Ännu en trollslända

Det var så roligt med ett litet stickprojekt och i söndags för en vecka sedan fick jag trollslända nummer två färdig. Jag hade tänkt fota bägge disktrasorna bredvid varandra så att ni skulle se att jag inte skojar. Men jag hann aldrig ta någon bild, för i lördags flyttade trollsländorna in i ett nytt hem söderöver. Nu får ni tro mej på mitt ord eller kolla med dubbelmorfars lillasyster!

Modell: Dragonfly Washcloth

Garn: Cotton Soft från Novita

Åtgång: 16 g

Stickor: Nr 4

Den här gången använde jag stickor nr 4, men disktrasan blev lika liten ändå!

Nu ska jag hasta iväg, för jag ska ända till huvudstan och vara kulturell med dubbelmorfar och hans stora syster! Vi kommer alltså att ha en GP i bilen med oss västerut! Ja ni vet GP = Glad Pensionär och skulle jag inte älska mitt jobb så mycket, så skulle jag vara en NA = Nästan Avundsjuk på min svägerska!

Solbadare

Igår då dubbelmorfar var ute och skulle röja lite bland rishögar och kolla om det kunde bli bastuved av grenarna, så stötte han på en solbadare.

Av förståeliga skäl lämnade han den här solbadaren i fred och flyttade sig till en annan rishög. Ormen lät sig inte bekomma utan ställde utan minsta väsning upp för fotografen, alltså dubbelmorfar. Inte lät den sig störas av dubbelmorfars förehavanden heller, utan solade lugnt vidare. Jag är verkligt glad att jag inte var med som hantlangare, för jag skulle ha skrikit så att både ormen och dubbelmorfar hade blivit rädda!

Tack vare dubbelmorfar avslutade vi veckan med ett skönt bastubad igår kväll. När man sitter där på laven och njuter av värmen och filosoferar om livet som både ger och tar. Ja då, precis då är man innerligt glad över att man är född i Finland. Hur skulle man annars kunna njuta av så sköna och enkla saker som ett bastubad?

Förvirrad

I morse drömde jag konstigt. Jag befann mej i den gamla disponentvillan mittemot det nedlagda mejeriet (ja, alltså, jag är ju uppväxt med en ostkällare, svingård och ett andelsmejeri som närmaste granne på södra sidan och postkontor på norra sidan). Där pågick någonting som dels var ett seminarium, dels någon sorts test och dels lite partaj. När jag var ute på min testrunda med hinderbana och dylikt blev jag genomblöt och nersmord med lera från topp till tå. Arrangörerna fick in mej i bastun, jag duschade och suckade lite över att jag inte hade byteskläder med mej. När jag kom ut till omklädningsrummet, så var mina smutsiga kläder försvunna! Fanns endast en liten, pytteliten handhandduk att torka mej på. Jag smög upp till övre våningen spritt språngande naken och försökte få tag på någon arrangör:
- Pssst, var är mina kläder, väste jag.
- Oj, de är i tvätten. Har du inga byteskläder med dig?
- Nej, morrade jag.
- Då får du gå hem och hämta. Du bor ju inte långt härifrån.
Milda makaroner! Skulle jag gå naken genom byn? I min dröm var det jääääättelångt hem. Jag fick stora skälvan och var alldeles gråtfärdig.

Förskräckt och förvirrad vaknade jag till all tur upp. Men så pass råddig var jag vid frukosten att jag slog kallt vatten på min tepåse. Jag hade fixat mina rågbrödsmackor, men glömt att sätta igång vattenkokaren! Håhåjaa!

Igår var jag nog inte heller riktigt vid mina sunda vätskor. Vi bestämde oss för att åka till västra grannstaden och jag skulle iväg till garnaffären där det dels var stickträff och dels så har jag ett presentkort dit. Sent omsider kom vi iväg med dubbelmorfar och jag iväg till garnaffären medan dubbelmorfar försvann på egna vägar.
Genast då jag steg in i affären kom en vänlig dam och frågade om jag ville delta i stickträffen och jag svarade försiktigt att joo...
Där satt ett tiotal damer och stickade, ledaren var försvunnen just då. Jag sjönk ner på första bästa lediga stol och skulle just öppna munnen då jag fick höra:
- Int kan du sitta där. Där ska J sitta.
Jag bara tittade så där halvt sinnesslött och tänkte att kära nån. Eftersom dialogen, nåja egentligen monologen, försiggick på det andra inhemska så orkade jag inte ens svara någonting. Visste liksom inte hur jag skulle formulera mej på finska.
Det kändes lite snopet att genast troppa av, så jag tog en bok med sockmönster för män och började bläddra i den.
- Det där är sen J:s bok och mönstermapp, fick jag höra direkt av samma dam som tidigare.
Det var som ett rött skynke för mig. Sammanbitet bläddrade jag igenom hela boken innan jag försvann från J:s plats. Så konstigt. Jag är inte van att stickande damer beter sig på det där sättet. Nej, tvärtom. De brukar säga välkommen med och vad har du för projekt på gång? Jag hade trott att jag skulle få lära mej nya spännande tekniker... Dessvärre hade jag ingen stickning med mej, men ändå...
Så jag saknade stickväninnorna B och V. Vi skulle helt tufft ha slagit oss ned och börjat sticka och prata och haft hur kul som helst. 
Jag vågade inte ta dricka eller tilltugg, som stod där på bordet, för jag var rädd att den där damen skulle säga något igen och jag såg att en del hade egna flaskor och egen matsäck med sig, så jag bara steg upp och försvann därifrån. 

Smått förvirrad stod jag sedan och kände på en spetsstickad vacker sjal, då en trevlig försäljare kom fram till mej och frågade om jag var intresserad av sjalen och så drog hon iväg med mej till garnhyllan och visade de fina garnkakorna i så ljuvliga färger att man baxnar. Rätt länge stod jag där och klappade på garnen innan hon drog iväg mej till en annan sjal, som var gjord just i det garnet jag senast höll i och så återvände vi till garnhyllan och jag stirrade hjälplöst. När, ack när ska jag hinna sticka? Och hjääälp. Jag har ju faktiskt redan en sådan där garnkaka hemma! Den köpte jag på sticklägret för ett och ett halvt år sedan och den väntar fortfarande på att bli använd! Till råga på allt så köpte jag ju en garnkaka till i början av juli! Nu var det dags att vakna upp till verkligheten, så jag tackade den vänliga garnförsäljaren och sade att jag ska fundera på saken och nu ska jag se på lite annat.

Det gjorde jag också, men all min köpiver hade försvunnit. Jag klappade lite garn här och lite garn där, men var så förvirrad att jag inte alls visste vad jag skulle göra med ett endaste ett av garnen! Så efter fullbordat varv i affären satte jag mej utanför och ringde till dubbelmorfar att nu var jag färdig. Han var mitt upp i sitt köpslående, så jag fick vänta en liten stund på honom.
- Vaaa, sa han och såg ut som ett levande frågetecken.
- Är du sjuk? Du köpte inget garn.
- Nä, nå, svarade jag lite svävande.
- Äntligen är du botad, fortsatte han.
- Botad från vad, frågade jag förvirrad.
- Nå, från din garnsjuka förstås.
- Nå, det tror jag nu int ännu, svarade jag med ynklig röst.

Det enda jag handlade var tre virknålar med röd lapp!
OBS! Nu vill jag betona att det absolut INTE är garnaffärens fel att det blev som det blev, utan det är helt och hållet mitt eget förvirrade tillstånd, som spökade. Och bra är det ju nog om jag nu skulle kunna avhålla mej från att köpa mera garn innan jag har stickat upp en del som finns i lager. Tänk om malens larver snart kommer och festar på mina garner? Huuuu!

Dubbelmorfar var iväg till sin favoritbutik, dvs återvinningscentralen eller tja, ska man säga "Köp andras skrot"-centralen.

Där utanför hittade han den här "giljotinen". Ingen inne i hallutrymmet visste vad den skulle användas till. Träkonstruktionen hade nu bara dykt upp där på gården. Jag misstänker att det skall bli någon sorts skylt av det hela.

Från garnaffären hastade vi vidare ut till Kungsporten och Eurokangas. Och nej, nej, bevare mej väl, inte skulle nu jag ha tyg inte. Nej, jag uträttade ett ärende åt min hulda moder.

Helt tomhänt kunde jag ju inte komma därifrån, så jag satsade en hel femma på den här vaddpåsen. Nu kan jag kanske börja virka amigurumi om jag vill. Bäst att ha vaddet hemma i lager ifall andan faller på!

Från tygaffären åkte vi och hälsade på barnbarnen. Bägge sussade sött då vi anlände. Lilla A vaknade och var jättehungrig medan storasyster bara sov och sov och sov. Stackarn, hon hade inte sovit middag på två dagar så nu fick hon sova ikapp. Mamman väckte henne till sist, så att M skulle orka gå och sova på kvällen också. Då hade M missat den goda chokladglassen som vi andra smaskat på.

Från gullungarna styrde vi plåtlådans kylare igen österut och åkte via bybutiken på hemvägen till min hulda moder. Också hon låg och sov så där på blanka eftermiddagen. Efter en stund väckte vi henne lite försiktigt, så hon inte skulle bli superarg för att vi varit där utan att säga något. Mamma bjöd på glasspinne! Tack!

Medan vi satt där ringde dubbelmorfars lillasyster och frågade vad vi hade för planer så där på lördagskvällen. Såna hade vi ju inte, så vi kom överens om att vi skulle åka söderut och hälsa på. Hon skulle baka en blåbärspaj och jag skulle ge lite virkråd. Vi körde hem via och slängde i oss lite skinkpaj. Jag grabbade med mej en bubbelflaska från kylskåpet och en mattrasselkon från hobbyrummet.

Trasselgarnet slängde jag ner i en väska och tog med min...

... virknålsburk med. Jag hann också få med de stora nålarna, som jag hade införskaffat tidigare på dagen. Och skulle jag ha orkat, så var det en av dem jag skulle ha använt. Men nu blev det så att jag njöt av bordets håvor och trevligt umgänge med svägerskorna i stället. Härligt när saker händer så där oplanerat och spontant. Tack för en fin kväll!

Hemma var vi någon gång vid 23.30 och då hade vi varit på språng sedan kl 11.30! Inom en snar framtid ska jag nog sitta hemma och inte åka iväg någonstans alls!
Men nu, nu ska jag få igång en tvättmaskin och sedan sticka färdigt en disktrasa, innan det är dags att börja fundera på morgondagen!

Önskar er alla en skön söndagskväll! 

Matlagningstur

Igår axlade jag mitt husliga ansvar och meddelade mina karlar att jag står för middagsmaten. Bägge flämtade förvånat till och plirade sedan misstänksamt på mej:
- Vad tänker du laga, frågade de med en mun.
- Skinkpaj med äggstanning.
- Men jag vill ha riktigt mat, sa äldsta sonen.
- Låt henne nu laga vad hon vill, sa dubbelmorfar fort som sjutton. Han var rädd att jag skulle dra mej ur och matlagningen skulle ha fallit på hans lott.
- Men jag skulle kunna laga köttfärsröra och spagetti, försökte ännu sonen smått förtvivlat.
- Men köttet är ju ännu djupfryst, konstaterade jag och fortsatte:
- Dessutom måste vi bli av med den där skinkbiten, de där paprikorna och lite ägg.
- Nåja då, mumlade och muttrade den äldsta.
Vet ni vad jag kom fram till efter den här diskussionen? Jo, det är nog bäst att jag håller mej borta från köket!

Igår hade vi alltså Skinkpaj i långpanna till middag. I pajdegen ingår hälften vetemjöl och hälften grahamsmjöl, därav den mörka färgen. Fyllningen består av rökt skinka, två paprikor, en påse ärter majs paprika och så då äggstanning på fem ägg. Skulle det inte vara för dubbelmorfars konstiga matgriller skulle här dessutom ha ingått riven ost och så skulle jag ha satt till röd lök eller purjolök. De två sistnämnda hade jag inte hemma och de stod inte heller i receptet, som jag har från 4H:s matskola. Hittade det på webben i somras och tyckte att det var enkelt och behändigt.

Gott måste det trots allt ha smakat för mina karlar, eftersom nästan allting försvann igår i ett nafs! Dubbelmorfar tog med sig en bit till sin svärmor medan pajen ännu var ljummen. Där plockade han bär medan äldsta sonen och undertecknad befann oss hos stickväninnan B. Hon och jag stickade medan hennes man och äldsta sonen pillade med en sprillans ny dator. Och jo, jo, jag vet ju nog att jag också borde ha befunnit mej i vinbärsbusken, men...

Dubbelmorfars bärenergi har hållit i sig.

Här är resultatet av förra nattens hopkok. Här ingår röda vinbär, våra sista krusbär från vår enda buske och hela två svarta vinbär! I natt tog dubbelmorfar dessutom hand om disken direkt. Duktigt gjort, eller hur?

Och nu, nu ska vi bege oss iväg på äventyr. Äldsta sonen har redan försvunnit med sin kusin. Han skall iväg och hälsa på sina fastrar.

Önskar er alla en riktigt skön lördag!

Nattlig aktivitet

I natt gick det livat till här hos oss! 
Dubbelmorfar fick ju för sig att han skulle koka saft mitt i natten. Och se, det gjorde han. Inget illa i det, men som vanligt lyssnade han inte alls på mej då jag från datarummet hojtade att han skulle se till att han hade flaskorna färdigt diskade och varma först. Nå, hur skulle han nu behöva göra sånt? Han hade ju nog flaskor nere i källaren. Det var bara att gå efter...

Jo, han hade en del plastflaskor och då går det så här när man häller i kokhet saft. Ack ja, mycket förvridet. Hoppas att flaskorna håller för trycket och inte exploderar i källaren. Då blir det rött överallt och ett himla städande. Till all tur har jag åtminstone inget garn där!

I morse vaknade jag till den brutala verkligheten. Dubbelmorfar hade varit i köket!
Men lugn, bara lugn, han tog hand om disken alldeles själv. Tack för det!
Och ursäkta nu att jag visar foton från den osminkade verkligheten!

Om saften är god? Tja, jag vet inte, för jag hann aldrig smaka på den innan den försvann till källaren.

Idag har dubbelmorfar rivit upp armarna då han plockade de sista krusbären. Nu skulle M borde komma hit omgående med sin läkarväska!

Nu just tar dubbelmorfar hand om middagsdisken. Någonting jag borde göra för att fördelningen skulle vara någorlunda rättvis. Men jag har bråttom att få det här inlägget gjort innan vi åker norrut igen på en liten grej. Dubbelmorfar åker antagligen iväg till sin svärmor och fortsätter med bärplockandet.

Och ikväll, ja ikväll ska jag minsann sticka och så ska jag lägga mej tidigt, så jag blir tidigt färdig med allt datoriserande i morgon.
Önskar er alla en riktigt skön fredagskväll!

Kladdigt värre

Oj, vet ni, så härligt idag att i datasalen i västra grannstaden träffa på alla trevliga människor. En hel del kursdeltagare från tidigare och en del helt nya. Med spänd förväntan och mycket glädje ser jag framemot att starta kurserna i september. Fyra av kurserna är redan fullbokade! Ja, och då var det första anmälningsdagen idag, så... ja, det ser helt enkelt bra ut.

Efter utfört jobb och avlagd rapport på kansliet på Mannerheimgatan var det dags att besöka barnbarnen. M väntade otåligt och hann redan ringa till dubbelmorfar och fråga efter oss medan jag var inne på kansliet där jag förstås fastnade med munnen. Måste ju bara höra hur kollegerna haft det under sommaren och så gav jag lite datastöd av bara farten.

Vilken glädje när vi anlände. M hade redan flera gånger stått i fönstret och tittat ut. Sedan blev det fart på leken och pratet. M håller låda med sådan fart att det gäller verkligen att spänna öronen och lyssna ordentligt, för annars tappar man bort sig. Hon har också ett fenomenalt minne, så hon kollade dubbelmorfars ben, som har rivsår.
- Det var när moffen plockade blåbär, förklarade M. Och jo, det var det ju och det är redan ett tag sedan dess. Men hon mindes. Och eftersom det var "pippi" (gjorde ont alltså), så var ju M tvungen att ta sin läkarväska och göra ingående undersökningar. Så det gällde för dubbelmorfar att gapa och böja sig ner så hon fick undersöka öronen. Hjärta och lungor kollades också. Till all tur behövde han inte få någon spruta idag!

M hade hunnit baka på förmiddagen, så vi bjöds på...

... kladdkaka och glass. Mumsfilibabba! Tack!
M:s mamma sade att dottern mest hade ätit smet och det var tur att det alls blev någon kaka! Men vi tror nog att hon överdrev lite, för hur skulle nu M ha gjort så?!

Och jodå, jag höll förstås lilla A i famnen och gullade med henne också. Så fint att se hur hon följer med allt vad storasyster gör och hur glad lilla A blir av att ha sin syster i närheten.

Kvällen tillbringade vi hos min hulda moder. Jag lade upp maskor för en ny disktrasestickning. Orkade inte med något annat mera krävande nu ikväll. Jag misstänker att dubbelmorfar har stulit lite av min energi, för vet ni vad han gör just nu? Jo, han kokar rödvinbärssaft av de bär han plockade hos svärmor ikväll. Själv längtar jag till sängen. Höll redan på att somna när vi var hos min mamma... Gäääsp!

För kattälskare

Idag har jag jobbat hårt hela dagen hemifrån och ändå glömde jag bort lite fakta från min exceltabell. Suck och dubbelsuck! därför stitter jag nu här igen mitt i natten. I morgon hinner jag tyvärr inte, för då ska jag jobba i den västra grannstaden och förstås passar jag då på att hälsa på barnbarnen. M ringde nämligen idag sent på eftermiddagen och jag tycker bestämt att hon sa att hon har lessamt efter mommo och moffen! Förstås kan det hända att jag tolkade in något eget, men...

På kvällen var jag iväg norrut tillsammans med min karlar. Oj, oj, oj, jag fick se fina stickalster och garnfynd. Och ni skulle ha sett det uppdukade kaffebordet. Plötsligt fanns det långt över sju sorter att välja mellan. Tack, säger vi!
Hann sedan ännu med ett supersnabbt varv hos mamma, så att hon åtminstone fick tvätten upphängd.

I lördags lyckades jag få den här färdig:

Modell: Kitty Love Washcloth

Garn: Cotton Soft från Novita

Åtgång: 28 g

Stickor: Nr 4

Igen ett pyttelitet projekt alltså, men verkar som om jag inte hinner med större grejor nu just!