande här på landsvägen. Det var hårda smällar mot metall. En stor bil med en hästkärra dyker upp ur kurvan och ljudet tilltar i styrka.
– Men herreguuud vad håller ni på med. Stanna genast, ropar jag av mina lungors fulla kraft utan att fundera på annat än att den stackars hästen lider i transportkärran.
En stackars cyklist på andra sidan vårt skrangliga staket vinglar till av mitt skrik Hen återfår med knapp nöd balansen och jag slipper rusa efter första hjälp väskan.

Lite småskamset smiter jag fort in tillbaka med darr i hjärtat och hoppas att cyklisten inte hann se mej. Och i den här villervallan glömmer jag alltså att sätta på mej glasögonen och kör iväg efter att ha kollat att kusten är klar.
Får ni höra om att det bor en tokig kärring i det där huset där invid vägen, så nää, det var inte jag! 😄

Undrar så hur det gick med hästen. Den ska väl inte behöva sparka så där under transporten? Tror ni att den hade tillräckligt med vatten? Tror ni att den var rädd? Tror ni att den hade för hett i den där lilla kärran? Att den blev utan luft?

Bra saker idag:

•  Sovmorgon och jag sov ända till nio!
  
  
  
• Jag lyckades med min fylleriuppgift idag. Nu har jag skrivit in alla kurser för nästa läsår. Det ser riktigt bra och ledigt ut så här långt. Trappar sakta ner, för att slå mej riktigt lös och ledig på nästa års sida. Onsdagen är tills vidare ett stort frågetecken, bortsett från kvällskurserna.
  Skönt att ha det här undangjort.
  
  
• Tog mej i kragen och fick tid beställt till frissan. Nästa vecka hoppas jag få ordning på mitt kråkbo.
  
  
• Har klarat av veckans första arbetsdag!
  
  
• Har ikväll äntligen ställt in rätt datum och tid i min kamera. Det var ju fixat i ett litet kick, så varför gjorde jag inte det meddetsamma då jag såg att datumet inte stämde?

Önskar er en skön tisdag.

Sparsam

I morse när jag steg upp, så var bisin min försvunnen. Tiden gick och han syntes inte till på hela förmiddagen. När han äntligen kom hem nångång vid 13-tiden var han en mycket lycklig man.

Han hade varit iväg till Varlax, för att se på flyttfåglarna. På hemvägen hade han besökt ett liljendalhem och där blivit bjuden på kaffe och rabarberpaj. Liljendalborna är kända för sin gästfrihet. Jag fick minsann höra om den där rabarberpajen om och om igen. Jag har ju inte bakat nån sådan i det här huset. Och det har jag minsann fått höra om, för rabarbern växer ju varje dag.

Tänk att bisin min inte ens iddes lämna en lapp på bordet med info om vart han var på väg! Trots att jag blev lite orolig och inte hade en aning om var han fanns, så resonerade jag likadant som hans storasyster: "Den som far bort ska höra av sig".

Själv har jag försökt vara lite flitig idag, men det är inte lätt när man är så lat som undertecknad. Mera sömnad eller nåja stoppande stod på programmet. Bisin min hörde mina stönanden och frågade:

– Vill du låna min stoppsvamp?
– Har du en stoppsvamp????
– Jo, vänta lite...

Jag hörde hur han rumsterade i hobbyrummet och svor över mina kassar och så kom han tillbaka med en...

... urgammal stoppsvamp räddad från hans pappas kusins dödsbo. En modell som skruvas fast i bordskanten. Håhåjaaa, inte precis vad jag hade väntat mej.

Och inte tror jag nu riktigt på att det här fungerar. Man kan nog inte stoppa en kashmirtröja med sockgarn, eller vad tror ni? I det här fallet kanske det inte lönar sig att vara sparsam?

Men igår var jag minsann sparsam med tygremsan, för så här lite tyg blev det över. I morse lekte jag lite med tanken på att sy en solklänning till Barbie. Men innan tanken hunnit få fotfäste i mina små grå, så hade jag resolut lyft bort symaskinen från matbordet. Nu spökar endast den där så kallade stoppsvampen där. Men inget mer sömmande här i kväll, så det så.

– Vill du ha grillad korv, frågade bisin min tidigt på eftermiddagen.
– Jo, tack, svarade jag hungrigt, högeligen förvånad över att han skulle dra fram grillen för fyra korvars skull.

Nå, det gjorde han förstås inte heller, han grillade dem i ugnen!

Sen försvann han igen vid 16-tiden. Han var iväg och hjälpte sin morbror sätta potatis. Jag tyckte att det tog ovanligt lång tid med tanke på det lilla potatisland morbrodern har. Bisin min kom hem sent omsider på kvällen efter klockan 21. Jag trodde att han blivit bjuden på kaffe och satt och pratade och umgicks. Men nej, han hjälpte en pensionerad bonde att få ordning på såmaskinen. Man klarar sig inte alltid ensam. Det går mycket bättre när man är två.

Nu ikväll drabbades jag av en för mej lite ovanlig panik, den klassiska kvinnliga paniken liksom. Vi är bjudna på studentkalas och vet ni vad? Jo, jag har inget att ta på mej! Inte minsta lilla klädtrasa, för allting som hänger i garderoben är ju helt otänkbart. Så jag har slösurfat i två klädbutiker på nätet och konstaterat att nähäpp, klädköp är inget för mej. Brrr! Fel färg, fel storlek, fel modell och milda makaroner, jag vill inte ha polyester! Och inte vill jag betala mej sjuk heller! Så nu vet jag verkligen inte vad jag ska göra. Kan jag köpa nånting från Tokmanni? Eller kan jag sy en stor kaftan av det där söndriga dubbellakanet? Eeh...

Bra saker idag:

•  Jag sov som en stock i natt och det var så skönt, så skönt. Jag hörde inte ens när bisin min begav sig iväg på sin fågelutfärd.
  
  
• Jag steg utsövd upp strax efter klockan sju.
  
  
• Jag kokade ägg till frukosten, vilket i och för sig var lite bortkastat eftersom bisin min inte var här. Men jag fick i alla fall lite lyxig omväxling på söndagsmorgonen.
  
  
• På förmiddagen levererade jag den omvandlade klänningen till grannbyn och hann umgås en liten stund med Lillan innan det var dags för hennes dagssömn!
  
  
• Hann sitta ute en stund och sticka lite sen eftermiddag/tidig kväll. Skönt och njutbart väder.
  
  
• Har hunnit få på två tvättmaskiner idag.
  
  
• Och jag har inte behövt laga mat idag heller. Tjohooo!
  

Önskar er en fin måndag!

Utanför mitt bekvämlighetsområde

Ååh, snart är en lång dag till ända. Lång blev den för att bisin min väckte mej halvfem i morse. Han var riktigt pigg och på gång och jag låg i halvslummer. Han pratade på om allting som skulle göras idag, hur uppgifterna skulle fördelas och planeras och... ja, jag vet inte allt vad. Själv mumlade jag bara lite vagt till svar, för jag hade helt andra planer. Helst av allt ville jag ju sova. Bisin min pratade på ända tills klockan blev lite över sex, då gav han upp hoppet om att få mej aktiv och så steg han själv upp.

Men då, då ser ni, då var jag plötsligt klarvaken och låg och vred och vände på mej. Jag tänkte till och med att det nog är bäst att stiga upp nu och börja sticka. Men nej, jag skulle inte orka vara uppe hela dagen då. Gissa var jag hittade bisin min då jag äntligen steg upp strax efter åtta? Jo, raklång låg han och snarkade på soffan!

Idag har jag varit utanför mitt bekvämlighetsområde! Jag dammade av en urgammal symaskin och placerade den på matbordet. Min kära svärdotter har stor tilltro till mej och min förmåga, så jag liksom känner att jag gärna vill försöka. Och det trots att jag inte kan. Dessutom förpliktar förstås gårdagens anskaffningar från tygaffären! Och sist, men absolut inte minst: Farmor gör vad som helst för Lillan. 💓
Svärdottern beställde en tunnare sovpåse nu till sommaren.

Symaskinen är inte min gamla kära Husqvarna utan en Pfaff, som bisin min fick från återvinningscentralen i västra grannstaden, då när ännu centralen fanns. Maskinen hade något fel, som han reparerade, men den saknar en massa delar. Det finns ingen instruktionsbok till maskinen, vilket jag tycker att är synnerligen knepigt att klara sig utan. Senast idag såg jag den fina boken, som följde med Husqvarnan.

Bisin min får alltså hjälpa mej att spola undertråden, för jag vet inte hur det går till på den här maskinen. Tyvärr finns det endast en spole. De andra har väl tappats eller plockats bort med åren. Den där "pinnen", som trådrullen skall sitta på finns inte heller. Bisin min fixade det hela med ett sugrör. Han är smart med maskiner han.

Oj vet ni, jag ritade på smörpapper en mall. Jag kollade på Youtube hur man lägger ut mönster på tyget. Här talar hon om maskriktning, alltså det som jag fått lära mej att heter trådriktning och som är så viktigt, så viktigt att ha koll på om man inte vill att tyget töjer åt fel håll.
Jo, jo, det där vet jag, men vad sjutton är rätsida på mitt tyg och vad avig? Det måste jag ju ha reda på allra, allra först, eller hur? Svettigt värre för mej, som inte alls är van att sy. Men skam den som ger sig.

Med hjälp av bisin min, så hittade jag ett sicksackstygn, som fick duga i brist på trikåsöm. Och jag sydde ihop sidsömmarna i förlängningen och sydde fast trikån i klänningen och...

... plötsligt hade symaskinen så konstigt ljud. Knääks, så brast nålen just då jag höll på att sy fast ena kardborrebandet. Hjääälp! Bisin min var inte på plats, så hur skulle jag nu göra? Vänta snällt? Eller försöka nånting själv? Plötsligt uppenbarade han sig och när jag beskrev mitt dilemma såg han medlidsamt på mej och sa:

– Det där klarar du nog själv. Det är bara att lossa på den där skruven, som håller i nålen och sen skruva i en ny nål.
Ahaaa, tänkte jag och rusade iväg till datarummet där jag hade mitt syskrin. Jag hoppades förstås att de symaskinsnålar jag hade där skulle duga. 

Jepp, det gjorde de och jag kunde surra vidare.

Ta daa och simsalabim. Nu har Lillan en sovpåse i skön trikå, ja, alltså om den går på! Tunnare än hennes nuvarande och precis lagom till sommarvärmen.

I Facebook finns en grupp, som heter Återanvänd mera och där skulle nog den här skapelsen passa. Klänningen är ett loppisfynd från stadens stora loppis. Där var jag ju i onsdags. Jag fick klänningen för fem euro.
Tygremsan, bomullstrikå, på 25 cm, som jag köpte igår kostade 2,79. Sen hade jag förstås kardborrebandet och sytråden. Men det blev nog inte någon stor omkostnad för dem.

Eftersom jag har varit så modig idag, så kanske jag skulle våga brodera maskstygn på stickat i morgon? Vad tror ni?

Eller tänk om jag får blodad tand och nu inte vill göra annat än sy? Kanske jag skulle börja se på nån lite nyare begnagad maskin? Så jag skulle ha någon maskin, som jag förstår mej på. Men jag tror nog inte att jag kan börja konkurrera med kineserna vad gäller klädsömnad. Men kanske surra ihop lite Barbiekläder. Fast det är nog ett evinnerligt petande. Brrr!

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag lyckades trots allt sova ända till åtta efter bisin mins "härjande".
  
  
  
• Mitt på dagen dök yngsta sonen upp och han tog med mej till stan på uppköp. Så jag köpte bland annat den här mönstertidningen. Ja, och glömde knäckebrödet. Men det gör inget, för jag hittade ett oöppnat paket i skafferiet.
  
  
  
• Bisin min plockade liljekonvaljer åt mej. Visst är han romantisk?
  
  
• Hade färdigt risotto, bara att värma, så ingen matlagning idag. Skönt!
  
  
• Jag vågade gå utanför mitt bekvämlighetsområde och sydde på maskin. Tjohooo!

Önskar er en skön söndag!

Ute på farligheter

Åh, kära nån, klockan närmar sig midnatt och jag är rätt mör eller ska jag säga medtagen. Jag har nämligen varit ute på farligheter idag tillsammans med stickväninnan B. Hon hoppade in här i min plåtlåda strax för tio i morse och så körde jag iväg till västra grannstaden. 

Och jodå, vi hamnade, konstigt nog i stora garnaffären! Och där vet ni, där gick det livat till, för där hölls vårens garnmarknad! Många fina specialerbjudanden och -20% på alla normalprissatta produkter. 
I början klarade jag mej riktigt bra. Jag klappade lite garn redan utanför affären där det fanns stora lådor med mjukaste och lenaste alpackagarn. Till all tur dock inte i min färgskala.

När vi väl kommit in i affären försökte jag se åt helt annat håll än alla fullproppade garnhyllor i alla världens fantastiska färger. Jag smög mej i yttersta gången med garnhyllorna till vänster och fönstren till höger. Allting gick riktigt bra ända tills jag kom till affärens bortersta vrå.

För vem kan motstå såna här garnpåsar? Gräv, gräv, gräv och gör fantastiska fynd. Men jag ska inte ha mera garn, jag ska inte ha mera garn. Men hej, vänta nu, jag skulle ju ha 250 g till en tröja åt Lillan, men först måste jag få gräva liiite till.

Oj, nej, oj, nej min kasse var full då jag kom ut från garnaffären. 🙈 Hur kunde det nu gå så här?

Kassen var så full att den sprack!
Men nä, den var nog defekt redan från början om ni frågar mej.

Det gick som sagt riktigt bra i början då jag höll mej nära fönstret. Där hittade jag stickor, som var rejält nedsatta.

Där hittade jag också stoppningsgarnet, som jag var ute efter.

Nu kanske, kanske äldsta sonen kan få sin tröja lagad. Den har hela tre såna här hål och jag undrar verkligen om han har rivit den eller, ve och fasa, har malens larver smaskat i sig av tröjan? Men då skulle den väl snarare var full av små hål? Hmmm... 
Han sa ju nog att den tagit i nån vass datorkant.

Självklart måste jag ha de här rosa enhörningsstickorna! Fattas bara annat. De här såldes för -20%. Ska bli spännande att testa och se om de gör någon skillnad.

Jag nappade också åt mej hampagarn. Nu är jag dock osäker på om jag verkligen ska ha det här. Tänk om det var jutegarn jag ville ha?

Dagens absolut bästa fynd är utan tvekan de här blockningsvajrarna. Jag fick dem för 15 €. Vilken lycka! Jag har länge gått och funderat på att köpa såna, men jag har tvekat på grund av priset. Nu gäller det då att få en massa sjalar färdigstickade. Vajrarna måste ju testas.

Från garnaffären körde jag tvärs genom hela staden och ut till Kungsporten för ett besök i tygaffären. Det var inte mycket jag skulle ha därifrån.

En liten tygbit. Skickligt nog fick försäljaren mej att ta en trådrulle också. Att sy är inte precis min grej, så jooo, jag behöver kanske trådrullen? Tyget var -20%, så kanske jag borde ha tagit en betydligt större bit för säkerhets skull?

Det andra jag skulle ha var kardborreband och ett sånt där fållband. Förtvivlat försökte jag fråga hur jag ska sy det där kardborrebandet och försäljaren stirrade oförstående på mej och började visa vad som tar fast och... ja, så i något skede måste hon ha sett sypaniken i mina ögon och då förklarade hon hastigt att du syr bara raksöm. Eh... få se nu...

Så hittade jag de där ljuvliga pastellfärgade plastnitarna. Den förpackningen krävde en tång till vänster i bild och sen de där extra grejorna till höger i bild. Jag ryggade förskräckt tillbaka och mumlade något om att det blir nog för svårt för mej det där. Nej, nej, sa försäljaren det är hur lätt som helst, men prova för säkerhets skull först på en liten bit tyg. Kära nån, kanske bäst att jag håller mej till kardborrebandet och glömmer nitandet. Brrr...

Till all tur kom jag ihåg att jag skulle ha fyllningsvadd. Se hur de har gjort med påsarna, plattat till dem rejält.

Lite skillnad mellan den jag hade hemma och de nya. Undrar om de liksom ploppar upp när man öppnar de där platta påsarna. Nu är de åtminstone behändiga att lagra.

Innan lunchen tog vi ännu en tur i Rusta.

Och nu hör ni, nu har jag en "lökhackare"! Eller nåja, en liten handdriven hackare. Man bara drar i handtaget och så kör knivarna igång inne i plastburken. Ska bli spännande att testa. 

Bra saker idag:

• Vaknade 49 minuter före väckarklockan.
  
  
• Blev bjuden på lunch av stickväninnan B. Tack för den!
  
  
• Kunde visa henne en ny och närmare parkeringsplats vid tygaffären och tog henne till ett för henne nytt lunchställe. Så det blev ett riktigt äventyr. Som pricken på i:et körde jag hemåt på Liljendalvägen.
  
  
• Har fått tillbringa dagen i bästa möjliga sällskap. Tack för det.
  
  
• Hann ännu sticka lite på kvällen.

Önskar er alla en riktigt skön lördag.