En svart påse

Idag, vet ni, har den här hemmasittaren varit iväg och faktiskt borta hemifrån halva dan. Tillsammans med bisin min styrdes bilkylaren västerut med en liten avstickare till stan. Sen var det västra grannstaden som gällde. Ni gissar kanske vart bisin min skulle?

Jo, mycket riktigt, till Motonet. Jag steg inte ens ut ur bilen, för vad hade jag i den affären att göra? Nå, just precis ingenting. Visserligen var det fråga om delar till min bil, sånt där som en generator, tändstift, olika filter osv. Men ändå, de där klarar bisin min bra av utan min medverkan. Jag har liksom inte riktigt koll på delarna. Förstås skulle jag kunna lära mej dem bara för att ge lite utmaningar år hjärnan. Men någonstans i mitt bakhuvud säger förnuftet att det inte är nån större idé. Bäst att jag liksom håller mej till korsord, handarbete och lite datateknik. Det räcker väl?

Från Motonet körde bisin min till dotterns. Där tillbringade vi en riktigt trevlig förmiddag tillsammans med flickorna.
– Vad håller du på att sticka nu, frågade M intresserat.
Jag svarade att jag håller på att virka fiskgrytlappar och visade på telefonen. Hon tyckte pannlappen var fin och nu vill hon också ha fiskpannlappar. Passar ju bra, för hon tycker om att fiska. Så nu får jag virka och virka och virka...

Flickorna berättade om Islandsresan och vi fick se både snäckor och stenar, som de hade samlat. De hade fått rida på islandshästar, simmat i varma källor/bad och de hade upplevt plattgränsen på Island. Häftigt!

A hade med sig hem en stickad hästmössa, som en isländsk hantverkare hade gjort. Jag borde ha tagit emot erbjudandet om att få låna den och göra en likadan eller liknande åt M. Hon vill också gärna ha en, men i brun färg. Nu haglar beställningarna in här i aldrig tidigare skådad takt, så snart har jag ingen ordning på vad vem vill ha!

Plötsligt kom dottern ihåg att jag inte hade fått min födelsedagsgåva ännu. Så högtidligt överräckte A...

... en svart påse åt mej.

I den hittade jag en spännande ask och ett vackert litet kort.

Innehållet var alldeles, alldeles härligt, liljekonvaljörhängen. På order av A bytte jag genast örhängen. De här är så fina. Stort TACK för gåvan!

Med oss hem fick vi isländsk choklad. Vi har inte smakat på den ännu, utan tills vidare njuter vi av de vackra förpackningarna. Tack för chokon.

På hemvägen pratade vi om hur fina flickorna är och hur glada vi är att få vara en liten del i deras liv. Vi suckade smått över att tiden har gått så fort, att coronan tog bort så mycket samvaro och att snart är flickorna så stora att moffen och mommo inte alls är intressanta längre. Det finns liksom så mycket annat som lockar. Vi njuter alltså och glädjer oss åt den tid vi får tillsammans med dem. 💕

Slut filosoferat, för nu måste jag ta hand om disken, annars får jag nog inte virka vidare!

Önskar er alla en finfin tisdag.

Borde göra nåt nyttigt

Idag är det söndag och väl egentligen vilodag. Men när bisin min håller på med allt allt möjligt, så känner jag mej onyttig och lat. Jag borde alltså göra nånting nyttigt istället för att sitta och virka pannlappar. Men det är kanske tillräckligt nyttigt, eller vad tror ni?

Igår kväll övergav bisin mig igen. Den här gången för andra kvällen i rad. På tröskeln på väg ut kom han kanske på lite bättre tankar, för då sa han:
– Nu får du ju komma med om du vill.
Tja, det var så dags då, när han redan var i startgroparna. Jag funderade verkligen inte många sekunder innan jag tackade nej till erbjudandet. Jag gissade att han på hemvägen hittar på att sticka sig in nånstans och jag får sitta ute i bilen och vänta medan han pratar, pratar och pratar. Och mycket riktigt så gjorde han precis det då han kom hem från sina systrar.

Själv tränar jag hårt på att bli hemmasittare, men hur det än är, så har jag lyckats boka in både ett och annat den kommande veckan. Kan hända att det inte blir så mycket hemmavistelse ändå.

För närvarande finns det en hel del saker jag inte vill se. En av dem är nyheter och en annan den eländiga fotbollen och galningen som styr FIFA.

Det här är också en sak jag inte vill se när jag stickar eller virkar, för det blir lite extra jobb då.

Igår inleddes fruntimmersveckan med Fredrik. Och vädret är på något sätt typiskt för den här veckan, molnigt, blåsigt och någon regnskur. Bisin min påstod att det blåser upp till storm innan han igen försvann ut på äventyr. Få se när han hittar hem idag!

Nu borde jag ta en liten promenad, men jag tror att jag virkar färdigt pannlapp nummer två först. Kanske det hinner börja regna, så att jag inte alls kan gå ut? Och nej, nej, jag har inga lämpliga kläder för regnväder, tror jag... 😊Bäst att inte titta efter.

Önskar er alla en fin ny vecka!

En lycklig man

Igår var bisin min igen borta hela dagen. Jag såg av honom endast i snabba glimtar när han var hemma för att äta. När han kom hem nån gång mitt på dagen från Fredrikshamn tillsammans med mr J, hade han investerat i två tidningar:

– Jag får skämma bort mej själv, sa bisin min lyckligt.
Jo, varsågod bara, men jag tror inte att den där Traktoripörssitidningen är riktigt hälsosam för honom. Han kan bli hagalen och plötsligt köper han nån traktor! 🫣

Knappt hade bisin min varit hemma innan han försvann igen, den här gången till potatislandet lite längre bort. Sen var han iväg på en liten runda och kom hem sent omsider. Och då hade han bråttom, bråttom att koka de nyupptagna potatisarna för att få middagen i tid.

Länge räckte det inte efter middagen innan bisin min igen var iväg. Den här gången körde han traktor och kultiverade två åkerplättar i granngrannbyn. När han sedan kom hem efter klockan 22.30 var han en lycklig man. Att köra traktor är det bästa han vet.

Själv satt jag ute och virkade och njöt av sommarvädret. Sent igår kväll såg jag att mina knän är illröda. HUPS! Jag hade inte ens solat dem, så hur kom det sig? Jag satt ju i halvskugga med klänningen sedesamt över knäna. Men solen var så stark att den brände igenom tyget. Akta er alltså när ni är ute och använd solkräm!

Yngsta sonen tittade in på en snabbvisit igår och det var riktigt, riktigt trevligt att träffa honom. Han fick viktiga papper om sitt hus, papper som bisin min hittat i någon av sina många lådor.

I morse då jag äntligen kravlat mej ur sängen väntade det här kuvertet på bordet.
– Det är dina papper, sa bisin min, som varit uppe redan klockan fem och sorterat, sorterat, sorterat...
Sen försvann han till grannbyn för att byta olja på min bil. För en stund sedan anlände han tillsammans med mr J. De skulle ha kaffe, men, ack och ve, jag hade redan hunnit sätta kaffekannan i diskmaskinen och satt igång den. Tur att vi hade kvar den där gamla silverfärgade Melittagrejen, så kunde bisin min koka kaffe på gammalt sätt. Förr i världen fanns det ju inte kaffebryggare. Det kan alltså vara farligt att slänga alla "gamla" grejer.

Annat som inte heller finns längre är Eostidningen. Verkligen synd. En del kallar det för utveckling, men jag vet inte riktigt...

Så fort karlarna har försvunnit tror jag faktiskt att jag ska röja lite. Eller nja, kanske jag ändå ska virka fiskgrytlapp nummer två. Det är ju mycket roligare att virka!

Önskar er alla en fin fortsättning på lördagen.

Tjohoo! Hjärngymnastik!

Igår var det postdag här hos oss. Bisin min fiskade förutom tidningen också upp den här ur postlådan:

Mästarkryss nummer fyra. Tjohoo! Hjärngymnastik på hög nivå. Riktigt bra för mej, så jag inte blir helt försoffad. Om ni tror att jag kastade mej över den genast igår, så då tror ni helt rätt. I morse vid frukosten höll jag redan på med tredje korsordet. De andra två som jag löste igår kväll är inte riktigt färdiga än. Men de tomma rutorna orkade jag inte grubbla på i morse. Nu förstår ni kanske att ingenting blir gjort i det här huset. Jag borde kanske ta det lite lugnare med lösandet, för det räcker två månader innan nästa tidning kommer. Det blir lååååång väntan om jag är alltför snabb.

Just nu är jag ensam i huset tillsammans med katten Tufsen. Vi har det riktigt skönt, för vi har svalt inomhus tack vare svala nätter och något luftbytarsystem, som jag inte vet vad heter. Bisin min som flänger runt som ett jehu, har åkt iväg till Fredrikshamn tillsammans med mr J.

Igår var bisin min också borta hela dagen. Han var bara hemma och åt mellan verserna. Igår blev det också rätt klart varför det är Motonet som gäller. Karlarna, alltså bisin min och mr J, försökte gynna lokalt. Men det gick inte att få tag på en liten slang, som skulle hindra oljeläckage i bilmotorn. Den ursprungliga slangen hade brustit, så det hade redan hunnit rinna ut olja, som de putsade bort. Tänk om motorn hade börjat brinna! Sista stället som mr J besökte i stan hade en slang till en annan motor och i rena desperationen skaffade mr J den. Till all tur passade slangen och nu är det bara att tuta och köra igen. Inte för att jag såg mycket av den bilen igår. Som sagt så var bisin min på språng hela dagen och kvällen. Här på gården står visserligen en bil parkerad. Men bisin min har varnat mej för att köra iväg med den bilen eftersom generatorn ska bytas. Håhåjaaa, bra att karlarna har nånting att pyssla med, inte sant? Själv kan jag koncentrera mej på handarbete istället.

Och det ska jag göra nu, ta med virkningen ut och njuta så länge det är skugga på min bänk.

Önskar er alla en finfin fredag! Njut av sommaren.

Stickträffen

Igår fick jag lift med stickväninnan B till G-M, där stickträffen hölls. Det var härligt att äntligen ha tid att träffas efter en tre veckors paus. Tänk att pensionärslivet är så hetsigt att jag inte ens hinner med en liten livsbejakande stickträff en gång i veckan. Den här kravlösa samvaron är nånting jag verkligen behöver för att överleva som hemmasittare.

Igår stickade jag på en liten socka nummer två. 

Här hemma hade jag gjort ett litet virkprov, som jag hade med till stickcaféet. Jag kunde fråga om de här två alternativen, om färgval osv. Och som vanligt fick jag goda råd, så nu vet jag hur jag ska fortsätta. Tack för hjälpen.

Jag fick ett så här vackert födelsedagskort med alldeles för stort innehåll. Varmt TACK för det.

Jag fick också med mej hem av godsakerna G-M bjöd på: Blåbärsvaniljbullar, som barnbarnet hade bakat och en bit skinkpaj, som värdinnan själv hade bakat. Stort TACK för trakteringen.

Bullarna kom väl till pass då mr J var på besök igår kväll. Nu kunde vi bjuda på lite gott till kaffet. Han hjälpte mej att beställa reservdelar till min bil. Det är inte särskilt enkelt för mej och dessvärre fattar bisin min inte att jag har ingen aning om vilken del till bromsarna han ska ha, då det finns 29 sidor med olika alternativ, som alla lär ska passa till min bil. Tack vare mr J fick vi iväg beställningen och efter några dagar torde delarna vara här. Nu har jag då ett konto på den webbplatsen. Och det är nog inget som jag tycker att jag borde behöva, men... vad göra då bisin min vägrar befatta sig med internet?

Bisin min var borta hela dagen igår och fick faktiskt rätt mycket uträttat.

Bland annat hämtade han de här kontakterna åt mej från Motonet.
På kvällen var han så medtagen att han slocknade i gungstolen redan före klockan 22. Där sov han ända till klockan två innan han lade sig i vågrätt läge!

Bisin mins städande börjar ta nya varv och det blir ännu mer rådd.

Nu är matbordsändan upptagen av gamla papper allt från hans farmors och farfars tid och till och med tiden före det. Till hjälp för att tyda handskriften har han den här lampan med förstoringsglas i mitten.

Vi har kunnat fördjupa oss i bisin mins farfars kamp för gården. Den var utarrenderad i åtta års tid då han hade skadat tummen. Farfadern var aktiv som få. Han hade hand om "kolonisationen" då karelarna kom till bygden 1940. De behövde mat och en hel del annat. Noggrant har farfadern skrivit upp allt, som de olika gårdarna gav då han samlade in förnödenheterna.
Farfadern var ombud för HBL, försäkringsbolaget Sampo osv. Han satt också med i bland annat kommunens byggnadsnämnd och han var aktiv inom kulturen, spelade bland annat teater.
Han kämpade verkligen hårt, för i unga år fick han överta gården och ta hand om sina systrar då föräldrarna dog.

Vi hittade också bisin mins farmors bouppteckning, hans fars skolbetyg och militärbetyg samt breven hem från fronten. Värdefull historisk dokumentation, som konstigt nog finns bevarade. Hur går det i framtiden då allt är digitalt?

Nu måste jag antagligen göra lite nytta, eller vad tror ni? Jag tror att jag ska börja ta itu med en liten hög papper. Det är så där lagom mycket innan jag går ut och njuter av det soliga vädret.

Önskar er alla en skön fortsättning på torsdagen! 

Skinkpaj och lite annat

Åh, kära nån, i morse då jag steg upp lite över sju, var bisin min redan i full gång. Han hade hunnit med sin korta morgonrunda, äta frukost, plocka aroniabär och frysa in dem, släpa fram gamla dokument från sina förfäders tid och letat reda på bordslampan med förstoringsglas. Ni förstår att jag blev alldeles, alldeles matt av den där energin. Jag gnuggade sömngruset ur ögonen och försökte fokusera på brödlådan och fundera ut vad jag möjligtvis kunde få ner i frukostväg.

Nu har bisin min kört iväg till grannbyn för att lasta sina borrmaskiner i bilen, plocka upp vedklyvarkompisen J och sen styra mot västra grannstaden. Där ska bisin min besöka Hankkija, sjukhuset, Motonet (förstås!), sin bästa kompis E och självklart äldsta sonen. Verkligen, verkligen tur att jag inte behövde följa med.

Igår var det också full fart på bisin min. Om det nu börjar regna, så är det hans fel, för igår fick han och J igång bevattningen här på gården. Själv hade jag fullt sjå att hinna med i svängarna, men under över alla under, så lyckades jag få till en lätt middag vid 16-tiden.

Eftersom bisin min har tjatat och tjatat om skinkpaj, så fick det bli en sådan igår. Vad gör man inte för sin bisi? Jag fuskade lite och tog en färdig pajdeg från frysen. Den blev tyvärr inte lika bra som den pajdeg jag själv lagar. Från pajinnehållet lämnade jag bort både löken och osten, för annars skulle bisin min inte ha ätit den. Jag lade i paprika och majs istället. Hälsosamt och bra.

Medan vi satt och åt dök mr J upp. Han och bisin min stack sen iväg till huvudstaden och vad de hade för sig där är en helt annan historia, som jag inte tänker gå in på närmare här.

Igår svor jag två gånger så det osade om det. Jag borde ju kunna teknik och att sköta ärenden på nätet, men se nej. Vissa myndigheters webbplatser är så krångliga att jag tror att det inte ens är meningen att använda dem. I vissa fall kommer man inte vidare om man inte godkänner det ena eller det andra. Hur ska man våga godkänna nånting om man inte noggrant läser igenom allting först? Och då, då blir man översköljd av så mycket information att det dels är svårt att förstå och ta in alla fakta och dels kanske man missar det finstilta. Jo, det är fråga om myndigheter, så i princip borde man kunna lita på dem, inte sant? Men, med tanke på alla dataintrång, som görs, så är jag inte villig att utan vidare delge mina personuppgifter till höger och vänster. Ta nu till exempel Traficom. De lämnar ut uppgifter och säger att registren är offentliga. Jo, okej, förståeligt, men inte är det roligt då all världens skummisar ringer och vill köpa ens gamla bil, som är tagen ur bruk. Frågan är om skummisarna är ute efter skrotpremien eller katalysatorn? Bökigt när man först ska godkänna och sen gå och begränsa utlämnandet av ens uppgifter. Sånt höll jag på med igår framför datorn.

Igår fick jag överraskande telefonsamtal från Island. Där var underbart, naturen, varma bad, hästar som töltar osv. osv. Men dyrt och verkligt svårt att förstå språket. Alla pratar till all tur engelska.

Sent igår kväll beslöt bisin min och undertecknad att ta en liten stadsrunda för att kolla in kvällslivet i stan. Ööh, det var inte precis livligt. Torget var öde och inte var det många nere vid Skeppsbron heller. Alla är kanske ute i skärgården?

I morse innan bisin min körde iväg ville han hämta upp en låda från källaren, en låda som han ville att jag skulle gå igenom och sortera. Nej, nej, nej, protest. Ingenting är ju ännu färdigt i köket. Han har ju bara släpat fram grejer och lämnat dem. Snart finns det ingen bordsyta kvar nånstans alls. Dessutom hade han glömt att vi ju fixat så att jag kan delta i dagens stickträff. Och som pricken på i:et kommer mr J hit ikväll, så att vi med gemensamma krafter kan beställa reservdelar till min bil. Det betyder att jag igen måste registrera mej på ett nytt ställe! 🙈 Suck! Nu skulle nog ett besök i Motonet varit betydligt enklare för mej. Igår kväll försökte mr J förklara för bisin min att det nu inte är så där bara att beställa reservdelar. Han tror liksom att det dyker upp ett bromskloss alternativ på skärmen. Håhåjaaa, han skulle bara veta hur det ser ut med minst 20 olika att välja mellan. Och jag är INTE bilkunnig. Det behöver jag inte vara när jag har bisin min och mr J. Nånting ska väl karlarna också göra?
Det känns som att jag snart inte ens är internetkunnig!
Hur som helst, jag är verkligt tacksam att mr J har tid med oss och framförallt är villig att hjälpa mej i reservdelsdjungeln. Det kan hända att här i huset annars skulle uppstå en större eller mindre äktenskapskris.

Nu måste jag småningom bestämma mej för om jag ska ta med en sockstickning eller vågar ta med mej en alldeles ny virkning till stickträffen.

Önskar er alla en skön fortsättning på onsdagen.

Lillebaer solhatt modell större

I söndags för en vecka sedan fick jag färdigt en lite större modell av Lillebaer solhatt. Jag satt frenetiskt och fäste garnändar fastän bisin mins vedklyvarkompis J var här. Jag hade inte tid med karlarna, för jag ville ha åtminstone ett litet projekt färdigt. Min första solhattsstickning blev ju för liten, så det var bara att ta nya tag.

Lillebaer solhatt

Start:    29.06.2026

Färdig: 05.07.2026

Garn: Safran från DROPS

Åtgång: 28 g
Stickor: 3½
Mönster: Lillebaer solhatt

Nasse fick agera modell, men han har ju öron som är lite i vägen.

Förra veckans onsdag fick en liten sötis mössan och den passade precis. Tänk att jag nån gång lyckas! Den mindre mössan fick sötisen till sin blivande docka.
Nu kan jag småningom börja fundera på lite andra bärmössor. Men först ska jag ha ett litet par sockor färdigstickade och sen övergår jag nog till virkning. Omväxling förnöjer.

Och omväxling var det minsann för mej igår. Med tanke på att jag satsar på att bli en hemmasittare kan jag konstatera att gårdagen nog var en dag på språng. Tur att jag hann vara hemma en stund på eftermiddagen efter färden till västra grannstaden. På kvällen var jag iväg först till stan och sedan norrut till den bästa av stadsdelar, nämligen Liljendal. Senare på kvällen var jag så trött att jag lade mej redan klockan 22:30. Jag tänkte att jag skulle läsa lite. Men jag hann inte många sidor innan jag insåg att jag inte visste vad jag läste, så det var bara att släcka lampan och sluta ögonen.

Igår, sent på eftermiddagen, var mr J här. Han och bisin min kokade ihop nånting. Få se vart dom försvinner ikväll. Tror ni att de har hittat på nåt dumt?

Önskar er alla en fin fortsättning på tisdagen!