Han e så söööt!

Kära hjärtanes, vad jag är trött. Jag gäspar i ett och klockan har just hunnit bli 22:30. Jag borde ha kollat tillståndet hos mina svarta byxor inför julfesten i morgon kväll. Men se det har jag då inte gjort, så det kan hända att jag måste gå med benen bara, alltså utan byxor. Huuu! Här är nackdelen med att ha endast ett par snygga svarta byxor! Jag har i varje fall inte precis överkonsumerat kläder, för festplaggets övre del är samma blus/tunika som förra året. Inget nytt här inte.

I kväll då jag kom hem från jobbet i stan vid sjutiden på kvällen, så föll det mjuka härliga snöflingor. Jag hade sån lust att bege mej iväg ut på promenad i det vintriga landskapet. Men så kom jag att tänka på hur lessen jag själv som bilist är när människor beger sig ut på den smala vägen, som går här utanför vårt hus. Det skulle inte ha varit lätt att se mej i det där snöfallet och all snö som virvlade upp efter varje bil. Så förnuftig nog och snällt gick jag in i vårt hus. Men med tanke på min trötthet nu, så skulle det säkert ha varit på sin plats med en liten kvällspromenad.

– Jag vet int hur din bisi siir ut, sa en av kursdeltagarna i Höstdataklubben idag. De andra blev förvånade, för de hade alla sett min bisi.
– Han är så söööt, sa en av kursdeltagarna och de andra höll med. Det här har jag inte vågat berätta åt bisin min. Jag är lite rädd att det kan stiga honom åt huvudet. 😅 

Igår kväll knackade det på vår dörr vid 21-tiden. Jag vågade inte gå och öppna, så bisin min fick kravla sig upp ur sin blåa gungstol. Utanför stod yngsta sonen med en morotskaka i handen. Vi hade ett litet improviserat födelsedagskalas och det var fint.

Bra saker idag:

• Vaknade 20 minuter före väckarklockan!
  
  
  
• Så här fin servering var det i kurspausen idag! Rökt vildsvin på smörgåsarna. Smaskens! Och vet ni vad? Jo, jag fick hem de smörgåsar som blev över. Det var minsann snällt. Tack!
  
  
  
• Jag kom hem med en hel brödkasse från kursen i norra grannkommunen. En så finfin julgåva. Tack!
  
  
  
• I den översta påsen hittade jag de här ljuvligt goda pepparkakorna, hembakta. Nu gäller det att gömma alla de här påsarna, annars tar de slut före julen! Tack!
  
  
• De flesta bröd, stora goda formbröd, lade jag i frysen. Skönt att ha i säkert förvar. Tack!
  
  
• Sista kvällsundervisningen i stan är avklarad. Nästa år är inte jag där! Många grejer just nu är sista gången för mej. Det känns lite vemodigt, men också skönt.
  
  
• Jag klarade mej på de hala vägarna. Körde sakta och förståndigt, ändå blev det lite slirande i rondellerna.

Önskar er alla en riktigt fin fredag!

Juligt på verandan

Visst blir man glad då det här möter en på jobbet i stan:

Det är juligt på verandan. Vissa traditionalister gillade förstås inte att granen har stått där en tid redan. Men vår nya rektor vill ha ljus i mörkret och då måste man tumma lite på traditionerna. Det heter ju att: "Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus istället". Och det är ju så sant som det är sagt. Bäst att sprida ljus och trivsel.

Här hemma har jag ett litet problem eller ska vi säga en utmaning? Jag kommer inte in i mitt hobbyrum!!! Det är fullproppat med kassar med oinpaketerade julklappar! Hela gången till alla mina garnlådor är alltså fylld och ingen har tagit itu med att slå in paketen. 
Hmmm... om jag paketerar fort som sjutton, var ska jag sedan förvara alla färdiga julklappar? Jag kan ju inte förpassa dem tillbaka till hobbyrummet. Och nej, nej, nej, inte vill jag ha dem i källaren heller, eller borde jag tänka om där?
Får väl fundera på det där i natt och sikta in mej på att börja paketera på måndag. Det blir väl bra?

Bra saker idag:

• Mina kolleger uppskattade lillajulsklappen! Så trevligt att få överraska dem. Och kan ni tänka, en av mina kolleger 60 plus, hade aldrig ätit ett mignonägg i hela sitt liv! Hur kan man undgå dem under påsken?
  En annan kollega sa att mignonäggen är hennes favorit. Det blev alltså fullträff med påskägg till lillajulsklapp!
  
  
• Jag hann skriva hela nio julklappsrim innan veckomötet började. Nu är det minst femtioelva till att skriva, för julklappsrim ska det vara, inte sant?
  
  
• Fin stämning och bra diskussion om cookies i Svartså idag på eftermiddagen. Det där tekniska är ibland utmanande att greppa. Det är dock bra att vara påläst och åtminstone ha ett litet hum om saken.
  
  
• Blev bjuden på en riktigt, riktigt god blåbärsrulle! Mums!
  
  
• Fick en sockbeställning från Tyskland! Till all tur behöver jag inte sticka sockorna färdiga nu genast! 
  
  
• Och det bästa av allt, jag träffade en livs levande bloggläsare! Det är alltid lika trevligt att veta att jag inte sitter här och skriver för mej själv. Tack för att ni orkar läsa!

Önskar er en fin torsdag!

 

Samling runt runda bordet

Idag har jag jobbat hemifrån på förmiddagen, varit iväg på roligheter på eftermiddagen och sysslat och pysslat lite nu på kvällen. Jag till och med drabbades av lite sorteringsiver. Huuu! Jag fick nästan sitta på händerna  för att inte börja slänga bort saker. Lite farligt det där, för man borde nog inte slänga alltför mycket. Ikväll ringde nämligen nästyngsta sonen och frågade om vi hade kvar något barnförkläde. Tyvärr sånt har vi för länge sedan blivit av med. Det är farligt med sånt där slängande och bortkastande, för förstås är det just det man nyss gjorde sig av med, som behövs. Våra barnförkläden har nog för länge länge sen fått ett annat hem.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov ända till klockan nio. Så skönt!
  
  
• Fick åka med stickväninnan B till och från stan, till samlingen vid runda bordet.
  
  
  
• Vi var alltså iväg till stickcaféet. Härligt att igen träffa de trevliga och snälla damerna. Så här fint juldekorerat är det på caféet.
  
  
• Äldsta sonen hade köpt senaste numret av Allers. Tjohoo!
  
  
• Lillans mamma ringde, vi ska ut på roligheter under veckoslutet. Kul att ha någonting att se framemot. Nu hoppas vi dessutom på bra väder.
  
  
  
• I lördag är det ju lillajulsafton. Jag har paketerat små klappar åt mina kolleger, som de ska få i morgon på vårt veckomöte. Hoppas att de blir glada.
  
  
• Har anmält mej till julmiddag den 14 december!

Önskar er en riktigt fin onsdag.

KyJy – 8

Lauantaina pinkit banaanisukat valmistuivat.

8. Pinkit banaanisukat

Aloitus: 25.9.2023

Valmis: 25.11.2023

Langan menekki: 62 grammaa

Lanka: Zimba top, Schoeller+Stahl

Puikot: 3 

Ohje: Banaanisukat

8. Pinka banansockor

Start: 25.9.2023

Färdiga: 25.11.2023

Garn åtgång: 62 g

Garn: Zimba top, Schoeller+Stahl

Stickor: 3 

Mönster: Banaanisukat

Lite stickat har det blivit, men inte mycket. I lördags fick jag äntligen de här pinka banansockorna färdiga. Kanske julgubben kommer med dem i ett paket, vem vet? Nu får nog banansockorna vara för ett tag. Jag måste få sticka lite annat, men jag kommer nog inte att hinna med så mycket handarbete. Det är femtioelva andra saker jag borde, alltså måste göra. Vissa saker går inte att skjuta upp längre. Suck!

Bra saker idag:

• Hittade en bra parkeringsplats utanför jobbet i västra grannstaden. Det är vet ni nästan som en Lottovinst.
  
  
• Föreläsningen jag höll väckte diskussion, som var riktigt givande. Härligt med intresserade deltagare.
  
  
• Hann äta lunch med kollegan innan hon drog vidare västerut och jag hemåt österut.
  
  
• Veckohandlade tillsammans med äldsta sonen.
  
  
• Veckans första arbetsdag var kort och koncis.
  
  
• Ingen kvällsundervisning idag! Så skönt och ovant att få vara hemma en måndagskväll.
  
  
• Kunde glädja kollegerna i väst med en liten lillajulsklapp.
  
  
• Kom i natt på var jag hade gjort fel i min virkning, så nu får jag nog till en fyrkant!

Önskar er alla en skön tisdag.

Svarta lådan

I snart två veckors tid har den stått där och väntat på mej, svarta lådan:

Äldsta sonen bar upp den från källaren och nu stirrar den anklagande på mej. Men snälla, jag har inte riktigt haft tid...

Innehållet i svarta lådan är spännande, för här finns allt för paketerandet av julklappar. Nu skulle det bara vara att sätta igång och det med väldig fart. 

Men se, inte gjorde jag det idag inte. Nej, jag började på en ny virkning istället!

Men, men redan på tredje varvet stötte jag på en knut i garnet, så nu måste jag skarva. Suck! Inte alls roligt, fastän det annars är kul att virka.

Bra saker idag:

• Söndag och jag var uppe redan halvåtta!
  
  
• Fick en julklappsgodisleverans hemkörd.
  
  
• Har alla veckans kurser förberedda. Återstår endast att kopiera upp materialet i morgon! Tjohooo!

Önskar er en riktigt fin måndag.

 

En urusel bok

 För en vecka sedan läste jag ut en i mitt tycke riktigt dålig bok.
– Nej, sluta läsa den, sa en av mina kolleger på jobbet i västra grannstaden, när hon fick höra mej berätta om boken. 
– Man ska int läsa sånt som e dåligt, fortsatte hon.
Nä, kanske inte det, men jag gav mej inte. Hoppades på nån sorts bättring mot slutet.

Jag läste Förbannade kärlek av Colleen Hoover. Hon är en amerikansk framgångsrik romanceförfattare och det här är hennes åttonde bok.

Handling:
När Tate Collins flyttar till San Francisco till sin bror så har hon ingen bra start. Hon kommer inte ens in i lägenheten då det ligger en redlöst berusad man utanför dörren. Den mannen visar sig vara Miles Archer, hennes brors goda vän, granne och pilotkollega. Miles bär på en hemlighet om sitt förflutna och är väldigt gåtfull och tillbakadragen. Men det hindrar inte Tate för att handlöst falla för honom och hoppas på en framtid tillsammans med honom. Det är tydligt att även Miles är attraherad av Tate, men han vill inte ha något förhållande. Han vill inte bli kär. Kommer aldrig att förälska sig i någon. Om Tate vill fortsätta träffa honom måste hon göra det på hans villkor, att aldrig fråga om det förflutna och inte förvänta sig en framtid.

Boken börjar bra med fullt ös, men sen stannar den av och det är sex sida upp och sida ner, förutom varannat kapitel där man får en inblick i Miles' förflutna. I de kapitlen förekommer kyssar, tonårskärlek och hans känslor i 18-års ålder.

Och nej, jag vill inte veta var Miles' fingrar finns på Tates kropp eller hur dom kysser varandra och var deras tungor är då, hur dom ligger med varandra, stönar eller försöker låta bli, får orgasm eller inte. Nej, tack. Dialogen är andefattig och jag får aldrig något grepp om personernas karaktär. Jag har ingen chans att bli bekant med dem, för de beskrivs aldrig. Tate flyter alltid då Miles tar i henne och jag kan inte låta bli att vara lite småsur på henne, som låter sig utnyttjas. Det verkar inte hända nånting i boken heller, fastän huvudpersonerna väl borde mogna eller utvecklas åt något håll? Hoover försöker nog få fram starka känslor, men när personporträtten inte är tecknade från början får jag som läsare ingen kontakt med vare sig Tate eller Miles. Språket i boken är klichéaktigt, segt och tråkigt. På grund av alla rätt utförligt beskrivna sexscener så kunde man nästan tro att det är en porrbok!
För egen del misstänker jag att Harlequinböckerna är mera spännande. 😀

Det här var tredje boken, som jag har läst i år. Jag nappade den från nån bokbytarhylla. I måndags lämnade jag den i Söderkulla biblioteks bokbytarhylla. Funderade först om jag borde ha lagt den i pappersinsamlingen i stället, men nu fick det bli så här.
Jag tog två andra böcker därifrån hyllan istället och det ska bli riktigt spännande att läsa dem. Den ena var till all tur tunn.
Och nej, jag är nog ingen snobb vad gäller böcker, men jag vill att de ska vara välskrivna och ge mej en upplevelse. Det är väl inte för mycket begärt?

Bra saker idag:

• Steg upp redan halvåtta i morse. Går ju inte an att sova bort hela lördagen.
  
  
• Fick äntligen de pinka banansockorna färdiga. Tjohooo!
  
  
• Äldsta sonen fixade maten idag. Det blev fryspizzor eftersom bisin min fortfarande är dålig och inte äter nånting. Enligt honom är pizzor ingen mat, så vi passade på nu då vi inte behövde laga nånting skilt åt honom.
  
  
• Yngsta sonen tittade in innan han körde iväg på brädspelskväll.
  
  
• Jag passade på att lösa ut mina gåvokort, förra årets julklapp och årets födelsedagspresent, på Adlibris nu då det var -10% på allt. Det blev en stickbok, Köksalmanack 2024 (ja, jag är en sann optimist och tror fortfarande att jag ska laga mat åtminstone nån gång...), tre romaner och tre förpackningar med refillpatroner till mina korsordspennor. Jag utnyttjade gåvokorten till max. Nu är julen räddad minsann, för nu kan jag både läsa, lösa korsord och sticka!

Önskar er en riktigt skön söndag!

Svart fredag

Kära vänner, ni har väl inte gått i fällan? Handlat en massa, som verkar vara förmånligt, men som kanske ändå inte är det. Låt dig alltså inte luras eller lockas till köp.

Svart fredag håller väl på hela veckoslutet, men de bästa grejerna har redan gått åt, antar jag. Jag måste tyvärr erkänna att jag själv hamnade lite på villovägar och det på en mycket farlig sida. 

Jag skulle bara skriva ut ett sånt här presentkort:

Det är helt gratis och en riktigt trevlig idé för mej som inte har stickat en maska sen i onsdags. Och inte kommer att hinna sticka alla de strumpor jag skulle vilja heller. Men, men, men där på Novitas webbplats var det ju också svart fredag! Lite, lite kunde jag ju titta, för jag skulle ju inte ha nånting... men hur det nu var, så råkade jag klicka lite bredvid och så hade jag plötsligt nånting i kundkorgen! 🙈 Nej, nej, nej och nej igen, men nu är det försent, alldeles för sent. Och jag som i natt bestämde mej för att mitt nyårslöfte ska bli att ta itu med alla mina halvfärdiga stickningar. Nu har jag skaffat mej ett nytt evighetsprojekt, en box med garn och beskrivning, som ska bli mitt pensionärsprojekt. Håhåjaa... få se hur detta slutar.

I vårt hus har det varit ovanligt tyst idag. Bisin min har legat helt utslagen på soffan hela dagen. Det enda jag har hört är ljudliga snarkningar då och då. Han har inte ens haft på tv:n!!! Då vet ni att han minsann är sjuk. Själv har jag befunnit mig så långt borta från honom, som jag kan komma, nämligen här i datarummet. Och jag har varit alldeles tyst, försökt störa så lite som möjligt. Hoppas att han snart blir frisk. Vila är nog bästa botemedlet och ifråga om influensa, det enda botemedlet.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov ända till halvtio! Berodde säkert på att bisin min inte alls var uppe och härjade på med vare sig fågelmat eller kattmat.
  
  
• Sen frukost, så jag kunde hoppa över lunchen!
  
  
• Fick färdigt materialet till måndagens föreläsning. Nu är det enbart onsdagens och torsdagens kursförberedelser, som återstår.
  
  
• Äldsta sonen bytte ut den trasiga lampan här i datarummet, så äntligen lite ljus i mörkret.

Önskar er alla en riktigt skön lördag.

Måndagsposten

Idag har det varit full fräs på jobbet med både kurser i norra grannkommunen och i stan. I natt när vinden ven runt knuten sov jag oroligt, för hur skulle jag ta mej till kursplatsen i snöstormen?
Men ingen som helst fara, i morse när jag körde iväg var vägen nästan bar och det var plusgrader ute. Bra så.

I måndags damp den här tidningen äntligen ner i postlådan:

Vinter-Novita, äntligen, äntligen. Jag får alltid vänta onödigt länge på den svenska tidningen. Och vet ni varför? Joo, för att den skickas till Sverige och översätts där. Sedan tar det sin lilla tid innan den är tillbaka här i landet. Suck! Kanske Novita inte alls vet att det finns finlandssvenskar?

Jag hittade två modeller i tidningen, som jag gärna skulle sticka. Den här västen är en av dem.

Och den här hör ni, visst skulle den vara mysig när kölden knäpper i knutarna? Men skulle man orka med en så där stor flätstickning? 2 kilo 400 gram garn har använts till den här sovsäcken för vuxna.

Bra saker idag:

• Kom lyckligt fram till kursplatserna.
  
  
• Mina rara kursdeltagare förstås!
  
  
• Har klarat av veckans sista kvällskurs. Tjohooo!

Önskar er en riktigt fin fredag.

 

Ofrivillig hemmadag

I morse var jag inte alls i skick, snorig och hostig, så det var bäst att ta en hemmadag, en ofrivillig sådan. Jag jobbade alltså på distans och veckomötet gick riktigt bra. Tyvärr var jag tvungen att också avstå från dagens stickcafé. Men det kunde inte hjälpas. Jag vill ju inte smitta ner alla andra.

Jag borde ju ha ägnat dagen åt kontemplation och vila, men... jaa, jag jobbade hela förmiddagen och tiden går fort när man sätter sig framför datorn, den går alltför fort och mitt i allt är det redan eftermiddag. Ja, och så har då den dagen gått.

Vet inte om ni har märkt, men i takt med att julen närmar sig, så ökar också de falska mejlen.

Det här fick jag igår. Det ska föreställa vara postens meddelande om ett paket på villovägar. Nu borde jag klicka på en länk längre ner och sen ge, jag vet inte allt vad för uppgifter. Men det här är rena rama lurendrejeriet och jag går inte i den här fällan. Hoppas att inte ni heller gör det!

Bra saker idag:

• Att kunna vara på jobb, trots förkylningen. Det där med distans är ändå superbra.
  
  
• Behövde inte köra iväg hemifrån. Skönt.
  
  
• Äldsta sonen hämtade nyaste Allerstidningen åt mej! Tjohoo! Nu har jag ett A-korsord igen att ta itu med.

Önskar er en riktigt fin torsdag! 

Inga klappar åt vuxna

Igår kom det ett Whatsapp-meddelande från dottern: "Inga julklappar åt vuxna sen".  Höh, vad är nu det för sätt? Det är ju fuskis och inget roligt alls! Här har yngsta sonen och undertecknad hittat klappar åt var och en och haft riktigt roligt. Vi har varit ute i föredömligt god tid och vi tycker om att ge. Och nu ska då den glädjen tas ifrån oss. Men vet ni vad? Jo, jag tror vi struntar blankt i det där meddelandet och gör precis som vi själva vill. Det blir nog bra så.

Idag på dagen då jag satt här och jobbade på datorn, så knackade det plötsligt på dörren. Jag hade nog sett att nån gick förbi här utanför fönstret, men jag trodde att det var bisin min, som hade återvänt från grannbyn. De envisa knackningarna fortsatte, så jag masade mej iväg till ytterdörren och öppnade den lite försiktigt. Utanför stod en ung man, som sade att han kommer från Polen och att han är studerande i Finland. Hmmm... Jag fick inte en syl i vädret. Han hade tagit i hand och det var nära att jag redan i det skedet hade ryggat bakåt. Det är inte precis läge att hälsa med handskakningar just nu.
Han ville sälja nån slags träprydnadsföremål. Men jag tackade hastigt nej och drog igen dörren fort som sjutton. Lite synd är det kanske om honom, men jag vill inte se några Muminförfalskningar. Så det så!
Han rörde sig på cykel. Hoppas att det inte är alltför halt på vägarna.
När jag stängt dörren rusade jag in på toan och skrubbade händerna. Inte för att killen var från Polen, men för att jag inte vill ha bacillusker. De verkar finnas precis överallt just nu.

I kväll kom det ett Whatsapp-meddelande från Tyskland: "Jag är så slööö". "Välkommen till klubben", svarade jag, för inte är jag särskilt aktiv jag heller. Jag skyller på bristen på dagsljus och inte alls på masken, som kanske krupit in i ryggraden. Ni vet, latmasken!
Min moster ringde alltid till min mamma och sa att nu hade hon, mostern, tappat iiidas, alltså energin och orket att göra nånting. När de hade pratat färdigt var båda uppenbart glada och nöjda.

Själv skulle jag faktiskt kunna tänka mej att boa in mej i gungstolen och enbart sitta och glo på TV, helst nånting från Arenan, så att jag själv får bestämma vad jag ser på!

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag var uppe redan halvåtta.
  
  
• Idag på förmiddagen försökte jag vara lite ordentlig. Jag tog i bruk mitt nya konto = En ny PIN-kod. Jag tog också i bruk mobilappen = PIN-kod nummer två. Och så kollade jag betalkortets PIN-kod = PIN-kod nummer tre. Jag har alltså tre nya PIN-koder att komma ihåg! Vet inte hur det kommer att sluta.
  
  
• Har klarat av höstterminens sista kvällsundervisning i västra grannstaden.
  
  
• Hann sticka lite både på förmiddagen och på jobbet, dit jag anlände en hel halvtimme före kursstart.
  
  
  
• När jag kom hem doftade det gott i hela huset av nystekta plättar. Tack till bisin min för det.

Önskar er alla en fin onsdag! 

Med tolv poliser på lunch!

I morse fick jag räkna några gånger till tusen och tänka stenhårt på mitt blodtryck. Och jag måste nog hålla med en av mina kolleger, som säger att män är ett släkte för sig, ursäkta nu bara!
Bisin min försvann med min plåtlåda vid halvåttatiden, en timme senare var jag fortfarande utan bil. Det snöade och föret var absolut inte det bästa och jag skulle iväg ända till Söderkulla. Fem minuter gick och ingen bisi eller bil. Jag blev tvungen att ringa till honom och han var inte alls glad. Jag bad snällt om att han skulle hämta min bil tillbaka, Och vet ni vad han gjorde? Jo, han bara tryckte bort mej. Morrr!

Sent omsider kom han hem med min bil och jag hade nog tänkt rada upp en massa svordomar och annat, Men i sista stund insåg jag att det är bäst att inte säga ett knyst utan bara hålla tyst. Jag sa: "Tack och hej" och sedan slirade jag iväg till Söderkulla. Jag var inte precis glad, men nöjd över att jag i varje fall varit snäll.

Mitt på dagen, då jag satt och åt min goda lunch på Veljekset stegade plötsligt 4 poliser in, sen ytterligare 4 och sedan ännu 4 till. Nu gällde det att bete sig, för 12 poliser på samma ställe... En av de här poliserna såg precis ut som Tim Sparv! Men knappast har han utbildat sig till polis? Det senaste jag hörde om hans yrkesval efter avslutad fotbollskarriär, var att han skulle bli fotbollstränare i Prag. Men vem vet? Allt är ju möjligt, eller hur?

Och stackars, stackars min plåtlåda! Omgiven av lagens långa arms fordon. Tur att det var ordentligt med utrymme, så jag inte behövde vara rädd för att backa bort från parkeringen. Tack för den vänligheten!

Bra saker idag:

• Hade tid att äta lunch på Veljekset.
  
  
• Hittade en parkeringsplats utanför arbetet i västra grannstaden.
  
  
• Hann sticka lite på håltimmarna på min senaste stickning.
  
  
• Hade deltagare i kvällens drop-in, Digi-help, så behövde inte sitta helt ensam.
  
  
• Hann prata med kolleger.
  
  
• När jag kom hem väntade en julklapp här på mitt tangentbord. Spännande!
  
  
• Har klarat av veckans första arbetsdag. Hoppas att jag klarar resten av veckan också!

Ha en riktigt skön tisdag!

