Kokeriet igång

Vet ni, ibland tror jag att bisin min kan göra nästan vad som helst. Han kan fixa bilar, maskiner, traktorer osv, han kan ta en metallstång eller vilket metallskrot som råkar finnas och förvandla den till nästan vad som helst, han kan byta vindruta i bilar, kitta fönster, måla, sy, odla potatis, laga mat, ja han kan verkligen göra nästan vad som helst utom betala fakturor i internetbanken, hantera en dator eller smarttelefon. Igår visade han framfötterna i köket och satte igång kokeriet.

Nu har vi alltså nykokt svartvinbärsgele...

... och nykokt svartvinbärs-krusbärssaft. Tänk vilken energi bisin min har visat, som både plockat bären och tagit hand om dem på bästa sätt. Han är verkligt duktig, inte sant?
För min del återstår nu disken och att förse burkar och flaskor med etiketter. 

Igår fick vi dessutom de här burkarna, en med äppelmos och en med rabarberchutney. Stort tack för dem. Ska bli spännande att testa chutneyn.

Dags för disken nu innan jag ska iväg igen.

Önskar er alla en finfin fortsättning på lördagen!

Tar ut det sista

Åhå, i morse sov jag ända till klockan nio. Och nej, det beror inte på att jag skulle ha sett på sport igår natt. Vad jag gjorde var att jag envist läste ut en lite småtråkig bok, som aldrig riktigt lyckades fånga mitt intresse. Den var seg och inte alls spännande. Det tog till halvtvå på natten innan jag var färdig med sista sidan. Tur att jag är pensionär och inte behöver fara iväg nånstans alls idag.

Igår däremot, var jag iväg till stan på äldsta sonens enträgna begäran. Inte för att jag hade särskilt stor lust att vimsa runt i stan, men vi behövde mjölk, toapapper och hushållspapper. Jag försökte nog få sonen att ensam fara iväg på uppköp, men han bad mej snällt följa med.
– Så får du klämma och känna på alla varor, sa han.
Ett löfte, som inte höll, för som vanligt blev det sedan "kom nu", "är du inte färdig ännu" och "det där behöver du int". Han verkar ta efter sin far.

Nu tar jag verkligen ut det sista av sommaren, för inom loppet av en vecka har jag varit hela tre gånger till CD.

Igår blev det tredje gången, för där åt vi lunch. Nu får ni nöja er med en bild av bordsdekorationen och slipper matbilden!
 

Det märks att turistsäsongen börjar vara över, för det var inte många människor igång där på Skeppsbron igår. Glasskiosken var stängd, trots soligt och varmt väder. Snart stänger allting annat där också och det blir tyst och stilla.

Kolla vad jag hittade precis vid kassan, då jag var till lilla butiken efter mjölk! När jag läste instruktionerna stod det att burken skulle omskakas  och sen hällas i mjukglassmaskinen. Oh nou! 🙈 
En sån maskin har vi inte, så hur ska det gå nu? Jag började faktiskt söka på glassmaskiner som kunde göra mjukglass. Men sen tänkte jag äh, det måste finnas något annat sätt. Och minsann, tydligen så kan man sätta den här massan i frysen för nån timme och sedan vispa upp den om man får tro infon på nätet. Småningom ska jag ta mod till mej och testa. Håll tummarna!

På hemvägen kurvade vi via röda varuhuset för att köpa pappret vi saknade och jag kunde tyvärr inte låta bli den här tidningen. De stickade handledsvärmarna där på pärmen ser riktigt romantiska ut. De kanske kan bli mitt nästa projekt?

Och vet ni vad? Jo, igår slog jag riktigt på stort och köpte godis åt mej! Jag blev lite nostalgisk och mindes då jag var på läger och man kunde köpa de här från kiosken. Det kunde man också göra från kiosken på simstranden då jag gick i simskolan. Det är en tid sen dess. Mörk choklad är gott. Det här är faktiskt Fazers äldsta chokladstång. Den såg dagens ljus 1916.

När jag kom hem igår på eftermiddagen, var bisin min utflugen, så vet ni vad jag gjorde?
Jo, jag satte mej i gungstolen och stickade. Nu har jag ärm nummer två färdig. Tjohoo! Idag skulle det gälla att plocka upp ärmarna på rätt ställe och börja på oket, för att småningom få den honungsgula tröjan färdig. Men först måste jag leta efter en tillräckligt lång rundsticka.

Önskar er alla ett finfint veckoslut! Sommaren är inte slut än, så ta det bara lugnt.

Varma smörgåsar och chokladkaka

Igår körde jag iväg till stan och deltog i stickträffen hos G-M. Hon bjöd på varma smörgåsar och...

... en riktigt god och vacker chokladkaka. Den ser ut som en ros, eller hur? Kakformen hade G-M fått från Venedig. Om jag skulle baka kanske jag också skulle skaffa en vacker kakform. Men det är nu lite si och så med mitt bakande nuförtiden.

Det var en riktigt trevlig eftermiddag i gott sällskap och samtalet flöt på medan stickorna var i flitig användning. Alla andra utom undertecknad stickade på sockor. Jag stickade på en honungsgul liten ärm. Det gick förvånansvärt bra och jag kunde hålla reda på ökningarna. Tjohooo!
Som vanligt fick jag proffsråd, tack för dem. Jag skulle inte klara mej utan mina stickväninnor. 💕
Jag fick med mej hem av den goda chokladkakan. Stort tack för det!

Bisin min hade varit ute hela eftermiddagen och plockat bär i vår trädgård på husets baksida. Nu är alla svartvinbär och...
 

... krusbär plockade. Jag funderade lite grann om jag skulle baka nånting med en del av de här bären. Jag kunde ju göra en smulpaj med krusbär eller varför inte en krusbärskaka med toscatäcke?
Men nu är bisin min lite snål och säger att han ska ha alla krusbär i saftmajan. Höh! Till råga på allt säger han att jag måste rensa de svarta vinbären.

Igår kväll hade jag gärna fortsatt att sticka, men...

... jag blev tvungen att tröska kummin istället. Suck! Det har blivit kvar av växten här nere på åkern efter att bonden tröskat. Bisin min tog vara på ett helt fång med kummin. Så medan han satt och såg på friidrott i tv och guldkastet, satt jag och jobbade så jag nu har riktigt sjukt pekfinger på höger hand. Det måste nog finnas ett annat sätt att tröska kummin än att riva av frukten från blomsterställningen. Har ni några förslag? Att slå växterna mot ett papper är inte att tänka på, för då sprider sig de små frukterna över hela rummet. Hmmm...

Bäst att ligga lågt idag och långsamt, ytterst långsamt fortsätta tröska. Bisin min har förbjudit mej att smita ut i solen och sticka. Han kräver att jag ska rensa svarta vinbären och krusbären, som han ska förvandla till gele och saft. Jag kan ju tröska kummin i snigelfart. Eller så kan jag fortsätta att leta efter bilreservdelen, som inte finns någonstans, inte i Finland, inte i Tyskland och inte i Storbritannien heller...

Önskar er alla en skön fortsättning på torsdagen!

Helt otroligt!

Igår var jag borta hela dan, den här gången tillsammans med bisin min. Vi var iväg österut. Först gjorde vi ett stopp i grannbyn och överlämnade ett kuvert åt nästyngsta sonen. Han var ensam hemma, för frun var på jobb och de små gullisarna på dagis. Ja, det heter så här i vårt avlånga land. I västra grannlandet stoltserar de med förskola, trots att det är fråga om dagvård. Här i landet går man i förskola året innan man börjar skolan. Börja skolan gör våra två äldsta barnbarn precis idag. Önskar dem lycka till och arbetsro samt att de trivs i den proppfulla skolan.

Från grannbyn vidare till nästa by och en snabb visit hos E och K. Efter ett stärkande saftintag iväg till macken i stan för tankning av den dyra soppan.

Och så hamnade jag förstås här, var annars?

Runt 90% i Motonet har jag ingen aning om vad man behöver till. Hur jag än funderar hittar jag inget annat jag kan behöva härifrån än korsordspennor. Medan bisin min stod vid reservdelsdisken irrade jag runt bland diverse verktyg och hade urtråkigt, till och med så tråkigt att jag började titta på städgrejer! Så jag tog en rulle med disktrasor och två rullar med sopsäckar. Sen grävde jag lite i en billighetskorg, men det gav inte mycket utdelning, för jag behöver inte borrbett eller annat dylikt. Till min stora besvikelse fanns det liksom inga leksaker kvar i hyllorna. Trist, mycket trist, hur ska jag nu kunna köpa bilar och traktorer åt Lilleman?

Bisin min var mäkta besviken med besöket. Den beställda reservdelen passade inte och det finns inte rätt att få från Motonet. I morse försökte vi kolla vilka eventuella ställen som säljer begagnade bildelar, men, men... de flesta har slutat och det största stället, firman vi senast beställde från, har inte heller rätt del. Suck och dubbelsuck!

Den här gången hade bisin min inte lovat mej nånting alls och efter lite navigerande med min smarttelefon, hamnade vi här i Bella loppiset. Det här är alltså före detta Jussin suurkirppis, som har bytt namn. Här finns snygga bås och allt mellan himmel och jord till salu.
– Kom ihåg att vi ska int ha något skräp sen, började bisin min gnälla så fort vi hade kommit innanför dörren. Nä, nä, förstås inte. Så jag gick i språngmarsch förbi kläder, leksaker, böcker... ja, nästan allting.

Som vanligt ångrar jag mest det jag inte köpte. Kontorsstolen där i bakgrunden skulle ha varit helt kanon. Men jag kollade inte ens priset och kanske lugnast för husfridens skull, att stolen fick bli kvar i Kotka.

Bisin min var egentligen på jakt efter tre olika fynd, bland annat en Arabia kryddburk. Han hittade inget av det han ville ha, men helt otroligt hittade han:

Två böcker i serien Pernå sockens historia!

Och helt otroligt nog del ett, som vi saknar i vår serie i bokhyllan! Tjohooo! Tänk att vi hittade Pernå sockens historia i Kotka! Och tänk, att man kan göra fynd på svenska där i den finska miljön!

Nån hade satt en farsdagspresent till salu! 

Kurt Antell har tillägnat boken sin stupade son. De följande delarna i den här serien är skrivna av Olle Sirén. Med tanke på att det här var före datorns tid är de här omfattande volymerna ett verkligt storslaget arbete. Den andra boken kommer vi att ge bort, för där finns lite information om en gård. I vår bokhylla finns redan den boken, ett arv från bisin mins farfar. De andra delarna i serien har vi fyndat för ynka en euro styck på ett loppis i stan. Men där saknades som sagt del ett.

Trots bisin mins alla förmaningar fyndade jag ändå julrött mohairgarn med gitter i, 150 gram. Och ser ni så förståndigt försäljaren har låtit en garnända ligga utanför plastpåsen, så man får känna på garnet.

Från samma bås hittade jag också 175 gram fiskargarn...

... 112 gram bomullsgarn...

... och papperssnören, som jag ju bara måste ha redan för färgens skull. Sen vad jag ska göra med de här vet jag inte, men om inte annat så får de bli paketsnören.
Där fanns också stora koner med yllegarn, men jag ska ju inte ha garn, så dem lät jag, förståndigt nog, vara kvar.

Där fanns dessutom flera virktidningar på finska, men jag nöjde mej med den här engelska tidningen. Ville inte att bisin min skulle bli galen!
Jag såg en hel del intressanta leksaker, men köpte faktiskt inga. Jag tittade också lite på örhängen, men jag fick ju redan nya förra veckan, så jag lät bli att köpa.

På hemvägen kurvade vi via ABC och åt en sen lunch. Och nej, inget matfoto idag heller. Maten imponerade inte på mej. Stekta potatisar, vege köttbullar och sås med nötkött valde jag samt förstås sallad och råkost. Såsen var så starkt kryddad att det började bränna i munnen. Brrr!
Annars var det nyrenoverat och fräscht där, men som sagt, maten igår fick inga poäng av mej.

Den här fiskade jag upp ur postlådan igår. Bläddrade endast hastigt igenom den och det enda mönstret jag föll direkt för var en herrtröja. Men som det känns just nu, så tror jag inte att jag kommer att sticka den, åtminstone inte under överskådlig framtid.
Det som gläder mej är att Novita igen har börjat tillverka garn i Koria, nämligen 7 sisters. Tjohooo!

Jag fick också en sån här tidning i postlådan. Det är ett gratis gåvonummer, så tack för det. Har inte hunnit bläddra i den här ännu.

Nu ska jag småningom börja göra mej i ordning inför dagens stickträff. Bildelssökandet får vara till ikväll, för jag vet inte ens vad den där grejen heter på finska!

Önskar er alla en skön fortsättning på onsdagen!

Ser ni den?

Igår satt jag ute och njöt av det vackra vädret och min stickning. Jag hade sällskap av ettriga flugor, vackra fjärilar och en guldskimrande trollslända. Fjärilarna hann jag aldrig fota, en del av dem satte sig faktiskt på min klänning. Trollsländan ville jag gärna fota men...

... ser ni den? 

Den satt länge här på en tallgren, men ser ni den?

Där, där är den ju. Men ack så dåligt foto. Jag måste nog få en bättre kameratelefon, eller hur? Förstås skulle jag ha kunnat gå in efter den riktiga kameran, min Nikon, men det var så skönt där ute på bänken och jag ville inte lämna min stickning vind för våg.
 

Bisin min var iväg flera hundra kilometer bort tillsammans med sin kompis E och plockade svarta vinbär. De är riktigt goda. Få se vad bisin min tänker göra med de här.

Och nu ska jag berätta en hemsk sak: Jag har tröttnat på mina stickningar! Jag vill börja på en ny. Ve och fasa, ingenting kommer att bli färdigt med den här takten. I mitt lilla tröjprojekt, som borde ha varit färdigt redan igår, har jag en ärm och oket kvar. I ett större tröjprojekt har jag en och en halv ärm och två fickor kvar, jag har också några sockor som skulle behöva en och en halv till för att bli färdiga. Men inget av de här projekten intresserar just nu. Får jag börja på nånting nytt då? 🙈

Önskar er alla en fin tisdag! 

Pärlsockor

Vad gör man om man helt oplanerat hittar ett 50 grams nystan i en spännande färg? Jo, man stickar små sockor av det, vad annat?
Så gjorde jag förra månaden då jag endast ville syssla med lätta bomullsprojekt.

Pärlsockor

Start:    05.07.2026

Färdig: 16.07.2026

Garn: Mandarin Petit från Sandnes Garn

Åtgång: 28 g
Stickor: 2 och 3
Mönster: Helmisukat, s. 79 i Käsityön ABC 22 Sukat

 

Mjukt och skönt bomullsgarn, men det betyder att det delade sig. Det gällde alltså att vara uppmärksam då man stickade. Trevligt mönster och lätt att följa, men jag gjorde lite egna ändringar i hälen.
I måndags för en vecka sedan levererades sockorna åt en nyfödd liten tös. Hoppas att de passar i något skede, så de kommer till användning. Annars får de väl bli dockkläder?

Idag är det ett år sedan jag hamnade in på sjukhus i verkligt risigt skick. Jag hade tur som kom in i tid och efter några dygn fick min diagnos, så rätt medicinering kunde sättas in. Jag är oerhört tacksam över att ännu vara i liv, över sjukvården, över alla som kom till sjukhuset och hälsade på och alla som peppade och uppmuntrade på olika vis. Utan er skulle jag inte ha klarat mej. 💕
Återhämtningen har tagit sin lilla tid och bra så. Grundtryggheten fick sig igen en törn, för det finns hos mej en liten gnutta rädsla för återfall. Det gäller att jobba på resiliensen och ta till vara på här och nu, utan att bli alltför hysterisk och räddhågad. Ja, och förstås fortsätta att försöka sköta sig på bästa sätt. Det kunde ju ha varit mycket värre.

I morse körde bisin min iväg långt bort, så nu kan jag göra precis vad jag vill. Och vad vill jag då göra? Jo, gissa?

Nå, förstås sticka, vad annat. Tänk, jag slipper både laga mat och diska! Tjohooo!

Önskar er alla en bra ny vecka!

Två års kalas

Igår var vi iväg till grannbyn på två års kalas. Hjälten sov ännu då vi anlände med äldsta sonen, så vi fick vänta en stund innan vi kunde överräcka paketen till en nyvaknad liten kille.

Modern hade gjort en riktigt fin kaka och ni ser ju vad det är som gäller?
Just det, Paw Patrol. 

Det fanns massor av godsaker att välja på från kalasbordet. I bakgrunden ser ni batongerna, som fadern hade bakat och som hade riktigt bra åtgång. En del lyckliga gäster fick till och med bröd med sig hem.
Jag hade på mej mina nya örhängen och A såg genast att de var samma som de där rosa kexen. En uppmärksam flicka minsann.

Jag hade slagit in hela åtta paket; ett som yngsta sonen gav, ett som äldsta sonen gav, ett som fafa gav och ett som undertecknad, famo gav.
 

Det blev också tre små paket åt Lillan och ett åt mamman och pappan. Fafa sade nog att att jag inte ska skämma bort Lillan, men... några små paket är väl inte för mycket?
När vi satt och åt och drack sa gullungarnas mommo att man får skämma bort de små, att det är just därför vi far- och morföräldrar finns. Hon uppmanade mej dessutom att inte höra på föräldrarna så mycket. Nästyngsta sonen vågade inte ens protestera! 😁
Så, nu är det bara att tuta och köra. Det är förstås inte alltid det handlar om presenter. Det handlar ju också om att ge av sin tid. 💕

Bisin min, alltså fafa, tyckte att det var alldeles onödigt med ett födelsedagskort.
– Int förstår han ändå, han blir ju bara två år.
Nä, kanske int, men en liten bilkille ska ha ett bilkort och därmed basta. Dessutom, om man hittar ett svenskt födelsedagskort i Prisma i Kotka, som råkar passa jubilarens intresse, då måste man ju bara köpa det, eller hur?
Fafa bara skakade på huvudet åt min odiskutabla logik!

Det var ett riktigt trevligt kalas och så härligt att umgås med släktingar från båda sidor. Och tänk, alla barnbarn på samma ställe. Mycket hann man dock inte se av dem för det var spring och lek både inomhus och utomhus, som gällde. Bollar och ballonger var Lillemans favoriter. När gästerna droppade av togs småbilarna fram och kördes i stora parkeringshuset/garaget med väldig fart.

Bisin min överraskade mej rejält på hemvägen. Först körde han ett varv runt byn och sen iväg till stan på middag. Vi vågade oss till CD trots att det var många människor nere vid stranden. Personalen lade upp en skylt där det stod att det var över en halvtimmes matkö, men vi hade ju ingen brådska. Maten kom ändå rätt snabbt, så ingen fara och roligt att de hade så många gäster där.

Vid ett av borden satt ett halvbekant par. Karlen sneglade nyfiket åt vårt håll, men vågade inte hälsa, för han kände inte igen bisin min, som har ny frisyr och nuförtiden är mager. Jag koncentrerade mej på min mat, fish and chips fick det bli den här gången. Och nej, jag plågar er inte nu med något foto av matportionen, dels för att bisin min blir irriterad på det där fotandet och dels på grund av den där karlens försök till diskret stirrande!
Om ni alltså nu hör att jag varit ute med en främmande karl tidigt på lördagskvällen, så bry er inte. Det var ju bisin min och ingen annan. ❤️

Nu ska jag ägna resten av dagen åt stickning, för annars blir inget någonsin färdigt.

Önskar er alla en trevlig fortsättning på söndagen!