Från eget land

Igår var bisin min inte lätt att tas med.
Det började genast på morgonen då jag frågade om han har sitt sjukförsäkringskort med sig i plånboken. Det hade han förstås inte och han bedyrade att det inte behövs, för han har ju körkortet. Jag som nu har skannat mitt sjukförsäkringskort i tid och otid var minst sagt skeptisk. Och jag vet faktiskt inte hur jag ska få bisin min att förstå att vissa saker inte längre fungerar som förr, det vill säga det räcker helt enkelt inte med körkortet överallt. Till sånt prat bara fnyser han. Sjukförsäkringskortet använde han senast sommaren 2007, så det är ett tag sen.

Det blev lite bråttom, men till all tur kom bisin min ihåg att han hade kortet i sin gamla söndriga plånbok. MEN den plånboken låg inte alls där på soffbordet, som han senast hade haft den. Nu fick han anstränga hjärnan genast på morgonen och under över alla under, han kom ihåg i vilken låda den gamla plånboken låg! Hurra!
Förstås var det mitt fel att han blev stressad, för jag borde ha sagt åt honom kvällen innan. Jag försökte påpeka att han ju är en vuxen karl, men det klingade för döva öron. I det här läget var det bäst att vara riktigt tyst och inte säga ett knyst.

Jag skjutsade honom till stan och han tyckte att jag körde såååå långsamt då jag höll hastighetsbegränsningen på 50 km/h. När vi återvände från stan kritiserade han min körning igen, för nu knyckte jag på ratten! Jag hotade med att ta bilen och bege mej ut på långfärd, för att öva upp min körning. Då tystnade han för en stund.
Men inte länge, för han kunde inte låta bli att många gånger påpeka hur dum jag var som trodde att han behövde sjukförsäkringskortet.
– Man klarar sig visst med körkortet, triumferade han.
– Jaha, ursäkta nu, men det visste jag inte.
Fortfarande tror jag att det nog är bäst att ändå ha sjukförsäkringskortet med sig.

Senare på dagen sa han:
– Jag ska köpa en ny våg.
– Varför det, frågade jag förvånat.
– Den där gamla i tvättrummet visar fel.
Nu hade jag lite svårt att hålla mej för skratt. Klart att den där urgamla mekaniska grejen, som kommit från nåns äldre släkting visade fel.
– Men vi har ju redan en digital våg, så inte behöver vi nån ny, sa jag försiktigt.
Framför mej såg jag hur bisin min skulle köpa nån sån där monstervåg som mäter fetthalt, muskelmassa och vete fåglarna allt vad, som registreras och sparas. Han är nu nere i sin idealvikt, så det finns en viss risk att han skulle börja väga in mej. Han tjatar redan om motion och proteiner och jag vet inte allt vad. Tydligen är ungefär allt som jag äter farligt och ohälsosamt. Ändå blir han varje gång lika förvånad när jag väljer mörkt bröd eller knäckebröd.
Jag hade god lust att säga åt bisin min att de enda vågar jag använder är hushållsdito. Den ena för matlagning och bakning och den andra för att väga garn och färdiga alster. Som ni förstår, går det ju inte att använda samma våg, för då får bisin min ludd i maten.

– Nä, du skojar. Var har vi en digital våg, frågade bisin min högeligen förvånad.
– Den är precis där du lade den i augusti förra året, under kattmatsvagnen.
Nu tystnade han betänkligt och tydligen var det igen mitt fel att jag hade gömt vågen! Det värsta av allt var väl ändå att jag mindes bättre än bisin min. Ja, och så var det förstås mitt fel att jag var sjuk förra sommaren och att han och äldsta sonen blev tvungna att i hast röja ur tvättrummet här på övre våningen. I augusti förra året fanns det inte minsta lilla chans att jag skulle ha flåsat ner till källaren för att duscha. Suck!

På eftermiddagen när jag satt djupt försjunken i ett korsord samtidigt, som jag intog ett lätt mellanmål bestående av en skiva knäckebröd och lite vichy, steg bisin min in genom dörren.
– Och du bara sitter, var hans passivt aggressiva kommentar.
Han kunde förstås inte veta att jag precis just hade suttit ner. Till all tur kunde jag hålla tyst medan jag koncentrerade mej på korsordet om Elsa Borg.
På bordet hade jag lämnat ett Elovena mellanmålskex, som bisin min nappade.
– Huj, det här var inte gott, spottade och fräste han.
Det var också mitt fel, nu hade jag liksom lurat honom. Haaa, de där kexen är riktigt goda och hälsosamma, men han kanske inte ska äta så mycket havrefibrer?

I något skede under dagens lopp fick jag också bannor för att min telefon har så hårt ljud. Det handlade om aviseringar, som nu inte har så högt ljud på riktigt. Egentligen har jag inte på andra aviseringar än för WhatsApp, textmeddelanden och e-posten. Resten är liksom inte livsviktigt och jag behöver inte aviseringar för flera appar.
Men som sagt, igår verkade allting irritera bisin min. Om jag försvarade mej fick jag höra att jag är aggressiv och taggig. Tja, det finns ju gränser för allting, eller hur?

På kvällen fick jag makten, alltså jag fick rå om fjärrkontrollen. Tjohoo! Nu kunde jag se på Efter nio och slapp guldgrävare, nyheter, diverse bilprogram och långtradarchaufförer. Skönt.
MEN mitt i intervjun med Siri Hustvedt stövlar bisin min in och ska prompt byta kanal. Snyft!
Egentligen blir jag mera lessen än arg. Jag vet ju att jag kan alltid se programmet på Arenan, men tänk vilket liv det skulle bli om jag kom och ryckte fjärrkontrollen från bisin min mitt i nyheterna?!
Säger bara att det är allt tur att jag har min stickning och inte behöver bry mej om tv:n. Men igår kväll var inte ens stickningen till någon tröst, för jag hamnade att sticka bakåt 12 varv. Suck!

Senare på kvällen insåg säkert bisin min att det inte varit hans bästa dag, så han blidkade mej med goda jordgubbar från eget land. Mums! Och tack!

Innan vi lade oss igår kväll, kom vi överens om att idag ska vi ha Snälla dagen! Få se hur det går. Hittills har det åtminstone fungerat och jag har till och med röjt framför lådorna här i datarummet. Lådorna, som han gnäller om att han aldrig når på grund av mina grejer där på golvet framför. Det var väl snällt av mej?
Och vet ni vad? Jo, det lönar sig att vara snäll, för jag hittade Fazers Crunchy chokostänger, som jag gömt i en projektväska. Tjohooo!

Nu ska jag stoppa tvätt i maskinen, lappa lite kläder, blocka en liten stickning och sen försöka hinna ut ett varv.

Önskar er alla en riktigt skön fortsättning på tisdagen. Kom ihåg att vara snälla!

Midsommarrea

Håll i er nu, igår var jag faktiskt på midsommarrea! Det var första gången i mitt liv, för vanligtvis brukar jag hitta reasakerna först i slutet av juli då det mesta redan är slut.
Men igår, då jag satt vid frukostbordet och övervägde om jag orkar äta den andra smörgåsen eller om jag ska lämna den, då knackade det på dörren. In steg yngsta sonen. Han satte sig mitt emot mig vid frukostbordet. Fadern anslöt också. Vi satt där och talade ditten och datten, då sonen plötsligt sa:
– Jag är på väg till Prisma i Kotka.
Nu frågade han inte precis direkt om jag ville följa med, utan lämnade valet åt mej. Bisin min beställde genast Bepanthensalva från apoteket, fil och mjölk från affären och det avgjorde förstås saken.

Genast när jag kom in i Prisma vek jag av till höger och hamnade vid tidningshyllan. Jag var på jakt efter två tidningar Kotivinkki och Anna. Den förstnämnda syntes inte där i hyllan, men till all tur finns det där mönstret på syrensockor ute på nätet. Vet inte om jag nånsin kommer att sticka dem, men vackra är de.

Till min stora glädje hittade jag den här tidningen. Kan ni gissa varför?

Tack vare de här glada gossarna var jag ju tvungen att köpa tidningen. Och lugn, bara lugn, också artikeln om KAJ finns på nätet. Men jag vill ha den lite mera handfasta versionen, så jag kan bläddra fram och tillbaka av hjärtans lust. Till all tur var det här dubbelnumret till nedsatt pris. Och om nån här i huset börjar morra nånting, så kan jag alltid dra till med att jag behöver öva på min finska! Dessutom följde det med en TV-tidning, som berättar vilka program som kommer ända till 3.7. Inte illa eller hur?

Från tidningshyllan tog jag sikte mot...

... garnhyllan! Farligt, farligt, men jag köpte inte ett endaste ett nystan. Jag tittade på strumpstickor, men hittade inte den grovlek jag skulle ha behövt.
Resten av tiden där i varuhuset koncentrerade jag mej på att undvika leksaksavdelningen och superhastigt gå förbi baby- och barnkläderna. Men ändå hittade jag ett par collegebyxor, en långärmad jumper och ett par Spidermanshorts åt Lillan och en långärmad t-tröja åt hennes lillebror.
Jag hittade också en julklapp. Jag dessutom köpte en ljuvlig grej, som jag kanske egentligen inte behöver, men som är nyttig. Inget krims krams alltså. 

Vi var rätt snabba där i varuhuset med tanke på hur stort det ändå är och hur mycket man får trava på. 

Jag hoppas att ni alla har haft en skön midsommar.
Vi har tagit det lugnt och njutit av väder och vind. Och kan ni tänka er, jag har inte bakat nånting alls. Det behövdes inte heller, för på midsommardagen blev vi bjudna på en god rabarberpaj nere vid ån. Där satt vi runt dukat bord och njöt nere vid ån. Vi träffade också kusinens mamma och kusinens söner, en riktig släktträff alltså. Solen värmde och vinden fläktade skönt.

Igår satt jag också ute hela eftermiddagen, den här gången i grannbyn. Det var grillparty hos Lillan och vi åt både hamburgare, kassler, nypotatis och grillad majs.
Det var härligt att se de två små springa omkring utan kläder på och i bara fötterna. Det är just precis så där, som det ska vara på sommaren. Lillan skulle sedan genast ha på sina nya Spidermanshorts.

När mommo och Ukki for iväg på motorcykeln, tyckte Lillan att det var tråkigt att gästerna åkte hem. Hon skulle så gärna ha fortsatt kvällen med famo tittandes på TV på katter, som blir superhjältar. Men, men också famo måste hem.

Söndagskvällen avslutades här hemma med...

... glass och jordgubbar. 
Glass är också det som KAJ sjunger om i sin nya låt, som släpps i fredag.

En stor glasstrut kom bisin min med i morse i stan då han traskade till bilen där jag satt och väntade på honom. Men inte fick jag nån glass. Nä, jag fick bara kritik, för att jag knyckte så på ratten då jag körde. Hrmpf! Jag kör ändå mjukt utan de där häftiga inbromsningarna som han ägnar sig åt. Det kan hända att han blir utan chaufför nästa gång han behöver.

Nu ska jag iväg ut!

Önskar er alla en finfin ny vecka!

Två dubbelnummer

Igår fick jag lift till stickträffen med stickväninnan B. Så härligt att träffa henne och en riktigt fin eftermiddag hade vi hos G-M. Hon bjöd på varma smörgåsar med mögelost, mums och en god midsommartårta med jordgubbar. Vi talade om allt från bankappar och korsord till vilka maträtter vi inte gillar. Lite kommenterade vi också världsläget och stadens klåperier. Vi kom fram till att vi minsann skulle ordna det mycket bättre. Stadens tjänstemän och politiker borde fråga av oss som vet.
Jag stickade på min socka med strukturmönster och förstås hamnade jag två gånger att sticka bakåt. Nu har jag dessutom en tappad avig maska, som jag måste komma ihåg att plocka upp innan jag stickar vidare.

Planen för idag var glasklar, jag skulle bara sticka, inte göra någonting annat. Men sen händer det ju saker här i mitt pensionärsliv. Innan jag hade kravlat mej upp ur sängen före halvnio i morse, hade jag ett missat samtal från nästyngsta sonen. Han undrade om jag ville följa med till stora varuhuset i Gammelby. Lite yrvaket frågade jag försiktigt när det var avfärd och fick reda på att efter en timme. Jo, det skulle jag väl klara. Så kläderna på, snabbfrukost och plötsligt var han redan här.

Snabb var jag i varuhuset, trots att bisin min hade räknat upp en hel drös med varor han ville ha. Nu har vi alltså både nektariner, persikor, päron, jordgubbar och tre säckar med trädgårdsmylla.

– Får du köpa den där, frågade nästyngsta sonen misstänksamt då jag kurvade via tidningshyllorna före vi gick till kassorna.
– Jo, jo, försökte jag övertyga honom.
Lite festligt måste man ju få ha det inför midsommaren, eller hur? Egentligen skulle jag ha velat ha en korsordstidning, men Bra Korsord såg jag inte där i tidningshyllan. Så det fick bli dubbelnumret av Allers i stället. Jag får gnugga mina geniknölar över A-korsordet och bra så.
 

Den här fiskade äldsta sonen upp ur postlådan idag. Så nu har jag två dubbelnummer. Blir det fyra tidningar?

Och nu önskar jag verkligen att jag skulle kunna sy, för den här byxkjolen gillar jag. Tänk så sval och skön i sommarvärmen.

Nu ska jag ta hand om disken och försöka få igång tvättmaskinen och sen, sen blir det sticka av. Tror jag, ifall det nu inte kommer nånting annat emellan. Sånt vet jag inte på förhand.
Det blir också paus här i bloggen. Jag återkommer efter midsommaren med nya skriverier.

Önskar er alla en RIKTIGT GLAD MIDSOMMAR!

Nysväri

Vet ni vad en Nysväri är?
Det visste i alla fall inte jag förrän igår.

Då och då förvånar jag mej själv genom att kolla lite på städredskap och det fastän städning hör till det värsta jag vet. Igår fastnade den här borsten, Nysväri i mina nypor. En detaljborste, som hjälper en att komma åt svåra och smala ställen, bland annat runt kranar. Behöver jag en sån? Absolut inte, eller hur?

Idag är här lite småruskigt väder med regn och grå himmel. "Alla klagar på vädret, men ingen gör något åt det".
 

Nå, här i huset toppade vi frukostfilen med goda inhemska jordgubbar och då blev till och med vädret en bisak.

Nu ska jag ta en varm dusch och sedan småningom åka iväg till stan för stickträff hos G-M.

Önskar er alla en finfin fortsättning på onsdagen.

Långa tången och marknadskringla

Håhåjaa, vet ni, jag hinner inte med någonting alls nuförtiden. Visserligen har jag blivit långsammare med åren, men nu har jag till råga på allt flängt omkring!

Igår följde jag snällt med bisin min till Motonet i västra grannstaden. Jag var liksom hans säkerhet och egentligen var det tänkt att jag skulle köra. Men han ångrade sig och satte sig bakom ratten.
Bisin min hade förstås ytterst nödvändiga saker han skulle ha från Motonet...

... som till exempel den här långa tången och liknande grejer.

Jag skulle förstås inte ha nånting alls, men hittade likväl både det ena och det andra...

... och helt i onödan köpte jag den här korsordspennförpackningen. Jag skulle ha klarat mej med den där refillförpackningen till höger, för jag har redan ett otal pennor. Till råga på allt hittade jag ännu en födelsedagspresent åt Lilleman. Snart är hela klädkammaren fylld med presenter.

I morse fick jag ett sms från yngsta sonen. Han hade ärenden i västra grannstaden och undrade om jag ville följa med. Det ville jag förstås. Fräckt nog skickade jag äldsta sonen till marknaden i stan.

För se, marknadskringla skulle vi förstås ha. Han postade också mina färdigt lösta korsord i tidningen Bra Korsord nr 7 2026. Ja, egentligen hela tidningen, för jag hade faktiskt lyckats lösa dem alla.

Idag hade jag, på uppmaning av yngsta sonen, min sockstickning med mej. Men jag hann med ynka tre varv innan han var färdig med sitt ärende.

Vi funderade lite hit och dit var vi skulle inta lunchen. Till sist fick det bli Kotipizza i Näse, för vi skulle inte alls åka in till stan.

Jag valde fetaostsallad. Den var riktigt fräsch och mättande. Till salladen serverades tre goda och varna brödpinnar.
Vi handlade lite där i stora mataffären och kunde sätta kallvarorna i kylskåpet, som yngsta sonen hade bak i bilen. Behändigt och bra i sommarvärmen.

Hur det nu var så körde vi ändå genom hela stan, för att besöka Mikrokulma. Det är en riktigt farlig affär för en famo/mommo, för där finns leksaker! Såna får jag förstås inte heller köpa, vilket gör det hela riktigt knepigt. Vad jag inte riktigt förstår är hur jag nånsin ska kunna hjälpa Finlands ekonomi på fötter om jag inte får köpa nånting?!

Nu är det dags för blötläggning av rosa fluffet annars blir det aldrig färdigt och ni får inte se det. Ja, och dottern får frysa.

Önskar er alla en trevlig onsdag!

Ingen bröllopsresa

Igår kunde vi fira vår 46:e bröllopsdag, vilket faktiskt är ett litet under. Tänk att vi orkat hålla ihop! Vi ligger alltså fyra år efter det svenska kungaparet. Inte illa, eller hur?

Traditionellt brukar vi fira dagen med en liten överraskningsutflykt, men det blev ingen bröllopsresa igår. Bisin min är inte ännu riktigt i skick efter sin influensa. Han borde nog söka sig till läkare, men han påstår att han inte har tid. Jag undrar jag. Han verkar mera samla på sig skräckhistorier om vanvård och långa väntetider när han talar i telefon med sina kompisar. Suck!

Igår var bisin min ändå ute ett varv och kom in med en ros från vår buske på baksidan av huset. Fint, för man ser liksom inte riktigt den busken.
I morse muttrade bisin min nånting om att vi ju kunde åka ända till västra grannstaden till Motonet. Heh, det skulle just vara nånting det, eller hur? Jag som elegant har lyckats undvika den affären länge och väl. Men vad gör man inte för husfridens skull? Ja, och dessutom vågar jag inte släppa iväg honom på äventyr alldeles ensam. Tänk om han kroknar mitt i allt?

Lite firande blev det igår kväll i alla fall då svägerskorna B och B dök upp på överraskande visit. Vi firade med glasskaka och gul Jaffa. Och jag skämdes förstås rejält, för här är verkligen råddigt just nu. Det skulle absolut vara dags för ett skåp för barnbarnens leksaker. Ett skåp som sen kan användas för annat. Men, men här tycker vi inte alls lika med bisin min, så få nu se. Kanske jag står ut en liten tid ännu?
Trots råddet och mina skamrodnande kinder, var det fint att träffa svägerskorna. Vi ses sällan trots kort avstånd. Det blir dessvärre så när alla har bråttom med sitt.

Den yngre svägerskan påstod att hennes syskon är boomers. Hon vågade dock inte säga att jag också är det. Jag strävar nog till att bli en heltidsboomer, men riktigt dum är jag inte ännu!
Lite fundersam blev jag då ingen av syskonskaran visste vem Lewis Capaldi är. Han uppträdde igår i Helsingfors på Helsinki City festivalen. Antagligen är jag inte riktigt boomer ännu eftersom jag känner till Capaldi. Eller så gillar jag musik?

Vet ni vad? Jo, jag fick färdigt det rosa fluffet igår! Tjohooo! Nu måste jag bestämma mej för om jag ska blocka det eller enbart ånga det lätt. Hmmm!
Något måste jag göra åt fluffet, för nu just tycker jag att det ser så ojämnt ut.
Bäst att fortsätta på min bakåtstickning medan jag funderar. Jag har tre varv kvar till det saknade omslaget.

Vi avslutade kvällen igår med att se på dokumentären om Cornelis Vreeswijk. Tänk, både bisin min och undertecknad gillar Cornelis. Han hade ett minst sagt vilt liv. Kompromisslöst skapande är inte alltid så lätt.

Här regnar det, så inget uteliv idag för min del. Kanske jag kan sticka hela dagen? Tja, lite nytta måste jag säkert göra före det, eller hur?

Önskar er alla en skön fortsättning på måndagen!

Dags att ge upp?

– Titta, titta, sa jag ivrigt igår kväll och viftade med min stickning framför ögonen på bisin min. Han hummade lite och tog knappt blicken från dumburken. Kanske lika så bra, för nu såg jag något förskräckligt!

 

Felet med stort F! Där saknas ett omslag! Snyft, snörvel! Tredje gången jag får riva i den här lilla stickningen med enkelt mönster. Kanske det är dags att ge upp? Jag funderade nog igår varför plötsligt maskantalet inte stämde i ena kanten. Men det kunde jag trixa med och jag fick mönsterbårderna på rätt plats. Jag trodde att jag hade tappat en maska, men det var värre en så. Nu blir det till att sticka bakåt igen. Jag tror att den här stickningen inte vill bli färdig. Vad tror ni?

Jag var rejält deppad när jag lade mej att sova. Och jo, jag vet att det finns Problem med stort P och att mitt problem med litet p mera är ett bekymmer än ett problem. Just nu skulle jag allra helst vilja få ens ett stickprojekt färdigt. Det är nog enklare sagt än gjort när redan en sån här liten stickning vållar bekymmer.

Jag funderade i morse på att dra fram några garnpåsar och sortera dem in i de där plastpåsarna jag köpte från Ikea. Det skulle kanske fungera som tröst? Men jag vill inte göra bisin min upprörd, vilket han alltid blir när jag drar fram några garnnystan. Kanske bäst att jag håller mej till sockstickning istället?

Önskar er alla en finfin ny vecka!