Två stora vita plastkassar

 Ja, ni tror väl inte att det var enbart Lilleman, som handlade garn i fredags?

Nå, förstås inte, för jag kom hem med två stora vita plastkassar! Men lugn, bara lugn, allt i kassarna är inte garn.

Nej, för två kilo var sådan här tovningsull. Mej veterligt tillverkar Novita inte längre Hahtuvainen, ullen som du kunde nåltova med. Den boomen är väl förbi och nuförtiden tovar man i maskin.
Ovanför den häcken, som de här påsarna fanns i, stod det att de här kan användas som fyllning. En dam dök nästan på huvudet i den där häcken, för hon skulle ha en påse med mycket vitt i och inget lila. Novitadamen förklarade att det är blandat innehåll i alla påsar.
Fem euro för två kilo tovningsull är hur som helst ett kap. Att köpa fyllningsvadd är betydligt dyrare!

Jag köpte också två påsar på ett kilo var av Sointugarnet, ett garn som jag inte använt tidigare. Jag plockade åt mej påsen till vänster, för där var både jul- och påskfärger. Lillemans mamma tyckte jag också skulle ta påsen till höger, den med mina favoritfärger! Garnet är en blandning av viskos, bomull och ylle, 50 gram = 120 meter och fyrans stickor rekommenderas. Få se vad jag hittar på, kanske dags att börja sommarsticka? 

Lapin Taika garnet har jag inte heller stickat av. De här nystanen kostade endast en euro styck. Jag borde kanske ha tagit flera nystan och delat ut på stickcaféet? Tror ni att damerna skulle ha blivit glada? Det här var den enda färgen, som fanns.

– De där ska du ta, det är så fin rosa färg, sa Lillemans mamma. Och jag började plocka åt mej nystan av Icelandic Wool utan att alls veta vad jag ska göra av de här nystanen. Helylle garn och först här hemma såg jag att det är handtvätt. Hmmm...
Har aldrig stickat av det här garnet heller. Tyvärr fanns det inte flera färger, så att jag kunde ha testat en liten oktröja.

Det här Edithgarnet var det absolut dyraste garnet jag köpte. Jag skulle inte ha gjort det om inte en dam på min vänstra sida andäktigt skulle ha suckat:
– Det innehåller silke och är underbart mjukt.
Jodå, det är det ju, mjukt och skönt i 70 % mohair och 30% silke, men till vad vågar jag ens använda ett så fint garn?

Till vänster om korgen med Edithgarnen hittade jag Tuuligarn. Har aldrig stickat av det garnet heller, så måste hitta på nån enkel "testa-garnet-stickning".
Ser ni förresten att jag riktigt förståndigt har valt grått också, istället för enbart rosa. Det är minsann framsteg.

Viola är också ett garn, som jag länge velat testa, så det fick slinka med i shoppingbagen. Det är visst det här som ersatte Pikkusisko-garnet. Jag har faktiskt ett sockbörjan av det garnet inskuffat i en projektkasse längst borta i hörnet i hobbyrummet. Borde kanske gräva fram det och få det slutfört, så länge barnbarnen ännu har små fötter! Men kanske först efter julen?

När jag betalat för mina två stora vita plastkassar fick jag den här mönstertidningen på köpet...

... och det här teet, som är ett koffeinfritt te med smak av blodapelsin, ett te för stickare...

... och så fick jag ännu den här projektväskan! Allt du behöver är garn. Hmmm, jag undrar jag. Beatles sjöng ju att allt du behöver är kärlek. Ja, och så då garn förstås!

Här har i alla fall Novita varit så fiffiga att de har satt en stickmarkör i form av en liten säkerhetsnål, som håller fast etiketten, som säger att den här väskan är gjord av "textilavfall".

När man hade betalat och gick ut, så fanns det ännu ett bord fullt av gratis mönstertidningar och de här rundstickorna. Jag vet inte om jag behöver så här grova stickor, men vem skulle nu tacka nej till gratis stickor? Sen är jag ganska säker på att jag kommer förstås att behöva åttans eller nians stickor!
Mönstertidningarna lät jag bli, för ganska många av Novitas mönster finns på nätet. Och som bisin min säger:
– Du har nog tillräckligt med handarbetstidningar.
Och det är så sant, som det är sagt.

Igår köpte jag också en låda med de här småbröden. Tänkte att de blir ett bra komplement till jultårtorna på julens kaffebord. Men, men, de är så goda att de tar snart slut. Så nu är frågan om jag borde baka själv eller bara lämna bort småbröden?

Idag har vi kockat med äldsta sonen, lagat vårt bravurnummer,  ugnskorv och potatismos. I den korven, som sonen och undertecknad äter, brukar jag göra en mix med riven gul lök, senap, ketchup eller tomatpuré och riven ost, som jag blandar ihop till en massa. Den petar jag in i skårorna i korven och det blir riktigt, riktigt gott, enligt oss alltså. Bisin min vill ha sin ugnskorv utan nånting, på sin höjd äppelklyftor i skårorna.

Nu tänker jag ta ledigt resten av kvällen och sätta mej ner och sticka. Idag hade jag tänkt samla ihop alla julklappar, som finns lite här och där i huset, paketera dem, skriva rimmen och sen placera dem i en stor låda i väntan på julafton. Men det blev inte av idag ännu, för mitt rimmande tog ganska snabbt slut. Nästyngsta sonen tyckte att jag skulle använda ChatGPT, alltså AI, men se nej. Det vill jag då rakt inte! Jag vill göra egenhändigt ihopsnickrade rim. Inget artificiellt här inte, för det är inte alls lika roligt.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!

Fick hålen

Idag gick det inte riktigt, som på Strömsö. Jag hade så sett framemot M:s och A:s konståkningsuppvisning i ishallen i västra grannstaden. Men halvsju i morse då jag stapplade omkring halvsovande sa bisin min att han inte kommer nånstans, för han måste ut och slunga snö.
– Men du får nog åka om du vill, fortsatte han.
Jovisst ville jag, men en koll utanför dörren visade på ymnigt snöfall. Min lust att bege mej ut i sådant väder var lika med noll.

Jag kröp ner tillbaka under täcket och sov oroligt med konstiga drömmar för att vakna vid niotiden. Äldsta sonen ville iväg och veckohandla, så på förmiddagen for vi iväg till stan. Vädret var inte alls inbjudande och snön var en enda sörja att ploga sig fram igenom.

Vi startade i stora varuhuset, för vi skulle ha toapapper och kattmat. Till min stora glädje hittade jag en julklapp! Tyvärr såg jag inte till mr Tokmanni. Det är ju han och hans långtradare som borde stanna på olika orter i Finland och inte nån amerikansk Coca-Cola bil. Det bolaget borde ju bojkottas, för det är ännu kvar i vårt östra grannland och hjälper presidenten att få klirr i stridskassan. Fy bubblan!

Jag köpte ett svart nystan Nallegarn, för det behöver jag i ett kommande projekt.

Från stora varuhuset fortsatte vi till tyska butiken, där jag hade ett paket, som hade kommit via Matkahuolto. Äldsta sonen var så hygglig att han tog ut paketet. Om jag förstod honom rätt är systemet där i butiken så tokigt att du måste gå genom kassan för att nå paketautomaten.

Det här var den sjätte sockboxen och torde också vara den sista. Så där ser det ut hos oss just nu. Snö, snö och åter snö. Bisin min har varit nästan hela dagen på vägen i grannbyn och slungat. Nu mot kvällen slog det om till regn, så det kommer att bli halt och obehagligt när det fryser på.

Jag undrar om det här nu är Novitas nya banderoller, för sådana här såg jag också igår i Koria. Färgen på de där två nystanen till vänster är puderrosa. Jag gillar det här sockmönstret.

Och så fanns de här rosa små gulliga fåren där i min sockbox. Nu borde jag ju planera ett projekt där jag skulle behöva de här stickmarkörerna.

Från tyska butiken iväg till torget där jag ännu hann få bondost från Corazón Grandes faddrars torgstånd. Jag köpte en hel del annat därifrån också, så nu har jag både en liten torrkaka, en surmjölkslimpa och en morotslåda i vår proppfulla frys. Jag blev bjuden på glögg och pepparkaka. Medan jag stod där och drack fick jag i ögonvrån syn på en bil i samma ljusblå nyans, som min Adam plåtlåda. Jag pulsade fram åt det hållet och såg till min stora besvikelse att det var en italiensk bil, inte en tysk. Jag vände mej om och såg att sonen hade parkerat på östra sidan av torget. Det var bara att trava genom snön en gång till. Den här gången fick jag syn på Bra Brös bil. Jippiii, nu skulle jag kunna köpa rågbröd! Men tji fick jag!

Jag fick bara hålen! Jättegoda de med, men hålkakan är ändå hålkakan.

Sedan ännu ett hastigt varv i mataffären, för äldsta sonen hade bråttom. Han skulle ut och äta med sin kusin och deras kompis.
När vi kom in här hemma och han packade upp våra kassar, sa han att det luktade så till vitlök.
– Öh, sa jag och snöt näsan ordentligt utan att nu riktigt känna någon lukt. Men när jag tittade på den ena batongen så stod det att det var en med vitlök. Bisin min, som var hemma på kaffepaus, blev förstås hysterisk. Enligt honom är vitlök livsfarligt!
– Kast bort den, sa jag åt äldsta sonen. Men sen kom vi på att kanske kusinen kunde äta upp batongen. Skönt att det inte blev matsvinn! Nu kommer jag nog inte att köpa batong igen på ett tag. Bäst att hålla sig till hålen!

Nu ikväll hördes ett väldigt brak från köket. Det var bisin min, som öppnade kylskåpsdörren och ut på golvet rullade saftflaskor och en flaska med bubbel. Den nedersta dörrhyllan hade gett upp och nu saknas en liten plastdel. Tur att det inte var jag som öppnade kylskåpet och tur att alla glasflaskor höll. En av flaskorna såg misstänkt ut, en glöggflaska bestående av rödvin och blåbär. Jag stirrade och stirrade på den. När sjutton skulle vi ha haft en sådan? Sedan såg jag bisin mins kråktassar där det stod ett R och 22, ja eller 23. Inte så lätt att tyda de där siffrorna. Men det var alltså fråga om en av hans saftflaskor.

Nu på kvällen bjöd äldsta sonen på en whiskeypinne. Han tyckte att det lät som om jag behövde en. Jo, för all del jag fick lite kraxande kråkor i halsen idag efter allt travande i den blöta snön.

Önskar er en skön och fridfull söndag. Ta det lugnt, ingen stress.

På julmarknad till Koria

Oj, oj, oj, idag på eftermiddagen har jag varit ute på farligheter tillsammans med Lilleman och hans mamma. 

Vi har varit  på julmarknad hos Novita!

När vi gick in kom en dam från Lovisa ut. Hon var inte så glad, för hon hade stått och kassakön i en halv timmes tid. Och helt rätt kön var lång just då.

Igår skulle vi ha fått se fabriken i full gång, men på fredagar har dom inget kvällsskift, så vi fick nöja oss med att se på spolarna med granna garn.
– Håller du på med industrispionage, frågade en vänlig Novitadam och jag blev riktigt förskräckt.
– Får man fota, frågade jag med skallrande tänder.
– Jo, förstås, skrattade hon och berättade att de brukar ta emot grupper på besök. Hallååå, Lindkoski marthorna, när ska vi åka hit till fabriken? Eller Sävträsk? Eller Michelspiltom?

Och så vet ni, garn, garn, garn i alla dess former och färger, det ena underbarare än det andra. Mantrat "jag ska inte ha mera garn" fungerar riktigt dåligt på ett sånt här ställe. Jag hade inte någon vettig plan alls annat än att jag borde köpa sockgarn i grått, svart och andra grundfärger. Det gick nu lite så där med det beslutet, för det fanns ju så många underbara färger.

Lilleman köpte också garn! Han gillade de där påsarna, som till en del var andra klassens, alltså sekunda. Men så fanns det också påsar, som var prima vara. Och ni ser att han har öga för färger, eller hur?
Han har redan hunnit bli fyra månader gammal. Tänk så fort tiden går! Men igår när jag skulle säga hur gammal han är, drog jag till med hela fem månader! 🫣

Lillemans mamma blev hellycklig över de här häckarna fulla med påsar. Jag tänkte först bara gå förbi dem, för jag ska ju inte ha mera garn. Men hur det nu var så råkade jag hitta en påse, som såg så intressant ut att den måste jag bara ha. Sen hittade Lillemans mamma en som jag också måste ha, för det var precis mina färger! Det fanns flera såna här häckar med olika sorters påsar, men jag var karaktärsfast och tittade inte ens åt de andra häckarna.

En euro för ett 100 grams nystan med 7 bröder Lapin taika är nog ett fynd, eller hur? Om jag bara skulle vetat till vad jag kunde använda det, så då... sockor förstås, men...

Stickor, virknålar och diverse tillbehör kostade också en euro. Och så fanns det massor av mönstertidningar som man fick ta gratis, ja och mönsterblad också. Men det ska jag ju inte heller ha, så de fick bli kvar där i Koria.

Vi hade sådan tur att när vi var på plats klockan 16.10, så var det inte mycket folk där just då. Vi behövde inte heller vänta länge i kassakön och hemma var vi nån gång vid 18-tiden. Lilleman betedde sig som en ängel så länge vi var inne i Novita. På hemvägen tröttnade han på oss och ville ha lite uppmärksamhet. Den stackaren grät så att vi var tvungna att ta in på en busshållplats och försöka få honom att ta nappen. När vi körde vidare somnade han och vaknade inte ens när jag steg ur bilen. Han var rätt trött, för på förmiddagen hade han redan hunnit vara ett varv till Vanda. En berest gosse!

När jag öppnade ytterdörren och steg in här hemma, möttes jag av ljuvliga matdofter. Bisin min höll på att laga sås på älgfärs, som han serverade med kokt spaghetti. Mums filibabba.

För övrigt är det riktigt konstigt, för han sa inte minsta lilla pip om kassarna, som jag släpade hem från Novita. Inget gnäll alls. Och ännu konstigare är att han nu ikväll har fyllt diskmaskinen och startat den. Tror ni att han har fått feber? Borde jag kolla? Det brukar ju vara så att den ena lagar mat och den andra tar hand om disken. Men jag är tacksam att jag slapp disken.

Nu måste jag krypa ner mellan lakanen, för det blir tidig väckning i morgon. Men om vädret är uselt kan vi inte göra det vi planerat, tyvärr.

Önskar er alla en fin lördag!

Julglögg och julmiddag

Idag har jag fortsatt att kalasa på läckerheter. Julglöggen var lite otippad. Visserligen hade jag fått en inbjudan per sms av rektorn på min förra arbetsplats i stan. Men jag tog det mest som ett skämt. Jag är ju inte timlärare där, så inbjudan gällde knappast mej.

Men så ringde rektorn igår kväll och bjöd in mej personligen. Då insåg jag ju att det var allvarligt menat och det var svårt att säga nej. Jag sade att jag skulle försöka delta i julglöggen för timlärarna. Sedan började ett livligt whatsappande med både svärdotter och en väninna. Jag behövde ju ta mej till stan på eftermiddagen och utan bil är det en utmaning. 

I morse lovade bisin min skjutsa mej och det var ju riktigt bra, för då behövde jag inte besvära nån annan. Just när vi skulle bege oss iväg dök äldsta sonen upp:
– Här är nycklarna, sa han och räckte fram dem. Jag susade iväg till stan i min Adam plåtlåda och hann precis.

Det var vackert dekorerat, mysigt och ombonat på min forna arbetsplats. Till bisin mins stora glädje fick jag med mej hem av jultårtorna.

Från Mi-huset vidare till julmiddag på Degerby Gille. Det var tidningen, som bjöd oss skribenter på en liten "julfest". 

Också här var det vackert och stämningsfullt dekorerat. Jag återkommer till maten då bordets andra bloggare har lagt ut sina foton, för jag fotade ingen mat. Hann inte, för jag var så hungrig.

På hemvägen tankade jag, så kan äldsta sonen köra direkt iväg till jobbet i morgon. Själv ska jag den här gången på riktigt iväg ut på äventyr med Lilleman och hans mor.

Hoppas att ni alla får en skön fredag!

Idel läckerheter

I morse blev det lite bråttom, för bisin min låg och snarkade ännu när klockan var halv elva. Vi skulle nämligen iväg österut och jag skulle till stickcafé på eftermiddagen.

Nå, det är till all tur inte långt till Fredrikshamn och föret var bra. Här sitter Hanne-Lore och nickar så förnöjt i solens sken. Bisin min uträttade sina ärenden och jag fyndade en panelgardin för fem euro från Jysk. Den ska jag försöka få upp framför terrassdörren en vacker dag när bisin min är i grannbyn. Ska bli spännande att se om han alls märker nånting.

Jag hann i tid till stickcaféet. Den här gången möttes vi hos G-M, som bjöd på en riktigt god lunch, ajvarkyckling, ris och quinoa, brysselkål och grönsallad. Till efterrätt en saftig äppeltoscakaka med vispad grädde. Idel läckerheter. Värdinnan kan minsann laga mat och baka.

Det var så härligt att vara på stickcafé. Det är nog veckans bästa eftermiddag. Den här gången var det extra härligt, för stickväninnan B deltog. Så fint att se henne igen. Ja, och alla de andra förstås. Tiden gick så fort, för plötsligt var äldsta sonen där med min bil för att hämta upp mej. Nu blir det julpaus med stickcaféet, i alla fall för min del. Blir lite knepigt att hinna med allt när jag är beroende av andras skjutsar. Och vet ni, den här december månaden vägrar jag stressa. Jag övar mej på att säga nej, nej, nej.

Och så fick jag min vinst, mitt Lilla My-häfte. Tjoohoo! Tack än en gång. Häftet är så fint att jag vet inte om jag alls vågar skriva i det.

När jag häromsistens surfade runt på internet hittade jag en puhelinkakku, alltså en telefonkaka. Jag blev lite förbryllad, för jag har då aldrig hört att det skulle finnas en telefonkaka. Jag tänkte att nu har nog nån råddat med radiokakan. Men nej, telefonkakan ser ut att vara en riktigt saftig och god torrkaka. Receptet måste nog testas, sen när jag har grädde hemma.

Så hoppas jag att det inte har undgått er att vi är smartast  i världen! Tjohooo! Vi är inte bara lyckligast vi är också klokast. Bisin min är lite sur för att han inte ingår i åldersspannet 16 - 64 år. Men jag kan när som helst intyga att han är en hejare på att räkna och på att lösa problem. Beträffande läsförståelsen är jag lite osäker, för det är mestadels bilböcker och instruktionsböcker, som han läser då när han riktigt måste. Ja, och så tidningen förstås.

En sådan här läckerhet får jag till kvällsteet. Mums! Har inte ätit berlinermunk sen i somras.

Men först måste jag duscha, för i morgon ska jag iväg både på julmarknad och på julmiddag! Hoppas jag hinner.

Önskar er alla en riktigt fin torsdag.

Pysselriket

Oj vet ni, i natt sov jag fem och en halv timme innan trängande behov tvingade mej ur sängen strax efter klockan sex. Jag var alldeles salig, det var så skönt att ha fått sova så länge utan avbrott. Jag kröp ner tillbaks under täcket och fortsatte sova. Nästa gång jag vaknade var klockan halv elva! Det är ju inte klokt!! Det verkar mer och mer som om jag borde gå i ide, för hur ska man annars förklara mitt sovande? Men skönt, alldeles fantastiskt skönt var det. Skulle vara bra om varje natt kunde vara så här.

Vanligtvis vaknar jag ju nångång mellan tre halv fyra och då känns det som om sömnsnuttarna blir för korta. Men jag ska inte klaga, för det finns de som inte alls kan sova och det är ju värre, mycket värre. Fick höra ett gott råd en gång, som en som hade det kämpigt med sömnen fick. Hans hjärna gick på högvarv när han lade sig och det var svårt att somna. Han fick rådet att tänka blått. Nå, han gapade oförstående och jag som sidokvinna hajade till, vad då blått? Jo, tänk på stjärnhimlen, kan du identifiera stjärnbilderna och vad finns det bortom Vintergatans galax? Eller tänk på havet, det blå, blå havet, vad finns där under ytan i djupet, hör du hur vågorna slår mot strand?
Kanske värt att prova på? Vad vet jag, för jag hinner knappt fundera på vilket nystan jag ska ta till nästa projekt innan jag har somnat!

Ikväll var jag iväg till den bästa stadsdelen och där hamnade jag i pysselriket!

Här är endast en lite del av allt pysselmaterial, som fanns till hands. Lite harmfullt att jag inte hade Lillan med, så skulle vi ha kunnat pyssla av hjärtans fröjd. Fast, ja, jag var ju liksom på jobb, så det var nog bäst att avhålla sig från pysslande. Men svårt var det.

Det bakades också pepparkakor med många spännande figurer. Tror inte att det blir pepparkaksbak här i vårt hus i år heller. Det är enklare att köpa dem och mindre såttande och klåttande.

Dags för mej att krypa ner under täcket!

Önskar er alla en fin onsdag!

Opar rävsockor

Det var det här sockparet, som fick mej att tappa sticklusten rätt totalt. Och det för att jag dabbade mej! Sockparet blev inte likadant. Nej, den ena sockan blev mindre än den andra. På höstlovet i oktober provade M sockorna och fick dem med sig hem. Hon hade ingen skillnad, men mej retar det förstås fortfarande, så det fatala misstaget måste helt enkelt åtgärdas. Men när, det är frågan, för så pensionär jag än är, så idag har jag jobbat för fullt och inte hunnit med minsta lilla maska. Däremot har jag talat i telefon med två härliga människor.

Modell: Rävsockor s. 81 i Käsityön ABC 34: Syksyn sukat ja villapaidat

Start: 05.09.2024

Färdig: 17.10.2024

Garn: Nalle från Novita, Fabel från Drops

Åtgång: 70 g
Stickor: Nr 4

 

Misstaget jag gjorde var att jag stickade "korven" med avigmaskor runt hela foten, se sockan till vänster. Medan den första sockan hade "korvarna" endast på fotens ovansida, precis så som det stod i mönstret.

Det blev mycket att fästa och det är inte särskilt roligt, inte ens fastän jag vet att när alla garnändar är fästade, så är projektet färdigt. Vad kan jag annat säga än suck?

Önskar er alla en riktigt fin tisdag!

Grötfest

I morse fick jag e-post med rubriken grattis - du vann! Kan dagen börja bättre? Tänk att jag hade sån tur att jag vann ett litet Muminhäfte. Jippiii!

Idag på eftermiddagen har jag varit iväg ett stenkast hemifrån. Lite synd att ta bilen för den korta sträckan jag färdades. Men det var på tok för halt, för att jag skulle ha haft lust att halka omkring med kameran och blocket i högsta hugg. Jag har deltagit i grötfesten, som ungdomsföreningen ordnade. Och det blev mycket trevligare än vad jag trodde. Nu kan jag bocka av lucia, julsånger och risgrynsgröt från min jullista. Julgubben var också på besök, men honom hann jag inte se innan han smet iväg. Jag var fullt upptagen av intressanta kattdiskussioner.

Det var fint och stämningsfullt i lokalen och härligt att så många var på plats. Traditioner är viktiga. Jag tror att jag inte har varit på grötfest sedan barnen var i lågstadiet. Trevligt att träffa så många bekanta, som man annars inte ser.

Mirella Pendolin ledde allsången och uppträdde också med bland annat Feliz Navidad. Självklart sjöng vi min favorit julsång komponerad av Sibelius. Fattas bara annat, för det är Sibeliusdagen idag.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.

På jakt efter bjällror

Idag finns det ju mycket att diskutera, eller hur? Men tyvärr, tyvärr, så var det endast undertecknad, som såg på slottsbalen igår kväll. Bisin min han bara fnyser och tycker att det är larv. Förstås är han tacksam för vår självständighet och självklart tände vi ljus. Men enligt honom behöver man inte spöka ut sig för att delta i festen. Och där kan jag hålla med honom i vissa fall, för såg ni den där konstnärskillen med en jättelång strumpsticka i vart öra? Huu, tror inte att en enda människa vågade gå i närheten av honom. Det var många gröna klänningar i farten, men också fina rosa kreationer.

När presidenten sa att högst upp på hans Spotify lista finns Melissa Horn med Hejdå för alltid, blev jag riktigt till mej. Tänk att han gillar Melissa Horn! Det gör jag med och det har jag gjort redan länge. Hon skriver bra visor och tolkar dem också fint.

Idag har jag igen varit till stan. Den här gången endast med äldsta sonen. Jag är på jakt efter bjällror. Hittade inga igår i stora varuhuset i stan. Idag satsade jag på loppis istället. Men trots att det fanns en och annan julgrej, så någon liten bjällra såg jag inte till.

Loppis är farligt! Jag kom hem med grejer, som jag då rakt inte ska ha:

Behöver jag till exempel den här? Nä, knappast, men å andra sidan, här finns nu allt inom två pärmar. Strunt nu i att jag har tre liknande böcker från förut. Den här är i varje fall på svenska och lättförståelig.

Lite kul faktiskt att bläddra i mönstertidningar från 1977.

Äldsta sonen kom fram till mej stup i kvarten och tyckte att vi skulle fara iväg. Han var otålig, som sjutton och jag hann inte riktigt gå långsamt framåt i lugn och ro. Dessutom gick två damer framför mej och nappade åt sig fina grejer såsom en påse med garn, tyger och dylikt.

– Ska du ha en bok av Leif GW Persson, frågade plötsligt sonen.
– Beror på vilken du hittat, för jag har läst ganska många av hans böcker.
– Pinocchios näsa.
– Okej, ta den, för den har jag inte läst.

I bara farten följde två andra deckare också med. Så om det enbart är tråkiga program på tv:n i julhelgen, då är jag förberedd. Kan sitta inlindad i sköna filtar och rysa av spänning! Mitt stickande har ju gått i stå, så får satsa på böcker istället.

Det här var de enda bjällror jag hittade på loppiset. De är på tok för stora till min lilla stickade tomte. Suck! Nu skulle det allt ha varit bra om jag skulle ha kunnat gå in i handarbetsaffären och köpa små bjällror, men den affären är tyvärr stängd. Kanske bokhandeln har små bjällror?

Det vimlade av människor i stan. Tyvärr sprang dom omkring lite som yra höns, så jag var innerligt glad över att sonen var chaufför. Vi åt vår lunch på Ankkurituuli lite utanför stan. Där fanns åtminstone plats och sonen fick äntligen smaka på deras Rolls hamburgare. De är så präktiga att de är riktigt svåra att äta. Jag höll mej till lövbiff. 

Det är inte enbart loppisar, som är farliga. Det är snooker också. Igår satt jag uppe till klockan ett på natten och följde med en snabbturnering, som fortsätter ikväll och i morgon. Det är inte alls bra att sitta uppe så länge och stirra på TV. Tur att det var ledigt idag.

Nu måste jag få igång diskmaskinen innan kvällens snooker börjar.

Ha det bra och en riktigt fin söndag.

Självständighet

Idag brinner det ett ljus i lyktan ute vid vår port och ett här inne på matbordet. Innerligt tacksam är jag för alla krigsveteraner och lottor, som kämpade och stred för vår självständighet.

De obligatoriska blåvita Fazers chokokaramellerna får vara med på ett hörn. Likaså Novitas garn, den här gången ett Nalle nystan, som jag faktiskt köpte från stora varuhuset idag. Garnet är ju finländskt och spinns i fabriken i Koria och dit ska jag iväg nästa vecka! Mycket farligt, men också nånting att se fram emot.

Och jodå, vad ni nu än säger, så behöver jag det här nystanet, för det här är den rätta tomtegrå nyansen, inte sant?

Jag har alltså varit iväg till stan tillsammans med både yngsta och äldsta sonen. Vi besökte stora varuhuset, för vi behövde kattmat. Sen körde vi söderut till grillen nere vid hamnen och åt en sen lunch innan vi återvände norrut, tog ett snabbt varv i mataffären, tankade bilen och återvände hem.
Och gissa vad? Jo, jag glömde förstås ostbågarna! Hur ska jag nu klara slottsbalen?

Ha nu en riktigt fin balkväll.

Kvällen före den stora balen

Tiden ilar i snabb takt och jag sitter bara här och gör ingenting annat än lyssnar på musik. Och inte vilken musik, som helst utan på The Boppers: Under the Boardwalk, Jeannie 's Coming Back och Gonna Find My Angel för att nu nämna några låtar.

Idag har jag på förmiddagen varit iväg till stan ett hastigt varv med bisin min. Hamnade att besöka lilla butiken, där äldsta sonens paket fanns och sen ett hastigt varv i mataffären innan jag fick tag på det som bisin min skulle ha.

Och förstås måste jag ju också få någonting, så jag nappade de här två veckotidningarna. På Allers pärm står det att de här är Julens bästa korsordsbilaga. Hmmm, må det, för det är ju inte jul ännu. På Hemmets Veckotidning står det att den innehåller Sveriges bästa kryss. Vad månne då Allas Veckotidning, Året Runt och Hemmets Journal har för kryssbilagor? Jag bara undrar.

Jag köpte också ostbågar till balen i morgon kväll, men, men... de försvann redan i kväll i äldsta sonens mage! Så nu måste väl nån iväg till stan i morgon och köpa nya.

För en gångs skull hann bisin min skjutsa mej i tid till mitt hedersuppdrag i grannbyn. Där har jag tillbringat hela dagen i gott sällskap. Lilleman har växt till sig ordentligt och det märks bland annat på att han inte har jättestora luftproblem längre, alltså inget magknip på samma sätt som tidigare. Och nu skrattar han ofta. Han är faktiskt en liten solstråle. Han somnade i min famn och det var så skönt där i fåtöljen att jag också höll på att somna.

Och så här på slutet ett varningens ord när jag ändå var inne på det här med korsord. Gör inte som jag gjorde häromkvällen när jag drack mitt kvällste. Jag fick nämligen för mej att doppa skorpan. Vad tror ni att hände då? Jooo, plask och skorpan dök ner i temuggen och teet flög ut över korsordet.
Så vad ni än gör, doppa inte skorpor när ni löser korsord!

Hoppas att ni får en fin självständighetsdag!

Följde rekommendationerna

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror på att jag var iväg med bisin min till västra grannstaden. Först till Motonet och sen iväg ut på landet för att träffa två raringar och dricka glögg och äta jultårta. Härligt att det blev av. Tack för gästvänligheten.

På hemvägen mindes bisin min plötsligt att han var utan mjölk till sina frukostflingor. Klockan närmade sig 22, så det fanns inte så många öppna affärer att välja på. Det fick bli mataffären i stan. Och vet ni, jag lärde mej någonting nytt igår. Om du handlar rödlappade produkter efter klockan 21, så får du rabatten dubbelt upp. Jag som trodde att den där 60 % rabatten gällde endast sista timmen. Camping grillkorven var rödlappad, så i vårt hus blir det självständighetsmiddag! Inget snofsigt och dyrt här inte. Nä, bäst att satsa på förmånligt. Behövs det månne popcorn eller ostbågar till balen på kvällen?

Allt nog, vi var hemma så sent på kvällen att jag inte vare sig orkade eller hann skriva någonting igår. 

Idag har jag varit på stickcafé i stan och det var riktigt, riktigt härligt, eftersom jag missat caféet de två senaste veckorna. På grund av att bisin min har kört fast med en annan bilreparation, så är jag ännu utan bil. Det innebär att jag måste besvära mina anförvanter och be om skjuts. Igår skjutsade yngsta sonen mej till stan till en träff på Café Favorit. Hemskjutsad blev jag av en väninna.
Idag skjutsade bisin min mej till stan och lift hem fick jag med äldsta sonen då han kom från jobbet. Det är både för kallt och för halt att cykla, så jag är bilberoende.

Idag var jag en riktigt dygdig medborgare då jag följde de nya rekommendationerna.

Jag åt nämligen vegetarisk lunch bestående av rotsaksbiffar, nån sorts potatisar, ärter och supergod fetaostsås. Riktigt gott! Det här tillsammans med salladsbordets läckerheter, gör nog att jag idag har kommit upp till 800 gram grönt (och frukt).

Och eftersom jag var så präktig, så var det utan tvekan fritt fram att belöna sig med en bit tjinuskikaka (kola). Och lugn, bara lugn, den här innehöll små äppelbitar, så den var inte totalt ohälsosam! Mycket god var den.

Fulla av beundran såg vi på när C fäste de sista trådarna på den här underbara stickade kjolen. En och en halv månad tog det för henne att sticka den och då har hon rivit upp både fållen och oket en gång. När hon började sa hon att det kommer att bli ett evighetsprojekt. Nu vet vi då att en evighet är en och en halv månad! Hon har inte haft något mönster utan hittat på själv vartefter. Helt fantastiskt, eller hur?

Undertecknad håller endast på med småsaker och det är förstås också roligt, men bleknar nog i jämförelse. Och jämföra ska man inte göra. Jag har ju redan konstaterat att jag inte är en stickerska!

Tre morgnar på raken har jag nu vaknat med Jerry Williams sjungandes i mitt huvud: Did I Tell You i måndags, I Can Jive igår och Whos Gonna Follow You Home i morse. Sämre saker kan man ju ha i huvudet. Bisin min är tyvärr inte lika förtjust då jag skuttar ur sängen och börjar sjunga rocklåtar. I morse var inte jag så förtjust i hans förehavanden heller, för han lyckades fälla en glöggflaska i golvet. Enligt honom, så var det helt och hållet mitt fel. Jag hade ställt flaskan på fel ställe i skafferiet. Jag orkade inte ens protestera, fastän det inte var jag som viftade vilt omkring med cornflakes paketet!

Med det här garnhjärtat önskar jag nu er alla en finfin torsdag!

Ett litet hus

Igår när jag kom hem från grannbyn och min vistelse med barnbarnen, var jag så upphängd och nersläppt att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra. En viss rastlöshet infann sig och framförallt en farligt stor lust att börja på ett nytt stickprojekt. Jag funderade från och till och kom på att eftersom jag i år inte har någon julkalender och inte heller följer någon av alla de där KAL, alltså Knit A Long, sticka tillsammans, som finns lite varstans på nätet, så kan jag ju alltid titta lite på årets julkalender hos Drops. Sagt och gjort och så här blev mitt lilla hus:

Modell: Merry Village

Start: 01.12.2024

Färdig: 01.12.2024

Garn: Nalle från Novita, Fabel från Drops och restgarn

Åtgång: 6 g
Stickor: Nr 3

Det var riktigt kul med ett litet projekt, som genast blev färdigt. Men inte så kul ändå att jag skulle börja sticka flera hus, liksom hus till en hel by. Nä, glöm det, det räcker med ett litet hus för mej. Dessutom tycker bisin min att om jag nu vill sticka, så ska jag helst sticka nyttiga saker. Och det har han kanske rätt i, men jag är så stolt över att jag klarade av plattsömmen!

Önskar er alla en riktigt skön tisdag.

Fantasifigur

Nej, nej, nu syftar jag inte på julgubben, som jag träffade igår, utan på min egen försök-och-misstag grej.

En sån här blev nämligen färdig i fredags:

Modell: Fantasifigur

Start: 25.10.2024

Färdig: 29.11.2024

Garn: Isoveli från Novita och restgarn

Åtgång: 40 g
Stickor: Nr 5

Designer: Egen design

Det här blev en fantasifigur, för jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med det här:

Ett visste jag i varje fall och det var att jag inte ville utveckla den desto mera. Jag har nu testat garnet Isoveli och bra så.

Restgarnshåret blev lite långt, men det får figurens matte ta hand om!

Idag när jag precis tänkte dra fram julpapper, paketkort och alla klappar jag samlat på mej nu under höstens lopp, så fick jag ett WhatsApp-meddelande med inbjudan till grannbyn. Jag skulle personligen få överräcka första påsen i Lillans adventskalender. Jag var förstås genast med på noterna, packade in Lillemans sockor i en liten påse och den här fantasifiguren åt Lillan i en större påse. Tyvärr ramlade de limmade ögonen av genast. Tydligen håller inte Erikeeper på garn. Jag får tala snällt med Lillans mamma att hon virkar ett par ögon och syr fast dem. Ja, och så får hon gärna virka en mun också!

Jag har haft en alldeles härlig dag tillsammans med nästyngsta sonen och hans familj. Lilleman sov i min famn en stund innan han låg på sin matta och sprattlade, pratade och skrattade.

Nu önskar jag er alla en bra start på den nya veckan. För den som arbetar blir det ju kortare vecka, när vi ska fira vår självständighet i fredag. Igår var det 85 år sedan vinterkriget bröt ut. Tänk att vi lyckades behålla vår självständighet!