Alldeles matt

Igår kom tidningen i postlådan.

Inne i den finns ett helt uppslag med sommarevenemang. Att läsa om alla de här tillställningarna gör mej alldeles matt. Hur ska jag hinna med allt? Den finländska sommaren är som bekant kort och allting sker under veckosluten. Kanske bäst att bara ta det lugnt och stanna hemma? Å andra sidan, så det är ju vi tanter som bär upp kulturen. Dessutom vill jag gärna att det finns besökare när människor frivilligt ställer upp och ordnar. Men som sagt, det kan bli för mycket av det goda.

Vi fiskade också upp från postlådan gratistidningen Itäväylä, som vi alltid får sista onsdagen i månaden. Med den följde en hel sommarextrabilaga. Det finns alltså massor, massor man kan se och uppleva här i närområdet.
Hoppas att besökarna räcker till överallt.

Apropå tidningar ännu,
– Jag sku vila ha en dagstidning, sa bisin min häromsisten.
Jag visste inte riktigt vad jag borde säga till det där, för jag blev osäker. Delas dagstidningarna ännu ut på morgon? Om så är fallet, vem av oss skulle gå ut på landsvägen i morgontofflorna och pyjamas? Och vilken tidning ska vi prenumerera på då? HBL ägs av svenska Bonnier News och är inte på långa vägar vad den varit, för allting går numera ut på att tjäna pengar genom att skapa klatschiga rubriker, som får många klickningar på nätet. Kostnaden för en månads prenumeration är 52,90 €. Digitalt får du tillgång också till Borgåbladet och Västra Nyland. Men bisin min vill ha doften av trycksvärta och någonting konkret att ha på köksbordet till morgonmålet.
Skulle Helsingin Sanomat vara ett alternativ? Den är förstås inhemsk, kanske bäst att tillägga tills vidare, men den är på finska. En digital prenumeration skulle vara betydligt förmånligare än papperstidning, men för bisin min är det bäst med en "riktig" tidning. Jag kan redan se hur sylt och mjölk klottar ner skärmen på min surfplatta. Brrr!
Bäst kanske att glömma allt om dagstidningar och hålla oss till den prenumeration vi redan har. Lugnast så, fastän jag gärna skulle uppfylla bisin mins önskan.

Nu dags för lite tomatsoppa.

Önskar er alla en skön fredagskväll. 

Loppisrunda

Idag har jag varit till stan tillsammans med äldsta sonen. Jag var iväg till hälsocentralen och fick min tredje B12 injektion. Jag träffade en för mej ny hälsovårdare, som var riktigt trevlig. Utan att jag ens sa ett knyst föreslog hon att hon skulle se till att få mitt recept på koheminampullerna förnyat. Jag tackade snällt och tänkte att det är jättebra. De facto vet jag inte hur länge jag ska ta de här injektionerna, men det vet säkert läkaren. De har bytt patientsystem där på hälsocentralen, så de har kanske inte riktigt koll på allting? Få se hur det blir. Igen kan jag tacka för snabb och bra service och hoppas innerligt att detta håller i sig. Jag både läser och hör så mycket negativt att jag blir helt förskräckt.

När jag väntade på att få komma in till hälsovårdaren satt jag med ryggen bakom en dam. Plötsligt hörde jag ett ljud, som jag tänkte att inte kunde vara sant. Jag hade lust att lite smått gnugga mej i öronen, för jag hade säkert hört fel. Men så hördes ett brakljud till och jag blev alldeles full i fniss. Damen satt och pruttade! Antagligen trodde hon att hon var ensam där i korridoren eller så hade hon problem med magen.

Från hälsocentralen bar det iväg till stora loppiset i stan.

Här strövade jag omkring medan jag väntade på att äldsta sonen skulle bli färdig med hårklippningen. Och milda makter så jag fyndade och förstås allting sånt, som jag inte ska köpa! 🙈

Redan vid första loppisbordet gick det på tok, för där hittade jag den här förpackningen med Hygge Wool, 300 gram, mönster till mössa och strumpstickor. Tjohoo!

Jag hittade också den här boken, för 3,50 €.

Jag gick redan förbi den, men backade tillbaka och bläddrade i den, tyckte om vad jag såg och så hamnade den i min kundvagn.

Den här boken var ett verkligt fynd för 2 €. Kunde inte låta bli att köpa den, för pocketböckerna var dyrare än den här tjocka boken med hårda pärmar. Nu har jag sommarläsningen räddad.

Sen vet ni, sen satsade jag hela 6 € på den här boken från 1993. Här finns alla bakrecept och lite till. Jag är ju inte precis en storbakare och jo, jag vet att recepten finns på nätet. Men för mej är det skönt att nu ha dem samlade på ett och samma ställe.

Jag är så inspirerad och har redan hunnit bläddra flera gånger i boken. Den börjar med praktiska tips och fakta om mjölsorter, kryddor osv.

Varför inte baka ett elefantbröd?

Eller en kanintårta?

Om jag skulle ha tillräckligt med energi kunde jag ju baka smörgåstårtebrödet helt själv. Det gjorde faktiskt min hulda moder, salig i åminnelse. Hittills har jag inte gjort det fastän jag bakat allt möjligt tidigare, bland annat egna hamburgerbröd.

Jag är ju ganska lat, eller hur? Därför är det kanske ändå bäst att jag håller mej till enklare bakning, som den här Rör-ihop-kakan.

Varför den här tyska Gugelhupf räknas in bland bröden förstår jag inte riktigt...

Från loppiset drog vi vidare till Skeppsbron.

Strandsäsongen är nu inledd på CD med fish and chips.

Uppskattar att de har dukat med riktiga blommor på borden. Vi var de enda matgästerna där just då. Vädret var lite kylslaget, så kanske det skrämde bort eventuella kunder?
Att det är kallt och blåsigt kan eventuellt bero på att jag igår, som en sann optimist, tog fram min blåa ärmlösa sommarklänning. Gissa om jag frusit?

Sedan var det dags för ett snabbt varv i mataffären innan vi styrde hemåt.

Sonen var in till Musti och Mirri och köpte ett tyskt kvalitetsverktyg, nämligen en fästingpincett. Tyvärr fungerade den här inte riktigt då han försökte få bort en fästing från Lurvinge. Hon är för hårig och har för kort tålamod ifråga om de här åtgärderna. Den grejen vi har använt tidigare är av plast och inte riktigt effektiv tyvärr.

Sonen insisterade på att vi skulle köpa Kuriren nummer sju. Och det var riktigt bra att han gjorde det, för här finns en artikel med Erika Åberg, som medverkar i svt:s program Det sitter i väggarna. Det kommer både bisin min och hans syster gilla att läsa.
Ja, och så finns här förstås en artikel om gamla bilar. Tjohooo!

Och håll i er nu, vet ni vad som fanns där i mataffären? Jo, bröd till smörgåstårta, alltså formbröd skivade på längden! Alltså nu då jag inte behöver såna. En kort sekund funderade jag på att köpa och sätta i frysen, men bröden fick förbli oköpta. Jag föredrar färska bröd då jag gör smörgåstårta.

– Va bräker du, frågade bisin min här tidigare ikväll då jag sjöng första versen av Den blomstertid nu kommer. Jag behövde sjunga den, för att komma underfund med om jag mindes rätt. Och det gjorde jag, för i första versen på den där svenska folkmelodin, som hamnade i vår psalmbok, där nämns inget kristligt överhuvudtaget. Det är enbart en lovsång till naturen och hur man kan bli kränkt av det är mer än jag förstår. Ännu mindre förstår jag att den här debatten blossar upp igen nu på våren, då världen står i brand, rasismen frodas och den nordiska välfärdsstaten håller på att nedmonteras. Det finns liksom verkliga problem och så finns det ickeproblem. Suck och dubbelsuck!

