Varmbröd

- Vem är det jag talar med, köparen, frågade hon på klingande österbottniska.
- Nej, jag är hans man, stammade jag och rodnade av skam. Tur att det inte var ett videosamtal.
- Nej, nej, jag är alltså hans kvinna, försökte jag febrilt.
- Köparens?
- Nej, nej, jag är hans hustru.
- Köparens?
- Nej, nej, säljarens.

Milda makaroner! Kan ett samtal till en myndighet börja mer förvirrat. Det lät som om min hjärna skulle ha smält bort och runnit iväg. Och ändå har vi inte precis haft någon sommarhetta att tala om. Till all tur fick vi min identitet utredd och likaså ärendet. Och dottern ska nog inte komma och påstå att det är så lätt att fylla i dom där blanketterna. Bah! Det fanns en hel del oklara punkter kvar. Nu får vi då hoppas att blanketthelsiket är slut för denna gång.

Det är inte enbart min mamma som kan det ena och det andra i köket. Den unga husbonden han kan han med. Häromsistens försåg han oss med varmbröd.

Försvinnande gott. Ja, alltså det här är förstås redan slut. Men det gör inget för nu har vi fått ett surdegsbröd, som han har bakat.

Idag är jag ensam hemma ända tills minstingen kommer från sitt jobb. Skönt. Nu är det ingen som ger order om allt jag borde göra nu när jag ändå är ledig. Ledig och ledig, både igår och i förrgår gick hela förmiddagen åt till datorjobb, så...

Dagens planer är dock solklara (även om solen här nu just kommer och går mellan molnsjoken) jag ska gymnastisera! Det ni. Men först ska jag stänga av datorn och få på diskmaskinen, sedan ska jag gnugga de små grå och hoppas att hjärnvindlingarna fungerar som de ska idag.
Ha en riktigt skön onsdag!