Liljevisan

I söndags regnade det ju mest hela dagen här hos oss. Till kvällen klarnade det upp och då satt jag bänkad i paviljongen i Liljendal. Det var dags för den årliga Liljevisan. Programmet var högklassigt, omväxlande och bra. Visor kan ju vara vad som helst och det finns olika genrer med allt från sjömansvisor, shanty till country och jazz. Däremellan ryms traditionella visor med glimten i ögat och en lustig knorr i sista versen, finstämda lyriska visor, som får ögonen att tåras, självutlämnande ironiska visor och visor som berättar en historia. Min bänkgranne i söndags tyckte att bäst är om man får lyssna till en blandning av alla de här och det håller jag helt med om. För mej personligen har texten alltid haft stor betydelse och jag är tidigt inväxt i visor och schlagers, men också psalmer med en far som sjöng med i kyrkokören.

Det roliga med viskonserter är att det är så avslappnat och att det inte handlar om att håva in pengar utan mera om att dela med sig av sångglädjen. Publiken trivs och det är nära och intimt. Liljevisan brukar bjuda på bra framträdanden och så var det också i söndags.

Konserten inleddes av Wesley Koivumäki och Stella Jonasson (ordförande för Visans Vänner i Östnyland r.f.). De startade med Morgonen ljusnar i en något upphottad version, fortsatte med den vackra Stormskärs Maja av Lasse Mårtenson och avslutade med min favorit Av längtan till dig, skriven av Åsa Jinder och Cajsa-Stina Åkerström. Åkerström kommer att medverka i Allsång på Skansen inkommande tisdag. Hoppas att jag har tillfälle att se på det programmet.

Wesley avslutade sedan i ett solonummer om en vådlig fiskefärd där han fick en sjöjungfru på kroken.

Sedan äntrades scenen av Jan-Erik Andelin, piano, Mats Fontell, gitarr och munharpa samt Robert Lemberg på kontrabas. Fontell firar 40 år som trubadur i år och gav tidigare en bejublad konsert i Borgå. Han öste ur sin rika visdagbok och delade med sig av sina visskatter. Allting kan bli en visa om man blott har förmågan att se. Det var lite jazzigare stuk på det här framträdandet. Lemberg på kontrabas var fenomenal. Samspelet mellan de här tre fungerade bra. Hoppas få höra dem på nytt snart igen.

- År ni redo för den Brittiska invasionen, frågade Maria Lindström när de här damerna i sina bästa år från Sverige startade efter pausen. Här uppträder Anna Döbling, Lolita Ray, Maria Lindström och Anna Bemhom från Sverige. De trakterade flera instrument och sjöng både egna och andras visor och till och med två schlagers, Regniga natt och Lugnare vatten. Alla damer har också egen solokarriär.

Döbling har jag stött på i andra vissammanhang för det är många som tolkar hennes visor. Det var riktigt trevligt att få stifta närmare bekantskap med henne nu i söndags. Brittorna framförde bland annat Döblings visa Vem som helst. Sången handlar om kärlekstörst och desperation över ensamheten när man vill vara två.

Ett stort tack till Visans Vänner i Östnyland och Lovisa stad för en fin konsert med vackra visblomster. Nu får jag vänta ett helt år till nästa konsert.