Trägen vinner, kunde jag konstatera i går kväll då jag efter nio, oj, nu låter jag precis som ett finlandssvenskt TV-program!, tog mig i kragen och började fästa trådändar för glatta livet. Och simsalabimsala så var den eländiga tröjan äntligen färdig. Och jag sydde till och med i knappen, den enda. Det ni! Tur att jag för ett antal år sedan besökte loppiset Manhattan i Åbo och där hittade tuber fyllda med olika knappar. Tyvärr köpte jag enbart tre stycken, borde förstås ha köpt flera, men ni vet hur det är när far i huset går vid ens sida...
Men som sagt, skönt att jag hittade en knapp som passade perfekt. Skulle ha varit lite snopet att få allting annat färdigt och sen suttit knapplös där och väntat på vardagen. Undrar hur lång tid det skulle ha tagit för mej att sen få den knappen isydd.
Och här är den nu: Den förskräckliga spräckliga (=brokiga) tröjan.
Modell: Ursprungsmodellen finns i tidningen Moda nr 5/2007, modell nr 22. Jag har gjort lite egna anpassningar, bland annat en virkad sektion.
Garn: Juniper från Sirdar, färgen Oregano
Åtgång: 474 g
Stickor: Nr 6
Virknål: Nr 6
Det blev för lång tid att spara projektet, för nu hade jag inte riktigt grepp om vad och hur jag ursprungligen hade tänkt. Tyvärr gick det inte att riva upp stickningen, så det var bara att bita ihop och fortsätta till det bittra slutet. Svärdottern var tröstande idag och sade att hon har sett värre! :)
Jag misstänker att det här alstret hamnar i Samarias loppis. Kanske nån då får nån nytta av det här spektaklet.
Och nu kära vänner, påminn mej om att:
1) ALDRIG mer köpa garn som verkar intressant. Nej, det skall nog vara lite mera vanliga sorter och kvalitéer härefter.
2) ALDRIG lämna ett projekt åt sitt öde i fyra år = börja inte på något nytt innan det förra är färdigt. Undantaget då sockstickning ifall det behövs till någon bussresa eller dylikt.
Det positiva är att nu har jag då tömt en projektväska, men hej, vänta nu... det betyder ju att nu finns det liksom en tom väska som väntar på.... nej, nej, nej, inte börja på något nytt ännu. Nej, dags för följande UFO-projekt, också det från år 2011!
Men nu, nu är det dags för korvgrillning och lite coleslaw.
4 kommentarer:
Wow, din familj är verkligen full av beundran när det gäller dina handarbetade alster...haha! Bra gjort att ha avslutat ett projekt:)
Tack! Känns verkligen skönt att ha fått det projektet färdigt.
Ja, familjen är fantastisk! ;)
Oftast ser dom på det jag gör med stor skepsis.
Men man ska väl aldrig säga aldrig...?
Och så upprepar jag mig - att du KAN och ORKAR sticka - jag är full av beundran.
Kram!
Tack för det! Och nej, osvuret är ju alltid bäst.
Skicka en kommentar