Tre rätters

Åh, äntligen ensam i huset! Det är tyst och lugnt, bortsett från katten Tufsen, som tassar runt ibland. Ja, och förstås ljud från landsvägen här utanför.

Igår kväll då jag lade mej hade jag stora planer inför idag. Men, tja, idag har liksom energin runnit av mej och jag har inte tagit mej nånstans alls. Inte till den lilla lokala höstmarknaden i stan, inte till A:s loppis i den bästa av våra stadsdelar och tyvärr inte heller på brunch till den bästa av byar i norra grannkommunen. Det skulle förstås vara trevligt att träffa människor, men samtidigt är det så skönt att vara hemma och syssla och pyssla lite smått.

Men lugn, bara lugn, jag är nog social och har inte grävt ner mej i en grotta. Igår på eftermiddagen träffade jag min väninna T. Vi tog oss till Fylla i stan och åt en tre rätters.

Vi inledde med ostgratinerade nachos, salsa och creme fraiche, en portion vi delade på. Innan vi ens hade hunnit äta upp det här kom redan varmrätten in på bordet...

 

... en supergod oxgryta. Kan varmt rekommenderas.

 

Efter en rejäl stund, var det dags för efterrätt, glass med tjinuskisås. Mumsfilibabba.

Vi hade mycket att tala om, så tiden flög på snabba vingar. T är helt engagerad i jobbet. Det var roligt att höra om utmanande kurser och veta att jag inte själv behöver stressa med krånglande teknik, uppdateringar och förändrade program. Nuförtiden verkar allting förnyas i supersnabb takt. Det mesta jag har lärt mej verkar vara föråldrat. Tur att jag är pensionär och inte behöver förbereda kurser.

På hemvägen körde T via mataffären och jag kom hem med...

... senaste numret av Kuriren och...

... en jultidning, som jag förstås inte alls behöver.

Men hur skulle jag kunna motstå det här mönstret? Det står att det är en lätt flerfärgsstickning och garnet är Nalle från Novita. Det borde alltså vara möjligt för mej att klara av det hela. Men nu är jag lite fundersam, kan man ge julsockor i julklapp eller ska man ge dem redan före julen?

Apropå sockor ännu, igår fick jag endast en socka färdig. Fästandet är liksom inte riktigt min grej. Jag borde absolut ta mej i kragen och fästa trådändarna också i den andra sockan, men det är mycket tråkigare än att sticka. Jag har försökt uppmuntra mej själv genom att bestämma att sockorna inte är färdiga förrän sista tråden är fäst. Men det har inte riktigt lyckats, tyvärr. Det ser mera ut som om jag är världens långsammaste stickare då ingenting blir färdigt.

Nu måste jag bestämma mej för om jag ska städa eller lämna det till i morgon. Jag kanske bara ska ta det extra lugnt idag och satsa på fästande?

Önskar er alla en skön söndag!

Konstiga gurkor

I natt hade jag igen livliga drömmar. Det konstiga med mina drömmar är att jag ofta befinner mej i grannbyn i huset på gården. Ändå ser huset inte ut som då mina svärföräldrar bodde där eller då vår familj bodde där. Det ser inte ens ut som nu när nästyngsta sonen med familj bor där. Hur kan jag då i drömmen veta att det är just det huset?
Jo, det är nånting med stämningen, nånting på gården eller nån liten detalj, som inte är renoverad ännu.

Nå, i natt befann jag mej i våra förra grannars hus. Inte heller där var interiören, som jag mindes, utan där var helt nyrenoverat med nedsänkta plan, ljusa golv och gula väggar. Utanför var det flera gamla dåliga trappor och minst tre olika ingångar till huset. Jag blev hjärtligt mottagen av frun i huset. Där pågick nån sorts fest med många unga mammor med småbarn. I ett rum fanns en massa byggbråte och farliga bräder fulla med spik. Att jag drömde det där sista är norrmännens fel. Jag såg nämligen på Mancave igår natt medan jag stickade. I det programmet var det minsann raka rör och snabb renovering/förvandling.
Och ja, ja, jag erkänner, jag var inte alls i säng före klockan 23 så som jag lovat mej själv. Men det gör inget, för jag vaknade ändå lite över sju i morse.

Om ni tror att jag fastnade i min sockstickning, så tror ni helt rätt. Det är så roligt just nu när det löper. Jag skulle liksom inte alls ha tid med någonting annat. Men igår tog jag ändå hand om de här...

... konstiga gurkorna. De hade legat några dagar på köksbordet, för jag var minst sagt skeptisk. Jag var tvungen att fråga bisin min om de där gurkbollarna, som skiftade i gult verkligen var kuranta. Jo, jo, fick jag ivrigt till svar:
– Det där är en annan sort och de sku ha blivit mycket större om jag hade skött om dem.
Jaha, jag skalade och skivade...

... lade skivorna i burkar, hällde på lagen och skakade om tills sockret smält. Simsalabim, så var mormors gurkor eller klappgurkorna färdiga. Tjohoo!
Och de där gulskiftande gurkorna ser faktiskt likadana ut inuti. Gurkorna är alltså från eget land och därifrån kunde jag också plocka de sista dillkronorna och några ynka kvistar som fanns kvar. Bisin min påstår att det kanske finns gurkor till ännu en burk, men då måste jag nog köpa dill från butiken.

Igår kväll blev jag igen irriterad på nyheterna. Det är vet ni svårt att leva med en nyhetsnarkoman när man själv undviker nyheterna. Igår såg bisin min på femmans, sexans och sjuans nyheter. Han såg inte riktigt hela halvåttans eller halvnians nyhetsprogram, men sen klockan 22 var det dags igen. Jag såg inte på sjuans (klockan 19) nyheter, som kommer på MTV 3, men jag kunde inte undgå att höra. Nå, klockan 22 var liksom en upprepning av det som sagts redan klockan nitton. Och som vanligt hade de en expert, närmare bestämt Risto E J Penttilä, att uttala sig om världsläget och vad det nu betyder när en diktator möter en "galning" från väst. Helt värdelösa analyser, om ni frågar mej. Jari Tervo sade mycket klokt när han var gäst i En hård veckas kväll. Han sade att det är ingen idé att analysera, för T_ _ _ p gör ändå precis som han vill just precis i den stunden. Han har ingen linje och tänker inte framåt.
Precis så är det ju och nyhetsmedierna slösar bort tid på meningslösa analyser. Skärpning alltså.

Strunt i de där galenskaperna och låt oss njuta av veckoslutet visserligen har det utlovats regn till i morgon också, men det skrämmer väl inte oss? På tal om regn, nu måste jag leta rätt på mitt paraply, för jag ska igen ut på roligheter i eftermiddag.
Ha det bra! 

Gör om...

... gör rätt, muttrade jag igår kväll når jag drog fram min stickning.

Nä, nä, det här såg inte alls bra ut. Det blev för stora "diken" mellan stickorna. Suck! Allt jag stickade igår på stickträffen hos C var alltså förgäves. Tydligen kan jag inte längre både sticka och prata samtidigt! 🙈
Igår påstod visserligen V att en av hennes favoritsysslor är att dra ut stickorna, riva och sen plocka upp maskorna och börja på nytt. Jag undrar om hon skojade med oss?
 

Nå, jag drog också ut stickorna igår kväll och rev upp alltihop. Jag började helt enkelt på nytt, för jag visste att mitt första försök till ett nytt sockpar skulle ha harmat mej otroligt. Gör om, gör rätt, för bättre borde jag ju kunna. Längre än så här kom jag inte igår kväll, för hör och häpna, jag lade mej redan klockan 23! Sen sov jag gott hela natten ända till sju i morse. Vad jag alltså borde göra i framtiden är att helt enkelt gå och lägga mej i tid. Vänligen påminn mej om det när jag nästa gång får för mej att jag ska bara sticka ett varv till, sen ännu ett och bara ett varv ännu. Plötsligt är det midnatt och jag har svårt att somna, för jag är så upp i min stickning.

Vad jag borde ha gjort på gårdagens stickträff, där vi åt gott, varma smörgåsar och en delikat äppelpaj, är fästa garnändar i det färdiga sockparet. De sockorna kan jag tyvärr inte visa här, för nu börjar lite hyschpysch och jag vill gärna att vissa gåvor ska förbli överraskningar. Ni får ha överseende.

Jag fick igen goda råd igår, tack för dem. Mitt färgval fick godkänt. Nåja val och val, den blå nyans jag vill ha till de här sockorna finns tyvärr inte i Nallegarn. Men skulle mina stickväninnor ha sagt nej, nej, så skulle jag ha gått in för ett helt annat garn istället. Det är ju inte Nallegarn i mönstret heller, så det skulle nog gå att byta. Sen vet jag förstås inte om jag har rätt kvalitet i garnlagret, men det är ju en helt annan sak.

Jag fick också hjälp med antalet maskor och nu får vi hoppas att sockorna passar på mottagaren, sen nån gång då de hoppeligen blir färdiga.

Förutom hjälp, gott att äta, trevligt sällskap och stickning, fick jag också möjlighet att köpa rosa bandet produkter. Årets rosett är verkligen vacker med broderade fjärilar. Lauri Haav har designat årets band och armband. Jag tycker så mycket om det här bandet. En tid hade jag faktiskt alla band jag köpt fastnålade på min rock under hela oktober. Men nu har jag tappat bort en hel del av banden, så i år får det räcka med det här vackra bandet. Förresten, nu måste jag väl gå igenom garderoben, så att jag kan gå klädd i rosa under hela oktober. Det är ju rosa månaden då.

Oktober är ju också socktober, alltså ska vi sticka sockor till julklappssäcken. Idag är det tre månader kvar till julafton, så det är nog bäst att säta igång nu redan. Jag är ju så långsam stickare, så jag behöver extra mycket tid. Men kära nån, nu hittade jag en härlig oktoberutmaning hos Arteeni, ett stickrally! En ny handarbetsutmaning varje dag i oktober, men utan stress eller press. Man behöver inte anmäla sig nånstans och det är ingen tävling, utan man gör så gott man kan och så mycket man hinner och orkar med. Det behöver nödvändigtvis inte alltid vara frågan om stickat utan kan också handla om att dyka ner i garnlagret och man behöver inte rapportera nånting alls. Ja, man behöver inte ens vara med i Facebook eller på Instagram. Rapport eller dagbok håller man enbart för egen del och blir inte allting färdigt på 30 dagar i oktober, så gör det inget. Huvudsaken är att man har roligt, släpper loss och är lite galen. Tjohoo! Visst ska vi väl delta?

Apropå den annalkande julen ännu, igår meddelade A att hon älskar julen för då får man många klappar om man är snäll. Oj, oj, oj, nu måste nog mormor hitta på nånting och paketera många paket, eller hur? Det som är bra med A är att hon hittills har uppskattat hantverk. Men man vet ju aldrig då det svänger. Förstås är det roligare för henne att få grejer istället för stickade sockor, men... 

– Va, ha du klippt håret, utropade bisin min i morse då yngsta sonen var här på snabbvisit och vi talade om vad jag gjorde i Lundi.
Heh, där ser ni hur uppmärksam bisin min är. Han liksom märker ingenting. Det var ju redan i tisdags, som jag kom hem nyfriserad och glad. Bisin min har nog slutat se på mej! Behöver jag vara orolig?

Det var fint att träffa sonen, som verkar ha fullt upp med både det ena och det andra. Trots att han bor i grannbyn, så blir det inte så ofta som vi träffas, för är det inte det ena, så är det det andra. Är inte han på språng, så är jag ute på äventyr. Tänk så tokigt det kan bli.

Nu är det dags för lite tvätt och kanske någonting annat nyttigt i hushållet eller... ja, tänk om jag fastnar i stickningen...

Önskar er alla en fin fredag!

En härlig eftermiddag

Igår körde jag in till stan mitt på dagen. Där satte jag mej i G-M:s bil och så bar det iväg västerut med V och U i baksätet. Färden till västra grannstaden gick fort i glatt samspråk och G-M rattade suveränt till Kungsporten.

Där på parkeringsplatsen stod små lönnar i den vackraste höstglöd. Solen sken från en klarblå himmel och vi gick in i Jysk. Där hade julprylarna plockats fram, prylar som jag minsann inte alls ska ha, men... ja, en ny julduk fick följa med hem och en liten grej till tvättrummet.

Från Jysk är det ett stenkast till Rusta, vårt nästa stopp. 

Det första som möter en där är den här samlingen med handtvål. Hur man ska kunna välja härifrån begriper jag inte, för utbudet är alldeles för stort. Det här är ju endast ett märke, finns en hel del till.
Också här var julgrejerna framplockade, tjohoo! Här är förstås lite farligt då här finns garn, till och med Novitas sju bröder hittas här nuförtiden. Men jag köpte inte ett endaste ett nystan. Det ni!
Tyvärr hittade jag inte hallonbåtar, så jag fick nöja mej med en stor påse nappar istället.

Från Rusta fortsatte vi till Eurokangas, men där gick jag inte in, inte heller i Gigantti, för jag skulle inte ha nånting därifrån.

In till centrum och...

... en rostbiffsbatong på Picnic till lunch.
När vi satt där och åt invid Hairlekiini frågade jag av mitt sällskap om man kan gå in där och klippa håret utan tidsbeställning. Jo, jo uppmuntrade damerna och jo, de kunde nog vänta på mej, för de satt bekvämt och det fanns mycket att se på där i Lundi när skolungdomarna släntrade omkring. Jag gick alltså in i "salongen" och fick håret klippt av en elev. Tjohooo! 
Jag valde eleven, för jag tänkte att det är viktigt att hon får öva och det är inte livsviktigt med mitt hår. Det växer snabbt ut igen. Medan jag satt där kom också V in och fick sitt hår klippt. Gissa om det var två nöjda damer, som sedan kom ut ur "salongen"? Tänk, utan tidsbeställning och desto mera funderande, så var vi plötsligt mycket snyggare i håret.
Medan vi satt i frissastolarna fick G-M och U se ett spännande polisingripande mitt på blanka tisdagseftermiddagen. Tydligen hade en skolkille med så lösa byxor att kalsongerna syntes lång väg, snattat nånting.

Med lätta steg och nyfriserade hår gick vi sen med V till Clas Ohlson. Där köpte jag en Remingtonapparat med fem huvuden åt bisin min och...

... cederträ för mitt garnlager.

Från Clas Olson gick vi vidare till Normal. Inte precis för att jag nu skulle ha nånting, men...

... redan väskan är så rolig! Nåja, i den här miniväskan finns bland annat tandkräm, för det behövs ju alltid.

Nöjda återvände vi hem med fullastad bil. Nu har jag julshoppat! Stort TACK till G-M för att jag fick följa med igår. Tack också till U och V för trevligt sällskap.

– Vi skulle ju spara pengar, sa bisin min då jag kom innanför dörren härhemma fullastad med kassar.
Jo, det ska vi ju, men det är ju lite skillnad om jag köper det här:
 

Deodorant, handtvål, plastpåsar och... ja... julpaketkort och han köper maskiner eller delar för flera hundra euro! Förstås finns det en viss risk för att paketkorten är onödiga, för det ska ju inte vara julklappar i år heller... Ja, och så ryms det väl knappast långa rim på de där små paketkorten?

Jag hade tre saker på min inköpslista: Plastpåsar, mandel och halspastiller. Och kan ni tänka er, jag kom faktiskt ihåg alla tre saker!

Glad blev bisin min i varje fall över sin Remington och själv börjar jag lite fundera på att paketera små påsar med diverse innehåll till julkalendrar. Borde jag köpa skruvar och muttrar och paketera en åt bisin min också?

Nu småningom dags att se över stickväskan inför dagens stickträff. Fick socka nummer två nästan färdig igår kväll, så nu gäller det att lägga upp maskor för nästa par.

Önskar er alla en fin fortsättning på onsdagen! 

Egen höstglöd

Härom dagen då vi satt vid frukostbordet, bisin min och undertecknad, suckade jag längtansfullt och sa:
– Det skulle vara härligt att fara till Lappland och se på ruskan (höstglöd).
– Jo, vi kan starta tidigt, så vi hinner hem tillbaka till natten.
Nej, hjälp, dålig idé från min sida. Bisin min kör norrut och stannar inte förrän i Salla! 🙈 Nä, nä, inga sådana vansinnesfärder för min del, tack. Kanske man inte ens behöver fara så jättelångt norrut, för att uppleva höstglöden?

Igår nöjde jag mej med vår egen höstglöd. Vårt vildvuxna vildvin har de vackraste bladen just nu. Från barndomen saknar jag lönnen och de stora färggranna bladen. Enligt bisin min ska vi inte ha det trädet på vår gård. Det räcker bra med asparna, säger han. Och kanske har han rätt, för det blir ganska mycket löv på hösten, men inte är de färggranna precis.

Nu dags att kolla vad jag behöver ta med för en liten utflykt till västra grannstaden.

Önskar er alla en skön fortsättning på tisdagen. 

Lite rastlös

Igår var jag lite rastlös. Dock inte så rastlös att jag skulle ha satt mej i bilen och kört iväg någonstans. Nej, det handlade mera om rantande ut och in. Och det var det vackra höstvädrets fel. När jag var inne kände jag mej lite stressad över att jag inte tog vara på det soliga vädret. Och när jag var ute blev jag smått frustrerad över allting, som borde göras inomhus. Som ni förstår, så blev ju inget gjort med den här attityden. Jag var liksom alltid på fel plats.

På kvällen slog jag ändå knut på mej själv och överraskade bisin min med en...

... skinkpaj med bacon, ärter, majs , paprika och äggstanning. Jag använde färdig deg för salta pajer från frysen. Tyvärr hade jag så bråttom att jag totalt glömde bort att förgrädda pajdegen. Den blev alltså inte lika god, som den deg jag brukar göra själv. Men pajen hade bra åtgång och på grund av ärterna hoppas jag att den ändå var lite hälsosam!

Och nu måste jag be om ursäkt, för det har tyvärr visat sig att publiken i darttävlingen inte alls är så glad och vänlig, som jag trodde. Den buade åt Luke Littler i Amsterdam. Nu kommer han väl att bojkotta Holland och inte alls delta i tävlingar i det landet längre. Det gör Littler redan med Tyskland. Att människorna buade åt honom där förstår jag, för vet ni vad han gjorde då? Jo, han mobbade och gjorde fula miner när han tävlade mot Gian van Veen, som nyopererad och inte riktigt i skick äntrade kastscenen. Det lilla jag har sett på dart, så har alltid de tävlande varit vänliga med varandra, men inte den gången när Littler var i farten. Självklart ska man vara vänlig med publiken också även om de skrålar och beter sig.
Ross Smith korades till världsmästare i dart 2026 igår. Gian van Veen blev besegrad av Ross i kvartsfinalen och kom dessvärre inte längre. Men lugn bara lugn, det kommer nya turneringar och flera kast.

I morse var jag full av inredningsidéer, för nu ska här minsann bli ordning i huset. Dessvärre tog bisin mej snabbt ner på jorden, för ser ni han hade såna där lådor, som barnbarnens leksaker kan förvaras i. Aha, okej, hur ser de ut?
– De ska bara målas först, fick jag till svar.
Glöm det, jag vet hur lång tid det tar innan de lådorna är färdiga. Barnbarnen kommer att vara myndiga vid det laget! Suck!

Nu dags att göra lite nytta. Idag får det räcka med lite tvätt och mycket sockstickning.

Önskar er alla en fin fortsättning på måndagen!

Det där med restgarner

I veckan fick jag för mej att det var dags att ta itu med mina restgarner. Sagt och gjort, jag letade reda på en några år gammal mönstertidning, som lovade att min restgarnskorg skulle bli tom. Döm om min besvikelse då det behövdes 200 gram garn till alstren. 200 gram! Det är ju redan ett par sockor eller en halsduk. Det är inga restgarner, om ni frågar mej. Nej, så här ser mina restgarner ut:

Här finns inte 200 gram av samma färg eller kvalitet. Nu får jag allt lov att själv hitta på mönster eller helt enkelt härefter enbart sticka randiga sockor.

I går kväll såg jag igen på dart. Tyvärr visades inte när Gian van Veen kastade, för han gjorde det på dagen. Och ikväll visas ingenting av kastandet gratis på Viaplay. Snyft. Bisin min föreslog att vi skulle betala för kanalen och få se mera. Men när jag hastigt räknade ut att det skulle röra sig om 300 € på årsnivå tycker jag inte att det är värt det. Jag är inte intresserad av engelsk seriefotboll och dessvärre kommer snooker på en annan betalkanal. Slugt, inte sant? Alla vill ha mycket pengar. Jag får nöja mej med Youtubeklipp ifall längtan blir för stor.

Till det positiva med att jag inte fick se Gian kasta live igår kväll hör ändå att jag fick stickat nästan ett helt sockskaft färdigt. Varje moln har alltså sin guldkant. Ja, och ikväll får vi väl då satsa på På spåret istället.

Nu dags för lite annat än dart och TV. Bäst att njuta av det vackra höstvädret så länge det vara.

Önskar er alla en finfin ny vecka!