Idag gick det inte riktigt, som på Strömsö. Jag hade så sett framemot M:s och A:s konståkningsuppvisning i ishallen i västra grannstaden. Men halvsju i morse då jag stapplade omkring halvsovande sa bisin min att han inte kommer nånstans, för han måste ut och slunga snö.
– Men du får nog åka om du vill, fortsatte han.
Jovisst ville jag, men en koll utanför dörren visade på ymnigt snöfall. Min lust att bege mej ut i sådant väder var lika med noll.
Jag kröp ner tillbaka under täcket och sov oroligt med konstiga drömmar för att vakna vid niotiden. Äldsta sonen ville iväg och veckohandla, så på förmiddagen for vi iväg till stan. Vädret var inte alls inbjudande och snön var en enda sörja att ploga sig fram igenom.
Vi startade i stora varuhuset, för vi skulle ha toapapper och kattmat. Till min stora glädje hittade jag en julklapp! Tyvärr såg jag inte till mr Tokmanni. Det är ju han och hans långtradare som borde stanna på olika orter i Finland och inte nån amerikansk Coca-Cola bil. Det bolaget borde ju bojkottas, för det är ännu kvar i vårt östra grannland och hjälper presidenten att få klirr i stridskassan. Fy bubblan!
Jag köpte ett svart nystan Nallegarn, för det behöver jag i ett kommande projekt.
Från stora varuhuset fortsatte vi till tyska butiken, där jag hade ett paket, som hade kommit via Matkahuolto. Äldsta sonen var så hygglig att han tog ut paketet. Om jag förstod honom rätt är systemet där i butiken så tokigt att du måste gå genom kassan för att nå paketautomaten.
Det här var den sjätte sockboxen och torde också vara den sista. Så där ser det ut hos oss just nu. Snö, snö och åter snö. Bisin min har varit nästan hela dagen på vägen i grannbyn och slungat. Nu mot kvällen slog det om till regn, så det kommer att bli halt och obehagligt när det fryser på.
Jag undrar om det här nu är Novitas nya banderoller, för sådana här såg jag också igår i Koria. Färgen på de där två nystanen till vänster är puderrosa. Jag gillar det här sockmönstret.
Och så fanns de här rosa små gulliga fåren där i min sockbox. Nu borde jag ju planera ett projekt där jag skulle behöva de här stickmarkörerna.
Från tyska butiken iväg till torget där jag ännu hann få bondost från Corazón Grandes faddrars torgstånd. Jag köpte en hel del annat därifrån också, så nu har jag både en liten torrkaka, en surmjölkslimpa och en morotslåda i vår proppfulla frys. Jag blev bjuden på glögg och pepparkaka. Medan jag stod där och drack fick jag i ögonvrån syn på en bil i samma ljusblå nyans, som min Adam plåtlåda. Jag pulsade fram åt det hållet och såg till min stora besvikelse att det var en italiensk bil, inte en tysk. Jag vände mej om och såg att sonen hade parkerat på östra sidan av torget. Det var bara att trava genom snön en gång till. Den här gången fick jag syn på Bra Brös bil. Jippiii, nu skulle jag kunna köpa rågbröd! Men tji fick jag!
Jag fick bara hålen! Jättegoda de med, men hålkakan är ändå hålkakan.
Sedan ännu ett hastigt varv i mataffären, för äldsta sonen hade bråttom. Han skulle ut och äta med sin kusin och deras kompis.
När vi kom in här hemma och han packade upp våra kassar, sa han att det luktade så till vitlök.
– Öh, sa jag och snöt näsan ordentligt utan att nu riktigt känna någon lukt. Men när jag tittade på den ena batongen så stod det att det var en med vitlök. Bisin min, som var hemma på kaffepaus, blev förstås hysterisk. Enligt honom är vitlök livsfarligt!
– Kast bort den, sa jag åt äldsta sonen. Men sen kom vi på att kanske kusinen kunde äta upp batongen. Skönt att det inte blev matsvinn! Nu kommer jag nog inte att köpa batong igen på ett tag. Bäst att hålla sig till hålen!
Nu ikväll hördes ett väldigt brak från köket. Det var bisin min, som öppnade kylskåpsdörren och ut på golvet rullade saftflaskor och en flaska med bubbel. Den nedersta dörrhyllan hade gett upp och nu saknas en liten plastdel. Tur att det inte var jag som öppnade kylskåpet och tur att alla glasflaskor höll. En av flaskorna såg misstänkt ut, en glöggflaska bestående av rödvin och blåbär. Jag stirrade och stirrade på den. När sjutton skulle vi ha haft en sådan? Sedan såg jag bisin mins kråktassar där det stod ett R och 22, ja eller 23. Inte så lätt att tyda de där siffrorna. Men det var alltså fråga om en av hans saftflaskor.
Nu på kvällen bjöd äldsta sonen på en whiskeypinne. Han tyckte att det lät som om jag behövde en. Jo, för all del jag fick lite kraxande kråkor i halsen idag efter allt travande i den blöta snön.
Önskar er en skön och fridfull söndag. Ta det lugnt, ingen stress.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar