onsdag, september 01, 2021

Bilstickning

Vad kan man göra första höstdagen, en alldeles solig onsdag i september? Jo, förstås bege sig iväg ut på äventyr. Så gjorde jag idag tillsammans med dubbelmorfar och vår äldsta efter att först ha deltagit i veckomötet på jobbet. 

Dubbelmorfar körde iväg med riktning Tavastehus. Han var inte särskilt glad då jag drog fram min bilstickning.

– Vet du vad som händer om krockkudden slår ut? Då har du stickorna i kroppen i värsta fall i halsen.
– Eh, jo, nå, men när jag liksom aldrig tycks hinna sitta ner och sticka längre, så...

Ingen av er sa någonting om färgerna, så det fick bli de där tre jag visade igår. Så här långt hann jag på vägen till Tavastehus idag. Jag stickade förstås inte hela tiden, för jag hamnade bland annat att sköta om navigatorn mellan varven. Det kan hända att jag måste riva upp det här och byta till tunnare stickor. Jag tycker att det där hålet är alldeles för stort och stickningen överhuvudtaget för lös. Undrar om jag skulle kunna lura dubbelmorfar att prova hur det skulle passa på hans ben. Alternativet till att riva skulle vara att byta stickor så där mitt i, men jag misstänker att det nog inte blir en bra mudd då. Annars, så är det jätteroligt att sticka efter sommarens virkning.

Vi körde med taktiken, ett depåstopp idag, så vi tankade och intog vår mat på ABC i Riihimäki. Detta trots att vi försöker undvika de där ställena och istället gynna privat företagare. Den här gången lyckades det inte, tyvärr.

Vi hämtade en bil från Tavastehus, en som mr J ska snygga och fixa upp och sedan troligtvis sälja. Dubbelmorfar fick köra hem den och jag körde min egen Adam-plåtlåda efter honom. Och då var det slut på stickandet. Jag vågade inte köra den där andra bilen. Tänk om jag hade blivit förälskad i den? Hur skulle det ha slutat?

Och kan ni tänka er, vi stannade inte vid ett enda av alla de där stora varuhusen, som vi bara susade förbi. Ingen av oss hade riktigt lust att gå omkring och titta på någonting alls. I nån sekund funderade vi på att besöka det stora loppiset i Tavastehus, men det blev inte av, då dubbelmorfar glömde att vika av vägen på rätt ställe. Och på hemvägen hade vi ingen lust längre.

I morgon jobbar jag på distans hela dagen och det är egentligen riktigt skönt att inte behöva flänga iväg någonstans alls. Det blir mera tid för arbete då jag inte har arbetsresor. Samtidigt är det förstås också jätteroligt att få ha närundervisning.


Inga kommentarer: