tisdag, juni 02, 2020

Igår började det

Ja, igår började det, mitt "sommarjobb". Så jag var på väg hela dagen igår. Kunde nästan sjunga Alltid på väg. Någon vänlig själ skulle kanske kunna förklara för mej hur i hela fridens dar det kommer sig att jag minns den där refrängen...

Igår var jag iväg på pressvisningen av första sommarkonstutställningarna i Bruket. Intressant och givande, omväxlande och mångbottnat.

I Aulagalleriet ställer Peikko Heiskanen ut sina tavlor.
Hon har valt att kalla sin utställning för Otteita puutarhurin päiväkirjasta (Utdrag ur trädgårdsmästarens dagbok).


Jag gillar hennes tavlor och färgspråk. Inspiration har hon hämtat från sin vildvuxna trädgård.

I vindsgalleriet hittasTerhi Hurstis utställning Aina kiire (Alltid bråttom). Den består av abstrakter gjorda med japanskt bläck. Ibland är färg nödvändigt och då har hon använt akrylfärger.




Jag tycker om det här formspråket med lätta drag och linjer.

I Galleriet V2 ställer fyra kvinnor ut: Isabel Pathirane, Sara Pathirane, Sanna Karlsson-Sutisna och Hannele Kylänpää. Här finns skulpturer och tavlor och en installation.

Hannele Kylänpää är äldst i gänget. Hon har jobbat med konst i över 50 år och hör till gruppen 70+, som ju borde vara lite försiktig med att röra sig ute bland kreti och pleti.

Som ni förstår, så bara älskar jag den här skulpturen av henne!

Isabel Pathirane, som faktiskt är ortsbo, sysslar med blandteknik. Här ett av hennes collageverk.

Systern Sara hade havet och dess färgskiftningar som motiv. Hon suppar, alltså står på en SUP-bräda och paddlar, ser därför en hel del hav och vatten.
Det här är min favorit av hennes tavlor. Den här går att tolka på så många olika sätt. Den kan vara skönt avslappnande och havet är lugnt. Eller så är det höga vågor och ett förtvivlat räddningsförsök på gång. Visst är det härligt med sådan konst, som ger upphov till helt olika associationer?

Sanna Karlsson-Sutisna hade många fina verk utställda, både oljemålningar och skulpturer. Hennes träskulpturer är helt fantastiska. Dem ska ni absolut gå och se på.

"Min fotograf" spexade lite till det här: Riitta Leivo, som uppträdde med gitarr och sång på vernissagen tillsammans med Sanna Karlsson-Sutisna, som trakterade en afrikansk ngoni och också sjöng. I mitten undertecknad med skrivblocket i högsta hugg!

Från Bruket susade jag vidare mot norra grannkommunen där jag skötte en personintervju. Det var så skönt att sitta ute där i den förtrollade trädgården.
Sedan fort hem och börja skriva medan äldsta sonen tillredde köttfärsröra och spaghetti. Och på kvällen iväg söderut där vi sammanstrålade med två av mina svägerskor. Blev bjuden på underbar citronkaka och jordgubbar. Inget dåligt kvällsmål.

Idag har det stått skriva med stort S på programmet! Men mitt på dagen smet jag iväg ut till skären och träffade en vän. Vi satt utomhus på behörigt avstånd från varandra. Utevistelsen ledde förstås till att jag nu har en knallröd näsa. Ack, ack, ack. När ska jag lära mej? I min ålder borde jag ju redan fatta att solen bränner.

I morgon iväg igen, så jo jag är alltid på väg. Men det är kul, så länge det inte blir för mycket!

Inga kommentarer: