Fel låda!

Jösses, i morse vaknade jag till av en jättehård smäll. Fönsterrutan skallrade. Jag var säker på att nånting av allt det där vi städar hade ramlat ner och gått i kras, men jag var så trött att jag inte orkade stiga upp och kolla. För vet ni vad? Jo, jag såg slutet på fotbollsmatchen Norge – Brasilien igår natt! Milda makter, så bra den norska målvakten var och förstås vikingen Haaland. Men du milde så fjollig domare som aldrig blåste av. Det verkade som om han höll på brassarna. Jag uppskattade verkligen det norska spelet. Sen var jag förstås tvungen att vänta för att få se laget sätta sig på planen och ro till Haalands taktfasta trumslag.

Och vad var det för krasch då? Jo, en större fågel som flög mot vårt fönster. 

Igår kavlade jag upp mina obefintliga ärmar och tänkte att nu, nu ska plastlådorna bort från golvet här i datorrummet eller kontoret som bisin min säger. Stönandes och stånkandes bar jag den första lådan till stolen vid matbordet.

Ivrigt öppnade jag lådan, tog bort den orangea kassen, som är min och upptäckte att jag hade tagit fel låda! Här var bisin mins grejer och dem tänker jag minsann inte sortera!

Men se vad jag hittade! Hans farmors häfte. Andäktigt bläddrade jag i det och var innerligt tacksam för att det har sparats och inte kastats bort. Jag träffade aldrig den här kvinnan, för hon dog långt innan jag kom in i familjen. Men nu vet jag tack vare henne att om jag vill stärka gardiner behöver jag två matskedar potatismjöl till tio liter vatten.

Förutom dikter och några minnesverser på finska, har hon också skrivit in recept i häftet. Här framgår dock inte var kardemumman finns i den här kakan. I recepten anges inte heller ugnsgrader, för hur ska man veta sånt i en vedeldad bakugn?
Här finns också anteckningar om hur mycket ull hon är skyldig olika personer och hur mycket garn hon har växtfärgat. Ett riktigt härligt fynd det här! Kanske lite bra att städa ändå?
 

"Min" egen låda är blå och här fanns kurspapper från kurser, som jag hållit, skattepapper, arbetsavtal med olika medborgarinstitut, kursplaner, utvärderingar osv. En del gick till pappersinsamlingen och en del ska brännas i vår vedpanna. Och lådan är förstås nu fylld med garnpåsar, som tidigare har seglat omkring här.

Bisin min tog itu med "sin" låda i morse vid femtiden. Och nu är bordsändan full igen! Märkligt städande när det blir råddigare.

Bland hans papper hittade han det här goda pajreceptet från Allas Veckotidning 2003.

Och så hittade han lathunden till DOS-versionen av WordPerfect. Det var tider det. Då skedde allt med kommandon, nu för tiden klickar man bara lite här och där och det är lätt som en plätt att ångra sig utan att förlora hela texten. Jag känner mej lite gammal nu...

Idag på förmiddagen tömde bisin min sin lilla videokameraväska och titta vad som kom fram:

Mina älskade Dockan örhängen, som jag fått till morsdagen av dottern. Som jag har sökt dem och redan hunnit sörja och ge upp hoppet om att någonsin hitta dem igen. Nästan ett helt år har de varit försvunna. Jag bad bisin min ta hand om örhängena då jag hamnade in på sjukhus i augusti förra året. Då var jag knappast medveten om så mycket annat än att läkarna inte riktigt visste vad jag felades. Det tog några dygn innan diagnosen kunde fastställas. Vilken tur att bisin min rotade i sin kameraväska!

Idag har jag varit till stan och handlat tillsammans med äldsta sonen. I mataffären träffade jag en bloggläsare och det var riktigt trevligt med lite feedback. 
Vårt kylskåp är igen fyllt, så nu borde vi klara oss en liten vecka framåt.

Nu ska jag småningom iväg med Lillan och hennes mamma på en liten tripp västerut.

Önskar er alla en riktigt bra ny vecka!

Skåpfynd

Kära nån, snart måste jag nog sälja bisin min på nätet. Han härjar på hejvilt här hos oss. Det verkar som om inget kan stoppa honom. I morse steg han upp redan klockan fem och nu har han tömt diverse köksskåp. Han har kommit fram till att inte nog med att jag har för mycket garn och många böcker, så har jag dessutom för mycket te och för många servetter. Nu är jag livrädd vad som kommer att hända när han börjar leva rövare bland porslinshyllorna. Suck och dubbelsuck!

I och för sig är det riktigt lämpligt väder för städning med ösregn ute. Men jag vill sticka, inte städa! Och ska det nu städas, så skulle jag helst prioritera dammtorkning och golvtorkning. Det får vara slut nu på det eviga sorterandet!

Ett plus får dock bisin min för några fina skåpfynd:

Det här Tupperware setet hade jag alltid då jag bakade förr i världen och oj, vad jag har saknat det.

Och se här, nu kan jag göra snygga runda pastejer igen. Tjohooo!

Bland sina egna papper hittade bisin min dessutom några av mina favoritrecept på lösa papper, så vem vet vilken inspiration som kanske slår till. En liten rabarbersmulpaj kanske inte skulle vara så fel, eller hur.

Igår fyndade jag själv i Puuilo:

De här små clipsen är jättepraktiska. Jag har några stora från förut. Dem har jag använt istället för knappnålar då jag har sytt ihop stickade delar. Men nu har jag ju hållit mej mest till stickning utan sömmar. Det är enklast för mej, som är dålig på sömmande.

Nu måste jag nog ändå sortera lite, så jag får en tom plastlåda att sätta lite garn i.

Önskar er alla en skön fortsättning på söndagen.

Fick köpa!

Kära vänner, jag är fortfarande lite chockad efter dagens färd i västerled.

Jag fick nämligen köpa garn! Ja, det är riktigt, riktigt sant. Bisin min är allt bra snäll, eller hur? De här ska jag använda till ett virkat beställningsjobb och det som blir över får bli till sockränder. Här är nu 300 gram. 
I och för sig har bisin min helt rätt när han säger:
– Du har ju redan garn.
Men nu slipper jag, skönt nog, börja leta och gräva efter ersättningsgarn. Jag slipper också räkna ut metrar och virkfasthet, för jag har samma garn som anges i mönsterbeskrivningen. Tjohooo!
Men tror ni att bisin min är sjuk? Visst blir ni väl också lite oroliga då jag fick lov, så där bara, utan att ens gnälla eller framförallt att han gnäller.

Det var förresten oroväckande tomt i garnhyllan där i Puuilo i västra grannstaden. Har människor stickat slut garnen?
 

Igår kom bisin min hem med vår jordgubbslåda, som var förhandsbeställd. Så fina och så goda bär. Och så skönt att ha vinterns gubbar nu i frysen. Hela kvällen satt jag igår och "rensade" bären.

Ett sånt här skojigt bär hittade jag i lådan. Idag förde vi det här bäret och några lådor till med jordgubbar till dotterns, så de också får fina och goda gubbar i vinter.

Städningen fortsätter här i oförminskad takt.

Men i ärlighetens namn tycker jag att det blir bara råddigare och råddigare. Vid det här köksbordet går det ju inte att äta.
I morse var dock bisin min och äldsta sonen iväg till avfallsstationen med våra sorterade rosksäckar samt lite elektronikskrot. Skönt att åtminstone bli av med det och få lite utrymme på köksgolvet. Tillbaka hem kom karlarna med mjukplasten, ni vet emballagen till wc-papper och hushållspapper och dylikt. Maskinen, som pressar den plasten var i olag på avfallsstationen, så mjukplasten borde ha forslats iväg till ett annat ställe. 
Men, men, nu är den tillbaka här hemma.
Bisin mins storasyster trodde att vi döstädar. Har ni hört nånting så fånigt? Vi röjer och inget annat. För att döstäda måste vi ju göra oss av med alla böcker, mina garnnystan, snyft, och ha en vattentät plan för dagböckerna. Bisin min snubblade över våra kärleksbrev från ungdomstiden och hotade med att bränna upp dem. Till all tur har han inte ännu varit nära vedpannan!

Nu ska jag sätta fart på stickorna och försöka återhämta mej från garnköpschocken!

Önskar er alla en skön söndag! 

Lillebaer solhatt

Vi fick inga jordgubbar igår. Odlaren hade glömt bort beställningen. Nu får ni alltså nöja er med en liten stickad jordgubbsmössa istället. Den blev äntligen färdig i lördags förra veckan.

Lillebaer solhatt

Start:    20.06.2026

Färdig: 27.06.2026

Garn: Safran från DROPS

Åtgång: 28 g
Stickor: 3 och 3,25
Mönster: Lillebaer solhatt

Den här är troligtvis för liten, så i måndags lade jag upp maskor för en ny större. Få se hur den blir. Ni får hålla tummarna jättehårt att jag lyckas.

När A fick se hatten på dockans huvud i söndags blev hon eld och lågor. Hennes docka hade dock mindre huvud än den här dockans, som jag i tiderna fick av bisin min. Så nu har då A beställt en blåbärsmössa åt sin docka. Bisin min blev mycket orolig när jag hummade lite smått att jag nog inte har blåbärgsfärgat bomullsgarn. Han tyckte konstigt nog att jag inte ska köpa nytt garn och att det nog duger med nästan vilket blått garn som helst för ett dockhuvud. Jag hummade bara lite och sa inte så mycket mera. Bäst att inte alls diskutera garn i hans närhet! 😊

Idag har vi haft rart besök från den bästa av stadsdelar, nämligen Liljendal. Vår lycka var total då vi blev av med en stor låda full med tyg, en stor plastkasse full med tomma kaffepåsar och två hemsydda plagg. Så härligt att veta att de kommer till glädje och nytta. Bisin min och mottagaren var båda entusiastiska över innehållet i tyglådan, medan jag satt och såg på och inte hade minsta lilla idé vad tygen skulle kunna användas till. Ibland kände jag pliktskyldigast på något tyg.
Kan ni tänka er, det är faktiskt bisin min som i tiderna har skaffat de här tygerna! Ja, hör och häpna. Skönt att det för en gångs skulle inte var jag som fick skulden för att hamstra. Bisin min sa att han och undertecknad är av samma skrot och korn och kan ta varandra i hand vad gäller samlandet av handarbetsmaterial. Till hans försvar måste sägas att han faktiskt hade idéer för tygen och att han kan sy. Han har tidigare fållat alla våra gardiner, sytt en anorak åt min hulda mor och klätt om möbler med allt vad det innebär av sömmande. Men nu sa han att han inte ens klarar av att ställa in trådspänningen på symaskinen längre. Dags alltså att ta farväl av tyglådan. Och om ni tror att jag genast lade beslag på det tomma utrymmet som uppstod i klädskrubben, ja, då tror ni alldeles rätt! 😊
Tyvärr fotade jag inte lådan, vilket jag nu ångrar, för det skulle ha varit bra att ha som bevis på att det faktiskt försvinner saker härifrån vårt hus.

Jag har fått order av bisin min att gå igenom skokaoset i tamburen, alltså slänga bort alla mina gamla slitna skor, dra upp tistlar här utanför fönstret osv. osv. Jag hinner knappt vända mej om från diskbordet innan det kommer en ny order, men...
... snart kommer bisin min hem med åtta kilo jordgubbar och de får nog bli prio nummer ett.

Önskar er alla ett riktigt skönt veckoslut!

Det bara fortsätter

Huhuh, tur att det regnar idag, för här fortsätter röjandet. Hur jag än försöker tänka positivt och gnola på Var nöjd med allt som livet ger, så lockar inte städningen ändå. Men jag är ju ändå lite prutthurtig! Nästan som en duktigt martha!

Nu ser det här skåpet rätt skapligt ut. Lite ska här organiseras ännu. Alla gamla lager från coronatiden är nu ett minne blott och i framtiden gäller det att försöka ha "överlevnadslagret" uppdaterat och i skick. Ni vet det där att klara 72 timmar. Dessvärre är jag ganska säker på att nån konservburk kommer ändå att glömmas bort längst bak i skåpet igen.

Nu ser då köksgolvet ut som en avstjälpningsplats istället! Huuu! Jag sorterar plast och bisin min protesterar och säger att jag sorterar fel. Då får jag visa att plastförpackningar är plast och inget annat. Håhåjaa...

Min nya klocka är lite rolig. I morse gratulerade den mej till ny rekordprestation. Hej, hallååå, jag tog ju på klockan först vid halva dagen igår, så lugna sig nu lite... Och hujedamej om jag nu varje dag måste överträffa mej själv. Jag blir alldeles matt bara av tanken.
Klockan skulle jättegärna också vilja mäta min puls, mitt ekg, kolla min sömn och jag vet inte allt vad, men det får finnas gränser med allt. Så kära klocka, du får nu snällt hålla dig till antalet steg, puls, ta emot samtal och meddelanden samt framförallt visa tiden. Det räcker riktigt, riktigt bra för mej!

Snart kommer bisin min hem med åtta kilo jordgubbar som ska frysas in. Så nu blir i alla fall städandet på paus, hoppas jag!

Önskar er alla en fin torsdag! 

Spännande med paket

Idag var äldsta sonen iväg till stan. Han kom hem med ett...

... spännande paket! Kan ni redan ana innehållet?

 

Jo, förstås den här klockan! Tjohoo! Den sitter redan på min arm och efter lite installationsgrubbel i början är den nu så som jag vill ha den, tror jag. Puuuh! Äldsta sonen, som fortsätter med stora köksstädningen. Han frågade om han skulle beställa tid till Dataöppet åt mej, varje gång jag kom med frustrerade utrop när inställningarna inte ville som jag ville. Dessutom uppmanade han mej att läsa instruktionsboken. Hah! Hur skulle det gå till, då man inte ser texten i den pyttelilla boken utan förstoringsglas? Nu gäller det bara att ännu kämpa med att avinstallera den gamla klockan och sedan försöka samla ihop allt elektronikskrot för en liten tur nånstans. Förslagsvis avstjälpningsplatsen?

Det här paketet var inte det enda sonen kom hem med. Nej, han försåg mej också med en riktigt delikat...

... lunchpaj, skinka och auraost, från Cafe Favorit. Mums filibabba!

Och så städar han. Snällt eller hur? Högsta skåpet i köket är nu tömt och putsat. I något skede hade jag lust att kasta allting utan att ens se på innehållet. Men då fick jag lugna ner mej och sonen gav endast en plastlåda för mej att gå igenom.
En liknande, men med annat innehåll gav bisin mej i morse att gå igenom då han städade för att få igång vårt lilla frysskåp. Det ska han ha till morgondagens jordgubbsskörd. Undrar om jag kan smyga iväg nånstans och gömma mej? Skulle nån ta emot mej? Jag är innerligt trött på det här städandet nu. Jag vill sticka. Och virka, för vet ni vad? Jo, jag har fått en beställning på virkade grytlappar! Tjohooo!

Nu önskar jag er alla en riktigt skön onsdagskväll. Jag misstänker att jag måste ta mej ut på en liten promenad i kväll, så min nya klocka blir jättenöjd med mej! Är jag nu ett offer för tekniken, månntro? Men lugn, bara lugn, jag lät bli att ta Gemini (AI) i bruk!

En stressboll

Idag har jag varit borta hemifrån hela dagen. Redan före klockan nio i morse var vi iväg med bisin min. Mot väster pekade bilkylaren och via två stopp anlände vi till sjukhuset i grannstaden. Bisin min skulle på kontroll och jag tog hand om bilen.

Här utanför hundparken parkerade jag i skuggan och drog fram min stickning. I två timmars tid hann jag sticka och lyssna på intressanta inlägg i radion. Och lämpligt nog spelades Fullständigt kaos med Bo Kaspers orkester.
Inte en endaste hund såg jag till. När jag tittade i backspegeln kunde jag se flitiga människor skura mattor.

Från sjukhuset körde vi till dotterns och blev bjudna på delikatesslunch med kalops och nypotatis, som svärsonen tillrett. Tack för den. Potatisen tog M upp här hos oss i söndags.

Hon gav en stressboll åt mej och en åt bisin min. Vi varnades för att klämma alltför hårt på bollen, för då kan den gå sönder. Men riktigt bra boll att ha då jag vill ta en stickpaus gymnastisera händerna, så tack för den.

Från dotterns körde vi vidare till bisin mins kompis E. Där blev det mest diskussion om olika sjukdomar och vem som drabbats av vad. Jag kände mej riktigt rejält gammal.
E undrade också varför ingen har tid men nånting numera. Ja, inte vi heller. Han kom ihåg hur vi grillat, besökt sommarstugan i S:t Michel, varit på utflykter osv. Jaa hör ni, vart har tiden tagit vägen och varför har alla så bråttom nuförtiden?

På hemvägen kurvade vi ännu via bybutiken och sedan fiskståndet. Hemma var vi först vid 16.30-tiden och då började vi märka att det minsann tog på att vara borta hela dagen i den här värmen.

Äldsta sonen hade fortsatt med gårdagens röjande och nu skulle det gälla för mej att få på diskmaskinen och sedan småningom bestämma mej för vad som får bli kvar i skåpen. Men kanske inte just nu? 

Önskar er alla en skön onsdag. Kom ihåg att dricka tillräckligt mycket, så ni inte torkar ut.