söndag, maj 07, 2017

Liiite garn

Modigt vågade jag börja på ett vantprojekt när det blev 20 gram garn kvar av mitt nystan från tågsockorna. Det skulle enligt konstens alla regler räcka till.

Men sedan gick det förstås, som det inte skall gå. Garnet tog slut!
- Hur kan ditt garn ta slut, frågade far i huset förundrat.
- Du har ju hur mycket som helst.
- Men inte just av det garnet, försökte jag förklara med dålig framgång. Far i huset tyckte att jag kunde ta vilket garn som helst och skarva i vante nummer två.

Men lugn bara lugn, jag rådfrågade mamma om vad som finns i hennes spännande garnlåda. Och jovisst hittade hon:
- Men jag behöver bara liiite garn, inte sådär mycket, försökte jag förklara.
- Nä, du får ta alltihop, sa hon och gav mej en påse med över 200 g Niitty (= Äng) från Novita. Hjääälp, vad skall göra nu då? Mera vantar och sockor? Och hur skall jag få det att gå jämt ut, så det inte igen blir 20 gram kvar, som jag inte vågar göra någonting av sen. Hmmm...

Det var inte enbart garn, som jag fick i fredags av mamma.
Hon köpte nämligen den här virktidningen åt mej också. Och det är ju bra, för jag ska ju inte köpa mönstertidningar heller! Tack mamma.
Vi föll för den där virkade hatten på pärmen. Det skulle minsann bli en fin sommarhatt för i år. För visst blir det ju sommar i år också fastän det har utlovats köldgrader i natt?

Idag när dottern tittade in här som hastigast, så frågade jag om hon ville ha en sån där virkad bikini. Hon slog ifrån sig med båda händerna och tyckte att nej, absolut inte. Så konstigt! :) 
Det är förstås inte meningen att man skall gå i vattnet med den, nej knappast, för tänk hur tung och eländig den blir när den är våt. För att nu inte tala om hur lång tid det tar innan den torkar. Dottern gillade inte heller att det enbart var snören, som höll trekanterna uppe. Spännande, kanske alltför spännande och riskabelt?

I morse började vi här i huset dagen med att vara rejält nostalgiska och såg på Vi på Saltkråkan avsnitt 1 i TV, närmare bestämt barntv. Här i tysk version. Det vi såg på TV var nog svenskt och till och med, med svensk text. Men det är ju aldrig fel att öva sitt språköra lite extra, eller hur?
Dagen avslutades med kakao (choklad) hemma hos mamma.

Och månen hade redan stigit upp, trots att solen inte ens hunnit gå ned.

Och vet ni vad? Jo, jag tror bestämt att det nu är dags för denna dam att krypa ner i slafen.
Önskar er alla en bra start på inkommande vecka!

  #blogg100_2017_68


2 kommentarer:

Carita Liljendahl sa...

Du och en annan jag känner kunde öppna en garnaffär :-D
Men tråkigt förstås att just ett VISST garn saknades!

Inge Ekholm sa...

Tror du faktiskt det? :) Om vi skulle ha en garnaffär är jag rädd att vi skulle vägra sälja ett endaste ett nystan. vi vill ju ha alla själv! :)
Jo, det är förargligt om det blir och fattas lite garn från något projekt. Idag fick jag den andra vanten också färdig och det tack vare mamma, som hade just det garn jag behövde.