Gott och roligt

Att lära sig data är roligt och framförallt gott. Åtminstone om man är ute på kvällsjobb i grannkommunen, så som jag var igår.

I den viktiga pausen, ja alltså pausen är minst lika viktig som dataundervisningen, serverades sådana här läckerheter:

Sillsmörgåsar på rågbröd...

... och Runebergstårtor. Mums! Tack för god förplägnad och aktivt deltagande. Ni må tro att jag ser framemot nästa veckas onsdagskväll.

Riv, riv inte!

- Här får du riva ut, sa min hulda moder i fredags och föste senaste Hemmets Veckotidning (nr 5/2019) åt mitt håll över köksbordet, då vi satt och tog igen oss efter våra garninköp.
- Du river int, utropade morfar i huset och började vifta hejvilt.
- Riv du bara. Där är ändå inget viktigt bakom, sa mamma.

Där satt jag och visste inte vem jag skulle lyda. Man ska ju alltid lyda sin mamma, eller hur? Behöver man då lyssna på sin make?

Snabb som en vessla bläddrade jag i tidningen och...

... se nu! Förstås måste jag ju bara riva ut den där stickbilagan, för visst vill ju lilla M ha en sådan här fin kanintröja. Nu återstår endast den där lilla detaljen med garnet, fast det vågar jag inte ens knysta om åt morfar i huset! Kanske han har rätt och att det nog finns garn. Måste väl börja leta...

Det fanns en del annat också att sticka, bland annat den här sjalen och de fina pulsvärmarna. Tack mamma för att jag fick riva i din tidning.

Nu ska jag packa arbetsväskan, sedan äta middag och så bege mig iväg norrut till kursplatsen. Hoppas att ni alla får en lika trevlig onsdagskväll, som jag kommer att få!

Inte enbart garn

Snö, snö, mera snö. Det betyder att morfar i huset snart igen ska bege sig ut i snösvängen.

Min hulda moder är snäll. Det har ni säkert alla redan märkt, eller hur?
I fredags då vi var ute på vift, så fick jag annat än garn också. Och det fastän jag nu inte borde...

Jag fick tidningen Neulo nr 6 2018. Det här är finska versionen av Kreativ stickning.

I tidningen finns en hel del tänkbara projekt, en sjal...

... en spetsstickad halsduk med tillhörande fingervantar...

... en blommig halsduk med tillhörande mössa. Oj, oj, oj... vad ska jag börja med? 
Kanske bäst att bara låta bli och istället koncentrera sig på alla halvfärdiga projekt.
Tack än en gång snälla, snälla mamma!

Oxveckorna tuffar på. Januari är snart slut. Årets första månad har försvunnit med fart.
I morgon startar jag en ny kvällskurs i grannkommunen i den bästa av byar. Så nu blir det jobb tre kvällar i veckan en tid framöver. Får kompensera med lite ledig dagstid istället. Sticktid ska vi tala tyst om...

Milda färger

Så är veckans första arbetsdag småningom över. Ännu återstår lite datajobb innan jag kan gå och lägga mej med Staffan Bruun.

Igår hade vi trevliga matgäster, B och D, som kom med soppkastrullen i famnen. För mej återstod endast att placera kastrullen på spisplattan, värma upp, duka fram tallrikar, bestick, glas, bröd, ost och dricka. Härligt med sådana gäster. Tack för maten!

Förra veckans fredag avslutade jag en kortkurs.

Då fick jag den här fina tulpanbuketten i milda vackra färger. Tack!

Mycket att vara tacksam för varje dag...

På premiär

Igår kväll var jag iväg till grannkommunen och den bästa av byar. Jag gick på teaterpremiär! En riktigt högklassig sådan.
Vilse går någon alltid är en tragikomisk pjäs om en familjs historia. Verkligt duktiga skådespelare.

Här är det pappa Lauri (Göran Wallén), som instruerar sina barn, Tuomo (Kim Jordas), Eino (Henrik Ollas) och Hanna  (Satu Sandholm). Barnen ska ut i spåret och hitta kontroller.

Tack för en fin föreställning. Det finns minsann kultur ute på vischan!

Önskar er alla en bra start på inkommande vecka!

Mumin, mumin, mumin...

... och garn, garn, garn...

Resultatet av gårdagens lilla utflykt tillsammans med min hulda moder och morfar i huset bådar inte gått för min garnbantning. Huu!

Jag fick alltså, till morfar i husets stora förskräckelse, en hel del garnnystan av min supersnälla mamma. Tack än en gång!

Mumingarn var ju det vi skulle ha. Och här har jag nu 7 nystan med 100 g/nystan, alltså hela 700 g!

Förra veckan frågade jag min kollega:
- Vad ska jag riktigt sticka
- Sjalar, blev det blixtsnabba svaret.
Så här är nu 3 nystan a 150 g/nystan, alltså 450 g Elegia-garn till sjal(ar) Hmm... och här måste jag väl hålla med morfar i husets mantra: "Du har nog garn". Joo, säkert har jag massor av sjalgarn undanstoppat någonstans, men förstås inte just den här färgen och just den här kvaliteten!

Stora garnkorgar med röda lappar är en oemotståndlig magnet. Så förstås måste jag lite, bara pyttelite kolla. Dessvärre fastnade ett nystan med Strömsö trikå, 150 g och ett nystan med Nalle Garden, 100 g.
Nu har alltså mitt garnlager fläskat till sig rejält! Och även om jag minsann har en plan för alla de här garnen hjälper det föga om jag inte stickar!

I torsdags då jag hade ärende till stans enda R-kiosk (tänk, den kedjan ägs nuförtiden av norrmän!), så fastnade något helt annat i mina klåfingriga nypor...

... nämligen det här mönsterhäftet!

Här finns fina Muminmodeller, sju stycken. Den här halsduken med Snorkfröken har jag nu garn till.

Likaså till de här Muminsockorna! Nu är det bara att sätta igång. Med alla tre på en gång? Sjal, halsduk, sockor...

Apropå halsduk ännu, hittade ett barnmönster på halsduk för 6 - 8-åringar. Och där står att halsduken skall vara 145 cm eller så ska man sticka till önskad längd!!! Håhåjaaa, önskad längd, vad är det?

Nu önskar jag er alla en riktigt skön lördagseftermiddag och kväll!

Mumingarn

Idag har det varit full rulle hela dagen. Åkte hemifrån klockan 8.45 i morse, höll min kurs, mellanlandade och fick i mej lite råkost på eftermiddagen innan det var dags att köra iväg med min hulda mor. Först klockan 19.30 var jag hemma igen.

Vi begav oss till stora varuhuset i västra delen av stan, för där var det utlovat Mumingarn till specialpris.

Och visst fanns det ju Mumingarn. Frågan är om det är någon annan skillnad på de här och 7 bröder-garnet, annat än färgerna och banderollerna?

Men ack, ack, det garn jag riktigt hade bespetsat mej på, det var slut! Inte ett endaste ett nystan fanns kvar! Eländes, elände och jag som så ville testa kvaliteten, som består av 55 % merinoull och 45 % bomull. Det är väl mjukt, eller hur?

Morfar i huset fungerade som "svart taxichaufför" och skurrade runt med sin svärmor i rullstol. Och han blev smått hysterisk när hon ville köpa en tröja.
– Men Inge kan ju sticka en, tyckte han. Men både min hulda mor och undertecknad insåg ju att om det nu är kallt, så borde ju tröjan redan vara färdig.
Med stort ogillande såg han på den stiliga tröja hans svärmor hittade.
– Men den har ju inga knappar, utropade han förskräckt. Stackars, stackars karl, han borde nog få en uppdatering till 2000-talet. Och tänk att han inte alls har lagt märke till hur mina tröjor ser ut!

När min hulda moder ville köpa en varm mysfilt utbrast han:
– Inge kan ju sticka en filt. Då fnös vi högljutt med min mor. Nu handlar det ju inte om kunnandet, utan om tiden, som för det mesta är på kort.

Och nu undrar ni förstås om jag köpte garn! Nää, det gjorde jag inte, men...
... ja, jag fick ju många garnnystan...

Tack mamma för en trevlig eftermiddag, för fina nystan, för allt annat och för att du finns!
Och tack också till morfar i huset för ditt tålamod och din eminenta hjälp. Hur skulle vi klara oss utan dig?

Båtstickning

Ni tror väl inte att man klarar av en båtresa utan en stickning i bagaget? Åh, nej. Det gör man inte, åtminstone inte jag!

Idag förvandlades min båtstickning till mötesstickning, då jag stickade många varv medan jag lyssnade koncentrerat. Dessvärre hade jag själv inte så mycket att komma med. Det är lite trögt här i det sirapssega sorgeträsket.

Frågan nu är hur långt jag ska sticka? 50 gram eller 100 gram? Och hur långt är det i meter och centimeter?

En annan sak att fundera på så här på kvällskvisten: Vem ska nu hålla ordning på radarn när morfar i huset och undertecknad inte är där och håller koll?

Hem sköna hem

Äntligen har jag lite tid över för bloggande. Under veckoslutet var morfar i huset, undertecknad och dottern med familj iväg på kryssning till den kungliga huvudstaden i väst. Det var trevligt, roligt, intressant och skönt. Vi hade fina hytter med skön dubbelsäng och utsikt över båtens för. Rena rama lyxen med Premium frukost där bubbelvatten ingick i sortimentet.
- Hör det till, frågade jag högeligen förvånat på lördagsmorgonen då vi anlände till a la Carte restaurangen för vår frukost. Jovisst gjorde det ju det och i en blink hade jag ett smalt glas framför mej. Morfar i huset vågade sig inte på sådana excesser.

Båten var proppfull för alla läkarstuderande från hela Finland var på kryssning. De skulle bli både vanliga läkare, tandläkare och veterinärer. De var alla skojigt utklädda. Lilla M hade fullt sjå att kolla på  bland annat Snövit och de sju dvärgarna, elefanter, en skunk, älvor, feer, nyckelpigor och teletubbies, för att nu nämna några. Och det var bra för då höll hon sig lugn vid matbordet. Det var superlång kö till buffetdukningarna på fredag kväll, så det var allt tur att vi åt i grillen.

Mitt i natten mellan fredag och lördag anlöpte vi Mariehamn. Stackars ålänningar som måste kliva av och ombord nattetid.

Framför oss låg Silja Serenade hela vägen till Stockholm. När vi återvände till Helsingfors på lördag kväll var rollerna ombytta. Ända sedan Estonia sjönk har färjorna kört i par.

Systerfartyget låg för ankar i Mariehamn.

Land i sikte på lördag morgon. Vi har alltså tagit oss genom Stockholms yttre skärgård och närmar oss hamnen.

En lite gråmulen lördagsmorgon i Stockholm hamn.

Morfar i huset och undertecknad gick våra egna vägar och träffade C och B.  Dottern med familj gick in till stan och kollade in läget. Gissa om de blev nervösa då "åldringarna" aldrig började dyka upp. Vi kunde ju ha gått vilse och missat återfärden!

Morfar i huset var minst sagt förgrymmad över att hans rock måste glida på en plastbricka på ett band och genomlysas. Han tyckte att det var olämplig metod mot en vanlig hygglig finländsk medborgare som ville kliva på båten och återvända hem. Det var helt enkelt ett personligt angrepp på hans integritet! Ingen av oss fick honom övertygad av nödvändigheten i det hela.

Vi hade bord reserverat till första buffetdukningen. Tyvärr hade ett stort antal skränande finnar, närmare bestämt ett ishockelag, som var på sin julfest, också gjort det. De killarna var fulla redan i hamnen i Helsingfors på fredagskvällen när vi gick ombord. Och inte hade de precis nyktrat till under lördagen, snarare tvärtom.
Maten var god i varje fall och det var väl huvudsaken?

 Kolla, här siktar vi en båt på söndagsmorgonen.

En liten båt blir ofta våt...

Sveaborg i sikte!

Ett stort TACK till dotter med familj för en härlig kryssning och trevligt ressällskap. Tack också till svärsonen, som stod ut med sina svärföräldrar och hade arrangerat allting på bästa möjliga sätt.

Och nej, jag besökte inte en endaste en garnaffär i Stockholm. Mitt garnlager är tyvärr för stort. 
Och hemskt nog, jag köpte inte ens hallonbåtar! Nu borde jag nog kolla tempen. Jag är garanterat sjuk. Tror inte ni det också?

Och nu, nu kommer jag att ägna resten av kvällen åt stickning. Allt annat, såsom tvätt och datorjobb får snällt vänta till imorgon.
Ha nu en riktigt skön kväll!

Kyligt värre

I natt var det så kallt att jag ville inte ens sticka nästippen ovanför täcket. Till imorgon har det dock utlovats mildare grader. Men dessvärre också halka.

Ute är det gnistrande vackert.

Värmekraftverket i stan ångar på. Det kommer att behövas många stora traktorlass med flis för att hålla igång värmen.

Månen är så vacker i kväll.

Såg ni den?

Visst var det helt fantastiskt i morse? Såg ni den? Den vackra månen?

Påbörjad

Kan rapportera att blå socka nummer två är påbörjad.

Dessvärre går det långsamt framåt, eftersom jag inte hinner sticka mer än max ett varv per dag. Håhåjaa... 
Och nej, den här stickningen får inte åka med i kappsäcken, så det så!

Idag är det förresten den internationella Nalle Puh-dagen till åminnelse av A.A. Milne som föddes just idag år 1882.
I morgon är det sedan Internationella popcorndagen. Ni har väl koll på årets alla 692 temadagar?

Nu önskar jag er alla ett riktigt, riktigt skönt veckoslut.

Varm kakao

Nu är det sent och jag har ännu femtioelva saker att göra. Snön yr utanför fönstret och flingorna dansar en glittrande dans i väglyktans sken.

Jag borde kanske dricka varm kakao (choklad)?

Det bjöd min hulda moder på från den finaste muggen igår. det var gott och värmande. Tack mamma!

Och nu, nu ska jag packa kappsäcken för en liten weekendtripp. Morfar i huset mumlar och muttrar. Han spretar emot, för han vill inte påstår han. Det är nog mera protest för protestens skull och inget annat.

Polarnatten

Idag är polarnatten ett minne blott enligt vetenskapsredaktör Marcus Rosenlund på Yle. Det innebär att solen faktiskt gick upp i Utsjoki idag. Efter en halvtimme hade den tröttnat och gick ner igen!

Vill ni se Marcus live, så ska ni ta er till stan och Kapellet i lördag. Där berättar han om sin bok Väder som förändrade världen. Klockan 12 börjar bokcaféet. Garanterat intressant, så passa på!

Apropå solen, så här vackert var det då jag kom hem från jobbet idag.

Och nu iväg till min hulda moder. Få se om hon har något nytt sockbörjan som jag kan fota!

Fallit ner

Ikväll när jag kom hem från jobbet i grannstaden upptäckte jag att två blommor från den julröda amaryllisen hade fallit ner. Morfar i huset var riktigt snäll och placerade dem i varsitt glas med vatten.

Få se hur länge de håller...

Förresten, ifall ni har lite dåligt med garn så finns det 1 826 nystan, som bara väntar på att ni ska ropa in dem! Kanske vi borde dela på nystanen och ropa in garnpartiet tillsammans?

Första vårtecknet?

I måndags för en vecka sedan observerades det första vårtecknet (?) i Mi:s datasal.

Där på golvet kröp den här lilla nyckelpigan!

Tjugondag Knut

Tjugonda Knut,
körs julen ut
och vi på julgodiset gör slut!

Staken i fönstret står dock kvar,
så lite ljus vi ännu har!

Med dessa rader önskar jag er alla en riktigt bra start på inkommande vecka!

En lördag i januari

Vad kan man göra en sen lördag eftermiddag/tidig kväll i januari? Jo, om man är finländare och har missat fredagsbastun, så kan man förstås njuta av lördagsbastu! det gjorde jag idag en lördag i januari.

Sedan kan det inte hjälpas att jag längtar till...

... sommaren...

Mustig soppa

Finns det något godare än en mustig hönssoppa en vinterkväll i januari?

Svar: Nej! I synnerhet inte då den nästyngsta kockat en soppa med höns, potatis, morot, rova, paprika, tomatkross, diverse kryddor, hönsbuljong och svartstämplad smältost från Porlom mejeri. Det där sistnämnda är liksom pricken över i:et och osten måste absolut vara från POM, annars kan det bli fel smak. Tänk nu har vi färdigt mat till imorgon! Mums och tack för både mat och trevligt sällskap.

Och vilken tur morfar i huset hade, som tänkte bjuda ut mej på mat ikväll. Visserligen skulle jag själv ha fått betala, men ändå. Nu återstår endast kvällste och lite stickning. Jag har faktiskt fått den där blåa sockan färdig, så nu undrar jag vad jag ska sticka? Börja på den andra? Göra färdigt något annat projekt? Eller hmmm... kanske börja på något nytt?

Stickåret 2018

Idag har jag (o)roat mej genom att titta in i en handarbetes Facebookgrupp med över 51 000 medlemmar. Det skulle jag inte ha gjort, för nu sitter jag här grön av avund. Jag vill ju också, men... det liksom inte blir till någonting med mej. Jag måste väl skärpa mej och sluta starta nya projekt hela tiden, annars får jag ju aldrig någonting färdigt.

Stickåret 2018 var alltså bedrövligt för min del:
Antal färdiga projekt 23 st
Antal ofärdiga projekt (UFO) 8 st
Garnåtgång 2 968 g
Ökning i garnlagret 4 610 g

Huuu! Jag skäms riktigt och nu är skammen offentlig! Det måste bli en skärpning detta år, inte sant? Alternativt, så måste jag strunta i statistiken.

Julens drottning blommar ännu intensivt hos oss. Den har dessutom kvar två knoppar. Härligt! Men vad ska man göra med den sen när den har blommat färdigt? Får jag den att blomma på nytt till årets jul?

Ett stort tack till morfar i husets systersöner för den fina julblomman!

Gul och blå

Vad gör man inte för sina kolleger, tänkte jag i morse när kravlade mej ur sängen vid 7-tiden. Sedan satte jag igång och bakade en drömtårta! Bildbevis saknas, för nu finns det endast fula ändbitar kvar. Morfar i huset var så snål på denna klassiska läckerhet, som jag inte har bakat på år och dar.

Eftersom jag helt oförhappandes inte hade någon undervisning på eftermiddagen, så passade vi på att åka iväg och hälsa på min hulda moder. Hon och svärsonen fick kaffe medan jag höll mig till gul Jaffa. Och så kalasade vi på drömtårtan förstås.

Min mamma är flitig med stickandet i motsats till sin dotter.

Här blir det gult och blått! Lägg märke till tumstocken. Min mormor, salig i åminnelse, sade alltid att det blir inte rätt mått utan en tumstock! Har ni andra också en? Inte jag, men morfar i huset har nog. Jag använder måttband, så kanske det är därför jag har konstiga längder på mina sockor?

Vridet

Så där ja. Då var arbetsveckan igång med besked igen. Igår var det mjuklandning efter jullovet, för jag hade endast fyra lektioner undervisning. Och till råga på allt, så började jag jobba först klockan 13. Bra planerat, inte sant?

Idag har jag dock haft en lite längre dag i den västra grannstaden. Jag började klockan tio och slutade klockan nitton. Det är en arbetsdag, som heter duga det. Men ingen fara, resten av veckan blir det kortare dagar igen. Man kan ju inte jobba hur mycket som helst, eller hur?
Eller nåja, förstås kan man ju, men...

Förra månaden testade jag på något vridet, nämligen...

... vriden resårstickning. Alltid roligt att lära sig ny teknik! Skulle jag nu bara minnas hur jag gjorde, så skulle socka nummer två nog bli färdig någon gång den med!

Tå-upp-socka andra paret

För en vecka sedan, på självaste nyårsaftonen fick jag färdigt mitt andra par tå-upp-socka!

Modell: Tå-upp-socka, "tjock" barnmodell. Uppläggningen tog jag från Sticka.org och maskantalet från Järbo. Garn: 7 bröder Raita från Novita Åtgång:  44 g Stickor: Nr 3½

Som ni ser så är den här sockan kortare än den förra. Det är lite svårt när jag inte riktigt visste hur stor socka jag skulle sticka åt lilla M. Kanske jag borde sticka nya? Någon helt annan modell?

Inredningsdetalj

Kvällsteet är urdrucket och sängen väntar, men här sitter jag framför datorn ännu.

Gissa vem som har varit på besök här idag tillsammans med sin mamma? Jo, förstås lilla M! Den här veckan har vi fått umgås med henne hela fem dagar. Vilken lycka! Och så roligt hon hade med morbror B när de sprang runt, runt och lekte "kokko"-leken. Man ska alltså springa och gömma sig, sedan smyga fram och ropa "kokko". Om man tröttnar ropar lilla M genast: "Mera kokko" och så får man pinna på medan hon nästan kiknar av skratt.
Hennes pappa, den stackaren, fick ta hand om kattens uppkastningar i stolen hemmavid. Duktigt gjort! Hoppas att det var något tillfälligt och att katten repar sig.

E gjorde mej vänligt nog uppmärksam på att halvfärdiga stickningar kan fungera, som en inredningsdetalj. Tack för det tipset!

Så här ska jag också börja göra med mina oavslutade stickningar. Lämna dem på lämpligt ställe i vackra korgar runt om i huset. tänk så behändigt med en stickning i varje rum! Få se vad morfar i huset säger då?!
Fotot ar taget av E. Tack för lånet.

Nu är det dags att stänga av här och krypa under täcket. I morgon börjar jobbet igen efter julledigheten.
Önskar er alla en bra start på den nya veckan!

Skämma bort

I morse fick jag för mej att skämma bort morfar i huset och den äldsta sonen. Den nästyngsta har inte synts till trots han också var inbjuden på nygräddade...

 ... scones! De här är av lite grövre art med både vetekross och havrekli i sig. Så det är andra än dottern, som kan baka då andan faller på!

Morfar i huset är mera förvirrad än vanligt. Och det beror inte på att han var uppe vid tretiden i natt och glodde på TV.
Nej, det beror förstås på mej, vem annan? 
Igår stirrade han med vilt uppspärrade ögon på min stickning:
- Men, men, stammade han.
- Höll inte du på med en socka?
- Jo, svarade jag obekymrat medan jag stickade på med nians stickor i ett blått sjalprojekt.
- Är den färdig redan? När hann du sticka den?
- Nä, sockan ligger där uppe på bordet, svarade jag och pekade lite obestämt uppåt från vardagsrumsfåtöljen.
- Men ska du inte sticka färdigt en sak först, frågade han helt förvirrat.
Till det fnyste jag bara.
- Hur många olika stickningar håller du egentligen på med, frågade han misstänksamt efter en stund.
- Ååh, inte så många, svarade jag försiktigt medan jag febrilt försökte räkna i huvudet: Det där vita luddiga, ett rosa virkprojekt, en rosa sjal, de blå sockorna, hjärtsockorna i två färger, mönsterstickade äppelsockor, en vit virkad sjal, en ljusblå stickad sjal, en...
Månne jag skulle våga svara tre? Eller skulle det vara bättre att säga sju? För jag har ju ännu det där blåa tröjprojektet, en vit babytröja och...
Åh, kära nån!
- Sju tror jag, svarade jag mycket tveksamt.
Då spände morfar i huset ögonen i mej och skakade på huvudet:
- Nä, du har nog många fler än det. Jag ska leta reda på dem alla, lägga ut dem på vardagsrumsgolvet, fota dem och använda dem som bevis.
HUPS! Och jag som tänkte att han inte märker när jag byter stickning/virkning eller vad jag överhuvudtaget håller på med.
Som ni märker lever jag nu just farligt. Måste väl få undan de där blåa sockorna så jag kan andas lugnt sedan.

Och ja det där vita ulliga projektet och...

Men nu ska jag göra helt andra saker så här på lördagseftermiddagen. Jag ska åka iväg till västra grannstaden tillsammans med morfar i huset. Och gissa vad vi ska göra? Just precis, vara barnvakter åt lilla M!

Önskar er alla en skön fortsättning på lördagen.