Akta dig!

Bli inte rädda nu, men här kommer ett varningens ord från datavärlden eller nåja ett och ett, egentligen två.

Använder du Chrome som webbläsare? Då ska du inte klicka på ett endaste ett pop-up-fönster, som uppmanar dig att uppdatera versionen på din Chrome. Om du inte har ställt in Chrome på automatisk uppdatering, så ska du endast uppdatera den officiella vägen. Då gör du så här:

1. Öppna Chrome.
2. Klicka på de tre lodräta prickarna uppe till höger i webbläsarfönstret.
   
   
   
   
   
3. Klicka på Inställningar.
4. Klicka på Om Chrome.
   
   
   
   Nu ser du om din webbläsare är uppdaterad eller behöver uppdateras! Lycka till.

Här ett exempel på hur bluffen kan se ut, Clear Fake. Ladda INTE ner någonting härifrån!!!

Facebook kan vara hur trevlig som helst, likaså irriterande ibland och tyvärr full av lurendrejerier. Visst vill du väl bli vän med en snygging, som är allt från general i amerikanska armén till jag vet inte vad? Värst är ändå alla de där vänförfrågningarna, som har kopierat en väns bild och sen ändrat lite på vännens namn. Det är lätt att gå på det och svara jakande på den vänförfrågan. Sedan plingar det till i Messenger och "vännen" vill ha din telefonnummer eller nånting annat. Då borde alla varningsklockor ringa. De här bluffarna finns i alla former, till exempel era barn/vänner är utan pengar och nu ska ni omedelbart betala in på det där kontonumret som "barnet", alltså skurken, har skickat er. Ni är dock så förståndiga att ni ringer upp barnet och frågar vad som står på. Visst gör ni så?

Då och då dyker det upp tävlingar på Facebook, alltså riktigt riktiga. Ibland skulle det ju vara trevligt att vinna någonting. Så tänkte jag då jag såg att Mikrokulma lottade ut en verktygsserie, som skulle ha varit perfekt åt bisin min. Så jag gillade inlägget och skrev en kommentar. Igår lottades vinsten ut och i kommentaren hittade jag mitt namn med Grattis du har vunnit. Detta trots att Mikrokulma hade lagt ut namnet på den rätta vinnaren och skrev att de meddelat henne personligen. I kommentaren där jag var taggad fanns en länk och av rena rama nyfikenheten så klickade jag på den fast man ALDRIG ska göra det. Och då kom den här bilden fram:

Här uppmanas jag att registrera mej och jag måste ge kreditkortsnumret så de kan identifiera mej!!! Haaa, säger jag bara, vilken bluff! Jag ser också direkt att de här lurendrejarna har använt SiteBuilder, för att bygga en webbplats, som ska föreställa Borgå Mikrokulmas.

Men som ni ser, så är det lite skillnad på den riktiga webbplatsen och bluffen.

Varsågoda! Här fick ni dagens lektion i säkerhet på nätet. Hoppas att jag inte skrämde er. Min avsikt är endast att dela med mej av det jag vet och kan. Hoppas att det kan vara till hjälp och nytta för er.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov ända till halvnio.
  
  
• Kunde njuta av en lååång frukost.
  
  
• Bisin min fixar nu just mat åt oss!
  
  
• Han ska iväg till västra grannstaden efter traktordelar och leverera syltburkar till dottern, så jag får skjuts till jobbet också idag. Tjohoo!

Önskar er en riktigt skön tisdagskväll.

KyJy – 7

Maanantaina, kaksi viikkoa sitten, sain nämä banaanisukat vihdoin päätelty! Sukkia lapsenlapselle. 💓

7. Banaanisukat

Aloitus: 13.9.2023

Valmis: 16.10.2023

Langan menekki: 80 grammaa

Lanka: Nalle, Novita ja Pallas, teetee

Puikot: 3 

Ohje: Banaanisukat

7 Banansockor

Start: 13.9.2023

Färdig: 16.10.2023

Garn: Nalle från Novita och Pallas från teetee

Åtgång: 80 g
Stickor: 3

Mönster: Banaanisukat

I måndags för två veckor sedan fick jag äntligen de här banansockorna färdiga. Som vanligt blev de liggande i väntan på att någon skulle fästa garnändarna. Sockorna har redan levererats till Lillan och bra så för i natt snöade det här hos oss och snön ligger fortfarande kvar på marken!

Bra saker idag:

• Vaknade en minut före väckarklockan! Det var nära!
  
  
• Fick åka till och från jobbet i västra grannstaden med min kollega. Verkligen skönt att inte behöva köra själv.
  
  
• Åt medhavd lunch i sällskap med trevliga kolleger.
  
  
• Hann sticka lite på håltimmarna.
  
  
• Har klarat av veckans första långa arbetsdag.

Önskar er en skön tisdag!

Utanför min bekvämlighetszon

Att läsa är att resa skrev chefredaktören i torsdagens ledare. Och jag har kanske inte precis rest, men vidgat mina vyer och vågat mej utanför min bekvämlighetszon då jag har läst boken Halva Malmö består av killar som dumpat mig. Boken är skriven av Amanda Romare och det är hennes debutroman. Jag blev färdig med den i natt och jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den.

Huvudpersonen Amanda är i 30-årsåldern och vi får följa med hennes dejtande på Tinder under ett års tid. Ibland raggar hon på uteställen, men det är svårt att hitta den där äkta kärleken och slippa singellivet. Det känns ärligt och svidande rättframt samtidigt som jag kan känna mej lite förskräckt och lessen. Är det fortfarande så att unga kvinnor inte får vara för självsäkra, inte ta egna initiativ? Måste de liksom förställa sig, endera vara ytterst coola eller mjuka och följsamma? Frågar ni mej, så är det beklämmande att jämlikheten inte har kommit längre.

Det är en hel del sex i boken på ett ärligt och nyfiket sätt. Och det är en hel del ord, som jag inte förstår, antingen för att jag är för gammal eller för att jag inte har hängt på Tinder. Vad är till exempel en player i det här sammanhanget? Förr i världen skulle vi väl ha sagt kvinnotjusare? Så, nej, kanske inget nytt under solen ändå? I boken används många engelska ord och som sagt, jag har inte riktigt koll på dem alla.

Humoristisk och lättläst med korta avsnitt, men kanske lite för långt borta från min egen verklighet. Till saken hör att det här är först andra boken, som jag har läst i år. Är inte det konstigt?
Inte besökte jag bokmässan i huvudstan heller och likaså bra, för här hemma finns alltför många olästa böcker.

Bra saker idag:

• Sovmorgon! Lite förvirring med klockvridningen, men automatiken fungerade både i telefonerna och datorerna och i min klocka.
  
  
• Hittade hela 4 ägg, så kunde lyxa till söndagsfrukosten.
  
  
• Drog fram en gammal sockstickning och hann sticka några varv på den.
  
  
• Lagade söndagsmiddag tillsammans med äldsta sonen.
  
  
• Och bisin min kom hem lagom till middagen.
  
  
• Har badat bastu i kväll. Ett skönt och bra sätt att avsluta veckan på.

Önskar er alla en fin måndag.

Nu får det vara nog

Huh, nu har jag suttit nästan hela lördagen framför datorn och förberett måndagens föreläsning. Så ska jag ju inte alls göra längre, för en föreläsning är ju inte en regelrätt kurs och jag behöver väl inte leverera allting steg-för-steg, som i en lärobok?

Men som vanligt blev jag inspirerad och så flög tiden iväg och nu finns det nästan 30 sidor material. Hujedamej, som pigan var det visst(?), sjöng i Emil i Lönneberga. Jag kan förstås också klämma i med Oops!...I Did It Again, alltså jag gjorde det igen. Eller Mamma Mia, here I go again. Men nu får det vara nog, nu räcker det. En föreläsning är en föreläsning och allting behöver inte skrivas ner av mej, eller hur? Deltagarna får höra på vad jag säger och ställa frågor, det räcker väl?

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov ända till nio!
  
  
• Och jag var så utvilad när jag vaknade att jag visste inte ens vad det var för dag!
  
  
• Bisin min stekte blodplättar åt oss, som vi åt tillsammans med hans goda lingonsylt. Mumsfilibabba!
  
  
• Ja, och föreläsningen är hoppeligen färdig nu!
  

Ha en riktigt skön söndag!

Nya nystan

Om ni trodde att jag klarade mej från besöket i östra grannstaden för en vecka sedan med enbart tidningar i kundvagnen, så hej, vad ni bedrog er!

När jag knatade på där i Citymarket på jakt efter H, så bara råkade jag komma i närheten av stället där garnen finns. Och där vet ni, där fanns en välfylld korg med sockgarner och man fick ta tre stycken för nio euro. Vilket fynd alltså!

De här tre nystanen ville följa med mej hem och hur skulle jag ha kunnat neka dem det?

Dessvärre råkade jag kasta en liten sidoblick i nätkorgen bredvid och där fanns randiga 7-bröder garn. Självklart ska jag inte ha ett enda sånt garnnystan, för som bisin min säger: "Här finns garn, så det räcker!" Men, vänta nu lite, det där är ju Fazermin-garn och det är minsann god konfekt, så åtminstone ett nystan måste jag nog ha. Eeh, nu hade jag alltså fyra nystan i kundvagnen och jag som nu inte ska sticka sockor mer utan istället koncentrera mej på annan stickning!

Igår ringde yngsta sonen och undrade vad jag hade haft för ärende på onsdagskvällen då jag ringde honom. Jag berättade att jag inte hade hittat on/off-knappen på min "nya" dator och behövde hjälp.
– Nå, hur löste du det, frågade han intresserat.
– Jag vände och vred på datorn och till sist fick jag syn på den lilla osynliga knappen. Men jag hade ingen nytta av det, för jag kan inte koppla jobbets gamla videoprojektor till min dator.
– Har du ingen adapter då?
– Nä, jag har endast en mellan USB och VGA.
I det här läget stönade den yngsta och fortsatte:

– Jag frågade ju om du skulle ha en adapter mellan HDMI och USB-C och du svarade nej, att du inte behöver en sån.
– Jo, men då tänkte jag ju bara på koppling till vår TV, svarade jag med ynklig röst. Har du alltså en sån adapter?
– Jo.
– Alltså en som jag kan få?
– Jo.
– Åh, tusen tack. Du är en räddande ängel.

Bra saker idag: 

• Sovmorgon och jag sov till klockan nio!
  
  
• Kunde jobba hemifrån idag.
  
  
• Fick protokollet från i onsdags färdigskrivet och kunde ladda upp det till Teams.
  
  
• Tog mej i kragen och ringde äntligen ett jobbservicesamtal. Och hör och häpna, jag fick service på svenska! Tur att jag redan satt på min skrivbordsstol, annars hade jag nog ramlat ner!
  
  
• Bisin min har skurat golvet i köket och i vessan idag. Tur att jag hade jobb här på datorn, så jag inte alls kunde delta i hushållsbestyren. 

Önskar er alla en riktigt fin fredagskväll.

Spöken och dödskallar

Visst har ni sett dem i affärer och skyltfönster, spöken, dödskallar och pumpor? Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mej till dem. Är vi alltså så amerikaniserade att vi ska fira halloween? Eller ska vi hålla oss till vår mera traditionella allhelgonahelg? Jag vet faktiskt inte, å ena sidan... å andra sidan...

Ja, hur förhålla sig till dödskallar överhuvudtaget? En kul grej? Eller en kuslig grej? Spöken är kanske mera okej, för det finns ju små söta spöken, Laban och Labolina!

På jobbet i stan har vi så här fina spöken, som eleverna i konstskolan gjort. Bra fantasi har de, inte sant?

