När stjärnorna står rätt

Igår fick jag ett WhatsApp-meddelande: "Färdigt!"

Meddelandet var från Alice Bäckman, som hade sytt färdigt ett täcke av en tygbit eller egentligen två tyg, för det finns ett mjukt trikåtyg på baksidan. De här tygbitarna ingick i vårt tyglager och kom äntligen till nån nytta. Så här fint skulle varken undertecknad eller bisin min kunnat sy. Det här täcket är en gåva åt lilla T och stjärnorna stod tydligen rätt igår då täcket var färdigt precis när vi på kvällen skulle iväg och hälsa på lilla T. Ibland passar liksom allting perfekt in.
Nu har lilla T ett helt unikt täcke, stort tack till Alice för det.
Fotot är taget av Alice Bäckman.

Det var riktigt härligt att träffa lilla T och hennes föräldrar igår. Och vet ni vad? Jo, jordgubbsmössan nummer två passade precis på lilla T:s huvud. Skönt, nu kan jag småningom övergå till lite virkning, som omväxling till all stickning. Men nu just hinner jag inte riktigt med handarbete överhuvudtaget, för det är så mycket annat på gång. Mest bisin min, som härjar på med allting tillika. Han har drabbats av stora röjarhysterin och jag hinner inte alls med och jag får inget gjort när det grävs lite här och lite där. Frågar ni mej, så blir här bara råddigare och råddigare. Jag bävar för dagen då jag måste röja upp i hobbyrummet och ja, för en massa annat också. Bäst att ta en dag i sänder och hoppas på det bästa.

Igår kom jag hem med en fin födelsedagsgåva i en verkligt passande presentpåse. Önskar att det skulle finnas en sån här röd muminmugg. I vårt hushåll finns en lila mugg med bokstaven L och där sitter Muminmamman och stickar.

Inne i påsen hittade jag den här lampan, en alldeles perfekt gåva. Bisin min har använt min förra, så det är riktigt bra att jag fick en egen.

Och så fick jag två påsar med hallonbåtar. Mumsfilibabba! Precis vad jag behöver, eller hur?

Och som socker på bottnen, ett gulligt kort precis i mina färger. Stort tack för den fina gåvan.

Igår stönade och stånkade bisin min. Jag hade lagat för god mat, strimlad lövbiff i senapssås, som jag serverade tillsammans med fullkornsris och sallad. Bisin min tyckte det var så gott att han föråt sig. Nu är det förbjudet för mej att laga så god mat. Hmmm! Nå, det var såsen som gjorde susen, ja och förstås kött av bra kvalitet. Från såsen lämnade jag bort vitlöken och förstås lämnade jag bort parmesanosten, annars skulle nog bisin min inte ha ätit nånting. Tänk att jag en gång lyckas i köket! Sånt händer inte alltför ofta. För det mesta är det ju samma vanliga rätter, som man mer eller mindre tröttnat på.

I morse satt Nasse vid matbordet och väntade på frukost. Han ville inte ha havregrynsgröt, så jag serverade knäckebröd, te och yoghurt istället. Det var han nöjd med.

Nu ska jag iväg till köket och baka lite, tror jag. Då slipper jag hoppeligen alltför mycket städande.

Önskar er alla en trevlig fortsättning på torsdagen!

Västerut igen

Igår var jag ute på en tur igen. Den här gången tillsammans med bisin min och västerut bar det iväg.

Här satt vi parkerade i väntan på Lufthansas flyg från Frankfurt. Sen plockade vi upp kära vänner/bisin mins släktingar från flygfältet och körde dem till grannbyn lite längre bort. Här i vårt land är det underbart svalt jämfört med den olidliga hettan i Tyskland.
Och nej, vi kan inte tyska, men till all tur kan sonen finska och modern både svenska och finska. Jag som är språkintresserad skulle gärna lära mej tyska ordentligt. Nu skulle jag dessutom ha en gyllene chans att öva. Kanske jag nånstans hittar en grundkurs i tyska? De två år jag läste språket i skolan i min ungdom är nästan bortblåsta ur minnet.

Gissa vad jag ska göra idag? Nå, förstås ta en liten tripp västerut igen, tredje gången den här veckan. Borde jag kanske byta riktning snart?

Önskar er alla en fin fortsättning på onsdagen.

I tyghimlen

Igår på eftermiddagen hade jag den stora glädjen att få följa med Lillan och hennes mamma till tyghimlen i västra grannstaden. Det var förunderligt tyst i baksätet. Det visade sig att Lillan hade somnat så fort mamman hade kört ut från gårdsplanen.

Jag skulle självklart inte ha tyger, för vi hade ju just blivit av med en hel stor låda av den varan. Men det var roligt att vara med Lillan i Eurokangas. Hon gick runt och tittade på precis vartenda ett tyg. Vi klappade på tyg med pantrar, bambin, ekorrar, igelkottar osv. Luddiga tyger och hala tyger, spetstyger och bomullstyger... ja, jag vet inte allt vad.

I lådorna med tygbitar såg jag ett så fint stort tyg med Woodstock-fåglen på. Men jag köpte inte! Däremot köpte jag ett tyg med pirater på, för det ville Lillan ha. Hennes mamma frågade lite strängt vad Lillan skulle med det tyget.
– Jag ska sova med det, svarade hon och höll hårt om tyget tillsammans med sin Hajis, som hon fått av farbror T.

Själv hade jag sån tur när jag träffade på barnens kusin I där i Eurokangas. Hon kommer att sy en badrock åt mej av våffeltyg i gammelrosa. Eurokangas klipper till tyget, så det enda man behöver göra är att sy. Tjohooo! Nu får jag äntligen en ny badrock istället för den slitna fleecemorgonrocken jag har använt i över 30 års tid. Tyget fanns inte i affären och inte i centrallagret heller, så det tar en stund innan I får meddelande från affären att hon kan hämta ut sypaketet. Det betalade jag på förhand igår. Få sen se vad I vill ha i ersättning för själva jobbet.

Från Eurokangas körde svärdottern till Biltema. Där ville Lillan prompt ha en robot, men mamma protesterade och sa att pappa kommer att gå bananas om Lillan kommer hem med en robot. Högt och ljudligt förkunnade hon att pappa inte alls kommer att gå bananas för alla som ville höra på! 😊
Hon fick välja en vattenpump istället, som farmor betalade och förstås fick lillbrorsan också en. Lite rättvisa måste det ju vara här i världen, inte sant?

Och när jag nu en gång var i Biltema, så måste jag ju bara köpa hallonbåtar, för vad annat behöver jag?

Svärdottern bjöd på mat och jag valde köttbullar och mos. Som ni ser, så fick Hajis också vara med och äta. Han har glitter på magen och är inte farlig.
Ifall ni funderar, så nej ingen gourmetmat, men förmånligt, endast 4,50 €.

Igår på förmiddagen när äldsta sonen och undertecknad var i stan, så var han faktiskt till Alko. Han köpte en flaska vitt vin. Vi vet inget om det här vinet annat än att etiketten är vacker. Och nej, vi har inte precis funderat på att dricka det, men jag tänkte använda det i en lite finare sås. Få se hur det blir och om jag alls klarar av det. Om inte, så då dricker vi vin istället för att äta mat! 😊

Igår kväll behövde jag inte sortera annat än mina skor. Skönt! Tänk vad fånigt att jag sparat gamla söndriga och utslitna skor, bara för att de är så sköna på fötterna. Nu slängde jag dem alla i rosksäcken. 

I söndags lade jag upp för en ny liten sockstickning och igår kväll fick jag igen sticka bakåt. Tänk att jag inte ens klarar av en mönsterstickning på två varv. Suck!

Nu ska jag småningom iväg igen. Den här gången ännu längre västerut än igår. 

