Lite kul

Så har vi sista juni här och årets första sommarmånad är till ända. I över två veckors tid har det varit varmt och det lär ska fortsätta ännu in i juli.

Här en morgon, då jag satt i allsköns ro och njöt av min frukost och Allers A-korsord, höll jag på att få ostsmörgåsen i halsen.

Ser ni? Lösningen är Inge! Det är nog lite kul. Tur att jag har koll på mitt namn och vet varifrån det härstammar. Och jo, korsordet löste jag faktiskt för flera dagar sedan. Nu är den stora frågan om jag ska skicka in  eller låta bli?
Tror att det blir bäst om jag får sova på saken...

 

Lätta skyar

Kvällarna är så vackra och sköna att jag har riktigt svårt att komma in. Tyvärr märks det på min kropp, för myggorna älskar mej. Och nu kliar det överallt och nej, nej, inte krafsa på blemmorna, som... Brrr...

Igår kväll drog lätta skyar förbi och jag hade lust att lägga mej ner på en filt och följa med skådespelet. Men, som sagt, de där små ondsinta bevingade elakingarna... Brrr!

I solnedgången ändrar molnen färg för varje minut som går. Jag undrar hur många som orkar förundra sig över detta vackra skådespel?
För länge sedan då jag var en liten flicka kurade vi skymning hos farmor. Men sådant hinner väl knappast den stressade nutidsmänniskan med?

Min älskling...

 ... du är som en ros...

... en nyutsprungen skär...

Oj, så jag blev glatt överraskad då dubbelmorfar var så här romantisk idag. 

MEN sen tog han ner mej på jorden.

– Och så taggig den är, sjöng dubbelmorfar. Hrmpf! Till all tur sjöng han ändå den och inte du!

Igår kväll tvingade han mej så smått att glo på fotboll på TV. Och nej, jag är INTE en stor vän av fotboll och jag förstår fortfarande INTE hur fotboll kan gå före liv och hälsa. Uefa vägrar envist att flytta bort matcherna från S:t Petersburg. Varför? Hur mycket har de fått betalt av... ja av vem?

Igår såg jag då på matchen mellan Belgien och Portugal, den enda hela match eller nåja, nästan hela match jag sett av det här eländet som kallas EM i fotboll och som sprider covid-19 med sådan fart att vi snart igen ska sitta hemma isolerade i stugorna. MORR!

Mina högst personliga matchiakttagelser:

Eländet börjar med att finska så kallade fotbollsexperter går igenom hur lagen borde spela!!! Kära nån ändå.

Lagen kommer ut på plan och det tar en stund innan jag inser att de har helt fel klädsel! Pepe ska ju inte vara vitklädd, för han spelar för Portugal, som har röda dräkter. Men se nej, igår var det precis tvärtom. Belgarna hade röda dräkter. Förvirrande.

Matchen kommer igång och tyvärr är det alltför många spelare, som endast verkar vara ute efter att skada motståndarna. De kommer med dobbarna före och sparkar på allt möjligt annat än bollen. Har de fel på synen?

Den stora stjärnan Ronaldo är mycket rädd för belgarna. Så fort en belgisk spelare kommer i hans närhet kastar han sig på planen, glider lite, sträcker armarna mot skyn och ser vädjande på domaren. Eh, hallåå Ronaldo, belgaren rörde inte ens vid dig och bollen är redan på väg ner mot det portugisiska målet. Skynda dig upp nu!

I halvlek sitter igen de finska experterna och vet precis hur lagen borde ha spelat och så lyser de upp olika spelare, som borde ha sprungit hit eller dit. Höh! Själv blir jag bara arg, då jag tänker på hur det i digitv:ns barndom utlovades att man själv skulle få zooma in kameran på just den sportare man vill följa med. Jag har inte sett av den tekniken alls, inte ens i smart-tv:n, har ni?

I något skede i alla de där våldsamheterna, som utspelar sig på planen, så tappar den tyske domaren greppet nästan totalt och delar ut gula kort till höger och vänster. Och det till och med för sådant, som är helt oskyldigt. Hallå, domarn, du ska hålla samma linje i hela matchen och inte släppa på tyglarna, så de där vildingarna för övertaget.

Och så, den enda njutningen i hela matchen, när Lukaku dribblar med bollen, så att portugiserna faller som käglor på bowlingbanan och inte har en aning om var bollen finns nånstans. Ja, så måste ju en avundsjuk portugis förstöra det hela och sparka Lukaku i huvudet!!!! Milda makter! Och inte får den skurken ens något kort, inget gult och inget rött. Är portugisen färgblind? Visserligen har Lukaku en kal hjässa, men den är brun, inte vit som fotbollen.

