Äntligen bulgogi!

Sent igår kväll ringde en vänlig dam och sa att det ligger något djur vid vägkanten mittemot vårt hus. Hon var inte riktigt säker på om det var en mårdhund eller vad det var. Mitt hjärta flög upp i halsgropen, för vår katt Lurvinge var försvunnen hela dagen igår. Bisin min vandrade iväg och tog hand om vår överkörda katt. Saknaden är stor. I 14 års tid har hon hållit bort möss, råttor och sorkar här hos oss och grannarna. Hon var en verkligt bra jägare, men ingen famnkatt. De enda som fick ta henne i famnen var äldsta och yngsta sonen. Frid över hennes minne.
Hoppas att vår katt Tufsen inte sörjer lika mycket som vi gör.
Stort TACK till den vänliga damen, som tog sig tid att meddela oss. ❤️

Jag som skulle bli en hemmasittare var på språng igen igår. Yngsta sonen hämtade mej mitt på dagen. Vår ursprungliga plan var att ta oss till stan. Men under färden till stan kom han plötsligt på att vad om vi skulle ta oss till västra grannstaden. Jag var förstås genast med på noterna. Under färden på motorvägen funderade vi hit och dit på olika lunchmöjligheter och om vi skulle göra nånting speciellt i grannstaden. Till sist bestämde vi oss för att äta på Kimchi.

De här faten kommer in på bordet medan man väntar på sin mat. Längst till vänster gurkor i chililag. Vad det är som finns i mitten har jag ingen aning om, men sen kommer alger. I fatet till höger ligger först nötter, sen igen nånting jag inte har en aning om och längst till höger kimchi.

Äntligen bulgogi! Mumsfilibabba. Jag studerade menyn väldigt noga och tänkte att jag kanske skulle våga mej på någon annan rätt, men... som jag har längtat efter bulgogi. Känns som om det är evigheter sen jag senast varit på Kimchi. Fördelen med bulgogi är att den kommer in rykande het i stekpannan så jag kan äta långsamt och njuta av varm mat ända till sista tuggan. På riset ser ni rostade sesamfrön, ifall ni alltså funderar vad de där svarta prickarna är.

Yngsta sonen var lite medtagen efter sina semesterresor, så vi beslöt att vi tar ett snabbt varv i stora gröna mataffären innan vi styr hemåt.

Dessvärre fastnade den här i mina nypor och det fastän jag inte alls behöver flera sockmönster. Jag har redan mera garn och mönster än jag någonsin kommer att hinna använda.

På kvällen när det var dags för kvällssmörgåsen lyckades bisin min få ett gurkhjärta!

Idag är bisin min igen ute på språng och jag är skönt nog utan bil, så idag får jag vara en riktig hemmasittare!

Önskar er alla en finfin ny vecka! 

Tacos på Fylla

Igår vid lunchtid var jag iväg till stan tillsammans med äldsta sonen. Vi inledde med att hämta ut ett pyttelitet paket från R-kiosken åt bisin min. Eftersom vi råkade stå så bra parkerade passade vi på att stiga in i Fylla, för att äta lunch. Inte kan man gå till mataffären vrålhungrig, eller hur?

Jag funderade febrilt på vad jag skulle våga välja från menyn. Nånting tillräckligt lätt och litet, men samtidigt mättande.

Valet föll på tacos, som visade sig vara en precis lagom stor portion för mej. Lite tveksam var jag till salsan som både innehöll vitlök och chili, men det gick till all tur riktigt bra.

Från mataffären kom jag dessvärre hem med en tidning! 🙈
Om ni tror att det var det där blåbärskakreceptet, som fick mej på fall, så tror ni helt rätt.

Bisin min flänger omkring som ett jehu. Igår försvann han på förmiddagen, kom hem nån gång vid tretiden på eftermiddagen.
– Fort jag ska ha mat, kommenderade han.
Och jag min tönt serverade lite rester åt honom; fullkornsris, lövbiffsstrimlor i sås, böngroddar, gurka och sallad. Allting dukade jag snällt upp åt honom.

Bisin min hade glömt en spännande kasse i bilen, så jag fick en fin födelsedagsgåva med lite fördröjning.

Innehållet i den här kassen var digert:

Burkar med gott innehåll och kex...

... mera kex och lite choko...

... ett vackert och spännande paket...

... som innehöll en laddningsbar handfläkt. Den kommer bra till pass nu när det blir varmt. Stort TACK för gåvan!

En knapp timme senare var bisin min på väg igen. Den här gången var han själv via R-kiosken, plockade sen upp sin storasyster och körde iväg till gravgården. Jag skulle nog ha fått följa med, men frågar ni mej finns det absolut roligare saker att göra en fredagskväll än att vandra bland gravar. Dessutom behöver ju nån ta hand om hushållet när den ena flänger omkring.

Och vilken tur att jag var en hemmasittare igår, för plötsligt knackade det på dörren och in steg yngsta sonen. Han kom hem från sin semestertripp och hade med sig...

... riktigt goda havresemlor.

Nu måste jag dra iväg till köket och fixa middag.

Och så ska jag försöka lista ut om jag kan fixa de här söndriga hälarna, som ska vara färdiga i morgon. Hmmm, få se nu...

Önskar er alla en skön söndag! 

Årets första

Så var det fredag igen. Hur kan en vecka försvinna så fort? Försvinner verkar också barn och barnbarn göra det här veckoslutet. Själv har jag inget inbokat och det fastän KAJ ikväll är i Billnäs Bruk och i morgon i Borgå. Så jag kan nog inte kanske räknas som ett stort KAJ-fan, eller hur?

Bisin min planerar också att försvinna i kväll. Den här gången söderut. Han sa nog vänligt att jag skulle få följa med, men jag tror att det är bäst att syskonen får vara ifred med sitt. Jag tror att jag ska bli en hemmasittare, jag har ju garn och det finns till och med lite vitt vin kvar i kylskåpet efter min matlagning i onsdags. Vad mera kan jag behöva?

Igår bakade jag årets första...

... rabarbersmulpaj. Det kanske blir årets sista, vem vet. Men i vår rabarberdjungel finns det till all tur ännu späda stjälkar som går att använda till pajer.

Mitt bakande höll dock på att sluta innan det ens börjat. Jag hade skurit rabarberstjälkarna i små bitar, smort pajformen, satt på ugnen, mätt upp socker och vetemjöl och....

... va, sjutton nu då? Inget blått Elovenapaket med havregryn fanns i skåpet. Dottern var ju här och rensade ut allt. I panik ringde jag nästyngsta sonen, som kunde avvara två deciliter havregryn. Tack och lov. På kvällen, när han var här en snabb runda och bytte bil, så att jag äntligen fick tillbaka min och han fick sin nyservad och nybesiktigad. Ja, då frågade han om jag hade glömt hur man bakar.
– Du tar först fram alla ingredienser, konstaterade sonen.
Jo, jo, förstås, men när inspirationen slår till så...
 

Tack vare nästyngsta sonens räddningsoperation kunde vi njuta av rabarbersmulpaj och glass till efterrätt igår. Mumsfilibabba!
Ser ni assietten? Det är Malta från Gefle, som vi fick i bröllopsgåva av två av mina farbröder med familj. Dem har vi använt mycket i 46 års tid och kvar finns ännu några assietter, djupa tallrikar och en skål. Inte illa, eller hur?

Nu ska jag snart iväg till stan och bunkra upp inför kommande vecka. Jag har en jättelång inköpslista, så det är bra om jag ens orkar med hälften av den.

Önskar er alla ett riktigt skönt veckoslut! 

När stjärnorna står rätt

Igår fick jag ett WhatsApp-meddelande: "Färdigt!"

