Ett konstigt djur

 – Kom hit och se på TV med mej, bad dubbelmorfar snällt igår kväll.
– Nej, jag hinner inte. Jag måste få det här färdigt före årsskiftet.
– Varför det, frågade dubbelmorfar förvånat.
– Du hinner ju nog i morgon också, fortsatte han.
– Näe, svarade jag och virkade med förtvivlad fart alltmedan klockan rusade framåt. Dubbelmorfar skakade medlidsamt på huvudet. Hans gumma hade blivit knäpp på årets sista dag. Jag lät honom förbli i den tron, för jag visste inte hur jag skulle ha förklarat det där med att jag inte ville ha UFO:n (engelsk förkortning för ofärdiga projekt) från år 2021. Jag ville alltså ha alla förra årets projekt avslutade innan året byttes. Dubbelmorfar skulle ha fnyst åt hela saken och sedan vikt sig dubbel av skratt. Helt förståeligt, vad skulle han bry sig om mina stick- och virkgalenskaper.

Och nej, tyvärr, tyvärr, jag hann inte få projektet färdigt före tolvslaget. Men idag tog jag nya tag och nu är det er tur att få vika er dubbla av skratt.

Modell: Ett konstigt djur, fri virkning utan mönster

Garn: Flip flop och 7 bröder från Novita

Åtgång: 194 g

Virknål: Nr 5

Och eftersom jag virkade fritt och inte är nån designer, så fick jag de här två "benen" över. De är inte lika stora och garnfärgen är olika eftersom den ljusare rosa och det vita tog slut. Och nytt ska jag ju inte köpa, så man tager vad man haver och därmed basta.

Idag på förmiddagen ringde dottern:
– Va ska ni göra idag, frågade hon.
– Ingenting.
– Har ni lust att komma hit?
– Javisst, vilken tid?

Så det nya året har börjat toppenbra då vi fick träffa barnbarnen och blev bjudna på nygräddade bullar, som A hade hjälpt mamma baka.
– Va e de där, frågade M då jag drog fram min knasiga skapelse ur min medhavda kasse.
– Det är ett konstigt djur.
– Det är en sköldpadda, trodde A.

Och jovisst, det kan bra hända att det är en sköldpadda. Vem vet. De extra benen blev perfekta leksaksmikrofoner, som flickorna gick och trallade i.

Allvarligt talat, så ska jag nog inte virka konstiga djur fler gånger. Ingen virkning utan beskrivning. Om jag mot allt förnuft får för mej att jag på nytt vill pröva på att virka fritt, så ska jag åtminstone se till att skriva upp antal maskor och antal virkade varv. Det skulle säkert vara ett bra nyårslöfte, det att jag skulle bli noggrannare med att skriva upp hur jag virkar och stickar. Jag är en sann optimist, som tänker att jag kommer nog ihåg sen. Men det gör jag ju förstås inte!

Dubbelmorfar hade många åsikter om det konstiga djuret: Armarna är för korta, det borde finnas öron och mun. Nå, det blev inte så den här gången, kanske mest därför att jag inte hade vare sig tid eller lust med mera just nu. Jag vill ju starta ett nytt stickprojekt.

Hoppas att ni också har haft en riktigt fin nyårshelg.

Nu ska jag bege mej på jakt efter rätt längds och tjockleks rundstickor och sedan lägga upp maskor för en provlapp. Disken får stå och vårt råddiga matbord får se ut som tomtens julverkstad över natten.

Det är ju en ny dag i morgon! Ha det bra!