fredag, juni 21, 2024

Hinner inte...

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg, för jag hann helt enkelt inte. Idag hinner jag egentligen inte heller, för snart ska här bli grillning av och jag måste greja lite innan dess. Ni vet sallad, duka bord, med mera...

Idag tittar jag enbart in och önskar er alla en RIKTIGT SKÖN OCH FIN MIDSOMMAR!



onsdag, juni 19, 2024

Stram budget

Kära vänner, igår blev ni utan mitt blogginlägg och det beror enbart på att livet i verkligheten tog över det här livet ute i bloggosfären. Och det är ju bra eller hur? Jag var faktiskt ute på vift både på dagen och sent på kvällen!

Bisin min bedyrade igår att vi skulle starta tidigt österut, men hur det nu var så tog det lite tid att först komma igång på morgonen och sedan komma iväg.
– Far vi och äta, frågade yngsta sonen, då vi undrade om han ville följa med. Vi bedyrade att jodå, vi ska äta nånstans på vägen tillbaka.

Vi körde österut ända till Fredrikshamn.

Och vet ni, jag fick till och med gå in i Jysk!
– Det är en affär värre än Ikea, muttrade yngsta sonen när vi travade runt i affären.
Bisin min gav en stram budget på 20 €, som jag hade att hålla mej till. Och det vet ni klarade jag med glans, för jag handlade för 19,50 €. De här sex sakerna köpte jag och alla är förstås nödvändiga, tror jag. Plastkorgen, korgen att hänga i duschkabinen, dynan och pumpflaskan för tvålen. Fanns en del andra saker, jag skulle ha velat ha och nog hade behövt. Men det skulle ha överskridit min budgetram, så dem lät jag bli! Kanske nästa gång?

Här vågade bisin min parkera trots varningsskylten. Vi såg ju inte till någon snö på taket, så vi tog risken.

Itäväylän Bensis har god mat, men på tok för stora portioner för mej, som fick lämna nästan hälften kvar. Till min stora harm orkade jag inte med den fina efterrätten, en stor bit smörgåstårta! Jag trodde lite enfaldigt att fruktsalladen, som fanns i salladsbordet var efterrätt och var storligen imponerad redan över den.
Här åt många arbetsklädda karlar, så därför är nog portionerna stora.

På hemvägen kurvade bisin min in via Kotka och Motonet. Men nej, det fjäder jag behövde till min plåtlåda fanns i Kokkola, alltså Karleby på svenska. Vi kalkylerade lite snabbt hur lång tid det skulle ta att köra upp dit. Men kom till att det nog inte lönar sig, så bisin min beställde fjädret och skulle få ett sms när reservdelen anländer.

På hemvägen tänkte vi ta en glass vid flygfältet i Pyttis, men caféet där har öppet endast onsdag - söndag. Vi tog in vid ABC istället och yngsta sonen gick in efter glass åt oss alla tre. Den åt vi i bilen och förstås lyckades jag få glass över hela min blus.

Hem ett varv och vända innan jag begav mej iväg till stan och handlade inför midsommaren tillsammans med yngsta sonen. Nu borde vi ha det mesta utom nypotatisen och jordgubbarna. Och frågan är om jag ska baka nånting eller låta bli. Hmmm...

Den här fiskade äldsta sonen från vår postlåda igår. Jag bläddrade snabbt igenom den, men blev inte överdrivet inspirerad. Hinner inte riktigt med handarbete när jag är ute och flänger omkring hela tiden.

På kvällen blev vi bjudna till byn och det var härligt att sitta och prata i lugn och ro vid köksbordet. Tack till värden och värdinnan för en trevlig kväll. Hemma var vi först vid 23.30-tiden och vid det laget var det inte ens tal om att börja skriva blogg.

I morse lite över sju mottog bisin min sms:et om att nu hade fjädret anlänt till Motonet i östra grannstaden. Så min lugna hemmadag förvandlades plötsligt till en utflyktsdag igen! 
Imponerade service om ni frågar mej. Vilken tur att vi inte sträckte iväg till Österbotten igår!

Första stoppet idag blev macken i stan, där vi till vår stora glädje träffade S och fick uppdaterad information samt kunde förmedla våra varmaste hälsningar till sjukhuset. 💓

Den här gången gick jag in i Motonet. Det gjorde jag inte igår, för jag har fått alldeles nog av "manliga" tråkaffärer. Ja, affärer överhuvudtaget. Just nu tänker jag att kanske ett loppisbesök nånstans skulle gå an, men endast kanske!

På hemvägen kurvade vi igen via flygfältet. Den här gången stod det här Vinkaplanet där. Tänk att ha så mycket pengar att du kan ropa in ett sånt här plan på militärauktionen, sen få det renoverat till flygdugligt  skick och därefter donera det till flygfältet i Pyttis. Helt fantastiskt om ni frågar mej!

Där fanns också det här amfibieplanet "parkerat".

Och den här stora dronen.
Enda bekymret var att caféet öppnar först klockan 12 och vi var där tjugo före. Vi hade inte riktigt ro att vänta, utan beslöt oss för att kurva via Hardom bröd på hemvägen och äta vår bulle hemma istället.

Och vilken glädje, från Hardom bröd lyckades jag få Bra Bröds rågbröd, det sista av den sorten, som de hade kvar. Mums! Ute på gårdsplanen träffade bisin min sin gamla klasskamrat från folkskolan, så de kunde diskutera lördagens träff. Och jag träffade den trevliga husbonden från Teiras.

Nu ska jag försöka samla ihop mej lite grann och få undan lite hushållsarbete, som blivit på efterkälken.

Önskar er alla en riktigt trevlig kväll och en fin torsdag.









måndag, juni 17, 2024

Ut och flängt

I morse fick jag en fråga i WhatsApp:
– Blir det nån utfärd för er idag?
På den frågan svarade jag helt ärligt att jag inte vet. Just då verkade allting rätt rörigt och jag hade precis på morgonen bestämt mej för att jag måste göra minst en hushållssyssla innan jag börjar sticka eller virka och glömmer allting annat. Jag skulle med andra ord börja ett nytt ordentligt liv!

Det är bra att ha klara planer, men sen blev det förstås inte alls en lugn hemmadag så som jag hade planerat. Yngsta sonen ringde och sa att hans bil nu var fixad och klar för avhämtning i Vanda. Bisin min hade ärende till östra Helsingfors, så jo, vi skulle iväg västerut. Den inplanerade läkarskjutsen blev bisin min befriad från, så nu följde vi enbart hans tidtabell. Bisin min skulle nämligen iväg till grannbyn och svetsa lite på mr J:s amerikanare.

Strax efter klockan 14 bar det av västerut. Jag var rustad med en rågbrödsmacka, för jag visste att bisin min inte stannar nånstans på mat förrän på hemvägen. Han hade som vanligt bråttom. Vi hämtade upp yngsta sonen och sen iväg.
Första stoppet blev bilverkstaden i Vanda. Där stannade vi så länge att vi såg att sonen kom ordentligt iväg med sin bil.

Andra stoppet blev bakom flygplatsen där det finns en firma som säljer gamla lastbilar, traktorer och maskiner. Bisin min skulle vilja köpa en gammal maskin härifrån, men...
– Kan du nu ringa så här sent på en fredag, frågade jag av bisin min då han tog upp telefonnumret, som stod där på dörren och ringde till gubben, som inte alls var med på noterna. Han ville inte sälja sin maskin!

– Värst vad det är mycket trafik, men så är det ju fredag, sa bisin min.
Och jo, här var det trafik både i luften och på vägen.
Men vänta nu... det är ju måndag idag, inte fredag. Så borta är jag med dagarna och det för att jag är pensionär! Och tänk att bisin min trodde mej! Han fick inte fredag ur sitt huvud fastän han gjorde vad.

Från Vanda till östra Helsingfors och Akkukellari. Nu hade bisin mins batteri (akku) kommit.
På parkeringsplatsen fanns den här spännande liggcykeln. Jag skulle nog inte våga ge mej ut på tätt trafikerade vägar liggandes i den där cykeln. Men ingen fara, jag skulle inte ens komma ner i den, för att nu inte tala om att komma upp från cykeln!

Från östra Helsingfors till västra grannstaden. Nu började bisin mins mage morra lite otäckt, så vi stannade i Herkules och åt lite ohälsosamt.

Därifrån vidare österut och hem via bybutiken, för lagren behövde fyllas på.
På det här sättet framskrider mina röriga dagar just nu. Mycket virkande eller stickande blir det inte med detta flängande.

Nu dags för sängen, så jag orkar tidigt upp i morgon. Måste ju börja få någonting gjort, så småningom!

Önskar er en riktigt skön tisdag!




söndag, juni 16, 2024

Stickfest!!

Igår var jag iväg med stickväninnan V till västra grannstaden. Där var det Stickfest med stort S i före detta Dövskolan.

Där var många försäljare och alldeles, alldeles underbara garner, som förstås kostade en hel del. Men här är det inte fråga om Novitakvalitet eller Tokmannipriser för den delen. Nej, handfärgade mohair och merinohärvor kostar en del.

När stickväninnan V hittade det här lappningsverktyget, blev jag alldeles rusig av lycka. Äntligen, äntligen hade jag det i min hand, det som jag dillat om i alla sticksammanhang, också på stickcaféet. Jag visste inte att det heter mending tool på utrikiska, så jag kunde ju inte söka på nätet. Men det man behöver kommer till en, förr eller senare och nu var det tydligen min tur att få köpa verktyget. Tjohoo!

Det kommer att ta mitt lappande till högre höjder, hoppas jag åtminstone!

Jag köpte ett Icord-verktyg, för garn i 7-bröder grovlek. Få se om jag kommer att använda detta.

Och så köpte jag en hel del andra sticktillbehör. En del som jag knappast behöver, men som är bra att ha. Den här runda grejen nere i bild är en hjälpsticka. Kammen till höger tar skonsamt bort noppor. Hela två saxar är nog att överdriva, likaså två uppsättningar med stickmarkörer, men...
Också osäker på om jag nånsin kommer att använda de där läderetiketterna.

Alla de där tillbehören köpte jag av Cindy Ekman från Maxmo. Tufft av henne att köra ner till södra Finland. Där vid Knits bord var det hela tiden fullt av människor, så jag hoppas att hon fick mycket sålt.

En söt liten kattask måste jag ju bara ha, eller hur?

I botten på den här asken finns en magnet, som håller nålarna på plats. Inne i asken fanns också de här söta kattmarkörerna, ja alltså stickmarkörer, som ser ut som katter.
Det var en dam från Gamla stan i Borgå, som sålde de här. Tyvärr hann jag aldrig få hennes eller affärens namn, så nu får ni allt ta en promenad i Gamla stan och berätta för mej vad affären där heter, tack!

Att vara omringad av såna här ljuvliga skönheter kan ju göra vem som helst galen och det gör att det tråkiga "köp-inte-mera-garn" sviktar betänkligt. Plötsligt blir det liksom dimmigt och luddigt i huvudet och så har man...
... köpt två härvor ljuvligt merinosockgarn, härvor som jag knappast vågar sticka nånting av!

Med riktigt god tur kunde detta bli en liten triangelsjal eller en scarf. Men som stickväninnan V säger:
– Du talar alltid om dina sjalar, men jag har inte sett att du gjort nån.
Och hon har förstås alldeles rätt. Till mitt försvar kan sägas att jag har en helt ljuvlig sjal, som tog evigheter att sticka och som jag därför knappt vågar använda. Sen har jag gett bort de andra sjalarna jag stickat. Ja, och senast igår drog jag upp ett litet sjalbörjan! Men jag lovar snart, snart blir det nog en sjal. Vänta bara!

De här mohairhärvorna kunde jag inte heller motstå.

Och oj, vad jag har dreglat över Nurjas garn utan att våga köpa det via nätet. Nu har jag en fin merinosockhärva, som jag inte heller vågar göra något av, därför tog jag de där två Wool Addicts sockgarnen!

Träffade några bekanta där och det var spännande att se vad vi hade hittat för garner. Jag träffade också nya spännande stickerskor.

Och nu ett hett tips:

Om ni inte vet vad ni ska sticka, så gör som Marina Nygård och sticka ett par trosor. De värmer på vintern och hindrar en från att få urinvägsinfektion. Smart, mycket smart! Tyvärr glömde jag fråga efter mönstret, så nu blir det att prova sig fram.

Det var skönt ute på gården och där satt människor på filtar och stickade eller virkade. Det skulle vi också ha gjort med stickväninnan V, men bisin min skulle ha min plåtlåda klockan 14.30.

Vi hann äta lite av den goda lokala glassen innan vi styrde hemåt. Vi kom liksom aldrig så långt att vi skulle ha dragit fram våra stickningar eller hämtat våra matsäckar från bilen. Hoppas innerligt att det ordnas en ny Stickfest snart. Och gärna ett Bubbelstick nån gång i slutet av augusti eller början av september, tack!


Till kvällsteet hade jag sedan färdiga rågbrödsmackor, som ju aldrig packades upp där på Stickfesten.

Önskar er alla en riktigt fin start på midsommarveckan!
  













 

lördag, juni 15, 2024

Bröllopsresan 2024

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg och det beror på att jag var iväg med bisin min på årets bröllopsresa. Vi avreste strax efter halvtio på morgonen och återkom efter 22.30. Då var det på grund av olika orsaker hög tid för kvällste och en smörgås innan vi stupade i säng. Tyvärr fanns det ingen tid för bloggskrivande eller ork för den delen.

Igår, 14 juni, hade det alltså gått 44 år sedan vi stod framför prästen vid altaret och lovade älska varandra i nöd och lust. Vanligtvis brukar bisin min glömma bort vår bröllopsdag och jag har gjort lite olika uppvaktningar strax före midnatt. Jo, jag vet att det är fräckt av mej att ge honom hans choklad i dygnets sista minuter och säga: "Glad bröllopsdag", men jag kan inte låta bli.

Jag trodde faktiskt att gårdagen skulle bli likadan, så jag hade garderat mej med de här chokladhjärtanen:

Och nej, 44 hjärtan finns här inte, trots att E hjälpte till och gav en extra ask! Tack för den!

Den här gången hade bisin min inte glömt dagen utan han var ivrig att komma iväg på vår bröllopsresa. Att åka iväg ut på äventyr är en tradition vi haft från och till. Ibland har vi nöjt oss med middag ute på kvällen, men i år blev det alltså en liten utflykt. Vart vi skulle visste endast bisin min! Och här kommer nu rapporten, som E bett om att få, så skyll inte på mej om det blir långrandigt!

När vi startade strax efter halvtio på morgonen var vi enligt bisin min redan en timme försenade. Första stoppet blev bensinmacken i stan. Det går ju inte att köra med tom tank.
Andra stoppet blev i Hyvinge där vi gjorde en snabbvisit hos I och R. Deras son P råkade komma dit samtidigt med oss, så I blev verkligt överraskad när vi steg in i hans kölvatten. En stund stannade vi och pratade innan vi fortsatte vidare. R fyller 90 år i juli, så kanske det blir en ny Hyvingeresa nästa månad, vem vet.

Följande stopp blev Ullan Pakari i Riihimäki. Bisin min påstod att jag i fem års tid har tjatat om att få besöka stället och nu ville han vara snäll och ta mej dit. Avsikten var att vi skulle ta en kaffe/tepaus här, men det var så mycket människor att bisin min ville ut härifrån fortare än kvickt. Lite bröd hann jag dock köpa.

Paus tog vi sen i Loppis på ett litet café. Vid det här laget hade jag gärna ätit lunch på något spännande ställe. Men nej, bisin min skulle vidare.

Och då stannade han vid traktorskroten. Suck! 
Ingen skrotgubbe var på plats, så bisin min körde vidare till...

... lastbilsskroten! Jag fick sitta i bilen medan bisin min gick innanför stängslet och handlade lite delar. I det här läget började jag ana oråd, för han hade visst en helt egen hemlig agenda!

Många nya vindmöllor hade kommit upp längs med vägen, här tre av dem.


Och mycket riktigt, när vi kom till Vittis besökte han en grävmaskinsaffär! Jag vet inte riktigt vad han hade där att göra, för nån grävmaskin ska vi inte ha, på sin höjd nån liten i sandlådan hos Lillan. Men det är också allt.

I Vittis finns också Kivikyläs galna länk. Vi besökte fabriksbutiken där och försåg oss med både kött, korv, senap, såser, inlagda gurkor och inlagda rödbetor. Kylkassen hade vi med oss, men inga kylklampar, för det tyckte bisin min att var onödigt att släpa på ifall vi inte skulle köpa nånting. Nå, till all tur får man köpa kylklampar där i affären.

Från Vittis körde vi vidare till Sastamala. Nu var det absolut dags för mat. Vi snurrade lite hit och dit på måfå utan att riktigt hitta nånting.

Den här "restaurangen", snarare en pizzeria, hittade vi.

Bisin min tyckte att vi tar en hamburgare här och äter sedan en riktig middag lite senare. Jag nickade lydigt, för nu var klockan redan 17 och lunchtiden förbi för längesedan.

Nästan vägg i vägg låg Kotajärvis Bil- och traktormuseum. Bisin min tyckte att vi skulle gå in där, så att jag också skulle få uppleva nånting trevligt!

Det första vi fick syn på var den här skönheten, Triumph Herald, alltså Tramp-Harald! Härlig bil och synd att den jag/vi hade i början av 1990-talet såldes.


En tysk traktor, Steyr 180.

Och en söt Grålle! Resten av bilderna besparar jag er från!

När vi körde därifrån ett kvarter längre söderut, så då hittar vi en Bistro, där vi skulle ha fått mat!

Min telefon dog, batteriet var tomt. Nu var goda råd dyra, var skulle vi hitta en affär med laddningskabel?

Vi hittade en Tokmanni och jag stod och funderade framför alla kablar. Min telefon har USB-C och den kabel jag hittade hade två USB-C ändar. Men till navigatorns laddare behövs en annan ände. Till all tur kom jag ihåg det, så jag köpte en A adapter. Tur att jag inte är helt tappad bakom en vagn i dessa sammanhang. Att batteriet tömdes berodde på att vi delvis använde min telefon, som navigator. Jag hade nu inte riktigt räknat med det så...
När vi fortsatte vägen fram från Tokmanni hittade vi två elektronikaffärer! Där kunde jag ha frågat, men bra kvinna reder sig själv, eller hur?

Från Sastamala körde vi vidare till Urdiala

Kyrkan där är vacker med sina snickerier. Skulle ha varit intressant att få gå in i den. 

Lite dött i centrum. Inte många människor i rörelse och inte bilar heller.

För något år sedan träffade vi skickliga glaskonstnärer i Bruket i Strömfors. De berättade att de hade ett konstverk på en skolvägg i Urdiala. Bisin min skulle gärna ha velat se konstverket, men inget annat syntes än detta glaskonstverk här i Urjalan yhtenäiskoulu och Väinö Linnan lukio. Bisin min steg ut ur bilen och gick in på fotbollsplanen där han frågade en fotbollssparkande kille. Jodå, visst finns glaskonstverket i skolan, men det är alltså inne i skolan!

Efter det körde bisin min hemåt med ett tankstopp i Monninkylä och ett kiss-stopp i Shell i Borgå. Nån bröllopsmiddag blev det aldrig och särskilt romantisk kan jag ju nu inte påstå att resan var.

Följande iakttagelser gjorde vi: Det är vackert och lummigt i Finland just nu, ljuset på kvällen helt fantastiskt och på nästan varenda en gårdsplan på landet var det stora högar av ved. Landsborna förbereder sig för en bister vinter. Vi kunde också se att regnet har verkligen fallit ojämnt. På en del åkrar var det översvämning och andra var hur frodiga och gröna som helst medan en del av grödorna utsatts för torka. Rikliga arealer med kumminodlingar. Det skulle finnas så mycket att se på, på de olika ställena att man borde ha mycket mera tid på sig, helst övernatta någonstans.

Idag har jag varit iväg på Stickfest, men den historien får vänta till i morgon!

Önskar er en riktigt fin söndag!

















torsdag, juni 13, 2024

När man inte kan bestämma sig

Idag har jag igen varit iväg med bisin min på en mansresa! Ni vet, endast besöka minst sagt konstiga och rätt trista ställen. Såna ställen som män, som bisin min, gärna besöker.

Han körde så långt västerut som till Östra Helsingfors. Det som en gång var Sibbo innan deras stora stygga granne blev snål och annekterade området.

Här satt jag i bilen utanför Akkukellari och väntade.

Mitt enda sällskap var en kråka och Radio Vega.

Batteriet, det som vi i dagligt tal kallar akku, hade anlänt till Finland, men fanns i hamnen. Gick alltså inte att få ännu. Ett textmeddelande kommer då batteriet finns i "källaren", alltså här i affären.

Från väst tillbaka mot öst, raka spåret med motorvägen till vår västra grannstad.

Den här gången fick jag sitta i bilen parkerad bredvid firmans, Porvoon mittaletkus, bil. Och fråga mej inte vad det var för delar som hade vittrat sönder och behöver ersättas med splitternya. Fråga mej inte heller om delarna behövs till skoplastaren eller nån truck eller...
Lite skamset erkänner jag att jag inte riktigt har hört på!

Vid det här laget började magarna knorra, för nu var det lunchdags för länge sedan! Bisin min körde till sitt favoritställe, Ripakka.
Och här blev det svårt för mej, stekt strömming eller pannbiff med lök? Jag ville jättegärna ha båda.

När man inte kan bestämma sig, så får man improvisera lite. Jag bad försiktigt om en strömming till min lunchportion med pannbiff och lök. Strömmingen kom nog på sidan av moset, men bisin min spexade till det hela och lade fisken på toppen av moset istället!
Han åt ärtsoppa med plättar till efterrätt. Är det torsdag, så är det!

När bisin min fick in sina plättar till bordet, passade jag på att beställa en portion åt mej också. Det tyckte förstås bisin min att var lite fusk, för jag hade ju inte ätit ärtsoppa. Men självklart får man beställa plättar till vilken rätt som helst. Och det var riktigt gott med efterrätt. Jag har inte ätit plättar på jättelänge, så det var nog på tiden.

Från Ripakka iväg söderut till en pensionerad montör. Igen fick jag sitta i bilen och vänta. På hemvägen var jag ganska trött och hade svårt att hålla ögonen öppna. Jag började sjunga "Åå Pandora, åå Pandora" och måste sedan fråga bisin min om det alls finns en sådan låt. Jodå, svarade han:
– Det är Rauli Baddings låt.
Jag var tveksam, så ikväll sökte jag Somerjoki på Youtube och hittade låten Ikkunaprinsessa. Jepp, rätt låt, men han sjunger Glendora i refrängen. Jag visste att det var någonting skumt med min lyrik!

Här hemma har jag pysslat lite grann.

Jag drog fram mitt syskrin och hittade rätt färgs sytråd. Ja och så nålar förstås. Det här syskrinet har jag faktiskt fått av bisin min och det har han köpt i Motonet, var annars?

Jag lappade en liten Muminklänning. Nu ska jag ännu sy lite nyvirkade fem minuters hjärtan på, så man inte ser hur jag dragit ihop hålen. Ena ärmsömmen måste också få lite tillsyn. Tror att jag riktigt ska testa med symaskin. Hoppas att jag vågar.

Nu på kvällen har jag roat mej med att lösa korsord. Jag fick eminent hjälp av E. Tack för den! Nu är hela detta kryss löst.

Och nu ska den här gumman i säng!

Önskar er alla en riktigt härlig fredag!