En liten hög

I morse kände jag hur det darrade till på min vänstra armled. Min smartklocka visade att nästyngsta sonen ringer. Jag tog min telefon och svarade.
– Vad gör du idag?
– Ingenting, svarade jag.
– Kan du komma hit till tretiden.
– Jo, det går bra.
– Jag hämtar en pizza från stan om du vill ha.
– Ja, tack, vi ses.

Nu kan jag se framemot en eftermiddag med Lilleman och pizzafredag! Tjohooo!
Och tack också till äldsta sonen, som i tiderna smått tvingade mej att införskaffa en smartklocka. Jag hade telefonen på tyst signal i morse för att inte väcka bisin min. Utan smartklockan hade jag inte reagerat på telefonsamtalet, för telefonen låg på matbordet och jag var i köket. Så frågar ni mej nu, var det nog en smart investering. Men som sagt, utan äldsta sonens envishet hade det inköpet aldrig blivit av.

Igår tog jag äntligen tag i saker och ting. Resultatet blev en liten hög:

Nu kan jag bocka av ytterligare en punkt på min att-göra-lista.

Det är det här som tar så evinnerligt lång tid att få färdigt. Att sticka går bra, men att fästa, ack nej. Jag vet att en del stickar in garnet och på så sätt fäster under stickningens gång. Men i det här projektet gick det inte att göra så. Ja, och det här är bara ena sockan, så ni får tänka den i dubbelupplaga.
Hur de här blev sen igår, får ni se en annan gång. Jag ska först ge bort dem.

Tjohooo! Här regnar det. Naturen tackar och tar emot och jag kan lugnt sitta inne. Jag hinner ju faktiskt sticka lite innan jag ska iväg till grannbyn.

Önskar er alla en trevlig fredag.

Saknad

Handen på hjärtat, brukar ni läsa deckare? En del människor tycker det är slöseri med tid och skulle aldrig i livet ta i en deckare. Medan andra tycker att det är ett spännande och givande tidsfördriv.
Själv brukar jag läsa deckare på sommaren, mest för att böckerna är lättlästa och i pocketform. I augusti förra året, när jag var på sjukhuset fick dottern i uppgift att just hämta deckare åt mej. Nån stickning kom inte på fråga, för det skulle i det skedet ha krävt för mycket av mej.

Dottern läser inte deckare, så hon tyckte det var svårt att välja. En av de tre deckare hon hämtade var Saknad av Karin Alvtegen. När jag läste texten på baksidan tyckte jag att handlingen lät avlägset bekant, men jag kom inte ihåg vem mördaren var, så jag läste om boken. Läsningen avslutade jag sen i september här hemma.

Handling:
Sibylla Forsenström finns inte. Sedan femton år tillbaka lever hon utanför samhället. Som en av Stockholms uteliggare överlever hon dag för dag, med allt hon äger och har i sin ryggsäck. Att skaffa mat för dagen och någonstans att sova  kräver all hennes tid och kraft. Men det hjälper henne att hålla tankarna borta från det förflutna, från frågorna om varför hennes liv blivit som det är.

Så händer det som inte får hända. En natt råkar hon befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. En man blir brutalt mördad, och alltför många tecken pekar på att Sibylla är den skyldiga. Ingen har frågat efter henne på femton år, men plötsligt är hon Sveriges mest eftersökta person. Överleva från dag till dag, det vet hon att hon klarar. Men nu gäller det att fly.

_______

Jag gillar Alvtegen, för hon skriver bra och medryckande. Den här gången handlar det dels om hemlöshet och att leva utanför samhället. Och dels om kärlekslöshet och att inte riktigt passa in i normen på en liten ort och kunna uppfylla förväntningarna. Priset för att bryta sig loss blir högt. Sibylla är streetsmart, men att bli jagad och tagen för mördare, tar nästan knäcken av henne. Hjälp får hon från oväntat håll.
Den här deckaren kan jag bra rekommendera för hängmattan eller stranden. 

  ______

Idag hade jag tänkt bocka av en massa punkter på min kilometerlånga att-göra-lista. Men hittills har jag klarat av endast en punkt, disken. Resten kan lugnt få vänta till i morgon. Det finns ju inga absoluta måsten eller deadlines, tack och lov. Och som bisin min brukar säga: "Man behöver bara göra en sak per dag. Då har man gjort nånting." Och det har jag ju gjort redan idag. Eller faktiskt jag kan bocka av en sak till, jag har städat i mitt fotomoln! Plockat bort alla onödiga foton och det är inte lätt. Men nu städade jag med hård hand och i de flesta fall fick endast foton på människor bli kvar. Och ja, ja, några garnbilder och stickprojektbilder samt många naturbilder.

I morse då jag vaknade hade jag Dansgolv spelandes i huvudet.  Jag kan helt enkelt inte låta bli att gilla KAJ, de är så humoristiska, kreativa, skickliga och ödmjuka. De klarar vilken musikstil som helst och de sjunger om små vardagliga saker, som det är enkelt att relatera till. Musik är förresten helt fantastisk, inte sant?

Här i vårt hus råkade jag dra ut kontakten till routern i övre våningen i tisdags på morgonen då åskan överraskade oss. Påföljden blev att bisin min tappade sin favoritmusikkanal på tv. HUPS! Jag tänkte inte alls på det, utan ville bara rädda routern. Jag vill ju inte att blixten skulle slå ner i den och jag skulle ha varit tvungen att köpa en ny.
Nå, till all tur har vi sakkunskap i närhet, så nu är den viktiga kanalen programmerad till routern i källaren, tack vare äldsta sonen. Tack för det.

Nu ska jag se om jag lyckas med att pricka av ytterligare en punkt på min att-göra-lista.

Ha det bra och hoppas att ni alla får en fin torsdagskväll.

Härligt, härligt

I morse var jag iväg till stan, närmare bestämt till labbet, där jag lämnade fyra rör i en låda. Jag hjälpte också ett äldre par att hitta till labbet och att anmäla sig. De tackade översvallande. För min del kändes det härligt att kunna hjälpa.

På hemvägen kom jag att tänka på Löven de grönska i sol kring alla vägar, ursprungligen en dikt av Kerstin Hed. Allting är grönt, blomprakten härlig och jag blir så glad åt alla gula maskrosor, som hjälper våra pollinerare. Fågelsången är intensiv och vindarna har varit ljumma idag.

På förmiddagen var jag lite osäker på om jag skulle kunna delta i dagens stickträff, för jag kände mej lite snorig. Jag vill ju inte smitta ner de andra. Jag fick grönt ljus och ett varmt välkommen. Härligt, då var saken avgjord.

På förmiddagen hämtade äldsta sonen in posten. Härligt, härligt, nu fick jag redan följande nummer av Mästarkryss. Och det är verkligen bra, för nu kan jag öva upp min hjärna och det är viktigt, säger Reidar Wassenius. Jag kände mej faktiskt riktigt inspirerad då jag lyssnade på honom. Och jag blev lite klokare, härligt.

Härligt var det också på stickträffen hos G-M. Hon bjöd på goda varma smörgåsar och delikat äppelpaj. V hade hämtat med sig en drömtårta med apelsin. Så gissa om vi blev mätta. Vi stickade faktiskt också och precis alla stickade sockor!

På hemvägen kurvade jag via grannbyn. Jag hade en liten gåva åt Lillan, som jag ville ge. Och vet ni, mitt sjätte sinne slog mej igen med häpnad. Lillan hade lite feber efter gårdagens vaccination, så gåvan uppskattades verkligen. Det som var lite svårare att förstå var att lillbrorsan fick en liten Paw Patrol boll. Borde inte den också ha varit åt Lillan?

Äntligen kom jag ihåg mina två brickor och min ugnsplåt, som har varit där sedan kalaset. Nu har jag dem hemma inför nästa kakbak.

Jag fick de här påsarna med mej hem. Härligt, nu blir det kakao i morgon, istället för te. Tack för de här påsarna!

Nu tror jag att jag skippar disken, den hålls ju kvar till i morgon. Jag satsar på lite stickning istället.

Önskar er en riktigt härlig torsdag. Hoppas det härliga sommarvädret håller i sig ännu i morgon.

Belönade mej

Nu är jag rejält trött och känner mej fortfarande lite darrig. I morse vaknade vi upp vid femtiden till blixt och dunder. Jag steg förstås upp och drog ut alla kontakter jag kom åt innan jag återvände till sängen. Men jag kunde inte sova, hur jag än försökte. Jag knep hårt ihop ögonen, men blixtarna lyste upp i sovrummet och jag räknade sekunder tills åskknallarna hördes. En av dem var faktiskt riktigt nära. Vid sextiden gav jag upp och kravlade mej sömndrucken och yr ur sängen.

Sen gällde det att få tiden att gå tills halv nio då jag åkte iväg till sjukhuslabbet i västra grannstaden. Jag skulle vara oäten 12 timmar, så jag började känna mej lite svag. Det var ju inte precis meningen att jag skulle vara uppe tidigt på morgonen. Till råga på allt är jag den typen, som genast på morgonen är hungrig och vill ha frukost.

På labbet var jag lite över nio och mycket tacksam för att äldsta sonen skjutsade mej. Såg äldre personer med kryckor gå långa vägar från parkeringen långt borta, till sjukhuset. Det var alltså fullspäckat igen.
Jag kom in till laboranten före utsatt tid och från vänstra armvecket tappade hon flera rör med blod och en spruta. Den sistnämnda rusade hon iväg med till en maskin. Medan jag satt där och väntade på hennes återkomst ringde min telefon. Lilleman behövde farmor som barnvakt, kunde jag komma till halvett. Jo, det skulle nog gå bra.
Laboranten återvände, kollade för femtioelfte gången mitt personnummer, det var alltså jag som skulle rabbla upp det och hon kollade att hennes uppgifter stämde. Sen var jag färdig, jag tackade och vi önskade varandra god fortsättning på dagen.

– Kom tillbaka, hörde jag bakom min rygg då jag nått halvvägs i korridoren.
Förvånat vände jag mej om. Vad hade hänt med mina blodrör? Hade de fallit i golvet? Blivit kontaminerade?
– Läkaren vill ha ytterligare blodprov, sa laboranten och såg lika förvånad ut som undertecknad.
– Det här har aldrig hänt mej tidigare, fortsatte hon då jag igen satt i stolen och sträckte den här gången ut höger arm. Stick i armvecket och ytterligare fyra blodrör.

När jag kom ut från labbet gick jag till sjukhuscaféet, för nu måste jag få nånting i mej. På grund av mitt hedersuppdrag i grannbyn fick jag lov att skippa det planerade cafébesöket inne i grannstaden. Jag belönade mej med en rostbiffsbatong. Den åt jag upp i bilen på motorvägen österut. Vattenflaska hade jag med mej och också ett mellanmålskex, men efter sticken i båda armvecken var jag värd lite mera än ett ynkligt kex, eller hur?

Smått uppgiven var jag över burken jag fick med mej hem. I den ska jag samla gul vätska och sen föra provrör till labbet i stan i morgon. Nu har jag då varit iväg till sjukhuset en gång per vecka i tre veckors tid. Jag undrar så vad lungläkaren nu har kommit på att ska kollas ytterligare. Snart börjar jag känna mej sjuk på allvar.

När vi kom till stan bestämde äldsta sonen att jag behöver belönas och så körde han raka vägen till Corintbageriet.

En god berlinermunk är aldrig fel.

Från Corint till R-kiosken där jag belönade mej med att skicka in krysslösningarna till Bra Korsord. Sedan hem via mataffären.

Och där belönade jag mej med de här två tidningarna. Jag är starkt korsordsberoende. Tyvärr hittade jag ingen Allers.

Till en snabb och lätt lunch åt jag fullkornssemla (fralla) och yoghurt innan jag körde iväg till grannbyn. Lilleman låg och sov dagssömn då jag anlände och mor och far körde iväg med storasyster till rådgivningen för fyra årsgranskning.
När Lilleman vaknade var jag lite orolig att han skulle bli rädd, då han plötsligt fick se farmor istället för mamma eller pappa. Men nej, han var som en liten solstråle och ville genast upp i famnen. Jag har ju ändå varit där så ofta att jag är en trygg vuxen för honom. När pappa och storasyster kom hem vankades det våfflor till mellanmål. Mumsfilibabba.

Lillan har nu beställt en virkad tusenfoting med gapande mun av farmor. Åhå, få se om jag kan sånt. Jag tycker att modern sa att hon har beskrivning till masken.

Här hemma hade äldsta sonen fixat middag, vilket jag är tacksam för. Och inte gör det ju nånting att jag åt två våfflor först och sen middagen. Efterrätten får man ibland äta före, eller hur?

Nu ska jag se om jag orkar hålla ögonen upp och fortsätta på en sockstickning, som igår kväll inte blev till nånting alls. Jag såg faktiskt, hör och häpna, på två ishockeymatcher igår kväll. Den mellan Finland och USA och den som svenskarna förlorade mot Tjeckien. Att säga att jag såg på matcherna är kanske att överdriva lite, för jag satt ju med min stickning. Målen såg jag alltid i repris och med jämna mellanrum fick jag fråga bisin min vad som pågick på isen. Det var ett under att han inte blev alldeles irriterad på mej. Finska kommentatorerna på MTV3 är så skrikiga att emellanåt satt jag och räknade maskor halvhögt för mej själv. Jag undrar om kommentatorerna tror att de ska egga upp hemmapubliken? Eller om de faktiskt inte kan behärska sig?

Önskar er alla en skön onsdag. Här har vi haft sommarvärme idag och det kanske fortsätter i morgon.

Garnlagret i april 2026

Suck och dubbelsuck! Förra månaden fick jag just inget färdigt stickat. Det är våndan av att ha för många projekt påbörjade. Ingenting blir klart. Sent omsider igår kväll när jag äntligen satte mej i gungstolen tänkte jag påbörja den andra ankelsockan. Men, men jag hade fel mönstertidning med i projektväskan, så där satt jag sen och slöade framför tv:n istället för att sticka. Om jag skulle ha varit tillräckligt ivrig, så hade jag ju begett mej på jakt efter tidningen och lagt upp maskorna för socka nummer två, men... ja, så blev det nu inte igår kväll. Jag får försöka skärpa mej, eller hur?

Kvar från mars 2026: 30 640 gram

• Köpt garn:   1 526 gram
  
  
•  Loppisfynd   500 gram
  
  
•  Lumous med mera   1 026 gram
  

• Donerat garn:   300 gram
  
  
•  Använt garn:   102 gram
  
  
• Babysockor  22 gram
  
  
• Babyklänning/tunika  80 gram
  
  
• Kvar i april: 31 764 gram

 

Tyvärr lyckades jag än en gång förstöra hela garnlagret och dessvärre lär det nog inte bli bättre den här månaden heller, för till dags dato har jag ännu inte lyckats slutföra ett endaste ett projekt. Dels finns det så mycket annat som kommer emellan, som stjäl bra sticktid. Och dels har jag som sagt för många projekt på gång samtidigt. Snart måste jag nog söka proffshjälp, eller vad tror ni?

Önskar er alla en fin ny vecka. Enligt väderspågubbarna ska vi få sommarvärme. 

Dåliga konsumenter

Kära vänner, idag, dagen efter det stora spektaklet, alltså eurovisionen (ESC), kan jag stolt skryta med att jag inte sett ett enda framförande än mindre hört en endaste en låt. Riktigt duktigt av mej, eller hur? Bisin min är högeligen förvånad och fattar ingenting. Jag fick tillräckligt förra året efter att ett visst land fuskade med rösterna, så jag bestämde mej för att nu får det vara nog. Antagligen låter jag nu som en boomer, men jag saknar den gamla goda tiden när det fanns en orkester och artisterna kunde sjunga på riktigt. Nu är det halvnaket och playback som gäller samt häftig laser och pyro. Suck!

Här i vårt hus är bisin min och undertecknad dåliga konsumenter. Om man får tro vår nuvarande regering, så är det inte så bra, för det är vi konsumenter som på något konstigt sätt ska lyckas bota landets knackiga ekonomi. Hur nu det ska gå till?
Alltnog, vi har ju redan en längre tid funderat på att skaffa en ny soffa. Den vi har haft var begagnad när vi köpte den från västra grannstaden och här hos oss har den hunnit bli långt över 20 år gammal. Bisin min och undertecknad har till och med besökt möbelaffärer i vår östra grannstad, men inte hittat någon soffa, som skulle platsa i vårt vardagsrum. Då funderade vi8 faktiskt på en bäddsoffa av något slag.

För en vecka sedan fick jag syn på en till salu annons på Facebook. Det var nästyngsta sonens svärmor, som behövde bli av med sina föräldrars ett år gamla soffa. Bisin min tog mått och jodå, soffan var lite större än vår nuvarande, men man skulle fortfarande komma åt trapporna till källaren. Jag tog kontakt via messenger, frågade efter ytterligare mått och sen slog jag till. I torsdags kväll var bisin min och äldsta sonen iväg västerut efter soffan. Bilsläpvagn fick bisin min låna av sin kompis P och bra bärhjälp hade ordnats på plats i Nickby, tack för det!

Igår bar äldsta och nästyngsta sonen in den nygamla soffan.

Nu är den vederbörligen installerad här i huset. Bisin min, som inte gillar förändringar var minst sagt orolig, men han behövde inte göra annat igår än flytta bort sin gitarr från gamla soffan. Den soffan finns nu på släpvagnen och ska transporteras till stora midsommarbålet i grannbyn. Bisin min funderade om man ändå borde klä om den och fixa stoppningen. Men nej, den får nog gå upp i rök nu.
Vi har alltså skaffat en ny soffa utan att besöka möbelaffär och det är kanske inte bra konsumtionsbeteende? Men vår magra plånbok gillar det här. Och viktigast av allt, katten Tufsen har godkänt soffan och sovit där i natt. Enligt bisin min är det, det allra viktigaste. I Tufsens hörn har vi skyddat soffan med ett stort sängtäcke sen ett lakan och ännu en filt. Vi försöker undvika katthår på soffan.

I morse prövade jag på något för mej nytt, påsgröt. Du häller alltså en portionspåse med havreflingor i en djup tallrik och häller sedan på två deciliter kokande vatten, blandar om och låter stå en minut. Snabbt och effektivt, ja, och helt ätbart faktiskt. Inte för att det går att jämföra med "riktig" gröt.
Som dålig konsument har jag förstås inhandlat paketet med grötpåsar med röd lapp. Det är ju bra, för då förhindrar jag matsvinnet, men inte sätter den konsumtionen de ekonomiska hjulen i rullning.

Vad annat? Jo, jag har blivit teknikfientlig. Det är inte alls roligt med det digitala, som nästan skrämmer hjärtslag på en. Tidigt i morse fick jag ett meddelande från Microsoft. De hade skickat en engångskod till mitt konto. Öh? Det har jag inte begärt och inte har jag mej veterligen sparat något i deras moln heller, så vad kan det då vara fråga om? Försöker någon ta sig in? Jag använder ju nog både Excel och Word, mest av lättja. Jag skulle förstås kunna byta till andra program, men det har inte blivit av ännu åtminstone. Jag väntade tills äldsta sonen hade vaknat och frågade honom om råd. Jo, det var lugnt, tror vi, för det kan vara ett skrivfel och har därför hamnat i min e-post. Hoppas att det är så. Sonen rekommenderade dock att jag skulle ta i bruk tvåstegsverifiering till e-posten, för säkerhets skull liksom. Men se, så totalt borta är jag inte ännu, för jag har förstås tagit i bruk den verifieringen för flera år sedan. Det borde alltså vara lugnt, för att skydda det som skyddas kan, har jag ändå gått igenom säkerheten på mitt google konto och inte hittat luckor där. Hur som helst, inte alls roligt att få såna här meddelanden tidigt på söndagsmorgonen.

Igår kväll ville bisin min att vi skulle släcka lampan redan före klockan 22:30! Jag blev faktiskt lite småstressad, för hur skulle jag nu få färdigt mitt lilla sockprojekt? Jag hade ju endast kvar lite virkning och fästa garnändar. I tio minuters tid försökte jag böna om extra tid att vara uppe, men till sist orkade jag inte höra på bisin mins utläggningar om att lägga sig i tid och alla ljudliga gäspningar.

–Vad ska du göra idag, frågade äldsta sonen.
Tja, avsluta det som blev oavslutat igår kväll. Men nu, nu ska jag allra först gå ut, njuta av våren och den blommande häggen.

