I Fylla(n)

Igår då jag satt framför datorn i allsköns ro, fick jag ett textmeddelande av yngsta sonen:
– Vill du komma till stan på lunch?
Nå, förstås ville jag det, så jag skyndade mej att bli färdig med datoriserandet.

Mitt på dagen satte jag mej i sonens bil och han körde iväg till Fylla där vi intog vår lunch.

Av ren och skär nyfikenhet valde jag kycklingpinsa. Men vad är nu då en pinsa? Jo, en blandning mellan pizza och focaccia, mera som ett lite tjockare och segare bröd i botten med god fyllning utanpå. Helt okej, men min mage började smått protestera mot chilin, så jag lämnade en bit av maten kvar. Förstås skulle jag ha fått med hem en låda, men det skulle ju inte ha hjälpt. Chilin skulle ändå ha varit där. Och jo, jo, det stod ju nog om chilin i menyn, men jag var lite väl optimistisk och tänkte att jag skulle klara det hela. Chili är ju både gott och hälsosamt. Bäst att börja öva upp min mage, så att jag kan äta het mat.

Efter lunchen körde sonen iväg till matbutiken inne i stan. Där träffade jag på två trevliga unga män, varav den ena, fadern, pratade medan sonen stod och såg lite obekväm ut. Båda njöt av semestern.
I hissen ner till parkeringen träffade jag på en äldre herreman, som blev så glad när jag vänligt pratade med honom. Trevligt att kunna bistå med lite sociala kontakter. Kanske jag inte alls ser så sur ut som bisin min påstår?

Från butiken kom jag hem med en nödvändig onödighet, den här fina Muminkassen. Inte alls säkert att jag vågar använda den, men...

Och jag blev jätte, jätte glad då jag såg att de hade Krysset i tidningshyllan. Förstås måste jag köpa den och lyxa till det lite. Tjohooo!

Mitt beroende av Allers A-korsord är fortfarande stort, så det fick bli senaste numret av den tidningen igår. Till mitt försvar måste sägas att jag faktiskt inte har köpt så många nummer av Allers i år. Jag försöker alltså vara karaktärsfast. Men som vi alla vet så är ju vanans makt stor.

En riktigt trevlig lunchpaus i stan tillsammans med yngsta sonen. Idag på förmiddagen har det varit ett helt annat program, men det är en annan historia.

Igår kväll regnade det här lite från och till. Åskan mullrade på avstånd. Bra att den höll sig borta. Och vet ni vad? Jo, för en gångs skull satt jag faktiskt i gungstolen och stickade. Tjohooo!

Nu önskar jag er alla en fin fortsättning på lördagen.

Livlig nattgäst

Gäääsp, här har det varit lite si och så med nattsömnen. Vi har nämligen haft en livlig nattgäst, en kär sådan. Lillan har sovit med famo i dubbelsängen i natt. Och på något sätt verkar dubbelsängen vara för liten, eftersom det ska sovas tvärsöver.

Lillan kom hit igår på eftermiddagen tillsammans med sin far och lillbrorsa. De hade så fullt upp med alla leksaker här att de inte hade ro att äta middagen, som fadern hade med sig. 

Idiotiskt nog trodde jag igår kväll att insomnandet skulle gå snabbt, för vi hade varit ute och blåst såpbubblor och fafa hade kastat frisbee med Lillan. Inomhus hann vi med både kurragömma, gömma saker, bygga koja, pussla, leka, spela och rita.

Det blev en glad figur och många regnbågar i alla färger, som fanns. En fyraårings energi matchar inte riktigt den här farmoderns energinivå! 😊

Förståndigt nog gick vi och lade oss vid åttatiden på kvällen. Men Lillan tyckte att man inte ska sova så länge solen är uppe. Det har hon ju i och för sig rätt i, man ska inte sova bort de vackra ljusa sommarkvällarna. Så hon hittade på en massa saker att göra, allt för att inte behöva sluta ögonen. Hon kollade vad fafa hade för sig i vardagsrummet, hon behövde kissa, se till sin nya favorit, lilla blåa grodisen och vid 22-tiden var hon plötsligt hungrig. Vid det laget var farmor nästan halvsovande. Klockan 22:30 slocknade Lillan i fotändan av sängen med sina fötter strategiskt placerade på farmors ben. Famo låg alldeles stel och vågade inte röra en muskel i rädsla för att Lillan skulle vakna. Under nattens gång flyttade tösen på sig, så att hon till sist låg bredvid famo med huvudet på sin kudde. Uppe igen före halvåtta. Famo halvsovande och Lillan full av energi!

I morse hade hon bråttom hem, för hon ville visa grodis hur hon bor, alltså hur hennes hus ser ut. Hon fick lift med fafa, som begav sig till västra grannstaden tidigt i morse.

Och trots att vi omsorgsfullt packade Lillans banankasse med alla hennes saker, så glömde vi den blå igelkotten kvar i sängen. Undrar om hon alls hinner sakna den här?

Innerligt glad och tacksam att få tillbringa tid med barnbarnen. 💕

Likaså med barnen och det får jag snart igen då jag strax ska iväg med yngsta sonen.

Önskar er alla  en härlig fortsättning på fredagen.

Fina fiskar

I lördags sydde jag äntligen knappar i mina virkade fiskgrytlappar och kunde då säga att de var färdiga för leverans.

 

Virkade fiskgrytlappar

Start:    15.07.2026

Färdig: 25.07.2026

Garn: Karisma från DROPS och 7-bröder från Novita

Åtgång: 1788 g
Virknål: 3
Mönster: Kotivinkki s. 47 i nr 12-13 2026

Ett riktigt trevligt litet beställningsarbete. Själva virkningen gick rätt fort, men sen tog det lite tid för mej att få knappögonen isydda. Mr J var stum av beundran då han fick se de här. Han sa att de nog inte kan användas till annat än prydnad. Mr J tyckte att man inte får smutsa ner de här grytlapparna.

De översta två levererade jag i söndags och om allt går enligt planerna överlämnas de idag. De två nedersta i olika storlek fick M i söndags då hon var på besök här tillsammans med sin mor och lillasyster. Så nu är grytlapparna ett minne blott. Lite garn finns kvar, så det skulle eventuellt kunna bli en grytlapp till, men just nu är det nog stickning, som gäller.

Nu är det dags för utevistelse medan vädret ännu är på min sida.

Önskar er alla en skön fortsättning på torsdagen!

I gymnastiksalen

Huh, jag är faktiskt ganska mosig, för det har varit en innehållsrik dag med en hel del flängande. På morgonen/förmiddagen var jag iväg med bisin min till västra grannstaden. Mycket förståndigt hade jag packat med mej både vattenflaska och stickväskan. Nå, jag hann aldrig riktigt börja sticka, för bisin min var snabb som en vessla med sina ärenden.

Snabbt gick det däremot inte på landsvägen, för vi hamnade i en bilkö i Illby. Bisin min tyckte att det var bättre att ta "gamla landsvägen" istället för motorvägen. Jag är skeptisk. Till all tur var det ändå skugga här.

Äntligen blev det grönt ljus och vi fick köra i kortege efter en ledarbil med rullande text i bakrutan. Lägg märke till att det behövs en riktig människa, trots trafikljuset.

Trots värme och sol, fick vi inte se asfaltskillarnas bara bringa. Annat var det minsann förr då de visade upp sin muskulösa överkropp.

På återvägen körde bisin min på motorvägen ända till Pernåavtaget. Där vek han av från motorvägen och vi fortsatte på "gamla landsvägen". 

Det var dags för lunch, som vi intog i gymnastiksalen. Ni ser ringarna och repen. I grannbordet talade lastbilschaufförerna lämpligt nog om gamla skolminnen. Antagligen hade nån av dem gått där i före detta Forsby finska skola.

Jag var verkligen glad över att äntligen få köttfärslimpa. Bisin min gillar inte den maträtten, så jag har tyvärr inte lagat den här hemma längre. Han åt fiskfilé idag. Riktigt god mat på Schools Out. Det lönar sig alltså att göra en avstickare från motorvägen.

Under sommarmånaderna, fram till sista augusti, serveras här lunch från onsdag - fredag från klockan 11. Priset för lunchen är 11,90 €. Jag kollade dessvärre inte om man kan beställa från menyn under lunchtid. Menyn innehåller hamburgare, sallader, schnitzlar... alltså rätt ordinarie grillmat. På måndag och tisdag är det stängt om man inte beställer privat för sin grupp.
Spännande med ett nytt lunchställe i bygden.

Skolkorridoren har verkligen fått ett lyft.

Här hemma hann jag få igång diskmaskinen innan jag körde iväg till stan för stickträff hos G-M. Hon bjöd på god broilerpaj och en delikat äppeltoscakaka, som hennes barnbarn hade bakat. Det var riktigt härligt att igen få tala lite stickning, smarttv, garn, evenemang osv. Bra att komma ut lite och ha sociala kontakter, säger jag som skarpt funderade på att bli en hemmasittare. Hur som helst, om det är lika fint väder i morgon, som idag, då blir jag nog en utesittare!

Önskar er alla en fin torsdag! Tänk, så fort en vecka går, redan torsdag i morgon.
 

Ett litet misstag

Kära nån, idag har jag gjort ett litet misstag. Jag satte mej i gungstolen direkt efter frukost och började sticka! Det borde jag inte ha gjort, för disken förökar sig i diskhon och två tvättkorgar svämmar över med smutstvätt. Och dessutom finns det en hel del obestämbara högar med papper, som kräver åtgärder. Så ja, det var liksom bäst att bara sticka och inte alls låtsas om allt det där ogjorda.

Det är helt enkelt rasande roligt att börja på ett nytt projekt och då vill jag inte göra annat än sticka. Jag visste förstås att jag borde ha gått ut ett varv då solen glimtade fram mellan molnen, för regnskurar utlovades till eftermiddagen. Men jag var så ivrig och skulle bara sticka ett varv till, som sedan blev ännu ett varv och så där fortsatte jag ända tills äldsta sonen kom och tog med mej till stan.

Han handlade lite i tyska butiken, mest för att kunna köpa ärter från torgståndet där ute på gården.

Lunchen intog vi igen på Valkom Grill. Den här gången valde jag kycklingburgare. I min enfald trodde jag att jag skulle få enbart hamburgaren, men den serverades med pommes frites. Och tyvärr orkade jag inte äta upp dem alla denna gång heller. Måste börja be om barnportioner eller halva portioner. Men knappast kan man få en halv hamburgare?

Vi kom hem via mataffären. Och trots att jag hade prydligt uppskrivet vad jag skulle handla, så glömde jag att köpa grynost. Suck! Men vi överlever säkert utan. Ännu ett litet misstag alltså.

Nu dags för mej att ta mej i kragen och få igång både tvättmaskinen och diskmaskinen. Och nej, nej, jag ska låta bli stickningen...

Önskar er alla en fin onsdag!

Slaktat kalendrar

Suck och dubbelsuck. Det finns alldeles för mycket papper och diverse, som jag inte vet vad jag ska göra med. Jag har tömt den djupaste lådan i hurtsen här i datarummet och det dyker upp tidningsurklipp, födelsedagskort, kalendrar, dagböcker osv. Och vad ska jag göra med alltihop?

De här gamla kalendrarna har jag slaktat. Jag har rivit ut alla sidor, där en del har gått till pappersinsamlingen och en del till brännbart. Under de här åren har jag tydligen haft en otrolig energi, flängt runt som ett torrt skinn här i östra delen av landskapet och hållit kurs efter kurs, deltagit i möten och utbildningar samt under veckosluten gjort tre - fyra tidningsuppdrag. Jag blir alldeles, alldeles matt av att läsa och minnas allt det här. Men nu försvinner alltså den arbetshistoriken.

Igår frågade jag av dottern vad hon vill att vi ska göra med våra dagböcker (vi = föräldrarna). Hon svarade att vi får göra vad vi vill med dem, bränna dem eller spara dem. Nu blir det lite knepigt. Vill jag nånsin bläddra i den här dagboken igen? Eller ska jag slakta den här också? Måste jag gå igenom varje sida för att se att här inte finns hemligheter, som jag vill bevara för alltid? Kan jag be något av barnen att ta hand om dagböckerna och lita på att hen bränner upp dem olästa?

Det här kortet hittade jag i dagboken. Det fick jag av L och H när jag fyllde 50 år. De bjöd mej på kryssning till Tallinn och vi hade riktigt trevligt på den utflykten. När vi kom hem arrangerades ett foto där jag står i rosa hatt och drar en sån där kärra full med dryckeslådor. Det var roligt, riktigt roligt och trevligt att minnas.

Den här broschyren måste jag helt enkelt spara, inte sant? Ett minne från när allt var bättre, eller hur? Nu utarmas landsbygden med väldig fart och all service flyttar tyvärr längre och längre bort. Så länge man har tillgång till egen bil går det ju någorlunda, men utan den är det omöjligt att ta sig någonstans.

Det tar på att sortera och städa lådor. Och det blir som sagt bara råddigare och råddigare, just på grund av allt sorterande, som resulterar i högar överallt. Länge orkar jag inte med alla minnen och till sist blir det svårt att veta vad som är värt att spara och vad som ska slängas direkt.
Barnen har nu i varje fall fått sina rådgivningskort och lite annat som jag sparat från dagis- och skoltiden. Vad de gör med de sakerna får de avgöra själva. Visst är det väl ändå lite häftigt med ett 4H-diplom? Det visar ju att man varit duktig och aktiv under sommaren.

Bäst att överge lådstädningen för idag och koncentrera mej på den här stickningen istället. Maskorna lade jag upp i morse då jag ännu kunde räkna till 172! dessvärre visade min lilla provlapp som vanligt att bredden stämde, men inte höjden. Så nu går jag upp en halv i grovlek på stickorna och lägger till några centimeter. Hoppas att det sen stämmer och blir bra. Om inte, så, ja så får jag väl köpa en docka i lämplig storlek, alternativt slänga stickningen i soporna!

Nu önskar jag er alla en fin tisdag med eller utan stickning!

Livlig söndag

Så har det igen gått en vecka och den har gått fort. Idag har vi haft en livlig söndag. Vi inledde dagen med ett besök hos E och K. Bisin min hade sagt att de skulle få besök av I, som ska få två av mina fiskpannlappar. Jag hade alltså lite bråttom att leverera dem.

MEN jag borde ha lärt mej vid det här laget att inte tro på allt som bisin min säger, för vet ni vad? Jo, för det första hade bisin min helt fel namn på gästen och för det andra så kommer hon först i torsdag. Håhåjaa...
Men pannlapparna är levererade, så nu kan jag ta det lugnt. Ja, och förstås trevligt att träffa E och K.

Vår söndagsfärd fortsatte till grannbyn där vi hälsade på nästyngsta sonen och barnbarnen, medan modern var på jobb. Jag tillbringade förmiddagen där, medan bisin min var ute i hallen och fixade på en bil. Sonen hade lagat pizza och bakat riktigt gott focacciabröd. Nu har han en surdeg på gång. Ska bli spännande att smaka på det brödet.

Hem och röja, för A frågade om hon fick komma på besök. Självklart var dottern och flickorna välkomna hit. Nästyngsta sonen kom också hit tillsammans med Lillan och Lilleman. De hade A med sig, för M och modern var till svampskogen och plockade kantareller. Enligt uppgift finns det massor av dem just nu.

Här var riktigt livligt och Lilleman hann precis överallt. Han gillar grejer med knappar, som har ljud. När han återvände hem tillsammans med fadern, stannade Lillan kvar. Hon lekte, åt flingor och sedan ritade vi lite innan fadern sökte hem henne.
Men gissa vad vi gjorde allra först? Jo, vi letade efter fjärrkontrollen till tv:n! Den hade Lilleman lyckats gömma. Bisin min och äldsta sonen hade redan en gång letat igenom hela vardagsrummet, men utan resultat. Det blev till att dra ut kontakten för att få tyst på tv:n.
Vi letade lite snabbt och slarvigt med Lillan, men gav fort upp. Till all tur kom äldsta sonen och lyste med en ficklampa. Och där, där under soffbordet låg sedan fjärrkontrollen i två delar. Sonens glädje var stor, för nu kan bisin min fortsätta att se på tv sittandes i gungstolen tryckande på fjärrkontrollen utan problem.

De här förpackningarna hämtade nästyngsta sonen åt mej idag. Tjohooo! Nu kan jag fuska med grötkokningen ja och matlagningen överhuvudtaget. Stort TACK för de här.

Sent igår kväll stickade jag lite halvhjärtat en provlapp. Jag fuskar lite, för jag har ju nu inte avmaskat eller blockat den. Tänker att om jag på något sätt får det ditåt så är det bra. Jag har inte vågat mäta den här lappen ännu, så få se nu sen...

Ikväll blir det nog inget stickat. Jag är helt enkelt för trött. Frågan är om jag kan krypa ner mellan lakanen redan klockan 22. Vad tror ni?

Önskar er alla en riktigt fin ny vecka!