Kaviar och lördagskorv

Jippiii! Idag har vi gjort rekord! Bondens skattedeklaration lämnades in i grannstaden före klockan 13!!! Det ni. Två nätter tog det mig att få ordning på verifikaten, bokföringen och deklarationen. Puuuh! Skönt att det är över för denna gång. Hoppas jag kom ihåg allting.
Den insatta läsaren undrar förstås varför jag inte gjorde deklarationen på nätet. Jaa, alltså då hänvisar jag till far i huset, som... ja, ni får helt enkelt fråga honom. Sista inlämningsdagen var alltså idag.
 
Häromsistens när jag var i mataffären tillsammans med yngsta sonen såg jag henne på långt håll. Hon fina damen i päls. Vi hälsade förstås på varandra och sen skildes våra vägar ganska snabbt för medan hon stod och valde mellan kaviarburkarna, så smög jag snabbt som ögat ner ett paket med billig lördagskorv i min kundvagn. Inte så att jag precis skämdes, men...

Igår var det igen en underbart solig dag med blå, blå himmel och sol. Och vad gör jag då? Jo, jobbar förstås ända till klockan 21. Tänker inte ens kommentera hurudant väder som utlovats till helgen. Men det gör inget, för imorgon kväll ska jag iväg och nattsticka, så då sover jag väl bort halva lördagen? :)

Igår hade far i huset order att bege sig ut och fota så jag skulle ha lite material till kvällskursen. Och han lydde snällt.

 

Blå timmen

Och hur ska jag nu inleda det här? Jo, genom att för det första konstatera att jag INTE alls borde sitta framför datorn utan vid köksbordet och kontera verifikat. Suck och dubbelsuck!
Och för det andra, genom att konstatera att jag är en Idiot med stort I. Nåja stort I använder jag ju annars också, men...

Idag har jag hastat iväg till grannstaden för att starta upp vårterminens sista kurs. Lite spännande eftersom det igen var många nya namn och ansikten för mig. Minuset var just att jag skyndade mig iväg hemifrån efter en underbar morgon. Jag var framme kl 11.50 och kanslisten såg mäkta förvånad ut när jag i ett huj klädde av mig, kopierade kursmaterial och begärde min dagbok.
- Men, sa hon, inte börjar du ju än.
- Jo, klockan 12, svarade jag tvärsäkert.
- Näääe, sa hon lite tveksamt och började febrilt bläddra i Hellewi (kursdatabasen) medan jag själv drog fram min kalender och....
AAAAAAAAAAH, jag började ju faktiskt först klockan 12.30. Håhåjaaa, märks att jag varit ledig, kanske för länge?

I söndags var det en underbar solig dag, men jag kände mig lite blå. Det blir så när huset blir tomt och barnen försvinner efter intensiv och trevlig samvaro. Jag tror att jag aldrig kommer att vänja mig vid deras adjö. Inte så att jag skulle stå och snyfta och gråta när de åker iväg. Nej, inte då, men visst hugger det till i hjärtat varje gång. Och nu är ju då ingen av dem utomlands utan på hyggligt bilavstånd.
Samtidigt tycker jag ju att det är skönt här hemma på tumanhand med far i huset, att själv få rå om min tid, strunta i matlagningen de dagar jag inte har lust (nästan alla!), breda ut mitt pyssel och syssel på köksbordet, äta upp all glass själv osv. :)

Blå timmen i söndags var så vacker.

Lika vackert var det igår kväll, men då körde jag ju in till stan. Fotona ovan är tagna av far i huset.

Själv plåtade jag en blåmes efter att ha stått stilla länge, länge, länge. Och jag frös om fingrarna så mycket att det var svårt att låta bli att skaka.

En som var betydligt mera medgörlig som fotomodell var Lurvinge. Hon njuter av den värmande solen.

Idag har jag varit till Stickcaféet. Diskussionen böljade som vanligt fram och tillbaka. Idag var det mycket allvarliga saker, såsom sjukdom och död, som avhandlades. Men också förstås pågående projekt, inkommande nattstickning och utställning. Själv kommer jag inte att delta i utställningen med några sockor, för jag har inte stickat ett endaste par åt min mamma. Nu ska ni inte tro att jag är fräck med avsikt. Nej, ingalunda. Det är bara det att hon får sina hemstickade strumpor redan från annat håll. Hon är min hjälte, liksom far i huset. Han igen använder redan alla sina sockor, förutom det där ena paret som han tycker att är extra vackert. De strumporna har han gömt i bokhyllan.

Och så ett viktigt meddelande till er, som köpt Novitas nya garn Usva, färg 800. Om ni har fått partinr 4083 är det fel på garnet, hälsade Novitas kvalitetstjänst. En av stickcafé-deltagarna blev grymt besviken när hon drog ut garn från mitten av nystanet och hittade tunna konstiga trådar istället för samma melerade garn som fanns ovanpå nystanet. Men Novita redde tjänstvilligt och vänligt upp det hela och nya nystan är på väg till den drabbade.
EDIT: Enligt Novita är inte alla nystan från det där partiet förstörda. Så kolla alltså inne i nystanet hur det ser ut.

En virkad matta

Om nån skulle ha frågat:
- Vad har du gjort på sportlovet då?
Ja, då skulle mitt svar bli:
- Virkat en matta.
Och det är precis vad jag har gjort, virkat en matta och fått sjuk tumme på köpet. Annat jag gjort är att vara kulturell och besöka utställningen med Tildas tovade alster. Läst har jag också gjort, liksom stickat. Lite har jag jobbat extra på fritiden, också det kulturellt. Men framförallt har jag varit social och gladast av allt är jag över barnens besök nu i helgen. Härligt att ha dem alla här.
Och så har jag varit datorfri i dagarna fyra. Jätteskönt, men nu har det förstås hopat sig och massor av datorjobb ska göras. Tur att jag jobbar hemifrån idag. Men ikväll ska jag förstås iväg. Inte så att jag jobbar, nej, tack och lov för det, utan jag ska delta i The English Bookclub. I kväll ska vi diskutera boken Emma av Jane Austen och vi gör det förstås på engelska.

En liten vecka tog det mig alltså att virka mattan. Vågade inte virka utan beskrivning för jag har hört och läst så många historier om mattor som böljat hit och dit och vägrat lägga sig platt. Enligt beskrivningen så borde jag ha fuktat mattan och sedan låtit den torka på ett plant och luftigt underlag, men jag nöjde mig med att dra omkring den i snön igår. Därför ser den lite "vild" ut. Jag hoppade också över de sista varven i beskrivningen för mattan är redan nu 132 cm i omkrets och min mattrikå tog helt enkelt slut.

Modell: Kehrä-matto (Kehrä = spinna och matto är förstås matta. Visst är finskan enkel?) modell 61 från tidningen Suuri Käsityö 1/2012.  På Kauhavan Kangas-Aittas hemsida heter mattmönstret Aura-matto. Varför tidningen bytt namn på modellen vet jag inte.
Garn: Matt-trikå från  Kauhavan Kangas-Aitta Oy
Åtgång: 2 964 g
Virknål: Nummer 10

Men nu fick jag ett problem av större karaktär. Om jag avrundar 2 964 gram till 2 950 så blir det ju 59 nystan á 50 g, inte sant? Och om jag ska lägga undan 2,50 €/50 g så kommer jag upp till 147, 50 € och så då 2,- för färdigt alster = 149, 50 €. Jösses, det blir en dyr matta. Hur sjutton ska jag nu göra?
Hmmmm... Men för att komma ikapp Tilda och hennes sparbössa (ja, ja, jag vet att man inte ska göra jämförelser, men...) kanske jag ska bli skuld till min sparbössa?
Ja, så får det nog bli och så rundar jag av det till 150 euro. Inte ska jag ju knussla med mina egna tillgångar, eller hur? I december får jag ju sedan skörda det jag satt undan.

Mera garn

Aj, aj, aj, min högra tumme är sjuk. Jag har virkat matta som besatt. Vill ju ha den färdig. Bara nio varv kvar nu, men det är tungt att virka med tians virknål och stadig trikå. mattan blir större och större i min famn.

Hoppas att ni inte fick hicka eller blev skrämda av min tuffa rubrik.
Nej, jag har inte köpt garn, inte alls. Jag fick ett litet nystan i tisdags.

Hela 18 gram väger det. Fick det av Dessa på Stickcaféet. Det ska bli virkade stjärnor till Lovisa församling. Skall vara färdiga i höst, närmare bestämt i november, så jag vågade ta emot nystanet. Kan bli ett bra lagomprojekt i sommar.

Nästa veckas fredag blir det igen nattstickning. Jihaaa! Funderar redan på vilka UFO:n jag ska ta med eller om jag ska koncentrera mig på endast en stickning? Men i så fall vilken? Kanske Dagasjalen? Nå, det är ju över en vecka dit ännu, så jag hinner fundera. Ska bli jättekul i alla fall. Hoppas det kommer massor av kreativa människor.

- Kan du verkligen hålla dig? Köper du inte alls garn, frågade min hulda mor i tisdags när vi talades vid i telefon.
- Ja, jag kan. Har inte köpt nånting alls på tre månader.
- Men alla nyheter? Och alla vårens vackra färger? Hur kan du motstå dem?
- Nå, det verkar vara mycket grönt nu i vår och det är ju inte riktigt min färg, svarade jag. Men varifrån fick jag det där med den gröna färgen? Är det faktiskt en trend nu i vår? Eller råkar alla handarbetsbloggar jag läser just nu vara inne i en grön period?

Men vad ska matte göra med det här då?

Hooked

- Jag tog den nästsista, sa min stickväninna igår och visade fyndet.
-Åååh.
Nu blev det att snabbt omprioritera vad jag skulle göra efter gårdagens stickcafé. Tänk om jag blev utan? Här gällde det att vara snabb i vändningarna. Jag ville ju också ha en uggla, eller njaa, vänta nu lite...

Veckans stickcafé var som vanligt välbesökt och intressant. Jag träffade en massa bekanta på caféet, också sådana som inte är med och stickar. Och förstås fanns det igen snygga karlar där. Den ena, fotografen, mötte jag nästan i dörren. Han vare sig hörde eller såg mig utan rusade bara iväg tillbaka till redaktionen. En och en halvtimme senare såg jag en karl med lockigt hår från grannstaden. Vi skakade hand och talade rätt länge med varandra. När jag gick efter andra koppen te försökte en äldre gentleman fånga min uppmärksamhet, men jag var så inne i mitt virkproblem att jag inte kom mig för att ens hälsa. Skäms på mig. Senare när hans fru dök upp så talade jag förstås med båda två. Som sagt, jag är ju lite blyg och vågar ju inte titta på alla möjliga karlar så där bara. Men jag måste nog skärpa mig. Folk kan tro att jag är högfärdig om jag inte hälsar.

Jag hade med mig både mattan och herrhalsduken och tur var det, för jag körde som sagt fast med virkandet. Hur vi än läste virkbeskrivningen med gemensamma krafter fick vi ingen reda i hur det skulle göras. Nån trodde att det kunde vara fel i beskrivningen och att jag skulle vara tvungen att leta reda på nästa nummer av tidningen. IIIIK! Hur skulle jag hitta den?
Idag när jag tittade på tidningen och beskrivningen jag kopierat därifrån insåg jag att jag är en klåpare med stort K. Jag hade i kopieringen lämnat bort sista mönsterraden. Inte konstigt då att det inte blev till nånting. Till råga på allt var varvet innan fel virkat. Så idag har jag repat och virkat på nytt och har nu sjuk tumme. Kan det räknas som idrottsskada så här på sportlovet?

Are you hooked? frågades på pärmen till Simply Crochet-tidningen nr 2. Självklart är jag det och haaaa, jag fick den sista när jag rusade iväg till mataffären.

Vilken tur jag hade! Ugglan följde med på köpet. Den ger mig koll på virknålsnumreringen i mm och US hook sizes.
Inne i tidningen finns massor av både ögongodis och roliga, vackra samt nyttiga grejer.

OM jag verkligen hade mina restgarnsnystan så här snygga och ton i ton, så skulle jag genast göra en sådan här vårkrans åt mig. MEN nu är ju då verkligheten en annan...

Den här tycker jag att är så vacker och jag skulle gärna virka den. Men då skall man igen ha tillräckligt med garn av huvudfärgen. Tror inte precis att här har använts enbart restgarner.

Och när jag nu ändå höll på, så nappade jag också den här från tidningshyllan. Undrar om min stickväninna missade den?

Tre bamsingar

Igår hade jag plötsligt lite på en timme tid att slå ihjäl. Vad gör jag då? Sätter mig ner och stickar på herrhalsduken? Tar hand om den översvämmade diskbänken? Tar itu med drivorna av smutstvätt? Jagar dammråttor med snabeldraken?

Bah, vem skulle nu vara så förståndig? Inte jag i varje fall, glöm det! Jag hade ju hunnit fundera en del på vad jag skulle ta mig till med vändagsgåvan. Och samtidigt ringer far i husets ord någonstans i bakhuvuudet: "Du måst tömma lagret framför verandadörren". Jo, jo, snart är det vår och sommar och... ja, det behövs alltså fri passage till verandan. Lydig som jag är satte jag igång och nystade tre trikåhärvor.  Och det är heller inte riktigt min grej, nystandet. Höll på att flippa ur redan med den första härvan. När jag hade ungefär halva kvar av den där kilos härvan började det förstås trassla och far i huset vägrade blankt att hjälpa till. Lika hjälpsam brukar han vara när jag klagar på att jag vill ha/måste få en nystvinda.
- Det borde nog finnas en uppe på vinden, säger han hjälpsamt. Men inte att han letar reda på den och underlättar min fritid. Nej, icke. Lika lite som han kommer till skott med diverse hembyggda nystvindor som han har planerat. Suck! Vad är det för vits med naturbegåvning om man aldrig använder sig av den? Jag bara frågar.

Men dum är jag inte, ibland dock envis och jag förstod ju att nu var det två stolsryggar mot varandra som gällde och så bara nysta av hjärtans lust.

Och nu har jag då tre bamsenystan med trikå, ungefär tre kilo att göra av med. Färgen är mycket mörkare, oxblod, än vad kameran ger vid handen. De ryms knappt i plastförvaringen.

Senare på kvällen när jag återvänt från mitt arbetsuppdrag, så måste jag ju bara börja virka på en matta.

Min startitis är svårartad och seg. Hjälps inte. Så alltmedan Tilda flitigt tar itu med sina UFO:n börjar jag på nya projekt.

Vändagen

- Bah, fnyste far i huset igår.
- Sånt där tjafs, sa han om vändagen.
Ändå blev han jätteglad när jag kom hem och gav honom två Fazers blå.
- Jag har nu int någo åt dej.
Nä, nå det hade jag ju inte väntat mig heller.
Far i huset körde iväg österut ända till Fredrikshamn. På hemvägen kurvade han in via Motonet i Kotka. Själv stannade jag hemma och hade det riktigt skönt. Eftermiddagen förgylldes av yngsta sonens snabbvisit.

När far i huset sent omsider kom hem hade han faktiskt med sig en present åt mig, kan ni tänka?

Han visste att jag inte skulle bry mig så mycket om choklad och sånt, så han hämtade hem en sådan här plastgrej, Storage Tub. Hurraaa! Förstås är den här inte lika fin som Tildas handarbetskorg, men jag skall ha den här till lite annat, så...
I den här ska jag nämligen förvara de där stora nystanen far i huset gav mig i julklapp i höstas. Inte alla förstås, men de som behövs för ett projekt åt gången.
Hurra för en så fantastisk karl!

Jag köpte också rättvisemärkta tulpaner igår. Hade först tänkt ge dem till min mamma, men hon fick istället en ros i kruka. Nu pryder buketten köksbordet här hemma.

Och det är ju riktigt mina färger. Lika ivrig som Carita är med tulpanerna kommer jag ändå inte att bli. Jag tänker inte köpa en ny bukett varje vecka. Nästa bukett kommer väl först till påsken?
Våren för mig är takdropp och fågelkvitter.

Och av mina flitiga kursdeltagare fick jag den här igår:

Idag hittade jag ett vackert halsband från Våga i postlådan. Härligt med vänliga människor.

En smal halsduk

I söndags började jag sticka på en smal herrhalsduk. Egentligen har jag inte alls tid med det, men...

Hade med den till  stickcaféet i tisdags. Ville veta om den är för smal? Eftersom jag skall ge bort den funderar jag också över om det här yllegarnet är för stickigt? Vidare funderar jag på om jag borde kombinera yllegarnet med nåt tunt mohairgarn och byta till grövre stickor? Nu just känns det som att storlek 3½ på stickorna är alldeles för tunt. Det kommer att ta evigheter innan jag har fått ihop 180 cm. Nåja, det är ju de första tio centimeterna som är värst, inte sant?

Sidestepping Cowl

Han stirrade. Det var ingen tvekan om saken. Han satt i soffan i grannrummet. Jag kände mig lite olustig. Borde jag känna honom?
Vid "mitt" runda lilla bord på dagens stickcafé IRL satt tre damer. Två av oss hade stickningarna framme, den tredje bläddrade i en sockbok och en sticktidning.
Jag försökte försiktigt snegla i ögonvrån. Stirrade faktiskt den där vackra unga mannen med långt hår och skägg på mig? Gjorde han det? Eller stirrade han på någon annan? På den lilla flickan vid grannbordet, som inte fyllt ett år ännu? Eller hennes söta mamma?
Jag försökte skaka av mig hans blickar och fortsatte sammanbitet att sticka på min smala herrhalsduk, som jag började på i söndags.
När det var dags att gå, kom han fram till mig och frågade på finska:
-Är det här nån sorts stickklubb?
- Jo, ropade vi alla förtjust. En karl hade uppmärksammat våra händers flit. Tänka sig.
- Vi är här varje vecka, sade vår ledare Dessa.
- Kom med nästa vecka, lockade jag.
- Nej, jag kan inte, svarade han och fortsatte:
- Jag är inte härifrån.
Till saken hör att han hade en fin hemstickad halsduk runt nacken och en vacker stickad mössa på huvudet.
Tur (eller var det synd?) att caféet stängde på riktigt och vi alla var tvungna att skingras. Hur skulle det annars ha gått?

I lördags fick jag min halsvärmare färdig. Ljuuuuvligt garn, mjuk och skön runt halsen.
De strategiska måtten är 23*17 cm.

Modell: Sidestepping Cowl, mönstret från Knitting 2013 Calendar
Garn: Aurea från teetee, 50% baby alpacka och 50% silke
Åtgång: 50 g
Stickor: Nr 3, 40 cm rundstickor

I sparbössan: 2,50 € för 50 g garn och 2 € för slutfört projekt = 4,50 €, som jag rundar av uppåt av bara farten, så en hel femma i sparbössan. Det växer långsamt, men säkert i min egen takt, som inte är supersnabb precis.

Lite oklart vad jag skall göra med den här halsvärmaren. Bli med den själv eller ge bort den? Hmmm, se där nånting att grubbla på istället för att kasta ögon på unga män! :)

Julafton, redan?

Slutet av veckan har varit som julafton här i huset. Ska återkomma lite senare till det, men allra först...
Visst hör jag pukor och trumpeter? Öronbedövande fanfarer? Jodå, och ryggdunkningar får jag. Varför? Ja, nu måste jag få skryta. Jag har varit så duktig. Ni kommer nog inte att tro mig, men jag har INTE köpt ett endaste ett nystan med garn på hela tre månader. Fantastiskt, inte sant? Ni trodde inte att jag skulle klara av det eller hur? Haaaa, säger jag, men jag gjorde det. Tänk om jag inte längre är en garnaholic? Det där med att jag skulle vara garnoman bara är löst prat? Nåja, snart kommer jag väl nog ändå att... hmm å andra sidan, om jag har kunnat hålla mig i skinnet så här länge så...

Och frestelser har jag nog utsatts för, tro inte annat. I onsdags när jag var iväg till Helsingfors för att delta i en workshop, Digitala in- och utgångar, var jag tvungen att gå förbi FiinaNeule hela två gånger. Och det var rea och det var minusprocenter och de har garn från Gedifra och... suck
Men det gick alltså riktigt bra. På väg till workshopen gick jag på garnaffärens motsatta sida och på återvägen rusade jag iväg till Kampen (vilket fånigt namn på busstationen, förresten). När jag satt i bussen hade jag endast tre minuter till godo. Puuust. Skulle ha fått vänta över en timme till nästa buss, så tala inte om att åka kollektivt med mej. För att kunna göra det måste det också erbjudas möjligheter. Till råga på allt är det förstås dyrt, 44 euro tur-retur. Huuu, men det står arbetsgivaren för. Tack för det.

När jag anlände till Kampen hade jag lite tid till godo och var tvungen att handla lite frukt och dricka till lunch. I mataffären hittade jag de här två tidningarna:

Simply Knitting gillar jag. Simply är liksom perfekt för mig. Inte för att den där mönsterstickade slipovern på något sätt kan betraktas som nånting enkelt precis. Med Simply Knitting följde ett måttband i form av ett turkost katthuvud. På ena sidan är det centimeter och på den andra inches = tum. Så nu kan jag hålla löftet till min stickväninna. Hon tänker lära sig att sticka på engelska och jag har lovat att lära mig virka på engelska. Då kommer min turkosa katt att vara guld värd.
Och sedan är det ju bara en tidsfråga innan vi tar itu med tyska beskrivningar, inte sant?

På torsdagen var jag i mataffären i stan och då hoppade de här två tidningarna ner i köpvagnen:

Allers köper jag faktiskt mest för A-korsordets skull. I det här numret fick jag dock lära mig att det heter halsvärmare och inte halskrage som jag felaktigt trott. Engelskan är inte alltid så lätt minsann. Stickbilaga står det på Året Runt, så då måste jag ju bara... Nå, ingen fara mamma blir glad för lite extra läsning så den kommer nog till ett gott hem efter att jag rivit ut mönstren. :)

När jag kom hem på torsdagen mot kvällen väntade den här på mig:

Där fanns en hel del intressanta modeller. Syr gör jag ju inte så... Den modell jag genast skulle ha velat sticka var den där ljusblå babykoftan, men...

Och så randades fredagen och vad händer då? Jo, senaste numret av Novita dimper ner i postlådan. Och vilket nummer sen...

Hela 81 modeller att sticka eller virka och många som jag föll för omedelbart.

Och så härliga vårfärger bland garnnyheterna. Inte sagt att jag kan avhålla mig från att låta bli och köpa...

Och sådan bredd bland utbudet av mönster. Här Sisko-modellerna för oss "större flickor". Tunikan till höger är stickad i bambugarn och jag började riktigt fundera om den skulle vara ett tänkbart "evighetsprojekt" i sommar?

Med den här mängden sticktidningar är det ju inte alls konstigt att det känns som om det är julafton redan.

Stickcafé IRL

I tisdags hann jag med en snabbvisit på stickcaféet i stan. Det var som vanligt jobbet som satte käppar i hjulet. Vi firade Bokbytarhörnans invigning med Runeberg i tisdags.
Och nu talar jag alltså om stickcafé IRL. Brukar ju delta i Facebooks stickcafé också, men det är online.
Om ni inte vet vad IRL betyder så är ni i gott sällskap. Det visste inte jag heller i tiderna när jag tog mina första stapplande steg på chatten. Skriva och skoja kunde jag redan då, men vissa förkortningar tog mig på säng. Så när personen långt borta på andra sidan skärmen skrev att den träffat någon IRL trodde jag i min enfald att det handlade om Irland och hummade väl nåt artigt till svar utan att bli så där särskilt ivrig.
IRL är en förkortning av In Real Life, alltså i verkliga livet, inget som händer i cyberrymden.

På stickcaféet är det alltid trevligt. Nu var där igen två nya damer, varav jag kände den ena från förut, men den andra var en okänd storhet för mig. Många olika saker är på gång och jag tycker alla är jätteduktiga. Sockor är det som stickas överlägset mest. Och vilka sockor sen!

Här ses flitiga händers verk. De gula härvorna i bakgrunden är växtfärgade.

Så vacker vante, härliga tossor och rejäla sockor.

Finländsk fårull.

I stickcaféet får man alltid hjälp. Här hjälps två damer åt att reda ut en trasslig härva. Ser redan nu framemot nästa tisdag och stickcafébesök.

 

Smittad

Som katten runt het gröt cirklade jag först runt härvan med Cascades Heritage Sock Yarn. 75% merinoull, 25% nylon och går att tvätta i 30 grader. Så mjukt och skönt.
Det kunde väl inte vara så farligt om jag bara nystade? Då hade jag inte ännu påbörjat nånting nytt.

Men nystanet var så läckert och ropade: Kom hit, lägg upp, sticka! Och jag har inte makt att motstå såna lockrop. Innan jag visste ordet av var den första mönsterrapporten stickad.

Men lätt är det inte att försöka se på TV eller umgås tillika som mönstret ska följas. Igår fick jag riva upp två gånger. När det trasslade till sig en tredje gång insåg jag att det var bäst att lägga undan stickningen och krypa ner mellan lakanen.
Så trevligt att sticka lite mönster igen att jag inte riktigt skulle ha tid med jobbet nu. I onsdag ska jag iväg till huvudstaden. Tyvärr tror jag att den här stickningen inte lämpar sig i bussen? Och då kan det ju hända att jag bara MÅSTE starta ett nytt projekt igen. Tror ni att jag är smittad av Tilda?

Ett litet misstag

OOOPS! Det är ju bokköpsstopp här i huset, men...
Ja, alltså igår råkade den här underbara grytlappsboken ramla ner i vår postlåda. Jag hade "glömt" att avbeställa den från bokklubben. Och nu kan jag absolut inte återsända den. Hur skulle det se ut? :)

Den är helt ljuuuvlig. Hantverksföreningen Taito Uusimaa har samlat in mönster på grytlappar och gav i höstas ut boken.

Så många fina mönster att jag blir alldeles yr i huvudet. Skulle vilja testa på allihopa på en gång. Jag är faktiskt lite svag för virkade grytlappar. Det hänger ihop med att min mormor i tiderna lärde mig virka just grytlappar. Hon hade sånt tålamod med mig och såg alltid till att resultatet blev snyggt. Hon lärde mig virka picot, stolpar av olika slag och när jag var nio år virkade jag en solgul topp, som jag faktiskt har kvar i min garderob än idag.
Hon lärde mig också att virka dukar och läsa diagram, att virka tredimensionellt och hon sockerstärkte mina skålar och fäste alla garnändar. Hennes guldfärgade virknål nr 4 är en dyrgrip i min ägo och handarbetsintresset ett av de finaste arv jag fått.
Om ni vill se flera enskilda bilder från boken rekommenderar jag Virveriikkas blogg. Den är på finska, men det finns ju googles översättning och då får man sig ett gott skratt på köpet! Skämt åsido, bilderna säger allt.
Själv är jag glad att jag klarar mig behjälpligt på tre språk; svenska, finska och engelska. Har ni tänkt på hur många handarbetstidningar det skulle bli om jag ännu klarade av tyskan? Franskan?

Apropå tidningar, var i morse iväg till mataffären, som är granne till sonens affär, efter lite mjölk. Ja, alltså det var mjölk jag skulle ha och lite bröd för det blir nog inget bak här i morgon. Jag har smittats av Tildas åkomma, startitis. Så nu när jag borde bli av med en hel del projekt tänker jag istället enbart på att starta nya och struntar totalt i hushållet.
Så här såg en del av innehållet i matkassen ut, verkar inte vara mjölk för att nu inte tala om bröd,

men ordet stickextra kräver ju nog en åtgärd av mig, liksom ett köpbeslut, inte sant? Nu har jag köpt Allers' lösnummer så länge att jag riktigt börjar fundera på om jag borde prenumerera på den? Men det är ju nog inte stickextra i varje nummer så...

Trots gårdagens lilla snedsteg i min avhållsamma månad, nej, men hej vänta nu, det var ju faktiskt redan februari igår. Jihuuuu! Jag har klarat av att inte köpa en endaste bok under hela januari månad. Det ni!
Luktar det där skryt? Nä, inte ännu, men nu: Har INTE köpt ett endaste nystan garn på två månader. Visst hör jag pukor och trumpeter nu?

Ingen rea

Förra veckan, närmare bestämt på tisdagen, upptäckte jag till min förvåning att jag INTE alls varit på rea-uppköp. Ni vet de där efter julen reorna. I det skedet visste jag ju inte ännu om den kommande resan till grannstaden.
Jag drabbades av ett lindrigt panikanfall. Visst måste ju jag som ansvarsfull medborgare konsumera så att den finländska ekonomin hålls i gång? Tänk om min vägran att köpa diverse prylar gör så att de ekonomiska kurvorna störtdyker?
MEN vad ska en garnoman och bibliofil, som har köpstopp på det bästa hon vet, då handla? Ja, vad? Det var den stora frågan. Inga teknikprylar det är för dyrt. Dessutom har jag satt ett ultimatum på far i huset, ingen tv i köket innan det är renoverat = det kommer inte in en tv där under min livstid, som det nu ser ut.

Lite surfande gav svaret. Förstås behöver jag pärlor som var nedsatta med 20%. Vem skulle nu inte behöva sådana?
Nå, inte jag kanske, för förra gången jag testade med pärlor blev det bara pannkaka av alltihopa och jag fick riva upp allting och plocka bort pärlorna, som jag först trätt på med en ängels tålamod. Brrrr!
Men skam den som ger sig och i en av mina mässfyndsböcker hittade jag hur man kan virka på pärlorna medan man stickar. Så nu var det bara att beställa pärlor. Och fort skulle det gå för klockan var redan 20 och rean skulle ta slut klockan 22.

Och så här gick det när en total pärlidiot fyndade 200 tjeckiska glaspärlor, 5 mm. Om dom här går att använda vet jag inte, för som sagt, det här är inte riktigt min grej. Men nånting måste jag ju få fynda, inte sant? :)