Jordgubbssockor

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror på tidsbrist. Tänka sig, nu har jag också blivit en pensionär med ont om tid. Det är väl nog för att jag är en sengångare, eller vad tror ni?

Men alltså, låt mej börja med sockorna, för nu kan jag äntligen presentera dem eftersom de överräcktes igår. De blev färdiga redan förra månaden och faktiskt, hör och häpna, före den stundande födelsedagen. Men sen blev det ändå så att vi inte körde iväg på kalas på den riktiga dagen utan kalasandet fick vänta till igår.

Jordgubbssockor

Start:    09.09.2026

Färdig: 26.09.2026

Garn: Nalle från Novita

Åtgång: 86 gram
Virknål:  3
Mönster: Mansikka-sukat, Lankava

Lite orolig var jag allt att de här sockorna inte skulle passa. Jag använde ju inte Lankavas sockgarn och dessutom avvek jag från mönstret och gjorde min vanliga förstärkta häl. Jag vet inte riktigt om jag klarar av hälen, som finns i den här mönsterbeskrivningen. Dessutom vet jag inte om den hälen håller. Kanske jag nån gång vågar pröva på den?
Lättnaden var i varje fall stor då H drog sockan på foten och den passade precis. Jag tycker alltid att det är knepigt med sockstorleken. Ibland står det att man ska sticka tills lilltån täcks innan man börjar med tåminskningarna. Men hej, hallå, alla människor har ju olika sorters fötter. En del har en lilltå som är lika lång som stortån eller åtminstone nästan. Hur är det tänkt att man gör då?

Vi var alltså iväg på härligt kalas igår.

Hela halva förmiddagen höll jag på att packa och klämma ner grejer i presentpåsen. Lite barnsligt från min sida kanske? Men jag tycker ju om att ge och att överraska. Ibland är det lättare att hitta på gåvor och ibland svårare. Den här gången var jag ute i god tid med vissa av sakerna och hann till och med få sockorna färdiga. Det ni.

Det var härligt att träffas, samlas runt bordet och få njuta av både godsaker och sällskapet. Tre av fem barnbarn på plats, så inte alls illa. Lilla T är alldeles bedårande. Om hon skulle bo i grannbyn, så skulle jag nog vara där varannan dag minst och hälsa på. Tur för hennes föräldrar att avståndet är längre.

Apropå föräldrar, K:s pappa vet minsann hur det är när man har ett garnlager. Han visste att man saknar just det där garnet som man behöver, så man måste iväg och köpa. Endera är det fel på kvaliteten man har hemma i lagret, eller färgen, eller... Jag undrar om han talade av erfarenhet eller om han talade om hur det är i verkstaden. Jag misstänker att det är liknande där. Ni vet, hela väggen är full av verktyg i långa fina rader, men så saknas just den momentnyckel man behöver. Och vips har man utökat lagret med verktyg. Nästan samma trolleri som det översvämmande garnlagret, inte sant? Det gäller alltså att komma ihåg att man kan vare sig ha för många verktyg eller för mycket garn, så det så!

Det var lyxigt värre när vi kom hem från kalaset vid 19-tiden på kvällen. Äldsta sonen stod nämligen i köket och trollade fram risotto. för andra gången fick vi sätta oss vid dukat bord. Kan man ha det bättre?
Jag tog sen hand om disken och försökte ännu på kvällen sticka lite på mina Loitsu-KAL sockor. Men då jag för andra gången hamnade att sticka bakåt och endast hunnit till mönstervarv tre, gav jag upp. Ingen idé att sticka när man är för trött. 

I stickrallyt är det dags för utmaning nummer sju, bästa sticktipset. Det delade jag ut i lördags. Om det är bästa eller inte får nån annan avgöra. Men alltså, när man lägger upp maskor för en ny stickning, så ska man ju mäta upp en tillräckligt lång tråd. Det kan vara knepigt att avgöra hur lång den tråden ska vara. Jag har lärt mej att med 7-bröder garn, grovlek aran, och stickor nummer 3½ räknar jag en maska per centimeter + 10 centimeter. Om jag alltså ska lägga upp 72 maskor blir det 72 cm + 10 cm = 82 cm lång trådstump. Det här har åtminstone funkat för mej som ett bra mått. Om grövre garn och grövre stickor räknar jag med flera centimetrar och om tunnare garn och tunnare stickor blir det förstås mindre centimeters tråd. Enkelt, eller hur?

Gårdagens utmaning i stickrallyt blev nummer 25, en stickad gåva, alltså jordgubbssockorna här ovan. Dagens utmaning är också färdig, men den får vi ta imorgon, för nu måste jag göra lite annat än sitta framför datorn!

Ha det bra och hoppas att ni alla får en skön ny vecka! Och obs! Om ni är rädda för att garnlagret ska svämma ut ytterligare, håll er borta från Tokmanni den här veckan! 🙈

Bäst att inte låta sig förtrollas i garnens värld! Och inte utsätta sig för frestelser.

Vi har inlett säsongen

Huh, huh! I morse sov jag ända till klockan nio. Det kändes för min del som om halva förmiddagen hade försvunnit då jag steg upp. Bisin min var riktigt nöjd, för nu kunde han lugnt ligga och dra sig till klockan tio.

Idag har jag varit iväg till stan tillsammans med äldsta sonen. Hushållspappret hade tagit slut, så det var bara att bege sig iväg på uppköp. Jag började i delikatessbutiken, fortsatte till stora varuhuset för att avsluta i mataffären. Där stod vi redan i kassakön, då sonen plötsligt frågade:
– Sku du int ha ärter-majs-paprika?
Nå, jo, det skulle jag, så han gick snällt till frysdisken efter två påsar.

Nu har vi inlett julsäsongen, för idag köpte jag första jultårtorna. Mums! Äldsta sonen påstod att det också spelades julmusik i högtalarna i mataffären. Men det är jag inte alls säker på, för jag hörde inte på musiken. Nej, jag lyssnade på Mr J, som jag träffade vid brödhyllan. Honom har jag inte sett på jättelänge, ja, faktiskt inte sen i somras. Han har tydligen tröttnat på oss "gamlingar". Alternativt så har han fullt upp på jobbet.

Jag ber också ödmjukt om ursäkt av damen, som vinkade ivrigt från den röda bilen åt mej. Jag var inte riktigt uppmärksam där, så jag hann aldrig liksom hälsa och vinka tillbaka. Det var inte meningen att verka oartig. Jag ska försöka skärpa mej till nästa gång.

I morse fick jag ägna mej åt bakåtstickning! Det var inte alls roligt. Jag har inte alls tid med sånt här. Jag skyller på bisin min att jag stickade 16 varv för långt på det blåa sockskaftet igår kväll. Han började nämligen redan klockan 21 med att vi skulle gå och lägga oss. Haaa, nej, jag skulle åtminstone inte i säng, inte förrän sockskaftet var färdigt. I rena rama frustrationen,  mätte jag lite slarvigt, för nu var det bråttom att få skaftet färdigt. I morse när jag skulle börja på hälen och kollade ännu en gång, upptäckte jag att det inte stämde, för det här skaftet var längre än det första.
– Äsch, int e de så viktigt, försökte bisin min trösta.
Har ni hört nåt värre? Inte så viktigt! Klart att det är nästan livsviktigt att sockskaften är lika långa. Det borde dessutom vara lätt att räkna när där ingår mönstervarv. Tänk, jag skulle få skämmas ögonen ur mej!

Igår hade jag inte riktigt tid med stickrallyt. Jag tog mej dock an utmaning nummer 16, neulojan alter-ego, alltså stickarens alter-ego. Det var lite knepigt, för hur jag än funderade kom jag liksom ingen vart. Sent på kvällen kom jag till att jag är nog en sengångare, för jag stickar så långsamt. Jag är förstås inte nattaktiv, men nuförtiden tycker jag att allting tar så lång tid. Stickningen blir liksom lite satt på undantag. Å andra sidan tycker jag om att sticka långsamt och försöka njuta istället för att skynda på och hamna att sticka bakåt såsom i morse. Jo, så mitt alter-ego får nog vara sengångare! 😊

Nu väntar disken på mej och kanske jag sedan äntligen får börja sticka sockhälen!

Önskar er alla en skön söndag!

Husrobot

I morse steg jag upp före jag vaknat. Jo, det är riktigt sant, så jag kommer kanske att somna med stickningen i famnen i kväll.
– Int behöver du väl stiga opp ännu, mumlade bisin min sömndrucket när jag kravlade mej upp ur sängen kvart före sex.
Behöver och behöver, klockan skulle ändå ha ringt 6:17, så det var ingen idé att ligga och kvar och vänta på den signalen. Jag kan slå vad om att jag just innan ringningen skulle ha somnat riktigt gott och inte alls velat stiga upp.

Jag har varit iväg till grannbyn och lekt med Lillan, som fortfarande är hemma från dagis. Hostan och snuvan vill inte riktigt ge med sig.

Vet ni förresten vad en husrobot är?

 

Jag visste det inte förrän idag då jag blev presenterad för den här fina och finurliga roboten. Den går både framåt och bakåt på sina hjul och den kan vrida på huvudet åt alla riktningar. Det är ett hemmabygge av Lillan, hennes bror och hennes pappa. Fantasin har flödat och det är roligt att bygga. Låt vara att pappan kanske helst skulle ha velat bygga själv. 😊 Kanske julgubben borde hämta en legoförpackning för vuxna åt honom?
Själv skulle jag föredra en hushållsrobot. Tänk vilken lyx att kunna säga åt den vad man önskar till middag och sen skulle man få sätta sig vid dukat bord. För att nu inte tala om städning, disk, tvätt... kanske den till och med skulle elda i bastu-ugnen och sen tvätta ryggen på en? 

Jag fick också med mej hem en fin teckning. När jag först såg den upp och ner trodde jag att det var en dinosaurus. Konstnären blev lite stött, så jag fick fort vända den åt rätt håll och beundra porträttet. Lillan ville att jag skulle hälsa fafa att han ska ska få ett brev. Sen ville hon att jag genast idag skulle åka till västra grannstaden och överräcka en teckning åt kusin A. Men det får nog vänta till i söndag då jag hoppeligen träffar henne. Jag "åker" nog inte längre än till gungstolen idag, för ute regnar det. Ja, och så kommer det darts i TV nu på eftermiddagen. Till all tur så är det enbart sju varv/socka i Loitsu-KAL idag, så jag borde nog hinna med både dem och darts.

Gårdagens utmaning i stickrallyt blev nummer 14, en stilla stickstund. Bisin min var iväg österut tillsammans med J, så jag hade det faktiskt riktigt tyst, lugnt och skönt. Ingen TV, ingen som ville det ena eller det andra och ingen social media på telefonen utan full koncentration på sockstickningen.

Nu önskar jag er alla ett härligt veckoslut. Får säga som de konstaterade i den lokala radion i morse då jag körde iväg till grannbyn: "Det finns mycket program att välja mellan nu på veckoslutet". 

Sticksällskap

Igår körde jag iväg till stan för stickträff hos H. Jag kan nu kryssa bort utmaning nummer sex i stickrallyt, nämligen sticksällskap. H hade som vanligt dukat upp ett dignande bord med godsaker. Det är förstås trevligt att äta gott, men absolut bäst är ändå sällskapet. Det är så härligt att få fråga vilka stickfrågor som helst och ja, förstås andra frågor också. Det är oftast jag som frågar, kanske mest för att jag undrar över saker. Såna där saker som om mina stickväninnor har ätit krikon i sin barndom? En del minns dem, andra inte. Stickgrejer kan jag i och för sig fråga om från till exempel Youtube, men jag föredrar ändå stickväninnornas tips och råd. Det är så härligt att till exempel höra C säga: "Man gör väl som man vill". Och så är det ju, man bestämmer förstås själv, men jag gillar att få förslag och få mina tankar i lite andra banor. Det finns ju flera sätt att göra saker på än ett enda.

På hemvägen kurvade jag via mataffären. Igår klarade jag av veckohandlandet riktigt själv, men särskilt roligt tycker jag ju inte att det är. Sida vid sida med en annan husmor stod jag där vid de förpackade köttprodukterna och nästan skrapade mej i huvudet. Vad ska vi ha för mat den närmaste veckan? Ingen som helst aning, för jag har helt enkelt ingen lust alls att laga mat. Vad köper man då? Nå, förstås malet kött (köttfärs). Det räcker ju inte hela veckan, så kanske stroganoff? Den andra kvinnan sneglar lite på mina val och jag tittar intresserat på hennes val av bacon innan jag kvistar över till de motsatta hyllorna och hastigt plockar åt mej en förpackning med blodplättar. Suckande spurtar jag vidare medan jag försöker minnas vad som finns i vår frys.

Jag köper åtminstone inte salmiakleverlåda, men jag kommer hem med eldiga kyssar!

Salmiakkyssar från Borgå! Uppfriskande och inte alls hälsosamt. Tänk på blodtrycket! Men en kan man ju alltid få smaka på, eller hur?

Jag kom också hem med två tidningar. Den till höger hade U med till stickträffen så vi fick bläddra i den. Jag uppskattade i synnerhet det att de här modellerna alla är gjorda i marketgarner, vilket gör att kostnaderna för ett plagg är rimliga.

Den här tröjan föll både G-M och undertecknad för. Den är stickad i Novitas Isoveli, som rekommenderas för stickor nr 5 – 6, så det borde ju gå snabbt, men...

 

Kotivinkki köpte jag för att där står en hel del om sockor, bland annat den här artikeln.

Och så tror jag att jag nog skulle klara av att sticka ett par såna här sockor. Men de får snällt vänta på sin tur, för nu just försöker jag få helt andra sockor färdiga.

Igår kväll blev det inte så väldigt mycket stickat på mitt sticka-tillsammans sockpar. Jag fick gårdagens stjärnbård färdig endast på den ena sockan, så det blir att sticka dubbelt upp på den andra idag. Dagens mönster är en rad med fjärilar. Intressant. Bäst att sätta igång, så jag hinner med all stickning idag. Bäst att inte bli efter, för då blir aldrig FrostyKnits Loitsu-KAL sockor färdiga.

Önskar er alla en skön fortsättning på torsdagen!

Mest använda

Igår funderade jag på utmaning nummer tio i stickrallyt, min mest använda stickning. Det blev lite knepigt, för jag brukar ge bort mina stickningar fortare än kvickt. Jag har så litet eget stickat, som jag använder. Men så kom jag ihåg...

... mina nattsockor! Inte världens vackraste, men välanvända. Utan de här på fötterna skulle jag inte sova en endast blund. Ursprungligen har jag stickat dem åt bisin min. Han påstår att hans fötter inte tål yllesockor, så när mina förra nattsockor, stickade av min hulda moder, sade upp kontraktet, övertog jag de här. De är förstås stickade i 7-bröder och här är lite restgarner också involverade. Bisin min ryser när han tänker att hans fötter skulle få tillbringa natten i en sån här styggelse. Själv fryser jag direkt om ena sockan av misstag åker av. Sånt kommer att hända i större grad när de här sockorna blir lösare med tiden. Just nu är i varje fall skaftet perfekt utan att strama åt runt vristen.

Idag är jag lite trött så här på morgonkvisten, för jag hade förvirrande drömmar i tidig morgonstund. Handlade om traktorer och grävmaskiner, som förhindrade mej att ta mej i tid till jobbet i västra grannstaden. Jag skulle vara där klockan åtta på morgonen, men jag hamnade på villovägar och kom till ett minst sagt konstigt hus fullt av barn och tanter. Där hände både det ena och det andra. Nån trappa stod inte att finna, utan det skulle klivas upp för rangliga byggnadsställningar, sen rann kiss på golvet för ena toastolen var igenproppad, en mjölpåse gick sönder osv. Jag tittade nervöst på klockan och såg att den redan hunnit bli halv elva. Jag funderade hur jag skulle kunna ta mej till jobbet utan att nån märkte att jag var försenad. Eller om jag bara borde köra hem och sjukanmäla mej.
Vilken lättnad då jag äntligen vaknade ordentligt och insåg att jag behöver inte ta mej nånstans alls på hela dagen om jag inte vill. Men lugn, bara lugn, förstås åker jag in till stan idag, för inte vill jag missa veckans stickträff inte.

Och på tal om stickning ännu. Sent igår kväll skulle jag vara riktigt duktig och sticka på min blåa socka, men... Ja, just men, man ska inte sticka mitt i natten. Det slutade med att det blev ett fel på mönstervarv nummer fem, som jag upptäckte på varv nio. Om bisin min vid det laget inte skulle ha somnat, så skulle jag nog ha skrikit och grälat på mej själv. Nu lade jag bara trött bort stickningen och tänkte att i morgon är en annan dag. Idag får jag alltså starta min stickning med bakåtvarv. Så går det när jag förivrar mej!

Önskar er alla en solig fortsättning på onsdagen med eller utan stickning!

Godkänt fel

I stickrallyt borde jag igår ha räknat igenom alla mina ofärdiga projekt, alltså UFO:n. Men det blev så svårt och jag blev lite stressad, för jag är inte alls säker på vilka stickningar jag har övergivit helt och hållet. Jag kommer nog att riva upp en del av dem. Måste ta mej en ordentlig funderare.

Jag presenterar därför utmaning nummer 26 istället, alltså ett godkänt fel. Ser ni felet?
Jag ser det förstås direkt, men jag valde att inte riva upp, för det skulle ha blivit alldeles för jobbigt.
 

Dessutom vill jag ju ha de här sockorna färdiga samtidigt. Här är gårdagens tillägg till sock-KAL. Jätteroligt att sticka, men är lite osäker på vad det här ska föreställa. I morse kom följande mönsterrapport till de här Loitsu-KAl sockorna av FrostyKnits. Bra, så har jag nånting att sticka vidare på. Till all tur lite enklare mönster den här gången.

Nu dags att ta en liten runda ute i höstblåsten.

Sköt om er och njut av tisdagen! 

Här går det undan

Gäääsp! I morse var jag tidigt igång och det börjar småningom ta ut sin rätt. Jag var uppe före klockan sex, för jag lovade igår kväll att jag rycker in i grannbyn. Lillan var snorig och lite hängig, till all tur feberfri. Men hon kunde inte åka till dagis, så hon fick tillbringa morgonen med en tråkig farmor. För ser ni, farmor gjorde inte alls som Lillan ville. Farmor fick inte upp porten till köket, så det gick inte att överraska pappa med något gott. Farmor kom inte heller upp för vindstrapporna till lek-/sovrummet där, trots att hon fick löfte om att sitta på en låg stol. Det blev lite målande och morgongympa istället. Ja och bilar förstås.

Morgonrodnaden var otroligt vacker i morse då jag körde iväg till grannbyn strax efter klockan sju. I skymningen höll jag på att krocka med tre rådjur som sprang över byvägen. Det klarade sig till all tur. När jag steg ur bilen framme hos nästyngsta sonen och skulle fota den röda himlen hade den redan ljusnat och allt det röda hann försvinna. När jag körde hem nu på förmiddagen regnade det lite smått. Perfekt stickväder alltså.

Och stickade gjorde jag igår minsann, över en timme i ett enda drag. Det var utmaning nummer 27 i stickrallyt, att sticka minst en timme. Det klarade jag alltså av igår.

Här går det undan, för sockskaften växer med god fart. Och det här är minst sagt spännande för det här är Frosty Knits Loitsu-KAL. KAL står för knit-a-long, vilket betyder sticka tillsammans. Varje morgon klockan sex lägger Mirka Saapunki ut en ny mönsterdel på Instagram och Facebook. Det här håller på till den 17.10. Jag tycker att det är både spännande och roligt. Jag är dessutom glad för att det är helt vanliga marketgarner, som används. Det är jättelängesedan jag har deltagit i en KAL. Jag tycker oftast att jag inte hinner med. Det är inte lätt om man sen långt i efterhand ska försöka få tag på de mönsterdelar, som man har missat. Sen är det ju nuförtiden lite si och så med mitt tillsammansstickande i Facebook och Instagram, för jag vägrar sätta ut foton. Detta eftersom bilderna kan stjälas av vem som helst och användas i vilket syfte som helst. I många av de stickgrupper jag brukar kolla på Facebook finns det duktiga stickare som har ramlat över sina egna foton på stickalster och där en annan person hävdar att hen har designat just det mönstret. Till råga på allt har "skurken" inte ens ändrat på bakgrunden i fotot. Verkligen synd. Det är ju roligt att visa upp vad man åstadkommit och på så sätt inspirera varandra. Tur att vår stickgrupp i stan finns. Där går det bra att visa upp sina alster och både ge och få inspiration utan att vara rädd för att ens foton ska kapas.
Verkligen duktigt av dem som orkar dra igång såna här KAL med alldeles gratis deltagande.

Vi har också hunnit få höstens första möss i fällan. Få se om de blir flera som kommer in nu då vi inte längre har Lurvinge, som höll efter dem.

Yngsta sonen tittade in här som hastigast för en stund sedan.. Han har semester den här veckan och tills vidare inga vidlyftiga planer.

Nu ska jag sticka vidare på varv 31 - 39 på mina sockskaft. Visst är det spännande?

Önskar er alla en fin fortsättning på måndagen!