Jyjy-26 – 9

Eilen valmistui saappassukat lapsenlapselle. 

9 Pienet saappassukat

Aloitus: 10.02.2026

Valmis: 15.02.2026

Langan menekki: 50 g

Lanka: 7 veljestä, Novita
Puikot: 3½

Ohje: Kumpparisukat, s 73 Käsityön ABC 22 Sukat

Suunnittelija: Maija Paavilainen

 

9 Stövelsockor för barn

Start: 10.02.2026

Färdig: 15.02.2026

Garn: 7 bröder från Novita

Åtgång: 50 g
Stickor: 3½
Mönster: Kumpparisukat, s. 73 Käsityön ABC 22 Sukat

Designer: Maija Paavilainen

  

Igår fäste jag garnändarna på de här alldeles vanliga barnsockorna. Skönt att få ännu ett projekt ur världen. Jag hoppas att de passar på Lillans fötter. Om inte så får Lilleman dem. De ser så smala ut, så håll tummarna. 

 

Ivrigt startade jag med en provlapp i morse, för jag vill börja sticka med det där babygarnet jag fick förra veckan. Men, men... treans stickor gav vare sig rätt bredd eller längd. Nu blir det till att sticka en ny provlapp med grövre stickor om jag har förstått saken rätt. Tänk att det alltid blir så. Stickar jag för hårt?

Önskar er alla en skön fortsättning på måndagen!

Snabb tripp österut

Söndagsmiddagen, grisfilé, kokt ris, stekt lök, majs och strimlad vitkål, är aväten och diskmaskinen snurrar på. Mycket sticktid har alltså gått förlorad i köket. Sånt är livet, man kan tyvärr inte sitta och sticka hela tiden!

I morse vaknade jag redan klockan sju och kravlade mej ur sängen. Vid halvtiotiden anlände yngsta sonen och tog mej med österut. Västra grannstaden får skylla sig själv, som inte tillåter ett Prisma-bygge!
Lite planlöst vandrade jag omkring i det stora varuhuset. Jag hade nog med en inköpslista där det stod smör, ägg, mjölk och svarta gympatossor åt Lillan. Först kollade jag som vanligt tidningshyllorna, men jag köpte faktiskt inget. Det ni!

Sen gjorde jag en avstickare till garnhyllorna! Farligt, farligt, men jag köpte inte garn heller! Vad ska jag med garn till när jag står i köket?
Lite chockerad över att Novitas garner har trängts ut av märket House, garner tillverkade i Turkiet. House är Prismas eget märke och det kanske inte är i farozonen när regeringen vill ta bort butikernas egna varumärken? Eller tja, få se hur det går, tyska butiken är verkligt illa ute om de inte får använda sitt eget varumärke längre. I blåsten blir också konsumenterna om alla förmånliga märken tas bort ur butikerna. Hmmm... bäst att inte fundera på det där utan se tiden an. Det är inte mycket annat vi stackars konsumenter kan göra.

Jag passade på att förse mej med två förpackningar strumpstickor. Jag behöver verkligen de här om jag ska lägga upp över tio stickningar ännu före månaden är slut! 🙈🫣

På vägen österut diskuterade vi bland annat hur äckligt våldsam ishockey är. Jag gillar inte när man pucklar på någon som redan ligger på isen efter att man hakat fast spelaren med sin klubba. När jag tittade upp från min sockstickning häromkvällen fick jag se en sådan scen i Finland – Sverige matchen (herrarnas). En svensk drar omkull en blåvit spelare och sätter sedan ett knä i ryggen på den blåvita som ligger på isen. Och inte nog med det, svensken slår med knytnävarna mot den blåvitas huvud. Det är ju inte klokt! Jag var tvungen att lämna min gungstol och ta mej bort från tv:n. Jag hoppas verkligen att svensken fick en utvisning. Ishockey verkar inte det minsta sportslig om man tar ut sin frustration på det där sättet. Ville svensken att motståndaren skulle bäras ut på bår med huvudskador? Räckte det inte med det som skedde i matchen mellan Kanada och Schweiz? Nä, ishockey är ingenting för mej. Det är för mycket våld.

Annat vi diskuterade i bilen med yngsta sonen var alla kommande födelsedagar med början i nästa vecka då nästyngsta sonen har födelsedag, sedan blir det bisin mins tur, äldsta sonen, A, Lillan, dottern, M, undertecknad och Lilleman. När jag gick där i varuhuset var jag sedan så inspirerad att jag hittade hela tre födelsedagspresenter färdigt till barnbarnen. Inte illa alls. Strunt nu i att bisin min flinade när han fick syn på dem här hemma och sa:
– Ha, ha, du kommer inte att hitta dem sen när du har gömt dem.

Vi var en knapp timme i varuhuset i östra grannstaden innan vi återvände hem, så redan vid halvtolvtiden var jag hemma igen. Det blev alltså en snabb tripp österut.

– Va, av vem har du fått blommor, frågade bisin min förvånat idag då han äntligen lade märke till tulpanerna.
– Av D igår.
Sedan hummade bisin min lite och tyckte att äldsta sonen varit duktig, som kom med blommor.

Igår på eftermiddagen hade vi besök av dottern med döttrar. Dottern körde iväg med M till ishallen i stan där det ordnades vändagsdisco på isen. Lillasyster A stannade hos oss. Jag frågade om hon var hungrig, då klockan började närma sig middagsdags, och fick ett jakande svar.
– Hörde du dåligt, frågade A när inget började hända.
Jag försäkrade henne om att jo, jo, det skulle nog bli mat, men först gjorde jag salladen. A var verkligen hungrig och åt med god aptit upp sin hamburgare och sina pommes frites, som hon dippade i ketchup. Enligt A var det en riktig festmåltid. Hon mumsade också både på sallad, strimlad vitkål och tomater. Duktig flicka.

Efterrätten, berlinermunkar, som äldsta sonen också hämtat från stan, brydde hon sig inte om. Härligt att ha sällskap av en förskoleflicka!

Nu kallar sockstickningen på mej.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan, som för en del innebär sportlov. Men vi pensionärer vet inte av sådana lov! 😀

Glad vändag!

Idag tänker vi på nära och kära. Jag är glad för att vi i Finland kallar den här dagen för vändag istället för något annat. Här i huset är det inte aktuellt med vare sig presenter eller blommor. Bisin min tycker att den här dagen är ett kommersiellt påfund från det numera galna landet i väst. Vändag är det varje dag och kärleken handlar mest om att inte ta varandra för givna samt alla de där små sakerna man gör för varandra i vardagen. Det behövs liksom inga stora gester och presenter på en viss dag i året. Själv är jag tacksam för att bisin min står ut med min (garn)galenskap, över min familj och över mina vänner. 💕

Lite hjärtan har vi i alla fall haft, för det här var vår efterrätt igår. En runebergstårta med hjärtdekoration.

Ända sen min sjukhusvistelse i augusti förra året har min matlust varit minimal. Detsamma gäller också för min lust att överhuvudtaget laga mat. Här i veckan kom jag fram till att jag behöver skärpa mej och gjorde alltså en veckomatsedel. Riktigt slaviskt kommer jag inte att följa den, men försöka få in fisk en gång per vecka, likaså soppa.

Igår började jag helt lätt med en skinkomelett! Jag skulle gärna ha haft i lök, plommontomater, riven ost och paprika. Men det är sånt som bisin min inte äter, så jag klippte en kruka bladpersilja över omeletten istället. Och serverade den tillsammans med strimlad vitkål, skivad paprika och tomatklyftor samt rågbröd. Gott och lagom matigt om ni frågar mej. Förr i världen gjorde jag bondomelett med överbliven skinka och kokta potatisar, men så blev det inte igår.

Och lugn, bara lugn, jag kommer inte att plåga er med en massa middagsbilder framöver. Nä, det är nog stickning och virkning, som gäller. Nu skulle jag faktiskt vilja lära mej våffelstickning. Tror ni att det är för svårt för mej?

Önskar er alla en riktigt fin och glad vändag!

Från Året Runt

– Du har fått Året Runt, hojtade äldsta sonen igår då han hämtade in posten.
– Va, det måste vara fel. Postiljonen har råddat, vad står det för adress, svarade jag från datarummet.
– Nä, det står ditt namn och din adress.
Nu såg jag ut som en fågelholk i nyllet. En Året Runt-tidning? Hur har den hamnat i vår postlåda? Jag har inte beställt nån tidning och det har nog ingen annan gjort i mitt namn heller. Är det här nån sorts skämt? Eller något lurendrejeri?

När jag var färdig med mitt gick jag iväg och kollade posthögen på matbordet. Diverse reklamblad, tidningen och två brev, men ingen Året Runt. Smått konfunderad bläddrade jag igenom posthögen en gång till. Nääe, ingen Året Runt, men nog ett...

... brev från Året Runt. Men vad sjutton, skickar de faktura på en prenumeration jag inte har gjort? Lite smått förargad öppnade jag brevet och funderade redan på hur jag skulle få stopp på eländet.

ÅHÅ! Det här hade jag inte väntat mej. Nån gång i slutet på förra året har jag faktiskt skickat in korsordsbilagan från Året Runt, som jag köpte ett lösnummer av. Och tänka sig, jag har vunnit! Tjohooo!
Så jätteglad av två orsaker: Den ena, för att det betyder ju att jag löst något kryss rätt. Och den andra, man kan vinna trots att man bor i Finland! Superduper! Tänk om jag får blodad tand och börjar sända in en massa korsordslösningar nu? Nä, kanske inte ändå, frimärken är inte precis billiga här i landet. Det här var nog ett undantag med trevligt resultat.

Och hur gick det med mina lotter? Jo, på den ena skrapade jag i morse fram 50 kronor. Åt det skrattade bisin min gott och undrade om jag alls visste vad det är i euro. Jo, klart att jag vet, men det gör inte så mycket. Det är ändå roligt att vinna!
Och nej, jag tänker inte kvista över västerut med färjan för att lösa ut lotten. Jag tänker inte heller skapa svenskt spelkonto, så det så! För mej räcker det att jag vet att jag lyckades lösa ett kryss. Hurraaa!

Nu önskar jag er alla en fin fortsättning på fredagen den trettonde. Var försiktiga, ta det lugnt och lös ett korsord! Själv håller jag mej till sockstickning, för det känns tryggt och bra. Ja, och så värmer det ju fötterna.

Julklapp i februari

I torsdags för en vecka sedan hämtade yngsta sonen hem min julklapp från paketautomaten i stan.  

Förra årets julklapp från Adlibris! Härligt att få julklapp ännu i februari.

Spännande, vad månne paketet innehåller? 😊

Rätt gissat, garn! Det här ska mitt evighetsprojekt, en spetsstickad sjal. Och lugn bara lugn, de här mjuka nystanen är endast 25 gram, så här finns inte så mycket garn, som det ser ut, endast 175 gram. Vis av skadan har jag för säkerhets skull beställt ett extra nystan. Jag vill inte att det här garnet tar slut mitt i allt efter att ha stickat ett invecklat spetsmönster.

Jag beställde också en härligt lyxig bok. Utan presentkortet till Adlibris skulle jag nog inte ha köpt den här dyrbarheten.

Särskilt många mönster med just muminfigurer finns här inte, men det här är ett riktigt fint undantag. Jag vet inte om det handlar om upphovsrätten till Mumin eller om att det finns redan så många Muminmönster designade för Novita och deras garner.
Den här boken, utgiven av Laine Publishing, finns nu också på finska.
Stort tack för den fina julklappen!

För egna pengar beställde jag de här ljuvligt mjuka nystanen, mohair och silke. De här är också 25 grams nystan och jag vet precis vad jag ska sticka av dem. 250 gram mjuk ljuvlighet, som det ska bli riktigt spännande att sticka av.

Idag på eftermiddagen har jag varit i grannbyn och tagit hand om Lilleman. Jösses vilken fart han har! Vi lekte med bollar och bilar. Till all tur lyckades jag locka ner honom från soffan innan han fick för sig att börja hoppa. Mellan springandet ville han upp i min famn för någon minut innan det var fullt ös igen. ❤️

När jag kom hem hann jag knappt byta till vinterkängor innan det var dags att bege sig till stan. Nu blev det fjärde dagen på raken som jag var iväg till stan. Den här gången körde äldsta sonen och han hjälpte mej också att veckohandla. Idag fyllde vi verkligen på förråden, för jag har planerat maten för en vecka framåt. Så ska man ju göra, men jag misstänker att vi hamnar att komplettera, för jag glömde en del ingredienser, bland annat sopprötter. Men i princip ska vi inte behöva åka nånstans alls på veckoslutet. Det är skönt att få vara hemma.

Nu blir det lite sockstickning före sängen kallar.

Önskar er alla en skön fredag!

Farligt värre på stickcafé

Idag har jag igen varit iväg till stan, för tredje dagen i följd. Jag körde iväg till stickcaféet, som idag var hos H. Det var riktigt trevligt att träffas. Och riktigt bra att jag beger mej ut och kör i vinterväder. Tänk om jag inte skulle göra det, utan endast sitta hem och uggla! Eller bli en så ovan vinterföreschaufför att jag skulle ligga i diket hela tiden! Huuu!

Innan jag körde iväg hann jag i morse lägga upp för en ny liten sockstickning. Den här gången blir det alldeles vanliga sockor utan krusiduller.

Värdinnan hade letat fram garn, som hon ville bli av med. Farligt värre, för jag kom hem med riktigt mjukt babygarn:

Oj, oj, oj, vad månne jag ska sticka av det här Untuvagarnet? Har ni några förslag?

Det här fanns också i påsen med babygarn. Längst till höger ett nystan med bomullsgarn. Är det för tidigt att börja med något juligt?
Det är alltså farligt värre på stickcafé, för nu kom jag hem med 346 gram garn! 🙈
Och som jag tidigare konstaterat, stickerskor är snälla och givmilda. Stort tack för de här nystanen.

Jag stickade färdigt hoptagningarna på mössan och fortsatte sedan på det nya sockprojektet.

Så här långt hann jag på sockskaftet. Skönt med ett projekt, som inte kräver så mycket.

Igår när äldsta sonen kom så frågade han:
– Nå, vad har du fått gjort idag?
Eh, vaddå gjort? Jag behöver väl inte räkna upp allting jag hållit på med? Jag var på god väg att börja berätta om både det ena och det andra, men sen kom jag på andra tankar:
– Jag har diskat en citronskiva!
Ni skulle ha sett sonens min. Han trodde att nu har mamma verkligen spårat ur. Och ja, det kanske jag har, men det var så att jag fyllde diskmaskinen och lade i min stora temugg. Jag hade dessvärre totalt glömt bort att jag nu igen har haft en citronskiva i min temugg. Ett engelskt sätt att dricka te, som dessutom lär vara hälsosamt om teet är grönt. Nå, glatt vände jag min mugg upp och ner, såg inte skymten av nån citronskiva förrän jag tog bort muggen och skivan redan var diskad. Antagligen ingen större fara skedd, för man ska ju städa med citroner, inte sant?

Nu ska jag fästa trådarna i mössan, så blir den färdig. Tjohooo!

Önskar er alla en skön torsdag!

Ett litet nystan

I morse gick det på tok. Jag stickade några varv på mössan och vips när jag skulle börja med minskningarna, så var garnet slut! Totalt slut!

Hjälp! Panik! Vad göra? Det hjälper inte att jag redan visste att det skulle gå så här. Jag vill ju sticka! Jag vill inte att garnet ska ta slut mitt i själva arbetet.

Till all tur för mej, så skulle bisin min iväg till stan till stora varuhuset efter fågelmat, kattsand och kattmat. Han ville faktiskt inte ha mej med, för han tycker att jag går och drar benen efter mej i butiken. Haaa, har ni hört någonting så fånigt?
Nå, innan han hade bytt om från fritidsbyxor till jeans var jag redan färdigklädd och utanför dörren. Jag hade en viktig sak jag skulle ha, nämligen ett litet nystan!

Modigt gick jag till garnhyllan, spanade med örnblick efter rätt färgs garn. Öh, få se nu, blått, grönt, rosa, men inte den där "smutsvita" färgen som heter Ilma på finska, alltså luft. Ve och fasa!
Men vänta nu, vad skymtar där under de där rosa nystanen...

Jippiii! Precis den färg jag behöver för att kunna avsluta mitt mössprojekt!

Bisin min stressade på mej, så jag hann inte alls se på nånting åt barnbarnen till vändagen i lördag. Suck! Nå, min kundvagn var redan full, för jag hade en stor förpackning med hushållspapper och en med toapapper, tre ärtsoppsburkar och en stor förpackning med surskorpor. De sistnämnda är verkligt farliga, för när man börjar knapra på dem är det svårt att sluta!

Hela vägen hem gnällde bisin min över mitt garninköp, ett ynka nystan på 50 gram! Jag försökte förgäves förklara att jag behöver garnet för att få mössan färdigstickad. Det brydde han sig inte om, för han tycker att jag har redan riktigt tillräckligt med garn. Jo, men inget som går ihop med det här Halausgarnet.

Bisin min var stressad, för han skulle hem och se på herrarnas skidskytte i OS. Bläää, säger jag. TV:n ska väl inte få styra ens liv? Det är väl lika illa som att vara skärmberoende?

Den stora frågan är om jag vågar riskera att sticka en mössa med flätor, då jag endast har ett nystan på 100 gram för det projektet? Det garnet går inte att få tag på längre, så kanske jag inte ens ska riskera. Men vad sjutton ska jag då sticka istället? Just nu står det alldeles stilla i huvudet och jag behöver ju en stickning med mej till morgondagens stickcafé. Hmmm...
Kanske bäst att lägga upp maskor för ett par nya sockor. Väljer jag 7-bröder behöver jag inte ens sticka provlapp!

Eller borde jag sticka vantar istället? För vet ni vad? Jo, Lillans mamma berättade igår, att Lillan var så förtjust i vantarna hon fick förra veckan, att hon sov med dem på händerna hela natten. Det är minsann att uppskatta hantverket! ❤️

Men nu, nu ska jag först leta reda på maskmarkörer, som ska placeras ut så jag får minskningarna jämnt utspridda och på samma ställe. Och sedan ska jag sticka färdigt min mössa.

Önskar er alla en skön onsdag!