lördag, juni 22, 2013

En liten midsommartripp

Oj, oj, oj, klockan ½4 var jag i säng i morse. Huhuh, inget för en gamyl som mig. Har varit lite halvdurrig hela dagen för vår lilla midsommartripp igår tog på.
Att åka iväg någonstans på midsommaren är en tradition från mitt barndomshem. Det var inte precis alltid vi kom iväg just på helgen men dagarna där omkring, oftast efter helgen för min far, salig i åminnelse, var taxiföretagare och körde hela helgen.

Igår kväll vid 21-tiden fick vi den strålande idén att vi skulle åka iväg på vinst och förlust tillsammans med min mor. Sagt och gjort. Jag ringde mamma, som aldrig säger nej till ett äventyr. Hon hade redan tidigare deklarerat att hon skulle vara uppe hela natten och beskåda både solen och supermånen. Vi skulle bara ta en liiiten, liiiten tripp så vi hade inte rustat oss med vare sig matsäck eller badkläder eller handdukar.


Mamma fick förstås sitta framme bredvid chauffören, hennes svärson. Själv satt jag i baksätet och fungerade både som hovfotograf och en något vilsen kartläsare. Med jämna mellanrum skulle jag dessutom ta ställning till mycket svåra frågor i korsningarna när chauffören frågade och vartåt nu då.

Fotograferande tog en rivstart då vi redan efter knappa 1½ km från mammas såg en uggla.
Försiktigt fotade jag den först med bilfönstret nere och sedan steg jag ur bilen och önskade intensivt att jag hade haft ett bamse teleobjektiv, men...

Färden fortsatte mot Kouvola, som i dagens läge är en jättestor kommun, Finlands tionde största. Undrar om landsborna i Jaala känner sig urbana överhuvudtaget?

På vägen passerade via Koria, där Novitas fabriksbutik ligger. De har till all tur öppet dygnet runt. Tänk er vilken katastrof det skulle bli om allt ens garn tog slut under helgen. Brrrr!

Eftersom Inge hade namnsdag igår funderade far i huset i nästan två hela sekunder om vi skulle vika in där på en glass, men han fegade ur och fortsatte till Kuusankoski och därifrån till Voikka. I Voikka finns många tomma fabriker och man kan ana ett visst förfall. Det är eländigt det som kallas utveckling och som slår ut en massa människor och företag.


Hux flux bestämde vi oss för att köra till Itis. Där finns en vacker röd 300-årig träkyrka och en av de bäst bevarade byamiljöerna vi har här i landet.
Där hittade vi Virta bro, som går över Kymmene älv. Bron byggdes år 1963.
Supermånen speglade sig vackert i älven och röken dunstade från midsommarbrasan.
Sen blev den stora frågan: Varthän efter detta? Mot Jaala styrdes kylaren och vi njöt av de vackra vyerna och solnedgången i orange och röda nyanser.
Och så en ny bro. Det fanns en tid när våra barn var yngre och vi ofta begav oss ut på små överraskningstripper och en tid bongade vi faktiskt broar. Från baksätet hördes ett unisont stönande: "Nej, inte en bro till (igen skulle det heta på högsvenska)."
Det där med broar tycks sitta i alltjämt, åtminstone hos oss föräldrar.

 
Så vackert och rofyllt. Här kunde vi ha stannat hur länge som helst. Den ljusa natten framskred och vi fortsatte färden mot Vierumäki. Mitt ute i ingenting tvärnitade chauffören och letade febrilt efter en nedfart för detta måste ju undersökas.
- Nej, dit far vi int, ropade min mor förskräckt när det bar brant utför med bilen. Men förstås måste vi ju bara ta oss en titt.
Vad i hela fridens dar kunde detta vara? Nå, far i huset visste genast att det är "nippunosturit", men vad det heter på svenska vet jag inte. Det är alltså kranar som lyfte stockarna när de skulle flottas iväg på Kimola kanal.
Hit under berget flöt stockarna. Nivåskillnaden är stor.
Kranarna står numera övergivna. De byggdes på 1960-talet och har inte använts sedan år 2002. De ägdes förr av Jaala kommun, som numera ingår i Kouvola. Infon om kranarna hittade jag på sidan Ruosteinen.com. Mycket spännande man kan stöta på längs små vägar.
Kimola kanal skall renoveras och bli 16 meter bred. Den kommer att förbinda Konnivesi i Heinola med Pyhäjärvi i Kouvola. Så har de förtroendevalda i respektive kommuner bestämt nu i vår.

Björkar hör den finländska midsommaren till. De här bugar sig mot Kimola kanal.
Midsommarbrasor hör också till den finländska traditionen. Vi såg mängder av dem längs vägen.
Bron i Vuolenkoski.
Supermånen i Vuolenkoski. I bakgrunden ett kraftverk och tyvärr inte en sommarrestaurang, som jag önskade.
Om ni riktigt kikar kan ni kanske få syn på min mamma med svärson! De lämnade av mig för att fotografera och fortsatte sedan in på ett fint bostadsområde. Mamma var orolig för mig. Tänk om det skulle komma nån och fara iväg med mig. :)

Sedan blev det för mörkt att fota. Vi åkte längs Salpausselkä åsen till Lahtis där vi tog in på det nattöppna ABC i Renkomäki. Det var hög tid för en nattmacka.
Det var lugnt och skönt på vägarna. Inte en polisbil såg vi till, men en hel del glada midsommarfirare. I synnerhet i Vuolenkoski där vi körde förbi en proppfull pub/krog. Vi vågade inte stanna för vem vet om min mor alls skulle ha haft lust att komma därifrån sedan.










1 kommentar:

Ulla Anderstedt sa...

Vilken trevlig midsommarutflykt med vackra bilder från solnedgångar och måne.
kam