Veckans post

Kära vänner, nu är det panik och ni måste hjälpa mej, snälla: Hur blir jag en ordentlig husmor/kvinna/människa? Hur jag än försöker, så lyckas det inte. Jag skulle så gärna vilja vara ordentlig, ni vet en sån där, som genast tar hand om disken, tvätten, städningen, dammtorkningen... En som har det städigt och snyggt och inte en massa dammråttor, som springer omkring. En som tar hand om de där små sakerna man måste göra hela tiden, vare sig det nu gäller att fixa nånting via datorn eller utanför datorn. Har ni några tips? Eller finns det nån meducin, som Pippi sa? Något steg-för-steg-program, typ gör först det här och sen det där och så...?

För tillfället har jag fyra stickningar på gång samtidigt, vilket betyder att ingen av dem blir färdig. Och de är också en stor distraherande faktor. Jag kan dra fram dammsugaren, men innan jag ens har startat den, så rusar jag iväg till en av fyra stickningar och säger till mej själv att jag ska bara sticka liite, liite och plötsligt, så har jag glömt dammsugaren! Hur sjutton ska jag få dammsugningen till att bli rolig? Och säg nu inte att resultatet syns, för här virvlar katthår och damm runt igen följande dag. Det är som ett evighetsarbete, som aldrig tar slut. Måste kanske göra stickningen till belöning efter utfört dammsugaruppdrag?

Och visst borde jag väl vara så ordentlig också att jag skulle baka brödet själv?

Min oordentlighet syns också i veckans post:

De här två tidningarna dök upp i vår postlåda under den gångna veckan. Och ni skulle bara veta hur många gånger jag har bestämt mej för att avsluta prenumerationerna. Jag behöver dem inte. Jag har redan så många mönster. Så nu måste jag nog ta mej i kragen och bli ordentlig och skrida till verket. Sen sätter jag mej framför datorn och gör lite det här och lite det där och glömmer allt om tidningsuppsägningen. Suck!

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov nästan till tio!
  
  
• Satt och löste korsord tills halva dagen hade försvunnit!
  
  
• Fick igång en tvättmaskin.
  
  
• Bisin min och äldsta sonen fick igång diskmaskinen!
  
  
• Äldsta sonen och undertecknad fixade söndagsmiddagen: Mos, köttbullar och köttfärsbiffar samt sås. Riktigt roligt att kocka tillsammans.
  
  
• Fick ett telefonsamtal av dottern i kväll. Det blir julkaffe och julgubbe hos dem igen i år. Stort, stort TACK för det. 💓 Blir härligt att få hela familjen samlad och gå till dukat bord.

Önskar er en fin måndag!

Hämtade ett kök

Idag har jag igen varit ute på vift tillsammans med yngsta sonen. Han körde ända till Vanda och vi hamnade här:

I Ikea! Jösses, hör ni, där har jag inte varit på år och dagar, för jag har inte behövt någonting alls därifrån. Yngsta sonen däremot behövde ett minikök när han snart ska ha rörrenovering i sitt hus. Han beställde köket via nätet och fick ett sms då paketen var färdiga för avhämtning. Den nästyngstas skåpinsats var också färdig för avhämtning, så den tog vi med hem.

Medan yngsta sonen lastade varorna i bilen, så yrade jag runt i första våningen. Yngsta sonen befann sig sedan på andra våningen och undrade var jag blivit av, så han ringde och jag tog hissen upp med min kundvagn, som redan börjat fyllas med en del bra att ha i reserv-saker och andra mera nödvändiga grejer som en bullpensel i silikon och en måttkanna i glas.

Som sagt, jag har inte haft behov av att trava runt i det där blågula varuhuset. Det är absolut inte min grej. Yngsta sonen ville vara snäll och erbjuda mej en möjlighet att riktigt i lugn och ro besöka vartenda inredda rum där på andra våningen. Men nääe, säger jag bara. Det är inget för mej. Vid en hastig anblick var det inte många rum, som jag skulle ha trivts i. I ett av rummen var det möblerat för en stadslägenhet. Det var så litet och trångt att jag fick en släng av klaustrofobi. Jag inser att jag är bortskämd, som tills vidare kan bo i ett egnahemshus på landet. Här finns utrymme att breda ut sig på. Och mera skulle det säkert finnas om jag skulle börja döstäda! Kanske bäst att börja i vår?

Det rum jag gillade bäst var ett med bokhyllor från golv till tak och sköna läsfåtöljer. Det var lite mörkt, men mysfaktorn var hög. På skoj satte vi oss på varsin säng och testade hur de var. Men ack så mjuka de där sängarna var. Jag kan inte förstå hur man skulle kunna ligga i en sån utan att få sjuk rygg.

Men alltså, vilka labyrintiska kringelikrokar man skulle vandra i. "Följ bara pilarna", sa yngsta sonen hjälpsamt då jag tyckte att vi hade gått i cirklar. När man följde pilarna gick man i gångar, som aldrig verkade ta slut. Till sist var vi framme vid leksaksavdelningen och här blundade jag nästan, för nej, nej, nej, inga flera leksaker till julklapp nu.
– Dom har redan så många grejer, sa yngsta sonen och syftade på sina syskonbarn.

Ner med hissen till första våningen. Yngsta sonen blev förvånad över min raska promenad nästan raka spåret till kassan. Några ställen stannade jag upp, för att närmare kolla nånting, som såg intressant ut, men annars var det full fräs, som gällde.

Kassan är ju sen en sak för sig. Själv ska man skanna in varorna och sedan betala. Tur att jag hade yngsta sonen med mig, för jag vet inte hur mitt skannande skulle ha lyckats. Från kassan skulle vi ännu ner till parkeringen och då fick yngsta sonen ta hand om kundvagnen, så vi kunde ta rullbandet. Mitt handlande rymdes just och just i den fullpackade bilen. Svårt var det också att få mej introttad i det lilla utrymmet i baksätet. Men det gick med hjälp av yngsta sonen. Vi susade motorvägen fram österut. I grannbyn lastade vi först ut nästyngsta sonens varor och sedan yngsta sonens paket. Jag var inte till nån hjälp, tyvärr. Yngsta sonen fick bära och kånka allting själv.

Lite snopet att jag glömde kolla att min smartklocka faktiskt räknade alla steg jag tog där i varuhuset. Jag som hade velat bevisa att jag minsann också kan vara duktig och stega på!

Iväg till stan på mat och därifrån vidare västerut till stora varuhuset i Gammelby, för yngsta sonen skulle ha en grej därifrån. Gissa vad han köpte? Håll i er nu, för han köpte en stickförpackning! Han tänker sticka en mössa! Men, men, han borde nog hitta någonting lättare. Hur ska han som nybörjare klara av strumpstickor? Dessvärre var han inte alls intresserad av att låta sin mamma få handleda och visa hur stickandet går till. Ack, ack, jag tror att jag ska ringa honom i morgon, så får han komma hit efter lite garn och så får han börja med en halsduk i rätstickning. Vad tror ni om det?

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag var uppe halvnio!
  
  
• Igen en härlig lördag tillsammans med yngsta sonen. Tacksam och glad över att han ville ta mej med.
  
  
• Och nu, nu sitter jag här med en GT bredvid mej, sippar lite då och då, och ska nu fortsätta njuta av lördagskvällen!

Önskar er en skön söndag. Kom ihåg att vistas ute i dagsljus!

 

Utvecklingsdag

 Idag har jag tillbringat min arbetsdag här:

Närmare bestämt i det fina stallet på Teiras! Här höll vi vår utvecklingsdag och idéer och förslag flödade. För mej samtidigt lite vemodigt, för det här var min sista utvecklingsdag. Men också skönt att få lämna över till yngre förmågor, inte för att mitt jobb kommer att få nån efterträdare. Det behövs liksom inte och bra så.

Sent igår kväll drabbades jag av ett litet panikanfall, för jag hade ingen lämplig mötesstickning. Ve och fasa! Ändå hade jag ju startat en massa projekt i september. Sockor tänkte jag att skulle kunna vara bra att sticka på. Jag hittade uppläggningarna men inte mönstertidningarna, så det gick ju inte. Jag kunde ha tagit de där pinka banansockorna, men jag ville inte visa att jag inte ännu heller har dom färdigt stickade, att jag är en så långsam stickerska. Nå, allvarligt talat, så tror jag nog inte att mina kolleger skulle ha brytt sig, men det kändes inte som en bra stickning för dagens jobb.

Jag kunde också ha tagit med min balaklava och stickat bakstycket, för framstycket är färdigt stickat. Men jag var rädd för att bakstycket skulle gå snabbt att sticka och sen skulle jag inte ha något för händerna. Dessutom misstänker jag starkt att den blir på tok för liten och då tappar jag ju direkt inspirationen och lusten att sticka projektet färdigt.!

Jag kom fram till att jag ville ha den där Hedvig-sjaletten, men var fanns det börjandet? Ingen som helst aning och i hobbyrummet kommer jag inte in nu just på grund av alla julklappar, som väntar på paketering. I natt kom jag på i vilken projektväska jag inte ännu hade letat, så i morse drog jag fram både stickningen och mönstret.

Så här långt hann jag sticka idag. Jag stickade förstås inte hela tiden, för jag var ju tvungen att jobba lite också! Det här är perfekt mötesstickning då det enbart är rätstickning. Kanske jag kan hålla mej till den här stickningen under resterande möten nu i vinter?

Bra saker idag:

• Att jag hade med mej en mötesstickning!
  
  
• Att få jobba i inspirerande miljö.
  
  
• Att bli bjuden på god köttsoppa till lunch.
  
  
• Härligt soligt väder igen idag.
  
  
• Hämtade äldsta sonen från stan och vi var och tankade min bil.
  
  
• Och vi besökte stora varuhuset på hemvägen.
  
  
• Så skönt att arbetsveckan nu är över.

Önskar er en riktigt fin lördag.

Inte min dag

Idag är det inte riktigt min dag. Det började i morse då jag skulle äta frukost. Jag tappade vatten i vattenkokaren och satte den tillbaka på sin plats, tog fram juice och yoghurt ur kylskåpet. Undrade lite över att vattenkokaren inte hade något ljud alls. Gick fram till den och såg på den från alla håll och kanter. Ingen indikationslampa lyste och kokaren hade inte minsta lilla ljud. Vad kunde ha hänt? Kontakten var okej, men vänta nu... jag hade aldrig startat vattenkokaren, knappen var inte inklämd. Håhåjaaa...

Klarade, tack och lov, av undervisningen i norra grannkommunen. På hemvägen därifrån på eftermiddagen, fick jag en konstig känsla där jag körde på landsvägen. Jag klappade mej på bringan och upptäckte att jag hade glömt att sätta fast säkerhetsbältet! Jösses, fort köra åt sidan där på landsvägen och på med säkerhetsbältet. Hur kan jag ha varit så disträ?

På väg till kvällsjobbet i stan höll jag på att krocka med en vit bil, som körde om en traktor mitt i en kurva. Först stirrade jag häpet: Det kommer en bil i mitt körfält! Det var på något sätt så ofattbart, en bil som kommer rakt emot mej. Sen blev det till att panikbromsa! Till all lycka hade jag ingen, som låg tätt bakom mej, för då skulle jag nog ha blivit mos.

Så ni förstår att jag har legat lågt ända sen jag kom hem från jobbet i stan. Bäst att inte ta några risker liksom. Har inte ens vågat ta fram nån stickning, för tänk om jag skulle somna och falla rakt på strumpstickan? Brrr!

Igår kom jag hem från stickcaféet med en massa gåvor igen.

Två anteckningsböcker! U sade när hon gav dem, att kanske mina barnbarn har nån glädje av dem. Jooo, kanske det, men den ena tänker jag helt fräckt bli med själv! Gissa vilken?

Lite pyssel för barnbarnen.

Och så en sådan här, som man kan hänga en vepa på, eller en handduk eller kanske julpynt. Endast fantasin sätter gränser. Stort TACK till U för de fina gåvorna.

Igår när jag satt i allsköns ro med hörlurarna på och lyssnade på radio Vegas Countrykväll, så stod det plötsligt en lång ståtlig man bakom min rygg. Ni må tro att jag blev skrämd. Men ingen fara det var yngsta sonen, som hämtade ytterligare en julklapp till vår samling. Den här behöver jag till all tur inte paketera, men den ska ju ha ett paketkort med ett rim på. Hoppas att jag inte nu sen rör ihop alla klappar så att svärsonen får dotterns klapp och vice versa!

Bra saker idag:

• Utan tvekan kursen i norra grannkommunen!
  
  
• Goda och hälsosamma smörgåsar samt spröda hembakade småbröd i kurspausen! Mums!
  
  
• Solen kom på besök idag och plötsligt blev det mycket, mycket ljusare!
  
  
• Torrt på vägarna, vilket innebär bra före.
  
  
• Veckans sista kvällsjobb undanstökat, likaså veckans nästsista arbetsdag. Skönt!

Hoppas att ni får en fin fredag.

Tagit mej vatten över huvudet

Just nu verkar nästan alla trötta. På jobbet gäspade vi i kapp idag. En och annan hade sovit dåligt, andra svor över mörkret. Själv pendlar jag mellan flowtillstånd och trötthet. Trötthet mest för att kvällsjobbet stjäl sticktid. Ve och fasa! Jag hinner inte, så kanske jag borde göra som min kollega? Hon kvistade över till grannen med garn och stickor och kommer därför att få hemstickade sockor att ge som julgåva.

Själv kan jag lite uppgivet konstatera att jag har tagit mej vatten över huvudet. Att sticka de här sockorna är nästan omöjligt. Det går så trögt och långsamt. Den här stickningen går inte att ta med sig nånstans, för det gäller att vara verkligt fokuserad. Har ni tips på hur jag ska komma vidare?
Kronorna gick bra att sticka för där finns en regelbundenhet, som helt saknas i de där gröna kulorna. Suck!

Bra saker idag:

• Hann äta lunch på en av stadens pizzerior. 
  
  
• Dagens höjdpunkt: Stickcaféet! Hann få ett litet framstycke till en balaklava färdigt. Sen orkade jag inte sticka längre, för jag är verkligt osäker på om det där stycket är tillräckligt stort.
  
  
• Skötte handlandet idag tillsammans med äldsta sonen, så nu klarar vi oss en tid igen.
  
  
• Radio Vegas härliga countrykväll, som pågår just nu!

Önskar er en riktigt fin torsdag!

Provlapp eller handla...

...det var förmiddagens dilemma. Bröd och mjölk håller på att ta slut och jag borde ha startat tidigare till jobbet i västra grannstaden och kört via mataffären, men...

... jag bara måste få sätta igång och testa vilka stickor jag ska ha till det här garnet. Långt hann jag tyvärr inte innan det var tid att äta, klä om mig och sen iväg. Och det med rätt liten marginal eller nåja, faktiskt alldeles lagom marginal, för tio före utsatt tid var jag på plats i datasalen. Och det var ju just precis så som det ska vara, eller hur?

Nackdelen med kvällsjobb är just det där att det är så mycket jag vill börja på innan jag ska iväg till jobbet. Och när jag är mitt i nånting, så måste jag avsluta och åka iväg. Lite trist, för kvällen här hemma blir sen så kort att jag inte hinner med nånting då heller.
Till råga på allt kom min kursdeltagare en halvtimme för sent! Skulle jag det ha vetat, så kunde jag ju ha stickat några varv till här hemma. Men det kunde jag ju inte veta, tyvärr. Och visst borde hen ha meddelat mej, eller hur? På något sätt känns det allt lite nonchalant och som om min tid inte är värdefull.

Och eftersom jag inte handlade idag, för jag orkade inte göra det på hemvägen, så blir det till att leva på knäckebröd och vatten i morgon vid frukosten!

Förresten, vet ni vad jag blev anfallen av idag? Joo, en mygga lika stor som en elefant. Det var riktigt jobbigt att få den bortsjasad. Uj, uj, inte tänker väl de där fulingarna börja ina och flyga omkring nu och suga blod ur oss människor? Brrr!

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov till halvnio. Bäst att ta vara på chansen, för resten av arbetsdagarna är det tidig väckning, som gäller.
  
  
• Bart på vägen då jag körde iväg till jobbet.
  
  
• Och jag hittade en parkeringsplats precis utanför jobbet. Härligt! Parkeringen är som sagt knepig i västra grannstaden.
  
  
• Fick en trevlig pratstund medan jag väntade på min elev.
  
  
• Fick färdigt provlappen nu ikväll och har påbörjat det nya projektet. Och vet ni, jag hade glömt hur roligt det är med mosstickning!
  
  
• Fick inbjudan till julmiddag. Den hålls på kvällen samma dag, som jag ska gå på jullunch! Tror ni att julmaten då kommer att stå ut genom mina öron? 😀

Önskar er en fin onsdag!

 

Omedelbar nytta

Milda makaroner vad trött jag är. Hur kommer det sig? För lite sömn? För mörkt och dystert? För lite C-vitamin? För lite dagsljus? För lite utevistelse överhuvudtaget?
Tur att jag inte somnade på vägen hem från kvällsjobbet i västra grannstaden! Nyss höll jag på att somna med stickningen i famnen. Gäääsp!

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag var uppe redan klockan åtta.
  
  
• Hann sticka lite innan jag skulle iväg till kvällsjobbet i västra grannstaden.
  
  
  
• Genast fick jag nytta av mitt inköp från i lördags. Jag visste ju att jag behövde en sån där grej. Det här är verkligen trög stickning just nu, men jag har bestämt mej för att inte ge upp riktigt än. 104 varv mönsterstickning på skaftet, stickor nummer tre och Nallegarn.
  
  
• Klarade av veckans första arbetsdag.
  
  
• Och det gick bra att köra, trots det lätta snöfallet. Vägarna var inte påfrusna ännu, tack och lov.

Önskar er en riktigt fin tisdag.

En bit av himlen

Farsdagen har varit ytterst stillsam i detta hus, ingen middag och ingen gräddtårta. Nog gåvor och grattisar, vilket enligt bisin min räcker bra till.
Lite söndagströghet på gång här just nu, men snart åker stickningen fram.

Bra saker idag:

•  Sovmorgon och jag sov till halvnio.
  
  
• Fick en stor tidningshög sorterad, en hög som länge och tålmodigt väntat på åtgärder.
  
  
• Yngsta sonen knackade på dörren vid tiotiden. Han kom för att uppvakta fadern och hade med sig Fazers blå, bisin mins favoritgodis.
  
  
  
• Vi festade loss på en "En bit av himlen", som Lilla chokladfabriken har valt att kalla sin underbara chokotårta. Liten, men naggande god.
  
  
• Jag fick igång diskmaskinen med hjälp av äldsta sonen. Han visade snabbt vilka alla knappar det ska tryckas på. Hoppas att jag kommer ihåg det till nästa gång!
  
