Dimmig och regnig dag

Vårt lite smådystra väder fortsätter och det ser ut som om vi får en svart jul i år. Men det stör mej inte det minsta, för vet ni vad? Jo, jag var iväg till hjärtläkaren idag och han sa att mitt hjärta är normalt. Tjohooo! För en gångs skull klingar ordet normalt riktigt vackert. Det här var nog världens bästa julklapp. Självklart har jag oroat mej inför dagens besök, för man vet ju aldrig vad som hittas inuti en. De facto har jag ju inte känt av rusande puls eller våldsam hjärtklappning. Men som sagt, man vet ju aldrig.
Jag fick också beröm för min exceltabell med blodtrycksmätningen och färdigt uträknade medelvärden. Hjärtläkaren sade dessutom att nu behöver jag inte längre använda sjukhusets tjänster utan kan gå på kontroll till hälsocentralen. Och han var riktigt nöjd då han fick höra att jag ska besöka hälsovårdare igen i februari för att få min B12-spruta, på fackspråk kohemin. Labbproven såg tydligen bra ut, för ingenting lyste rött på hans skärm. Han skrev dock ut en tre månaders kur med järntabletter för ferratinet mitt var 14 och det ska vara 15 och över. Det blir till att äta både blodplättar, leverkorv och leverlåda! Det kanske inte är hälsosamt, men järnhaltigt. Spenat och persilja lär också vara fulla av järn.

Stort tack till yngsta sonen, som skjutsade mej till och från sjukhuset i västra grannstaden. Tur att han hade semester och tur att han är snäll och ställer upp för sin mamma. Bisin min låg ännu och sov när sonen och jag åkte iväg i morse.

Eftermiddagen har jag tillbringat hos G-M i glada stickdamers sällskap. Vi diskuterade bland annat slottsbalen och kom till att klänningarna skulle bli mycket bättre om vi fick bestämma! U stod för tilltugget till kaffet, kakaon och vattnet. Vi fick en god paj, mockarutor och småbröd.

Och hem kom jag med en burk hemlagad senap. Det var U som hade stått i köket. Nu har vi nånting gott till julskinkan! Tack för det.

När jag kom hem såg jag att bilen äldsta sonen kör med hade baklyktan täckt med en plastkasse. På darrande ben tog jag mej in i huset, övertygad om att sonen blivit påkörd. Bisin min fnyste åt mej och tyckte att jag var löjlig. Hur skulle jag kunna veta att han skulle byta brännare eftersom baklyktan slocknat? Men det regnade så och nya brännare fanns i grannbyn. Han bara väntade att jag skulle komma hem först, för tydligen fanns det nånting i min bil, som han påstod att han behövde. Och bisin min fick verkligen vänta idag, för vi hade så mysigt hos G-M att plötsligt hade klockan redan hunnit bli 18.30! Så idag har jag också varit borta nästan hela dagen. I morgon ska jag försöka vara mera hemma och åka iväg först på kvällen! Jag måste nog städa, för Lillan har via video meddelat att hon vill till famos och leka, se på tv och bara bada bastu. Dessutom vill hon bli över natten! Ni ser, jag har en spännande fredag framför mej!

Ikväll stannade jag faktiskt vid postlådan, men den var tom!

Bisin min hade redan tagit in posten och äntligen kom Novitas vintertidning. Här finns en hel del modeller, som jag gärna skulle ha stickat till julklapp, men nu hinner jag nog inte längre med det, tyvärr. Alternativt får jag sticka natt och dag, men jag behöver nog min nattsömn.

Nu ska jag sticka lite innan det småningom blir sängdags igen.

Önskar er alla en skön och fin torsdag! 

Borta hela dagen

Idag har jag varit iväg österut tillsammans med väninnan T. Hon körde till det stora gröna varuhuset i östra grannstaden och först besökte vi apoteket och därefter Normal. Jag skulle egentligen inte ha annat än duschkräm, men ut kom jag med både det ena och det andra, bland annat handkräm.

Sen var det dags för lunch på Pizza & Buffa.

Som ni ser, så blev det ingen pizza för mej, trots att man skulle ha fått välja sin favoritpizza från menyn. Nej, jag höll mej snällt till lite broiler (kyckling), ris och massor av grönt. Precis så där som man visst ska göra, alltså ha halva tallriken med grönt. Hälsovårdaren sa dessutom att grynost (keso) får man äta så mycket man vill, för det är hälsosamt och utan kalorier. Och jag är förstås lydig!

Eller nåja, nästan lydig, för så präktig är jag inte att jag hoppar över efterrätten!

Det var härligt att träffas och vi hann avhandla slottsbalen, dräkterna och gästerna. Men också allvarligare saker. Det är bra att få lätta sitt hjärta, så man orkar med allting igen.
Efter att ha stärkt oss med mat var det dags för en snabb runda i stora varuhuset. Och jag är benägen att hålla med bisin min, som inte tycker om att handla mat i så här stora affärer. Det känns som om man går kilometerlånga sträckor och värst är när man har missat nånting. Det gjorde jag idag, för jag hade inget smörgåsmargarin i kundvagnen och hamnade att trava tillbaka nästan till början av matavdelningen.

Jag for hemifrån lite före tolv och var inte tillbaka förrän vid 19-tiden på kvällen. Bisin min var lite orolig och undrade vart vi hade fastnat. Det var skönt att inte behöva skynda iväg någonstans, så vi njöt länge vid matbordet. Vi hade faktiskt ingen brådska nånstans.

Igår var det ju finländska musikens dag och det hade gått 160 år sedan Sibelius föddes. Finlandia ljöd på slottsbalen i lördags och igår ställde KAJ upp tillsammans med kör vid Sibeliusmonumentet i Helsingfors. Kan det vackrare bli? Och den som fortfarande envisas med att killarna i KAJ inte kan sjunga har inget musiköra!

För övrigt är nog det roligaste just nu att paketera julklappar. För mej är det härligast att få ge. Den här klappen är redan levererad. Och jag hoppas och tror att det här blev en bra gåva!
Imorgon ska jag försöka paketera årets största paket. Få se om den stora julkassen jag köpte från Normal räcker till!

Småningom väntar sängen, men först ska jag sticka lite!

Önskar er alla en riktigt skön onsdag!

Lilaglittrande pannband modell större

I morse fick jag en liten panikunge! Farmaceuten från Borgå sjukhus skulle ringa vid halvtiotiden för att kolla min medicinlista inför onsdagens läkarbesök. Men, men, var fanns min medicinlista, alltså den senaste uppdaterade versionen? Jag hade ju den för en vecka sedan när jag var iväg efter min sömnpolygrafiutrustning. Och jag fick den tillbaka, för då skannades listan in. Senast jag såg listan var i torsdags och då höll jag den alldeles säkert i min hand och tänkte att den här behöver jag i måndag. Kunde den ha blivit kvar i gråa kassen? Den kassen syntes inte till nånstans. Plötsligt kom jag ihåg att jag lämnat den i bilen på uppmaning av bisin min. Fort ut och kolla. Jo, där låg kassen på baksätet, men den var tom. In tillbaka och nu närmade sig klockan 9.30 med fart, så det blev till att skriva en ny medicinlista igen. Så fort listan var färdig kickade äntligen mina små grå igång och jag mindes att jag hade haft en stickning med mej. Och jovisst där låg medicinlistan i den övergivna projektkassen. Håhåjaa. Nu borde jag igen ha alla papper på rätt ställe, så jag hittar dem när jag behöver dem. Och jag hoppas verkligen att det blir nån sorts julfrid efter onsdagens läkarbesök. Jag känner mej redan genomsökt och bra så. Hoppas innerligt att torsdagens labbprov är bra.

Förresten, visste ni att det att morötter är bra för mörkerseende är en myt? Det är brittisk krigspropaganda från andra världskriget, som har befäst den idén hos oss. A-vitamin är bra för våra ögon, ja, det stämmer. Men synen blir inte bättre av morötter! Tänk så många myter jag har trott på genom åren.
Det var yngsta sonen, som i fredags uppmärksammade mej på detta faktum. Han är minsann påläst han.

På matbordet låg länge och väl ett påbörjat 7-bröder Kuura garnnystan. Vad skulle jag göra med det? Nå, förstås ett lilaglittrande pannband modell större. Sent på lördagskvällen lade jag upp maskorna, men på för klena stickor, så det blev att riva upp och ta fram grövre stickor. Igår blev pannbandet färdigt.

Modell:Pannband, s. 58 i Käsityön ABC 11, Sukat lapaset & asusteet 

Start: 06.12.2025

Färdig: 07.12.2025

Garn: 7 bröder Kuura från Novita

Åtgång: 34 g 

Stickor: Nr 4

Designer: Elin S⌀rung, Viking Garn 

Riktigt roligt med små stickningar ibland, så man får nånting färdigt. Det här ska bli en julklapp, så håll tummarna att pannbandet passar, att det inte är vare sig för litet eller för stort. Och igen har jag stickat falska flätor, något av en storfavorit den här hösten.

Nu ska jag röja lite och sen sticka jultomtar på sockskaft nummer två. Finns en viss risk för att jag inte gör annat än stickar när jag en gång börjat. Men åtminstone en julklapp ska jag försöka få paketerad idag, kanske två om jag kommer på tillräckligt bra rim!

Ha en riktigt skön måndagskväll och stressa inte!

Andra advent

– Skriv att du har haft en sportdag idag, sa bisin min när jag försvann från gungstolen.
– Men det är ju inte sant!
Nä, för jag har alltså inte sportat med annat än en stickning, som jag hoppas att blir färdig ännu ikväll. Bisin min syftade på det att han har sett på både damernas och herrarnas skidskytte på tv. Jag har inte varit så värst aktiv tv-tittare, för jag har ingen lust att sticka bakåt. Men bisin min gillade att jag satt bredvid honom under sportsändningarna. Han gillar skidskytte för att allting ändras så fort om atleten missar tavlan när hen skjuter. Så det händer alltid saker och det sker snabbt.
Det har för övrigt regnat här hos oss nästan hela dagen, så inget uteliv här inte.

Idag är det andra advent och julafton närmar sig med stormsteg. Jag tänker vägra stressa, för det är ingen idé.

Igår var jag stationerad i köket hela eftermiddagen tillsammans med äldsta sonen. Vi lagade mat och bakade. Efter en stunds funderande och parlamenterande kom vi till att det får bli korvsoppa till middag. Han skalade potatisarna och jag tärnade morötterna. Sedan fuskade vi rejält och tog en stor påse sopprötter ur frysen. Soppan blev tyvärr inte lika smaklig, som den brukar bli när vi själva använder både rotselleri, kålrot, palsternacka och purjolök.
Det som är bra med en kastrull soppa är att det blir mat till många dagar!

Vi bakade två plåtar med jultårtor. I det här huset finns tårtråttor, för idag har vi endast en jultårta kvar!
Och jo, jag lägger plommonmarmeladen under stjärnflikarna istället för utanpå. För min del fungerar det bra så här. Endast en stjärna öppnade sig lite.
Vet ni vad? Jo, jag saknar bladdegen, som jag förr i världen kunde köpa från Lappträsk bageri. Snyft. Vare sig bladdegen eller bageriet existerar längre. All utveckling är inte bra!

Och jag såg förstås på slottsbalen igår. Det gjorde tre miljoner människor! KAJ var superhärliga! ❤️
De utstrålar sådan glädje och värme. Hoppas att de ens fick lite tid för sig själva där på balen. Alla ville ju ta selfie med killarna.

Nu är det dags för mej att sy ihop dagens stickarbete, försöka få en tå avslutad på julgubbssockan och lägga upp för socka nummer två. Tror ni att jag hinner och orkar med allt det där ännu i kväll?
Men allra först ska jag festa lite på Auraost, som jag glömde bort att njuta av igår!

Önskar er alla en fin ny vecka!

Restgarnsnisse

Igår blev äntligen min restgarnstomte färdig. Själva stickandet var det inget problem med. Men ack efterarbetet! Och då handlade det inte om så mycket annat än att stoppa upp tomten/nissen, sy ihop fötterna, sy små stygn för att få till både ben och armar. Ja, och före allt det där, sy bjällran på plats.

Modell: Merry Beard från DROPS Julkalender 2025, lucka 1

 Start: 01.12.2025

Färdig: 05.12.2025

Garn: Sportsragg från Viking Garn, 7-bröder från Novita och Superlana Midi från Alize

Åtgång: 28 g 

Stickor: 3½

Det här var ett trevligt litet mellanprojekt av restgarner. Tyvärr ser väl näsan mest ut som ett gristryne, men så blir det när det är heimlaga! Och bättre så här än Made in China!
Kanske tomten kan bli till julklapp åt någon som varit snäll?

Nu är det dags att bjuda på lite förfest inför slottsbalen. Här är Kaj på tioåringarnas självständighetsfest. Och säga vad man vill, men det är tre härliga killar, som ger allt för barnen. Så fint av dem att ställa upp som överraskningsgäster på Operan. Kolla också deras kamratskap och samspel Jakob ger till exempel tummen upp åt Axel efter att han tagit i ordentligt i Karaokelåten. Killarna sprider så mycket glädje och kärlek och är så fria från divalater. Ska bli kul att se dem på slottsbalen i kväll. Har redan kollat in deras videomedverkan i Musikhjälpen idag!

Nu önskar jag er alla en riktigt trevlig självständighetsdag!

På julmarknad

Idag har jag varit till stan tillsammans med yngsta sonen.
Vi inledde stadsbesöket med en snabb tur till stora varuhuset, för bisin min ville ha fyra plattor med Fazers blå. De är visserligen till specialpris, 10 euro just nu. Men jag tycker ändå att det är svindyrt. Jag köpte också två rullar med julpapper, för jag har fått i uppdrag att paketera en jättestor julklapp åt barnbarnen i grannbyn. Tänk, allt möjligt går då den här famon och lovar!

Eftersom det var lunchtid, så åt vi var sin pizza på Olympos. Jag valde en Sirius och sonen en Hawai. Jag orkade förstås endast äta halva, så nu väntar en överraskning i vårt kylskåp på äldsta sonens hemkomst!

Mätta och belåtna styrde vi kosan mot Kulma och tidningens julmarknad.

Där träffade jag Alice Bäckman, som nu har designat Otsosockor! Men nej, jag köpte inga sockor av henne, så jag får vänta tills mönstret kommer i tidningen och sticka sockorna själv.
Och gissa om Alice blev glad då hon fick två nystan garn? Joo, det blev hon, för hon börjar se botten på sitt garnlager. Och sånt är farligt. Nå, nu behöver hon inte fundera på den saken på ett litet tag. Hon kanske klarar sig ända till rean efter jul?

Däremot kom jag hem med mönstret till Otsotröjan och det var riktigt, riktigt bra, för jag lade tidningen, som mönstret fanns i förra året, på en säker plats, så den inte skulle hamna i pappersinsamlingen i misstag. Men ni vet kanske hur det är med säkra platser? Just det, de är livsfarliga, för där försvinner allting.

Jag handlade lite burkar från Baccatum's till julklapp. Sen drack jag ännu glögg och knaprade på en pepparkaka medan yngsta sonen började få bråttom tillbaka hem. Det var härligt att träffa alla människor, som var där och jag skulle ha kunnat stanna längre och prata, men... bäst att följa med chauffören!

Han kurvade snällt ännu via matbutiken och inhandlade två paket kaffe åt oss till specialpris. Bäst att sätta upp ett litet lager, ifall det snart stiger igen, säger tedrickaren här i huset!

Det här var en liten trevlig julmarknad och det blir kanske min enda i år, men bra så!

Igår sysslade jag lite med min restgarnsnisse, men...

... jag hade behövt H, så jag skulle ha fått en ordentlig tofs på toppen av luvan. Mitt lilla försök är helt misslyckat, så jag gav upp.

Idag tog jag fram bjällrorna istället! Bisin min tycker att det är ett under att jag hittade dem sån oordning som jag har i hobbyrummet. Haaa, säger jag till det. Jag öppnade andra byrålådan i byrån till vänster innanför dörren, grävde lite i lådan med spetsar och udda knappar. Och tjolahopp! Där låg bjällrorna och väntade snällt på mej. Det kan man väl knappast kalla för oordning, eller hur?

Nu ska jag sy fast bjällran i luvan, sedan stoppa upp restgarnsnissen och trolla fram ett par armar och ben åt honom. Hoppas att jag klarar det hela.

Önskar er alla en skön fredagskväll.

Garnlagret i oktober

Idag insåg jag att jag inte alls fört statistik över mitt garnlager sedan september, så här kommer nu fakta om mina nystan i oktober:

Kvar från september 2025: 16 845 gram

• Köpt garn:  0 gram
   
• Erhållit garn: 50 gram
   
  
  
  
• Donerat garn: 0 gram
  
  
•  Använt garn: 174 gram

•   Mintgröna små vantar   34 gram

•  Grått pannband               32 gram 

•  Puppesockor                 108 gram 

•  Kvar i oktober: 16 721 gram

 Jippii! För en gångs skull har lagret minskat pytte pytte lite! Men, men i november förstörde jag ju alltihopa igen. Suck!

Nu ska jag försöka få en liten tomtenisse färdig, så jag får åtminstone lite resultat den här månaden!

Ha en skön torsdagskväll.

En bit framåt

Idag har vi stickdamer träffats hos H. Bordet var uppdukat med en broccolipaj och massor av godsaker, men huvudsaken var inte ätandet utan att träffas. Och förstås att få sticka och få svar på diverse frågor. Vi fick också inbjudan till ett 80-års kalas. Ska bli riktigt härligt att få gå på kalas. Det är en tid sedan jag senast var på ett stort kalas.

Jag stickade på min julgubbssocka och jag kom en bit framåt. I morgon ska jag sticka på den i väntrummet, så det är riktigt bra att jag kommit över hälen.

Fick förresten meddelande från ishallen i västra grannstaden att benvärmarna passade och var i användning. Gissa om jag är lättad. Nu kan jag alltså lugnt fortsätta sticka på julgubbssockorna!

Dags att ta hand om disken och försöka få en tomtenisse av restgarner färdigstickad och stoppad.

Önskar er alla en härlig torsdag!

Rosa glittrande benvärmare

Igår fäste jag garnändarna i mitt senaste alster, rosa glittrande benvärmare. Jag stickade dem färdigt redan i söndags. Men så blev efterjobbet ogjort och det för att det redan hunnit bli midnatt då jag var färdig med stickandet.

Idag levererade jag alla tre benvärmare när vi igen var iväg till västra grannstaden. Den här gången var jag jättesnabbt in till sjukhuset och lämnade min sovmätningsapparatur i en postlåda. Hoppas att mätningen lyckades. Bisin min påstod att han inte hörde mej snarka i natt. Själv tycker jag att jag inte alls sov bra med alla grunkor fastkopplade. Få se. Om tre veckor får jag väl veta svaret. Snart har allting som kan undersökas genomförts och bra så, för det börjar ta på att hålla reda på alla labbtider, hälsovårdar- och läkartider. Ja, och sen då vilka mätningar som ska göras hemma och vilka som görs på mottagningen. Håhåjaaa.

Hur som helst, så var det trevligt att få träffa dottern idag och dricka te. Hon bjöd också på pepparkakor och chokokex. Julafton är färdig planerad, nästan, och jag är innerligt tacksam över att få sätta mej vid dukat bord och umgås med nära och kära. Mera än så behövs inte för min del. Att baka lite och laga en makaronilåda ska jag väl klara av.

Modell: Säärystimet, s. 58 i Käsityön ABC 11, Sukat lapaset & asusteet 

Start: 24.11.2025

Färdig: 01.12.2025

Garn: Sportsragg från Viking Garn och Angora Gold Simli från Alize

Åtgång:156 g 

Stickor: Nr 2½, 3 och 3½

Designer: Egen modell baserad på Elin S⌀rung, från Viking Garns design 

Hoppas att benvärmarna passar och att flickorna vill ha dem. Om inte så får de ge bort dem och jag får sticka nya. Jag har redan sett ut ett annat mönster.
Igår kväll började jag sticka på ett litet Nisse-projekt av restgarner. Ska försöka få det färdigt nu så småningom.

Önskar er alla en fin tisdagskväll. Om det blir lite tråkigt kan ni bra göra som Lilleman gjorde idag: Hoppa i vattenpölar. Det blir man glad av! Ja, och man behöver inte ha på kurakläder (alltså galonbyxor!)😁

Lucka nummer ett

Idag tar december vid och nu är det inte långt kvar innan julafton är här. Det blir bråttom med stickningar, pyssel och ja, kanske jag måste städa lite också.

Jag har öppnat första luckan i min Tor julkalender. Nu har jag ännu två kalendrar till att öppna luckor i. Jag har också öppnat luckan i DROPS julkalender och KAJ:s julkalender från 2014. Måste säga att de killarna har minsann fantasi och energi!

För övrigt har det varit fullt upp. I morse körde vi västerut, för jag hade en tid på sjukhuset. Där fick jag en sömnpolygraf, som jag ska ha på mej i natt. Tänk om det blir så spännande att jag inte alls kan sova?
Medan jag var på sjukhuset var bisin min iväg till Puuilo efter hydraulolja. Fråga mej inte vad han ska med den till, för jag har ingen aning. Säkert nån jätteviktig maskin, som behöver smörjas.

Innan vi lämnade västra grannstaden hann bisin min ännu iväg och köpa en kran och så tankade jag bilen, för idag var det förmånligare pris. På hemvägen besökte jag bybutiken, för bisin min ville prompt ha morötter. I morse såg han på morgontv att morötter innehåller så mycket fiber att man borde äta minst 200 gram av dem/dag.

När jag gick ut ur affären fick jag syn på det här recepthäftet och nappade det med mej. Det är ju riktigt bra om man kan baka sig till en underbar jul, eller hur?
Här finns inspirerande recept.

På hemvägen kurvade vi via grannbyn och jag fick träffa Lilleman. Han hade just vaknat ur sin dagssömn, så han satt en lång stund i min famn och mornade sig. Ljuvligt! 💕
När jag sedan skulle iväg hem började han gråta och ville inte alls låta mej gå. Men ibland så måste ju famo hem. Det hjälps inte.

Nu ska jag ta hand om disken, som jag lämnade åt sitt öde igår. Jag hade nämligen så bråttom att sticka färdigt de rosa benvärmarna, att jag helt enkelt inte hann med hushållsarbete!

Önskar er alla en skön måndagskväll.

Första advent

Idag är det sista november och Anders har namnsdag. det är en viktig dag ifall man vill spå julvädret. Om Anders braskar, julen slaskar och vice versa. Nu med alla luftföroreningar, så vete fåglarna hur det blir med julen. Stämmer alls sånt där gammalt tal? Blir julen vit eller svart?

Det är första advent idag och vi har inte ett enda julljus att lysa.
– Först måst du städa, sa bisin min och såg ut som en surkart. Före det har han bedyrat att vi har nya elektriska ljusslingor, så jag behöver inte köpa flera. Men nu när det var upp till bevis, så finns de plötsligt inte.
– De kanske är i en låda längst nere. Int börjar vi dra fram den lådan nu.
Nähä, inte då, men jag skulle innerligt gärna vilja ha åtminstone en adventsstjärna att lysa.
– Om du lägger upp den i sovrumsfönstret är det ingen idé, för ingen ser ju den ändå.
– Men det är ju för vår egen skull, försökte jag tappert protestera.

Bisin min som alltid annars alltid berömmer grannfrun här tvärs över och minsann låter mej veta hur duktig hon är och att jag borde ta exempel av henne. Nu säger han inte ett knyst fastän hon har julljus i ett av deras fönster. Borde inte jag ta efter nu också?

Igår var jag iväg med äldsta sonen till stan. Vi åkte söderut och intog lunchen där i grillen.

