I lördags fick jag en ny upplevelse. Jag fick vara med om någonting, som jag inte har varit med om förut. Tänk att det fortfarande finns nya saker att erfara. Jag är glatt överraskad. Och vad gjorde jag då? Jo, jag var iväg till den östra grannkommunens flygfält och där såg jag för första gången i mitt liv en livslevande flyguppvisning.
Och nu en liten varning. Här kommer nu massvis med flygplansfoton!
När dubbelmorfar och undertecknad anlände, så regnade det och då kan bland annat detta flygplan, Focke-Wulf-Stieglitz från 1940, enda som ännu flyger i Finland, inte tas ut för sittbrunnen har inget tak! Så det här speciella planet fick snällt stå inne i hangaren.
Regnet och de låga molnen störde också planen. Det var många som inte kunde starta från sina hemmabaser. Här en Cessna 172M, som hittade fram till Pyttis.
Och här en Cessna F150K. Mörka moln och vått. Dubbelmorfar säger att planen ska fotas i luften och inte på marken...
Så här nu då ett plan i luften! Faktiskt på väg ner...
Stundvis var molnen riktigt mörka och hotfulla. Det fanns två helikoptrar på plats. Jag fick lite James Bond-vibbar av deras övningsflygningar. I synnerhet när de hovrade.
Vädret skrämde bort besökare och det var verkligen synd. Man kunde ju värma sig inne i hangaren där scouterna sålde grillad korv, kaffe, läsk, bulle och godis. Som ni ser ingen risk för att inte säkerhetsavstånden skulle hållas här.
Inne i hangaren fanns det här modellflygplanet på ett amfibieplans pontoner.
Och längst borta i ett hörn gömde sig det här lilla flygplanet. Kanske någonting för barnbarnet M?
Äntligen lite sol!
Då gick det att ta fram segelflygplanet från 1957.
Ena vingen på!
Och andra vingen på!
Simsalabim, så var det färdigt! Det här planet flög inte eller ja, alltså seglade. Segelflygplan är så lätta och ömtåliga att det måste vara bra väder med bra vindar, för att man alls skall vilja bli uppdragen i luften.
Jakolev Yak 52 anländer i stor stil. Ryskt plan med stjärnmotor. Se där, ytterligare något nytt och intressant, som jag har fått lära mej. Jag visste inte att det finns sådana motorer.
Upp och ner flög en och annan, som visade upp sin skicklighet. Brrrr! Här Robert Obolgogiani.
Här ett hembygge, Van's RV-8. Vann pris för bästa bygge 2006.
Dubbelmorfar påstår att den här Valmet Vinka från 1980, ofta flyger här över oss. Möjligtvis eftersom, om jag förstod saken rätt hör planet hemma i Kymmene.
En drönare vågade sig också upp i luften. Men den höll sig på behörigt avstånd från landningsbanan.
Glädjen var stor då gruppen Arctic Eagles började förbereda sig för konstflygningen i formation. Sent omsider, för det tog tid innan vädret klarnade upp.
Ni förstår att nacken var sjuk av att stirra upp i skyn. Och vet ni, ibland glömde jag nästan att andas när planen for rakt upp i skyn och verkade stanna! Huuu!
Hur roligt det än var att se på alla flygplan, så håller jag mej nog ändå på marken. Och då skulle ju nog den här lilla läckra bilen, en Rover med V8 motor, inte vara så tokig, eller hur?
Igår var vi iväg till västra grannstaden.
Där firades M:s treårsdag med få gäster: Moffen, mommo och morbror. Det är sådana tider nu, dessvärre, att det gäller att hålla sig på avstånd och inte träffas alltför många på en gång. Kanske bubblorna vi skålade i lite grand desinficerar?
Vi blev bjudna på en supergod laxtårta och så en Elsakaka, som M själv hade fått välja!
Idag har vi varit iväg till den östra stadsdelen, så ingen rast och ro här inte. I morgon ska vi igen iväg ut på vift!
Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar