I morse vid niotiden öppnade morfar i huset sovrumsdörren, klev in och frågade:
- Får lilla M komma till oss nu?
- Ja, förstås, svarade jag genast. Det var ju nog den dummaste fråga jag hade hört på länge! Visserligen låg jag vid den tiden halvvaken i sängen efter en sen natt, men självklart ville jag få hit lilla M. Hon kom med mamma och pappa och vi hade det riktigt mysigt. Helst satt lilla M i morfars famn. Mellan verserna lekte hon sin nya lek tömma upp och ner på lådan med leksaker och utbrista: Bråka, bråka.
Nå, det där är ju ett helt acceptabelt sätt att bråka på. Och morfar i huset får bra motion då han plockar ihop alla leksaker igen.
Lilla M:s mamma är ett energiknippe. Hux flux var degen färdigknådad och det vankades...
Det verkar bo en liten martha i dottern. Hon hade köpt morotspuré förmånligt och så svängde hon ihop en deg. Vilken tur vi hade.
När lilla M med familj kört iväg hem till sitt, så styrde morfar i huset, äldsta sonen och undertecknad iväg till servicehuset i stan. Där hälsade vi på och umgicks innan vi styrde kylaren ännu längre söderut och hälsade på i vårdhemmet. Sedan "kidnappade" vi min svägerska B, som tillbringade eftermiddagen och kvällen tillsammans med oss. Äldsta sonen lagade mat åt oss.
Vi hade riktigt trevligt. Vi borde vara tillsammans oftare.
En trevlig dag alltså. Och nu sitter jag här och funderar, ska jag avge nyårslöften? Vad eller vilka i sådana fall? Eller är det kanske redan för sent att lova något? Löftena borde ha avgetts i natt? Kanske bäst att inte lova någonting alls? Eller kanske lova någon superliten sak, som är lätt att hålla? Hmm, hmm, hmmm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar