En massa kassar

Aj, aj, aj, mina fötter och ben är ömma. De har fått traska omkring på Drottningsstranden idag. Och kära nån, så de har fått gå. Och frågar ni mej, så fick de går flera kilometer i onödan! Jag har alltså besökt bostadsmässan i stan. Och det var ju på tiden, för nu är det sista veckan den pågår. Jag hade ju fribiljett, som jag fick av arbetsgivaren och det skulle ha varit dumt att inte utnyttja den. Tack och lov fick jag riktigt trevligt sällskap av Lillan och hennes mamma.

Lillan charmade direkt alla. Helt förståeligt med tanke på hennes vackra ögon och förståndiga blick.

Här vid Agricola församling var det meningen att ansiktet skulle synas där i ovalen. Men Lillan tyckte att det räcker med handen!
Inte brydde hon sig om att ringa i klockorna heller, nej, de stora stenarna, som höll klocktornet på plats var betydligt intressantare.

För att överhuvudtaget komma fram till husen var man tvungen att traska förbi alla försäljare. Håhåjaa... Erbjudande här och erbjudande där, men jag ska ju inte ha nånting så. Och nej, inte kunde Elisa tävla i pris med min nuvarande teleoperatör. Och nej, jag vill inte ha el från vare sig Oomi eller Helen eller...

Till det flytande huset var det jättelång kö. Dit skickade jag Lillans mamma medan jag vaggade Lillan, som skulle sova dagssömn. Barnkärror får inte tas in i husen, vilket är helt förståeligt. Så det var en och annan förälder som stod utanför husen med barnkärran och sen gick de in och titta turvis. Lite trist ifall du skulle ha velat diskutera idéer och lösningar med varandra.

I min enfald så har jag trott att de där lyxbåtarna som legat vid bryggan har varit husinvånarnas. Men det är ju den flytande båtmässan! Dit gick vi inte alls, för vi är ju äkta landkrabbor.

Jag gick inte alls in i Villa Kungen, för den har visats upp i alla tänkbara medier till lust och leda. En stilla reflektion gjorde jag dock. Härifrån det här huset är det inte minsta havsutsikt vad det gick att se. Och om du vill vistas ute på terrassen, så ska du inte bete dig alltför illa. Grannarna ser direkt vad du håller på med. Brrr! Inget för en lanttis, som mej. Pluspoäng för att det här faktiskt är en enplansvilla. Det fanns inte många sådana. Trappor, trappor och trappor igen. Jag som tänker lite praktiskt ibland fasade för att ha köket på övre våningen. Tänk när du ska släpa upp alla matkassar då du kommer hem trött och svettig från butiken. Brrr!

Mörk inredning, i en del hus små rum, badkar, i ett hus var hjälpköket så litet att det inte fanns avställningsytor alls. Men kanske man inte behöver vika, stryka eller mangla tvätten längre?
Lönar det sig att besöka bostadsmässan? Jo, om du funderar på att bygga eller renovera eller kanske är allmänt intresserad av design och inredning. Jag har besökt bostadsmässor på 1980-talet och då var det betydligt roligare och det mest för att då fanns det ännu både husdrömmar och renoveringsdrömmar. Men nu, nääe, det här är nog sista bostadsmässan för min del. Det finns betydligt trevligare mässor!

Jag kom hem med en hel del broschyrer och kan ni tänka er, endast två pennor! Och jag som ju har så liiite av den varan!

Lite husböcker och jag har faktiskt bläddrat i Finnlamellis huskatalog, för jag gillade det huset. Det kan förstås ha nånting att göra med att sovrummet låg mot stranden, likaså den stora härliga terrassen och så gick det trappor ner till vattnet. Materialet är dessutom lättskött. Men, men, ack så lite förvaringsutrymme! Var ska alla mina garn få plats?

Medan jag besökte bajamajan, såg Lillans mamma självaste Paavo Lipponen skjutsas omkring i en golfbil. Ingen aning om vad han gjorde där. Lite fuskis att han fick skjuts. Det var många andra besökare, som också hade svårt att gå!

Lite besvikna blev vi allt då vi inte kunde gå över bron till andra sidan. Man får inte ta barnvagnar med ut på bron!!!
Fina lekplatser och kul med fladdermusjakten. Så här har man faktiskt tänkt till. 

Bra saker idag:

• Vaknade 20 minuter före väckarklockan.
  
  
• Har fått vara ute hela dagen i bästa möjliga sällskap.
  
  
• Lillans pappa skjutsade oss till och från mässan, så det gick smidigt. Tack för det!
  
  
• Lillans mamma bjöd på lunch. Tack för det!
  
  
• 
• Kom hem med en massa kassar! Nåja massa och massa, här är ju nu enbart fem, men vackert så. Nu har jag nya projektkassar helt gratis. Och projektkassar kan man aldrig ha för många av!
  
  
• Nu har jag då gjort det, besökt bostadsmässan!
  
  
• Har klarat av dagens arbetsuppgifter och kan nu ta det lugnt ända tills väckarklockan ringer i morgon!

Hoppas att ni får en fin tisdag.

 

Nu är det bytt

Det finns saker jag absolut inte borde göra. Och nej, nej, nu talar jag inte alls om det där med garn, stickor, böcker eller tidningar. Nej, det är det här med tv:n. Igår kväll satt jag i allsköns ro och stickade på mitt andra skruttasockskaft glad i hågen. Bisin min såg på The Apartment en riktigt härlig film, som det gick bra att sticka till. Sen skulle han prompt se på James Bond. Han ville se det där skruvade bilhoppet, som finns i Mannen med den gyllene pistolen. I det här läget borde jag absolut ha krupit ner under lakanet, men det var så roligt att sticka på det där skaftet och stickningen löpte liksom bra på.

Tre i natt vaknade jag alldeles kallsvettig och skräckslagen. Nån hade jagat mej och några andra med pistol. En del av personerna i sällskapet var redan döda  och vi andra flydde för våra liv. Några av oss kom helt utmattade fram  till ett äldre hus i stan och bad om att få stiga in. Vi försökte få ägarna att förstå att det var allvar och fara på färde, att de genast måste låsa alla dörrar och dra ner rullgardinerna för fönstren och vara riktigt, riktigt tysta. De skrattade förstås åt oss och sa att det inte fanns någonting farligt därute. När pistolmannen började dra i ytterdörren och trixa med låset vaknade jag med vitt uppspärrade ögon och hårt bultande hjärta. En pistolman var ute efter mej. Jag såg redan döden i vitögat.

Jag kände efter på den andra sänghalvan, men ingen bisi där inte. Han hade slocknat på soffan. Så jag fick allt försöka lugna ner mej själv, så gott det gick. Drömmen var så kusligt verklig, som den värsta Hitchcock-rysare.
Först klockan sex i morse kröp bisin min ner i sängen och tyvärr väckte han mej och sen hade jag verkligen svårt att somna om.
Och nej, jag ska absolut inte se på såna där actionfilmer innan jag lägger mej. Jag har för livlig fantasi.

I fredags sa min gamla svarta handväska upp kontraktet. Dragkedjan höll inte längre.

Till all tur hade jag redan köpt en ny i juni! Så det var bara att ta fram den. Nu är jag också själaglad över att jag inte köpte en sån där riktigt pink utan höll mej till en mera diskret färg.

Men det är inte roligt att byta. Jag vände upp och ner på den svarta kassen och sedan började jag sortera. Här finns allt från tepåsar till mitt pass. Man måste ju vara förberedd på allting, eller hur? Näsdukar, extra scarf ifall jag spiller på mej, halspastiller så jag inte hostar under nån föreställning, lilla svarta skrivblocket, osv. Ansiktsmasken skippade jag. Kammen hade tappat en hel del tände, så det blir till att leta efter en ny.

En stor samling med pennor låg huller om buller på kassbottnen. Milda makaroner! Så här många pennor kan jag nog inte behöva!

Den här lilla svarta väskan var liksom inne i den större. Den är helt intakt, så den kan jag spara. Knipsar fast den långa axelremmen, som tack och lov är hel, på den här och så har jag en liten svart aftonväska!

Precis när jag öst ut allting från väskan, så knackar det på dörren och där står flickorna!

Senare på eftermiddagen mot kvällen hann jag ännu byta ut min kalender. Den gamla tar slut nu, så det är bäst att vara beredd med den nya. Vill ju inte missa möten, kurser och andra viktiga åtaganden.

Jag borde ännu byta ut min snart trettioåriga plånbok, men... tja, jag vet inte hur jag ska få inklämt allting i den fina minimala lilla nya. Tål att tänka på.

Idag har jag kämpat med kamera-appen i min telefon. Den fick en massa underligheter för sig efter senaste uppdateringen. Sånt gör en ju inte särskilt glad. Bäst är när allting fungerar. Till råga på allt såg det ut som om mikrofonen blivit på. Och då vet ni, då var jag nästan lika kallsvettig, som i morse! Jag vill inte att nån spionerar på mej! Hör allt jag säger! Men det var en inställningsfråga och nu när jag har ställt in så att nästan alla appar är utan behörigheter, så ordnade det sig. Om appen behöver rättigheter för att fungera får den snällt lov att fråga mej först.

Bra saker idag:

• Flickornas överraskningsvisit.
  
  
  
• Jag lyckades rädda fjärilen, så den inte for iväg till västra grannstaden. Med M hade vi en lång och intressant diskussion om vad den här fjärilen riktigt gör, vad den heter, Flax Flaxus Bertilsson blev namnet till slut, var den sover och framförallt när den fyller år och har kalas!
  
  
• Jag lyckades få kameran i min telefon att bete sig ordentligt. Skönt.
  
  
• Testade den nya väskan på eftermiddagen i stan tillsammans med yngsta sonen. Också den fungerar bra.
  
  
• Vi åt på en av stans pizzerior och en sak jag absolut inte ska göra i framtiden är att ta måltid, alltså pommes frites med min kycklinghamburgare. Jag orkar ändå inte äta upp potatisarna.

Nu önskar jag er alla en bra ny vecka.

Två går inte utan den tredje

Regnigt och gråtrist ute i kväll, så då kan jag lugnt sitta inne och blogga. Igår var vi ute på vift. Ända bort till huvudstan körde bisin min. In i centrum bland vägarbeten och yra bilister, spårvagnar och blåa bussar. En riktig tuffing! Jag skulle aldrig ha vågat, så bra att det finns en så eminent chaufför. Passagerarna lämnade vi av på Mikaelsgatan och sen gällde det att navigera ut ur gatutrasslet.

Astrid, vår navigator blev lite yr, dels är hon inte uppdaterad och dels hade hon ingen koll alls på gatuarbetena. Bisin min som har tvinnat på rätt mycket i utkanterna av huvudstan visste inte heller själv riktigt hur det skulle köras.

Filer tog plötsligt bara slut mitt i allt, bilister upptäckte att hjäälp, nu ska jag i den vänstra filen, bussar och spårvagnar tror alltid att dom har förkörsrätt...

En och annan intressant sylta, förlåt matplats, susade vi förbi. Som bilburen lanttis frågar jag mej lite smått förvirrat att var ska då min plåtlåda parkeras? Antagligen ute i förstaden vid nån metrostation, eller hur?

Nu är cirkeln sluten och vi är tillbaks där vi körde in till centrum.

Inte köra till Lahtis, inte köra till Lahtis, inte köra till Lahtis...

Och nej, det gjorde bisin min inte den här gången. Men, när vi skulle iväg ut till Tattarmossen på jakt efter en födelsedagspresent åt min äldre svägerska, så hamnade vi konstigt nog på motorvägen in till huvudstan igen. Här är vi ännu på rätt väg, men sen...
Bisin min hamnade att ta Astrid till hjälp och vi fick sen åka tillbaka en liten bit. 
– Det ger ju lite spänning i livet, konstaterade han.

Hit till Antikhallen hittade bisin min galant.

Mycket verkade inte ha hänt sedan vi senast var där på besök. Samma gungstol stod ännu kvar. Bisin min kunde köpa ytterligare ett stativ till kameran och var överlycklig, för det här lite lättare stativet.

Från Tattarmossen hittade bisin min galant ut till motorvägen, som bär österut. När vi kom till vår västra grannstad styrde vi kosan söderut och hamnade här:

På Vessö sommartorg!
– Nå, här finns nog ingen som du känner, sa bisin min då vi stegade iväg mot torget.
Men hej, vad han bedrog sig. Den första jag fick syn på var Kristina Kettunen från Lyckoboda. Den andra var en av mina flitigaste kursdeltagare och vet ni vad? Jo, hon trodde att bisin min var min son!!!! Nu har han gått omkring stolt som en tupp och påstått att han är så ung, så ung...
Sen hittade jag min spanska lärarinna, en pensionerad kollega och ytterligare en kursdeltagare!
Bisin min blev minst sagt till sig.
– Du känner nog halva världen, konstaterade han verkligt förvånad.

På Vessö sommartorg gick det också att lyssna på levande musik. Kattis & Pete underhöll med bland annat Ed Sheran-låtar.

Lite otur hade vi allt då paellan, som alla skröt med så, hade tagit slut. Vi stegade alltså till Kaffikiosken. Bisin min ville ha en hot dog, men nej, det fanns inte.
– Kan jag få en köttpastej då?
Nej, det fanns inte heller.

Så vi satsade på efterrätten istället, två våfflor per man!
Den här gången blev det inte mycket handlat, ett jästbröd, som nästan är slut redan och en blåbärspaj, som det inte heller finns mycket kvar av.
Inom loppet av en vecka hann vi alltså med tre kvälls- sommartorg. Inte illa eller hur?

På hemvägen följde regnbågen med oss.

Bisin min ville ha mat, så han styrde ner till Skeppsbron här i stan. Det regnade så det var ont om torra sittplatser och det skulle ta en halvtimme innan maten blev färdig. Jag var redan beredd att ge upp och åka iväg nån annanstans, men bisin min vägrade. Förra ägaren skapade vänligt sittplatser åt oss under en markis, men sen kunde vi ta betäckning under ett större parasoll.

Medan vi väntade på vår mat fick vi syn på dubbla regnbågar.
Fredagskväll är kanske inte optimalt för såna här "gamyler" som oss. De stojande överförfriskade flickorna med sina tjutande skratt, som satt i bordet bredvid oss var minst sagt störande. Och då ska ni veta klockan just hade slagit 19. Det var inte ens tal om att vi skulle ha stannat kvar och njutit av musiken.

Bra saker igår:

• Ut på äventyr igen och jag som tror att jag lever ett lugnt hemmaliv där inget liksom händer!
  
  
  
• Jag fyndade en bit linnetyg från Antikhallen. Och jag som inte syr visste för en gångs skull precis vad jag ska göra med den här tygbiten. Allra först få den mindre skrynklig och sen fram med symaskinen och så... ja, ni får se sen om det nu alls blir till nånting.
  
  
  
• – Gå nu dit och titta. Han har så fina rosenkoppar, sa min andra kursdeltagare där på Vessö sommartorg. Nå dit gick jag och fick ju genast syn på helt andra saker än kaffekoppar! Oj, så bisin min har vänt och vridit på de här två nystanen.
  – Såg du nu att de har samma nummer, frågade han. Åhå, extra pluspoäng, han förstår att färgbadsnumret ska kollas!
  – Va ska du göra med dom här? Dom är för tunna för sockstickning.
  – Visste du att dom är gjorda i Turkiet?
  – Nå jo, men...
  – Har du sett att dom innehåller metall, frågade han efter att noggrant ha läst igenom innehållsförteckningen.
  – Jo, det är det där som glittrar.
  Märker ni, han vet redan en massa om garn. Nu återstår då att få honom och börja sticka!
  Men det här var ett verkligt fint loppisfynd för 2 €. Och jag vet nog till vad jag kan använda de här nystanen.
  
  
  
• Fick ett så fint tackkort! Och ni ser att här har Inge Lööks gummor riktigt Puuilo, träglädje!
  Tack för det roliga och underfundiga tackkortet.
  
  
• Bisin min tömde och fyllde diskmaskinen innan vi körde iväg västerut. Sen var det enbart att sätta igång den då vi kom hem på kvällen. Skönt!
  
  
• Jag tog äntligen itu med fästandet på banansockorna och hann få dem färdiga före avfärden. Puuuh!
  

Bra saker idag:

• Var uppe redan klockan åtta!
  
  
• Fick en tidningstext färdig.
  
  
• Kunde bjuda på blåbärspaj då mr J kom hit på kaffe!
  
  
• Tog ett beslut angående nästa vecka. Skönt att äntligen komma till skott och få ett slut på velandet hit och dit.
  
  
• Bisin min fixade middag på det lilla som fanns i kylskåpet.
  
  
• Har tvättat en maskin och äldsta sonen har sett till så kläderna kommit upp på tork.
  
  
• Och nu är jag färdig här på datorn och kan lägga upp för socka nummer två av skruttasockorna. Tjohoo!

Önskar er en riktigt fin söndag!

Släpärtskalas

Igår kväll var jag iväg till norra grannkommunen. Där arrangerade den lokala manskören, Sångargillet, sitt traditionella släpärtskalas.

I ärlighetens namn så är jag inte särskilt förtjust i släpärter, åtminstone tror jag det. Jag har liksom inga såna där goda minnen från barndomen angående släpärterna. Men många tycks sukta efter det som de åt i barndomen och det verkar på något sätt vara extra gott.

Men manskörssång gillar jag desto mera. Det har jag alltid gjort eller egentligen gjort sen jag i barndomen fick vara med på den stora finlandssvenska sångfesten i stan nån gång på 1970-talet. Då sjöng en manskör Greensleves så att jag fick rysningar. Och på den vägen är jag liksom ännu. En manskör med stämmorna i balans, alltså en som inte saknar tenorer är som sammet för öronen och väldigt upplyftande för själen.

Här uppträder Sångargillet i Lappträsk under Janne Slätis' ledning. Och den skönsjungande tenoren fanns på plats!

Kul är det också med allsång och vi sjöng minsann där i ladugårdsruinen på hembygdsgården Kycklings.

Ärterna kokades i fältkök under sångstunden.

Sedan blev det kö till läckerheten.

Dom här äts så att du doppar hela skidan i smöret, suger ut ärterna och lämnar skalet. Vet inte hur vanligt släpärter är här i vårt avlånga land. De verkar saknas på finskt håll och jag vet inte ens om det finns ett finskt namn på släpärter.

Bra saker igår:

• Hann skriva blogginlägg innan jag skulle iväg till grannbyn.
  
  
• Fick igen "busa" med Lillan hela eftermiddagen!
  
  
• Jag vågade smaka på en släpärt! Det ni! Och njaa, nääe, är inte säker på vad jag tycker.
  
  
• Fick sjunga allsång.
  
  
• En riktigt trevlig torsdagskväll i trevligt sällskap. Tack för den!

Vad jag har gjort idag, får ni veta i morgon, för nu är det för sent för ytterligare skriverier.

Önskar er en riktigt skön lördag!

På kvällstorg

Kära vänner, igår blev ni utan blogginlägg och det beror på att jag var ute på vift hela dagen. Hemma var jag först efter klockan 23 och då var det inte läge för bloggskriverier längre. Nej, det var bara stupa i säng, som gällde. Och nu vet jag inte riktigt vad jag ska börja med här, kanske från början?

I tisdags hämtade äldsta sonen ut två paket från postautomaten i stora varuhuset i stan.

Jag hade fyndat ett vantpaket från en loppisgrupp på Facebook. Jag kunde inte låta bli det här garnpaketet, då det finns en beskrivning med. Enkelt och behändigt, för nu behöver jag inte ens veta till vad jag ska använda de här fina nystanen!

Paketet till bisin min är ett fynd, ett nödvändigt sådan, som äldsta sonen hittade på nätet, bisin min beställde per telefon och jag betalade. Det är en grej, som behövdes till min plåtlådas ratt. Nu lyser ingen lampa längre och bilen beter sig inte överraskande. Tack till bisin min och mr J, som mekade igår!

Igår på eftermiddagen var jag iväg till grannbyn och "busade" med Lillan medan hennes föräldrar jobbade.

Och Lillan, som var på vift förra veckoslutet hade köpt lyxig choklad från Tallipihan suklaapuoti. Mums och tack!

Hann hem och klä om mej, fixa en macka och så iväg igen.

Ser ni på den här färjan finns liksom inget gående bord, ingen restaurang och ingen nattklubb heller!

Men man kommer fram dit man ska och det är ju huvudsaken, eller hur? 
Ser ni bisin min fick smak för det här med sommartorg efter vårt besök i Ringborg i fredags. I ett svagt ögonblick hade jag berättat om onsdagens kvällstorg på Pellinge, så dit skulle ju han iväg med väldig fart. Han skulle ha hallon och det köpte jag åt honom förstås. Hur mycket hallon vi skulle köpa visste han inte.

– Du som bakar får bestämma, sa han.
Eh, nää, vadå baka? Hur och när ska jag hinna med det? Det är ju mycket godare att äta färska hallon. Jag köpte tre lådor av läckerheterna och en hamnade direkt i frysen igår natt. Men schhhh, säg inget åt bisin min.

Vi hade sån tur att när vi anlände, bisin min, K och undertecknad, till kvällstorget, så mötte vi min kollega. Hon var på väg hem, för hon hade redan druckit kaffe och ätit bulle. Bisin min erbjöd chevalereskt skjuts hem åt henne. Men hon tackade nej, så vi vandrade iväg åt var sitt håll. Plötsligt hör jag nån ropa: "Inge, Inge", först svagt och jag tror att jag inbillar mej, så jag stannar upp en stund och försöker skaka loss vad det nu är som kommit in i mitt öra. Då hinner kollegan upp mej och säger att hon ångrar sig.

Så vandrade vi runt där på torget. Kön till fiskstånden var redan förbi, men fisken hoppade vi över. Det blev hallon, sallad, minitomater, bönor och frilandsgurkor samt svartvinbärssaft och toscahallonkaka. Och min kollega bar allting snällt i kassen jag hade med mej. K nöjde sig med att köpa ärter. Dem hoppade vi också över, för vi fick ju lov av odlaren att plocka där från åkern i grannbyn.

På nederdelen av torget var det bakluckeloppis. Och jo, där fanns Iittalas fina Kekkerit dessertskålar och trots att det var nedsatt pris, så var det ändå för dyrt för min magra plånbok. Ja, och vad skulle jag göra med sex stycken? Och när har jag på riktigt dessert, för jag lagar ju inte ens middag!

Vid den andra bakluckan upptäckte jag ett underbart set med fruktknivar. Jag grabbade redan tag i min plånbok och tänkte att det där är precis sån där förr i världens uppsättning, som jag letat efter. Tyvärr var bisin min på alerten och började påpeka alla brister och nackdelar med produkten. Knivarna går inte att tvätta i diskmaskinen, vi har väl ingen fruktskål att stå framme och vi äter väl ingen...

I det skedet gav jag bara upp och strosade iväg till bakluckan längst borta. Där stod en flicka tillsammans med sin mamma och sålde leksaker.

Jag som är lite barnslig, fick syn på den här fina fjärilen med flaxande vingar. Den går på batteri och laddas i den där blomman. Sen kan man ta loss fjärilen och låta den fladdra på. 50 cent var priset och det var nog i underkant.

Bisin min fick syn på en pall, en likadan som vi redan har två av i lekstugan. Pallen kostade också 50 cent, så den fick också följa med hem. Jag gav två euro åt flickan och bisin min konstaterade att det fick vara bra så. Det var ju så superförmånligt ändå.

På Benitas Café var det full rulle och levande musik. När vi gick förbi spelade trion På kärlekens grav, en av Juice Leskinens innerliga sånger där han ber åhöraren rädda honom.

Kollegan min uppmärksammade oss på att om vi ville hinna till bybutiken så stänger den klockan 19. Vi packade in oss i bilen och bisin min körde iväg till Söderby.

Det är en fantastisk liten lanthandel, som har ett varierat utbud. Jag hittade den här godisasken! Mums! Annars så köpte vi endast ett bröd och en liter glass. Sen blev vi bjudna på kaffe och saft hos kollegan. Glass och hallontoscakaka åt vi till. Kollegan bor i en renoverad ladugård och det var riktigt trevligt att sitta där i hennes mysiga kök och tala om ditt och datt. Kvällen gick fort och så var det dags att ta farväl och köra mot färjan.
Men tänk, hon var första gången på kvällstorget, det sista för i sommar och det var vi med. Tänk att vi träffades! Livet är konstigt underbart.

Beroende på vilken väg man tar till butiken, så kan en sån här varningsskylt dyka upp. Och den är bra, eller hur?

När vi närmade oss stan kom det tre ambulanser emot i motsatt riktning på motorvägen. En bil hade törnat emot betongväggen i första rondellen norrifrån sett. Vi körde in mot stan på jakt efter ett matställe. Vårt förstahands val var nog öppet, men köket hade hunnit stänga, så vi fick visa ett helt annat ställe åt vår tyska gäst.

På hemvägen körde vi genom skogen på älgsafari.

Och K fick genast syn på en älgko med kalv i sommarskymningen. Innan skogsvägen var slut fick han ännu syn på en älgtjur. Han var så skicklig att han skulle kunna bli älgsafariguide! Och tänk att de visade sig för oss! En hel älgfamilj fast på olika ställen.

Bra saker:

• Jag fick "busa" med Lillan igår och dit ska jag iväg nu igen.
  
  
• Ingen lampa lyser i min plåtlåda nu! Tjohooo! Vilken tur att jag har en händig bisi.
  
  
  
• Fick ett tyskt bomullsgarnspaket av E. Tack för det! Också här finns beskrivning, på tyska, så nu blir det för mej att lära mej nånting nytt. Underbart bomullsgarn i en härlig färg.
  
  
• En härlig kväll i trevligt sällskap!

Hoppas att ni får en riktigt trevlig torsdagskväll. 

Vem där?

I morse väckte bisin min mej lite över sex, vilket är okristligt tidigt, om ni frågar mej.
– Ska vi göra något kul idag, frågade han.
– Jo sova, mumlade jag i halvvaket tillstånd.
Sen räknade han upp en massa saker som borde göras och det var allt tur att jag färdigt låg ner i sängen, för annars skulle jag nog ha dråsat i golvet. Det enda jag tänkte på var: Sova, jag vill sova, sova...

Sjutiden steg bisin min till slut upp och jag försökte förgäves få tag på John Blund. Men han var totalt försvunnen, så strax efter halvåtta kravlade jag mej gäspande ur sängen.

Ser ni? Vem där? Riktigt bra skyddsfärg i allt det där gröna, eller hur?

Bra saker idag:

• Fick iväg texten från söndagens konsert långt före deadline. Puuust.
  
  
  
• Var iväg ett ytterst snabbt varv till mataffäen och kom hem med de här pinfärska veckotidningarna. Lite oklart vad jag ska göra med Hemmets Veckotidning annat än läsa om Robert. I Allers har jag däremot redan börjat fylla i A-korsordet. Den kom alltså genast till nytta.
  
  
• Äldsta sonen kollade min dator idag och gjorde uppdateringar, så nu beter sig maskinen igen. Men den är som sagt en tillfällig lösning. Och den är gammal. Inget slit och släng här inte, men...
  
  
• Yngsta sonen har lovat bygga ihop en bra dator åt mej. Tack för det. Nu gäller det då att kolla vilka komponenter, som ska ingå.
  
  
• Nästyngsta sonen ringde. Farmor behövs både i morgon och övermorgon! Jihaaa!
  
  
• Hann få på en tvättmaskin idag.
  
  
• Hann också sticka lite, så nu är det inte många tåhoptagningsvarv kvar på sockan. Puust!
  
  
• Har kunnat njuta av en alldeles fantastisk solnedgång nu ikväll!

Ajjo, såg ni henne där i gräset? Lurvinge har riktigt bra skyddsfärg. Hon gillar att ligga i gräset och svalka sig när det är varmt.

Önskar er alla en riktigt fin onsdag.