Källarfynd

- Nå nu får du och lilla M pyssla, utropade morfar i huset häromsistens då han viftade med en vit prasslande plastpåse.

- Vadå, visa vad du har.
- Jag hittade den i källaren bland dina garn.
- Du ska int rådda med mina garn, för sedan hittar jag dom int.

Tiimari finns tyvärr inte mera, så det var spännande att se vad jag hade köpt för flera år sedan. Antagligen på den stora slutförsäljningen?

Spännande innehåll och gissa vilken som fortfarande är min favoritfärg?
- Nä, lilla M kan nog inte pyssla med det här ännu. Hon är för liten och äter upp alla pärlor.
- Du får sätta undan dem och ta fram den sen när hon är tillräckligt stor, tröstade morfar i huset.
Så nu är hans källarfynd på ett säkert ställe. Det innebär förstås att jag inte kommer att hitta dem då jag behöver dem!

I onsdags var iväg till grannstaden i väst, för morfar i huset skulle ha en större hylsnyckel (hmmm heter dom så?).

Vi stannade till vid återvinningscentralen. Där fanns en spinnrock, men jag vågade inte investera i en sådan då jag inte visste om alla delar verkligen fanns med. Dessutom, så ska jag nog inte spinna heller.

Morfar i huset har drabbats av totalt städdille idag. Och det är ju bra med tanke på att vi får en nattgäst ikväll. Bort med allt damm och smuts bara. Men nu har han börjat kommendera mej också och det går inte an, för jag har precis tagit mej i den krage jag för tillfället inte har på mej, och börjat sy. Två axelsömmar är redan färdiga. Nu ska ärmarna sys i och sedan sido- och ärmsömmarna. Och sedan vet ni, värst av allt, så ska alla trådändar fästas. Brrr!
Morfar i huset borde ju nog inte störa mej med städning då när jag äntligen kom igång och åtminstone hade lite inspiration. Suck!

På förmiddagen var min väninna här och provade sin hatt. Tyvärr är den för stor, så det blir att repa upp och virka på nytt.
- Det är bra, så tar inte jobbet slut i första hand, sa morfar i huset.

Önskar er alla ett riktigt skönt veckoslut!

Den femte stickan

I onsdags för en vecka sedan saknade jag ju min femte sticka.

Jag hittade den mycket riktigt i min svarta handväska.

En fin väska, som troget har tjänat mej, men nu tyvärr har kommit till vägs ände. Synd för den har precis rätt storlek för att få med sig både stickning, vattenflaska och surfplatta.

Morfar i huset tycker att jag bra kan använda min svarta väska ännu. Men ni ser ju, bitarna rasar från den. Så den har jag knölat ner i roskisen!

I nån sorts ordentlig-återvinnings-martha-anfall tog jag handtaget tillvara. Tänkte att det kan vara bra att ha ifall jag får för mej att skapa en virkad väska någon gång i framtiden. Fast då kanske jag inte längre minns att jag har det där handtaget?

Stickan hamnade i sockprojektkassen, så nästa gång jag är iväg på någon tripp med morfar i huset är jag förberedd. Nappar bara väskan med och nu är alla stickor på plats!

Sega havrerutor heter dagens bakverk. Dem tillverkade jag idag på förmiddagen innan lilla M och hennes mamma dök upp på besök. Jösses vet ni vilken fart det är på den lilla. Knappt hon själv hinner med längre.

Morfar i huset har för övrigt fått värmeslag. Han har bytt och tvättat gardiner! Själv har jag också fått nån sorts spunk för när jag skulle ha avigan uppåt så hade jag rätsidan istället. Kanske bäst att inte alls göra något kreativt mera idag om allting bara misslyckas för mej. Jag misstänker att mitt virkprojekt också har blivit för stort. Snyft!

Kulturella

Morfar i huset och undertecknad var i måndags iväg till Bruket på nytt. Den här gången var det inte bilkultur, som gällde utan konst. På Stallvinden ställer nu sju olika kvinnor ut sina konstverk. Fina tavlor och skulpturer. Utställningen är riktigt sevärd och kan varmt rekommenderas även för den som inte är så där superduper konstintresserad.

Luru Hirva är en lokal konstnär som nu har sin 50-års jubileumsutställning i Galleri V2. Här finns både akvareller och skulpturer. Tuulen viemää (Borta med vinden) har hon valt att kalla sina andra enskilda utställning. Tidigare har hon alltid deltagit i gemensamma utställningar. Nu är hon dessutom aktuell i just en gemensam utställning i stan i Galleri Theodor.
Namnet Tuulen viemää syftar på livets skörhet. Hirva förlorade tre vänner inom loppet av ett år och började därför tänka mycket på döden och livet.

För att på något sätt bearbeta sorgen, började hon skapa de här "Världskvinnorna" (Maailman naiset).

Vanligtvis målar hon fåglar, men det gick inte då.
- Fåglar är fria och glada, säger Hirvi. Nu har hon målat akvareller, men funderar på att helt övergå till akryl.

Hon har skapt en hel del bruksföremål i keramik också. Min favorit är det där stora fatet med trollsländor.

Hirvas kvinnostudier är sköna och vilsamma.

I Aulagalleriet möts man av färgstarka och glada naivistiska tavlor med humorn som förtecken. Där ställer väninnorna Rauni Koivisto och Pullinen-Valtonen ut.

Pullinen-Valtonen har ofta katter, som motiv, men också cirkusdjur...

... medan Koivisto är förtjust i kor.
- De är så lugna och sävliga, säger hon. Koivisto hittade sin stil, naivismen, först i 50-års åldern.
Visst är det här tavlor att bli glad av?

I Vindsgalleriet ställer fyra väninnor,Tua Mylius, Katriina Pere, Mau Salmi och Irja Suutarinen ut sina alster. Fina meditativa akvareller med olika motiv, stil och färgskala. Neliapila - Fyrklöver har kvinnorna valt att kalla sin gemensamma utställning.

Mau Salmis och Irja Suutarinens akvareller.

Suutarinen har en stark och spännande färgskala i sina akvareller.

Pere visar upp en stor mångfald i olika stilar. Gissa vilken tavla som är min favorit?

- Jag är egentligen en blommålare, säger Pere. På den här utställningen har hon dock med endast en blomtavla. Hon har mer och mer övergått till att måla landskap, inte alltid naturtroget utan mera den känsla landskapet ger henne.

Väninnorna brukar åka på målarresor tillsammans. Här är Peres målning från en sådan resa till Portugal. En tavla, som jag gillar skarpt.

Det finns många fler konstverk att bese på Stallvinden, så ta en liten skön tripp till Bruket.

Utställningarna pågår under tiden 10.7 – 5.8

Öppet: tisdag – söndag kl. 11 – 17

Fritt inträde

Grytlappar och katter

Ser ut som om jag nu har gått över till varannan-dags-blogg. Igår var jag tyvärr inte färdig med mitt förrän klockan var 23.30 och då var det nog inte längre ens tal om att jag skulle ha börjat blogga. Nej, då var det raka spåret i säng och inget annat som gällde. Min tidtabell hamnade lite på sniskan för vi fick trevliga överraskningsgäster igår kväll. Gäster, som inte ville ha någonting att vare sig äta eller dricka. Och som, tack och lov, tog med sig en hög med böcker härifrån. Böcker, som jag verkligen inte skall ha tillbaka.
Inspirerad av det har morfar i huset nu börjat städa undan, flaskor, metall och tidningar. Han hostar och fräser för allt damm som virvlar upp. Själv gömmer jag mej bakom dataskärmen och är strängt upptagen! Med jämna mellanrum hojtar han till och frågar om han får kasta den och den tidningen. Jo, jo, svarar jag, som inte har haft ork att gå igenom högen på ett bra tag.

Samla kan man göra på olika saker och roligast är det ju när man får visa sin samling för andra. I söndags var jag iväg till Wårkulla där den årliga sommarutställningen öppnades. Den här gången finns det 101 grytlappar och cirka 100 prydnadskatter att se på.

Det är Ann-Sofi Stenback från Närpes, som har virkat grytlapparna av restgarner, som kommer från hennes sock- och vantstickande. Katterna igen kommer från Christine Slätis' privata samling.

Här finns grytlappar av alla de slag. Kolla till exempel det stekta ägget där i stekpannan. Alla runda grytlappar är av samma grundmodell, likaså de fyrkantiga. Sedan varierar mönstret enligt tillgången på restgarn.

Visst börjar det väl klia i fingrarna? Så inspirerande. Här får man idéer minsann.

Nu är det bara att välja, runda eller fyrkantiga?

Eller vad sägs om nyckelpigor?

Virkade bakverk är kanske någonting jag borde börja med? Tror ni att lilla M skulle bli glad? Eller leder det henne in på bakelsebegär? Kanske bäst att hålla sig till nyckelpigor och stekta ägg?

Jag tror nu inte att virkade slickepinnar heller kommer på fråga. Onödigt att inleda den lilla i sockerfrestelse.

Vackra mönsterstickade sockor. Nästan alla stickade i Nallegarn. Åååh...

Såna här lakritssockor skulle nog morfar i huset uppskatta. Det som däremot är lessamt enligt honom är att den engelska lakritsen inte längre smakar som den ska. Det vill säga, nånting har förändrats i produktionen alternativt har hans smaksinne blivit ett annat sedan barn- och ungdomen?

Det är nog bra att jag inte skall vakta den där utställningen, för hur skulle jag kunna hålla fingrarna borta från de här stickkorgarna?

Tänk att Ann-Sofi har orkat virka över 100 grytlappar. Hon tröstade mej med att det har tagit många år. Efter den här utställningen skänker hon grytlapparna till Närpes cancerförening, som sedan får sälja dem. Hoppas att det ger massor av pengar till föreningens verksamhet.
Lite oroväckande var det som Ann-Sofi berättade: Garnet är förmånligare i Österbotten!
Vad sjutton är nu det för sätt? Finns det flera handarbetande människor där eller är det så att vi i söder är tvungna att betala Helsingforstillägg?
Borde vi alltså nu organisera en garnutfärd till Österbotten och fynda rejält?
Men hej, vänta nu lite, sakta i backarna. Det finns ju en viss person, som INTE skall ha mera garn...

Om man inte är så där jätteintresserad av stickning och virkning så kan man beundra Christines samling av katter istället.

Härliga katter i alla skepnader. Morfar i huset bleknade då jag kom hem och sa att nu vet jag vad jag ska börja samla på. Det blev ett absolut och kategoriskt nej.
- Du samlar ju redan på Nalle Puh.
- Nå, det gör jag inte alls heller. Jag har ingen samling med Puh-saker bara lite glas och muggar.
HRMPF! Han skulle se hur en samling ser ut, så skulle han minsann veta. Då skulle jag ha en massa saker med Nalle Puh-motiv! Men som sagt, de få grejer jag har är bruksföremål i användning. Så det så.

En stor porslinskatt fick också rum i den fina kattsamlingen.
Om ni bara har möjlighet, så missa inte den här fina sommarutställningen.

Plats: Wårkulla hembygdsmuseum

Adress: Andersbyvägen 1, 07870 Skinnarby

Öppet: Söndag 15.7, 22.7 och 29.7

klockan 12-15

Behöver ni en lokal guide för att hitta fram, så hör av er. I söndag sitter stickväninnan B där som vakt, så då kan ni byta några ord med henne samtidigt.

Sådär ja, nu blev det mycket foton än en gång. Och nu, nu ska jag stänga datorn, få på en tvättmaskin och sedan äntligen, äntligen ta itu med lite handarbeten. Visserligen knorrar morfar i huset och tjatar om att han vill ha skinkpaj till middag. Men eftersom det inte får vara riven ost i den och jag inte precis har någonting annat att stabilisera pajinnehållet med, så får det nog vara för min del...

Nä, jag tror bestämt att jag ska bläddra lite bland mönstertidningar eller Pinterest för att hitta inspiration till en ny virkning...