För omväxlings skull åt jag den här gången Iskender kebab. Tyvärr glömde jag säga att jag inte vill ha så mycket av den där röda såsen. Den här gången var jag riktigt duktig och åt upp nästan alltihopa. Några ynkliga nersåsade brödbitar blev kvar på tallriken.
Efter lunchen gick det riktigt bra att veckohandla utan att falla för diverse frestelser!

Idag har bisin min lagat älgfärssås med rödvin till tagliatelle. Gott och riktigt skönt att inte jag behövde laga mat.

I morgon får vi öppna första luckan i adventskalendern/julkalendern. Det ska väl bli spännande? 

Nu önskar jag er alla en fin ny vecka! Ta det bara lugnt och stressa inte.

En regnig dag i november

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror dels på bisin min och dels på mitt besök på hälsocentralen. Det blev liksom ingen tid över för just nånting, som jag hade tänkt göra.

Mitt på dagen igår var jag iväg till stan. Där hade jag träff med en jättetrevlig hälsovårdare, för jag skulle få min B12-spruta. B12 låter nästan som ett bombplan, inte sant?
Nå, jag trodde jag skulle få sprutan sedan tacka och gå. Jo, jag fick sprutan, men sedan visade det sig att hon hade reserverat en hel timme tid för mej! Åhå, vilken service! Hon gick lugnt igenom provresultaten från förra veckans labbprov. Det mesta verkade bra om jag förstod det hela rätt. Hemoglobinet, natrium, kalium, foliater, kolesterol osv. var helt okej. Nånting var rött, men troligtvis på grund av sviterna från blodpropparna. Mitt blodtryck är bra. Tack och lov för Excel, som gjorde uträknandet av medeltalet lätt som en plätt. Det var bara att använda funktionen MEDEL. Lite nytta har jag alltså ännu av mina datakunskaper.
För övrigt blev jag nu rekommenderad att äta D-vitamin 50 mg/dag. Det är bra för bland annat motståndskraften. Lite vilset frågade jag vilken sorts jag skulle ta, så att D-vitaminen passar ihop med mina övriga mediciner. Svaret var, vilken som helst utom just Möllers, som lär ska vara blodtunnande. Så nu måste jag ge mig ut på jakt efter nya piller. Den här gången dock utan recept.

Eftersom mitt stickbesök tog så lång tid hann jag inte iväg till grannbyn och leka med Lilleman, utan jag levererade endast barnbarnens adventskalendrar och lillajulspaket innan jag återvände hem. Han skulle ha sin dagssömn och då ville jag inte störa.

Här hemma var bisin min på G, alltså på gång. Han hade tidigt igår morse, han påstod att klockan var halvsex, fått sms att delarna han beställde på Motonet i förgår hade anlänt.  I regn och mörker körde vi alltså österut igen igår på eftermiddagen.

Den här gången satt jag kvar i bilen och väntade på bisin min.

Från Motonet körde han till Puuilo, den andra av hans favoritaffärer!

Han skulle ha värmekablar, som förhindrar att vattnet fryser. Och jag skulle ju absolut inte ha garn! Inte ens fastän det var så här förmånligt. Nej, nej och åter nej! Men...

 

... sen hittade jag ett nystan i just den här färgen som jag behöver till ett vantprojekt! 🙈
Ja, och då måste jag förstås köpa det.

Jag hittade också helt vanliga bruna papperspåsar! Tjohooo!
Sen köpte jag mera kalendersiffror, för nu var de dekalerna rödlappade samt en hel del andra julgrejs, klistermärken osv. Det här skulle minnsan den där damen i Borgå Puuilo ha gillat. Bisin min gillade förstås inte mina inköp! Själv hade jag lite dåligt samvete, för det var ju köp-inget-dagen igår.
Det är farligt att lämna mej oövervakad i Puuilo, för till skillnad från Motonet, finns här mycket intressant.

Ja, efter de här äventyren gick kvällen sedan så fort att jag aldrig hann öppna datorn och börja skriva nånting. Jag ville ju hinna med min stickning också.

Apropå att köpa, så uppmanas vi att köpa våra julklappar i stan. Mot uppvisande av tre kvitton kan vi få ett lovisaämbar. Det ni! Bäst att börja spara på kvittanserna nu!

Idag har för övrigt julgubben jättebråttom, för han ska vara både i Borgå på julöppningen och i Bruket. Hur ska han hinna när han i det här regnvädret inte kan använda släden och sina renar?
I Ekenäs pågår garnbytardagen. Tyvärr var bisin min inte alls pigg på en resa västerut. Han tyckte att vi har flängt omkring riktigt tillräckligt redan den här veckan. dessutom muttrade han något om byte av fördelningsremmar på två bilar! 
Jag får sätta min tillit till de lokala marthaföreningarna och hoppas att här också ordnas en garnbytardag. Det skulle vara riktigt, riktigt kul.

Snart är november månad slut och december tar vid. Småningom dags att börja slå in julklappar och gnugga geniknölarna för att åstadkomma julklappsrim. Det ser jag framemot. Medan jag samlar inspiration lyssnar jag på Steve'n'Seagulls November Rain. Ja, för här regnar igen.

Önskar er alla en riktigt trevlig Lillajul!

Österut igen

Idag har jag igen varit iväg till Fredrikshamn. Inte heller idag vajade den stora flaggan i den höga flaggstången. Men till skillnad från i tisdags, så fick jag lunch idag:

Viltskav, lingonsylt och klyftpotatis. Tyvärr hade moset hunnit ta slut.
– Var är grönsakerna, frågade bisin min.
Jag fick förklara konceptet med salladsbord och att han får blanda morotsrivet, gurkorna och salladen från sin salladstallrik med i den här matportionen om han vill. Till det hummade han bara lite.

På hemvägen kurvade vi via Motonet i östra grannstaden. Det ska vara mera bildelar, vilket betyder mera mekande och skruvande.
Bisin min blev mäkta förvånad då jag gick med in i affären. Ja, det blev jag nog själv också, förresten.

Men, kolla, jag fyndade. Nu gäller det bara att ladda upp med massor, massor av korsord till julen, för nu har jag i varje fall pennor och reservpatroner. Tjohoo!

Från postlådan fiskade bisin min idag upp ett oläsligt brev!

Fy skäms på stadens vattenverk, som försöker smyga med förhöjningarna! Skicka ut brev, som inte går att läsa. Orsaken är att det är för dyrt att skicka två sidor sa chefen i en tidningsintervju. Hon menade säkert två ark. MEN! Det var ändå två ark i kuvertet! Det första arket innehöll bisin mins namn och adress och var i övrigt helt tomt. Där skulle faktiskt ha rymts flera av de där oläsliga tabellerna. Chefen skyllde också på marginalerna, men de är ju justerbara och går att ändra. Det där var en av de dummaste ursäkterna som jag har hört. Inte kan det väl vara så att personalen inte klarar av kontorsprogrammen i datorn?
Håhåja. Egentligen borde vi konsumenter ha ringt ner deras telefon och klagat och frågat vad det står i brevet egentligen.
Den här gången skyllde dock ingen på att svenskan inte får plats, så som man gjorde i vår västra grannstad. Läsarvänligt är inte brevet, så det gick det inte heller att skylla på, så som Naturhistoriska museet gjorde när de skippade svenskan!

Nu ska jag fixa lite läsbara Exceltabeller!

Önskar er alla en fin fredag!

Mommohobbyer

För det mesta är det enbart skräp, dumma påhopp och eländiga troll på nätet nuförtiden. För att nu inte tala om den artificiella intelligensen, AI, som lurar vem som helst att tro på vad som helst. 
Till all tur kan man ändå då och då hitta någonting, som värmer och gläder en. Det gjorde jag igår då jag kunde läsa om mommohobbyer ("mummoharrastukset"), som lindrar stress. Sju hobbyer räknades upp:

1. Trädgårdsskötsel
2. Stickning
3. Korsord
4. Att skriva
5. Fågelskådning
6. Bakning
7. Kortspel

Tjohooo! Ettan är inte direkt nånting jag sysslar med, utan det är mera bisin mins gebit. Men stickning, lösa korsord, att skriva, ja det gör jag ju precis nu, fågelskådning kan jag idka varje dag nu när vi har de nya fågelmatarna i bruk, det är sånt jag håller på med daglidags. Bakandet har det blivit lite mindre av, men till lillajul ska jag väl åstadkomma nånting? Kortspel diskuterade vi faktiskt med bisin min om så sent som igår. Jag sade att jag inte längre minns hur man spelade marjas. Det gjorde inte han heller. Det enda vi mindes med säkerhet är kortspelet åttan. Bisin min påstod att vi nånstans borde ha en bok om kortspel, men jag är inte alls så säker.

Det jag saknar från listan är umgänge med barnbarnen, men eftersom det här är hobbyer, som tilltalar unga är det helt förståeligt att barnbarn inte ingår. 

Idag har jag tillbringat en trevlig eftermiddag tillsammans med stickflickorna. Vi träffades hos G-M och hon hade som vanligt dukat upp med idel godsaker. Vi bjöds på baconpaj med paprika, tomat och getost samt jultårtor med äppelsylt. Eller kanske jag borde skriva julrosor, för så var de goda bakverken formade. En fröjd för både ögat och gommen.

Nu har jag lyckligtvis kommit en bit på väg med mitt tredje par  benvärmare. Jag är ivrig att få de här färdiga så fort, som möjligt. Men vem vet vad bisin min planerar, som sätter käppar i hjulet för mitt stickande.

Önskar er alla en fin torsdag!

Från väst till öst

Igår sent på eftermiddagen då jag satt och stickade och funderade på hur jag skulle anpassa mönstret, ville bisin min plötsligt att jag skulle söka en reservdel från Motonet. Han ville veta om delen fanns i västra grannstaden eller i den östra. Jag gruffade lite, för jag var mitt upp i stickningen och dessutom ville jag inte söka på telefonen, för det är mycket svårare än på datorn. Ja, och att starta datorn hade jag heller ingen lust med. Dessutom hade jag redan en gång varit tvungen att överge min stickning, då jag måste köra iväg till grannbyn och hämta hem bisin min.

Att söka bildelar på Motonet är inte precis min favoritsysselsättning, för det är svårt, alldeles för svårt för mej. Bisin mins logik går inte ihop med den som Motonet har. Igår gällde det att hitta en del inom gruppen Ohjaus (styrning), trodde alltså bisin min. Jag letade och letade, men den efterfrågade delen fanns inte där. Så jag slutade helt enkelt lyssna på bisin min och litade istället på mitt eget omdöme. Och se på sjutton, det fanns två exemplar på hyllan i västra grannstaden.

Så, nu skulle alltså bisin min iväg västerut och han ville gärna ha mej med. Jag var inte särdeles medgörlig, för det var så skönt att sitta i gungstolen och sticka. Bisin min lovade att han skulle bjuda på hamburgare och att vi skulle leverera kalendrarna. Det var det sistnämnda som fick mej att lämna gungstolen. Fort klä mig i stadskläderna och så iväg västerut.

Den här gången hade jag riktigt tur, för medan bisin min var till Motonet, fick jag strosa i Puuilo alldeles ensam utan hans sällskap. Visserligen hade jag stränga order om att inte köpa nånting annat än två fågelmatare i plast för under tio euro/styck och schampo åt bisin min. Han har tröttnat på att hackspettarna hackar sönder våra fågelmatare i trä, så nu får det bli plast, trots att jag är skeptisk. De är förstås enklare att hålla rena, när man kan spola av dem med vatten.

Lite olydig var jag allt, för jag kunde inte låta bli att gå och titta på julgrejerna.

Till min stora glädje hittade jag den här förpackningen med julkalenderetiketter. Så nu är det avgjort, det blir en julkalender också nästa år, fastän jag redan tänkte att jag nog inte ska göra såna där påsar längre. Tyvärr fanns det bara en förpackning!
När jag stod där och funderade kom jag i samspråk med en trevlig dam, som berättade att hon har så svårt att motstå de där julgrejerna. Ni vet klisterbilder, etiketter, kuvert, kort osv. Hon berättade också att hon redan hade varit i Tokmanni och köpt såna där julgrejer. När hon såg att jag köpte de där julkalendersiffrorna undrade hon vad jag skulle med dem och jag förklarade att jag brukar göra julkalendrar åt mina barnbarn. Då berättade hon att hennes barnbarn är sju månader gammalt och inte behöver nån kalender ännu.
Tänk vad ett litet köp kan leda till, ett möte och en intressant diskussion!

När jag hade fått varorna genom kassan och in i kassen, så dök bisin min upp som på beställning. Han tog hand om kassen medan jag förde bort kundvagnen. Vårt handlande gick verkligen geschwint!
Från Puuilo tog vi oss till dotterns. Henne såg vi då hon var på hemväg, så hon lyckades obemärkt smuggla adventskalendrarna in i familjens källare.
Flickorna fick syn på oss, klädde sig och kom ut och det gjorde svärsonen med, så vi hann prata en stund och fick höra hur det stod till med dem och vad de gjort.

Flickorna hade varit iväg och sälja julkalendrar tillsammans med mamma. De hade ännu några kvar, så jag köpte en för att understöda deras hobby. Kanske jag borde ha köpt flera? Men det här får räcka för i år.

Bisin min höll sitt löfte och köpte varsin hamburgare åt oss från mannen där vid torget. Bisin min köpte också två trip och sen körde han iväg till ett lugnare ställe där vi satt och åt i bilen och nästan kände oss som tonåringar på nytt. Jag har inte ätit hamburgare på jättelänge, så det här var riktigt gott med massor, massor av grönsallad.
När vi ätit färdigt var det dags att tanka bilen, för här var bensinen betydligt förmånligare än hemma i stan. Vi var hemma igen strax före klockan 20.30 och riktigt nöjda att vi kom iväg och att allting gick så snabbt och behändigt.

Idag kom bisin min hem från grannbyn mitt på dagen och sa:
– Nu ska vi fara.
Jag hummade lite för jag satt fortfarande i badrocken efter en varm skön dusch och jag hade precis kommit på hur jag skulle fortsätta med min stickning. Idag lovade bisin min lunch på Bensis i Fredrikshamn. Jag var minst sagt misstrogen, för klockan var redan så mycket att lunchserveringen garanterat skulle vara över då vi var framme.

Snällt följde jag ändå med österut och övergav min stickning. När vi var framme fick jag välja om jag ville till Nanso outlet eller Jysk. Jag valde det senare alternativet, för jag hade inte minsta lilla aning om vad jag skulle ha gjort i Nanso. Kläder är inte riktigt min grej, liksom.

Där i Jysk såg jag honom, Hermod. Det var kärlek vid första ögonkastet, trots att jag inte brukar falla så lätt. Men nu kunde jag inte motstå. ❤️

 

Han fick följa med mej hem. Bisin min tycker att Hermod är totalt onödig och kanske är han det, men...
Nu är det i alla fall lite pyntat här inför lillajul.

När jag kom ut ur affären med en plastkorg full av en massa småsaker, som kommer att behövas både som julklappar och i framtida kalendrar, så körde bisin min precis in på parkeringen. Tänk så samstämmiga vi är när det riktigt gäller!
Från Jysk körde vi raka spåret hem, ingen lunch ute den här gången inte. Lunchserveringen var förbi, så det var enklast att åka hem och laborera i kylskåpet.

Nu ska jag verkligen njuta av stickningen och hoppas att jag får sticka i lugn och ro! Och framförallt att det blir rätt och fungerar.

Önskar er alla en skön onsdag!

Ett UFO

Att gå på upptäcktsfärd i mitt hobbyrum är spännande, för där kan man göra oväntade fynd. Gladast blir jag förstås om jag hittar det jag söker. I min jakt på det rätta rosafärgade garnet gjorde jag ett överraskande fynd.

Jag hittade ett UFO (= UnFinished Object, alltså ett oavslutat projekt). Till skillnad från mitt förra UFO-fynd i MUUD-väskan så vet jag i det här fallet vilket mönster det är frågan om. Och ja, den mönstertidningen har jag till och med hittat. Ibland har jag minsann tur. Det här julsocksprojektet har legat i träda sedan december 2020. Nu skulle det nog vara dags att förvandla det till ett FUFO (Finished UnFinished Object, alltså avsluta oavslutat projekt). Fem års vila är riktigt tillräckligt, eller vad tror ni? Varför jag övergav den här sockstickningen vet jag inte. Troligtvis kom det nånting annat emellan, så som det gör ibland. Tur att jag har alla garnnystan som behövs till de här sockorna och att jag som sagt har mönstret. Jag skulle inte ha gillat att räkna ut maskorna i tomtemönstret. Brrr!

Önskar er alla en fin fortsättning på måndagen och på den nya veckan!

Glittrande lila benvärmare

I fredags fick jag färdigt ännu ett stickprojekt, nämligen ett par glittrande lila benvärmare.

Modell: Säärystimet, s. 58 i Käsityön ABC 11, Sukat lapaset & asusteet 

Start: 14.11.2025

Färdig: 21.11.2025

Garn: 7 bröder Kuura från Novita

Åtgång: 98 g 

Stickor: Nr 3 och 3½

Designer: Elin S⌀rung, Viking Garn 

Jag stickade igen falska flätor, resårstickningen lade jag till. Den fanns inte med i mönstret.
– Hur vet du att de där passar, frågade bisin min skeptiskt när han såg på mitt färdiga projekt.
– Nä, det vet jag inte, men det finns alltid nån annan som kan få dem då.
Så få se nu sen hur det går med passformen. Maskantalet tog jag från beskrivningen och där fanns åldern angiven, så man kan ju alltid hoppas på det bästa.

Igår berättade jag ju att jag letade efter puderrosa garn. Två gånger grävde jag i hobbyrummet och hittade där en massa annat intressant. Till sist satte jag mej ner och djupandades några gånger innan jag använde min hjärna. Jag hade ju faktiskt köpt tre extra nystan av det där rosa sockgarnet när jag var iväg till Vanda 8 november. Hur hade jag nu mitt i allt glömt bort det?
När jag hade kommit så där långt i mina funderingar var det ingen konst att hitta garnet. Lite ordning har jag alltså i mitt garnkaos.

Tack till stickväninnan V som tänkte på mej och bjöd ut ett nystan Nallegarn i precis rätt nyans. Tur för henne att jag hade hittat mitt eget garn igår. Ja, och tur för mej att jag inte utökade mitt garnlager igen!
Här har ni igen ett bevis för att stickare är vänliga och det bästa umgänge man kan ha. ❤️ 

Igår lade jag tre gånger upp maskor för ännu ett par benvärmare. Tre gånger rev jag upp alltsammans. Idag har jag igen lagt upp maskor, men inte ännu hunnit vare sig kontrollräkna dem eller börjat sticka på mitt nya projekt. Det får vänta lite för nån måste väl ta hand om disken också?

Önskar er alla en riktigt fin söndagskväll.

Lyckan finns i en påse

I morse knackade det på dörren då jag just satt mej ner med mitt frukostte och mitt korsord. Där stod yngsta sonen. Nu var det dags för oss att ge oss av österut, ända bort till östra grannstaden. Där spatserade vi i det stora gröna varuhuset i den tidiga morgontimmen.

Genast när jag steg innanför dörren fanns det till vänster garnlådor fylla med nystan till rabatterat pris. Sånt är inte alls hälsosamt för mej. Nu är det förstås så att mitt garnlager är mycket konstigt. Varje gång jag behöver grundfärger, som till exempel svart, vit, blå och grå då hittar jag enbart pastellfärger och lila garn. Nu när jag skulle behöva puderrosa garn hittar jag enbart garn i grundfärgerna! Det är ju helt enkelt inte klokt. Tyvärr är det så att bisin min städade på sitt vis när han ville ha bort allting, som störde honom. Det innebär att han skuffade in allting huller om buller i mitt hobbyrum medan jag var på sjukhuset och inte ens kunde protestera. Det är därför jag inte hittar någonting längre. Suck!

Jag besökte alltså ytterst tveksamt Kangas Keidas där i Prisma. Yngsta sonen hade lämnat mej ensam i en ytterst farlig situation. Jag hoppades förstås att jag skulle hitta rätt rosa nyans där i handarbetsaffären.

Jag kom ut med den här lilla papperspåsen där det står att Lyckan finns i den här påsen.

Och det är nog riktigt sant, för inne i påsen finns det här ljuvligt mjuka merinogarnet. Ett helt nystan på 100 gram, ett nystan som jag nu i eftertankens kranka blekhet inte alls vet vad jag ska göra med. Och inte vet jag heller vad jag ska göra om jag inte hittar den där puderrosa nyansen jag är ute efter. Suck! Det är farligt att få idéer i huvudet och precis veta vad man vill ha och hur det ska se ut.

Jag hann ännu nappa med mej hem den här tidningen. Knappast kommer jag nånsin att sticka de där fina sockorna, men vem vet.

Idag har vi kunnat njuta av ett bedårande vinterlandskap i solens sken. Det är så vackert med snövitpudrade granar och andra träd. Om inte yngsta sonen skulle vara helallergisk för julsånger skulle jag lyriskt ha brutit ut i sången Hej mitt vinterland. Men jag avhöll mej från den utgjutelsen. Det är bäst att inte fresta på hans nerver. Han är ingen julmänniska även om han varje år har sett till att ge julklappar åt oss alla. Jag är tacksam redan att få följa med honom till stora gröna varuhuset där i öst. Sur är jag däremot på beslutsfattarna i västra grannstaden, som vägrar ge bygglov åt Varuboden i Tarmola. Det är inte klokt. Argumentet att små affärerna försvinner från centrum är delvis sant, men ingen lanttis vill åka in till stadens centrum och råka ut för de ökända lapplisorna. Det går liksom inte att parkera där i centrum. Dessutom är det verkligen fusk att K får bygga en stor affär på västra åstranden. Visst är det konstigt?

Nu ska jag på nytt försöka hitta rosa garn till mitt nästa projekt. Håll tummarna för att det lyckas.

Önskar er alla en skön lördagskväll.

Hemmafynd

I måndags gjorde jag ett superfint fynd här hemma.

Jag hittade nämligen min Muudväska! Och kan ni tänka er, jag har inte ens hunnit sakna den!

Inne i Muudväskan hittade jag en liten projektväska och strumpstickor. Tjohoo!

Den här lilla fina projektväska har jag hunnit sakna en och annan gång redan.

Inne i projektväskan hittade jag den här påbörjade stickningen i Nallegarn. Vad månne det är tänkt att bli? Och varför är den övergiven och bortglömd? Är det så att jag gjort något fel i mönstret och inte har orkat riva upp? Ingenstans hittar jag nån anteckning om vad detta ska bli. Inte i mitt rutiga häfte och inte i min Exceltabell heller. I den sistnämnda brukar jag försöka hålla nån sorts ordning på mina projekt. Nog bäst att jag river upp det här och börjar på nytt med någonting annat, eller har ni andra förslag?

Lite ordentlig har jag i alla fall varit, för i projektkassen hittade jag både flätstickan och en varvräknare, som står på 3. Men det hjälper dessvärre inte så mycket när jag inte ens vet vilket mönster det är fråga om. Jag vet ju inte heller om det är tänkt som sockor, vantar eller handledsvärmare. Hmmm...

Trevligt att kunna göra fynd här hemma utan att besöka loppis och falla för andra frestelser! Själva Muudväskan är faktiskt ett loppisfynd. Jag skulle aldrig ha råd att köpa den till fullt pris. Då t duger det riktigt bra med Muminkassarna från mataffären för mej!

Nu är det dags för mej att försöka få färdigt de lilaglittrande benvärmarna och sen sätta upp maskor för ytterligare ett par benvärmare. Visserligen har bisin min gett order åt mej om att jag måste vara ute en stund, att han vill ha köttbullar av älgfärs och att jag ska baka jultårtor. Höh, jag är pensionär och tar order endast av barnbarnen! Så det så! 😊

Önskar er alla en mysig fredagskväll.