Meddelandet var från Alice Bäckman, som hade sytt färdigt ett täcke av en tygbit eller egentligen två tyg, för det finns ett mjukt trikåtyg på baksidan. De här tygbitarna ingick i vårt tyglager och kom äntligen till nån nytta. Så här fint skulle varken undertecknad eller bisin min kunnat sy. Det här täcket är en gåva åt lilla T och stjärnorna stod tydligen rätt igår då täcket var färdigt precis när vi på kvällen skulle iväg och hälsa på lilla T. Ibland passar liksom allting perfekt in.
Nu har lilla T ett helt unikt täcke, stort tack till Alice för det.
Fotot är taget av Alice Bäckman.

Det var riktigt härligt att träffa lilla T och hennes föräldrar igår. Och vet ni vad? Jo, jordgubbsmössan nummer två passade precis på lilla T:s huvud. Skönt, nu kan jag småningom övergå till lite virkning, som omväxling till all stickning. Men nu just hinner jag inte riktigt med handarbete överhuvudtaget, för det är så mycket annat på gång. Mest bisin min, som härjar på med allting tillika. Han har drabbats av stora röjarhysterin och jag hinner inte alls med och jag får inget gjort när det grävs lite här och lite där. Frågar ni mej, så blir här bara råddigare och råddigare. Jag bävar för dagen då jag måste röja upp i hobbyrummet och ja, för en massa annat också. Bäst att ta en dag i sänder och hoppas på det bästa.

Igår kom jag hem med en fin födelsedagsgåva i en verkligt passande presentpåse. Önskar att det skulle finnas en sån här röd muminmugg. I vårt hushåll finns en lila mugg med bokstaven L och där sitter Muminmamman och stickar.

Inne i påsen hittade jag den här lampan, en alldeles perfekt gåva. Bisin min har använt min förra, så det är riktigt bra att jag fick en egen.

Och så fick jag två påsar med hallonbåtar. Mumsfilibabba! Precis vad jag behöver, eller hur?

Och som socker på bottnen, ett gulligt kort precis i mina färger. Stort tack för den fina gåvan.

Igår stönade och stånkade bisin min. Jag hade lagat för god mat, strimlad lövbiff i senapssås, som jag serverade tillsammans med fullkornsris och sallad. Bisin min tyckte det var så gott att han föråt sig. Nu är det förbjudet för mej att laga så god mat. Hmmm! Nå, det var såsen som gjorde susen, ja och förstås kött av bra kvalitet. Från såsen lämnade jag bort vitlöken och förstås lämnade jag bort parmesanosten, annars skulle nog bisin min inte ha ätit nånting. Tänk att jag en gång lyckas i köket! Sånt händer inte alltför ofta. För det mesta är det ju samma vanliga rätter, som man mer eller mindre tröttnat på.

I morse satt Nasse vid matbordet och väntade på frukost. Han ville inte ha havregrynsgröt, så jag serverade knäckebröd, te och yoghurt istället. Det var han nöjd med.

Nu ska jag iväg till köket och baka lite, tror jag. Då slipper jag hoppeligen alltför mycket städande.

Önskar er alla en trevlig fortsättning på torsdagen!

Västerut igen

Igår var jag ute på en tur igen. Den här gången tillsammans med bisin min och västerut bar det iväg.

Här satt vi parkerade i väntan på Lufthansas flyg från Frankfurt. Sen plockade vi upp kära vänner/bisin mins släktingar från flygfältet och körde dem till grannbyn lite längre bort. Här i vårt land är det underbart svalt jämfört med den olidliga hettan i Tyskland.
Och nej, vi kan inte tyska, men till all tur kan sonen finska och modern både svenska och finska. Jag som är språkintresserad skulle gärna lära mej tyska ordentligt. Nu skulle jag dessutom ha en gyllene chans att öva. Kanske jag nånstans hittar en grundkurs i tyska? De två år jag läste språket i skolan i min ungdom är nästan bortblåsta ur minnet.

Gissa vad jag ska göra idag? Nå, förstås ta en liten tripp västerut igen, tredje gången den här veckan. Borde jag kanske byta riktning snart?

Önskar er alla en fin fortsättning på onsdagen.

I tyghimlen

Igår på eftermiddagen hade jag den stora glädjen att få följa med Lillan och hennes mamma till tyghimlen i västra grannstaden. Det var förunderligt tyst i baksätet. Det visade sig att Lillan hade somnat så fort mamman hade kört ut från gårdsplanen.

Jag skulle självklart inte ha tyger, för vi hade ju just blivit av med en hel stor låda av den varan. Men det var roligt att vara med Lillan i Eurokangas. Hon gick runt och tittade på precis vartenda ett tyg. Vi klappade på tyg med pantrar, bambin, ekorrar, igelkottar osv. Luddiga tyger och hala tyger, spetstyger och bomullstyger... ja, jag vet inte allt vad.

I lådorna med tygbitar såg jag ett så fint stort tyg med Woodstock-fåglen på. Men jag köpte inte! Däremot köpte jag ett tyg med pirater på, för det ville Lillan ha. Hennes mamma frågade lite strängt vad Lillan skulle med det tyget.
– Jag ska sova med det, svarade hon och höll hårt om tyget tillsammans med sin Hajis, som hon fått av farbror T.

Själv hade jag sån tur när jag träffade på barnens kusin I där i Eurokangas. Hon kommer att sy en badrock åt mej av våffeltyg i gammelrosa. Eurokangas klipper till tyget, så det enda man behöver göra är att sy. Tjohooo! Nu får jag äntligen en ny badrock istället för den slitna fleecemorgonrocken jag har använt i över 30 års tid. Tyget fanns inte i affären och inte i centrallagret heller, så det tar en stund innan I får meddelande från affären att hon kan hämta ut sypaketet. Det betalade jag på förhand igår. Få sen se vad I vill ha i ersättning för själva jobbet.

Från Eurokangas körde svärdottern till Biltema. Där ville Lillan prompt ha en robot, men mamma protesterade och sa att pappa kommer att gå bananas om Lillan kommer hem med en robot. Högt och ljudligt förkunnade hon att pappa inte alls kommer att gå bananas för alla som ville höra på! 😊
Hon fick välja en vattenpump istället, som farmor betalade och förstås fick lillbrorsan också en. Lite rättvisa måste det ju vara här i världen, inte sant?

Och när jag nu en gång var i Biltema, så måste jag ju bara köpa hallonbåtar, för vad annat behöver jag?

Svärdottern bjöd på mat och jag valde köttbullar och mos. Som ni ser, så fick Hajis också vara med och äta. Han har glitter på magen och är inte farlig.
Ifall ni funderar, så nej ingen gourmetmat, men förmånligt, endast 4,50 €.

Igår på förmiddagen när äldsta sonen och undertecknad var i stan, så var han faktiskt till Alko. Han köpte en flaska vitt vin. Vi vet inget om det här vinet annat än att etiketten är vacker. Och nej, vi har inte precis funderat på att dricka det, men jag tänkte använda det i en lite finare sås. Få se hur det blir och om jag alls klarar av det. Om inte, så då dricker vi vin istället för att äta mat! 😊

Igår kväll behövde jag inte sortera annat än mina skor. Skönt! Tänk vad fånigt att jag sparat gamla söndriga och utslitna skor, bara för att de är så sköna på fötterna. Nu slängde jag dem alla i rosksäcken. 

I söndags lade jag upp för en ny liten sockstickning och igår kväll fick jag igen sticka bakåt. Tänk att jag inte ens klarar av en mönsterstickning på två varv. Suck!

Nu ska jag småningom iväg igen. Den här gången ännu längre västerut än igår. 

Önskar er alla en fin fortsättning på tisdagen. 

Fel låda!

Jösses, i morse vaknade jag till av en jättehård smäll. Fönsterrutan skallrade. Jag var säker på att nånting av allt det där vi städar hade ramlat ner och gått i kras, men jag var så trött att jag inte orkade stiga upp och kolla. För vet ni vad? Jo, jag såg slutet på fotbollsmatchen Norge – Brasilien igår natt! Milda makter, så bra den norska målvakten var och förstås vikingen Haaland. Men du milde så fjollig domare som aldrig blåste av. Det verkade som om han höll på brassarna. Jag uppskattade verkligen det norska spelet. Sen var jag förstås tvungen att vänta för att få se laget sätta sig på planen och ro till Haalands taktfasta trumslag.

Och vad var det för krasch då? Jo, en större fågel som flög mot vårt fönster. 

Igår kavlade jag upp mina obefintliga ärmar och tänkte att nu, nu ska plastlådorna bort från golvet här i datorrummet eller kontoret som bisin min säger. Stönandes och stånkandes bar jag den första lådan till stolen vid matbordet.

Ivrigt öppnade jag lådan, tog bort den orangea kassen, som är min och upptäckte att jag hade tagit fel låda! Här var bisin mins grejer och dem tänker jag minsann inte sortera!

Men se vad jag hittade! Hans farmors häfte. Andäktigt bläddrade jag i det och var innerligt tacksam för att det har sparats och inte kastats bort. Jag träffade aldrig den här kvinnan, för hon dog långt innan jag kom in i familjen. Men nu vet jag tack vare henne att om jag vill stärka gardiner behöver jag två matskedar potatismjöl till tio liter vatten.

Förutom dikter och några minnesverser på finska, har hon också skrivit in recept i häftet. Här framgår dock inte var kardemumman finns i den här kakan. I recepten anges inte heller ugnsgrader, för hur ska man veta sånt i en vedeldad bakugn?
Här finns också anteckningar om hur mycket ull hon är skyldig olika personer och hur mycket garn hon har växtfärgat. Ett riktigt härligt fynd det här! Kanske lite bra att städa ändå?
 

"Min" egen låda är blå och här fanns kurspapper från kurser, som jag hållit, skattepapper, arbetsavtal med olika medborgarinstitut, kursplaner, utvärderingar osv. En del gick till pappersinsamlingen och en del ska brännas i vår vedpanna. Och lådan är förstås nu fylld med garnpåsar, som tidigare har seglat omkring här.

Bisin min tog itu med "sin" låda i morse vid femtiden. Och nu är bordsändan full igen! Märkligt städande när det blir råddigare.

Bland hans papper hittade han det här goda pajreceptet från Allas Veckotidning 2003.

Och så hittade han lathunden till DOS-versionen av WordPerfect. Det var tider det. Då skedde allt med kommandon, nu för tiden klickar man bara lite här och där och det är lätt som en plätt att ångra sig utan att förlora hela texten. Jag känner mej lite gammal nu...

Idag på förmiddagen tömde bisin min sin lilla videokameraväska och titta vad som kom fram:

Mina älskade Dockan örhängen, som jag fått till morsdagen av dottern. Som jag har sökt dem och redan hunnit sörja och ge upp hoppet om att någonsin hitta dem igen. Nästan ett helt år har de varit försvunna. Jag bad bisin min ta hand om örhängena då jag hamnade in på sjukhus i augusti förra året. Då var jag knappast medveten om så mycket annat än att läkarna inte riktigt visste vad jag felades. Det tog några dygn innan diagnosen kunde fastställas. Vilken tur att bisin min rotade i sin kameraväska!

Idag har jag varit till stan och handlat tillsammans med äldsta sonen. I mataffären träffade jag en bloggläsare och det var riktigt trevligt med lite feedback. 
Vårt kylskåp är igen fyllt, så nu borde vi klara oss en liten vecka framåt.

Nu ska jag småningom iväg med Lillan och hennes mamma på en liten tripp västerut.

Önskar er alla en riktigt bra ny vecka!