I lördags var jag iväg på en fotokurs, som tidningen bjöd på. Tack för det!
Men jag och fotoinställningar är inte riktigt överens. Uppdraget var att fota porträtt och ha olika bländar- och/eller slutarinställningar. Hmmm...
Visst ser ni ju alldeles klart och tydligt att här är en människa? Eeh, alltså i princip, när man gör den ena inställningen manuellt, så ska den andra liksom komma per automatik, men...
Och vad sjutton månne det här är? Någonting obegripligt skymtar där ju nog fram...
Men hej, jag klarade åtminstone av att flytta fokus! Hurraaa!
Och att fota maskiner är ju en heeelt annan sak, liksom!
I söndags var det 40-årig bröllopsdag här i huset. Den firades extremt stillsamt i hettan.
Dubbelmorfar hade dock spänt upp ett litet solskydd, som överraskning för mej och så kom dottern med familj på överraskningsbesök tidigt på morgonen. Härligt!
Senare på eftermiddagen dök också den nästyngsta sonen upp tillsammans med sin L. Han hämtade nybakta underbart goda semlor (frallor) åt oss. Dom tog slut så fort att jag hann inte ens föreviga dem!
På kvällen var dubbelmorfar iväg tillsammans med mr J medan jag satt hemma och läste! Det blev liksom inte av att gå ut och äta. Jag hade liksom ingen lust. Känns så konstigt nu i dessa corona-tider.
Igår var jag iväg ett varv till jobbet, trots att jag nu borde vara på semester. Jag skrev under mitt arbetsavtal för nästa år. Det börjar 1.8.2020 och tar slut 31.7.2021. Det innebär att jag är arbetslös nästa månad och utan lön. Få se hur det ska sluta?
På eftermiddagen styrde vi Adam-plåtlådan österut och hamnade i vår östra grannstad. Efter ett besök i dubbelmorfars favoritbutik, styrde vi till sjukhuset.
Där vandrade vi runt i sjukhusets nybyggda G-hus i två och en halv timme. Det var hett och svettigt värre och mina fötter tog rejält stryk, så inte heller nu blev det någon bröllopsmiddag på hemvägen.
Splitternya fina utrymmen, här från akutvårdsavdelningen, där man inte behöver ligga i korridoren om man är dålig. Nej, här får man minsann ett eget rum. Superbra då man är skraltig och inte orkar med en massa ståhej runt sig. I allt har man här tänkt på patientens bästa. Något som samtidigt underlättar också för vårdpersonalen.
Idag satt jag i all sköns ro och jobbade på datorn då jag hörde att det kom en bil på gårdsplanen. Jag trodde att det var dubbelmorfar som återvände från grannbyn, men tyckte att motorljudet inte alls lät som en Adam-plåtlåda. Och se på sjutton, det var flickorna, som kom på besök. Härligt. Dessvärre måste jag igen iväg till jobbet. Den här gången för att bli fotograferad. Blääää! Gillar det inte. Den där unga flickan tog ingen bra bild av mej. Det går ju liksom inte när motivet...
Flickorna tog äldsta morbror med sig och åkte till stranden. Både M och A hade så roligt där att de inte alls ville lämna träsket. Och kan ni tänka er, de var alldeles ensamma där på stranden!
Nu är det nog dags för mej att krypa ner i sängen. Dock inte under täcket, för det är för hett!
Tidig väckning i morgon och så iväg igen. Ingen rast eller ro här inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar