Husrobot

I morse steg jag upp före jag vaknat. Jo, det är riktigt sant, så jag kommer kanske att somna med stickningen i famnen i kväll.
– Int behöver du väl stiga opp ännu, mumlade bisin min sömndrucket när jag kravlade mej upp ur sängen kvart före sex.
Behöver och behöver, klockan skulle ändå ha ringt 6:17, så det var ingen idé att ligga och kvar och vänta på den signalen. Jag kan slå vad om att jag just innan ringningen skulle ha somnat riktigt gott och inte alls velat stiga upp.

Jag har varit iväg till grannbyn och lekt med Lillan, som fortfarande är hemma från dagis. Hostan och snuvan vill inte riktigt ge med sig.

Vet ni förresten vad en husrobot är?

 

Jag visste det inte förrän idag då jag blev presenterad för den här fina och finurliga roboten. Den går både framåt och bakåt på sina hjul och den kan vrida på huvudet åt alla riktningar. Det är ett hemmabygge av Lillan, hennes bror och hennes pappa. Fantasin har flödat och det är roligt att bygga. Låt vara att pappan kanske helst skulle ha velat bygga själv. 😊 Kanske julgubben borde hämta en legoförpackning för vuxna åt honom?
Själv skulle jag föredra en hushållsrobot. Tänk vilken lyx att kunna säga åt den vad man önskar till middag och sen skulle man få sätta sig vid dukat bord. För att nu inte tala om städning, disk, tvätt... kanske den till och med skulle elda i bastu-ugnen och sen tvätta ryggen på en? 

Jag fick också med mej hem en fin teckning. När jag först såg den upp och ner trodde jag att det var en dinosaurus. Konstnären blev lite stött, så jag fick fort vända den åt rätt håll och beundra porträttet. Lillan ville att jag skulle hälsa fafa att han ska ska få ett brev. Sen ville hon att jag genast idag skulle åka till västra grannstaden och överräcka en teckning åt kusin A. Men det får nog vänta till i söndag då jag hoppeligen träffar henne. Jag "åker" nog inte längre än till gungstolen idag, för ute regnar det. Ja, och så kommer det darts i TV nu på eftermiddagen. Till all tur så är det enbart sju varv/socka i Loitsu-KAL idag, så jag borde nog hinna med både dem och darts.

Gårdagens utmaning i stickrallyt blev nummer 14, en stilla stickstund. Bisin min var iväg österut tillsammans med J, så jag hade det faktiskt riktigt tyst, lugnt och skönt. Ingen TV, ingen som ville det ena eller det andra och ingen social media på telefonen utan full koncentration på sockstickningen.

Nu önskar jag er alla ett härligt veckoslut. Får säga som de konstaterade i den lokala radion i morse då jag körde iväg till grannbyn: "Det finns mycket program att välja mellan nu på veckoslutet". 

Sticksällskap

Igår körde jag iväg till stan för stickträff hos H. Jag kan nu kryssa bort utmaning nummer sex i stickrallyt, nämligen sticksällskap. H hade som vanligt dukat upp ett dignande bord med godsaker. Det är förstås trevligt att äta gott, men absolut bäst är ändå sällskapet. Det är så härligt att få fråga vilka stickfrågor som helst och ja, förstås andra frågor också. Det är oftast jag som frågar, kanske mest för att jag undrar över saker. Såna där saker som om mina stickväninnor har ätit krikon i sin barndom? En del minns dem, andra inte. Stickgrejer kan jag i och för sig fråga om från till exempel Youtube, men jag föredrar ändå stickväninnornas tips och råd. Det är så härligt att till exempel höra C säga: "Man gör väl som man vill". Och så är det ju, man bestämmer förstås själv, men jag gillar att få förslag och få mina tankar i lite andra banor. Det finns ju flera sätt att göra saker på än ett enda.

På hemvägen kurvade jag via mataffären. Igår klarade jag av veckohandlandet riktigt själv, men särskilt roligt tycker jag ju inte att det är. Sida vid sida med en annan husmor stod jag där vid de förpackade köttprodukterna och nästan skrapade mej i huvudet. Vad ska vi ha för mat den närmaste veckan? Ingen som helst aning, för jag har helt enkelt ingen lust alls att laga mat. Vad köper man då? Nå, förstås malet kött (köttfärs). Det räcker ju inte hela veckan, så kanske stroganoff? Den andra kvinnan sneglar lite på mina val och jag tittar intresserat på hennes val av bacon innan jag kvistar över till de motsatta hyllorna och hastigt plockar åt mej en förpackning med blodplättar. Suckande spurtar jag vidare medan jag försöker minnas vad som finns i vår frys.

Jag köper åtminstone inte salmiakleverlåda, men jag kommer hem med eldiga kyssar!

Salmiakkyssar från Borgå! Uppfriskande och inte alls hälsosamt. Tänk på blodtrycket! Men en kan man ju alltid få smaka på, eller hur?

Jag kom också hem med två tidningar. Den till höger hade U med till stickträffen så vi fick bläddra i den. Jag uppskattade i synnerhet det att de här modellerna alla är gjorda i marketgarner, vilket gör att kostnaderna för ett plagg är rimliga.

Den här tröjan föll både G-M och undertecknad för. Den är stickad i Novitas Isoveli, som rekommenderas för stickor nr 5 – 6, så det borde ju gå snabbt, men...

 

Kotivinkki köpte jag för att där står en hel del om sockor, bland annat den här artikeln.

Och så tror jag att jag nog skulle klara av att sticka ett par såna här sockor. Men de får snällt vänta på sin tur, för nu just försöker jag få helt andra sockor färdiga.

Igår kväll blev det inte så väldigt mycket stickat på mitt sticka-tillsammans sockpar. Jag fick gårdagens stjärnbård färdig endast på den ena sockan, så det blir att sticka dubbelt upp på den andra idag. Dagens mönster är en rad med fjärilar. Intressant. Bäst att sätta igång, så jag hinner med all stickning idag. Bäst att inte bli efter, för då blir aldrig FrostyKnits Loitsu-KAL sockor färdiga.

Önskar er alla en skön fortsättning på torsdagen!

Mest använda

Igår funderade jag på utmaning nummer tio i stickrallyt, min mest använda stickning. Det blev lite knepigt, för jag brukar ge bort mina stickningar fortare än kvickt. Jag har så litet eget stickat, som jag använder. Men så kom jag ihåg...

... mina nattsockor! Inte världens vackraste, men välanvända. Utan de här på fötterna skulle jag inte sova en endast blund. Ursprungligen har jag stickat dem åt bisin min. Han påstår att hans fötter inte tål yllesockor, så när mina förra nattsockor, stickade av min hulda moder, sade upp kontraktet, övertog jag de här. De är förstås stickade i 7-bröder och här är lite restgarner också involverade. Bisin min ryser när han tänker att hans fötter skulle få tillbringa natten i en sån här styggelse. Själv fryser jag direkt om ena sockan av misstag åker av. Sånt kommer att hända i större grad när de här sockorna blir lösare med tiden. Just nu är i varje fall skaftet perfekt utan att strama åt runt vristen.

Idag är jag lite trött så här på morgonkvisten, för jag hade förvirrande drömmar i tidig morgonstund. Handlade om traktorer och grävmaskiner, som förhindrade mej att ta mej i tid till jobbet i västra grannstaden. Jag skulle vara där klockan åtta på morgonen, men jag hamnade på villovägar och kom till ett minst sagt konstigt hus fullt av barn och tanter. Där hände både det ena och det andra. Nån trappa stod inte att finna, utan det skulle klivas upp för rangliga byggnadsställningar, sen rann kiss på golvet för ena toastolen var igenproppad, en mjölpåse gick sönder osv. Jag tittade nervöst på klockan och såg att den redan hunnit bli halv elva. Jag funderade hur jag skulle kunna ta mej till jobbet utan att nån märkte att jag var försenad. Eller om jag bara borde köra hem och sjukanmäla mej.
Vilken lättnad då jag äntligen vaknade ordentligt och insåg att jag behöver inte ta mej nånstans alls på hela dagen om jag inte vill. Men lugn, bara lugn, förstås åker jag in till stan idag, för inte vill jag missa veckans stickträff inte.

Och på tal om stickning ännu. Sent igår kväll skulle jag vara riktigt duktig och sticka på min blåa socka, men... Ja, just men, man ska inte sticka mitt i natten. Det slutade med att det blev ett fel på mönstervarv nummer fem, som jag upptäckte på varv nio. Om bisin min vid det laget inte skulle ha somnat, så skulle jag nog ha skrikit och grälat på mej själv. Nu lade jag bara trött bort stickningen och tänkte att i morgon är en annan dag. Idag får jag alltså starta min stickning med bakåtvarv. Så går det när jag förivrar mej!

Önskar er alla en solig fortsättning på onsdagen med eller utan stickning!

Godkänt fel

I stickrallyt borde jag igår ha räknat igenom alla mina ofärdiga projekt, alltså UFO:n. Men det blev så svårt och jag blev lite stressad, för jag är inte alls säker på vilka stickningar jag har övergivit helt och hållet. Jag kommer nog att riva upp en del av dem. Måste ta mej en ordentlig funderare.

Jag presenterar därför utmaning nummer 26 istället, alltså ett godkänt fel. Ser ni felet?
Jag ser det förstås direkt, men jag valde att inte riva upp, för det skulle ha blivit alldeles för jobbigt.
 

Dessutom vill jag ju ha de här sockorna färdiga samtidigt. Här är gårdagens tillägg till sock-KAL. Jätteroligt att sticka, men är lite osäker på vad det här ska föreställa. I morse kom följande mönsterrapport till de här Loitsu-KAl sockorna av FrostyKnits. Bra, så har jag nånting att sticka vidare på. Till all tur lite enklare mönster den här gången.

Nu dags att ta en liten runda ute i höstblåsten.

Sköt om er och njut av tisdagen! 

Här går det undan

Gäääsp! I morse var jag tidigt igång och det börjar småningom ta ut sin rätt. Jag var uppe före klockan sex, för jag lovade igår kväll att jag rycker in i grannbyn. Lillan var snorig och lite hängig, till all tur feberfri. Men hon kunde inte åka till dagis, så hon fick tillbringa morgonen med en tråkig farmor. För ser ni, farmor gjorde inte alls som Lillan ville. Farmor fick inte upp porten till köket, så det gick inte att överraska pappa med något gott. Farmor kom inte heller upp för vindstrapporna till lek-/sovrummet där, trots att hon fick löfte om att sitta på en låg stol. Det blev lite målande och morgongympa istället. Ja och bilar förstås.

Morgonrodnaden var otroligt vacker i morse då jag körde iväg till grannbyn strax efter klockan sju. I skymningen höll jag på att krocka med tre rådjur som sprang över byvägen. Det klarade sig till all tur. När jag steg ur bilen framme hos nästyngsta sonen och skulle fota den röda himlen hade den redan ljusnat och allt det röda hann försvinna. När jag körde hem nu på förmiddagen regnade det lite smått. Perfekt stickväder alltså.

Och stickade gjorde jag igår minsann, över en timme i ett enda drag. Det var utmaning nummer 27 i stickrallyt, att sticka minst en timme. Det klarade jag alltså av igår.

Här går det undan, för sockskaften växer med god fart. Och det här är minst sagt spännande för det här är Frosty Knits Loitsu-KAL. KAL står för knit-a-long, vilket betyder sticka tillsammans. Varje morgon klockan sex lägger Mirka Saapunki ut en ny mönsterdel på Instagram och Facebook. Det här håller på till den 17.10. Jag tycker att det är både spännande och roligt. Jag är dessutom glad för att det är helt vanliga marketgarner, som används. Det är jättelängesedan jag har deltagit i en KAL. Jag tycker oftast att jag inte hinner med. Det är inte lätt om man sen långt i efterhand ska försöka få tag på de mönsterdelar, som man har missat. Sen är det ju nuförtiden lite si och så med mitt tillsammansstickande i Facebook och Instagram, för jag vägrar sätta ut foton. Detta eftersom bilderna kan stjälas av vem som helst och användas i vilket syfte som helst. I många av de stickgrupper jag brukar kolla på Facebook finns det duktiga stickare som har ramlat över sina egna foton på stickalster och där en annan person hävdar att hen har designat just det mönstret. Till råga på allt har "skurken" inte ens ändrat på bakgrunden i fotot. Verkligen synd. Det är ju roligt att visa upp vad man åstadkommit och på så sätt inspirera varandra. Tur att vår stickgrupp i stan finns. Där går det bra att visa upp sina alster och både ge och få inspiration utan att vara rädd för att ens foton ska kapas.
Verkligen duktigt av dem som orkar dra igång såna här KAL med alldeles gratis deltagande.

Vi har också hunnit få höstens första möss i fällan. Få se om de blir flera som kommer in nu då vi inte längre har Lurvinge, som höll efter dem.

Yngsta sonen tittade in här som hastigast för en stund sedan.. Han har semester den här veckan och tills vidare inga vidlyftiga planer.

Nu ska jag sticka vidare på varv 31 - 39 på mina sockskaft. Visst är det spännande?

Önskar er alla en fin fortsättning på måndagen!

Tre samtidigt

Kära vänner, vad ni än gör, så lägg er inte i sängen för att sova om ni är mitt i ett flow-tillstånd. Det misstaget gjorde jag igår natt då jag var inne i en kreativ skaparprocess. Och hur tror ni att det slutade? Nå jo, inte särskilt bra, för där låg jag i sängen och vred och vände på mej så det var ett under att jag inte trillade ner. Jag kunde lika gärna ha suttit uppe och stickat hela natten!

Jag kan inte precis säga att makterna var med mej igår, för jag letade och letade...

... efter en till förpackning med strumpstickor. Jag hade ju köpt garn så att jag ska kunna sticka två sockor samtidigt. Men då hade jag inte en tanke på det där med strumpstickor. Jag letade och letade. Jag hittade förstås nummer treans stickor i parti och minut. Men inte 3½. Jag blev till och med så desperat att jag kontaktade grannbyn med en förfrågan om nån av dem var på väg till stan. Innan jag hade fått svar letade jag ännu en gång. Den här gången satte jag mej ner och tänkte logiskt. Var kan jag hitta strumpstickor i det här huset? 
Aha, förstås i sockboxar, var annars? Ivrigt öppnade jag tre olika sockboxar. Beundrade de vackra mönstren och garnen. Tänkte att vänta bara nån dag ska jag ännu sticka det här sockparet. Men inte en endaste förpackning med strumpstickor hittade jag. Suck!

Förtvivlat tittade jag på allt som bisin min öst huller om buller i hobbyrummet då han städade. Nånstans där bland all bråte borde min plastlåda med strumpstickor finnas, men var? Skulle jag riva ut allting från hobbyrummet och placera grejerna i korridoren? Men den är redan full av saker bisin min rev ut från tvättrummet då han "städade" där. Och ingenting får röras, ändå säger han alltid att korridoren ska hållas tom. Hrmpf!
Jag tog mej ännu en titt på kaoset i hobbyrummet. Nej, bäst att inte röra om där annars fanns det risk för att jag skulle ha blivit under allt bråte.

Ny funderare och den här gången en snabb titt i sovrummet. Nu fanns det inte många alternativ kvar. Att köra in till stan och köpa en ny förpackning med strumpstickor kom inte på fråga. Att riva ur stickorna ur nån bortglömd socka gick inte heller, för det fanns inga bortglömda sockor med 3½ grovleks stickor. Måste jag nu bara ge upp och glömma drömmen om två sockor samtidigt?

Plötsligt mindes jag ännu en sockbox. Jag vågar knappt öppna den, för tänk om inte där heller finns strumpstickor...

 

Dessvärre måste jag ju göra annat än sticka. Igår blev det makaronilåda, en lite tråkig sådan för här saknas både lök, tomatkross och riven ost. Allt sånt som bisin min inte äter. Och så måste han prompt ha äggstanning i lådan, annars går den inte att äta enligt honom. Strunt nu i det, för idag tänker jag inte laga nån mat alls. Det får bli uppvärmd makaronilåda fastän det är söndag! Det blir ju ingen sticktid alls för mej annars.

Och jo, jag hittade en förpackning till med strumpstickor i den där sockboxen. Det visade sig tyvärr att ena strumpstickan har ett fult och djupt hack i sig. Där fastnar alltid garnet, så den stickan får nog brännas upp. Det går nämligen inte att försiktigt slipa bort den där djupa ojämnheten.

 

Men jag har i varje fall nio björkstickor så att jag kan sticka två sockor samtidigt. Tjohooo! Nu har jag alltså tre stycken sockor på gång och det är farligt, mycket farligt. Risken att alla inte blir färdiga är överhängande.

Nu hoppade jag igår till utmaning nummer åtta i stickrallyt, för jag började på ett nytt projekt igår. Och nu är jag så full av iver att jag kommer nog att ägna resten av söndagen åt stickning.

Önskar er alla en fin ny vecka!

En jättesmäll

Igår vid ett-tiden på dagen försvann bisin min österut. Någon minut senare hördes en jättesmäll. Jag rusar ut med hjärtat i halsgropen livrädd för att det har hänt, det som vi försöker akta oss för väldigt noggrant. Det att nån med väldigt hög fart har kört krock med bisin min. Vi lever nämligen farligt här med landsvägen inpå och en massa fartdårar som inte förstår vad hastighetsbegränsningen på 50 kilometer betyder. Antagligen borde de gå om bilskolan.

Den här gången handlade smällen om sprängning av ljudvallen. När jag stod ute på gården hördes flygplansljud och det syntes vita streck på himlen. Bisin min hade alltså, tack och lov klarat sig. Men jag kunde inte låta bli att fundera över hur farligt det här kunde/kan vara med tanke på vår oberäkneliga granne i öst. Försvarsmakten manade till lugn och intygade att det enbart var fråga om en rutinövervakningsflygning. Hoppas att det var så, men med tanke på alla gränskränkningar som sker stup i kvarten från öst, så känns det onekligen obehagligt.

Jag fick dock tankarna skingrade av en liten stadsfärd tillsammans med äldsta sonen. Det var riktigt bra, för annars skulle jag ensam ha fått sitta här hemma och grubbla. Eftersom bisin min var borta, beslöt vi med sonen att äta lunch ute på stan.

Jag valde Fylla, för där serverades lövbiff gjord på griskött. Riktigt gott. Ifall ni funderar var allt det gröna fanns, så det åt vi redan före. Det fanns minsann att välja på från det dignande salladsbordet. Från den här portionen åt jag nog upp allt det där "gräset" också. Men sen orkade jag inte med alla potatisar. Det blev liksom för stor portion. Den serverades till bordet, så jag borde ha kommit ihåg att begära mindre pommes frites.

Från restaurangen tog vi oss raka vägen till mataffären. Den här gången tyckte jag till och med att det var lite spännande på grund av den utökade garnhyllan. Men, men, ack och ve, hyllan gapade rätt tom ännu.
 

Dock inte tillräckligt tom, för jag kom hem med de här nystanen! 600 gram 🙈 Behöver jag mera sockgarn? Nej, absolut inte, men... ja just men. Nu har jag fått den galna idén i huvudet att jag ska sticka två par sockor samtidigt och då vill jag självklart ha två nystan från samma färgbad. Till råga på allt är jag nu så vågad att jag tänker använda naturvit som bottenfärg. Och jo, jo, jag funderade nog på att köpa endast ett nystan av varje färg och sen nysta upp i två delar. Men, garnet skulle tyvärr inte ha räckt till i alla färger. Nu har jag tagit det säkra före det osäkra. Och sockgarn kan man ju aldrig ha för mycket av, eller hur?
Till min stora glädje hittade jag såna här färgnyanser, som enligt mej går riktigt bra ihop.

Det här vackra nystanet låg rätt ensamt där i sin korg och ropade: "Kom och ta mej". Så då gjorde jag det förstås. 100 gram och ett par sockor. Till skillnad från Novitas garner, så är det här House, som är affärskedjans eget märke, tillverkat i Turkiet. Men ett utländskt nystan må vara förlåtet, eller hur?

Igår handlade stickrallyt26 om hemskaste garnet. Jag funderade en stund på det där, för när jag köper garn brukar jag inte direkt köpa hemska garner. Det är väl självklart att man köper sånt garn man tycker om? Att det sedan ibland visar sig att garnet till exempel är så mjukt och skönt att det delar på sig när man stickar är ju en helt annan sak.
Men så kom jag ihåg garn jag ärvt av min hulda moder.

Och bland dem fanns det här nystanet, som för mej nog är det hemskaste jag har i lagret. Det har snurrat på här nu i sex års tid utan att komma på stickorna. Fortfarande vet jag inte vad jag ska göra med det här nystanet. Kanske bara hastigt sticka ett par alldeles vanliga sockor modell mindre?

Igår kväll placerade jag mej glad i hågen i gungstolen framför TV:n. Nu skulle ju dartstävlingen börja. Bisin min steg in, hojtade att kanalen skulle bytas, för nu började nyheterna. Han hade varit borta hela dagen, för inget gick riktigt som planerat. Han fick inte alla bildelar, han behövde, så han var inte på sitt bästa humör precis.
Själv blev jag barnsligt upprörd över kanalbytet och betedde mej verkligt omoget, för jag började nynna högljutt medan han såg på nyheterna. Visst tycker ni synd om bisn min, som har råkat ut för en så omöjlig käring?

Efter sisådär tjugo minuter bytte han äntligen kanal och nu, nu skulle jag då få se på darts. Men... 

... snyft, snörvel, det var repris från torsdagsnatten. Jag var så ledsen och besviken att strumpstickorna knappt hölls i handen.
I morse då jag kollade resultatet från kvartsfinalen blev jag inte mycket gladare, för Gian van Ven förlorade. Visserligen väntade jag mej det, men ändå...
Ikväll måste jag försöka hålla mej i skinnet medan nyhetsdravlet pågår i TV. Måste påminna mej själv om att bete mej vuxet. Kanske det inte skulle vara så dumt med öronproppar ändå?

Nu är det dags för matlagning. Idag får det bli en helt vanlig makaronilåda.

Önskar er alla en fin lördagskväll.