... ja, vad tror ni? Mat? Kakor? Middag?
Nä, nä, glöm det. Idag innan H åkte hem, så fyllde vi matbordet med...
... garn förstås! Vad annat?
Det är med sorgblandad glädje, som jag idag har frossat i de här garnen. Jag hämtade två plastlådor från mitt barndomshem igår, två plastlådor med min hulda moders garn. En del av dem minns jag från våra garnutfärder till Novitas fabriksbutik i Koria och andra nystan vet jag att jag köpt åt henne i gåva. År 2008 lärde jag henne sticka hälar på sockor. Före det stickade hon spiralsockor. Hon stickade in mycket värme och kärlek och tyckte om att ge bort sina alster. Hon tyckte också om att ha ett "litet garnlager" för att kunna kombinera färger och hon tyckte om granna färger. Det hon stickade skulle vara mjukt och skönt mot huden. Jag saknar henne så...
Jag hade också hennes lilla stickningskorg med mej hem och där hittade jag...
... de här verktygen...
... och de här... Jag kommer nog inte att lida brist på stickor nu, eller vad tror ni? Det är riskabelt med så här många strumpstickor, för nu kan jag ju börja på många nya projekt då stickorna inte tar slut i första hand!
– Man ska ha tumstock, sa alltid min hulda mor då hon såg mej famla med mitt utdragbara måttband. Och nu har jag hennes tumstock...
Dubbelmorfar är förstås inte särskilt glad för nu skjuter mitt garnlager i höjden. Samtidigt förstår han, snäll som han är, att jag behöver de här garnen av en helt annan orsak, ett personligt påtagligt minne av min hulda moder, frid över hennes minne.
Nu har mitt garnlager ökat med 6 kilo 732 gram! Ack, ack! Dubbelmorfar tror att hela mitt lager väger 97 kilo!!! Men, heh, då har han nog räknat lite fel.
Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.
Gissa vad jag ska göra? Jo, sticka förstås och kanske, kanske virka lite också...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar