Oj, vad jag är trött. Jag var uppe till 01:00 inatt och det börjar kännas nu. Sport är farligt. Igår fick vi se första åttondedels rundan i den pågående dartsturnerningen. Och den tog slut först sent omsider i natt. Jag hade verkligen tänkt söka mej mot sängen före de sista kastarna äntrade podiet. Men jag var så slö, så jag inte hann avlägsna mej i tid. Och sen blev matchen så spännande att jag inte kunde slita mej från TV:n. Håhåjaaa, så dumt. Å andra sidan så är jag ju faktiskt pensionär och kan sova hur länge jag vill om morgnarna. Det är bara det att jag för det mesta ändå sedan vaknar i vanlig tid på morgnarna.
Tyvärr får vi inte se dagens runda i den kostnadsfria viaplaykanalen. Kanske lika så bra, för då behöver jag inte vaka halva natten framför TV:n. Jag behöver inte heller få magknip ifall Gian van Veen missar. Hoppas innerligt att han klarar Schindler och går vidare till kvartsfinal.
Idag har jag lite motvilligt klarat av veckans stånk och stön. Jag har nämligen varit iväg till stan tillsammans med äldsta sonen. Vi startade i stora varuhuset och jag var faktiskt till garnhyllan! Hittade inte de färger, som var föreslagna till adventssockorna, som Frosty Knits sätter upp som KAL i december. Tja, så var den saken avgjord, som det nu ser ut blir det alltså inte sån stickning för min del och lika så bra.
Jag bunkrade upp julgodis och glömde alldeles bort att jag faktiskt hade tänkt köpa en julklapp åt bisin min. Men ingen fara, jag har kvar den från förra året, som jag gömde så väl att jag inte hittade den. Nu vet jag var den finns, så det återstår endast att slå in den i julpapper. Och nej, nej, vi ska inte ha julklappar åt de vuxna. Men eftersom han bestämt har sagt ifrån att han inte vill ha stickade sockor heller, så vad kan då en snäll tomtemor göra?
Apropå julklappar, såg ni att årets julklapp i vårt västra grannland är Startnumret? Alltså en deltagaravgift till ett motionslopp. Det har HUI Research slagit fast. Tja, vad ska man säga? Jo, hälsa är viktigt, men man kan väl inte kuta iväg på maraton otränad? Träffas på riktigt istället för på nätet är också livsviktigt, men för det behövs inget startnummer. Varför skulle det inte kunna vara nånting enkelt och icke kommersiellt? Nånting sånt som ett eget litet presentkort där det står att jag bjuder dig/er på kaffe/te och en pratstund? Och så förslag på några tider, som hoppeligen passar mottagaren? Vill man slå på stort kan man ju alltid bjuda på middag eller lunch. Men jag är dessvärre ingen matmamma, så då måste vi gå ut och äta och då blir det genast knepigare med tider och bordsbeställning och menyer. Nej, håll det enkelt och låt träffen och samtalet vara huvudsaken.
Sonen var iväg till barberaren och fick sitt hår klippt medan jag vandrade i mataffären och försökte tänka ut nånting vettigt i matväg. Svårt det där, för det blir alltid höna eller malet kött (alltså köttfärs) och sen tar min fantasi slut. Stånk och stön. Det skulle ha varit på sin plats med fisk, men den är kvar i affären, för sonen kom ikapp mej där i affären och plötsligt blev det bråttom.
– Jag tar glassen nu, sa han och så var det bara att spurta iväg till kassan.
Veckohandlandet, alltså veckans stånk och stön är alltså avklarat. Skönt. Tacksam för sonens hjälp. Jag föreslog nog för bisin min att jag skulle lämna in en beställning till affären och sedan bara åka och plocka ut matlådan. Dessvärre gillade han inte alls den utmärkta idén. Jag var alltså tvungen att personligen själv gå runt i affären och plocka ihop våra varor. Och nu klagar han igen på att vårt kylskåp är så fullt att han inte hittar nånting. Suck, stånk och stön.
Igår var jag också till stan, men i mycket trevligare ärende, nämligen stickträff. H hade dukat upp med skink-ostcroissanter, bullar, hembakad porös torrkaka och tre olika sorters kex. Vid kaffebordet diskuterade vi förstås varningsmeddelandena och vårt lands utsatta position med en galen granne i öst.
Jag hade med mej det här projektet, som jag övergav i våras, då jag tyckte att stickningen blev så ojämn. Nu har jag i alla fall bestämt mej för att slutföra det här alstret innan jag tar itu med nånting nytt. Ni får hålla tummarna att jag lyckas med den avsikten och inte skenar iväg med nya projekt.Nu är det dags för mej att kanske ta itu med disken. Men bara kanske, för jag har ju inte hunnit sticka en endaste en maska ännu idag. Ja, och disken håller sig nog i diskhon ända till i morgon, eller hur?
Önskar er alla en fin fredag!