Efter matchen sitter de finska experterna igen och analyserar. Och de säger att det var en bra och underhållande match. Öh, men hej, är ni helt borta? Var fanns liksom det rena spelandet? Glädjen i att få vara med? Att liksom spela fotboll på riktigt? Inte med flit skada det andra lagets spelare enbart för att man själv inte hinner med eller för att man blir frustrerad över en tappad boll.

Nä, fotboll är inget för mej, även om jag i min gröna ungdom spelade just fotboll och egentligen alltid har tyckt om bollsporter. Men efter gårdagens gloende på en match får det nog vara slut. Och om ni nu jämför min fina matchanalys med alla andra experters, så... ja, man kan se på bollen på olika sätt. MEN så allvarlig är inte fotbollen att man ska behöva riskera liv och lem!

Midsommarlektyr

I torsdags kom tidningen med stort T i postlådan. Ett läspaket på hela 40 sidor, där jag endast hunnit med att läsa kolumnen av Jan Andersson och kåseriet om Ragnars tottrigheter. Undrar vart tiden har tagit vägen? Jag har ju endast midsommarslöat och då ska jag väl hinna med tidningen?

Den här fanns också i postlådan i torsdags. Igen blev jag påmind om att jag ska säga upp prenumerationen. Jag syr ju aldrig ändå härifrån någonting, så...
Minns inte heller när jag senast skulle ha stickat någonting härifrån...
Det står att det här ska vara dubbelnummer 6 - 7, men inte är den extra tjock för det ändå, så...

Idag har jag hunnit bläddra i mönstertidningen och hittade den här underbart skira sjalen...

... en praktisk solhatt. Synd att jag inte har pappersgarn hemma.

De här spetssockorna skulle ju vara perfekta nu under sommaren. Men innan jag har hunnit börja på dem och få den andra färdig, så viner nog redan höstvindarna runt knuten. Och då är de här sockorna i tunnaste laget! Det är bra med självkännedom och självbevarelsedrift, inte sant?

Önskar er alla en trevlig fortsättning på söndagen!

Nattlig utfärd

Sent omsider igår kväll kom vi iväg, dubbelmorfar och undertecknad. Han ville ut och åka, en tradition vi haft rätt länge i vårt hus. Först var det med barnen och senare kom farmor med i bilen. På den tiden gällde det att ha matsäck med sig, för det fanns inte öppna matställen/caféer på midsommarafton. Farmor, alltså min goa svärmor, salig i åminnelse, hade alltid saftflaskan i en yllesocka för att den skulle hållas kall. Verkligt effektivt. Hon var en hejare på att laga matsäck, men så hade hon också övat i flera decennier. Förr skulle karlarna, i synnerhet täckdikarna, ha sitt tvåans kaffe till åkern.

I något skede ville barnen inte längre följa med på våra utflykter, men jag minns en midsommar då vi inte alls varit ut och åkt nånstans. Dottern, som redan flyttat hemifrån, var inte riktigt nöjd, så då hittade vi på att åka iväg med henne och de två yngsta till jättegrytorna i Askola. Det var nära och bra och lite annorlunda. Och förstås lärorikt, ni vet istid och sånt.

Vi hann också ha min hulda moder, frid över hennes minne, med på midsommarutfärd några gånger. Då var vi borta ända till soluppgången och då hittade vi alltid något nattöppet ställe att stilla hungern på. Sjöar och midsommarbrasor var det vi ville se, så vi styrde alltid tveklöst inåt landet.

Alltid har vi inte varit iväg på midsommarutflykter. Nej, det fanns en tid då åkrarna skulle besprutas med växtskyddsmedel just vid midsommartiden. Oftast handlade det om skydd mot rypsbaggar/loppor. Så många midsommarkvällar var jag ensam hemma.

Hemma hade jag nog gärna stannat igår kväll också. Jag vill ju ha min virkning färdig. Och de tre första utflyktsmålen, som dubbelmorfar kom med sågade jag direkt. Så först på kvällen var vi överens om att vi skulle ta oss österut till grannkommunen och där köra ut till havet. Efter 20.30 kom vi äntligen iväg, hämtade upp svägerskan på vägen, stannade i stan för en glass, och i lugnt tempo på gamla vägen skurrade vi rätt ensamma.

Midsommaraftonen var varm och vacker. Några obetydliga regnstänk då och då. De störde förstås inte alls oss. Inte när vi satt i bilen och inte heller när vi var ute och sträckte på benen.

Vi vågade inte hoppa i, dels för att vi inte hade baddräkter med, men också för att vi inte visste vems brygga det är. Allemansrätten gäller nog inte bryggor.

Här skulle jag nog inte vilja navigera. Risken är stor att jag ofrivilligt skulle hamna på en sten.

Mörkare än så här blev det inte. Och när vi var hemma strax före ett på natten, syntes redan morgonrodnaden i öster. Och alla tre var vi nöjda. Svägerskan för att hon aldrig hade varit till Mogenpört förut, dubbelmorfar för att han kom ut till havet och undertecknad för att naturen var så förunderligt vacker. Och ja, så var det förstås svalt och skönt i bilen med AC. jag fick till och med höja lite på temperaturen. Brrr!

Och ifall ni nu funderar, mot förmodan, vad som dracks i det här huset igår, så tog dubbelmorfar den gula jaffan, undertecknad Pepsi Max med lime och sen på kvällen den ljusblå lonkeron. Så det finns en hel del ännu kvar att dricka!

Nu önskar jag er alla en riktigt skön fortsättning på midsommardagen!

Rikligt urval

Midsommaraftonsdagen är här. Karlarna i det här huset upptäckte igår att det endast är ett halvår kvar till julafton och så bestämde de sig för att vi ska ha makaronilåda till middag idag!!! Så gissa vad jag har i ugnen? Just det, makaronilåda! Inte klokt alltså!

Men lugn, bara lugn. I morgon blir det nog traditionell midsommarmat med fisk, nypotatis och till efterrätt jordgubbar. Dubbelmorfar var iväg till torget i morse före han ens fått i sig frukosten. Och han var så snäll att han köpte till och med en burk sill åt mej.

I kylskåpet finns ett rikligt urval av dryckesvaror, bara att välja. Men Lapin Kulta får ni inte ta, för den ska dubbelmorfar ha.

Rieslingflaskan fick jag av yngsta svägerskan i tisdags. Än en gång tack för gåvan!

Dubbelmorfar har bättrat på dryckeslagret då han var till stan för andra gången idag. Han förde ett verktyg åt en av sina kompisar. Och så kom han hem med en Jaffa grape.
– Ifall vi vill dricka gin, sa han.

Hmmm, ja kanske, men... tja, en lonkero räcker väl? För inte ska man väl bli alldeles avtrubbad? Å andra sidan, så kanske man sover som en stock då?

Jag måste ju erkänna att jag har blivit beroende! Totalt beroende till och med. Och ändå har vi endast tre stycken i huset. Fläktar, alltså. Jag vill ha på dem hela tiden. Panik om de stannar. 

I morse var det riktigt svalt och skönt då jag steg upp. Sedan slog den där tropiska värmen till igen, som gör att allting klibbar fast i en. Så det är nog bra att vi har laddat upp ordentligt med drycker. Gissa vilken min favoritdryck är? Jo, just det, iskallt vatten! Och ja förstås gin med lite klirrande isbitar i glaset och tonic, alltså en GT. Om man inte har det hemma, så får man improvisera och använda lonkero istället.

Jag antar att ni redan har de första julklapparna färdigt stickade? Eller i varje fall har ni planerat dem och skrivit en lista över vem som ska få vilket sockpar! Som sagt, det är ju endast ett halvår kvar...

Ha nu en riktigt skön och fin kväll!

Ett garnnystan

Ibland så gör han mej verkligt häpen och ödmjukt tacksam. Och det efter att vi hållit  ihop i över 40 år!

Igår kom dubbelmorfar hem med detta garnnystan. Han visste hur frustrerad jag var över att inte kunna färdigställa bollprojektet. Så han ville vara snäll och hjälpa till. Det är det som kallas kärlek, inte sant? För visst är det ett litet under att han laborerade bland garnhyllorna i stora varuhuset i stan.

Tyvärr är det här ytterligare en rosa nyans, som inte alls liknar de två jag har använt tidigare. Undrar om vi måste åka till Koria nu på helgen? Till Novitas fabriksbutik? Annars kommer jag nog aldrig att få färdigt det där projektet, som skulle minska på mitt garnlager, inte öka på det!

Passar på att nu med detsamma önska er alla en 

RIKTIGT SKÖN OCH TREVLIG MIDSOMMAR!

