Vappen

Vet ni vad som är det bästa med lördagsmorgnar? Ja, lediga morgnar överhuvudtaget? Jo, man kan stiga upp redan klockan sju och vara klar med sina arbetsuppgifter redan före klockan tio. Tjohooo! Så är det för mej just nu. 
Här återstår endast en sista koll i databasprogrammet för våra kurser och att få på en tvättmaskin. Efter det så tänker jag vara ledig!

Och nej, jag tänker inte gå ut och kratta. Jag har minst tusen ursäkter för att slippa det. Nej, jag tänker göra precis det som min mamma svarar när jag frågar vad vi ska göra för kul idag då. Hon svarar:
- Sticka, sticka, sticka.

Visserligen kliar det lite i fingrarna att få sortera i hobbyrummet, men... se nej, det får vara idag och ännu hela nästa vecka. Så det så!

Nu önskar jag er alla en riktigt Glad och skön valborg!

Blogg 100/61

Som små solar...

... lyser tussilago ute i naturen...

Idag har jag varit iväg till grannkommunen med min hulda mor och sonen på Valborgsbrunch. Det var riktigt gott och nu har vi det liksom över och kan ta det lugnt och sticka resten av helgen.

- Vad håller du på med för nytt, frågade faktiskt min mor.
- Öh, nytt? Jag? Ingenting.
- Men har du inte sockorna färdiga ännu?
-Nääe, jag hinner ju liksom inte.

Nä, mjödkokning, kursplanering, e-post, nån sorts städning, gäster, torget... ja, jag vet inte allt vad och plötsligt stupar jag i säng igen.
Mamma skulle dock vilja se hur den där virkade ölduken blir. Ack, ack. Jag som skulle vilja börja med helt andra projekt...

Lurvinge hon fnyser åt alltihop och vässar klorna inför morgondagen.

Ha nu en riktigt skön fredagskväll!


Blogg 100/60

Omedelbar nytta

I dag har jag stått i över tre timmars tid på torget i stan. Och det var riktigt roligt att kunna bjuda på ett års kaffe och träffa en massa trevliga människor. Dessvärre tog fötterna stryk. Det är inte det mest ergonomiska att stå på kullerstenar ska jag säga. Ni missade väl inte nyheterna i TV idag? Både på morgonen (tror att inslaget hittas vid ca 8:50) och i kvällsnyheternas huvudsändning fick ettåringen uppmärksamhet! Härligt!

Och så kan jag berätta att jag har haft omedelbar nytta av gåvorna jag fick från Tyskland!

Kanske lite smålöjligt? Men jag brukar märka stället mellan den första och den fjärde stickan med en säkerhetsnål. På det sättet blir det lättare för mej och så råddar jag inte bort mej när jag sitter och pratar och stickar eller sitter och ser på TV och stickar. Nu har jag liksom koll på var varvet börjar. Så det så!

Lurvinge är förresten lite sur. Varför är det bara foton på Tufsen? Han jagar ju inte sorkar eller andra djur utan väntar på att få dem färdigt serverade.
 

De här gästerna, som nu återkommer dagligen tänker Lurvinge dock inte ge sig på.

Själv ska jag nu ge mej på lite nödvändigt köksarbete innan jag kryper ner mellan lakanen. Godnatt och sov så gott!

Blogg 100/59

Insjöar

Blåsippan ute i backen står...

Om det inte blir grönare så har Tufsen bra skyddsfärg, inte sant?

Han är lite purken...

Han missade inte bara en stek...

... utan hela två stycken!

Igår regnade det hela dagen, dripp dropp, dripp dropp. Idag på eftermiddagen kom solen tillbaka. Och det är bra för på åkrarna har det bildats...

... små insjöar. Dessvärre så små att jag inte kan utnyttja dem som simbassäng. Men tranorna är glada. Dom kanske har hört att gyttjebad är hälsosamt?

Blogg 100/58

Laddat Må-Bra-kontot

Vad kan man göra en regnig tisdagseftermiddag när man har ledigt?
Jo, förstås åka in till stan och delta i...
... ja i vad?

Nå, stickcaféet förstås! Så där har jag tillbringat eftermiddagen idag och laddat mitt Må-Bra-konto. Så härligt att se alla igen och så trevligt att få umgås med likasinnade och så vi skrattade...

Sockstickning är fortfarande det som är populärast.

Här en svart-vit-socka i Novitas Wool med propeller hoptagning. Frampå ett fint mönster.

Och här riktigt fina färger i den här sockstickningen, som väntar på att matte skall komma tillbaka från tedrickandet.

- Det här blir inte till någonting, suckade den här sockstickerskan och berättade att det går trögt just nu. Jag för min del tycker ju att det ser riktigt bra ut.

Och nu ser det nästan ut som om jag skulle ha suttit här. Åtminstone på basen av färgvalet. Men här är det vår ledare Desire Kantola som håller på med en sjalstickning.

Och när jag kom hem var maten färdig och bordet dukat! Kan en människa ha det bättre? Nej, icke då.


Blogg 100/57

På plats

Äntligen, i morse fick jag far i huset med mej så vi kunde lyfta in byrån. Han gruffade förstås lite, men i något skede insåg han väl att det är bäst att lyda. Även om jag är lugn, som en filbunke på jobbet, så vet man ju aldrig när jag kan få ett mindre utbrott här hemma.

Eller nåja, på riktigt ville han ha bort byrån och lådorna från korridoren, så det var bara att hugga i. Fast det var ju egentligen inte mycket att hugga i. Lätt som luft nästan, så få se nu om den håller.
Och om ni funderar vem som bestämmer var skåpet ska stå i det här huset, så glöm det. Unga husbonden mätte och bestämde och jag stod envist på mej och sade att jag behöver byrån, tack. Medan far i huset protesterade.

Och se, nu står den precis där unga husbonn har bestämt. Och se, jag hann knappt få in den i hobbyrummet innan karlarna lastade dit lådor. Hrmpfff! 
Visserligen, lådan längst till vänster, en katastroflåda!, ska ju nog vara där, men de andra två lådorna har inget alls att göra i mitt hobbyrum. Så det så! Jag kommer nu att bära ut allting som inte har med garn, göra julkort, pyssel och sömnad att göra. Och kom inte och säg att jag inte har varnat er när ni snubblar över grejerna i korridoren. Nån ordning måste jag ju också få ha i rummet. Vad är det annars för mening med det?

Ännu gapar lådorna tomma, men vänta bara.... Måste bestämma vilka garner som ska få äran att vara i byrån. Hmmm, det är inte lätt. Det är väl bäst att röja undan allting löst liggande, eller hur? Ska jag göra det i natt eller i morgon, sorteringen alltså? 
Kanske bäst att vänta till i morgon. Tänk om jag blir så inspirerad att jag inte ens får en blund i ögonen sedan. Det kommer att ta tid att få dit garnen. För visst ska de ju lite pysslas om? Klappas och vädras först, eller hur?

Tack för byrån!


Blogg 100/56

Söndagkväll

Utanför fönstret kryper skymningen närmare, regnet faller och vemodig längtan sitter i mitt bröst. 

Och den är tyvärr inte ensam där för influensan verkar ha kommit tillbaka. Näsan rinner, halsen ömmar och hostattackerna avlöser varann om jag talar lite mera. Oj, nej, jag har inte tid att vara sjuk nu. Byrån har fått komma in från garaget och den har jag putsat. Nu skall den flyttas in i hobbyrummet och sedan, ja sedan får jag börja fylla lådorna med garn. Men i nedersta byrålådan kommer lite andra lådor, en låda full med sytråd och den där svarta lådan, som jag fick av mamma. Jobbet att fylla lådorna får dock vänta till i morgon. Ikväll skall jag koka lite vatten och kanske ta Finnrexin, alternativt tullar jag lite whisky från barskåpet. Men schh... säg inget åt far i huset för flaskan är hans!

Hacke har också haft bekymmer i kväll för han har ropat och ropat där utanför. Månne han har tappat sin kompis?

Märks det förresten att han är favoritmotivet nummer ett just nu? :)


Blogg 100/55

Aproå gåvor ännu...

... det har nästan varit som julafton hela veckan här hos oss. Säkert därför vi fick lite snö här i eftermiddags! Huhuh!

I måndags var det ju många gåvor och i onsdags fick jag en nostalgikick när jag fick den här av mamma:

Minns ni dom här? Karamellerna är väl inte så goda, men figurerna är roliga. Och minns ni så pilligt det var att få in de där rackarns små Pezkaramellerna, så att man sedan kunde trycka ut dem i munnen? Oj, det var tider det...
Tack mamma!

I onsdags fick jag också den här blomampeln av min svägerska. Tack för den!

Hör ni, visst verkar det som om jag har varit lite snäll nån gång i alla fall?

Blogg 100/54

Två spettar

Tuppar i all ära, men jag föredrar nog lite fredligare fåglar. Visserligen har den här också vass näbb, men...

... den hackar ju efter mat och inget annat.

Och plötsligt var han i fågelbrädet. Men vänta nu, är det faktiskt samma exemplar? Ser jag dubbelt?

Jo, det gör jag ju faktiskt! Säg inget nu åt grannen, men det är hirs, som fåglarna gillar. Där finns alla näringsämnen som de (vill ha) behöver. Så det så!

Ha nu en riktigt skön fredagskväll och låt inte den kalla nordanvinden störa. Det finns ju yllesockor!


Blogg 100/53

En rival

- Du är galen, väste tuppen Frans för en tid sedan åt mej.
- Nå, det är ingen nyhet, svarade jag glatt och han såg mycket förnärmad ut.
- Se, vad du har gjort, kucklade han hest i staccato.
Oj, nu blev det svårt. Vad har jag gjort? Hmmm, jag rannsakade mitt samvete och kom inte riktigt på någonting som skulle göra att mitt samvete ömmar. Visst har jag väl ringt alla samtal jag skulle? Jobbat på som jag skall? Ajjo, kanske den där ena och kanske också den där andra e-posten, som borde skickas iväg. Men sådant kan nog inte Frans veta nånting om. Så jag svarade obekymrat:
- Ingenting.

Nu tog han i så han storknade:
-Det har du visst det. Se nu.
- Vad då, frågade jag och såg mej nyfiket omkring.
- Se där, hojtade han och vinglade på ett ben för att peka med det andra.
- Aj, han ja, men det är ju din kompis.
- Neeej, vrålade Frans vid det här laget.
- Inte? Jag kunde inte låta bli att retas lite med honom.
- Det är en rival, svarade Frans med något mörkt i ögonen.
- Nå, inte då. Det behövs ju två.
-Till vad då om jag får fråga.
- Nå, förstås när jag ska lyfta påskgrytan på bordet nästa år. Jag vill inte bränna mej.
- Påskgryta, du skulle laga påskgryta, det skulle jag allt vilja se, sa Frans spotskt
- Nu ska du allt akta dej. Det kanske blir Coq au vin till påsken nästa år, svarade jag och tittade begärligt på Frans.
- Neeej, protesterade han och flaxade hysteriskt med vingarna.
Stackarn. Jag hade inte hjärta att säga åt honom att det inte är någon fara för hans liv, att han är en virkad garntupp och inget annat.

- Du får allt lov att komma överens med nykomlingen, sade jag i min barskaste ton.
- Pfff, lät det. Jag kallar honom Galninge, sade Frans triumferande.
Nå, han må få sista ordet i den här diskussionen denna  gång. Och så hoppas jag att han uppför sig.


Låt mej alltså få presentera Galninge:

Det vill säga tupp nr 2, som blev färdig för en tid sedan.

Modell: Grytlapp, modell nr 48 i Suuri Käsityö nr 3/2016

Garn: 7-bröder från Novita

Åtgång: 74 g

Virknål: Nr 3½ och 4

 

De båda stridstupparna har fått plats i garderoben i väntan på nästa påsk!

 

Blogg 100/52

Gåvor

I måndags hade vi ju gäster och jag/vi fick så fina gåvor.

Hurra, wir stricken! står det på det här mönsterbladet. Och visst kan vi väl utropa: Hurra, vi stickar! Och se så fina säkerhetsnålar jag fick i regnbågens alla färger. Hur kunde givaren veta att jag både använder och behöver just sådana nålar när jag stickar?

Mera stickmönster på tyska...

Och så en spännande växt. Blommorna doftar gott och frukten lär ska gå att äta.

Stort TACK för de fina gåvorna!

Och så var det ju den där ölkatastrofen...

Så här ser det vita virkgarnet ut nu. Suck! Tror bestämt att jag ska virka en duk åt far i huset. Den skulle ju vara färdigt nedfläckad! Tänk så bra för honom, han skulle inte behöva akta duken.

Blogg 100/51

Sillanpää på flaska

Den gode läsaren kanske minns att vi i lördags skulle skåla i lite bubbel. Dessvärre blev det inte så för unga husbonden bjöd på så god mat att ingen orkade med någonting alls efteråt.

Så vi har fortfarande kvar Sillanpää på flaska! Den här hämtade nämligen unga husbonden åt mej (oss?) i lördags.

Vad vi däremot inte längre har kvar är smörgåstårtan! Men bra så. Alltid roligt när det hemgjorda har åtgång.


Blogg 100/50

Jippiii! Halvvägs i blogg 100-utmaningen. Visst är det fanfarer och applåder jag hör? :)

Häkeln utbyte

Tjolahopp! Nu vet ni, nu kan jag häkeln (uttalas med långt e-ljud), alltså virka på tyska. Det är lättare än jag trodde. Luftmasche = luftmaska. Det var väl inte svårt? Och gissa vad en fast maska heter på tyska? Jo, förstås die Feste Masche och förkortningen är ju då fm, vad annat?
Nu kommer jag åtminstone att klara av att virka en pannlapp på tyska!
Och gissa vad garn heter på tyska? Oj, nu trodde ni allt att det blev svårt. Men det heter faktiskt Garn!
Faden = tråd, alltså garntråden, Nadel = virknål. Ja, ni märker att jag var en läraktig elev.

Förresten, varför fick vi inte lära oss sådana här viktiga begrepp på tyska timmarna i mellanskolan för länge, länge sedan. Allt möjligt annat fick vi minsann plugga, allt sånt som nu mer eller mindre har fallit i glömska. Suck!

Och vet ni vad? Jo, jag ska få hjälpa E, som undervisade mej idag. Hon vill nämligen lära sig att sticka hälen på sockor. Härligt utbyte, som fungerar bra i vår handarbetsvärld.

Vi hade alltså tyska gäster idag och det var riktigt trevligt. Jag fick bottnarna till smörgåstårtan färdiga i natt och dekorerade kakan idag när jag kom hem från ett tidningsuppdrag.

 

Tårtan fick mycket beröm och hade god åtgång, så vad är bättre som det?

Sen vill jag inte skryta, men det värmer när människor spontant kommer fram och tackar mej för kolumnen i förra veckans NÖ. Igår fick jag sådan feedback när jag var på Big Band konserten. Idag sade far i husets släkting att när hon hade läst min kolumn körde hon genast iväg igår och hälsade på en äldre herreman och idag hälsade hon på sin kusin. Så glad att ha kunnat göra intryck, som gör nytta och sprider sig som ringar på vattnet.

Förresten, vet ni vad far i huset lyckades med idag? Jo, han fällde öl på mina mönstertidningar. Och inte nog med det, ett av mina vita bomullsgarnnystan är nästan dränkt i Malmgårds öl. Och han var spiknykter när det hände! Tror ni att det är nån sorts protest?

Men vet ni vad jag tänker? Jo, nu får jag allt köpa en nystmaskin för jag måste ju tvätta garnet och nysta om det. Det kan han väl inte protestera emot?

Blogg 100/49

I odlartagen

Häromsistens satsade far i huset på tidig sådd.

Vad det riktigt ska bli av det här vet jag inte för fröna tog han från frysen...
Av någon konstig orsak är jag lite skeptisk. Men jag unnar honom förstås att få påta i jorden. Dock skulle han ju kunna tänka lite så där nyttigt, örter, sallad osv, inte sant?

Själv har jag ikväll varit på en fin Big Band konsert i stan.
Och nu ska jag ännu svänga ihop till en smörgåstårta, som skall stå på kaffebordet i morgon när vi får gäster.
Hoppas att jag klarar av det...


Blogg 100/48

Uthyres...

... ett rum utan kök och utan bekvämligheter.

Den som först flyttar in får hyreskontraktet. Så det så! Varsågod!

Och nu måste jag iväg till en järnhandel för det hetaste och trendigaste virkmaterialet kommer därifrån, nämligen murarsnöre.
Kolla så fina alster det finns på Instagram.
Dags alltså att överge sockstickningen, inte sant?
Fast kanske jag ändå ska dra fram den i väntan på bastugästerna...

Ajjo, och nu med öronen grisskära så... ja, alltså idag kom hela tre personer fram till mej i stan och frågade:
- Har du hört, din kolumn var med i eftersnack igår
- Öööh, nääe...

Fort hem och kolla på Arenan och visst där nämns ju min kolumn ca 32 minuter in i programmet! 
WOW! Det är att få uppmärksamhet för sin första skrivna kolumn någonsin!!  
Ikväll skall vi nog skåla efter den sena middagen och ha glass till efterrätt. Jippiii!

Blogg 100/47

Hemleverans

För en vecka sedan kunde jag konstatera att det är bra att ha kontakter.
Vi fick en hemleverans från statens monopolbolag. Inte alls illa. Behändigt och bra. Tack för det!

Dessvärre försvann flaskan till vänster i söndags. Nej, alltså inte nedför våra strupar inte, utan som gåva. 

Den rosa med bubbelvatten sparar vi till i sommar, tror jag. Men om det blir en supervarm vårdag före det och vi vill ha nånting att dricka kan vi kanske slänga lite isbitar i kristallglasen och njuuuuta.

Ha nu en riktigt skön fredagskväll.


Blogg 100/46

I lila toner

De vackra vårkvällarna avlöser varandra. Igår kväll färgades himlen i lila toner.

I kväll har jag suttit hos mamma och stickat på en socka i sällskap med unga husbondeparet. Vi hade så mysigt tillsammans att jag inte hann hålla koll på solnedgången.

Gissa förresten vad min mamma sa?
- Mommo hade yllegarn också, vill du se på dem?

HUPS! Jag kommer att drunkna i garn! Men inte mej emot. Det är ju mjukt och skönt...


Blogg 100/45

En orgie

Min mormor hade en kub(b) i läder. Ni vet en sådan där pall, som man kan sätta upp fötterna på. Mormors rutiga pall var intressant för den var ihålig och där hade hon sparat det ena och det andra. Spännande grejer, men inget som var för oss småflickor när det begav sig.

Min hulda mor grävde fram den här möbeln ur gömmorna. Och kära nån! Innehållet är helt fantastiskt. Faktiskt som gjort för mej.
- Se om där är någonting som du vill ha, sa min mor åt mej  i fredags på kvällen. Jag gick igenom innehållet. Och skulle jag på dagen ha vetat om det här hade jag nog inte köpt de där garnen... äh, det där tror jag väl inte ens själv på?

Och nu kära vänner, nu kanske det är bäst att ni hoppar över resten av inlägget. Det här kan läsas enbart av verkliga garnomaner, dvs garngalningar, för nu blir det en sann orgie. En riktig garnorgie vill jag lova, så håll i hatten.