Bra saker idag:

• Startade ny kurs i norra grannkommunen. Riktigt härligt, fastän vi behandlade säkerhet och gick igenom en hel del inställningar.
  
  
• Veckans längsta arbetsdag, 9.30 - 18.30, är över. Tjohooo!
  
  
• Äldsta sonen hjälpte med veckohandlandet.
  
  
  
• Jag har ätit en dödskallebakelse till kvällskakaon (choklad)! Vitchoklad och tjinuski (kola) är en riktigt bra kombo.

Önskar er en skön fredag!

Kokeriet fortsätter

I kväll har bisin min igen haft fullt sjå, eller nåja, det började nog redan på dan för hans del, men då var jag ju inte hemma så det vet jag inget om. Jag har mina aningar dock!

Nu har han tagit hand om de sista äpplena, påstår han i alla fall. Knappt att alla klyftor rymdes i 10 liters kastrullen. Knappast lönt att investera i en större kastrull, för vi brukar ju inte få äpplen från det där trädet, så...

Från västra grannstaden kom feedback att äppelsylten var det godaste de nånsin ätit. Sådant sporrar förstås. Bisin min har lagat sylten med kärlek. Det är nog därför den är så god.

Själv är jag alldeles matt av att bara se på bisin min och hans framfart i köket. Dessutom är jag smått stressad, för rektorn vill absolut ha en officiell pensioneringsfest för mej i december. Hjäääälp! Jag är inte särskilt pigg på idén. Det borde ju vara en fest med alla mina kursdeltagare då, inte sant?
Dessutom kommer jag ju att vara timlärare ännu under vårterminen, så...

Förresten, minns ni så glad och nöjd jag var med min pensionärsdator? Det är jag förstås ännu, men... det började inte särskilt bra ikväll när jag skulle kolla den. Jag fick INTE igång den. Ingenstans såg jag knappen för att få igång datorn.
– Du får ringa till yngsta sonen. Det var ju hans dator, så bisin min.
– Jo, jo, men int kan jag nu vara så handfallen, muttrade jag. Sedan vände och vred jag på datorn och se på sjutton där fanns en smal liten nästan osynlig knapp på ena sidan. Dags att kolla projektorn och... nää, finns inga uttag så det går att koppla min dator till den urgamla projektorn. Suck, mummel, mutter. Nu har jag då satt bisin mins dator igång och håller på att uppdatera, hoppas att det inte tar till halva natten. Teknik är sen underbar!

Bra saker idag:

• Skämde bort mina kolleger rejält med fin dukning till vårt veckomöte. Hoppas och räknar med att det var min sista "kaffetur".
  
  
• Mötet var kort och koncist.
  
  
• Kunde bjuda en kär kollega på både det ena och det andra innan jag dukade undan i köket på jobbet.
  
  
• Kunde delta i stickcaféet och det finns inget bättre än de trevliga stickerskorna. Jag fick som vanligt mycket bra och sakkunnig hjälp, så nu är jag igång igen med de pinka banansockorna! Tjoho!
  Man ska inte ge upp, fastän det ibland känns så.
  
  
• Fick sista trådändarna fästade i mina blåa Lovisadroppar-sockor. Så nu är de äntligen färdiga, de med.

Nu är det dags att se efter att allting är okej med maskinerna inför morgondagen, packa arbetsväskan och sen lägga sig. Eller borde jag gå igenom morgondagens kursmaterial ännu en gång?

Önskar er en riktigt fin torsdag.
Själv ska jag starta en ny kurs i den bästa av byar i morgon!

Två månader kvar

Kära vänner, jag vill på intet sätt jaga upp er, men idag är det 24 oktober och det innebär att nu är det endast två månader kvar! Till julafton alltså, nu blir det bråttom att börja paketera. Men, hepp, vänta nu lite, först måste det ju finnas nånting att paketera också, eller hur?

Så i fredags, då jag var i östra grannstaden, passade jag på att investera i de här två tidningarna! Man vet ju aldrig... I kväll lånade jag ut dem till min kollega, så nu behöver jag åtminstone inte fundera på de här modellerna under inkommande vecka.

Bra saker idag:

• Sovmorgon! Vilken lyx!
  
  
• Hann få undan lite e-post och annat kontorsjobb, bland annat en reseräkning, innan det var dags att åka iväg till jobbet i västra grannstaden.
  
  
• Hann också förbereda torsdagens kurs. Jösses så effektiv jag var! Jag förvånar mej själv ibland.
  
  
• Bisin min var superduktig i köket. Han kokade en ny sats med äppelsylt. Han tog också hand om disken och städade undan i köket.
  
  
• Strax före halvett sa bisin min att nu åker vi iväg, så hinner vi äta. Jag var färdig på nolltid och så iväg till Ripakka på lunch!
  
  
• Eftersom bisin min hade ärende till Motonet och ville leverera en burk äppelsylt till dottern, så fick jag åka både till och från jobbet idag. Skönt.

Och så dagens raraste: På hemvägen berättade jag för bisin min att den bokade eftermiddagstiden blev indragen, alltså deltagaren hade fått förhinder. Bisin min frågade:

– Nå, hade du stickningen med?
– Nej, förstås inte, för jag skulle ju inte ha håltimme.

Vet ni vad bisin min då sa?
– Du skulle ha ringt till mej, så skulle jag ha kommit efter dig och så skulle du ha kunnat köpa garn och stickor i Puuilo. Så hade du kunnat lägga upp en ny stickning.
Det var så gulligt att jag nästan fick tårar i ögonen. Han är en riktig raring mellan verserna.

Önskar er en riktigt fin onsdag!

 

Himmelskt gott

I kväll när jag kom hem från kvällsjobbet i västra grannstaden möttes jag av en underbar doft. Vid köksbordet satt bisin min och tog igen sig efter en hård dag. Han visade igen sin skicklighet i köket och hann ännu vara iväg på lite traktorarbete innan mörkret lade sig.

