Helt sjövild

- Vill du ha Mandarin, frågade morfar i huset igår.
- Ja, tack, svarade jag och väntade på de läskande klyftorna.

Vad jag fick var det här:

Morfar i huset är alltså helt sjövild. Han tömmer låda på låda trots mina protester. Jag har inte riktigt tid med garn just nu. Jag blir stressad. Nu vill jag ju bara sticka och virka, för jag får en massa idéer när jag ser så mycket garn.

Morfar i huset river alltså ut garn ur lådor och placerar ut dem lite här och var.
- Du måste sedan ha ordning på dem, kommenderar jag.
- Hur så?
- Jo, för att annars blir det kaos i min garntabell.
- Vad menar du riktigt nu?
- Jo, det garn som är i vita plastlådan märkt med nummer 2, skall tillbaka till samma låda.
- Varför de?
- Annars hittar jag ju inte nystanen, säger jag med ett förtvivlat darr på rösten.
Morfar i huset bara fnyser. Och jag, jag ryser. Tänk om allt arbete jag satt ner för att ha ordning på nystanen är helt förgäves. Att upprätthålla garntabellen är minsann inte så enkelt och tar ganska mycket tid i anspråk. Suck!

Å andra sidan, som vanligt kan jag inte klaga, för morfar i huset har snällt reparerat en skranglig Ikeabyrå, där lådorna inte mera gick att använda. Tack för det!

Nu just håller han på att rådda med min samling av cd-skivor. Han hotar med att kasta bort alla mina favoritskivor, för han gillar inte vare sig Lars Winnerbäck, Niklas Strömstedt, Melissa Horn, Rebecka Törnqvist, för att nu inte tala om Mando Diao.
Jag har hotat med ve och elände om jag inte får ha mina skivor i fred. Få se om han bryr sig.

Apropå musik, så i söndags var jag ju iväg på Liljevisan. Det var en härlig upplevelse.

Sextetten Vox Humana var en trevlig överraskning. De sjöng a cappella helt ljuvligt vackert. Önskar att jag hade fått höra mer av dem. I gruppen sjunger Jeanette Sarström, Malena Jordas, Maria Lill-Smeds, Amanda Sallinen, John Emanuelsson och Joel Enqvist.

Henrik Huldén underhöll med både humoristiska och allvarliga visor. Han är en ordvrängare av rang.

Övriga uppträdande var: Somebody’s Sisters, som består av Synnöve Jern, Gittan Lindroos och Eivor Skogberg, Emmi Ekholm (Nej, vi är INTE släkt!), Cara Hjelt, som fungerade som kvällens speaker och duon Trubadual Singers, där Amanda Sallinen och Joel Enqvist sjunger. De sjöng bland annat Vilken härlig dag av Ted Gärdestad, så den blev kvar i min inre jukebox där den spelas om och om igen.

De som uppträdde hade rejält varmt uppe på scenen,  då kvällssolen lyste in genom fönstren. Kvällen avslutades med sedvanligt tack och blomsterhyllning. Tyvärr, fick publiken inget extra nummer i år.

Igår var jag iväg på en tidningsgrej till Skeppsbron.

I Saltbodans Galleri finns en intressant utställning, som heter Odlingsanstalt för hjälpmedel. Det är 

Jenni-Juulia Wallinheimo-Heimonens tänkvärda utställning om hur det är när du som rullstolsburen inte kommer åt att ta dig till alla platser. Hur det är när du är utanför. Här får du nöja dig med att titta in i galleriet.

På parkeringsplatsen bongade jag den här skönheten, Trampharald. Ljuvligheters ljuvlighet och se så bra luftkonditionering den har!

Igår lade morfar i huset ut mitt fågelbad. Vad han inte tänkte på var att de stackars småfåglarna är rädda för de där vita keramikfåglarna.

Vi har redan ett större bad i form av ett tvättfat ute och det har nu skatungarna hittat. De skvittrar och tjuter av förtjusning över att få svalka sig.

Nu måste jag nog skynda mej att rädda mina garn innan det händer en obotlig katastrof. Helst skulle jag vilja sticka färdigt fjärilssockorna som jag håller på med, men nu släpar morfar i huset fram ännu en garnsäck. Åååh...

Avslöjad!

Ack och ve, morfar i huset har grävt i min hemliga garngömma! Nu är jag avslöjad!

Ikväll när jag skulle iväg till den bästa stadsdelen i stan för att lyssna på visor, så hotade morfar i huset att han skulle föra några lådor garn norrut till A-by. Min oro var stor, ända tills jag kom på att jag nog garanterat får nystanen tillbaka!

Önskar er alla en riktigt fin start på inkommande vecka.
Har inte kollat vad vädergurun spår, men det blir väl samma som tidigare?!

Månförmörkelse och Matulablomma

Jodå, jag hamnade till Helsingfors igår kväll.
- Ska du int ta med din kamera, frågade morfar i huset förvånat.
- Nä, jag orkar int.

Och gissa om jag ångrade mej.

Antar att ni knappt ser de där två varmluftsballongerna, som svävade omkring ovanom staden? Ack, man ska alltid, alltid ha sin kamera med sig. Suck! Jag missade också två skärmflygare och en del intressanta plan vid Malms flygfält. Mummel, mutter.

Och inte ser ni heller mycket av den där tjocka rökutvecklingen vid en lägenhetsbrand!

Ventilationssystemet i min Adam plåtlåda går ut på att köra med öppna fönster och hoppas på genomdrag, dock så att man inte får öronvärk. Här har jag bongat en LT.

Sent omsider kom vi hem.

Då var det dags för ett himlafenomen, månförmörkelse!

Vår Matulablomma, ja morfar i huset kallar den så för att privatdetektiven Josef Matula har en sådan blomma hemma hos sig, (Dessvärre syns vare sig han eller blomman nu just i TV här hos oss), överraskade oss genom att slå ut natten mellan onsdag och torsdag.

Nu öppnar sig redan följande knopp! Blomman gillar tydligen den här klibbigt fuktiga väderleken, som vi andra redan har tröttnat på.

Morfar i huset har fortsatt sin vilda framfart bland flyttlådor i källaren. Nu är det enbart en tidsfråga innan han tvingar mej att sortera min garn. Ooooo! Det räcker så bra att jag har sorterat bort en massa papper. Att sortera garn i det här vädret är inte ens att tänka på!

Vi har haft besök av lilla M och hennes mamma idag samt den nästyngsta och hans sambo. När lilla M lekte som bäst med morfar i huset och modern skulle ha hem henne blev svaret:
- Nä, nä.
Så det slutade med att modern fick ta sin dotter i famn och bära ut henne. Och så fick hon låna Pingu med sig hem. Vad gör man inte för sitt barnbarn?

I gästrummet i källaren har vi nu den äldsta, som har semester två veckor framöver. Vi har redan blivit bortskämda då han lagade mos åt oss idag till middag.
Tack för det.

Nu ska jag bläddra lite i mönstertidningar efter ett lätt och litet projekt. Jag är nu just lite nedstämd över min virkning. Jag misstänker att det blir en för stor hatt än en gång. Buäääh!

Hoppas att ni har en riktigt skön lördagskväll.

Rester från fem barn

Det har nu gått över fyra år sedan vi flyttade hit till det här huset. Och det finns ännu en hel drös av lådor, som ingen orkat packa upp. Då och då har jag saknat nånting, men eftersom det inte funnits skåputrymmen har jag nöjt mej med att rycka på axlarna och leva utan till exempel just den där svarta toppen, som passar så bra med den där blusen, som jag hade på min kusins bröllop på... 
Ja, alltså ibland är det en plåga att ha bra minne!

