Ganska häftigt

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga inlägg, tyvärr. Det beror på att det var ganska häftigt igår. Före halvåtta på morgonen satt jag i framsätet på yngsta sonens bil och så körde han iväg med mej till Esbo. Hemma var vi igen vid 16-tiden, en hel arbetsdag på språng alltså!

Första stoppet och det egentliga ärendet var här i Jorvs sjukhus. Sonen navigerade galant utan hjälp av vare sig mej eller nån apparat. Men så har han både bott och jobbat i Esbo tidigare.

Jösses, de här stora anläggningarna. När jag steg innanför dörrarna på smått darrande ben möttes jag av en megastor aula. Omgående fick jag syn på anmälningsapparaten och var på väg ditåt med raska steg, men...
... två damer framför mej suckade och stånkade och provade sjukförsäkringskortet gång på gång utan resultat. En tredje smått stressad dam hojtade att apparaten inte fungerar. Hon fick ingen ruttkarta, så hon visste inte vart hon var på väg.

I det här läget blev jag betänksam, för vad skulle jag göra nu? Leta efter en annan anmälningsapparat? Kanske på andra våningen? Men hur skulle jag komma dit? Jag stirrade förskräckt på rullbandet upp till andra våningen. Nej, det var uteslutet, för nu kändes mina ben som gele.
Jag tittade på hissen till vänster, kunde den vara ett alternativ?

Framför en lucka stod människor i kö. Jag undrade varför. Hittade kölappsapparaten, gick fram till den och blev lite tveksam. Ville jag ha info eller ville jag anmäla mej? Gick det alltså att anmäla sig till en riktig människa? Jag valde det alternativt och döm om min förvåning då det blev min tur, tänk att bli betjänad av en människa! Ganska häftigt!
När jag var färdig vid luckan såg jag att det också uppenbarat sig en människa vid den krånglande anmälningsapparaten. På hennes väst på ryggen stod det "Vapaaehtoinen" alltså frivillig. Ganska häftigt, eller hur? Och riktigt, riktigt bra att det finns människor, som hjälper nervösa och rädda sjukhusbesökare till rätta. Den stressade damen kom nämligen ned från andra våningen, hade lyckats anmäla sig och få en ruttbkarta, men nu visste hon inte alls vart hon var på väg.
– Jag är redan försenad, hojtade hon.
Stackaren, det är inte lätt. Man ska dessutom vara 15 minuter före utsatt tid på plats. Hoppas att det fixade sig för henne.

Själv stegade jag iväg till hissen. Den gick snällt till andra våningen och talade till och med svenska! När jag steg ut möttes jag av en bred och stor korridor. Igen massor av tomt utrymme, till vilken nytta? Jag skulle följa gröna linjen, men var fanns den? Jag såg endast en röd linje. Men vänta nu, visst skymtade där långt borta till höger i ändan av korridoren nånting grönt? Med tveksamma steg gick jag åt det hållet, bara för att upptäcka att linjen plötsligt tog slut vid en dörr. Öööh? Vad nu, det här verkar inte vara riktigt rätt. Jag vände mej till höger igen och tjohooo, nu hade jag hittat rätt väntrum.
Där satte jag mej på äkta finländskt maner med en stol, ett bord och ytterligare en stol emellan till närmaste granne.

Jag drog fram min medhavda stickning, istället för att fippla på telefonen som männen i var sin ända av väntrummet gjorde. Jag hann endast sticka ett varv innan jag blev inropad och det en hel halvtimme före min tid. Ganska häftigt.
Jag följde en rosahårig röntgenskötare, behövde endast ta av mej bh:n och fick behålla skjortan på. Skönt. Fick lägga mej på rygg på en smal brits och ha händerna sträckta över huvudet. Där låg jag i nästan en timmes tid medan en riktigt häftig maskin gjorde sitt och britsen åkte fram och tillbaka. Eller det kanske var maskinen som åkte fram och tillbaka? Vet inte riktigt, för jag försökte slappna av.

Sista momentet handlade om att jag skulle andas in och hålla andan. Det var en röst som gav order. Tre gånger fick jag andas in, hålla andan och sedan andas normalt igen. Jag hoppas att jag klarade det. Tänk om lite luft sipprade ut när jag skulle hålla andan?

Yngsta sonen, som tagit ledigt från jobbet för min skull, tack för det, hämtade upp mej från sjukhuset när jag var färdig. Lämpligt nog fanns där en bänk, som jag kunde sitta på medan jag väntade på honom. Det var riktigt skönt att vara utomhus och  skaka på armarna, som nästan hade domnat bort.

Vi hade ätit frukost tidigt, så nu var det dags för en tidig lunch.

Sonen tog mej till Snacky. Det hade jag inget emot, för jag har så länge dillat om polishamburagare.

Jag valde ändå en taxihamburgare och blev riktigt mätt av den. Jag är inte säker, men troligtvis är det ananasen, som gör den här hamburgaren till en taxiburgare?

Från Snacky körde vi en kort liten sightseeingrunda innan vi hamnade i Gigantti i Gloms. Jag skulle ha en födelsedagsgåva åt äldsta barnbarnet. Jag hade två lite vaga funderingar och efter diskussion i bilen med sonen kom vi fram till en bra lösning.
När vi steg innanför dörrarna möttes vi av en dammsugande expedit. Huuu, här gällde det att kurva försiktigt förbi honom. Tänk om han skulle ha velat demonstrera nån sugande apparat? Nä, nä, inga hushållsapparater för min del, tack!

Tyvärr måste jag erkänna att jag blir lite småtokig i såna här teknikaffärer. Det är så mycket, som jag skulle vilja ha. Men nästan 2 000 € för en telefon? Näää, inget för mej. Visserligen går den här att vika ut, men nej...
Jag tittade på andra telefoner, men... nä, jag väntar lite ännu.
Jag tittade också på smartklockor och hittade faktiskt en jag gillade, men nää, jag skulle ju ha en födelsedagsgåva och inget annat.
Som sagt, mycket intressant där i affären, men också en hel del som jag lugnt kunde rusa förbi, ni vet alla kaffemaskiner och sånt.

Från Gloms körde sonen vidare till det mest förbjudna stället om ni frågar bisin min, nämligen...

... Finlands första Ikea. Där traskade jag omkring i alla labyrintiska gångar. Tyvärr i så sakta mak att det inte blev steg på stegmätaren i min klocka!

Ett nytt förvaringssystem, Lastare, precis vad jag skulle behöva. Men inget jag köpte, för jag misstänker att både jag och skåpen då skulle ha flugit ut härifrån huset.

Jag skulle gärna ha ett sånt här skåp i köket. Det behöver inte nödvändigtsvis vara upplyst, men det skulle gärna få stå där som tv:n nu står och tar upp onödig plats. Sonen tyckte att det blir för liten avställningsyta framför skåpet. Men det är ju så nu också med tv:n, för inget får skymma sikten och signalen från fjärrkontrollen måste nå fram. Suck!

Vet ni vad? Jo, trots att jag inte får, så köpte jag en sån där vagn, ni ser den där gröna där i förgrunden? Den fanns dock endast i svart och vitt i lagret, så det fick bli en vit. Den står fortfarande i paket här hemma, men vänta bara en vacker dag! 😊
Jag tycker priset på 19,90 € var helt okej.

De här kärrorna, som syns i lagret, var betydligt dyrare, 34,90 €.
Det fanns en hel del, som jag gärna skulle ha köpt. Men jag avhöll mej från det mesta. Hittade dock nattlampor, hela två stycken och köpte två skärbräden i trä. Men schhh, säg inget åt bisin min, för då kommer han att säga att han minsann kan göra såna själv! Självklart vill jag stöda hantverk, men vete fåglarna när hans brädor skulle bli färdiga. Det är ju så att man ska undvika plastbrädor.

De här plastpåsarna var det jag verkligen ville ha. Bisin min är misstänksam och undrar vad jag tänker göra med dem. Heh, gissa?
Jo, förstås ska jag ha garn i dem, sånt där jättefint garn, vad annat?

På hemvägen kurvade vi ännu via Tokmanni i Gammelby, för jag skulle ha mjölk och sonen lite annat, som inte finns i mataffären. Där i varuhuset träffade jag ägarparet till Bric - a -  Brac kaféet i kyrkobyn. Så imponerad av att de kände igen mej. De öppnade för säsongen sista veckoslutet i maj. Kul, nu har man nånstans att åka till igen. Under sommaren lever liksom allting upp. Hoppas att jag den här sommaren orkar lite mera än förra sommaren, få se...

Det var ganska häftigt att vara på en liten utflyktstripp igår. Stort TACK till yngsta sonen!
Nu ska jag småningom ta mej till stan och stickträffen.

Önskar er alla en skön onsdagskväll. Det är ju lilla lördagen, så njut!

En trashög

Nu är väl sommaren officiellt här, eller hur? Det är ju första juni idag.

Finländarna har fått någonting att glädja sig åt, då Konsta Helenius sköt guldmålet i natt i männens VM i ishockey. Nej, jag såg inte på matchen, för jag tycker inte om våldet och orättvisa domarbeslut. Jag låg och vred och vände mej i min säng, för jag oroar mej lite smått inför morgondagen. Jag hoppas att det är i onödan, men då bisin min också oroar sig för min skull, så är det smittsamt.

Apropå ishockeyn ännu, så har jag retat bisin min med spelartrivia. Jag berättar högt och ljudligt att målvakten Justus Annunen började i Kärpät och numera spelar i Nasville Predators, att matchhjälten Konsta Helenius började i Mikkelin Jukurit och numera spelar i Buffalo Sabres, osv. Det är en liten hämnd för vinterns alla NHL-rapporter bisin min brukar förse mej med om morgnarna. Haaa, hämnden är i det här fallet ljuv. Bisin min har noll koll både på NHL och vår inhemska liga, så det är roligt att retas lite.

Det är bra att det nu finns lite annat att rapportera än krig och elände, men visst är finländarna ishockeytokiga. Undrar hur länge media kommer att suga på den här karamellen?
Själv är jag jätteglad för norrmännens skull. Tjohooo! Så roligt att se deras genuina glädje över bronsmedaljen. Stort grattis till dem med. Och nej, jag såg inte på den matchen heller, som sagt inget våld för min del, tack.

Idag har jag inte åstadkommit så mycket annat än lite återvinning och det får räcka för min del.

Jag har klippt sönder urgamla t-shirts, så bisin min har trasor att torka olja på när han mekar med sina bilar. Den här t-shirten hade jag i ungdomens glada dagar. Tänk att den har överlevt så här länge. Den har förstås inte passat på mej på evigheters evigheter, men ändå följt med i diverse flyttar.

Knapparna tog jag förstås tillvara. Kanske jag nån gång behöver tre knappar, vem vet?

Det blev en liten trashög och bra så. Nu slipper bisin min köpa säckar med trassel. Återvinning är bra, eller hur?

Nu dags för köttsoppa!

Ha det bra och njut av måndagskvällen! 

 

Jyjy-26 – 15

 Perjantaina valmistui vihdoin yksi Jyjy-26 - projekti 

15 Nilkkurisukat

Aloitus: 26.02.2026

Valmis: 29.05.2026

Langan menekki: 72 g

Lanka: Nordlys, Viking Garn
Puikot:  2½ ja 3

Ohje: Nilkkurisukat, s. 35,  Käsityön ABC 22 Sukat

15 Ankelsockor

Start: 26.02.2026

Färdig: 29.05.2026

Garn: Nordlys från Viking Garn

Åtgång: 72 g
Stickor: 2½ och 3
Mönster: Nilkkurisukat, s. 35 i Käsityön ABC 22 Sukat

Äntligen i fredags fick jag de här sockorna färdiga. Nordlys garnet är nytt för mej och känns faktiskt ganska tunt, så hoppas att de här sockorna håller. Till min stora förvåning så ser ju randningen faktiskt ut att matcha. Åhå, det var ju roligt med tanke på att jag inte ens försökte få ränderna att passa ihop. Det här ska faktiskt bli en julklapp, så nu är jag ute i god tid. Bra, eller hur?

Önskar er alla en riktigt fin ny vecka!

Inte riktigt som planerat

Redan på torsdagskvällen stod det klart att det blir inget studentkalas för vår del idag. Influensan hade däckat bisin min totalt. På fredag morgon fick jag lämna återbud och fundera om dagens program. Väderleksguruna lovade över 20 grader varmt, så saken var klar. Jag skulle sitta utomhus hela dagen och sticka.

Men, se det blev inte riktigt som planerat idag. Bisin min hade lusläst reklambladen, som vi fått under veckan. Han hittade saker han prompt skulle ha från stan. Jag var lite motsträvig, men samtidigt tyckte jag ju synd om honom. Saken avgjordes till sist av äldsta sonen och så befann jag mej plötsligt i stan i stora varuhuset. Nu är det ju så att det är lördag idag och specialerbjudandet bisin min ville ha började redan på måndag. Det innebär förstås att varorna inte längre fanns kvar idag.

Men det gjorde inte mej så mycket, för jag hittade två födelsedagspresenter till nästa vecka och en till augusti.

Och så gjorde jag ett reafynd, två par byxor för 10 €. Tjohooo! Nu kan jag skippa mina gamla ärvda, trasiga byxor och gå i hela byxor också här hemma. Gissa om jag är glad?
För en gångs skull köpte jag alltså kläder åt mej själv, det ni!

Från varuhuset körde sonen vidare och så hamnade vi småningom nere i grillen vid hamnen.

Där åt vi lunch. Jag valde ostsallad. Den serverades med ett varmt bröd. Inte illa.

Tjolahopp! Igår strax före midnatt fäste jag garnändarna i de här ankelsockorna, som nu ligger och gosar till sig under handduken. Hoppas att de torkar till i morgon, för då behöver vi matbordet.

Jag hade tänkt fortsätta med ett rosa sockpar idag, men så kom den här lilla lila trekantssjalen emot i en vit projektväska. Kanten såg inte alls bra ut och den var inte det minsta smidig, så jag fick riva upp och börja om nerifrån snibben. Hittade en trevlig kant på Youtube. Tur att det finns människor, som hjälpsamt sätter ut stickningsinstruktioner. Tack för det! Skulle inte klara mej utan de goda råd jag får från stickträffarna och när nöden är stor, de här videona.

Nu önskar jag er alla en finfin söndag. Hoppas att värmen och solen håller i sig, så kanske jag lyckas med utestickning i morgon. 

Alldeles matt

Igår kom tidningen i postlådan.

Inne i den finns ett helt uppslag med sommarevenemang. Att läsa om alla de här tillställningarna gör mej alldeles matt. Hur ska jag hinna med allt? Den finländska sommaren är som bekant kort och allting sker under veckosluten. Kanske bäst att bara ta det lugnt och stanna hemma? Å andra sidan, så det är ju vi tanter som bär upp kulturen. Dessutom vill jag gärna att det finns besökare när människor frivilligt ställer upp och ordnar. Men som sagt, det kan bli för mycket av det goda.

Vi fiskade också upp från postlådan gratistidningen Itäväylä, som vi alltid får sista onsdagen i månaden. Med den följde en hel sommarextrabilaga. Det finns alltså massor, massor man kan se och uppleva här i närområdet.
Hoppas att besökarna räcker till överallt.

Apropå tidningar ännu,
– Jag sku vila ha en dagstidning, sa bisin min häromsisten.
Jag visste inte riktigt vad jag borde säga till det där, för jag blev osäker. Delas dagstidningarna ännu ut på morgon? Om så är fallet, vem av oss skulle gå ut på landsvägen i morgontofflorna och pyjamas? Och vilken tidning ska vi prenumerera på då? HBL ägs av svenska Bonnier News och är inte på långa vägar vad den varit, för allting går numera ut på att tjäna pengar genom att skapa klatschiga rubriker, som får många klickningar på nätet. Kostnaden för en månads prenumeration är 52,90 €. Digitalt får du tillgång också till Borgåbladet och Västra Nyland. Men bisin min vill ha doften av trycksvärta och någonting konkret att ha på köksbordet till morgonmålet.
Skulle Helsingin Sanomat vara ett alternativ? Den är förstås inhemsk, kanske bäst att tillägga tills vidare, men den är på finska. En digital prenumeration skulle vara betydligt förmånligare än papperstidning, men för bisin min är det bäst med en "riktig" tidning. Jag kan redan se hur sylt och mjölk klottar ner skärmen på min surfplatta. Brrr!
Bäst kanske att glömma allt om dagstidningar och hålla oss till den prenumeration vi redan har. Lugnast så, fastän jag gärna skulle uppfylla bisin mins önskan.

Nu dags för lite tomatsoppa.

Önskar er alla en skön fredagskväll. 

Loppisrunda

Idag har jag varit till stan tillsammans med äldsta sonen. Jag var iväg till hälsocentralen och fick min tredje B12 injektion. Jag träffade en för mej ny hälsovårdare, som var riktigt trevlig. Utan att jag ens sa ett knyst föreslog hon att hon skulle se till att få mitt recept på koheminampullerna förnyat. Jag tackade snällt och tänkte att det är jättebra. De facto vet jag inte hur länge jag ska ta de här injektionerna, men det vet säkert läkaren. De har bytt patientsystem där på hälsocentralen, så de har kanske inte riktigt koll på allting? Få se hur det blir. Igen kan jag tacka för snabb och bra service och hoppas innerligt att detta håller i sig. Jag både läser och hör så mycket negativt att jag blir helt förskräckt.

När jag väntade på att få komma in till hälsovårdaren satt jag med ryggen bakom en dam. Plötsligt hörde jag ett ljud, som jag tänkte att inte kunde vara sant. Jag hade lust att lite smått gnugga mej i öronen, för jag hade säkert hört fel. Men så hördes ett brakljud till och jag blev alldeles full i fniss. Damen satt och pruttade! Antagligen trodde hon att hon var ensam där i korridoren eller så hade hon problem med magen.

Från hälsocentralen bar det iväg till stora loppiset i stan.

Här strövade jag omkring medan jag väntade på att äldsta sonen skulle bli färdig med hårklippningen. Och milda makter så jag fyndade och förstås allting sånt, som jag inte ska köpa! 🙈

Redan vid första loppisbordet gick det på tok, för där hittade jag den här förpackningen med Hygge Wool, 300 gram, mönster till mössa och strumpstickor. Tjohoo!

Jag hittade också den här boken, för 3,50 €.

Jag gick redan förbi den, men backade tillbaka och bläddrade i den, tyckte om vad jag såg och så hamnade den i min kundvagn.

Den här boken var ett verkligt fynd för 2 €. Kunde inte låta bli att köpa den, för pocketböckerna var dyrare än den här tjocka boken med hårda pärmar. Nu har jag sommarläsningen räddad.

Sen vet ni, sen satsade jag hela 6 € på den här boken från 1993. Här finns alla bakrecept och lite till. Jag är ju inte precis en storbakare och jo, jag vet att recepten finns på nätet. Men för mej är det skönt att nu ha dem samlade på ett och samma ställe.

Jag är så inspirerad och har redan hunnit bläddra flera gånger i boken. Den börjar med praktiska tips och fakta om mjölsorter, kryddor osv.

Varför inte baka ett elefantbröd?

Eller en kanintårta?

Om jag skulle ha tillräckligt med energi kunde jag ju baka smörgåstårtebrödet helt själv. Det gjorde faktiskt min hulda moder, salig i åminnelse. Hittills har jag inte gjort det fastän jag bakat allt möjligt tidigare, bland annat egna hamburgerbröd.

Jag är ju ganska lat, eller hur? Därför är det kanske ändå bäst att jag håller mej till enklare bakning, som den här Rör-ihop-kakan.

Varför den här tyska Gugelhupf räknas in bland bröden förstår jag inte riktigt...

Från loppiset drog vi vidare till Skeppsbron.

Strandsäsongen är nu inledd på CD med fish and chips.

Uppskattar att de har dukat med riktiga blommor på borden. Vi var de enda matgästerna där just då. Vädret var lite kylslaget, så kanske det skrämde bort eventuella kunder?
Att det är kallt och blåsigt kan eventuellt bero på att jag igår, som en sann optimist, tog fram min blåa ärmlösa sommarklänning. Gissa om jag frusit?

Sedan var det dags för ett snabbt varv i mataffären innan vi styrde hemåt.

Sonen var in till Musti och Mirri och köpte ett tyskt kvalitetsverktyg, nämligen en fästingpincett. Tyvärr fungerade den här inte riktigt då han försökte få bort en fästing från Lurvinge. Hon är för hårig och har för kort tålamod ifråga om de här åtgärderna. Den grejen vi har använt tidigare är av plast och inte riktigt effektiv tyvärr.

Sonen insisterade på att vi skulle köpa Kuriren nummer sju. Och det var riktigt bra att han gjorde det, för här finns en artikel med Erika Åberg, som medverkar i svt:s program Det sitter i väggarna. Det kommer både bisin min och hans syster gilla att läsa.
Ja, och så finns här förstås en artikel om gamla bilar. Tjohooo!

Och håll i er nu, vet ni vad som fanns där i mataffären? Jo, bröd till smörgåstårta, alltså formbröd skivade på längden! Alltså nu då jag inte behöver såna. En kort sekund funderade jag på att köpa och sätta i frysen, men bröden fick förbli oköpta. Jag föredrar färska bröd då jag gör smörgåstårta.

– Va bräker du, frågade bisin min här tidigare ikväll då jag sjöng första versen av Den blomstertid nu kommer. Jag behövde sjunga den, för att komma underfund med om jag mindes rätt. Och det gjorde jag, för i första versen på den där svenska folkmelodin, som hamnade i vår psalmbok, där nämns inget kristligt överhuvudtaget. Det är enbart en lovsång till naturen och hur man kan bli kränkt av det är mer än jag förstår. Ännu mindre förstår jag att den här debatten blossar upp igen nu på våren, då världen står i brand, rasismen frodas och den nordiska välfärdsstaten håller på att nedmonteras. Det finns liksom verkliga problem och så finns det ickeproblem. Suck och dubbelsuck!

Betydligt trevligare var det igår då jag via sms fick ett ljudmeddelande:
– Nu har jag fått din nummer, yllätys.
Och jo det var verkligen en överraskning (yllätys), en sån överraskning att det tog en god stund innan jag igår morse vågade öppna ljudfilen och lyssna på den. Telefonnumret var inte bekant för mej och nuförtiden får man ju vara misstänksam för allt, tyvärr.
Till min stora glädje var det A, som hade fått min telefonnummer, så nu kan vi ha direktkontakt med varandra. Jippiii!

Nu ska jag försöka blocka ett litet sockprojekt och kanske, hoppeligen få ett annat sockpar färdigstickat.

Önskar er alla en skön fredag!

Veckans höjdpunkt

Dagen började inte precis bra. Jag skulle bara hastigt och lustigt kolla på datorn innan jag körde iväg hemifrån. MEN, just det men, varenda gång jag ska vara snabb och har ont om tid, så krånglar det. Jag kom inte ut på nätet! Fick ett meddelande om nånting med Asus och att jag ska logga in på nätverket på nytt. Höh? Vad då Asus? Jag har inte en sån dator, så var nånstans finns det nån Asus?

Nå, jag gjorde, det som äldsta sonen lärt mej, startade om datorn. Samma dåliga resultat och ingen skillnad vilken webbläsare jag använde. Jag sade några välvalda ord, suckade och stängde av. Jag hade inte längre tid för det här krånglet.

Jag körde iväg till grannbyn och plockade upp L. Vi fortsatte mot nordväst till den bästa av stadsdelar, nämligen Liljendal. Där fixade den kreativaste människa jag känner L:s festklänning på tio minuter! Stort, stort tack för det!

Hur det nu kom sig blev det lite diskussion om både det ena och det andra och plötsligt hade jag köpt en pärtkorg! Eller nåja, egentligen två, för L fick också en. Tänk, jag behövde inte ens gå på loppis den här gången. Korgen har stått ute i ett lider och har noggrant skurats med tallsåpa. Ett fynd. Nu får vi bara hoppas att bisin min inte får för sig att det här är en potatiskorg.

Tacksamma och nöjda vände vi hemåt, så L hann på jobb och jag hann hem via och ta en skinkmacka och grabba tag i stickkassen. Nu var det dags för veckans höjdpunkt, stickträff hos G-M. Hon bjöd på god skinkpaj och delikat rabarberpaj med glass. Mums och tack!
Vi hade hur trevligt som helst med livliga pratstunder om spännande ungdomsminnen.

Medan jag satt där med sockstickningen ringde min telefon. Det var från hälsocentralen. Jag hade ringt dit i måndags och uppgett icke brådskande ärende. Och tänka sig, de ringde tillbaka redan nu. Och hux flux har jag nu tid till hälsovårdare i morgon för att få min B12 injektion. Jag var rätt säker på att det skulle dröja till mitten av juni innan jag kunde få tid. Men här gick det minsann undan och bra så! Tack för den här servicen.

När jag kom hem hade äldsta sonen åtgärdat mitt internetproblem. Tjohooo! Nu behövde jag inte alls en 20 meter lång nätverkskabel. Sonen sa att modemet lagt av, så nu har han fixat kabel direkt från boxen. Mera än så behöver jag inte veta, eller hur?

Nu önskar jag er alla en riktigt skön torsdag!