Över 700 kilometer senare

Vet ni vad man kan göra en lite gråtrist dag i december på jullovet?
Jo, förstås, bege sig ut på ett litet äventyr, vad annat?
Så, vi = far i huset, min hulda moder samt undertecknad, bänkade oss i min plåtlåda och så bar det iväg än en gång till Vittis! Den här gången körde far i huset nästan, som Astrid ville, för vi styrde mot huvudstaden och brummade fram på motorvägen. Han tog sedan Ring III:an och körde genom Noux. Där är vackert och det är skönt att lite variera vägar så det blir liksom en ordentlig utfärd.

Jag satt i baksätet och höll helt tufft på att sticka, småslumrade lite emellanåt och hade det rätt skönt. Det är ju alltid lyxigt att få åka. Plötsligt hörde jag hur far i huset och hans svärmor började fundera på att skippa vår första paus helt och hållet. Nej, stopp och belägg nu!
- Jag måste kissa, pep jag från baksätet som den värsta sjuåriga, tjuriga unge, som vägrat gå på toa innan avresan.
- Jag stannar på en busshållplats, sa far i huset chevalereskt.
- Jag har inget papper med mej, drog jag till med, en ytterst vit nödlögn. Det finns ju en hel rulle med hushållspapper i bilen. Man har ju minsann kört omkring med fem barn och vet att det alltid måste finnas papper till hands för alla möjliga tillfällen.

Till sist lyckades jag övertyga mitt resesällskap att en paus i Högfors var högsta prioritet. Jag behövde inte ens bli så där supergnällig! Vi stannade vid Masuuni. Mitt resesällskap fick varma jultårtor, själv satsade jag på en croissant med ost emellan. Det var skönt att lite få sträcka på benen. Nu kunde vi fortsätta glada i hågen till vårt resmål där vi levererade varor för att sedan fortsätta till den Galna korven där vi intog lunch, köpte lite bröd, knackkorv och potatissallad.

- Måste ni, stönade far i huset när min mor och jag stampade lite i bilgolvet och sade vi skall också till Korpela.
- Jo, sa min mor med sin allra bestämdaste röst.
- Ni ska ju ha texmex i lördag och då behöver ni köttfärs.
Stackars far i huset. Han fick ge sig och köra till Korpela. Där handlade vi lite smått och gott och så fick vi kålrotslådor helt gratis på köpet. Vi tog bara två och dem fick mamma. Jag bara kände att vi kan inte äta mera jullådor i det här huset. Uj, uj, dags att lägga om dieten nu.

Vi körde vidare mot Humppila. Nu var det dags att ge lite soppa åt plåtlådan. Sedan blev det lite fram och tillbaka. Ett hattande, som slutade med att vi inte alls gick in i Iittalas och Marimekkos outletaffär. Nej, kylaren styrdes mot Sastamala. Jag var lite tveksam till far i husets förslag, men så mindes jag att tjohooo, där finns ju Silmu&Solmu, så förstås skulle vi ju dit. Snabbt som en vessla grävde jag fram surfplattan och tog upp rätt sida på nätet. Ve och fasa, gråt och tandagnisslan, affären hade stängt igår, på torsdagen. Far i huset drog en lättnadens suck och sa:
- Dom inventerar säkert.
Jag bara bjäbbade i baksätet. Tyvärr sa han inget om att nästa gång när vi kommer... snyft!

Vi styrde istället till S:t Olofs kyrka i Tyrvis.

Den förstördes i en anlagd brand år 1997.

Den håller öppet enbart sommartid.

Den återuppbyggdes och stod färdig år 2000.

Den är riktigt vacker med fina målningar inomhus. Vi har varit där en sommar för några år sedan med far i huset. Där kan man stanna nästan hur länge som helst.

Kyrkan ligger på en ö och i det här skjulet förvaras kyrkbåten. Det är bilväg ända fram och många turister besöker kyrkan.

Kyrkan är väl värd ett besök, så i sommar när ni planerar en liten semestertripp, pricka in den här sevärdheten. Och kom nu för jösse namn ihåg att kolla Silmu&Solmus öppethållningstider!

Gissa förresten vem som fick skutta omkring i snålblåsten och fota?

Nu började det skymma rejält och det var dags att försöka hitta hem. Vi körde via Punkalaidun på taikayöntie (fritt översatt = magiska nattvägen) till Loppis. Alla juldekorationer var så vackra längs med den här vägen. Och igen, om ni behöver ett resmål i sommar, testa den här vägen!
I Loppis stannade vi vid en äkta bensinstationsbar! Det doftade bensin och en bilmotor brummade på, emellanåt på full gas och däremellan försvann ljudet och man hörde enbart mansröster, som hojtade åt varandra. Sedan återkom gasandet.
MEN, oj, oj, på barsidan, där vet ni fanns laxsmörgåsar, smörgåsar med leverpastej och saltgurka, ansjovissmörgåsar och riktiga machosmörgåsar med tjocka korvskivor. Kaffebrödet var hembakat och så gott, så gott. En riktig liten pärla mitt ute i nästan ingenting. 

Styrkta fortsatte vi färden hemåt. I Mäntsäla var det dags för nästa stopp. Min hulda mor skulle ha sockgarn, så då var det bara att stanna till vid Tokmanni. Inte kan man ju lämna en stickande dam i nöd, eller hur? Hon laborerade i garnhyllan och jag tittade lite, klappade lite, MEN jag skall ju INTE ha mera garn, så jag lät helt enkelt bli! Det ni, strongt gjort, eller hur?
Mamma hittade också en badrock åt sig för 10 €. När hon betalade i kassan tyckte hon att det blev konstigt billigt med tanke på allt hon hade i kundvagnen. Väl hemma kollade hon sedan kvittot. Det var rea! Badrocken kostade endast 7 €! Och vissa garnnystan var också nedsatta. Gissa om hon blev glad!

Far i huset är däremot mycket misstänksam.
- Din mamma köpte en hel plastkasse full med garn. Vad ska hon med dem till?
- Men hon var ju utan sockgarn.
- Du köpte inte ett enda nystan, konstaterade han lätt konsternerad.
- Nä, jag behöver inget just nu.
- Är det säkert, undrade han och spände ögonen i mej.
- Är det absolut säkert? Mitt i allt har ni smugglat in några nystan.
- Nej, lita på mej, sa jag övertygande och korsade fingrarna bakom ryggen. Men nej, jag skall icke ha mera garn. Jag skall sticka bort en massa garn. Så det så!

Över 700 kilometer senare...

... såg min nytvättade bil ut så här!