Betydligt trevligare var det igår då jag via sms fick ett ljudmeddelande:
– Nu har jag fått din nummer, yllätys.
Och jo det var verkligen en överraskning (yllätys), en sån överraskning att det tog en god stund innan jag igår morse vågade öppna ljudfilen och lyssna på den. Telefonnumret var inte bekant för mej och nuförtiden får man ju vara misstänksam för allt, tyvärr.
Till min stora glädje var det A, som hade fått min telefonnummer, så nu kan vi ha direktkontakt med varandra. Jippiii!

Nu ska jag försöka blocka ett litet sockprojekt och kanske, hoppeligen få ett annat sockpar färdigstickat.

Önskar er alla en skön fredag!

Veckans höjdpunkt

Dagen började inte precis bra. Jag skulle bara hastigt och lustigt kolla på datorn innan jag körde iväg hemifrån. MEN, just det men, varenda gång jag ska vara snabb och har ont om tid, så krånglar det. Jag kom inte ut på nätet! Fick ett meddelande om nånting med Asus och att jag ska logga in på nätverket på nytt. Höh? Vad då Asus? Jag har inte en sån dator, så var nånstans finns det nån Asus?

Nå, jag gjorde, det som äldsta sonen lärt mej, startade om datorn. Samma dåliga resultat och ingen skillnad vilken webbläsare jag använde. Jag sade några välvalda ord, suckade och stängde av. Jag hade inte längre tid för det här krånglet.

Jag körde iväg till grannbyn och plockade upp L. Vi fortsatte mot nordväst till den bästa av stadsdelar, nämligen Liljendal. Där fixade den kreativaste människa jag känner L:s festklänning på tio minuter! Stort, stort tack för det!

Hur det nu kom sig blev det lite diskussion om både det ena och det andra och plötsligt hade jag köpt en pärtkorg! Eller nåja, egentligen två, för L fick också en. Tänk, jag behövde inte ens gå på loppis den här gången. Korgen har stått ute i ett lider och har noggrant skurats med tallsåpa. Ett fynd. Nu får vi bara hoppas att bisin min inte får för sig att det här är en potatiskorg.

Tacksamma och nöjda vände vi hemåt, så L hann på jobb och jag hann hem via och ta en skinkmacka och grabba tag i stickkassen. Nu var det dags för veckans höjdpunkt, stickträff hos G-M. Hon bjöd på god skinkpaj och delikat rabarberpaj med glass. Mums och tack!
Vi hade hur trevligt som helst med livliga pratstunder om spännande ungdomsminnen.

Medan jag satt där med sockstickningen ringde min telefon. Det var från hälsocentralen. Jag hade ringt dit i måndags och uppgett icke brådskande ärende. Och tänka sig, de ringde tillbaka redan nu. Och hux flux har jag nu tid till hälsovårdare i morgon för att få min B12 injektion. Jag var rätt säker på att det skulle dröja till mitten av juni innan jag kunde få tid. Men här gick det minsann undan och bra så! Tack för den här servicen.

När jag kom hem hade äldsta sonen åtgärdat mitt internetproblem. Tjohooo! Nu behövde jag inte alls en 20 meter lång nätverkskabel. Sonen sa att modemet lagt av, så nu har han fixat kabel direkt från boxen. Mera än så behöver jag inte veta, eller hur?

Nu önskar jag er alla en riktigt skön torsdag!

Lite effektiv

Idag har jag varit lite effektiv, då med betoning på lite. Disken tog jag till all tur hand om igår och på stickfronten fick jag alldeles nyss en sockhäl färdig. Nu ska det bara plockas upp maskor i högra sida. Sedan gäller det att klara av kilminskningen och därefter få foten färdigstickad. Men det får bero ännu i kväll.

Idag på förmiddagen ordnade jag med ett och annat, för att mitt på dagen dra iväg till stan på lunch tillsammans med äldsta sonen. Vi åt en mer eller mindre standardlunch på Holmari, mos, grönsaker, ugnslax och skinkfrestelse. Jag hoppade över laxen och fick en bit broiler istället. Lite ångrade vi att vi inte tog oss ner till stranden istället och åt där. Men vi hade bråttom och Holmari låg på vägen till mataffären, så det fick bli så den här gången.

Jag hann vara hemma en stund innan jag körde iväg till grannbyn. Lilleman hade inte riktigt sovit dagssömn, så vi satt i soffan och slöade. Till all tur var han inte gnällig, som fadern hade varnat mej för. Varför skulle Lilleman vara gnällig med famo när han kan ta ut det på föräldrarna?

I mataffären förirrade jag mej till tidningshyllan.

Så jag kom hem med Bra Korsord nummer sju! HUPS! Det är så rasande roligt att lösa korsord och min hjärna får koncentrera sig på annat än oron för familjens välmående och hemska nyheter. Det är liksom bra att släppa de där fladdriga tankarna mellan verserna.
I det här numret finns bland annat ett intressant korsord om gamla bilar och förstås min favorit, 20 frågor. Där har jag redan fyllt i de gula orden, som svar på de frågor jag kunde direkt. Härligt!

Jag köpte också den här tidningen fastän jag inte alls ska ha flera mönstertidningar, men... ja, här finns mönster till en stickad t-shirt med sadelärm, för män. Här finns också många mönster för barn och härliga sockmönster.

Och så finns det mönster till de här virkade sommarbyxorna! Såna ska vi väl alla ha?

Regnbågen visade sig här ikväll, men trots bisin mins uppmaning så fotade jag den inte. Det var fint redan att njuta av den utomhus. Det räcker för mej.

Önskar er alla en fin onsdag!

Korvarna är färdiga!

I morse vaknade jag upp med Mick Jagger sjungandes i mitt huvud, You Can't Always Get What You Want. Lite häftigare rockmusik den här morgonen alltså. Varifrån de här låtarna dyker upp i mitt arma huvud är en gåta för mej. Men ett är dock säkert, igår fick jag inte alls som jag ville.

Min smartklocka, som jag skrutit med så, vill plötsligt inte alls som jag vill. Snyft! Min urtavla har försvunnit och hur jag än fixade och trixade fick jag den inte tillbaka. Jag provade att uppdatera klockan och jag gick igenom alla inställningar. Jag laddade batteriet och gick igenom synkroniseringen med min smarttelefon. Jag var till och med frestad att ta självaste Bixby i bruk. Men jag vill verkligen inte ha AI i min klocka. Jag vill endast ha tillbaka min urtavla, som jag vill att dyker upp då jag trycker på klockans hemknapp. Men se nej, icke sa Nicke, jag fick det inte att fungera, inte ens uppdateringen. Sent omsider gav jag upp och får nu nöja mej med en svart urtavla med endast tiden angiven i digitala siffror. Suck och dubbelsuck!
Äldsta sonen tycker förstås att jag ska investera i en ny klocka, men det vill inte jag. Det blir så mycket elektronikskrot och snart kommer jag ändå att bli tvungen att investera i en ny telefon. Suck igen. Sonen visade genast en supertelefon för över tusen euro! Kära nån, det är inget för en fattig pensionär, som behöver ringa lite och använda WhatsApp.

Lite tröst i min teknikbedrövelse var det dock att jag igår fick korvarna på ankelsocka nummer två färdiga. Men ack så långsamt det här har gått. I diverse stickgrupper, som jag är med i på Facebook, så stickar människor massor, massor av tröjor och sockor. Själv får jag ingenting färdigt, inte ens disken tog jag hand om igår! Nej, nej, man ska inte jämföra sig med andra, jag vet. Och i princip är det ju ingen brådska, för det här sockparet ska bli en julklapp och det är ju sju månader dit. Men ändå, jag skulle vilja ha åtminstone nånting färdigstickat! Jag borde alltså sticka istället för att kämpa med min smartklocka.

Önskar er alla en skön ny vecka!

En hel flaska

Jösses, att jag kan sova! I morse vaknade jag först lite över nio. Det börjar bli rekord. Det kanske beror på att jag faktiskt drack en hel flaska igår kväll.

 

Inspirerad av Ragnar i tidningen, fick det bli en liten flaska med gult innehåll. Och ingen panik, den här innehåller inga promillen och inte ens socker. Dessutom är den som sagt liten, närmare bestämt 0,33 liter.

Men så mycket påverkade den ändå mej att jag igen fick sticka bakåt på min socka. Jag kan tydligen inte sticka avigt, för jag hade igen tappat två maskor på olika ställen. Tre varv bakåt och sen åtta varv framåt. Jag skulle nästan ha lust att slänga hela stickningen i skogen. Men nu är det ju så att här finns inte skogen utanför knuten, endast landsvägen. Kanske jag ska slänga ut stickningen och se om nån stannar och plockar upp den? Men idag blåser det så att stickningen flyger nog iväg långt bort. Skulle i och för sig vara bra, men vad gör jag då med den färdiga sockan?
Jag skulle också ha lust att börja på en helt ny liten sockstickning med bomullsgarn. Det enda som tillsvidare avhåller mej är brist på strumpstickor i rätt storlek. Och nej, jag tänker inte åka in till stan och köpa ytterligare ett set med fem strumpstickor. Nån ordning får det ändå lov att vara. Om jag nu skulle sticka färdigt den här olycksaliga sockan, så skulle strumpstickor nummer tre frigöras. Jag skulle förstås också kunna riva upp ett annat påbörjat sockprojekt, som jag inte längre minns mönstret till. Hmmm...

I morse när jag äntligen vaknade spelade Mosquito i mitt huvud. Antagligen hade jag viftat bort osynliga myggor under morgonnatten, för underlakanet var på väg ner till golvet. Det tyder ju på en rätt vild natt, eller hur? Ändå har jag sovit riktigt gott och drömlöst.

Idag ska jag göra ingenting, för det är ju söndag. Nog för att jag nästan gjorde ingenting igår också!

Önskar er alla en skön fortsättning på pingstsöndagen!

Inte min kille

Igår på eftermiddagen då jag körde till grannbyn småregnade det. Så vi höll oss inomhus med Lilleman och bäst så. Famo skulle inte ha hunnit springa efter honom utomhus. Nog för att han skulle ha älskat regnet och vattnet.

Innan det var dags att leka med bilar i parkeringshuset satt Lilleman i min famn. Vi bläddrade i den bok han gillar bäst just nu, en bok med bilder från en lantgård. Famo klarar av att låta som en skördetröska, traktor, gris, häst, ko och ett lamm. Inga  problem, men så kom vi till en kanin. Hur låter kaniner? Låter dom överhuvudtaget? Har de gnagljud? Smackar de? Ingen som helst aning, så vi hoppade över kaninen.

Plötsligt vände sig Lilleman om och kramade mej hårt, hårt.
– Är du min kille, frågade jag då.
– Nej, kom det med eftertryck och bestämdhet.
Nej, Lilleman är inte famos kille, hur kan hon ens fråga så dumt? Han är väl ingen kille heller, nä han är ju en pojke. Hur som helst, vi hade riktigt trevligt tillsammans. Det är en gåva att få tillbringa tid med barnbarnen. 💕

Pizzalådan, som nästyngsta sonen hämtat från stan, tog jag med mej hem. Och det var bra det, för halva pizzan blev förstås kvar och finns nu i kylskåpet. Idag behöver jag alltså inte laga mat. Tjohoo!

Äldsta sonen hade hämtat en rabarberbulle från stan, som jag åt till efterrätt. Mums!

I gårdagens korsordslösande hittade jag det här:

Just det, ingen mindre än KAJ. Kul.

Mindre kul är det med min stickning. Igår kväll såg jag på European Darts Tour från Riesa i Tyskland. Jag kan inte precis säga att tävlingen var jättespännande, men jag lyckades ändå få ett hål i mitt sockskaft. Ett hål, som jag inte visste hur jag skulle åtgärda. Suck!
Så jag fick sticka sju varv bakåt för att få ordning på skaftet, som har fem aviga varv och fem räta varv. Känns som om det här sockparet aldrig blir färdigt.

Nu är det dags för mej att gå ut och njuta av vårt soliga väder.

Önskar er alla en trevlig lördag!