I morse steg jag upp före jag vaknat, närmare bestämt redan klockan 5:45. Sådan arla tid är inte hälsosam för en pensionär, eller hur? Den tidiga timmen till trots tänkte jag ändå vara lite duktig och det var då jag upptäckte en alldeles ny ekologisk städmetod, tappa ett rått ägg i golvet! Oj, vad skinande blankt och fint köksgolvet blev där framför spisen. Borde jag kontakta marthorna och ge dem detta städtips? När jag var ung hette det att man skulle sätta ett rått ägg i håret, så det skulle glänsa. Men något sånt testade jag aldrig. Däremot har jag nog tvättat håret i regnvatten i min gröna ungdom. Men sådan tvätt tror jag att man nuförtiden ska undvika om man inte vill ha ett miljöförstört hår.
Jag hade fått för mej att jag snällt skulle koka ägg till frukosten. Men det var lite bråttom och jag råkade fälla ett ägg i golvet. Så kan det gå när man är sömndrucken. Jag hade lite tidsbrist, för jag skulle vara i grannbyn klockan sju. Ägg ska ju koka ett visst antal minuter. Nu höll jag inte riktigt koll på tiden, så resultatet blev ytterst löskokta ägg. Jag tyckte att de var goda, men bisin min var inte särskilt förtjust. När det nu inte riktigt gick som på Strömsö, kanske jag inte behöver koka ägg på ett tag!
Jag började alltså dagen med misslyckade ägg, fortsatte sen i grannbyn och tog hand om en febrig liten gosse och en busig liten kattunge. Vid halvtiotiden återvände jag hem, då hade fadern både återvänt och hunnit inta sin frukost.
Här hemma bankade det hårt på dörren. Jag hojtade åt bisin min att han skulle öppna. Men se, det kunde han då rakt inte, för han satt med Tufsen i sin famn. Och här i huset kan man absolut inte röra sig om katten har krupit upp i ens famn.
Jag knallade alltså iväg till dörren öppnade den, stod på tröskeln och småhuttrade nyss utstigen från duschen iförd en gammal noppig fleecemorgonrock och håret insvept i en gammal mjuk Turtles handduk. Utanför vår trappa stod en ung kille, redan på väg bort, för att det tagit tid för mej att skyla min nyduschade och våta kropp. Jag riktigt såg hur killen hajade till innan han tog till orda och frågade "hur det står till i huset". "Nej, tack", svarade jag förskräckt när han började närma sig med en broschyr i högsta hugg. Sen stängde jag dörren kvickt som sjutton.
– Vem var det, frågade bisin min.
– En ung kille.
– Vad ville han?
– Hur ska jag veta det.
– Men du sku ha fråga av honom.
– Nä, jag var blöt och ville inte stå där i dörröppningen och bli kall. Och int vill jag ha in nån som kanske snokar runt efter dyrgripar att komma och stjäla senare.
– Men tänk om det var nån som erbjöd tjänster vi skulle behöva.
– Nå, du sku själv ha öppnat och pratat med honom då!
Hrmpf! Om jag blir förkyld nu efter detta så är det alltså två karlars fel, bisin mins och den där unga killens!
Idag kunde jag härligt nog, delta i stickcafé. Det hölls hos G-M och hon bjöd på jättegoda varma smörgåsar, blåbärskaka och ny sorts Fazers dominokex.
