Stugusittare

I morse steg jag igen upp före jag vaknat, för klockan ringde lite över sex. Hastigt fick jag kläderna på och slängde i mej en yoghurt och en smörgås. Sen iväg, men ack och ve, gårdsplanen var farligt hal och det verkade vara flera kilometer till "min" bil. Så fort jag steg ner från vårt lilla obefintliga trappsteg gled ena foten iväg. När jag på avstånd låste upp bildörren märkte jag att det blinkade till i fel bil. Jag hade fel nyckel!

Attans, instavande, ja, jag hade till all tur tagit stavarna med mej ut, tillbaka och byte av bilnyckel. Tyvärr en mängd osande svordomar åt bisin mins håll. I och för sig kan han ju inte rå för vädret, men lite hjälp skulle inte direkt ha varit fel...

Som genom ett under klarade jag mej till bilen och kunde försiktigt köra iväg till grannbyn. Där har jag tillbringat morgonen tillsammans med en trött Lilleman och en busig kattunge. När det var dags att återvända hem höll jag på att falla där på trappan hos nästyngsta sonen. En saftig svordom och stegrande puls. Till bilen klarade jag mej med kassar och allt. På hemvägen höll bilen sedan på att glida i diket i sista kurvan före landsvägen. Och det trots att jag kröp fram på tvåans växel. Men en kurva som lutar utåt är svår att forcera. Tur att jag insåg att ingen broms skulle ha hjälpt.

Här hemma fick kassen bli kvar på framsätet och jag stavade mej till garagedörren, alltså kortast möjliga sträcka. Och nu har jag bestämt mej för att jag blir en stugusittare! Jag rör mej inte utomhus i den här halkan förrän jag måste! Tja, senast i måndag ska jag iväg till stan, så det blir en rätt kort innesittarperiod trots allt. Frisk luft kan jag ta genom att öppna balkongdörren, så ingen fara.

Bisin min låg och snarkade ännu då jag kom hem.
– Det är bara bra att du är ute och kör i vinterföre, sa han sedan.
Morr! Jo, kanske men... ja, kan inte säga att jag precis gillar det. Självklart kör jag när det gäller att ta sig till barnbarnen. 💕Men resten av bilresorna får allt ligga på is ett tag.

Igår lade jag upp de två nästsista Jyjy-26 projekten:

Nummer 17 ska bli ett par vantar och...

... nummer 18 ska bli en liten trekantig huvudduk/sjal. Jag stickar så långt mina två nystan med Sointu-garnet räcker. Det här är lite mera somrigt än vantar och sockor.

Nu fattas endast två projekt, så har jag alla 20 påbörjade. Duktigt, inte sant? Nu gäller det att se till att få dem färdiga också. Jag skulle vilja sticka någonting spektakulärt, men, men det är nog bäst att jag håller mej till sockstickning, eller hur? Det är sånt som behövs och som de flesta blir glada av att få.

Nu dags att göra lite nytta i hushållet!

Önskar er alla en skön fredagskväll. Och gå nu inte och halka omkull.

Ett rådd-djur

I morse ringde väckarklockan lite över sju. Halvvaket kravlade jag mej ur sängen och fick på kläderna. Det svåraste var att väcka bisin min, som just hade somnat så gott. Jag skulle iväg till stan och snällt nog ställde han upp som chaufför fastän en aning motvilligt. I den snöyra som rådde ville åtminstone jag inte bege mej ut i trafiken. Men jag skulle iväg till labbet och då var det bara till att putsa bilen och slira iväg.

Eftersom jag känner bisin min, hade jag sagt att jag skulle vara klockan åtta på labbet, trots att jag hade tid först tio över åtta. Han har svårt att följa tider och under årens gång har jag lärt mej att hantera hans tidsoptimism.

Klockan 7:59 var jag på plats i labbet, skannade mitt sjukförsäkringskort och fick ett meddelande upp på skärmen: "Du har ingen tid till den här verksamhetspunkten". Eeh, vaddå ingen tid, jag hade ju beställt tid och just till stan och ingen annanstans. Det var jag helt bombsäker på, så vad kunde ha hänt? Våra ryska grannar, som varit i farten? Ett tidsbokningssystem, som klappat ihop? Åh, kära hjärtanes. Jag kunde absolut inte gå därifrån med oförrättat ärende, för då skulle bisin min bli galen. Hela dagen skulle han gå på om hur jag hade väckt honom alldeles för tidigt i onödan. Nä, så att gå därifrån var inget alternativ, i synnerhet som jag varit oäten i över tolv timmars tid.

Hastigt tryckte jag på alternativet att jag skulle ha en provburk. De facto visste jag inte om jag behövde en sån, men det var det enklaste av de två valen jag inte alls förstod mej på. Jag fick min kölapp utskriven, klädde av mej den snöiga ytterrocken och satte mej att vänta. Tog fram telefonen och kollade mitt sms från labbet. Jodå, jag hade tid klockan 8:10. Men vänta nu... tiden gällde för 27 februari och det är ju i morgon, fredag! Milda makaroner! Vad har jag gjort? Kommit till labbet på fel dag! Jag är ett riktigt rådd-djur!

