söndag, juli 05, 2015

Önskeresan

Vad gör familjens två äventyrare under sommarens hetaste dag? Jo, förstås åker de här tokstollarna iväg på en liten dagsresa i en bil utan luftkonditionering. Svettigt värre.
- Om jag har lovat dej en resa på fredan så har jag, sa minstingen då jag försökte flytta på vår resa till nån okänd dimmig horisont. Vad kan en stackars mamma göra annat än lyda gossens order? Det här skulle ju bli MIN resa med stort M, min önskeresa, som minstingen gav i födelsedagspresent. Visst är han urgullig?

Och nu, innan ni läser vidare så med tanke på ert eget välmående utfärdar jag en liten varning. I inlägget finns garnporr!! Akta er så ni inte blir bitna och får en släng av måste-ha-mera-garn-sjukan.

Och ni som tänker skvallra om innehållet i det här inlägget för far i huset måste sluta läsa här. Tack!

Minstingen och undertecknad startade vår önskeresa i fredags, som kanske borde heta dåraktiga resan, med ett besök i Café Vaherkylä. Vi kunde ju inte frångå traditionen med frukost på stan, som vi inledde när vi åkte iväg på vår semesterresa i förra månaden. Minstingen körde iväg till Sökö i Esbo. Och vet ni vad som finns där?

Jo, den här affären. Och dom har garn vill jag lova, hur mycket som helst och i vilka kvaliteter som helst. Det här är himmelriket för en garnoman eller en svår plåga för ens anförvanter. Ni som är skarpsynta ser dessutom att det är rea i affären och trikåremsorna kostar endast 6,95 €/kilo.

Finlands största garnaffär på 700 kvadratmeter i två våningar. Det ni! Nu var det ju verkligen tur att det var så hett att jag inte alls gick nerför trapporna till andra våningen. I den här affären, Menita Outlet, får man betjäning på svenska, åtminstone fick jag det i fredags. När vi var där så befann sig också självaste ägaren på plats. Han fyllde hyllorna med de ljuvligaste garner från Rowan. Men stopp och belägg. Jag skulle inte ha sådant den här gången. Nej, det skulle jag ju då rakt inte.

Däremot skulle jag ha Fabel. Detta är tänkt till ett sjal-projekt. Om inte till ett sådant får det väl bli strumpor eller något annat. Min mamma tror förresten att jag har en massa sjalar redan för att jag så ofta köper garn till sjalar! :) 400 gram


 Och sedan blev det lite svårt. De här skulle jag väl strängt taget inte ha, eller hur? Men...ja, alltså de borde passa både som garn till sjal eller strumpor eller...  
200 gram



Men jag kan ju inte enbart ha "flickiga" färger, eller hur? Så då måste jag ju köpa de här också. 200 gram

Men nej, grönt är inte alls min färg, så då måste jag ju bara ha nånting som är mera mina färger, inte sant? 200 gram 
Åååh, hjälp, nu blev det på tok för lite garn, borde ha två nystan till för att kunna genomföra det önskade projektet. Suck. Enbart 100 gram.

- Här, sa minstingen och lade de här i min korg.
- Jag betalar dem. Du får dem i födelsedagspresent, fortsatte han. Precis min färg och det fanns endast två nystan i hyllan, så därför vågade han ta dem. Har ingen aning om vad de här skulle kunna användas till. Jag kommer att klappa om dem lääänge, lääänge. 200 gram

Förutom garn så har dom ju en massa annat som en handarbetsmänniska behöver. Och jag behöver förstås rundstickor. Såna kan man aldrig ha för många av, i synnerhet inte när de man har fastnar i evighetsprojekt som på något sätt vägrar bli färdiga.

Och ifall det nu nån gång skulle bli en sjal, så visst måste man ha en sjalnål då? Och när man som jag inte kan välja får det bli två!
Huh! Det där tog på, så vi satte oss i bilen igen och tog rejäla klunkar med mineralvatten innan vi styrde till köpcentret Iso Omena, som också finns i Esbo och låg lämpligt till på vår hemväg. Riktigt vad vi nu skulle där att göra var lite oklart för något storshoppande var det inte fråga om för vår del. Så vi strosade lite planlöst omkring, dök in i posten (ja, alltså det finns ett riktigt postkontor där) köpte lite frimärken, strosade vidare till Suomalainen kirjakauppa (bokhandel) så minstingen fick en ny bok att läsa. Jag försökte verkligen uppbåda både kraft och mod till att gå in i klädaffärer och kolla om jag skulle hitta nånting att sätta på mej. Trots alla superreor, så... tja intresset från min sida var lika med noll. Snart blir det panik för jag har inte köpt kläder på över ett år!!! Duktigt inte sant? Ser ni alltså en trasmaja på stan härefter så vet ni att det är mej ni träffat på. Ingen fara alltså, jag har bara slitit ut mina få plagg! :)

Lunch åt vi på Chico's. Och det var verkligen gott och vi fick betjäning på svenska! Sedan tog vi oss ner till parkeringshallen och där hittade vi Punnitse ja Säästä (Väg och Spara på svenska)-affären. Åh, nej, här fanns vad som helst, allt från japanska snacks till vildris och en hel del däremellan. Och så vi vägde och så vi handlade. Och så nöjda vi var att vi hittat åtminstone en affär som vi tillsammans kunde bli lite så där småvilda i.

Sen bar det iväg österut via Ogeli i Åggelby, Helsingfors. Och vet ni vad där finns? Jo, förstås, Lankamaailma och dit styrde vi stegen. Vid det här skedet började dock minstingen titta förundrat på mej. Hade jag tappat allt vett och förstånd? Skulle jag utsätta mej för ytterligare en garnaffärs himmel och helvete?

Jo, det skulle jag förstås för jag skulle ha bomullsgarn. 
Här 1 000 gram bommix bamboo.


Och här blend bamboo, likaså 1 000 gram. Skall användas till nån sorts tröjor, kanske topp, eller...
Och här ett oväntat fynd, tjockt härligt bomullsgarn, som kan användas till mattor, korgar osv. Jag behöver ett stolskydd och det ska jag väl kunna virka? 1 000 gram

Nu började minstingen lite tappa tålamodet med mej, slängde de här nystanen i korgen och sa:
- Här har du ditt julröda garn och nu far vi.
100 gram

Nu fick jag små panikrysningar, tänk att vara tvungen att lämna affären innan jag hunnit se på alla garn, för att nu inte tala om att klappa på dem!! I rena ångesten över att lämna detta ljuvliga ställe så nappade jag de här två nystanen med bouclegarn från Svarta fåret åt mej. Hmmm, jag skulle ha klarat mej med ett nystan... 400 gram

Och verktyg har man aldrig för många av. Fråga bara av far i huset så får ni höra! :)
Men hur som helst, den här behöver jag.

Och om jag nu räknade rätt, så har jag utökat mitt garnlager med 4 800 gram. Huu! Jag måste låta undersöka min hjärna. Nånting har slagit slint där. Tror ni att det är allvarligt?

På hemvägen konstaterade minstingen att nu är det garnstopp för min del. Jag får inte köpa ett nystan till innan jag stickat upp minst 50% av det jag redan har. Hick?
- Av det som jag köpte idag alltså, frågade jag förhoppningsfullt.
- Nej, av hela ditt lager.
- Men jag vet ju inte hur stort det är. Inte kan vi räkna på det sättet.
- Vi får göra en inventering.
- Öh, njaa, nääe, kanske inte nu just i sommar när det är så hett.

Huh! det var nära ögat! Jag som har gömt allting så det ser så lite ut. Snart får jag väl lov att gömma nystan hos mina stickväninnor?
Dock, visst ska minstingen ha en stor eloge för att han snällt följt med sin mamma till tre stora garnaffärer inom loppet av dryga två veckor. Det är tufft gjort.

Och nu go vänner lär det inte bli nya färder på en låååååång tid för min del. Tror jag alltså. Men om nån frågar: Vill du följa med till _ _ _ _ _? Gissa vad jag svarar? Jo, tack, när startar vi.












4 kommentarer:

Birgitta Kiljander sa...

Nu är vintern räddad fina saker.

Inge sa...

Ja, det ser faktiskt ut så.

tilda sa...

Jag fick en stark längtan efter regniga höstdagar när jag såg sina härliga garnhögar...tänk att sitta och sticka medan det knastrar en brasa i bakgrunden!

Inge sa...

Härligt. Såg att din to-do-lista gapade tomt, så kanske det är dags och dra fram nån liten virkning?