fredag, februari 20, 2026

Jyjy-26 – 8

 Viime viikolla valmistui myssyn alias beanie, jyjy-26 – 8

8 Halaus Beanie
Aloitus: 06.02.2026
Valmis: 11.02.2026
Langan menekki: 104 g
Lanka: Halaus, Novita
Puikot: 3½
Ohje: Novitan tekemispaketti
Suunnittelija: Henna Ketonen
 

8 Halaus Beanie
Start: 06.02.2026
Färdig: 11.02.2026
Garn: Halaus från Novita
Åtgång: 104 g
Stickor: 3½
Mönster: Novitas stickpaket
Designer: Henna Ketonen

Tänk, ibland lyckas jag faktiskt sticka nånting färdigt också! Så var fallet i förra veckans onsdag. Tjohooo! Mössan har kommit väl till pass nu i kylan. Den fick vara med i lördags och det var riktigt skönt att ha nånting värmande på huvudet.

Just nu känner jag mej som en dålig stickare, för igår stickade jag fel. Suck! Som jag anade går det inte att sticka våffelstickning och se på TV. Eller kanske det går, men jag klarar tydligen inte av det. På ena strumpstickan hade jag inte mycket till våffelmönster. Jag fick lov att skippa stickandet och koncentrera mej på Dartstävlingen i TV istället.

I morse rev jag upp våffelstickningen och började från resåren på nytt. Jag hade svårt att sticka bakåt, så det fick bli helrivning i det här fallet. Använde en strumpsticka som livlina. Nu hoppas jag att jag klarar resten utan stora missöden, men det finns inga garantier.

Önskar er alla en skön fortsättning på fredagen!

torsdag, februari 19, 2026

Medaljkaffe

Åh, vad jag har sovit gott i natt. Tydligen tar det på att vara en hel dag med Lillan. ❤️ 
Jag somnade så fort jag fått huvudet på kudden igår kväll. Sen sov jag som en stock ända till halvsju i morse. Jag såg på klockan och tyckte att det var på tok för tidigt för en pensionär att stiga upp. Jag tänkte bara ligga en liten stund och liksom vakna till mej helt lugnt. Jag vaknade halvnio! Och då var jag så borta att jag inte ens visste vilken veckodag jag vaknade upp till. Jag trodde att det var måndag! Så jag har verkligen sovit gott och det är skönt.

Idag har vi kunnat dricka medaljkaffe, för det blev silvermedalj i kombinerat i OS. Bisin min är superglad, medan jag inte riktigt vet vad jag ska tycka annat än att det är bäst att jag håller mej till te!

Nu tror jag att jag fattat det här med våffelstickning. Jag testade det hela idag. Igår kväll vågade jag inte ge mej in på den tekniken. Och det var nog bra det, för idag trodde jag att ett av varven blivit fel och att jag skulle ha behövt riva upp. Huuu! Till all tur tog jag mej en extra noggrann titt och kunde se att allting var okej. Osäkert om jag kan se på TV och sticka det här samtidigt, hmmm. Antagligen skulle det vara bäst att igen ha en sockstickning som tv-stickning.

Äldsta sonen var iväg och handlade åt oss igår. Se, vad han kom med! Alldeles tydligt vet han hur han ska göra sin mamma glad.

Dags för mera våffelstickning. Håll tummarna för att jag klarar av mönstret och inte tappar bort mej på mönstrets fyra varv.

Önskar er alla en skön fredag!

onsdag, februari 18, 2026

Heldag med Lillan

Idag har jag haft glädjen och förmånen att få umgås en hel dag med Lillan. Alltså inget stickcafé och stickande för min del utan både utevistelse och lek istället.

Här målades i färgböcker, ritades, pusslades och så spelade vi memory på Lillans vis. Det vill säga, att om det blev par, så skulle hon ha ett kort och jag det andra. Det är snällt att dela med sig eller hur?

Ju längre det gick mot eftermiddagen och ju flera gånger jag sade nej, fick jag hotelsen att Lillan aldrig mer kommer till famos. 😀Tyvärr bet det inte riktigt på famo, för det finns regler för Lillans egen säkerhets skull. Och dessvärre fanns det ingen möjlighet att bada bastu med famo mitt på dagen när vi två var ensamma här hemma.

Jag är verkligen imponerad av energin Lillan har och hennes förmåga att hitta på, likaså hennes förmåga att hitta allt det som vi borde ha gömt undan! Lite snöpligt kändes det också att det var minsann fafa hon väntade på efter att ha umgåtts hela dagen med mej! 😊
Tyvärr hade fafa bråttom med bilreparationer och besiktning, så det blev inte mycket tid över för barnbarnet. Men nu kan jag skurra med bilen ytterligare ett år. Tjohoo!

En härlig och intensiv dag har jag alltså. 💕

Önskar er alla en skön torsdag!

tisdag, februari 17, 2026

Födelsedagskalas

Igår kväll, efter att ha stickat ytterligare en provlapp...

... den här gången betydligt mindre efter att ha gått upp i stickornas grovlek med en halv, lade jag upp nya maskor. Ivrigt stickade jag 17 varv resår medan jag såg på TV tillsammans med bisin min. Så granskade jag stickningen och kära nån så eländigt det såg ut. Stora "diken" vid stickbytena, för jag hade glömt bort att skifta maskorna från ena stickan till den andra. Så brukar jag göra för att få det snyggt, men som sagt, igår glömde jag bort det, tyvärr. Det blev till att riva upp alltihopa. I kväll får jag börja på nytt. Suck!

Idag har jag varit på födelsedagskalas till grannbyn.

Lillan hjälpte mamma att dekorera pappas kaka.
– Det är inget farligt monster, sa hon.
– Munnen skrattar och är glad, fortsatte hon.

Riktigt trevligt att träffa barn och barnbarn. Eftermiddagen gick alldeles för fort. I morgon kommer Lillan hit på förmiddagen. Få se vad vi ska hitta på. Och framförallt, hoppas att jag hinner gömma undan allt som är farligt och lockande. Lillan har nämligen falkögon då det gäller. Hon ser en hel del saker som jag inte har lagt märke till.

Önskar er alla en trevlig onsdag.

måndag, februari 16, 2026

Jyjy-26 – 9

Eilen valmistui saappassukat lapsenlapselle. 

9 Pienet saappassukat
Aloitus: 10.02.2026
Valmis: 15.02.2026
Langan menekki: 50 g
Lanka: 7 veljestä, Novita
Puikot: 3½
Ohje: Kumpparisukat, s 73 Käsityön ABC 22 Sukat
Suunnittelija: Maija Paavilainen
 
9 Stövelsockor för barn
Start: 10.02.2026
Färdig: 15.02.2026
Garn: 7 bröder från Novita
Åtgång: 50 g
Stickor: 3½
Mönster: Kumpparisukat, s. 73 Käsityön ABC 22 Sukat
Designer: Maija Paavilainen
  
Igår fäste jag garnändarna på de här alldeles vanliga barnsockorna. Skönt att få ännu ett projekt ur världen. Jag hoppas att de passar på Lillans fötter. Om inte så får Lilleman dem. De ser så smala ut, så håll tummarna. 
 
Ivrigt startade jag med en provlapp i morse, för jag vill börja sticka med det där babygarnet jag fick förra veckan. Men, men... treans stickor gav vare sig rätt bredd eller längd. Nu blir det till att sticka en ny provlapp med grövre stickor om jag har förstått saken rätt. Tänk att det alltid blir så. Stickar jag för hårt?

Önskar er alla en skön fortsättning på måndagen!

söndag, februari 15, 2026

Snabb tripp österut

Söndagsmiddagen, grisfilé, kokt ris, stekt lök, majs och strimlad vitkål, är aväten och diskmaskinen snurrar på. Mycket sticktid har alltså gått förlorad i köket. Sånt är livet, man kan tyvärr inte sitta och sticka hela tiden!

I morse vaknade jag redan klockan sju och kravlade mej ur sängen. Vid halvtiotiden anlände yngsta sonen och tog mej med österut. Västra grannstaden får skylla sig själv, som inte tillåter ett Prisma-bygge!
Lite planlöst vandrade jag omkring i det stora varuhuset. Jag hade nog med en inköpslista där det stod smör, ägg, mjölk och svarta gympatossor åt Lillan. Först kollade jag som vanligt tidningshyllorna, men jag köpte faktiskt inget. Det ni!

Sen gjorde jag en avstickare till garnhyllorna! Farligt, farligt, men jag köpte inte garn heller! Vad ska jag med garn till när jag står i köket?
Lite chockerad över att Novitas garner har trängts ut av märket House, garner tillverkade i Turkiet. House är Prismas eget märke och det kanske inte är i farozonen när regeringen vill ta bort butikernas egna varumärken? Eller tja, få se hur det går, tyska butiken är verkligt illa ute om de inte får använda sitt eget varumärke längre. I blåsten blir också konsumenterna om alla förmånliga märken tas bort ur butikerna. Hmmm... bäst att inte fundera på det där utan se tiden an. Det är inte mycket annat vi stackars konsumenter kan göra.

Jag passade på att förse mej med två förpackningar strumpstickor. Jag behöver verkligen de här om jag ska lägga upp över tio stickningar ännu före månaden är slut! 🙈🫣

På vägen österut diskuterade vi bland annat hur äckligt våldsam ishockey är. Jag gillar inte när man pucklar på någon som redan ligger på isen efter att man hakat fast spelaren med sin klubba. När jag tittade upp från min sockstickning häromkvällen fick jag se en sådan scen i Finland – Sverige matchen (herrarnas). En svensk drar omkull en blåvit spelare och sätter sedan ett knä i ryggen på den blåvita som ligger på isen. Och inte nog med det, svensken slår med knytnävarna mot den blåvitas huvud. Det är ju inte klokt! Jag var tvungen att lämna min gungstol och ta mej bort från tv:n. Jag hoppas verkligen att svensken fick en utvisning. Ishockey verkar inte det minsta sportslig om man tar ut sin frustration på det där sättet. Ville svensken att motståndaren skulle bäras ut på bår med huvudskador? Räckte det inte med det som skedde i matchen mellan Kanada och Schweiz? Nä, ishockey är ingenting för mej. Det är för mycket våld.

Annat vi diskuterade i bilen med yngsta sonen var alla kommande födelsedagar med början i nästa vecka då nästyngsta sonen har födelsedag, sedan blir det bisin mins tur, äldsta sonen, A, Lillan, dottern, M, undertecknad och Lilleman. När jag gick där i varuhuset var jag sedan så inspirerad att jag hittade hela tre födelsedagspresenter färdigt till barnbarnen. Inte illa alls. Strunt nu i att bisin min flinade när han fick syn på dem här hemma och sa:
– Ha, ha, du kommer inte att hitta dem sen när du har gömt dem.

Vi var en knapp timme i varuhuset i östra grannstaden innan vi återvände hem, så redan vid halvtolvtiden var jag hemma igen. Det blev alltså en snabb tripp österut.

– Va, av vem har du fått blommor, frågade bisin min förvånat idag då han äntligen lade märke till tulpanerna.
– Av D igår.
Sedan hummade bisin min lite och tyckte att äldsta sonen varit duktig, som kom med blommor.

Igår på eftermiddagen hade vi besök av dottern med döttrar. Dottern körde iväg med M till ishallen i stan där det ordnades vändagsdisco på isen. Lillasyster A stannade hos oss. Jag frågade om hon var hungrig, då klockan började närma sig middagsdags, och fick ett jakande svar.
– Hörde du dåligt, frågade A när inget började hända.
Jag försäkrade henne om att jo, jo, det skulle nog bli mat, men först gjorde jag salladen. A var verkligen hungrig och åt med god aptit upp sin hamburgare och sina pommes frites, som hon dippade i ketchup. Enligt A var det en riktig festmåltid. Hon mumsade också både på sallad, strimlad vitkål och tomater. Duktig flicka.

Efterrätten, berlinermunkar, som äldsta sonen också hämtat från stan, brydde hon sig inte om. Härligt att ha sällskap av en förskoleflicka!

Nu kallar sockstickningen på mej.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan, som för en del innebär sportlov. Men vi pensionärer vet inte av sådana lov! 😀

lördag, februari 14, 2026

Glad vändag!

Idag tänker vi på nära och kära. Jag är glad för att vi i Finland kallar den här dagen för vändag istället för något annat. Här i huset är det inte aktuellt med vare sig presenter eller blommor. Bisin min tycker att den här dagen är ett kommersiellt påfund från det numera galna landet i väst. Vändag är det varje dag och kärleken handlar mest om att inte ta varandra för givna samt alla de där små sakerna man gör för varandra i vardagen. Det behövs liksom inga stora gester och presenter på en viss dag i året. Själv är jag tacksam för att bisin min står ut med min (garn)galenskap, över min familj och över mina vänner. 💕

Lite hjärtan har vi i alla fall haft, för det här var vår efterrätt igår. En runebergstårta med hjärtdekoration.

Ända sen min sjukhusvistelse i augusti förra året har min matlust varit minimal. Detsamma gäller också för min lust att överhuvudtaget laga mat. Här i veckan kom jag fram till att jag behöver skärpa mej och gjorde alltså en veckomatsedel. Riktigt slaviskt kommer jag inte att följa den, men försöka få in fisk en gång per vecka, likaså soppa.

Igår började jag helt lätt med en skinkomelett! Jag skulle gärna ha haft i lök, plommontomater, riven ost och paprika. Men det är sånt som bisin min inte äter, så jag klippte en kruka bladpersilja över omeletten istället. Och serverade den tillsammans med strimlad vitkål, skivad paprika och tomatklyftor samt rågbröd. Gott och lagom matigt om ni frågar mej. Förr i världen gjorde jag bondomelett med överbliven skinka och kokta potatisar, men så blev det inte igår.

Och lugn, bara lugn, jag kommer inte att plåga er med en massa middagsbilder framöver. Nä, det är nog stickning och virkning, som gäller. Nu skulle jag faktiskt vilja lära mej våffelstickning. Tror ni att det är för svårt för mej?

Önskar er alla en riktigt fin och glad vändag!