Med mamma

Igår var jag tillsammans med mamma hela halva dagen och roligt hade vi. Det är alltid bra att vara ute lite och lufta på sig. Vi klarade av Apoteket, mataffären, Café Vaherkylä, Servicehuset Esplanad och Tokmanni. Visst var vi duktiga?

I mataffären var det kul. Där träffade jag många datakursister och fick höra både om söndriga datorer och spännande nyanskaffningar. Alla väntade ivrigt på höstens kommande kurser. Härligt.

Jag träffade också stickvänninan B, som ivrigt läser min blogg och efterlyser mera spännande resor eftersom jag verkar hamna på så intressanta ställen. Väl hemma berättade jag för far i huset att det är bäst att han börjar planera följande tripp för mina bloggläsare kräver att få reda på allt om nya smultronställen. Märk väl, jag använde pluralformen för att det skulle ta skruv. Han började muttra nåt om Puumala och därifrån kanske man ännu hinner till... Låter lovande, inte sant?

Nästa veckas resa med minstingen, som skulle bli hemliga resan, har nu förvandlats till min önskeresa, det vill säga, jag får själv bestämma resmålet. Ååååh, hur ska jag kunna det, för det är så svårt. Men minstingen har redan ett förslag på vart vi kan åka. Kan ni gissa vart den snälla sonen tänker ta mig?
Inte till något av de här ställena i varje fall.

Igår fick jag också erbjudande om att inkommande vecka åka lastbil till Tavastehustrakten. Och sjutton också, jag nappade inte på erbjudandet. Tänk vad mycket roligt jag hade kunnat fota uppifrån lastbilshytten. Men dessvärre är inkommande veckas program fullspikat. Far i huset har bjudit in tyska gäster, jag ska iväg på viskonsert, far i huset vill ha ytterligare gäster och så ska jag iväg på den där resan, så jag vet inte när jag ska hinna med nånting alls.

Från resor till stickning, idag fick jag äntligen bakstycket avmaskat, så nu ska jag bara blocka styckena och sedan sy ihop dem. Stickväninnan B sade att hon inte heller har stickat mycket nu i sommar och mamma sa att hon är trött på att både sticka och läsa. Så jag tycks inte vara ensam om svikande sticklust. Skönt för jag började redan bli orolig.

Idag har jag varit ute i ogjort väder. Satt alldeles ensam på parkeringen till festplatsen. Inte en människa i sikte, endast suset i träden och fågelkvitter hördes. Jag började googla med telefonen. Tänk om jag var på fel plats? Nä, ingen info om någon sommarfest nånstans överhuvudtaget på nätet. Började ringa, inget svar här och inget svar där. Till sist fick jag tag i föreningens ordförande. Festen var framflyttad med en månad. Snopet.

Häromkvällen såg vi faktiskt en riktig regnbåge som gick över hela himlen. Tyvärr försvann den så fort att jag inte hann ställa in för panoramafotografering.

Tror ni att det finns en skattkista här vid regnbågens slut? Eller är det en kista full av garn?