Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga inlägg och det beror på att jag igen varit ute på vift. Vi startade hemifrån klockan 9.30 och var tillbaka hemma strax efter klockan 23. Så sent på natten var det inte tal om att den här gumman skulle orka med något som helst datoriserande.
E hade aldrig varit till Hangö, så bisin min tog det som sin uppgift att åtgärda den bristen. Som vanligt blev det lite bråttom, fastän vi inte skulle ha nån tidtabell utan bara ta det lugnt. Men det finns så mycket att se och uppleva, att vi inte ens hann med hälften.
Från början var det bestämt att vi skulle stanna och pausa ofta. Nå, för att komma västerut måste man på något sätt ta sig förbi huvudstadsregionen och den vägetappen är så trååååkig. Igår hade bisin min bestämt att vi ska pausa i Esbo och så gjorde vi.
Vi stannade vid Bemböle kaffestuga, som har funnits sedan 1737. Den ligger inte precis bredvid vägen numera, så vi navigerade med hjälp av min telefon och Google maps. I min barndom och tidiga ungdom körde man alltid förbi här då man skulle iväg till västra Nyland och då stannade min far här på kaffe då och då. Lite nostalgi alltså.
Nu har det då kommit nya vägar och då har kaffestugan hamnat lite i skymundan. Men igår var här åtminstone många kaffetörstiga på besök. Och många karlar i neonfärgade kläder, som åt lunch.
Jag hade riktigt, riktigt svårt att välja från vitrinen. Det borde vara förbjudet att ha både kanelbullar, blåbärsbakelser, jordgubbsbakelser, bebéer, napoleonbakelser, äppelbakelser... ja, ni märker hur jobbigt det kan bli, för en sådan som undertecknad. Till sist fastnade jag för jordgubbsbakelsen. Tack till E, som bjöd på trakteringen.
Bisin min tyckte att E och jag skulle rida på var sin trähäst, så skulle han fota. Höh!
Råkar ni ha en kvarnsten liggandes, så här ett litet tips: Plantera i hålet!
Från Bemböle susade vi vidare västerut. När vi kom så långt, som till Svartå, ja, jag tror alltså att det här är Svartå utan att exakt veta var byagränserna går, stannade vi följande gång.
Vi måste ju säga Hej åt bonden, som troget sitter där på traktorn med potatisupptagningsmaskinen.
I Raseborg plockade vi upp H innan vi körde ner till Hangö. Ja, alltså det heter att man åker ner till Hangö om man är ortsbo. Vi hann inte se nånting alls av Ekenäs, så nån gång måste det nog bli en ny utfärd västerut för E.
Nästa stopp blev vid Hangö Kex fabriksbyggnad. Här är det mer eller mindre obligatoriskt att stanna och ta ett foto. Hur ska man annars kunna bevisa att man varit här? Tekniska verket huserar här i byggnaden nuförtiden.I Hangö pågår Matmarknaden eller Foodmarket om man vill vara internationell. Det blev en del diskussion om var och när vi skulle äta då vi kommit fram till hamnen där kvällstorget hålls varje sommaronsdag. Bisin min ville inte ha nånting med tomat, H ville inte äta om det sen ändå skulle ätas på eftermiddagen. Till sist så köpte vi varsin Wotkins grillkorv från ett av de där matstånden. Det låg vägg i vägg med thailändsk mat.
H vandrade iväg och jag efter. Fransmän och italienare nästan mitt emot varandra försökte locka med respektive lands ostar och annat gott. Men nej tack, inga utländska ostar för vår del nu just. Vid ett stånd hittade jag presenter åt barnbarnen och det fastän jag inte ska köpa nånting åt dem!
Lite längre fram såg jag brittiska flaggan och en hel del grejer med brittiska kungahusets motiv. I språngmarsch var jag redan på väg till det försäljningsståndet då mitt resesällskap kom emot mej och sa:
– Nej, nej, det är "made in China".
Vilken besvikelse! Det blev ingen burk med en brittisk kunglighet som motiv. Snöpligt med engelsk burk gjord i Asien.
Nu var fråga om vi skulle eller inte skulle?
Nå, självklart skulle vi...
... ha Hangövåfflor! En god nyhet! Mums! Och ni ser, den är rejält tilltagen och den ser ut som en badhytt. Gott med färska jordgubbar på våfflan.
När vi satt där med våra våfflor var bisin min rädd för att jag skulle få syn på en viss skylt och sedan rusa iväg och köpa den. Nå, jag hade ju redan försökt tigga mej till en skylt med text på engelska om när det skulle vara dags för en gin and tonic-drink. Bisin min sågade direkt det förslaget och för en gångs skull var jag riktigt lydig. På riktigt alltså, vad skulle jag göra med en sådan skylt? Var skulle jag hänga eller spika upp den? Och tänk om min omgivning nu skulle tro att jag som 65-åring har fått smak för promilledrycker?
Så jag köpte den här skylten istället! Just den som bisin min var rädd för att jag skulle få ögonen på. Den kommer till sin rätt i grannbyn!
Tyvärr hade den unge amerikanen ingen magnet med Yodamotiv, så jag köpte den här åt mej istället.
Antagligen skulle förståsigpåarna här i stan vilja att det skulle se ut på ett liknande sätt på Drottningsstranden. Men, men... inte ens i Hangö var detta bekymmersfritt.
Från hamnen ut till...
De fyra vindarnas hus. Det var stängt på grund av en privat tillställning. Men knappast skulle vi som fattiga pensionärer ändå ha haft råd att äta där.
Det är vackert där ute på holmen och värt ett besök fastän man inte äter där.
Man har god utsikt också till andra sidan, det vill säga den fina sandstranden. Inga simmare där på grund av det blåsiga och ostadiga vädret.
Men idealiskt för kitesurfare!
När vi skulle åka från Tallholmen fick bisin min syn på den här skönheten. Det var ett par som kört från Kuopio för att turista!
Från Hangö körde bisin min till Ovanmalmen i Tenala, till ett ställe långt borta i urskogen. Nå, nu vet jag ju inte om det faktiskt finns urskogar där i Tenala, men det kändes så. Bisin min körde och körde, vägen blev smalare och smalare alltmedan skogen runt om oss tätnade. När vi kommit till vargarnas återvändo var vi framme och lämnade av E för en stunds umgänge med sin väninna.
Resten av sällskapet återvände till civilisationen.
På vägen fanns den här uppmuntrande figuren i båten i bäcken. Och gissa vad hen har i handen? Jo, en lonkeroburk förstås!
Vi besökte Frimans diversehandel, för är man i Tenala, så måste man få Tenala ost! Inget snack om saken!
Mums!
Från affären skyndade vi oss in på Bakfickan, för nu var det minsann matdags och bråttom. Kocken skulle gå hem efter femton minuter!
H och bisin min valde lövbiff medan jag åt Wienerschnitzel. Det där lila där till höger i bild åt jag inte, för jag var lite misstänksam!
Från Bakfickan iväg till Hagalundsgårdens sommarcafé på efterrätt. Här fanns det också alldeles för mycket gott att välja på.
Jag valde efter kort tvekan morotskaka och supergod hallonmjöd! Tack till H, som stod för efterrätten.
Vi skjutsade hem H, körde iväg till Karis för att tanka och återvände till Tenala via Pojo. Plockade upp E och körde via Bjärnå till Salo ABC. E behövde också få nånting saltigt i sig. Från Salo sedan raka vägen hem tvärs genom huvudstan. Och det regnade, regnade och regnade. Bisin min hittade på att vi skulle se vem som såg flest älgar/hjortar/rådjur längs med vägen. Jag såg fyra älgar och hade sett ett rådjur tidigare på dan. Bisin min gillade inte att jag vann, men huvudsaken var ju att vi höll korpgluggarna öppna! Ju längre österut vi kom, desto torrare blev det, för att till sist inte ha regnat en droppe här hos oss.
Från Hangö plockade E med Kompasstidningen. Och gissa om jag blev glad då jag bläddrade i den i morse och såg det här:
Nu är det bara att ta fram virknålen och gräva lite i garnlagret och sedan sätta igång. Plötsligt är vi helt moderiktiga utan att behöva sätta våra sista slantar på senaste designplaggen! WOW!
Det var en fin sommarutfärd igår. Tack till E och H för sällskapet.
Idag har vi tagit igen oss rejält med bisin min.
Hela förmiddagen idag funderade jag: Ska jag eller ska jag inte? Till sist vann förnuftet och lättjan och jag beslöt mej för att avstå från att besöka Tirmo Blues. Jag skulle jätte jätte gärna ha sett Steve'n Seagulls live, men 45 minuter är lite väl lite. Jag vill ha en hel konsert, tack!
Önskar er alla en riktigt skön lördag.
