Semesterresan

Så där ja, då var årets semesterresa överstökad för den här gången. Den skedde i onsdags tillsammans med minstingen, som i år endast har två dagar semester. Han bytte ju jobb i mars i år, så...
Lite före nio startade vi och hemma var vi strax efter 20.30. Precis lagom lång resa alltså och ändå hann vi med mycket.

Och nu måste jag varna känsliga läsare. Här finns många foton (51 stycken tror jag, mest för min skull så jag ska komma ihåg och ha lite ordning på dem) så det blir ett lååååååångt inlägg. Hoppa över allting som inte har med handarbete att göra och kolla in slutet så får ni se underbara garner. Om det blir lite långtråkigt med midsommarfirande i regnvädret kan ni ju alltid återvända till inlägget och kanske läsa från början.

Vi inledde med att åka till stan och där äta frukost på Café Vaherkylä. Är det semesterresa så är det och då ska man ju få nån sorts hotellfrukost, inte sant? Sen åkte vi till mataffären och fyllde kylväskan med drickor och frukt och så full tank och iväg.

Vi styrde kylaren norrut och fortsatte efter ett vederkvickande stopp i Mäntsälä. Vi inhandlade lite bröd inför helgen och tog en liten drickpaus. Vi var ju på semester och hade ingen som helst brådska.

Vi fortsatte alltså norrut och hamnade småningom här:

Kan ni gissa var?

Jo, här i Parola. Minstingen har ju besökt ett liknande museum i grannlandet så förstås måste han få bekanta sig med hemlandets pansarmuseum.

Och nu, nu ber jag om ursäkt men här kommer en del militaria foton, som sagt om ni är känsliga hoppa över, alternativt ropa på karln i huset och låt honom läsa vidare. :) Och så hoppas jag att den här sidan inte nu blir satt under militär granskning på grund av alla pansarvagnsnamn jag kommer att nämna. Och jo, man har tillåtelse att fota precis allt i museet, så det så.

Själv är jag livligt intresserad av allt möjligt och då i synnerhet av historia. Att dessutom ha glädjen att få gå runt med minstingen på det här stället är rena rama lyxen. Han förklarade allt om kanonrör, infraröda lampor, utvecklingen av pansarvagnarnas (eller stridsvagnar som svenskarna säger) tillkomst och produktion. Han visade på hål där fordonen blivit träffade och han svarade på alla mina dumma frågor.

Själv har jag besökt det här museet en gång för många herrans år sedan. Då var den nästyngsta så liten att han var livrädd för alla soldatklädda skyltdockor och gallskrek, så jag fick sitta utanför på en bänk medan de äldre barnen gick runt i museet tillsammans med fadern. Nu har området förstorats och minstingen var imponerad. Det var större och bättre än han hade förväntat sig.

Utanför museet går det att gratis stifta bekantskap med denna MT-LB. Den är rysk och här fick man krypa in i vagnen och känna på hur det skulle vara.

Inne i den gamla hallen fanns många intressanta vagnar. Det här är en fransk, en Renault FT från år 1917. Männen klädda i grönt, som skymtar i bakgrunden är en grupp militärer, som fick guidad tur. Under tiden vi var där hann det dyka upp ytterligare en grupp militärkillar.

Här i förgrunden är en brittisk Vickers-Carden-Loyd Mk VI

och här är en Vickers-Armstrongs 6 ton Tank. Av någon orsak lyckades britterna i början inte riktigt bygga bra pansarvagnar. Men det tog sig så småningom.

En rysk T-26. Finnarna tog många ryska pansarvagnar i beslag under andra världskriget.

Kvinnornas roll i fält var förstås att sköta om maten och sjuka. Dessutom fanns det luftvärnslottor som vaktade i tornen och larmade om fiendens flyg nalkades.

I Finland fanns det också en hel del tyska Sturmgeschütz vagnar. Det här är en III:a.

Här en amerikansk White M 2.

Det är trångt i gamla museihallen och finns mycket att se på, men vi vandrade vidare och mellan de båda hallarna hittade vi de här:

En finsk Sisu,

en finsk Patria AMV

och en brittisk Humber "Pig". Visst ser det ut som om den skulle ha ett ögonpar?

Här har minstingen klättrat upp på en rysk T-72. Det här är en av de vanligaste pansarvagnarna i världen idag. Nu är vi alltså i den nyare hallen där också de nyare pansarvagnarna finns.

Så här ser det ut inuti. Trångt så det förslår.

Och härifrån skjuter man i en T-72.

Så här ser det ut i den amfibiska pansarbandvagnen BMP. Den har alltså propellrar på sidan och kan därför "köra" i vatten. Vagnen är avsedd för trupptransporter. Lite trångt kanske?

I dörren finns en extra tank för bränsle så man inte råkar ut för tom tank mitt ute i ingenstans. Hur säkert det nu sedan är att sitta längst bak om den tanken exploderar vill jag inte ens tänka på.

De svarta slangarna är gasmasker, som kan dras ut vid behov.

Rysk T-54.

Mera ryskt. Den här gången en BTR-50 PK.

Och så här ser en rysk PT-76 ut.

Här en svensk Landsverk Anti II.

Utomhus fanns hur mycket som helst att se på.

Här är ett torn, det vill säga överdelen av en pansarvagn, som fått ta emot en hel del träffar. Varje träff är förklarad på infotavlan.

Kanonröret i ryska ISU-152 är för otympligt.

En rysk KV-1-KB-1 från år 1942.

Finnarna förbättrade säkerheten på vagnen genom att svetsa på lite mera pansar. Här ser man lagren.

Stormkanon BT-42 rysk.

Och så en tysk, Panzerkampfwagen IV Ausführung J.

Under en presenning och bakom avspärrningsband finns en pansarvagn som håller på att rustas upp. Är ni intresserade hinner ni ännu på kurs.

Comet Mk I Model B, brittisk.

En bro.

Stridsvagn med minröjningsfunktion T-72 M1 + KMT 6M2 EMT 7, rysk, tillverkad på licens i Tjeckoslovakien år 1987.

Rysk pansarskyttebandvagn BMP-1K.

M4 Sherman, amerikansk med 75 mm kanonrör.

Ilmari korsu = skyddsrum.

I det här skyddsrummet skulle 20 man rymmas. Antar att de sov i omgångar.

Här en lätt spaningspansarvagn, rysk T-70.

Här ett krigsbyte en lätt rysk stridsvagn, T-50, som endast tillverkades i 65 exemplar. Den var för dyr och komplicerad. Den här användes på finska sidan i fortsättningskriget.

Mellan stammarna ser ni ett pansartåg.

En tysk pansarvärnskanon 75K/40 användes från år 1943.

I maskinhallen fanns det många intressanta saker, motorer, växellådor, en tank osv.

En rysk T-20 Komsomolets motor.

Rolls-Royce Meteor Mk I A, brittisk pansarvagnsmotor, som är en vidareutveckling av Rolls-Royce Merlin flygplansmotorn.

Scania-Vabis 1664/11, svensk vätskekyld fyrtakts förgasarmotor med torrsump.

Om ni nu tror att ni har sett allt från museet så glöm det. Jag tog ju över 270 foton, så ni har sett endast en bråkdel. Men bra så. Om ni vill stifta bekantskap med en del av vår närhistoria rekommenderar jag varmt ett besök här. Vid avfarten till Parola (Hattula) från Tammerforsmotorväg står en Leopard 2A4 och sen är det bra skyltning ända fram. Ni kan inte missa.

Och nu lämnar vi Parola pansarvagnsmuseum för denna gång och övergår till annat.

Vid vår sena lunch konstaterade vi att vi är ca 30 km från Toijala (Akaa) så vi knappade in en adress jag har koll på och hamnade här.

Och som den hyggliga generösa gosse minstingen är så följde han snällt med mej in i affären. Han har ju vanan inne. Han gnällde inte en endaste gång utan tittade sig storögt omkring och var mycket intresserad av maskinerna (vävstolar och liknande), i synnerhet av en kardningsgrej. Och jag är imponerad över att han vet vad den skall användas till.

Och jag var mycket måttlig i mina anskaffningar. 125 gram av detta ljuvliga garn Claire, som består av 74% alpacka och 26% silke ska räcka till en stickad sjal.

Och så nappade jag åt mig ett nystan av det här granna Molla-garnet, ett 18-trådigt fiskegarn står det på banderollen. Men visst heter det fiskargarn?
Det är Molla Mills som har designat garnet och skulle jag nu varit uppmärksam på det samt faktum att det går att tvätta i 60 grader hade jag tagit några nystan till och virkat ett sängtäcke. Det står på banderollen att det är 500 gram i det här nystanet, men jag undrar allt för det känns lättare än ett paket kaffe. Måste kontrollväga i morgon.
Sen köpte jag ännu en lila metallvirknål nr 3 och strumpstickor av björk, nummer 2½.

När vi var färdiga i Toika var det ännu för tidigt att styra hemåt så vi valde mellan loppiset i Tavastehus och Ideapark i Lembois. 

Eftersom det var enbart 20 km till det mastodontiska köpcentret och minstingen aldrig hade varit där så åkte vi helt enkelt dit.

Det är så stort att det aldrig verkar ta slut. Trötta blev vi också av allt vandrande och småningom tappade vi fokus. Men jag fick tag på min duschgel i Body Shop och så fick jag besöka Teknikmagasinet. Det sistnämnda stället är mer eller mindre ett mecka för varje datanörd. Jösses, vad det finns många intressanta, men också många stolliga och framförallt onödiga grejer där.

På hemvägen var vi riktigt nöjda ända tills vi insåg att vi borde kanske ändå ha kollat in klädutbudet på allvar. Vi behöver ju nånting presentabelt till augustimånads inbjudan. Och det var ju rea och vi hade ju vår chans... men kläder, bah... inte är vi intresserade av sånt!

Och nu, tack för att du orkade så här långt.

Jag tar paus över helgen och önskar er alla

EN RIKTIGT SKÖN MIDSOMMAR!

Glöm inte yllesockorna!