Igår hade vi stickträff hos G-M och det var riktigt, riktigt trevligt. Bordet var igen vackert dukat med idel läckerheter. Värdinnan hade lagat en god skinkpaj med grönsaker i och U hade bakat en god äppelkaka. Själv stickade jag inte en endaste en maska under hela eftermiddagen. Nej, jag hade istället en riktig fästfest!
Tjolahopp! Nu är alla garnändar i senaste sockparet fästade. Så skönt att sitta i fåtöljen där hos G-M och fästa. Jobbet känns på något sätt mindre och det går smidigare i goda vänners lag. Det löper liksom på utan att jag ens märker det medan stort som smått avhandlas.
På hemvägen kurvade jag via lilla butiken, för vi behövde ägg. Det är liksom roligare att gå i lilla butiken, för allting man behöver finns på armlängds avstånd och personalen är vänlig och glad. Men igår kväll var parkeringen förvånande nog proppfull. Och så var det farligt där i butiken, för se nu:
Lite inspirerad var jag nog också av diskussionen på stickträffen där vi debatterade om att själv randa sockorna eller att använda självrandande garn. Det här nystanet ser ut att ge fina ränder. Det positiva med det här är ju att det blir betydligt mindre att fästa. Det negativa är utan tvekan att jag inom loppet av månadens fyra första dagar redan har hunnit köpa 400 gram garn! 🙈
Jag har visserligen också hunnit göra mej av med 234 gram garn, vilket betyder att november månads första fyra dagar visar ett litet överskott på 166 gram. Nu får vi hoppas att jag lyckas klara mej utan garninköp resten av månaden. Håll tummarna!– Va, ha du köpt en ny padda, utropade bisin min igår kväll då jag äntligen satte mej i gungstolen för en liten stickstund. Från min rosa projektväska hade jag hivat upp surfplattan.
– Nå, nej, den här köpte jag ju av T medan jag ännu var på jobb. Minns du inte?
Bisin min muttrade lite smått, för så fort det gäller sån här teknik är hans minne blankt. Surfplattan är riktigt fin och nästan oanvänd numera då jag inte behöver den i jobbet. Men igår fick jag för mej att jag skulle vara lite modern och framåt. Jag skulle helt enkelt titta på stickmönstret från skärmen istället för att ha det utskrivet på pappret.
Men, men... jag sitter ju i en gungstol, så var placera surfplattan? En notställning skulle vara fenomenalt bra, eller hur? En sådan finns faktiskt i vårt hus, ja, det finns kanske till och med två. Men den ena ligger högt uppe på ett skåp och bisin min vägrar ta ner den. Hmmm, ska kolla med äldsta sonen om han klarar det utan att klättra.
Förvånande nog kom jag faktiskt vidare på mina muddar. Och ni ser att jag genast började använda det julglitter röda garnet jag köpte i tisdags, så det var inte alls onödigt!
Tycker ni att det blir för mörkt med de här färgerna? Den här kombinationen kom vi fram till på stickträffen igår. Det var U:s förslag. Jag hade med en hel del andra nystan, som kanske också skulle ha fungerat. Ju mera jag stickar på det här projektet, desto mera vänjer jag mej vid de här färgerna. De är åtminstone praktiska, eller hur?
För övrigt är jag nu ansatt av stora tvivel, kan jag verkligen ge hemstickade alster i julklapp? Blir mottagarna besvikna? Uppskattar de tanken och mödan bakom sockor, vantar, osv? Hur ska jag kunna hitta på rim till alla sockor? Och nej, jag vill inte använda konstgjord (artificiell) intelligens. Brrr!
Kan jag ge sockor på nytt i år, fastän jag också gav såna förra året? Och hurudan lapp ska jag skriva med innehåll, som säger att sockorna får gå till nån annan om de inte passar alternativt returneras? Oj, nej, så här velig och fundersam var jag inte förra julen. Vad har riktigt hänt med mitt huvud? Kan jag skaka lite på det och få de här bitarna att placera sig rätt?
Idag har vi solsken här, så nu är det bäst att passa på att gå ut och njuta. Helst skulle jag sitta ute på bänken och sticka, men jag misstänker att det nog blir för kallt. Brrr! Mina fingrar började redan frysa. Bäst alltså att röra på sig.
Njut av dagen!
