fredag, juli 30, 2010

Deprimerande - Masentavaa

Snyft. Hela morgonen och halva förmiddagen har jag försökt få ordning på KYH nr 12. Länge låg den och ockuperade halva köksbordet till stor irritation för karlfolket här i huset.
Både bak- och framstycket har varit färdiga i över en månads tid, men, men...
nån skall ju sy ihop också.
I morse tyckte jag alltså att det var dags. Fick ena axelsömmen färdig, fixade halslinningen, dock inte utan att riva upp emellanåt. Ärmlinningen gick bra liksom följande axelsöm. Och på den andra ärmlinningen blev det till att riva igen för det blev inte lika. Attans.
Men skam den som ger sig. Träget fortsatte jag med sidsömmen. Den första lyckades perfekt, men den andra fick någon konstig buckla på sig. Irriterat började jag repa upp igen. Tyvärr lite för häftigt för nu åts t o m bakstycket upp. Nu har jag en konstig råddig grej mitt i sömmen. Snyft. Kan jag täcka in mitt misslyckande med en virkad blomma?
Och vem sjutton vill ha en så här misslyckad sommartopp?
Fast nu får nog hela projektet vila till i morgon. Kanske jag bara skulle använda de här delarna som disktrasor i stället? :)
Hoppas jag får inspiration så jag orkar få färdigt eländet i morgon, annars har jag totalt misslyckats.

Olen sitkeästi yrittänyt saada KYH no 12 valmiiksi. Mutta se ei tahdo, ei millään. Viikon verran se on jo häirinnyt miesväkeä tässä talossa. Keittiöpöytä ei ole oikea paikka tämmöiselle, heidän mielestä. 
Tänään ajattelin että nyt tai ei koskaan. Olen saanut repiä aika paljon ja tehdä uudestaan. Ja nyt toinen sivusauma takkuilee. Masentavaa... Miten ehdin saada tätä valmiiksi?
Ja kenelle se edes kelpaa? :(


4 kommentarer:

Iréne JB sa...

:( Det är sånt här som gör att jag håller mej till mindre projekt. Toppen ser ju fin ut annars. Hoppas att du får ork att fixa till det.

Inge sa...

Önskar jag vore lika förnuftig som du. Ibland kan jag helt enkelt inte låta bli utmaningar. Dottern har dock tackat nej till den här toppen, så nu vet jag inte riktigt vad jag skall göra med den...

Iréne JB sa...

Vet inte om det är förnuftigt eller bara fegt... Jag har visserligen utmanat mej själv just nu eftersom jag stickar en kofta. Det är både kul och beroendeframkallande. Funderar redan på nästa.

Inge sa...

Där ser man! Självklart skall man utmana sig själv. Hur skulle man annars kunna förnya sig och utvecklas? Och det är bra att bloggen finns när man kört fast. I de här tillfällena saknar jag ofta min mormor för hon kunde trixa och trolla och hon fixade monteringen på noll tid då jag kört fast. Tyvärr ärvde inte min mor handalaget. Och här i huset har jag enbart karlar. De mekar med bilar och bygger prototyper, men inte intresserar de sig för stickning eller virkning precis. :) Snarare är det så att de är smått irriterade på att jag hela tiden har något för händer och att det som trillar ur de flesta skåp är garnnystan.
Jag skulle också vilja göra en kofta, men av virkade blommor. Få se, tror att jag skall sticka en babytröja här emellan så jag får något litet trevligt projekt som blir fort färdigt.