När det var som hetast

Igår blev ni utan blogginlägg och det beror på två saker. För det första var det alldeles för varmt att sitta vid datorn. Och för det andra fick vi kvällsbesök av svägerskorna B och B.

När det var som hetast igår, åkte dubbelmorfar och undertecknad österut.

Vi hamnade här, i Bruket. Inne i bilen var det svalt och skönt, men ack då vi steg ut möttes vi av tryckande hetta. Hettan blev värre då vi tog oss upp på Stallvinden. Där pågår just nu riktigt intressanta utställningar.

Föreningen Taidesepät håller sin årliga sommarutställning här. 17 konstsmeder ställer ut verk av varierande storlek och art.

Valolastuja har ljuskonstnären Juha Laine valt att kalla sina fina fotografier.

Olli Korkala ställer ut 30 abstrakta tavlor. Återblickar har han valt att kalla sin utställning.

Det var så svalt och skönt i bilen att jag på hemvägen föreslog för dubbelmorfar att vi skulle åka runt hela dagen. Tyvärr tyckte han inte att det var ett bra förslag, så hem igen och svettas och full fart på fläkten.
Så hade vi då igen hemestrat i hemknutarna och för tredje gången i sommar besökt en konstutställning. Visst är vi riktigt kulturella nu?

Trevligt med kvällsbesök, så jag för en stund kunde glömma svett och myggor. Den yngsta svägerskan var så glad och tacksam för mönstertidningarna. Hon skulle gå igenom dem och de hon inte ville ha skulle dottern få. Återanvändning är superbra! Ett stort TACK till stickväninnan B för att hon inte slängde tidningarna i pappersinsamlingen.

Efter två nätter med dålig sömn, så har jag idag varit trött och irriterad. Och det värsta är att jag varit rejält gnällig och så har jag svurit över den här sommarhettan, som gör mej alldeles yr och matt. Alla myggbett kliar infernaliskt och man ska ju inte klia på dem, men...

Det som har tagit mest ner på mitt humör är att det rosa garnet jag behöver till de där garnbollarna är slut i mitt lager! Och jag skulle behöva endast fyra bollar till! Jag skulle så vilja ha färdigt hysch-pysch projektet, så jag är riktigt otålig nu.
Lite halvhjärtat och halvsovande har jag i stället virkat på min filt. Och nu finns det på en del ställen endast två virkade stolpar istället för tre. Ack nej, ack nej. Ett sådant misstag lyckades jag avstyra genom att repa upp några maskor och så få dit den där tredje stolpen i gruppen. De övriga misstagen var så långt borta att det inte lönade sig att repa upp. Jag får låtsas som om det hör till designen!

Äldsta sonen tog till all tur hand om matlagningen idag. Vi fick kycklingbiffar, ris och sallad. Riktigt gott. Han har sedan tillsammans med fadern varit iväg till stan och midsommarhandlat. Skönt, så behöver jag inte göra det heller. Som sagt så har vi ju redan ätit midsommarmiddagen! Dubbelmorfar slog ju på stort med rökt sik och nypotatis. Vet inte om han vill ta det i repris. Äldsta sonen har beställt marängkaka med jordgubbar. Ägg hade karlarna nog köpt, men jordgubbar finns det inte. De få som lyst röda på våra egna plantor har skatorna fräckt farit iväg med.

Nu dags för fläkten på högsta hastighet och så lite virkning och tidigt i säng. Ute är det nu riktigt skönt, men inne ännu fruktansvärt varmt. I morgon är det hoppeligen svalare.

En het måndag i juni

Efter en svettig natt med ryckig sömn, då tornfläkten brummade hela natten där den stod på nattduksbordet, så var jag rätt mosig i huvudet. Jag liksom inte skuttade upp ur sängen före klockan åtta i morse. Nej, snarare släpade jag mej medan jag intensivt funderade på hur jag skulle klara av dagens uppdrag. Helst ville jag krypa ner i en balja med iskallt vatten.

Nå, när jag kollade telefonen, som varit på tyst signal hela natten, såg jag att någon hade ringt. Jag ringde upp och fick reda på att dagens möte var inställt. Jag andades ut och satsade på en långsam frukost med Allers A-korsord, som sällskap.

Men allra först...

... placerade jag den här på bordet och lät den blåsa på så att jag nu har örvärk. Inte särskilt fiffigt, eller hur? Men som sagt, i den här hettan när hjärnan är mosig, det har varit mellan 27 - 29 grader inne och över 30 ute, så då kan man inte vänta sig så mycket av mej.

– Bra att du inte behöver fara iväg nånstans. Nu kan du göra hushållsarbete istället, sa dubbelmorfar.
– E, du int riktit klok, frågade jag frostigt.

Himmel, hushållsarbete i den här hettan! Det enda jag ville göra var att återvända till duschen!

– STOPP!, vrålade jag då dubbelmorfar kom bärandes på tre olika plastlådor.
– Jag tänkte att du kan sortera dom här.
– Du e int rikit klok, morrade jag.
– De där lådorna är redan sorterade och jag vet vad där finns och det syns ju genom plasten.
– Men sidu här, ett litet nystan till Barbiekläder, fortsatte han oförtrutet och slängde iväg nystanet åt mej.

Här är garnet, alltså redan sorterat enligt sort och färg. Det gjorde vi redan i januari i år tillsammans med H. Så här är det minsann ordning och reda.

Efter detta gav dubbelmorfar mer eller mindre upp med mej och lade sig på soffan. Där låg han nästan hela dagen och flämtade. Han bytte lite ställning ibland, det vill säga satte sig upp. Det var så varmt att fjärrkontrollen klibbade fast på hans mage.

Själv satt jag stadigt vid matbordet framför fläkten och fäste lite garnbollar i ett hysch-hysch projekt. 

Och när bollarna tog slut, fick jag göra nya. Snart tar rätta färgens garn slut och jag borde få några bollar till, men...

Jag letade och letade i hobbyrummet. Jag visste faktiskt inte att det finns så många olika rosa nyanser i Novitas 7-bröder garn. Tyvärr, tyvärr inget garn i rätt färg.

Men, jippii, jag hittade mönstret, som jag har letat efter, som en tokig. Tjohoo! Det var instoppat i en projektväska i en mönstertidning. Så småningom får jag ordning på det halvfärdiga projektet också.

Lite, ytterst lite hushållsarbete har jag gjort idag. Jag fyllde diskmaskinen, då äldsta sonen var så snäll och fixade middagen.

Att sådant en het måndag i juni, då det är sommarsolstånd. 

I morgon har väderspågubbarna lovat 32 graders värme och jag ska iväg på ett tidningsuppdrag. Uj, uj, uj. Nyss fick vi en regnskur och jag trodde knappt mina öron när jag hörde skvalet. Jag skuttade ut, dansade och sjöng i regnet. Underbart livgivande och uppiggande.

Och nu är det hög tid för mej att söka mej till bädden. Håll tummarna att det går att sova i natt.

Österut och västerut

Igår blev ni utan blogginlägg och det beror på att här har varit full fart från morgon till kväll. Eller nåja, fart och fart, mellan varven satt vi faktiskt och bara flämtade och drack vatten!

Torsdag kväll anlände en kär gäst, H, till oss. Fredag morgon var det tidig avfärd österut.

Vi hamnade i flaggparken i Fredrikshamn. Oj, så vi funderade över de där flaggorna.

Där fanns också en staty av metall. I hastigheten hittade jag vare sig konstnär eller varför den står där.

Där det finns en park med grönt, där finns också de här fåglarna, gässen.

Och vid stranden hittade vi näckrosor. H var så ivrig med fotograferandet att det fanns en viss risk för ett ofrivilligt dopp.

Om man besöker Fredrikshamn, så är ju ett stopp vid den jättestora flaggstången ett måste. Konstigt att det inte har byggts nån kiosk, för där dräller av turister.
Eftersom det var så varmt och vi inte riktigt mäktade med allt för mycket sightseeing, så tog vi en glass och styrde kylaren hemåt. Den här gången en fransk kylare, för vi hade lånat den nästyngstas bil.

Ett obligatoriskt Motonetstopp i Kotka. Jag orkade inte ens gå in där, för den affären är så tråååkig! Vidare mot hemmet körde dubbelmorfar. Vi gjorde en avstickare till Stockfors i Pyttis.

I Stockfors pågår just nu Art Festival.

I de gamla fabrikshallarna hänger bland annat tavlor. Men här finns också modern konst i form av olika statyer och installationer.

Det här var dubbelmorfars favorit, för han tyckte den var så inspirerande. Han fick genast en massa idéer på vad han skulle kunna göra med diverse mer eller mindre kasserade prylar.

I det nyöppnade café- infopunktens bakre utrymme hänger Päivi Arvonens fina fotografier från Afrika.

I utrymmet i samband med rosteriet har Pyttis konstförening sin årliga utställning.

Jag visste inte ens att det fanns ett rosteri där. Men så är jag ju också tedrickare...

Första gången H var på konstutställning. Det ni! tyvärr gav det inte mersmak och kommer inte att bli någon hobby framöver.

Där på Stockfors området finns också fågelhuset, där den här albinoekorren har funnits i flera år redan.

Hem via Bruket och sedan bara ta det lugnt.

Lördag förmiddag fick jag för mej att det skulle vara en bra idé ett pröva på ett nytt rabarberkaksrecept.

Så på med ugnen 200 grader, som om det inte var tillräckligt varmt ändå. När kakan var färdig och dubbelmorfar anlänt med glass och mr J kom på rabarberkaka med vitchoklad, kaffe och glass, så ringde jag till minstingen. Han kom som ett skott, för rabarberkaka är ju gott.

Hur det nu var när vi satt där vid matbordet och diskuterade, så kom han på att han hade lite ärenden i västra grannstaden och då kunde vi ju äta koreanskt. Så vi packade in oss i hans bil och åkte iväg med H.

Första anhalt var Skafferi, för teinköp. Jag stannade kvar i bilen, för jag orkade inte gå så långa vägar i stan i hettan. Det är knepigt att hitta parkeringsplatser i den där staden. Minstingen hade parkerat i en brant backe och bäst, som jag satt där och iakttog min omgivning, knakade det till och bilen tog ett skutt bakåt. Jösses, jag fick hjärtat i halsgropen och visste inte vad jag skulle göra. Jag hann lugna ner mej och redan börja tänka att det var inbillning. Då knakade det till på nytt och bilen tog ett skutt bakåt. Nu drog jag resolut i handbromsen och bad en stilla bön att den måtte hålla. Gissa om jag var glad att se H och minstingen då de återvände.

Han hämtade snällt grönt te åt mej. Tack för det.

Koreansk mat och H vågade beställa! Och tyckte till och med om sin höna/kyckling. Vidare till Kungsporten där jag, hör och häpna, besökte Motonet alldeles frivilligt. Hem via Citymarket, Mikrokulma och så ännu och kolla minstingens renovering.

På kvällen kom ännu B och L på besök. Tidigt sänggående för det hade varit en fartfylld lördag.

Idag åkte H hem till sitt efter att vi först avätit en grillunch. Ute kunde vi inte sitta på grund av hettan. I morgon har det utlovats ännu varmare väder. Huuu! Man smälter ju redan nu. I natt åkte fläkten i sovrummet fram, men det skulle nog vara svalare att sova i källaren.

Här blev så tomt och tyst då H hade åkt... Vi hade så mycket program, men hann också med skönt umgänge.

Nu ska jag lägga mej och hoppas på att få tag på sömnen.

Önskar er alla en riktigt bra ny vecka!

Virkad halvkjol åt Barbie

I maj månad fick jag också färdig en virkad halvkjol. Den hade dubbelmorfar hittat i december förra året och nu slutförde jag äntligen det projektet. Skönt att ha nånting undanstökat.

Modell: Virkad halvkjol, eget mönster

Garn: Bomullsrestgarner

Åtgång: 26 g

Virknål: Nr 1½

Nu kan Barbie lugnt gå på logdans och ta sig en svängom.

Om ni inte ser ett nytt inlägg här i morgon, så beror det endast på att jag sitter nere i källaren och flämtar!

Önskar er alla ett riktigt skönt veckoslut. Kom ihåg att dricka mycket. Och nu talar jag alltså om vatten, inget annat!

Festklänning

Minns ni min rundstickning? Den blev faktiskt färdig redan förra månaden.

Modell: Stickad festklänning, modell 136 från stickatillbarbie.se

Garn: Bomullsrestgarner

Åtgång: 48 g

Stickor: Nr 2½

Den lila fjärilen hittade jag i mina gömmor och tyckte att den bra kunde piffa upp den här klänningen. Klänningen, som blev födelsedagsgåva åt M. Tänk vad man kan åstadkomma med lite restgarn och ett par rundstickor!

En röd härva

Sent igår kväll, då jag satt helt lugnt i fåtöljen och virkade på min filt, så hoppade Lurvingen plötsligt upp på stolskarmen och sträckte sina klor efter min filt. Jag blev så rädd att jag ropade till riktigt högt och hjärtat bultade som en stånghammare.
Dubbelmorfar tittade yrvaket upp från sitt vertikala soffläge:
– Va, skriker du för? Vem gjorde mål?
– Det handlar inte om mål. Lurvinge tänkte anfalla min filt.
– Men du behöver väl inte skrika för det?
– Nä, men jag blev så rädd, svarade jag med darr på stämman. Den skyldiga, det vill säga Lurvinge, blev själv så till sig att hon slank ut.

Ikväll blir det till att nysta.

Det finns nämligen lite rött garn i en härva, så det får bli någon röd rand bland det vita och gröna. Nu blir det nog mera av en julfilt än en midsommarfilt.

Ha nu en riktigt skön onsdagskväll!

Växer så det knakar

Hups! Idag upptäckte jag genast en baksida med att fira semestern i hemmets lugna vrå: Jag måste laga mat!!! Uj, uj, uj och jag som inte alls skulle ha haft tid med det, för jag är ju på semester och då ska man väl få göra vad man vill, inte sant? Till råga på allt måste jag ännu ta hand om disken! Hushållsarbete är liksom inte alls min bransch. Och det värsta är att det liksom aldrig tar slut! I morgon ska allting göras om på nytt, matlagning, disk...

Om ni tror att rubriken ovan anspelar på barnbarnen, så glöm det. det som växer är...

...min mormorsrutefilt! Så roligt att virka, tänk att jag hade hunnit glömma bort det. Sent igår kväll medan jag satt och virkade kom jag på att jag kan sy fast rutan på ett mjukt och skönt tyg, då gör det inte så mycket att den har hål eller kanske är stickig. Men frågan är nu vilken sorts tyg jag ska satsa på? Flanell? Trikå? Finns det andra förslag? Och sedan, vilken färg ska tyget ha? Mörkgrått? Någon ljus pastellfärg är väl inte ens att tänka på? Blir fort subbigt.

Och apropå färger, önskar verkligen att det hade funnits gult, syrenfärgat och rosafärgat garn också till det här projektet. Grönt är inte riktigt min favoritfärg, även om nu de här nyanserna av grönt inte direkt sticker i mina ögon. Får nöja mej med de färger som finns. Idén är ju att bli av med garnet och då ska jag nog inte köpa nytt för att få till en fin färgkombination.

Ifall ni funderar på den ojämna randningen, så lugn bara lugn. Det är ett medvetet val. Jag har virkat så långt garnet har räckt i ett nystan. Ju större rutan blir desto smalare blir antagligen ränderna. Och visst får det ju vara lite bohemiskt. Allt behöver ju inte vara så precist, inte sant?

Dubbelmorfar är lite skeptisk till mitt filtprojekt, i synnerhet till det att jag skulle få den färdig till midsommar. Och tjaa, med den här takten, så ja, jag vet inte, beror förstås på hur mycket hushållsarbete jag måste göra. I morgon ska jag i varje fall jobba lite, trots semestern.

Men hittills har rutan växt så det knakat!

Dubbelresa

Idag börjar min semester från jobbet i stan. Visserligen har jag lite andra åtaganden att klara av den här månaden, men redan igår bestämde jag mej för att vara ledig idag och att genast göra undan semesterresan, så är den liksom gjord.

Men hur ska man då börja sin semester? Jo, förstås med handarbete, vad annat?

Och eftersom jag inte hittat mönstret till mitt halvfärdiga projekt, så lade jag upp en ny virkning i morse. Och min strategi var helt enkelt sån att jag tog tag i första bästa kasse med garn, som kom emot i hobbyrummet. Och då fick de bli de här garnen och det får bli en stor mormorsruta till en filt. Jag undrar dock lite, månne den blir för hård med det här Esito öglemohairgarnet? Sen undrar jag om det blir för stora hål i rutorna? Kommer den att vara varm ändå? Och om den blir för stickig? Då kan man nog inte värmande svepa den om sig? Hmmm...

Det andra garnet är ett tunt yllegarn. De här garnen är från Uusiokeskus i västra grannstaden, återvinningscentralen, som inte längre finns.

Hela dagen igår hade jag förberett dubbelmorfar på att vi skulle ut och åka. Han gruffade och var inte så där superpigg på det hela, men då jag förklarade att sen är ju semesterresan över, så gick han med på min plan. Dock visste han inte förrän vi var i norra grannkommunen vart vi var på väg. Det var lite hemligt liksom. Jag hade i egenskap av semesterfirare fått bestämma. Eftersom vår navigator inte riktigt var nöjd med vårt härliga vägval, så var jag tvungen att yppa resmålet, Heinola, för dubbelmorfar. Det ligger knappa 1½ timme härifrån, men väldigt sällan åker vi dit. Och nu ville jag göra någonting annorlunda, lite längre bort från hemknuten.

När vi kom fram till resmålet, som säger sig vara Finlands största loppis och en annorlunda outlet, så var det helt tomt på parkeringsplatsen. Byggnaden såg sliten och ogästvänlig ut, så vi tänkte att ou nou, här var det stängt!

Innan vi steg ur bilen passade jag på att gratulera dubbelmorfar på vår 41:a bröllopsdag! Han blev minst sagt till sig, för han hade som vanligt glömt bort den. Nu gjorde det ju inget eftersom jag tagit saken i egna händer och ordnat en liten tripp åt oss. Det blev alltså både en semesterresa och en bröllopsresa på samma gång. Bra med dubbelresa, eller hur? Då slipper man flänga runt alltför mycket i dessa coronatider.

Det fanns en ingång och dörren stod öppen, så vi klev in.

Och jösses vet ni, det var stort! Superstort! För att gå igenom allting skulle man ha behövt minst två dagar på sig! Efter en tid blir man ju trött på att trava runt och se på alla grejer, så man ser inte ens sånt som kunde vara fina fynd. Jag hade nog tänkt att jag skulle få gå i lugn och ro en längre stund, men dubbelmorfar tappade fort koncentrationen.

Och så blev han irriterad på en familj av utländsk härkomst, som lät sina två yngsta barn härja på och skrika. Själv försökte jag få syn på fina fynd, men i längden blir det svårt då någon flåsar en i nacken och hela tiden säger:
– Kom nu, vi ska int ha nånting.

– Nähä, men jag kan väl få se på saker i alla fall.

Rätt snabbt gav jag sedan upp. Det blev varmt och svettigt med munskyddet på och ja, jag/vi skulle ju egentligen inte ha nånting, men...

... man kan aldrig ha för många pysselsaker och snart är det ju jul igen.

Tidningar kan man däremot ha på tok för många av...

... men här är ju sommarstickat från år 2000!

Och här är verkliga hantverksälskare och man får bekanta sig med olika tekniker. Kanske jag skulle börja brodera i alla fall?

Och det här är kult! Från Eevaneule stickade jag mycket förr i världen, ja för typ en så där 40 år sedan. Undrar var jag har mina gamla nummer av den tidningen. Och undrar vart den försvann.

Heh, ni trodde väl inte att det klarade sig utan ett litet, litet garninköp? Jo, nej, det lila mohairgarnet med glitter i ska bli del av en sjal. Det orange nystanet tog jag på pin kiv för att dubbelmorfar var extra gnällig just där vi det loppisbordet!

Själv fyndade han två cd-skivor med klassisk jazzmusik och ett parasoll till trädgårdsbordet. Jippii! Nu kan jag sitta ute i skuggan och handarbeta, alltså sen nån gång när stolar och bord kommer på plats...

Det fanns tyvärr inget café där i det stora loppiset. Så vi begav oss iväg på jakt efter ett matställe. Och det var minsann inte lätt att hitta. Dubbelmorfar körde förbi det ena och det andra, för där fanns det endast hamburgare och där kunde vi ju nu inte stanna och där var det endast pizza och kebab och... nej, jag ville inte till ABC, det var ju ändå fråga om bröllopsmiddag!

Mitt i allt var vi i Orimattila, klockan var 17.30 och jag hade inte ätit sedan frukosten före klockan nio. Livet med dubbelmorfar är hårt. Tyvärr hade jag glömt att ta med den obligatoriska stödmackan. Den behövs alltid när man åker tillsammans med dubbelmorfar. Han har liksom ingen aning om att blodsockret tar stryk och att det inte är bra om det sjunker för lågt. Hans motto är: "Man kan nog vara utan mat en dag". Huuu.

Till sist var jag tvungen att protestera och säga att jag måste kissa, så vi stannade i Kehräämö. Och där drack jag lemonad och åt en bulle, för att få upp blodsockret och han drack kaffe och åt en bulle. Huh!

Sedan var det raka spåret till stan och...

... så ännu en liten stunds väntan innan maten kom på bordet. Smakade så gott efter en lång dags färd.

Och skönt var det att komma hem till natten och nu, nu ska jag virka lite till på min ruta och försöka fundera ut om det duger till en filt. Kanske jag måste göra någonting annat av det här garnet istället, men...

I morgon ska ni hålla i hatten, för stormvarning har utfärdats. Tur att vi var på vår lilla tripp idag, så jag kan sitta hemma och ta det lugnt i morgon!