Veckans höjdpunkt

Dagen började inte precis bra. Jag skulle bara hastigt och lustigt kolla på datorn innan jag körde iväg hemifrån. MEN, just det men, varenda gång jag ska vara snabb och har ont om tid, så krånglar det. Jag kom inte ut på nätet! Fick ett meddelande om nånting med Asus och att jag ska logga in på nätverket på nytt. Höh? Vad då Asus? Jag har inte en sån dator, så var nånstans finns det nån Asus?

Nå, jag gjorde, det som äldsta sonen lärt mej, startade om datorn. Samma dåliga resultat och ingen skillnad vilken webbläsare jag använde. Jag sade några välvalda ord, suckade och stängde av. Jag hade inte längre tid för det här krånglet.

Jag körde iväg till grannbyn och plockade upp L. Vi fortsatte mot nordväst till den bästa av stadsdelar, nämligen Liljendal. Där fixade den kreativaste människa jag känner L:s festklänning på tio minuter! Stort, stort tack för det!

Hur det nu kom sig blev det lite diskussion om både det ena och det andra och plötsligt hade jag köpt en pärtkorg! Eller nåja, egentligen två, för L fick också en. Tänk, jag behövde inte ens gå på loppis den här gången. Korgen har stått ute i ett lider och har noggrant skurats med tallsåpa. Ett fynd. Nu får vi bara hoppas att bisin min inte får för sig att det här är en potatiskorg.

Tacksamma och nöjda vände vi hemåt, så L hann på jobb och jag hann hem via och ta en skinkmacka och grabba tag i stickkassen. Nu var det dags för veckans höjdpunkt, stickträff hos G-M. Hon bjöd på god skinkpaj och delikat rabarberpaj med glass. Mums och tack!
Vi hade hur trevligt som helst med livliga pratstunder om spännande ungdomsminnen.

Medan jag satt där med sockstickningen ringde min telefon. Det var från hälsocentralen. Jag hade ringt dit i måndags och uppgett icke brådskande ärende. Och tänka sig, de ringde tillbaka redan nu. Och hux flux har jag nu tid till hälsovårdare i morgon för att få min B12 injektion. Jag var rätt säker på att det skulle dröja till mitten av juni innan jag kunde få tid. Men här gick det minsann undan och bra så! Tack för den här servicen.

När jag kom hem hade äldsta sonen åtgärdat mitt internetproblem. Tjohooo! Nu behövde jag inte alls en 20 meter lång nätverkskabel. Sonen sa att modemet lagt av, så nu har han fixat kabel direkt från boxen. Mera än så behöver jag inte veta, eller hur?

Nu önskar jag er alla en riktigt skön torsdag!

Lite effektiv

Idag har jag varit lite effektiv, då med betoning på lite. Disken tog jag till all tur hand om igår och på stickfronten fick jag alldeles nyss en sockhäl färdig. Nu ska det bara plockas upp maskor i högra sida. Sedan gäller det att klara av kilminskningen och därefter få foten färdigstickad. Men det får bero ännu i kväll.

Idag på förmiddagen ordnade jag med ett och annat, för att mitt på dagen dra iväg till stan på lunch tillsammans med äldsta sonen. Vi åt en mer eller mindre standardlunch på Holmari, mos, grönsaker, ugnslax och skinkfrestelse. Jag hoppade över laxen och fick en bit broiler istället. Lite ångrade vi att vi inte tog oss ner till stranden istället och åt där. Men vi hade bråttom och Holmari låg på vägen till mataffären, så det fick bli så den här gången.

Jag hann vara hemma en stund innan jag körde iväg till grannbyn. Lilleman hade inte riktigt sovit dagssömn, så vi satt i soffan och slöade. Till all tur var han inte gnällig, som fadern hade varnat mej för. Varför skulle Lilleman vara gnällig med famo när han kan ta ut det på föräldrarna?

I mataffären förirrade jag mej till tidningshyllan.

Så jag kom hem med Bra Korsord nummer sju! HUPS! Det är så rasande roligt att lösa korsord och min hjärna får koncentrera sig på annat än oron för familjens välmående och hemska nyheter. Det är liksom bra att släppa de där fladdriga tankarna mellan verserna.
I det här numret finns bland annat ett intressant korsord om gamla bilar och förstås min favorit, 20 frågor. Där har jag redan fyllt i de gula orden, som svar på de frågor jag kunde direkt. Härligt!

Jag köpte också den här tidningen fastän jag inte alls ska ha flera mönstertidningar, men... ja, här finns mönster till en stickad t-shirt med sadelärm, för män. Här finns också många mönster för barn och härliga sockmönster.

Och så finns det mönster till de här virkade sommarbyxorna! Såna ska vi väl alla ha?

Regnbågen visade sig här ikväll, men trots bisin mins uppmaning så fotade jag den inte. Det var fint redan att njuta av den utomhus. Det räcker för mej.

Önskar er alla en fin onsdag!

Korvarna är färdiga!

I morse vaknade jag upp med Mick Jagger sjungandes i mitt huvud, You Can't Always Get What You Want. Lite häftigare rockmusik den här morgonen alltså. Varifrån de här låtarna dyker upp i mitt arma huvud är en gåta för mej. Men ett är dock säkert, igår fick jag inte alls som jag ville.

Min smartklocka, som jag skrutit med så, vill plötsligt inte alls som jag vill. Snyft! Min urtavla har försvunnit och hur jag än fixade och trixade fick jag den inte tillbaka. Jag provade att uppdatera klockan och jag gick igenom alla inställningar. Jag laddade batteriet och gick igenom synkroniseringen med min smarttelefon. Jag var till och med frestad att ta självaste Bixby i bruk. Men jag vill verkligen inte ha AI i min klocka. Jag vill endast ha tillbaka min urtavla, som jag vill att dyker upp då jag trycker på klockans hemknapp. Men se nej, icke sa Nicke, jag fick det inte att fungera, inte ens uppdateringen. Sent omsider gav jag upp och får nu nöja mej med en svart urtavla med endast tiden angiven i digitala siffror. Suck och dubbelsuck!
Äldsta sonen tycker förstås att jag ska investera i en ny klocka, men det vill inte jag. Det blir så mycket elektronikskrot och snart kommer jag ändå att bli tvungen att investera i en ny telefon. Suck igen. Sonen visade genast en supertelefon för över tusen euro! Kära nån, det är inget för en fattig pensionär, som behöver ringa lite och använda WhatsApp.

Lite tröst i min teknikbedrövelse var det dock att jag igår fick korvarna på ankelsocka nummer två färdiga. Men ack så långsamt det här har gått. I diverse stickgrupper, som jag är med i på Facebook, så stickar människor massor, massor av tröjor och sockor. Själv får jag ingenting färdigt, inte ens disken tog jag hand om igår! Nej, nej, man ska inte jämföra sig med andra, jag vet. Och i princip är det ju ingen brådska, för det här sockparet ska bli en julklapp och det är ju sju månader dit. Men ändå, jag skulle vilja ha åtminstone nånting färdigstickat! Jag borde alltså sticka istället för att kämpa med min smartklocka.

Önskar er alla en skön ny vecka!

En hel flaska

Jösses, att jag kan sova! I morse vaknade jag först lite över nio. Det börjar bli rekord. Det kanske beror på att jag faktiskt drack en hel flaska igår kväll.

 

Inspirerad av Ragnar i tidningen, fick det bli en liten flaska med gult innehåll. Och ingen panik, den här innehåller inga promillen och inte ens socker. Dessutom är den som sagt liten, närmare bestämt 0,33 liter.

Men så mycket påverkade den ändå mej att jag igen fick sticka bakåt på min socka. Jag kan tydligen inte sticka avigt, för jag hade igen tappat två maskor på olika ställen. Tre varv bakåt och sen åtta varv framåt. Jag skulle nästan ha lust att slänga hela stickningen i skogen. Men nu är det ju så att här finns inte skogen utanför knuten, endast landsvägen. Kanske jag ska slänga ut stickningen och se om nån stannar och plockar upp den? Men idag blåser det så att stickningen flyger nog iväg långt bort. Skulle i och för sig vara bra, men vad gör jag då med den färdiga sockan?
Jag skulle också ha lust att börja på en helt ny liten sockstickning med bomullsgarn. Det enda som tillsvidare avhåller mej är brist på strumpstickor i rätt storlek. Och nej, jag tänker inte åka in till stan och köpa ytterligare ett set med fem strumpstickor. Nån ordning får det ändå lov att vara. Om jag nu skulle sticka färdigt den här olycksaliga sockan, så skulle strumpstickor nummer tre frigöras. Jag skulle förstås också kunna riva upp ett annat påbörjat sockprojekt, som jag inte längre minns mönstret till. Hmmm...

I morse när jag äntligen vaknade spelade Mosquito i mitt huvud. Antagligen hade jag viftat bort osynliga myggor under morgonnatten, för underlakanet var på väg ner till golvet. Det tyder ju på en rätt vild natt, eller hur? Ändå har jag sovit riktigt gott och drömlöst.

Idag ska jag göra ingenting, för det är ju söndag. Nog för att jag nästan gjorde ingenting igår också!

Önskar er alla en skön fortsättning på pingstsöndagen!

Inte min kille

Igår på eftermiddagen då jag körde till grannbyn småregnade det. Så vi höll oss inomhus med Lilleman och bäst så. Famo skulle inte ha hunnit springa efter honom utomhus. Nog för att han skulle ha älskat regnet och vattnet.

Innan det var dags att leka med bilar i parkeringshuset satt Lilleman i min famn. Vi bläddrade i den bok han gillar bäst just nu, en bok med bilder från en lantgård. Famo klarar av att låta som en skördetröska, traktor, gris, häst, ko och ett lamm. Inga  problem, men så kom vi till en kanin. Hur låter kaniner? Låter dom överhuvudtaget? Har de gnagljud? Smackar de? Ingen som helst aning, så vi hoppade över kaninen.

Plötsligt vände sig Lilleman om och kramade mej hårt, hårt.
– Är du min kille, frågade jag då.
– Nej, kom det med eftertryck och bestämdhet.
Nej, Lilleman är inte famos kille, hur kan hon ens fråga så dumt? Han är väl ingen kille heller, nä han är ju en pojke. Hur som helst, vi hade riktigt trevligt tillsammans. Det är en gåva att få tillbringa tid med barnbarnen. 💕

Pizzalådan, som nästyngsta sonen hämtat från stan, tog jag med mej hem. Och det var bra det, för halva pizzan blev förstås kvar och finns nu i kylskåpet. Idag behöver jag alltså inte laga mat. Tjohoo!

Äldsta sonen hade hämtat en rabarberbulle från stan, som jag åt till efterrätt. Mums!

I gårdagens korsordslösande hittade jag det här:

Just det, ingen mindre än KAJ. Kul.

Mindre kul är det med min stickning. Igår kväll såg jag på European Darts Tour från Riesa i Tyskland. Jag kan inte precis säga att tävlingen var jättespännande, men jag lyckades ändå få ett hål i mitt sockskaft. Ett hål, som jag inte visste hur jag skulle åtgärda. Suck!
Så jag fick sticka sju varv bakåt för att få ordning på skaftet, som har fem aviga varv och fem räta varv. Känns som om det här sockparet aldrig blir färdigt.

Nu är det dags för mej att gå ut och njuta av vårt soliga väder.

Önskar er alla en trevlig lördag!

En liten hög

I morse kände jag hur det darrade till på min vänstra armled. Min smartklocka visade att nästyngsta sonen ringer. Jag tog min telefon och svarade.
– Vad gör du idag?
– Ingenting, svarade jag.
– Kan du komma hit till tretiden.
– Jo, det går bra.
– Jag hämtar en pizza från stan om du vill ha.
– Ja, tack, vi ses.

Nu kan jag se framemot en eftermiddag med Lilleman och pizzafredag! Tjohooo!
Och tack också till äldsta sonen, som i tiderna smått tvingade mej att införskaffa en smartklocka. Jag hade telefonen på tyst signal i morse för att inte väcka bisin min. Utan smartklockan hade jag inte reagerat på telefonsamtalet, för telefonen låg på matbordet och jag var i köket. Så frågar ni mej nu, var det nog en smart investering. Men som sagt, utan äldsta sonens envishet hade det inköpet aldrig blivit av.

Igår tog jag äntligen tag i saker och ting. Resultatet blev en liten hög:

Nu kan jag bocka av ytterligare en punkt på min att-göra-lista.

Det är det här som tar så evinnerligt lång tid att få färdigt. Att sticka går bra, men att fästa, ack nej. Jag vet att en del stickar in garnet och på så sätt fäster under stickningens gång. Men i det här projektet gick det inte att göra så. Ja, och det här är bara ena sockan, så ni får tänka den i dubbelupplaga.
Hur de här blev sen igår, får ni se en annan gång. Jag ska först ge bort dem.

Tjohooo! Här regnar det. Naturen tackar och tar emot och jag kan lugnt sitta inne. Jag hinner ju faktiskt sticka lite innan jag ska iväg till grannbyn.

Önskar er alla en trevlig fredag.

Saknad

Handen på hjärtat, brukar ni läsa deckare? En del människor tycker det är slöseri med tid och skulle aldrig i livet ta i en deckare. Medan andra tycker att det är ett spännande och givande tidsfördriv.
Själv brukar jag läsa deckare på sommaren, mest för att böckerna är lättlästa och i pocketform. I augusti förra året, när jag var på sjukhuset fick dottern i uppgift att just hämta deckare åt mej. Nån stickning kom inte på fråga, för det skulle i det skedet ha krävt för mycket av mej.

Dottern läser inte deckare, så hon tyckte det var svårt att välja. En av de tre deckare hon hämtade var Saknad av Karin Alvtegen. När jag läste texten på baksidan tyckte jag att handlingen lät avlägset bekant, men jag kom inte ihåg vem mördaren var, så jag läste om boken. Läsningen avslutade jag sen i september här hemma.

Handling:
Sibylla Forsenström finns inte. Sedan femton år tillbaka lever hon utanför samhället. Som en av Stockholms uteliggare överlever hon dag för dag, med allt hon äger och har i sin ryggsäck. Att skaffa mat för dagen och någonstans att sova  kräver all hennes tid och kraft. Men det hjälper henne att hålla tankarna borta från det förflutna, från frågorna om varför hennes liv blivit som det är.

Så händer det som inte får hända. En natt råkar hon befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. En man blir brutalt mördad, och alltför många tecken pekar på att Sibylla är den skyldiga. Ingen har frågat efter henne på femton år, men plötsligt är hon Sveriges mest eftersökta person. Överleva från dag till dag, det vet hon att hon klarar. Men nu gäller det att fly.

_______

Jag gillar Alvtegen, för hon skriver bra och medryckande. Den här gången handlar det dels om hemlöshet och att leva utanför samhället. Och dels om kärlekslöshet och att inte riktigt passa in i normen på en liten ort och kunna uppfylla förväntningarna. Priset för att bryta sig loss blir högt. Sibylla är streetsmart, men att bli jagad och tagen för mördare, tar nästan knäcken av henne. Hjälp får hon från oväntat håll.
Den här deckaren kan jag bra rekommendera för hängmattan eller stranden. 

  ______

Idag hade jag tänkt bocka av en massa punkter på min kilometerlånga att-göra-lista. Men hittills har jag klarat av endast en punkt, disken. Resten kan lugnt få vänta till i morgon. Det finns ju inga absoluta måsten eller deadlines, tack och lov. Och som bisin min brukar säga: "Man behöver bara göra en sak per dag. Då har man gjort nånting." Och det har jag ju gjort redan idag. Eller faktiskt jag kan bocka av en sak till, jag har städat i mitt fotomoln! Plockat bort alla onödiga foton och det är inte lätt. Men nu städade jag med hård hand och i de flesta fall fick endast foton på människor bli kvar. Och ja, ja, några garnbilder och stickprojektbilder samt många naturbilder.

I morse då jag vaknade hade jag Dansgolv spelandes i huvudet.  Jag kan helt enkelt inte låta bli att gilla KAJ, de är så humoristiska, kreativa, skickliga och ödmjuka. De klarar vilken musikstil som helst och de sjunger om små vardagliga saker, som det är enkelt att relatera till. Musik är förresten helt fantastisk, inte sant?

Här i vårt hus råkade jag dra ut kontakten till routern i övre våningen i tisdags på morgonen då åskan överraskade oss. Påföljden blev att bisin min tappade sin favoritmusikkanal på tv. HUPS! Jag tänkte inte alls på det, utan ville bara rädda routern. Jag vill ju inte att blixten skulle slå ner i den och jag skulle ha varit tvungen att köpa en ny.
Nå, till all tur har vi sakkunskap i närhet, så nu är den viktiga kanalen programmerad till routern i källaren, tack vare äldsta sonen. Tack för det.

Nu ska jag se om jag lyckas med att pricka av ytterligare en punkt på min att-göra-lista.

Ha det bra och hoppas att ni alla får en fin torsdagskväll.