Önskar er alla en skön fortsättning på söndagen!

Stick-bläääh

Tidigt i morse hade jag en orolig dröm. Jag befann mej som vanligt i grannbyn, den här gången dock så att nästyngsta sonen med familj bodde där på det gamla hemstället. Dit kom en massa unga killar, som var intresserade av alla maskiner på gården, bland annat den gula skoplastaren. De lekte till och med med Lillemans stora gula skoplastare av plast. Det var trevliga killar, inte det minsta hotfulla. Sonen bjöd in dem på förfriskningar. Själv skulle jag iväg till jobbet och det började bli bråttom. Jag gick till hörnkammaren, för i drömmen var sovrummet fortfarande kvar där. Jag hittade Lillemans mamma där. Hon höll på att klä på sig. Jag frågade henne om hon visste var min handväska fanns. Nej, den hade hon inte sett. Inte hade hon sett min datorväska heller. Nu blev jag lite småsvettig, för jag behövde min kalender, ja och datorn också förstås. Jag hade ingen aning om var jag skulle vara annat än att jobbet fanns i västra grannstaden. Men var och när skulle jag vara på plats? Kunde jag ringa och sjukanmäla mej? Men vart? Sen kickade det största problemet med västra grannstaden in, var skulle jag hitta parkeringsplats. Jag fick riktigt kämpa mej upp till vaket tillstånd och försöka landa tryggt i egen säng, inse att det är lördag idag och att jag verkligen inte ska iväg nånstans alls. Jag är ju pensionär, så jag får lata mej hur mycket jag vill och orkar. Drömmar är konstiga, inte sant?

– Kan man få stick-bläääh, frågade jag bisin min häromkvällen när vi satt sida vid sida framför dumburken.
– Är du orolig?
– Jo, lite.
– Int behöver du vara rädd för det.
– Jaså?
– Ja, det är ju bara ett litet stick, så är det förbi.
– Va, frågade jag förbluffat och tittade på min tröjstickning, litet stick?
– Ja, inte är det så farligt
Nu gapade jag som en fågelholk och fick knappt fram ett ord.
– Ja, du ska ju till labbet i tisdag, fortsatte bisin min.
– Jag talar om stickning, inte att bli stucken.
Nu såg bisin min i sin tur ut som en fågelholk och skakade förvirrat på huvudet. Vad kan man säga om samverkan här?  Ja, inte är vi precis på samma nivå! 😊

Frågan kvarstår, kan man få stick-bläääh? 
Joo, det kan man väl, åtminstone meddelade min stickväninna, som jag inte har träffat på evigheter, att hon tappat sticklusten. Tänk om jag också tappar lusten? 🙈
Just nu är det på gränsen till stick-bläääh för min del. Jag har för många påbörjade projekt, varav åtminstone två antagligen måste rivas. Och blir ingenting färdigt så drabbas jag ohjälpligt av stick-bläääh. Inte roligt alls.

Igår, vet ni, så städade jag faktiskt undan kläder istället för att sticka! Visst låter det farligt? Att frivilligt städa är inte precis min grej. Men nu har vi en låda full med kläder till Frälsningsarmén. Vi har också slitna t-shirts, som ska klippas sönder till trasor för tvätt av motorer och dylikt i hallen i grannbyn. Här är det minsann återanvändning, som gäller. Det blev alltså inte mycket stickat igår.

Den här tidningen, som bisin min fiskade ur postlådan i tisdags, har inte varit till stor nytta för min nästan bristande stickinspiration.

 

Däremot blev jag eld och lågor igår då jag fick en video i Whatsapp från en inredningsaffär i Ekenäs, som säljer garn. Ni skulle ha sett vilka ljuvliga garner där finns. Nu måste vi nog iväg till Ekenäs. Perfekt sommarutfärd, eller hur? Nu kan vi nog glömma allt om stick-bläääh! Idag är det dessutom perfekt väder för stickning inomhus. Perfekt är vädret också med tanke på att bisin min fick både potatis, dill och persilja i jorden igår. Tack vare regnet behövs inget vattnande idag.

Önskar er alla en skön lördag, utan stick-blääh.