Vi börjar lite försiktigt med ett vitt bouclégarn, 80 g.

Så fortsätter vi med två gula nystan med riktigt löst tvinnat garn, 76 g.

Och se här, vi fortsätter på den gula linjen med ett riktigt tunt yllegarn, 476 g och då är konen inräknad.

Och nu, nu börjar det, som satte igång min fantasi ordentligt: Bomullsgarner!

 

Kattens Merci, 42 g.

 

Vitt bomullsgarn utan banderoll, 46 g.

Gewec-Merci, 56 g.

Mossgrönt (?) bomullsgarn, 34 g.

Röd Bianca från Kattens, 110 g.

Tre nystan Teho, 152 g.

Trixi från Jakobsdals, 102 g.

Rött bomullsgarn utan banderoll, 12 g.

Och två röda utan banderoll, de med, 90 g.

Två röda och ett vitt nystan utan banderoll,  142 g.

Två Virkki, 76 g (styroxen = frigoliten inräknad).

Lite nostalgisk blev jag allt av det här röda garnet som är uppnystat på en häftahållare. Alltså härifrån den här rullen klipptes plåster när vi barnbarn än en gång hade skrubbat knäna. Det här är en så liten garnrest att den undgick vågen!

Det här verkar ha varit mormors favorit bomullsgarn för det finns i många olika färger. De här gula, 112 g.

Den här vita, 60 g.

- Åååh, utropade jag alldeles överväldigad och hjärtat bultade hårt i bröstet. Mormors virkning! Så fint och så jämnt hon virkade.

Gröna garnet, 54 g, likaså det vita, 54 g

Och nu grävde jag ivrigt i pallen. Fanns månntro virkmönstret kvar? Det första i pappersväg, som jag fick tag på var ett omslagspapper. Åååh, nej. Hur ska jag nu våga färdigställa det här projektet?

Men se där, ett skrynkligt papper:

Mönsterbeskrivningen från Allas Veckotidning nr 51 år 1977. Jag alldeles tårögd. Mindes hur mormor tålmodigt lärde mej virka när jag var i sex - sju års åldern. Skulle jag nånsin ha lärt mej den konsten utan henne? Jag försökte minnas hur det var på handarbetstimmarna (syslöjd i Sverige), men jag minns inte så mycket annat än tvång att sticka sockor och vantar, tvång att sy ett nattlinne och ett oändligt väntande på sin tur när jag behövde hjälp. Gissa vad det roligaste var med de där timmarna? Jo, vi fick ha matsäck med till skolan! Undrar om vi hade smörgås eller enbart munkar och gul Jaffa?

År 1977 då? Jo, då kom jag in till högskolan i huvudstaden. På hösten började jag studera och "mitt gulle" for in till armén. Så unga och oskyldiga vi var då. 

Och visst handarbetade jag då också. De tråkiga bussresorna när jag skulle hem till veckosluten var som gjorda för virkning och stickning. På den tiden var det för övrigt besvärligt att komma överens om tider. Det fanns inga mobiltelefoner. Och inte var det enkelt att ringa till garnisonen och få tag på han med stort H. Lika illa var det för honom. Kön till telefonen var alltid lång. Tänk så bortskämda vi är nu då vi kan ändra våra planer i en handvändning och kan meddela om det genast.

Tror ni att det var tomt i pallen nu?

Nä, det var det förstås inte för i en gammal papperspåse fanns det här fina bandet.
- Ska du inte ha det, frågade mamma.
- Jo, det är ju jättefint, men... 
Ja mamma skulle då inte ha bandet och själv får jag nu fundera på vad jag kan göra med det.

Jag kom alltså hem med 1 774 gram garn. Med tanke på att jag redan hade köpt 1 400 gram samma dag, så är det ju inte klokt. Garnlagret växte i fredags med hela 3 174 g. Och på något sätt tycker jag nog att jag är ganska oskyldig till det hela.

Tack mamma för att du sparade mormors skatter. Nu blir det att virka hela sommaren!


Blogg 100/44