Så mycket roligt

Oj, du milde, hur mycket roligt, härligt och trevligt kan man ha på en gång, eller egentligen på en och samma vecka? Kan man få för mycket av det roliga? Nä, icke då. Men låt mej ta det hela från början.

- Här, det har kommit nånting till dig, sa sonen i måndags då jag bakade och plockade undan om vartannat när han kom från postlådan.
- Äh, jag vill inte ha några räkningar nu just.
- Ja, men det här gillar du nog, envisades han.

Och visst blev jag ju jätteglad då jag äntligen vågade se på min post, ett kort, ett riktigt kort med posten, hurra!

Tack för det! Så roligt att få annat än tråkpost.

Vi hade alltså tre gäster från Tyskland i måndags och det var riktigt trevligt. Far i husets småkusin förstår svenska och talar finska (ja, och förstås talar han tyska), som hans mamma har lärt honom. Hon bördig från Finland talar förstås alla tre språken, det vill säga svenska, finska och tyska medan hennes vän som också var med endast talar tyska samt kan säga några ord på engelska. Så ni förstår att det var ett riktigt språkbad på gång.

Med gedigen hjälp av sonen hann jag få allting städat och hann till och med baka en rabarber-jordgubbs-smulpaj och en sådan här kaka:

Vit chokladkladdkaka med jordgubbsgrädde och jordgubbar. Mycket uppskattat. Receptet hittade jag i Hemmets Journal nr 25/26 2015, men det finns också på deras hemsida. Och det är ett garanterat succérecept eftersom jag redan fått kopiera det två gånger till hugade bagare.

Annat vi hade på bordet i måndags var karelska piroger med äggsmör och dominokex, som också uppskattades eftersom de inte går att få tag på i Tyskland. Men det gör däremot Finncrisps surskorpor, som vi även bjöd på tillsammans med lite olika ostar. Så det blev en trevlig och intensiv kväll.

I tisdags dök det upp ytterligare två kort i postlådan från släkten i västra Nyland.

Tack för dem. Jag tycks vara populär! :)

På tisdagskvällen tog jag mej till Skeppsbron och fick njuta av en fin viskonsert.

 Henrik Huldén fungerade som speaker och han har ju talets gåva.

Och jag hade den stora glädjen att få njuta av Frida Andersson live. Härligt!
"Visan är inte finkultur, men kultur när den är som finast." Och visor är nog det vackraste som finns om sångarna är lika skickliga som systrarna Andersson. Om ni aldrig har varit på viskonsert så ta er till Liljendal söndagen den 26.7. Jag lovar, ni kommer inte att ångra er.

Och igår, ja igår var det då middagsbjudning med nio personer vid matbordet. Unga husbonden hade rullat ett otal köttbullar medan hans sambo hade tillverkat vegetariska dito. Han hade också med sej ett nygräddat surdegsbröd, som gick åt som smör på heta stenar. Och så vi njöt av bullarna, moset, sallad och diverse annat tillbehör. Och ja, förstås också av det spirituella sällskapet. Min mamma fick med ålderns rätt agera bordsäldste. Stackars  borgå- och ekenäsbor. De vet inte vad de gick miste om.

Till efterrättskaffet dök det upp ytterligare fyra gäster och det var bra för jag stod hela dagen i köket igår och bakade. Så det fanns igen vit chokladkladdkaka, den här gången med vispad grädde och hallon, mockarutor, bulle och dominokex på bordet. Och som pricken över i.et, den här

Brittatårtan. Och tro det eller ej, i början av kvällen var faktiskt hela den gula brickan fylld med tårtan. Jag bakade nämligen bottnarna i två långpannor. Brittatårtan hade alltså god åtgång, så det var knappt att jag hann fotografera den. Men det är bra att den gick åt för det här är färskvara och ska ätas genast.
Och så fick jag igen ett kort. Den här gången från Tenala. Tack för det.

Nu har det varit så mycket roligt den här veckan att jag undrar hur den ska sluta?
Dagens strategi är i alla fall att ta hand om resten av gårdagens disk och sedan ligga ytterst lågt och försöka att inte göra så mycket alls idag. Få se om det lyckas. Lite jobb måste jag väl nog klara av först ändå...