Önskar er alla en fin fortsättning på tisdagen. 

Fel låda!

Jösses, i morse vaknade jag till av en jättehård smäll. Fönsterrutan skallrade. Jag var säker på att nånting av allt det där vi städar hade ramlat ner och gått i kras, men jag var så trött att jag inte orkade stiga upp och kolla. För vet ni vad? Jo, jag såg slutet på fotbollsmatchen Norge – Brasilien igår natt! Milda makter, så bra den norska målvakten var och förstås vikingen Haaland. Men du milde så fjollig domare som aldrig blåste av. Det verkade som om han höll på brassarna. Jag uppskattade verkligen det norska spelet. Sen var jag förstås tvungen att vänta för att få se laget sätta sig på planen och ro till Haalands taktfasta trumslag.

Och vad var det för krasch då? Jo, en större fågel som flög mot vårt fönster. 

Igår kavlade jag upp mina obefintliga ärmar och tänkte att nu, nu ska plastlådorna bort från golvet här i datorrummet eller kontoret som bisin min säger. Stönandes och stånkandes bar jag den första lådan till stolen vid matbordet.

Ivrigt öppnade jag lådan, tog bort den orangea kassen, som är min och upptäckte att jag hade tagit fel låda! Här var bisin mins grejer och dem tänker jag minsann inte sortera!

Men se vad jag hittade! Hans farmors häfte. Andäktigt bläddrade jag i det och var innerligt tacksam för att det har sparats och inte kastats bort. Jag träffade aldrig den här kvinnan, för hon dog långt innan jag kom in i familjen. Men nu vet jag tack vare henne att om jag vill stärka gardiner behöver jag två matskedar potatismjöl till tio liter vatten.

Förutom dikter och några minnesverser på finska, har hon också skrivit in recept i häftet. Här framgår dock inte var kardemumman finns i den här kakan. I recepten anges inte heller ugnsgrader, för hur ska man veta sånt i en vedeldad bakugn?
Här finns också anteckningar om hur mycket ull hon är skyldig olika personer och hur mycket garn hon har växtfärgat. Ett riktigt härligt fynd det här! Kanske lite bra att städa ändå?
 

"Min" egen låda är blå och här fanns kurspapper från kurser, som jag hållit, skattepapper, arbetsavtal med olika medborgarinstitut, kursplaner, utvärderingar osv. En del gick till pappersinsamlingen och en del ska brännas i vår vedpanna. Och lådan är förstås nu fylld med garnpåsar, som tidigare har seglat omkring här.

Bisin min tog itu med "sin" låda i morse vid femtiden. Och nu är bordsändan full igen! Märkligt städande när det blir råddigare.

Bland hans papper hittade han det här goda pajreceptet från Allas Veckotidning 2003.

Och så hittade han lathunden till DOS-versionen av WordPerfect. Det var tider det. Då skedde allt med kommandon, nu för tiden klickar man bara lite här och där och det är lätt som en plätt att ångra sig utan att förlora hela texten. Jag känner mej lite gammal nu...

Idag på förmiddagen tömde bisin min sin lilla videokameraväska och titta vad som kom fram:

Mina älskade Dockan örhängen, som jag fått till morsdagen av dottern. Som jag har sökt dem och redan hunnit sörja och ge upp hoppet om att någonsin hitta dem igen. Nästan ett helt år har de varit försvunna. Jag bad bisin min ta hand om örhängena då jag hamnade in på sjukhus i augusti förra året. Då var jag knappast medveten om så mycket annat än att läkarna inte riktigt visste vad jag felades. Det tog några dygn innan diagnosen kunde fastställas. Vilken tur att bisin min rotade i sin kameraväska!

Idag har jag varit till stan och handlat tillsammans med äldsta sonen. I mataffären träffade jag en bloggläsare och det var riktigt trevligt med lite feedback. 
Vårt kylskåp är igen fyllt, så nu borde vi klara oss en liten vecka framåt.

Nu ska jag småningom iväg med Lillan och hennes mamma på en liten tripp västerut.

Önskar er alla en riktigt bra ny vecka!

Skåpfynd

Kära nån, snart måste jag nog sälja bisin min på nätet. Han härjar på hejvilt här hos oss. Det verkar som om inget kan stoppa honom. I morse steg han upp redan klockan fem och nu har han tömt diverse köksskåp. Han har kommit fram till att inte nog med att jag har för mycket garn och många böcker, så har jag dessutom för mycket te och för många servetter. Nu är jag livrädd vad som kommer att hända när han börjar leva rövare bland porslinshyllorna. Suck och dubbelsuck!

I och för sig är det riktigt lämpligt väder för städning med ösregn ute. Men jag vill sticka, inte städa! Och ska det nu städas, så skulle jag helst prioritera dammtorkning och golvtorkning. Det får vara slut nu på det eviga sorterandet!

Ett plus får dock bisin min för några fina skåpfynd:

Det här Tupperware setet hade jag alltid då jag bakade förr i världen och oj, vad jag har saknat det.

Och se här, nu kan jag göra snygga runda pastejer igen. Tjohooo!

Bland sina egna papper hittade bisin min dessutom några av mina favoritrecept på lösa papper, så vem vet vilken inspiration som kanske slår till. En liten rabarbersmulpaj kanske inte skulle vara så fel, eller hur.

Igår fyndade jag själv i Puuilo:

De här små clipsen är jättepraktiska. Jag har några stora från förut. Dem har jag använt istället för knappnålar då jag har sytt ihop stickade delar. Men nu har jag ju hållit mej mest till stickning utan sömmar. Det är enklast för mej, som är dålig på sömmande.

Nu måste jag nog ändå sortera lite, så jag får en tom plastlåda att sätta lite garn i.

Önskar er alla en skön fortsättning på söndagen.

Fick köpa!

Kära vänner, jag är fortfarande lite chockad efter dagens färd i västerled.

Jag fick nämligen köpa garn! Ja, det är riktigt, riktigt sant. Bisin min är allt bra snäll, eller hur? De här ska jag använda till ett virkat beställningsjobb och det som blir över får bli till sockränder. Här är nu 300 gram. 
I och för sig har bisin min helt rätt när han säger:
– Du har ju redan garn.
Men nu slipper jag, skönt nog, börja leta och gräva efter ersättningsgarn. Jag slipper också räkna ut metrar och virkfasthet, för jag har samma garn som anges i mönsterbeskrivningen. Tjohooo!
Men tror ni att bisin min är sjuk? Visst blir ni väl också lite oroliga då jag fick lov, så där bara, utan att ens gnälla eller framförallt att han gnäller.

Det var förresten oroväckande tomt i garnhyllan där i Puuilo i västra grannstaden. Har människor stickat slut garnen?
 

Igår kom bisin min hem med vår jordgubbslåda, som var förhandsbeställd. Så fina och så goda bär. Och så skönt att ha vinterns gubbar nu i frysen. Hela kvällen satt jag igår och "rensade" bären.

Ett sånt här skojigt bär hittade jag i lådan. Idag förde vi det här bäret och några lådor till med jordgubbar till dotterns, så de också får fina och goda gubbar i vinter.

Städningen fortsätter här i oförminskad takt.

Men i ärlighetens namn tycker jag att det blir bara råddigare och råddigare. Vid det här köksbordet går det ju inte att äta.
I morse var dock bisin min och äldsta sonen iväg till avfallsstationen med våra sorterade rosksäckar samt lite elektronikskrot. Skönt att åtminstone bli av med det och få lite utrymme på köksgolvet. Tillbaka hem kom karlarna med mjukplasten, ni vet emballagen till wc-papper och hushållspapper och dylikt. Maskinen, som pressar den plasten var i olag på avfallsstationen, så mjukplasten borde ha forslats iväg till ett annat ställe. 
Men, men, nu är den tillbaka här hemma.
Bisin mins storasyster trodde att vi döstädar. Har ni hört nånting så fånigt? Vi röjer och inget annat. För att döstäda måste vi ju göra oss av med alla böcker, mina garnnystan, snyft, och ha en vattentät plan för dagböckerna. Bisin min snubblade över våra kärleksbrev från ungdomstiden och hotade med att bränna upp dem. Till all tur har han inte ännu varit nära vedpannan!

Nu ska jag sätta fart på stickorna och försöka återhämta mej från garnköpschocken!

Önskar er alla en skön söndag! 

Lillebaer solhatt

Vi fick inga jordgubbar igår. Odlaren hade glömt bort beställningen. Nu får ni alltså nöja er med en liten stickad jordgubbsmössa istället. Den blev äntligen färdig i lördags förra veckan.

Lillebaer solhatt

Start:    20.06.2026

Färdig: 27.06.2026

Garn: Safran från DROPS

Åtgång: 28 g
Stickor: 3 och 3,25
Mönster: Lillebaer solhatt

Den här är troligtvis för liten, så i måndags lade jag upp maskor för en ny större. Få se hur den blir. Ni får hålla tummarna jättehårt att jag lyckas.

När A fick se hatten på dockans huvud i söndags blev hon eld och lågor. Hennes docka hade dock mindre huvud än den här dockans, som jag i tiderna fick av bisin min. Så nu har då A beställt en blåbärsmössa åt sin docka. Bisin min blev mycket orolig när jag hummade lite smått att jag nog inte har blåbärgsfärgat bomullsgarn. Han tyckte konstigt nog att jag inte ska köpa nytt garn och att det nog duger med nästan vilket blått garn som helst för ett dockhuvud. Jag hummade bara lite och sa inte så mycket mera. Bäst att inte alls diskutera garn i hans närhet! 😊

Idag har vi haft rart besök från den bästa av stadsdelar, nämligen Liljendal. Vår lycka var total då vi blev av med en stor låda full med tyg, en stor plastkasse full med tomma kaffepåsar och två hemsydda plagg. Så härligt att veta att de kommer till glädje och nytta. Bisin min och mottagaren var båda entusiastiska över innehållet i tyglådan, medan jag satt och såg på och inte hade minsta lilla idé vad tygen skulle kunna användas till. Ibland kände jag pliktskyldigast på något tyg.
Kan ni tänka er, det är faktiskt bisin min som i tiderna har skaffat de här tygerna! Ja, hör och häpna. Skönt att det för en gångs skulle inte var jag som fick skulden för att hamstra. Bisin min sa att han och undertecknad är av samma skrot och korn och kan ta varandra i hand vad gäller samlandet av handarbetsmaterial. Till hans försvar måste sägas att han faktiskt hade idéer för tygen och att han kan sy. Han har tidigare fållat alla våra gardiner, sytt en anorak åt min hulda mor och klätt om möbler med allt vad det innebär av sömmande. Men nu sa han att han inte ens klarar av att ställa in trådspänningen på symaskinen längre. Dags alltså att ta farväl av tyglådan. Och om ni tror att jag genast lade beslag på det tomma utrymmet som uppstod i klädskrubben, ja, då tror ni alldeles rätt! 😊
Tyvärr fotade jag inte lådan, vilket jag nu ångrar, för det skulle ha varit bra att ha som bevis på att det faktiskt försvinner saker härifrån vårt hus.

Jag har fått order av bisin min att gå igenom skokaoset i tamburen, alltså slänga bort alla mina gamla slitna skor, dra upp tistlar här utanför fönstret osv. osv. Jag hinner knappt vända mej om från diskbordet innan det kommer en ny order, men...
... snart kommer bisin min hem med åtta kilo jordgubbar och de får nog bli prio nummer ett.

Önskar er alla ett riktigt skönt veckoslut!