  
• Har blivit erbjuden helt fantastiska garner av en dam, som vill minska på sitt garnlager. Vet inte riktigt vad jag ska säga. Vad tycker ni?

Ha en riktigt fin söndagskväll.

Lördagsäventyr

Vet ni vad? Jo, idag har jag igen varit iväg på lördagsäventyr tillsammans med yngsta sonen. Och han tänkte ta mej ända till Åggelby till Lankamaailma! En sån raring! Men jag ska verkligen inte ha mera garn, så den här gången nöjde vi oss med västra grannstaden.

Vårt första stopp blev teeteeshop, sedan kvistade vi över till andra sidan gatan för att köpa lite handgjord choklad. Därifrån vidare till Mikrokulma för att hämta upp bisin mins beställning från i måndags. Jag visste inte att vi skulle till Mikrokulma, så jag hade inget sagt åt bisin min på förhand. Gissa hur det gick? Jo, äldsta sonen var också iväg till Mikrokulma tillsammans med sin kusin. De skulle plocka upp bisin mins beställning. Men den fanns ju inte längre kvar! En liten gumma hade ju varit efter den. Så äldsta sonen lämnade in beställningen på nytt. Jag hoppas verkligen att ingen av de där unga gossarna, som betjänade mej, nu får sina fiskar varma. Det var ju inte deras fel att vi inte alls hade någon kommunikation här hemma! Till mitt försvar kan jag säga att jag ju faktiskt inte visste vart jag var på väg med yngsta sonen. Han kunde lika gärna ha svängt österut som västerut. Lite spänning måste man ju ha här i livet, eller hur?

Från Mikrokulma iväg på lunch, sen susa tillbaka österut och in ett snabbt varv i stora varuhuset i Gammelby efter kattmat. Och jag som skulle städa sovrummet... men det här var nog mycket, mycket trevligare.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag var uppe vid niotiden.
  
  
• Att lördagen helt plötsligt blev alldeles annorlunda än vad jag tänkte. Så härligt med såna här överraskningar. Inget stickhäng i gungstolen här minsann!
  
  
  
• Att jag endast kom ut med de här hjälpmedlen från garnaffären, teeteeshop!
  
  
• Jag upptäckte Outletavdelningen i Mikrokulma! Det var helt nytt för mej. Där kan man göra fina fynd.
  
  
  
• Att luncha på Kimchi och äta bulgogi, alltså eldkött. Mums!
  
  
• Jag har klarat av årets gråaste dag! Och det utan lonkero! Tjohoo!

Önskar er en riktigt fin söndag och farsdag om ni firar den!

En fin fredag

Schhh! Riktigt tysta nu, för bisin min har slocknat på soffan! Han spelar musik på TV, gamla godingar som Take My Breath Away och Kyrie Eleison. Helt okej musik för min del. Men nog ett lite småtrist sätt att fira fredagskväll med en snarkande bisi! 😀

Kyrie Eleison är förresten grekiska och betyder "Herre, förbarma Dig". Hur det kommer sig att det i tiderna blev en popsång kan man ju fundera på.

Annat som man kan fundera på är svanarna. Klarar de verkligen av vintern i vårt land?

Och ifall ni undrar, det här fotot är från den stora fågelfotografen, alltså bisin min. Jag hinner nu just inte flänga runt och fota fåglar!

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov ända till halvnio!
  
  
• Långsam frukost, så jag hann komma i kapp med mej själv.
  
  
• Mitt på blanka förmiddagen satte jag mej i gungstolen och såg på säsongens första På spåret-avsnitt. Intressant. Lyxigt att kunna göra så.
  
  
• Har lämnat in min pensionsansökan idag. Tjohoo! Nu hoppas jag att jag fick alla rutor rätt ikryssade.
  
  
• Hann med en hel del annat kontorsjobb också innan nästyngsta sonen ringde:
  
  
• – Vågar du komma och hälsa på, frågade han. Förstås vågade jag. Inte ens vilda hästar kunde hålla mej borta.
  
  
• Så fort min utlånade bil återvände från stan körde jag iväg till grannbyn. Och sen fick jag tillbringa några ljuvliga timmar i Lillans sällskap 💓 Så härligt.
  
  
• Nästyngsta sonen bjöd på pizza och coca cola. Perfekt avslutning på veckan!

Hoppas att ni alla får en riktigt fin lördag!

Gårdagens foton

Tjohooo! Nu ikväll får jag äntligen in foton i bloggen igen. Google höll visst på med uppdateringar, så därför strulade det till sig igår. Skönt att det inte var nåt större tekniskt problem.

Vad jag ville visa igår var det här fina nystanet, som stickväninnan B förvandlar till sockor. Jag som inte är en blå människa, tycker ändå om de här färgerna. Och ränderna så där långt verkar vara riktigt fina.

Och apropå blå, så här är fågeln jag fick av U igår. Nu har jag sjungit Lilla fågel blå för den.

U gav dessutom den här Muminskålen åt mej, så jag kan ge var sin åt barnbarnen. Generöst och snällt. Tack!

I natt vet ni, då var jag hur kreativ som helst, för mitt huvud surrade av julklappsrim. Ändå vet jag inte om vi ska ha julklappsrim på paketen i år. Vad tycker ni? De små hinner ju aldrig riktigt med att läsa några rim, (ja alltså de två minsta kan ju inte läsa), för det är bråttom att riva upp julklapparna. Det blir ju mera petande förstås med allt skrivande, men å andra sidan, då har man ju verkligen tänkt till lite extra på den som ska få gåvan.

I morse släppte rimmen och då surrade mitt huvud istället av toner!

Bra saker idag:

• Vaknade en halvtimme före väckarklockan.
  
  
• Hann få iväg viktig e-post innan jag åkte iväg norrut till mitt jobb i grannkommunen.
  
  
• Träffat trevliga människor igen.
  
  
• Blev bjuden på riktigt goda smörgåsar och en saftig kaka i kurspausen.
  
  
• Veckans sista kvällsjobb är förbi.
  
  
• Jag kan troligtvis skriva reseräkning för den där resan jag glömde fakturera. Håll tummarna.
  
  
• Äldsta sonen hjälpte till med handlandet i kväll.

Hoppas att ni får en fin fredag.