Bisin min har kokat äppelsylt! Jag hade glömt hur himmelskt gott det är. Mums! Nu blir det till att koka mera havregrynsgröt, så jag kan äta äppelsylt med gott samvete.

Bra saker idag:

• Har klarat av alla mina kurser idag.
  
  
• Hann äta lunch ute innan det var dags att ta sig till datasalen.
  
  
  
• Har smaskat på digestive kex med äppelsylt på och druckit kvällskakao.
  

Och nu är det dags att börja tänka på morgondagen!

Hoppas att ni alla får en fin tisdag!

Tomten var på besök

Hör och häpna, igår var tomten med stort T på besök! Det är kanske lite väl tidigt, eller hur? Men nu behöver jag å andra sidan inte anstränga mej med att vara snäll ända fram till julafton, inte sant?

Mitt på dagen igår knackade det på vår dörr och där stod han med famnen full av gåvor. Visserligen hade han ingen tomteluva på huvudet och ingen röd dräkt heller, men...

... visst är det här julklappar som heter duga! Mumsiga, mumsiga saker. Bisin min fick dessutom ett stort paket lakrits och äldsta sonen en stor påse med turkisk pepparkarameller. Dessutom lite hyschpysch till tomtens systerdöttrar, som jag lovat paketera in. Stort, stort TACK till yngsta sonen, som tänkte på oss alla. Han har åtminstone nu varit supersnäll, inte sant?

Bra saker idag:

• Jag överraskade och gladde karlarna här i huset med att koka ägg till frukost.
  
  
• Jag fick äntligen lappat äldsta sonens sköna mjuka jumper, trots att det var fler hål än jag först trodde. Brrr! Jag är ju inte nån sömmare.
  
  
• Var iväg med den yngsta och äldsta till stan på pizza.
  
  
• Bisin min har tagit hand om disken.
  
  
• Jag har stickat färdigt min andra Lovisadroppar socka. Trådfästandet får nog vänta till i morgon. Men skönt att ha det färdigt stickat i alla fall.
  
  
• Fick iväg en lång tidningstext och några bilder nu ikväll. Skönt att ha det undan. Ska i veckan koncentrera mej på kursförberedelser.
  
  
• Fick WhatsAppmeddelande ikväll av stickväninnan B att hon är förhindrad att delta i stickkvällen i västra grannstaden i torsdag. Och det innan jag hann sända meddelande till henne att jag inte hittade vikarie, utan måste jobba på torsdagkväll. Tänk, där gruvade vi oss på var sitt håll för att göra den andra besviken. Men nu är vi bägge upptagna och båda är lättade att det gick så smärtfritt. Kanske en annan gång? Vi sparar ju mycket pengar nu, då vi inte utsätter oss för minsta lilla köpa-garn-risk!

Önskar er en riktigt fin måndag.

Med damer på vift

Nu är kvällskakaon (choklad i vårt västra grannland) urdrucken och det är dags att uppdatera er om gårdagens händelser. Jag var faktiskt på vift hela dagen igår, för mitt i allt och plötsligt fick bisin min för sig att vi skulle iväg till östra grannstaden med släpkärra (eller heter det släpvagn?) bakom bilen. Vi skulle hämta hem de madrasser vi köpte i måndags. Och då H var med på noterna, så begav vi oss iväg ut på vift.

Vi började i Puuilo, för vi skulle ha en kompositör, nej ursäkta mej, en kompostör! Så vi köpte nu en på 375 liter, som man enligt bisin min bara sen drar ut en lucka nertill och simsalabim, så har man mylla. Hoppas att det är så. Det står på förpackningen att kompostkärlet tål -15 grader, så jag undrar vad vi ska göra när det blir kallare? Nu gäller det då att få den uppriggad och sen meddela till skräpbolaget, förlåt avfallsbolaget, att jadå, vi har en lagenlig kompostör!

Från Puuilo till Citymarket och oj, vad jag hade velat stanna där längre och laborera, kolla på julklappar åt barnbarnen och... men bisin min satt ute i bilen och väntade otåligt, så det var bara för mej att rusa på i racerfart och plocka lite här och lite där. H var försvunnen på sin jakt efter lämplig rock. Men vid kassorna var vi båda på plats och så iväg över till andra sidan gatan. Bisin min in till Asko med kvittot i högsta hugg och H iväg till sportaffären. Släpkärran lastades med två splitternya resårmadrasser på baksidan av byggnaden och knappt hade vi parkerat så var H hos oss i bilen igen. Dessvärre utan ny rock.

Raka spåret hem, för nu fanns det inte mycket tid över innan jag skulle iväg västerut. Så det blev ingen lunch ute, utan en stödmacka här hemma. Sedan körde H iväg västerut och bisin min körde iväg till stan för att återlämna släpkärran. Jag for sist iväg, fick åka med min kära vän och kollega.

Vi sammanstrålade med den blivande pensionären utanför Rosso i västra grannstaden.  Här skulle det firas med tre rätters middag!

Jag inledde med en aperitif, Limoncello Spritz. Slurp och mums!

Sen var det dags för förrätten, mozzarella och marinerade körsbärstomater.

Som varmrätt valde jag grillbiff med grillade grönsaker i säsong och pommes frites. Den där mörka timjansåsen var supergod. Jag hade riktigt svårt att välja för allting på menyn verkade gott och värt att smaka på. Till saken hör att jag inte har varit på Rosso på flera år.

Till efterrätt valde jag Bombolino! Hallon, chokladsås och tjinuskiglass i en friterad munkficka. Hett möter kallt och sött möter salt. Underbar kombo och skulle jag täckts, så skulle jag ha slickat tallriken ren, så gott var det.

Från restaurangen förflyttade vi oss hem till den blivande pensionären där den högtidliga uppvaktningen gick av stapeln.

Vi av en värmande brasa... 

... och ett fint drinkbord. GT i glaset och godis på bordet är inte fy skam. Samtalet flöt på och vi hann avhandla allt möjligt mellan himmel och jord. Så skönt att befinna sig i vänners sällskap, som man kan diskutera med om allt. T och undertecknad försökte intensivt bortse från att det kommer att bli ett stort tomrum under vårterminen när vår närmaste chef och kollega njuter av sina pensionsdagar. Redan nu på höstterminen försvinner hon på välförtjänt semester. För att muntra upp oss ordentligt bestämde vi på stående fot att i maj 2024 ska vi fira min pensionering! Vi har alltså nånting att se framemot.

Allt roligt måste ju ta slut nån gång, så även vår fina fredagskväll. Vid 23-tiden var det dags att ta farväl och strax efter 23.30 var jag hemma igen.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag var uppe redan vid åttatiden, trots gårdagskvällens festande!
  
  
• Fick äntligen igång en tvättmaskin, så jag har rena kläder, som jag kan ha på jobbet i måndag!
  
  
• Yngsta sonen tittade in här ett varv och det var bra, så mitt oroliga modershjärta kunde lugna ner sig nu då de båda yngsta sönerna är tillbaka på finländsk mark. Enligt det man läser i nyhetsrapporterna verkar det vara livsfarligt i västra grannlandet. Men arbetsresa är arbetsresa och då måste man bege sig västerut om chefen det kräver.
  
  
• Bisin min har lagat mat idag, älgfärssås och spaghetti. Mums!
  
  
• Äldsta sonen var iväg till stan och kompletterade våra förråd.
  
  
• Jag blev äntligen färdig med mitt skrivande. Puuuh! Det har tagit på tok för lång tid för mej att få det färdigt. Jag tror att jag har drabbats av skrivkramp! Men det kanske inte direkt mräks här, eller hur?
  

Önskar er alla en riktigt skön söndag.

Ekorrar på tröjan

Kära vänner, igår blev ni utan blogginlägg och det beror på att jag helt enkelt inte hann skriva nånting sent igår kväll. Ibland tar helt enkelt livet IRL (= In Real Life, alltså verkliga livet) över det digitala. Och så ska det ju nog vara eller hur? Vi ska leva livet på riktigt och inte fastna i nätet.

I tisdags tipsade stickväninnan B om att det fanns ett tröjmönster, som jag bara måste sticka åt Lillan, i senaste numret av Allers. Et tröja med ekorrar på i fina färger. Förstås måste jag köpa tidningen i onsdags när jag var och veckohandlade. Igår upptäckte jag stickmönstret på nätet. Så i och för sig skulle jag inte alls ha behövt köpa tidningen, men jag är ju beroende av Allers A-korsord och i förra veckans A-korsord finns endast några förargliga tomma rutor kvar.

H är här! 💓 så nu hinner jag inte skriva längre. Vi ska ut på äventyr med bisin min och ikväll ska jag iväg till västra grannstaden och slå runt! Akta er!

Ha en riktigt fin fredagskväll.
 

Misslyckad

Kära vänner, ikväll känner jag mej misslyckad. Nej, nej det har inget med jobbet att göra, tvärtom. Och nej, nej, jag tänker inte börja räkna upp alla mina tillkortakommanden genom tiderna. Vi kom nämligen i västra grannstaden där ute i Bystugan idag, överens om att man ska se framåt och inte älta det förgångna. Bra motto, eller hur?

Och nej, jag är inte heller ute och tigger efter sympatier. Jag bara konstaterar att jag är en misslyckad stickerska. Eller ska jag säga usel?

Jag skulle vilja ha de pinka banansockorna färdiga fort som sjutton. Jag stickade på den första sockan under jobbmötet idag i stan. När nästan hela resåren var färdig, så insåg jag att resåren blev alldeles för bred. Så jag fick riva upp alltihopa. Frågade vilset av min kollega som satt mitt emot mej och stickade på ett par sockor:
– Hur många maskor ska jag ha till en barnsocka?
– Elva, fick jag till svar och lade upp 44 maskor och stickade några varv.

Men det blev lite sladdrigt och verkar fortfarande vara för bred resår, så på eftermiddagen då jag kom hem, rev jag upp det här lilla börjandet. Och nu vet jag varken ut eller in, så det är bäst att sova på saken. Pinka banansockor blir det nog förr eller senare, hoppas jag åtminstone.

Bra saker idag:

• Har klarat av lediga veckans enda arbetsdag.
  
  
• Satt en stund i morse och umgicks med kollegerna innan vi inledde arbetsdagen. Sånt är viktigt, det är kittet som gör att vi håller ihop på arbetsplatsen.
  
  
• Fick på eftermiddagen helt oförhappandes beröm från hjärtat av några kursdeltagare. Sånt värmer och gör att jag kommer att anstränga mig lite extra nästa gång. Tänk hur mycket mera sporrande uppmuntran och beröm är än grälor och hårda ord!
  Önskar att jag kunde spara alla fina ord i en burk och ta fram dem alltid när stickningen krånglar! Eller när nån sagt nånting dumt och sårande.
  
  
• Var iväg och veckohandlade tillsammans med äldsta sonen. Nu finns det en del i kylskåpet, till bisin mins stora fasa! Han gillar när kylskåpet är tomt.

Önskar er alla en fin torsdag.

Bytte café

Det började med ett WhatsApp-meddelande från äldsta sonen strax före tolv: "Det brinner i Gallerian far int dit". Strax efteråt kom det ett WhatsApp-meddelande om branden från stickväninnan V. I vår grupp beslöt vi hastigt och lustigt att vi byter café för säkerhets skull. Vi hade ju redan bytt dag, så...

Bra saker idag:

•  Sovmorgon och jag sov ända till halvtio. Så skönt att sova och inte behöva stressa iväg nånstans alls på morgonen.
  
  
  
• Stickcafé på Café Favorit och en supergod snickerskaka till den gula Jaffan. Mums!
  
  
• Jag hann sticka många varv på min andra Lovisadroppar socka.
  
  
• Så härligt att träffa alla igen efter förra veckans uppehåll.
  
  
• Fick lift till och från stan med stickväninnan B. Tack för skjutsen.

Önskar er en skön onsdag!

På äventyr med Hannelore Einhornung

Det har varit full fart på min första höstlovsdag. Visserligen inledde jag den med arbetse-post och ett jobbsamtal på telefon, men efter det var det ledigt med stort L

Jag har varit ute på äventyr med Hannelore Einhornung och bisin min. Den här gången styrde vi österut och hamnade här...

... i en bilaffär i östra grannstaden. Bisin min hade beställt en reservdel till en av våra reservbilar eller snarare projektbilar, som kanske nån gång ska skurra på vägarna igen. För tillfället är största problemet att få tag på reservdelar. Fabrikerna dras fortfarande med både tillverknings- och leveransproblem, som uppstod under coronatiden och har försvårats på grund av världsläget. Mannen, som lämnade ut reservdelen kunde berätta att på grund av ovannämnda så kan de inte reparera alla bilar. De har en lång kö, så lämnar du in din bil idag får du vänta till december innan du får den. Huuu! Nästan som sjukvården idag där var och varannan går och väntar på operation.

Eftersom jag nu var i en bilaffär, vilket jag inte har varit i på flera herrans år, så beslöt jag mej för att gå runt lite. Och trots att jag sade åt den efterhängsna bilförsäljaren att jag inte ska ha nånting, utan att jag vill enbart se lite på olika modeller, så tror ni inte sjutton att han var på oss, som en järv. Vilket märke ville vi ha? Vilken modell, osv. Demonstrativt pratade jag svenska med bisin min, men det hjälpte inte. Hur nu den där bilförsäljaren kunde få för sig att jag/vi skulle ha råd med nån ny bil fattar jag inte riktigt. Han borde ju ha sett på vår slitna utstyrsel att vi är fattiga, som kyrkråttor. När bisin min började kritisera de höga priserna och säga att 52 000 för en bil har då ingen råd med i dagens värld, så smög jag mej snabbt ut därifrån. Bäst liksom att inte ge sig in i sådana diskussioner. Även om jag till äventyrs skulle ha pengar, så nä, jag skulle inte nånsin köpa en så dyr bil, för hur skulle jag våga köra med den?

I bilaffärer är det alltid en speciell doft. Har ni märkt det? En blandning av gummi, läder och nån sorts luktgran? Vet inte hur den uppstår, för alla nya bilar kan väl inte dofta likadant?

Från bilaffären styrde vi kosan mot Sunila. Vi körde långsamt förbi terrasshusen, planerade av Alvar Aalto. Synd att man inte kan gå in, men jag har haft förmånen att få besöka både ett av terrasshusen och en lägenhet. Vi svängde vid fabriken och körde tillbaka innan vi vek av västerut och åkte till Jumalniemi. Och nu, nu kunde jag besöka Asko. Det blev inget soffköp ännu, för bisin min var högst osäker och själv tycker jag att alla soffor är för låga nuförtiden. Däremot blev det nya madrasser. Jag handlade så fort att bisin min inte ens hann protestera och börja leta efter förmånligare alternativ. Hellre satsar jag mina surt förvärvade slantar på resårmadrasser, som har 20 års garanti, än på bilar! Madrasserna rymdes förstås inte i vår bil, så bisin min hamnar att göra om Kotkaresan, men den här gången med lånad släpkärra. Hem kom vi med en bäddmadrass och ett madrasskydd, som svalkar. Nu i efterhand har jag kommit på att det kanske inte var ett så fiffigt köp nu till vintern, så kanske jag ännu borde köpa ett varmare madrasskydd?

Från Asko till Puuilo och handla fågelmat, maskindisktabletter och schampo åt bisin min. Från Kotka till Pyttis och i brist på kunskap om matställen så fick det bli ABC.

Jag valde köttbullspanna och det var riktigt gott med köttbullar, pepparsås och mos.

Stärkta och mätta gjorde vi en liten avstickare till Stråka slussen.

Vackert och rogivande. Högt vatten och ingen båt att slussa, vilket ju var lite synd. Men skönt att vara utomhus och sträcka på benen, njuta av det vackra höstlandskapet.

På anslagstavlan fanns den här efterlysningen!

Vi skulle gärna ha stannat längre där vid Kymmene älvfåran, men på väg ner till slussen ringde en karl i nöd till mej, så vi fick återvända hem med fart. Vi hann hem innan mannen med datastrul dök upp. Äldsta sonen tog sig en titt och visade ett och annat, men vi var osäkra om det skulle fungera och sa att han får ringa på nytt, så gör vi undantagsvis ett hembesök, eftersom hans stödperson börjat på ett annat jobb och inte längre befattar sig med trilskande datorer. Teknik är underbar då den fungerar och knepig då den krånglar.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov ända till 9:47!
  
  
• Eftersom jag var så sent igång, så slog jag ihop lunchen och frukosten till brunch. Tjohoo! Där sparade jag en måltid.
  
  
• Härligt med ett litet vardagsäventyr på min lediga dag!
  
  
• Så glad för de nya madrasserna. Ska bli skönt att äntligen ersätta de gamla dåliga. Visserligen måste jag städa sovrummet, men det gör inget. Vad gör man inte för att få en skön sömn?
  
  
• Har varit iväg till grannbyn och lekt med Lillan. Hon är så ljuuuuvlig!
  
  
• Mannen ringde och berättade att datorn fungerar, som den ska. Bra att det fixade sig så snabbt och behändigt.
  
  
• Jag har fått de blå banansockorna färdiga!
  
  
• Och jag har fått beställning på flera par sockor till Lillan och halvt om halvt till hennes föräldrar med. Glad att hantverket uppskattas.

Önskar er en riktigt fin tisdag.

Sju bröder burk

Söndag kväll närmar sig med fart och jag har suttit här framför datorn och kämpat. Men nu får jag nog ge upp och erkänna att jag har kört fast riktigt rejält.

– Va ska du med de där tomma burkarna där på bordet, har bisin min frågat nästan ända sen jag hämtade hem dem för snart två veckor sedan.

– Jag behöver dem. Snart får du se, har jag lakoniskt svarat.
Och då har bisin min fnyst lite frustrerat. Han tycker dessvärre inte att min rosa mysbelysning är det som glasburkarna ska användas till.

Nå, idag fyllde jag den ena burken med sju bröder sockgarnsrester. Riktigt trevlig inredningsdetalj, inte sant? Men bisin min är inte riktigt av samma åsikt, tyvärr. Själv är jag glad över den här ordningen. Nu slipper jag en massa små sladdriga plastpåsar med restgarner. Här ser jag nu direkt vad som finns och kan planera restgarnssockor.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag var inte uppe förrän klockan nio.
  
  
• Långsam frukost medan hjärngymnastiken gick för fullt i form av Allers senaste A-korsord.
  
  
• Har träffat yngsta sonen.
  
  
• Bisin min har tömt diskmaskinen och dnu är det min tur att fylla den. Jag gillar när det är arbetsfördelning!
  
  
• Bisin min håller nu på att steka plättar. Här vankas söndagsgodis. Mums!
  

Och nu ska jag lämna datorn. Orkar inte sitta här längre. Jag ska lappa äldsta sonens jumper. Få se hur det slutar.

Ha en riktigt skön söndagskväll.

Äppel, päppel

Lördag kväll, mörkret smyger på och bisin min kom just hem från grannbyn. Han tänker koppla videokameran till tv:n och titta på filmen han tog i måndags då A skrinnade. Tänk så tekniskt kunnig han är då han riktigt vill nånting! Visst är vi alla nu stumma av beundran?

Bisin min har varit riktigt flitig idag i motsats till mej, som inte riktigt har kommit igång med nånting på hela dan. Jag har petat lite här, sopat lite där och sorterat lite på ett tredje ställe, så ingenting har egentligen blivit gjort, åtminstone inget direkt synligt.

Bisin min har plockat alla våra vinteräpplen. Och vi är helt tagna. Vårt enda lilla äppelträd har förut gett endast ett eller två - tre äpplen sent på hösten, men aldrig så här många. Och nu blev det förstås en utmaning, vad ska vi göra med dem? Eller snarare, vad ska bisin min göra med dem?

Veckans ramsa i A:s dagis var förresten "Äppel, päppel, pirum, parum..."

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag steg upp först halvnio!
  
  
• Fick undangjort saker, som jag dragit mej för och bara skjutit upp. Skönt.
  
  
• Har börjat plocka bort mappar och filer från datorn, alltså döstäda! Men jösses, så svårt det är att bestämma vad som ska få gå i "papperstuggen" och vad som ännu ska lämnas kvar.
  
  
• Yngsta sonen knackade på vid 17-tiden och så var vi iväg ett varv till stan. Jag tog ut ett paket och så var vi till mataffären. Det enda jag skulle ha var ketchup och socker, alltså det jag glömde igår. Gissa vad jag ännu glömde idag?

Önskar er alla en riktigt fin söndag!

Pipande i garderoben

Kvällssolens sista strålar flyter in i vardagsrummet, men där sitter inte jag just nu.
Bisin min är borta i grannbyn och borrar hål och stärker ett gammalt schaktblad.
Fredagskväll och jag har druckit GT utan G! Har alltså endast druckit Tonic water. Riktigt gott det med.
I e-postlådan ligger en del, som kanske borde åtgärdas, men inte nu ikväll längre. Det får vänta tills i morgon, eller övermorgon eller till måndagen... Ingen brådska, för ingen kan väl förvänta sig att jag ska jobba också på veckoslutet?

I natt vid tvåtiden vaknade jag av en konstig smäll. Det lät som något metalliskt, ett ljud jag inte kunde identifiera. Jag försökte lokalisera ljudet och kisade ut i mörkret utan att våga tända sänglampan. Inget annat hördes än mitt skräckslagna hårt bultande hjärta. Just då jag slutade spänna öronen hördes ett hjärtskärande pipande från garderoben. Och sen en vildsint kamp med musfällan. Jag suckade och försökte somna om trots ljuden. De avtog och allting blev tyst och stilla igen.

Jag hade ingen lust att öppna garderobsdörren i natt. Vem vet vad som skulle ha kommit utfarande? I morse när jag öppnade dörren, hade båda fällorna fångat varsin mus. Tidigare försökte jag få bisin min att täcka igen det där lilla runda hålet mössen kommer in genom då hösten är här och det börjar bli kallare. Han förklarade prompt att det inte går på grund av nånting med luftcirkulationen. Och att om jag nödvändigtvis vill täppa igen det där runda hålet, så kommer mössen att gnaga sig igenom nån annanstans och då blir det mycket värre när de försvinner i innerväggarna och ingen vet var de finns. Nåja, det där lilla hålet i garderobsgolvet har nog ingenting att göra med nån luftomväxling utan det är en provbit, som borrades då det i tiderna gjordes en konditionsgranskning av det här huset. Bisin min tror att jag går på vad som helst, men se det gör jag då rakt inte.

Mössen kommer inte åt att göra nån skada i den där garderoben, för där hänger allting högt uppe och på golvet finns endast plastlådor. Dom borde förstås tömmas och gås igenom, för ingen har använt nånting från dem på över två år. Vem vet, jag kanske skulle hitta några vantar eller vintermössor där?

Och nej, jag tömmer inte fällorna. Det är karlagöra, inte sant?

Jag utgår från att ni inte vill se två döda möss, så jag ger er här istället en bild på våra sista löv från vildvinsväggen.

Bra saker idag:

• Vaknade två timmar före väckarklockan.
  
  
• Så jag hann få undan lite kontorsjobb innan jag åkte in till stan på jobb.
  
  
• På jobbet bjöds vi på brunch: Laxpaj och svartvinbärsmoussekaka. Mums och tack!
  
  
• Kunde glädja en kollega med ett litet paket på hennes namnsdag. Härligt att överraska och göra någon glad.
  
  
• Hämtade senare på eftermiddagen äldsta sonen från hans jobb och vi veckohandlade tillsammans. Tack vare hans insats gick det snabbt.
  
  
  
• För att fira att arbetsveckan är över och jag är höstlovsledig måndag-tisdag och torsdag-fredag nästa vecka, köpte jag äppeltoscawienerbröd. Saftigt och gott.

Önskar er en riktigt skön lördag. Regnar det så får vi hålla oss inomhus eller klä oss vattentätt. Ingen fara.

Snart är det jul

Ett sånt ombytligt busväder vi har haft idag. Solen strålade på ena sidan huset och på den andra ösregnade det. Kastbyar med en vindstyrka på 15 m/sekund.

Nu vill jag på inget sätt stressa på er, men snart är det jul. Igår när jag besökte stora varuhuset i stan så utrustade jag mej med julinspiration:

 

Lite besviken på den där virkningstidningen, för beskrivningarna är inte alls så tydliga, som man låter påskina på pärmen. Funderade ändå på att försöka ge mej i kast med ett virkat hjärta. Men i kväll blir det nog inte. Jag är för trött för handarbete.

Varje år säger jag till mej själv att den här tidningen ska jag inte ha! Och varje år hittills har mitt dåliga jag vunnit och Julmagasinet har hoppat i kundvagnen! Inte bra, inte alls bra.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov ända till halvnio.
  
  
• Lugnt på förmiddagen då bisin min åkte iväg till östra grannstaden.
  
  
• Och kan ni tänka? Han hade besökt en möbelaffär! Men han vågade inte köpa soffan vi sett på utan mitt godkännande. Bäst så, för man vet inte hur det skulle ha slutat annars. Om bisin min eller den nya soffan skulle ha åkt ut.
  
  
• Bisin min tog hand om disken.
  
  
• Veckans sista kvällsjobb avklarat!

Hoppas att ni får en fin fredag!

Vilse i Storskogen

En sån dag, från minus grader igår till +10 idag. Och så regn och storm, inte precis bästa vädret för att bege sig ut på äventyr. Men det gjorde vi ändå idag med bisin min. Det ihållande regnet och allmän olust att använda navigatorn gjorde att vi plötsligt var vilse i skogen. Och det var inte i vare sig Hackebackeskogen eller Sjumilaskogen. Nej, vi var vilse i Storskogen! Det här hände till all tur på hemvägen.

På vägen till flygfältet med E tog vi inga risker. Det ska man inte göra om man inte vill att den man skjutsar missar avgången. Fastän vi gärna hade sett att E hade stannat längre här i landet, så ville vi ju ändå inte stöka till det. Efter att vi både har mött vid ankommande flyg och och nu levererat till avgående flyg, så kan jag konstatera att det är mycket lättare med avgående flyg, för då får man stanna och släppa av passagerarna. Då man möter nån är det rätt kaotiskt och arga parkeringsdirigenter viftar frenetiskt. Knepigast blir det om alla parkeringsplatser är upptagna. Och så gäller det att hitta varandra.

Det kommer att bli tomt efter E. Vi har varit på en hel del roligheter tillsammans. Förstås kan vi fortsätta att vara ute på roligheter med bisin min, men det är inte detsamma utan E.

Vilse hamnade vi på hemvägen då vi skulle besöka N'avetta. Bisin min ville absolut köra på motorvägen och jag var minst sagt tveksam till var vi skulle ta av för att hitta till den där ladugården. Han tog av i Östersundom och sen gick det på tok när vi skulle hitta väg 170. Plötsligt var vi i Storskogen i vackra omgivningar och körde uppför och ner i hiskeliga backar. Jag hade ingen aning om var vi var och bisin min försökte orientera så gott det gick. Han påstod att han hade kört där förut, närmare bestämt under coronatiden. När han började köra mot Nickby blev jag lite orolig och grävde fram telefonen ur min väska. Här skulle det navigeras, för nu gick det inte längre. Efter att ha kört genom Hindsby och vem vet vilka andra byar, så kom vi till sist ut i Söderkulla och åkte tillbaks mot huvudstaden. Och där, där var äntligen målet för vårt stopp. Här skulle minsann handlas himmelskt goda bullar och bröd.

Bra saker idag:

• Behövde inte vara rädd för vare sig svart is eller blixthalka då jag åkte till jobbet i stan i morse.
  
  
  
  
  
  
• Jag var först på jobbet idag och jag tycker att det är så mysigt med de här ljusdekorationerna att jag lät bli att genast tända lamporna.
  
  
• På hemvägen var vi iväg med bullar och fudge till dottern med familj. Barnbarnen är riktigt prima, påhittiga och smarta. Så fint att hinna träffa dem en stund innan de skulle iväg på sitt kvällsprogram.
  Och vet ni, man kan ha roligt med lite. M upptäckte min klocka på vänster handled och undrade vad man kan göra med den. Kan man ringa med den, frågade hon. Det kan man förstås, så vi ringde till moffen, som satt i soffan en bit ifrån oss. Och det var kul att tala med honom i klockan!
  
  
• På hemvägen kurvade vi ännu via stora varuhuset i stan. Och jag fick lov av bisin min att köpa nyaste numret av Allers, för jag hade redan löst A-korsordet i förra veckans nummer!
  
  
• Riktigt spännande att köra på okända vägar och se helt  nya vyer. Vi borde nog oftare lämna de stora vägarna och bege oss iväg ut på äventyr i "obygden".

Önskar er en riktigt fin torsdag!