Östresan

Oj, så var det fredag igen och en hel vecka har försvunnit. Vart tog den tiden vägen? Knappt hinner jag stiga upp, bädda sängen, sköta disk och tvätt innan det är dags att krypa ner mellan lakanen igen. Känner ni igen er?

Nå, i ärlighetens namn hinner jag nog med lite annat ibland, sånt där roligt som små dagsturer lite hit och dit i närområdet. Igår var vi iväg österut, far i huset och undertecknad tillsammans med dottern och hennes sambo. 

Och nu innan jag förivrar mej, alla foton är den här gången tagna av far i huset, så om ni vill låna eller kopiera måste ni tala med honom först.

Vår första anhalt var den kejserliga fiskestugan i Langinkoski i Kotka.

Det var Rysslands kejsare Alexander III och hans hustru Dagmar från Danmark, som vistades här. När Dagmar konverterade till grekisk-ortodoxa kyrkan fick hon namnet Maria Fjodorovna. Kan vara bra att veta så ni inte går vilse i kungalängderna. På den tiden kom nästan hela Europas kungligheter faktiskt från Danmark.

Här i storstugan bjöds gästerna till bords. För att få gå omkring här i museet gäller det att ha på sig plastöverdrag på skorna. Annars skulle det vackra plankgolvet vara nedslitet för längesedan.

Gediget träarbete, nånting helt annat än dagens Ikeamöbler. det här möblemanget kräver dock utrymme.

Köket är litet. Undrar hur stor tjänstestab de kejserliga hade med sig under sin vistelse i Langinkoski. Kanske de ville vara mera privat utan hovets alla regler?

Kejsarinnan hade en egen liten kammare på nedre våningen. Kejsaren en något större kammare bredvid köket.

I övre våningen finns sovrummet.

På älvstranden finns bastun och en jordkällare.

Koski betyder ju fors och utanför stugan forsar Kymmene älv fram.

- Du får inte gå dit, hojtade dottern åt far i huset när han tog sig ut på en udde för att få närbilder.

 

Nån simstrand kan man ju inte direkt tala om här, men fiska kan man ju. Själv skulle jag nog stortrivas här invid vattnet, att lyssna på dånet och känna vattendroppar stänka mot ansiktet.
Forststyrelsen håller på att snygga upp området runt fiskestugan och det finns trevliga vandringsleder för den hugade. Här finns också ett café, men vi hade inte tid för vi skulle vidare österut.
Om ni alltså känner er lite rastlösa en dag, så rekommenderar jag varmt ett besök i Langinkoski. Det är nära, det är kultur och historia, det är fint och det bjuder förutom på vandringar också möjlighet till fiske.

Vi körde alltså vidare österut och hamnade i Fredrikshamn. Där på väggen i RUK:s museum ståtar svärsonens namn. Han var primus i sin kurs. Inne i museibyggnaden beskrivs Finlands reservofficersutbildningens olika skeden. Under kriget var utbildningen utflyttad, men från år 1948 har Officersskolan verkat i Fredrikshamn.

Ute i utställningshallen finns de större föremålen och se så omtänksamt, en stol att vila sig på och en fläkt ifall det är svettigt och hett. Längst borta försvinner dottern ut ur bilden.
 

Nu hade vi ju inte minstingen med som militariaexpert, så nu får ni nöja er med att veta att det här är en rysk pansarvagn...

... och det här är en Pasi. Om flickor hade fått göra värnplikten när jag var ung hade jag nog valt att bli Pasi-förare. Tycker att det skulle vara häftigt. Tror ni att det är svårare än att köra traktor eller skoplastare?

Mittemot museet finns förläggningen och utanför den står den här tyska pansarvagnen.  Och det här är ett gedignare bygge än den ryska vagnen.

Från Fredrikshamn och RUK-museet styrde vi hemåt. Men först skulle vi besöka Disas för våra magar knorrade.
Trots gps i bilen, en iPhone och två Samsungar tog det ett tag innan vi kom rätt. Sen bjöd svärsonen på lunch och vi gick nästan vilse i den stora affären.
Stort tack till dotter och svärson för en trevlig dag.