Då och då har vi försökt med strategin att packa upp en låda per vecka. Men den strategin har också fallit på sin orimlighet, för så länge det inte finns skåputrymmen är det bäst att sakerna hålls kvar nedpackade i lådorna. Mest sörjer och saknar jag mina böcker, men bokhyllorna här är redan fulla, så det går helt enkelt inte att packa upp flera om man inte gör sig av med en massa andra böcker först. En hel del har jag faktiskt redan gett bort, men så har jag ju fått en hel del andra istället. Konstant jämvikt alltså.

Nu har morfar i huset drabbats av värmeslag och börjat packa upp flyttlådor på löpande band. Det går bra då han packar upp sina egna lådor, men jag blir inte särskilt glad när han packar upp "mina" lådor, för där har jag redan sorterat bort en hel del, som jag faktiskt inte alls har saknat under de här fyra åren. Men morfar i huset envisas, allting skall gås igenom på nytt även om det enda jag kan tänka mig att göra är att sitta ner och virka! Och nej, jag klagar inte, men visst blir jag lite deppad när han envisas med att jag ska prova kläder, som jag redan från början vet att är för små för mej. Det var ju därför de var sorterade på väg till loppiset i stan. Dit förde jag faktiskt säckvis med gammalt vid själva flytten och sedan sparade jag en del för att inte överbelasta deras system. Så för min del är grejerna redan färdigt sorterade och nu river han upp allting igen. Massor av mina favoritplagg har fått skatta till förgängelsen, för de är så fulla av hål, helt enkelt slutanvända. De blir till trasor i hallen i grannbyn. Tyvärr inte mattrasor, som jag kulle ha kunnat virka något av. Men återvinning är ju bra i alla fall.

Som sagt, jag ska inte klaga. Morfar i huset tvättar, sorterar och hänger ut till vädring. Han kräver att jag ska ta itu med att lappa små hål här och var och det gör jag mitt i allt virkande. En hel del yllesockor finns det också att stoppa och där går våra åsikter lite isär. Är det lönt eller inte?

Morfar i huset klagar å sin sida i högan sky.
- Här är garn ändå upp till taket, råmar han.
- Öööh, nå det är det väl ändå inte, hickar jag hjälplöst fram.
- Jo, varje kasse jag öppnar innehåller garn. Vill du se?
- Nä, int just nu.
Han har alltså hittat mina garngömmor. Ve och fasa! Nu kan jag inte alls fynda på sommarrean. Suck!

Efter fem barn blir det också en hel del rester. Igår hittade vi minstingens första skor!

Sedan finns det sådant här, som man nog egentligen inte alls borde spara. Nu har morfar i huset sorterat ut alla handskar och vantar och hittat endast ett par bland alla de här exemplaren! Frågan är om de skall sparas ännu i hopp om att det borttappade paret någon gång dyker upp eller om vi bara ska göra oss av med alltihopa. Just nu ligger de i "osäkra" högen. Antagligen åker de ut efter några månader.

Sedan finns här lådvis med den äldstas kläder, liksom minstingens. Kläder som de lämnade efter sig då de flyttade utomlands och sedan inte alls saknat. En del av de kläderna är kanske för små. Den äldsta är på ingång, så vi får se vad han säger. Jag antar att han är måttligt intresserad av att utöka sitt egna klädlager.

Och så finns det dom här ljuvliga grejerna, som barnen har gjort i skolan, här en ärtpåse.

Det goda med det här sorterandet är att morfar i huset nu också har hittat sina egna kläder! Och så skall jag kanske äntligen, äntligen få in vårt elfa hyllsystem i den ena garderoben. Jihaaa!

Själaglad är jag över att morfar i huset har varit så ordentlig när han sorterade gardiner och dukar att han har fotat varenda en och skrivit måttet på dem. Det kallar jag ordning och reda. Han erbjöd sig vänligt nog att göra detsamma med mina garn, men jag bad honom nu hålla sig till lite ofarligare saker. Inte bra om han plötsligt upptäcker hur mycket garn jag har!
För tillfället letar han febrilt efter den där stickade pullovern jag gjorde år 1976 åt honom. Hittills har den tyvärr inte dykt upp. Kanske malarna har hittat den? Det heter ju att man inte skall sticka åt sin pojkvän, men det visste jag inte då, så...

Nu önskar jag er alla en riktigt trevlig fredag. Själv ska jag försöka samla krafter för att se om jag skulle orka ta mej ända till huvudstaden idag...

Icke önskvärd knut

Vet ni, jag är expert på att få tiden att gå utan att göra någonting alls. Här har förmiddagen ilat förbi medan jag suttit framför datorn och fastnat i ett typiskt värdelöst-vetande-problem: På vilket album hade Styx en bild av Moai skulpturerna från Påskön? Eftersom jag skamligt nog inte har en enda LP-skiva med musikgruppen i fråga, så var det ju bäst att helt enkelt googla. Och vad händer då? Joo, jag fastnar förstås. Visst fick jag fram att albumet heter Pieces of Eight där en av gruppens största hits, Renegade, ingår. Men sedan vet ni började jag läsa om Påskön och de olika teorierna om öns uppgång och fall och framförallt om stenstoderna. Och plötsligt hade hela förmiddagen gått. Och jodå, jag har igen lärt mej en massa, men ska det fortsätta så här, så borde jag nog bli pensionär illa kvickt. Å andra sidan, då kommer jag nog att få så bråttom att jag inte hinner med någonting alls.

Nu har jag dock lyckats få på en maskin med tvätt, så det är väl ett litet framsteg? Morfar i huset å sin sida har energi för sju. Han sorterar, ordnar och arrangerar, städar undan och slänger. Jag tror bestämt att han har fått värmeslag. Det värsta är att det blir högar, som han å det bestämdaste kräver att jag ska ta itu med. Men jag har ju inte tid! Jag surfar ju runt!

Och så vill jag ju virka.

Men här blev det fnurr på tråden direkt! Jag gillar inte oönskade knutar, som ställer till bekymmer för en stackars virk- eller stickerska. Suck!

Och nu måste jag väl nog ändå lappa lite kläder, så morfar i huset får bort dem från dagordningen. Men få se om jag hinner...

Ein reisso

Igår orkade jag inte med något blogginlägg, beklagar. Jag åkte hemifrån vid halv elva-tiden på förmiddagen och var inte tillbaka förrän efter klockan 22.30. Och då, då hade jag ingen ork för bloggen mera.

Och för att citera mina söner: "He va no ein reisso" = Det var nog en resa (översättning från östnyleensko).

Vi var alltså iväg på Hemliga resan igår. Det var den nästäldsta och hans fru, som äntligen skulle få sin julklapp.

Vi packade in oss i min heta Adam plåtlåda.

Gertrud fick åka med längst bak i bilen. Vi styrde kosan mot nordöst och körde i ungefär en timmes tid innan vi var framme.

Det första jag fick syn på var den här skönheten!

Följande sevärdhet var utan tvekan patronens hus. Så vackert!

För att inte tala om patronens prunkande trädgård. Så fin!
Morfar i huset tycker att jag nu ska göra likadana rabatter här på vår gårdsplan. Jag har försökt förklara det där med träd som skuggar osv. Men han verkar inte riktigt förstå.

Det första vi egentligen gjorde var att trava iväg till Magasinet och få oss någonting smått att äta och framförallt att dricka.

Vi besökte ett av Unescos världsarv i Finland, nämligen Verla träsliperi och pappfabrik. Ett jättefint ställe, som är väl värt ett besök. Morfar i huset hade fått nys om det här då han kollat på regionnyheterna. Så bra att området bevarades då fabriken lades ner år 1964. Den grundades år 1872 av Hugo Neuman. Den brann två gånger upp och byggdes sedan upp i tegel.
Nu håller man på att reparera ena tegelväggen, så cementblandaren gick på medan vi var där.

Här drogs stockarna in, först för hand och senare med en häst. Tungt och tufft jobb. Foton inifrån fabriken är inte tillåtna, så ni får allt åka själv iväg och kolla på plats.

Vad passar bättre än papperstillverkning på en pappfabrik?
Det är Jaalan kädentaitajat, som har pappersverkstad i Verla under juli månad. I början av augusti håller de olika workshops där, skall vi åka dit?

Jag understödde hantverkarna genom att förnya mitt förråd av örhängen. De är ju så små att de knappt tar plats, så morfar i huset kan inte precis protestera, eller hur?

Superglad blev jag då jag hittade de här. Gissa vad som kommer att hänga i mina örsnibbar härefter?

Verlas arbetsbostäder finns också bevarade och det är just den fina helheten, som gjort att området har fått världsarvsstatus.

Kraftverket spelade förstås stor roll i fabrikstillverkningen.

Det skulle ha funnits mycket att utforska här vid älven, men vi hastade vidare till ett nytt resmål under morfar i husets tama protester.

Här hamnade vi med Gertrud, i Ummeljoki.

Och här hittade vi förutom ett matställe också lite finländsk flyghistoria. Entusiaster har återskapat en kopia av det plan, som Kasper Wrede byggde och flög med på Kymmene älv år 1915. Så han var en av landets flygpionjärer, visste ni det? Där ser ni, att resa vidgar vyerna. Här fick vi igen en bit historia.

Småningom hamnade vi i vår östra grannstad. Detta enligt önskemål från paret i baksätet.

Vi besökte Maretarium, ett fint ställe om man vill lära känna landets fiskar. Har ni varit här då? Om inte, så kan jag varmt rekommendera ett besök här. Här inne är det svalt och skönt.

Interaktiva infotavlor hjälper en att få veta mera om fiskarna.

Jag gillade Östersjöakvariet. Här matar en dykare fiskarna varje dag klockan 15. Akvariet är högt och rymmer många fiskar.

Ser ni? Här simmar en ål. Och här ligger att rostigt ankare på "sjöbotten". 

Och här mumsar fiskarna på lite kvarbliven mat.

Häftig fiskmun, inte sant?

Och det här ser visst ut som en människofisk, inte sant?

Det finns 58 ursprungliga fiskarter här i landet. 107 olika arter har man påträffat i Finland. Akvarierna har olika teman, i ett av dem finns det fiskarter från Kymmene älv. Och visste ni att Kymmene älvs avrinning startar så långt borta som i Kokkola?

Utanför Maretarium finns Sapokka gästhamn.

Därifrån går också den här förbindelsebåten.

Vi körde hemåt via Santalahti. Och som ni ser har staden riktigt ordentliga fläktar för dem som vill svalka sig rejält ifall det blir hett på stranden!

Vi gjorde ett kort uppehåll här hemma för kiss- och drickpaus innan vi drog vidare till min hulda moder. Där stod frågesport och vinbärsplockning på programmet.

Kvällen avslutades i stan.

Och där fick jag min lomalonkero! Jag drack förstås en röd, för den innehåller tranbär och det är ju hälsosamt, inte sant?

När vi kom hem väntade här paket på matbordet! Mina svägerskor var här och hade precis missat oss då vi körde iväg till min hulda moder. Tur att morfar i huset stannade hemma, så fick han träffa sina systrar. Men synd att vi missade dem.

Jag fick en fin Mumin-anteckningsbok.

En stor och fin Lilla My-necessär.

Och finfina stickmarkörer! Rena rama julafton, inte sant?
Tack för de fina gåvorna, som minsann kommer väl till pass.

Idag åkte våra gäster hem, så det blev tomt och stilla här i huset igen. Inkommande veckoslut kommer dock den äldsta på semester, så gästrummet i källaren är i full användning hela tiden.

Ha det bra och kom ihåg att dricka, dricka, dricka och dricka igen!