Äntligen fredag! Den här veckan har den inte kommit en dag för tidigt. Det har varit rätt mycket jobb, jag har startat upp fem nya kurser, skött en hel del övrigt jobb och därtill haft olika handledningar både på distans och i verkliga livet. Känns lite som om tiden inte riktigt skulle räcka till. Ändå har inte allt som planerats blivit av och tur är väl det?
Som sagt, skönt med fredag, för nu stundar ett ledigt veckoslut. Ett veckoslut då jag inte kommer att göra så värst mycket nytta, trots att jag borde. Men nej, det här veckoslutet ska jag satsa på stickning!
För en vecka sedan hade vi glädjen att få besök av flickorna. M är skarpögd och fick syn på ett av mina ofärdiga virkprojekt.
– Mommo, vad e de här, frågade hon då hon tog tag i den virkade klumpen.
– Det ska bli ett konstigt djur.
– Nä, nu skojar du.
– Nej, titta här är ett ben, svarade jag och viftade med det tredje benet, som jag höll på att virka. M såg begrundande på klumpen, kände och klappade på den. Sedan spände hon ögonen i mej:
– Sen när du och moffen kommer och hälsar på nästa gång tar du djuret med dej.
Jag mumlade bara till svar, för i sanningens namn vet jag inte riktigt vad jag ska göra med den här konstiga kroppen:
Och vad lär jag mej av detta? Jo, virka inte utan mönsterbeskrivning!
Å andra sidan, det finns ju fantasidjur, inte sant?
Och så parkerar jag mej i fåtöljen med sockstickningen i högsta hugg. Om dubbelmorfar protesterar, så hänvisar jag till M, som är utan yllesockor. Då kan han nog inte säga så mycket, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar