Slaktat kalendrar

Suck och dubbelsuck. Det finns alldeles för mycket papper och diverse, som jag inte vet vad jag ska göra med. Jag har tömt den djupaste lådan i hurtsen här i datarummet och det dyker upp tidningsurklipp, födelsedagskort, kalendrar, dagböcker osv. Och vad ska jag göra med alltihop?

De här gamla kalendrarna har jag slaktat. Jag har rivit ut alla sidor, där en del har gått till pappersinsamlingen och en del till brännbart. Under de här åren har jag tydligen haft en otrolig energi, flängt runt som ett torrt skinn här i östra delen av landskapet och hållit kurs efter kurs, deltagit i möten och utbildningar samt under veckosluten gjort tre - fyra tidningsuppdrag. Jag blir alldeles, alldeles matt av att läsa och minnas allt det här. Men nu försvinner alltså den arbetshistoriken.

Igår frågade jag av dottern vad hon vill att vi ska göra med våra dagböcker (vi = föräldrarna). Hon svarade att vi får göra vad vi vill med dem, bränna dem eller spara dem. Nu blir det lite knepigt. Vill jag nånsin bläddra i den här dagboken igen? Eller ska jag slakta den här också? Måste jag gå igenom varje sida för att se att här inte finns hemligheter, som jag vill bevara för alltid? Kan jag be något av barnen att ta hand om dagböckerna och lita på att hen bränner upp dem olästa?

Det här kortet hittade jag i dagboken. Det fick jag av L och H när jag fyllde 50 år. De bjöd mej på kryssning till Tallinn och vi hade riktigt trevligt på den utflykten. När vi kom hem arrangerades ett foto där jag står i rosa hatt och drar en sån där kärra full med dryckeslådor. Det var roligt, riktigt roligt och trevligt att minnas.

Den här broschyren måste jag helt enkelt spara, inte sant? Ett minne från när allt var bättre, eller hur? Nu utarmas landsbygden med väldig fart och all service flyttar tyvärr längre och längre bort. Så länge man har tillgång till egen bil går det ju någorlunda, men utan den är det omöjligt att ta sig någonstans.

Det tar på att sortera och städa lådor. Och det blir som sagt bara råddigare och råddigare, just på grund av allt sorterande, som resulterar i högar överallt. Länge orkar jag inte med alla minnen och till sist blir det svårt att veta vad som är värt att spara och vad som ska slängas direkt.
Barnen har nu i varje fall fått sina rådgivningskort och lite annat som jag sparat från dagis- och skoltiden. Vad de gör med de sakerna får de avgöra själva. Visst är det väl ändå lite häftigt med ett 4H-diplom? Det visar ju att man varit duktig och aktiv under sommaren.

Bäst att överge lådstädningen för idag och koncentrera mej på den här stickningen istället. Maskorna lade jag upp i morse då jag ännu kunde räkna till 172! dessvärre visade min lilla provlapp som vanligt att bredden stämde, men inte höjden. Så nu går jag upp en halv i grovlek på stickorna och lägger till några centimeter. Hoppas att det sen stämmer och blir bra. Om inte, så, ja så får jag väl köpa en docka i lämplig storlek, alternativt slänga stickningen i soporna!

Nu önskar jag er alla en fin tisdag med eller utan stickning!

Livlig söndag

Så har det igen gått en vecka och den har gått fort. Idag har vi haft en livlig söndag. Vi inledde dagen med ett besök hos E och K. Bisin min hade sagt att de skulle få besök av I, som ska få två av mina fiskpannlappar. Jag hade alltså lite bråttom att leverera dem.

MEN jag borde ha lärt mej vid det här laget att inte tro på allt som bisin min säger, för vet ni vad? Jo, för det första hade bisin min helt fel namn på gästen och för det andra så kommer hon först i torsdag. Håhåjaa...
Men pannlapparna är levererade, så nu kan jag ta det lugnt. Ja, och förstås trevligt att träffa E och K.

Vår söndagsfärd fortsatte till grannbyn där vi hälsade på nästyngsta sonen och barnbarnen, medan modern var på jobb. Jag tillbringade förmiddagen där, medan bisin min var ute i hallen och fixade på en bil. Sonen hade lagat pizza och bakat riktigt gott focacciabröd. Nu har han en surdeg på gång. Ska bli spännande att smaka på det brödet.

Hem och röja, för A frågade om hon fick komma på besök. Självklart var dottern och flickorna välkomna hit. Nästyngsta sonen kom också hit tillsammans med Lillan och Lilleman. De hade A med sig, för M och modern var till svampskogen och plockade kantareller. Enligt uppgift finns det massor av dem just nu.

Här var riktigt livligt och Lilleman hann precis överallt. Han gillar grejer med knappar, som har ljud. När han återvände hem tillsammans med fadern, stannade Lillan kvar. Hon lekte, åt flingor och sedan ritade vi lite innan fadern sökte hem henne.
Men gissa vad vi gjorde allra först? Jo, vi letade efter fjärrkontrollen till tv:n! Den hade Lilleman lyckats gömma. Bisin min och äldsta sonen hade redan en gång letat igenom hela vardagsrummet, men utan resultat. Det blev till att dra ut kontakten för att få tyst på tv:n.
Vi letade lite snabbt och slarvigt med Lillan, men gav fort upp. Till all tur kom äldsta sonen och lyste med en ficklampa. Och där, där under soffbordet låg sedan fjärrkontrollen i två delar. Sonens glädje var stor, för nu kan bisin min fortsätta att se på tv sittandes i gungstolen tryckande på fjärrkontrollen utan problem.

De här förpackningarna hämtade nästyngsta sonen åt mej idag. Tjohooo! Nu kan jag fuska med grötkokningen ja och matlagningen överhuvudtaget. Stort TACK för de här.

Sent igår kväll stickade jag lite halvhjärtat en provlapp. Jag fuskar lite, för jag har ju nu inte avmaskat eller blockat den. Tänker att om jag på något sätt får det ditåt så är det bra. Jag har inte vågat mäta den här lappen ännu, så få se nu sen...

Ikväll blir det nog inget stickat. Jag är helt enkelt för trött. Frågan är om jag kan krypa ner mellan lakanen redan klockan 22. Vad tror ni?

Önskar er alla en riktigt fin ny vecka!

Blockning och knappjakt

Igår kväll höll det på att bryta ut en mindre äktenskaplig kris här i huset. Jag hade placerat fem projektväskor framför stora skåpdörren här i datarummet. Jag var ju tvungen att ta ut dem från hobbyrummet, för att kunna städa där. Och nånstans måste de placeras, så jag inte tappar bort dem. Förstås måste bisin min just igår kväll få upp skåpdörrarna. Suck! Resten av kvällen fick jag minsann höra hur slarvig jag är och hur jag breder ut mej och jag vet inte allt vad. Jag svalde och teg en lång stund ända tills jag lite försynt frågade hur det ser ut i vårt garage. Då blev bisin min tyst och jag kunde ägna mej åt blockningen i lugn och ro.

Här under handduken ligger mina senaste alster. 

Bisin min blev helt förskräckt då han såg mej nåla fast de här fiskpannlapparna. Han trodde att jag söndrade dem med blockningskammarna. Men så är det ju inte. Nu hoppas jag innerligt att de här pannlapparna blir lite jämnare och snyggare. Få se, hur det går. Ni får hålla tummarna. Som ni kanske märker, så har jag testat lite olika storlekar på pannlapparna, innan jag bestämde mej för de två längst till vänster.

I morse var jag på knappjakt och tömde ut tre knapprör på bordet. Fiskarna behöver ögon och här finns ju en del att välja på.

Bisin min föreslog att jag skulle ha en knapplåda istället för rör. Till all tur hade jag kvar den här plåtlådan, som innehållit godis. Perfekt låda för mina knappar.

Jag sorterade bort en hel del knappar, som kan vara kul att ha till pyssel eller dockkläder.

Idag har jag varit till östra grannstaden tillsammans med yngsta sonen. Vi handlade i Prisma och kom sedan raka vägen hem tillbaka. Jag handlade nästan enbart mat. Inga kläder eller leksaker till barnbarnen och förstås inget garn heller. Gjorde inga reafynd, men...

... jag kom hem med två tidningar till priset av en. Låter bra eller, hur?

Nu äntligen dags för lite mat, bara nu bisin min och J skulle försvinna så att jag får sitta ifred med mitt.

Önskar er alla en finfin söndag!

Talade stickning!

Igår var bisin min iväg till Fredrikshamn tillsammans med J. Ursprungligen var det tänkt att undertecknad skulle följa med, men mitt i allt ändrades planerna. Kanske lika så bra, för jag fick ju umgås med mina garner istället.

Bisin min och J lunchade på Bensis. Och där vet ni, där träffade de på stickande damer. Vet ni vad bisin min gjorde? Jo, han gick förstås fram till dem och talade stickning! Vad säger ni nu då?
Tokigt nog, så frågade han inte när de träffas eller tog kontakuppgifter. Det skulle ju ha varit riktigt, riktigt roligt om vår stickgrupp skulle ha gjort en liten utflykt och träffat damerna på Bensis, inte sant?

Själv var jag iväg till stan tillsammans med äldsta sonen.

Vi lunchade på grillen invid hamnen, för sonen ville ha pizza. Men sen valde han ändå en kebabportion. Jag åt Kentuckychicken, gav vitlöksdippen åt sonen och blev tyvärr tvungen att igen lämna kvar pommes frites. Jag orkar liksom inte med en sån där bamseportion.

På återvägen upp till stan gjorde vi precis som KAJ och unnade oss nå gott. Eftersom det inte riktigt var glassvädre igår, så kurvade vi via Corint och kom hem med...

... berlinermunkar. Mums!

Innan vi återvände hem tog vi ett varv i röda varuhuset. Och vet ni vad? Jo, jag köpte inget garn alls utan jag köpte motorolja! Det ni! Det trodde ni inte om mej, eller hur? Jag kan överraska!
Där i varuhuset träffade jag en av mina kursdeltagare från västra grannstaden. Han frågade om jag ännu var på Mi. Jag svarade att nej, nej, nu njuter jag av pensionärsdagar.

Innan vi kom hem körde vi ännu via E. Äldsta sonen hade köpt berlinermunkar också åt henne. Det är alltid bra att vara snäll och dela med sig.

Apropå Mi ännu, den här kurskatalogen fiskade bisin min upp ur vår postlåda igår. Det var riktigt spännande att bläddra i den. Jag såg att många "gamla" timlärare ännu var kvar, men också glädjande många nya. Hittade tyvärr ingen nybörjarkurs i tyska, men däremot en kurs i holländska. Kanske jag borde gå den kursen istället, då skulle jag förstå vad som skrivs om Gian van Veen i hans hemland. Det var riktigt, riktigt spännande när han kastade i Blackpool och tog sig till kvartsfinalen. Antagligen visas hans nästa match inte gratis i TV och det är nog lika så bra, för jag kanske får magknip om jag ska följa med den live.

Jag hittade ingen ingen stickkurs i katalogen, men nog en kurs som heter Alla kan sy. Haaa, då har de inte sett min oförmåga ännu. Virkning finns i programmet, närmare bestämt handlade det om att virka påskprydnader. Jag tror att jag hoppar över den kursen också.
Intressant var det också med en kurs i vinterbadande. Där stod att man ska vara frisk för att kunna delta. Den stora frågan är nu: Är jag frisk? Hur kan jag veta det? Och vem kan avgöra det? Att vinterbada är ju hälsosamt, så det kanske skulle vara nånting att satsa på? Brrr, nu började jag nästan frysa.

Det blev till ingenting med mitt städande igår. Jag fastnade ju där i mina garn.

På stickfronten gjorde jag inget annat än rev upp onsdagens sockbörjan! Bara att lägga upp maskorna på nytt och ta ny fart.
På kvällen virkade jag på en fjärde pannlapp. Jag fick den nästan färdig, för nu återstår endast 14 varv.

Igår gick min bil genom besiktningen. Tjohooo! Nu kan vi tuta och köra i ett år till. Stort TACK till bisin min och J, som servade bilen, så den var i toppskick. Tack också till mr J, som snällt hjälpte mej att beställa reservdelarna.

– Nu ska du få det du har bett om så länge, sa bisin min i morse då han kom in från sin morgonrunda.
– Nu får du börja tröska, fortsatte han.

Och så fick jag de här kvistarna! Vet ni vad det är?

Jo, det är förstås kummin! Lite komiskt att det växer vilt på vår gård och bonden odlar samma brödkrydda på åkern här nedanför oss.
Nu behöver jag jäst så jag kan baka ett gott bröd. Men inte åker jag till stan för ett paket jäst. Nä, bakandet får nog vänta lite, för nu ska jag ta hand om tvätten.

Önskar er alla en skön fortsättning på fredagen! 

Lyder order

Kära nån, i morse sa bisin min åt mej riktigt på skarpen, att jag måste städa Garnrummet. Ja, han har alltså döpt om mitt hobbyrum till Garnrummet. Till råga på allt, påstår han att jag har garn upp till taket i det där rummet. Har ni hört nånting så befängt? Han har ju själv placerat en loftsäng i det där rummet. En säng, som verkligen stör mej, för nu kan jag ju inte stapla garnlådor utanpå varandra ända upp till taket!

Enligt bisin min måste jag nu bort med stickningarna från matbordet och jag ska sitta inne i hobbyrummet i min röda stol. Tänk, jag får inte ens sitta i gungstolen längre. Hrmpf! Tror ni att han vill bli av med mej? Klirrar stickorna för mycket månne? Eller stör alla projektkassar som ligger lite här och där? Nere i vardagsrummet ligger de i alla fall inte längre, så det kan åtminstone inte störa, eller hur?

Ni vet ju att man inte kan laga omelett utan att knäcka ägg, så jag tog tag i första bästa garnhög och så...

... ja, så gjorde jag en liten inventering. Men först efter det att bisin min hade försvunnit till grannbyn!
Tänk, jag har faktiskt grått garn också!

Och jag har tweedgarner!

Och ännu mera tweedgarn. Månne det här skulle räcka till en tröja åt bisin min?

Och lugn, bara lugn, jag har nog lite rosa garner också!

Och titta, färdigt nystat och allt! Och ett roligt färgnamn på det där handfärgade blåmelerade garnet "Tipaton tammikuu", alltså vit januari. Nu vet ni alltså att den månaden är blåmelerad och inte alls vit! 😊

Den här mjuka brittiska fårullen är också färdigt nystad. Vad månne detta är tänkt att bli?

Här har också nån tänkt till och nystat. De här färgerna är riktigt vackra ihop, inte sant?

Det här var som att gå och fynda i en välutrustad garnaffär. Och tänk, jag behövde inte ens ta mej hemifrån. Men, nu tog liksom städandet ett litet stopp, för nu skulle jag inte vilja göra någonting annat än sticka, sticka, sticka...
Igår på stickträffen talade vi faktiskt om att eventuellt börja på något större projekt, som till exempel en tröja. Kanske det skulle vara dags nu att överge sockstickningen för en tid? Å andra sidan, man borde kanske börja sticka sockor nu färdigt till julen? Vad tror ni?
Hur som helst, garnen är nu prydligt paketerade i stora frysplastpåsar från Ikea. Hoppas att jag hittar dem när inspirationen slår till nästa gång.
Och vilken tur jag hade, för jag hann få bort alla garner innan bisin min kom hem en snabb sväng. Han klädde om sig och stack sedan iväg österut tillsammans med J.

Småningom ska jag ta mej till stan, måste skriva lista först, så jag inte glömmer det jag ska handla.

Önskar er alla en skön fortsättning på torsdagen!

Lite virkning och lite stickning

Idag var det stickträff hos C, som bjöd på skinkfyllda croissanter och god äppelpaj. U hade bakat chokomuffins. Jag virkade lite...

... och jag stickade lite. Men troligtvis drar jag upp den här resåren, för jag tycker att den är alldeles för ojämn.

På förmiddagen då jag var i stan ett varv, köpte jag det godaste rågbröd jag vet:

Det här är ren och skär lycka. Nu ska jag ta en liten bit av det här rågbrödet. Om jag nu kan skära en liten bit. Tänk om det blir en stor bit istället?

Önskar er alla en fin torsdag! 

En innehållsrik tisdag i juli

Oj, så det har regnat idag! Och lite kylslaget är det också, alltså inget uteväder precis. Då passar det ju bra att bege sig iväg på en liten utfärd. Det gjorde vi med bisin min och tog med E och K. Västerut styrde vi kylaren.

I Illby var det nånting spännande på gång!

Mycket riktigt, karar i arbeit.

När vi kom förbi det här arbetet med asfalteringen tog vi av till vänster och körde på en krokig och guppig väg ända tills vi kom till Hagaborg. Där tog den nyasfalterade vägen vid. 

Rätt snabbt var vi sedan framme vid vårt mål, Bosgård.

Där blev vi bjudna på en riktigt delikat lunch. Jag valde lövbiff och bad att få auraostsås till den. Salladen var i en klass för sig med både paprika, gurka, tomat, oliv, rödlök, späda ärter, persilja, jordgubb och cantaloupe melon. Mumsfilibabba säger jag bara! Vilket perfekt lunchval E och K gjorde. Stort TACK för det och för lunchen.

Och vet ni vad? Jo, håll i er nu, jag drack faktiskt öl till maten! Bosgård ale från Kråkö bryggeri. Bisin min drack förstås alkoholfri öl, för han var chaufför.

Utanför blommade de här vackra rosa rosorna. Tyvärr är bisin min inte alls intresserad av såna här blommor. Han nöjer sig med att odla potatis och gurkor samt förstås sallad, dill och persilja.

Från Bosgård körde vi vidare lite hit och dit och hamnade sen på stadens torg. Där steg K av och fortsatte vidare med buss till huvudstaden.

Vi fortsatte vidare västerut och levererade nyupptagna Annabellapotatisar åt dotterns familj. I det huset saknas ett syskrin. Ja, förresten, igår upptäckte vi att där saknas också knappnålar osv.

I sådana stunder är det bra att ha en mommo, som har allt möjligt i skåpen. Jag grävde fram det här smyckeskrinet...
 

...och förvandlade det till ett syskrin.

Jag började fylla lådorna med saker man kan tänkas behöva i ett syskrin, spetsar och knappar...

... knappnålar och säkerhetsnålar finns i strepsilsasken, måttband behövs förstås...

... mera spetsar och tryckknappar, lite brodyr, tygrosor.. överst synålar och en liten sax.

Jag hoppas att flickorna blev glada och låter fantasin och skaparglädjen flöda. Och så hoppas jag förstås att deras mamma inte är alltför arg på mej och att hon inte slänger bort de här skatterna. Det som saknas här ännu, är gummiband och vit sytråd, men det kan de kanske skaffa själva?

Och nu är jag inte alls som min egen mormor. Hon höll nämligen alltid hårt i alla sina handarbetsgrejer, så jag fick bara se på med stora ögon medan det kliade i mina fingrar att själv få använda nånting av det fina till kläder åt barbiedockan.

På hemvägen kurvade vi via bybutiken.

Och jag måste förstås ha den här tidningen. Kan ni gissa varför? Jag kan tipsa om att det inte handlar om vare sig recept, horoskop eller hovreportern.

Här hemma bjöd vi på kaffe och E på wienerbröd. Sen iväg igen med äldsta sonen, som nu fick vara chaufför. Vi skjutsade hem E och fortsatte till stan.

Från mataffären kom jag den här gången hem med Bra Korsord nummer nio. För en gångs skull vet jag vem som är på pärmbilden, Miss Li. Och jodå, jag har redan löst i kryssen Takt och ton samt 20 frågor, mina favoriter tillsammans med krysset Genialen.

Nu tror jag att det börjar bli dags för lilla kvällsbiten. Jag borde göra mej i ordning inför morgondagens stickträff, för jag har inte riktigt nånting att sticka på. Men jag hinner inte, för snart börjar dart i tv och det vill jag inte missa.

Önskar er alla en härlig onsdag. Vi får hoppas att regnet drar förbi.