Nu var goda råd dyra, för hur skulle jag göra för att få tag i nån person, som skulle kunna ge mej råd om hur jag borde agera. Skulle jag bara lugnt lämna labbet? Eller skulle jag försöka få in en fot mellan dörren, så jag personligen kunde fråga hur jag skulle gå till väga? Innan jag skred till någon åtgärd alls ropades mitt könummer upp och jag gick in i rum nummer två.

Jag började med att be om ursäkt för att jag råddat och kommit på fel dag. Den rara människan, vikarie från Borgå, blev lite häpen, för hon trodde att jag behövde en provburk och inget annat. Hon kollade i datorn och jodå, jag hade en remiss där för blodprov. Vänligt nog gjorde hon ett undantag för min skull och tog fyra rör med blod från mitt vänstra armveck.
– Jag kan göra det här nu, för här ingen kö för tillfället, men annars tar vi endast akutfall utan tidsbokning, förklarade hon för råddiga mej. Hon lovade dessutom ta bort min tidsbokning i morgon. Hur det blev med den saken vet jag inte riktigt, men jag avbokade den själv så fort jag kom hem.

Jag var verkligt lättad då jag hastade ut till bisin min, som väntade i bilen. Jag berättade om mitt rådd och han hade en hel del att säga om den saken. Mest handlade det om att han minsann inte skulle ha kommit och skjutsat mej igen i morgon. Och det visste jag ju. Nå, allting gick ju bra den här gången, men nu är det nog dags för mej att ta fram min kalender och börja fylla i den. Jag är ju helt vilse med dagarna.

På hemvägen tankade jag bilen och då glömde jag att visa förmånskortet. Suck och stön! Jag är som sagt ett riktigt rådd-djur.

Trots mitt råddande har jag idag vågat sätta upp en ny sockstickning, Jyjy-26 – 15. Dags igen att testa ett nytt garn.

Passade på att lägga upp maskor, för ytterligare ett sockpar, Jyjy-26 – 16. Nu har jag fyra projekt kvar att starta, så har jag alla mina 20 handarbeten påbörjade. Tur att man inte behöver sticka längre än så här. Tur också att det finns en kastrull med korvsoppa i kylskåpet, så slipper jag köksarbetet, bortsett då från diskandet förstås. Och ja, så har vi snöstorm här ute, så det är bäst att hålla sig inomhus och sticka!

Önskar er en lugn torsdagskväll.

Inte riktigt som på Strömsö!

I morse steg jag upp före jag vaknat, närmare bestämt redan klockan 5:45. Sådan arla tid är inte hälsosam för en pensionär, eller hur? Den tidiga timmen till trots tänkte jag ändå vara lite duktig och det var då jag upptäckte en alldeles ny ekologisk städmetod, tappa ett rått ägg i golvet! Oj, vad skinande blankt och fint köksgolvet blev där framför spisen. Borde jag kontakta marthorna och ge dem detta städtips? När jag var ung hette det att man skulle sätta ett rått ägg i håret, så det skulle glänsa. Men något sånt testade jag aldrig. Däremot har jag nog tvättat håret i regnvatten i min gröna ungdom. Men sådan tvätt tror jag att man nuförtiden ska undvika om man inte vill ha ett miljöförstört hår.

Jag hade fått för mej att jag snällt skulle koka ägg till frukosten. Men det var lite bråttom och jag råkade fälla ett ägg i golvet. Så kan det gå när man är sömndrucken. Jag hade lite tidsbrist, för jag skulle vara i grannbyn klockan sju. Ägg ska ju koka ett visst antal minuter. Nu höll jag inte riktigt koll på tiden, så resultatet blev ytterst löskokta ägg. Jag tyckte att de var goda, men bisin min var inte särskilt förtjust. När det nu inte riktigt gick som på Strömsö, kanske jag inte behöver koka ägg på ett tag!

Jag började alltså dagen med misslyckade ägg, fortsatte sen i grannbyn och tog hand om en febrig liten gosse och en busig liten kattunge. Vid halvtiotiden återvände jag hem, då hade fadern både återvänt och hunnit inta sin frukost.

Här hemma bankade det hårt på dörren. Jag hojtade åt bisin min att han skulle öppna. Men se, det kunde han då rakt inte, för han satt med Tufsen i sin famn. Och här i huset kan man absolut inte röra sig om katten har krupit upp i ens famn. 
Jag knallade alltså iväg till dörren öppnade den, stod på tröskeln och småhuttrade nyss utstigen från duschen iförd en gammal noppig fleecemorgonrock och håret insvept i en gammal mjuk Turtles handduk. Utanför vår trappa stod en ung kille, redan på väg bort, för att det tagit tid för mej att skyla min nyduschade och våta kropp. Jag riktigt såg hur killen hajade till innan han tog till orda och frågade "hur det står till i huset". "Nej, tack", svarade jag förskräckt när han började närma sig med en broschyr i högsta hugg. Sen stängde jag dörren kvickt som sjutton.
– Vem var det, frågade bisin min.
– En ung kille.
– Vad ville han?
– Hur ska jag veta det.
– Men du sku ha fråga av honom.
– Nä, jag var blöt och ville inte stå där i dörröppningen och bli kall. Och int vill jag ha in nån som kanske snokar runt efter dyrgripar att komma och stjäla senare.
– Men tänk om det var nån som erbjöd tjänster vi skulle behöva.
– Nå, du sku själv ha öppnat och pratat med honom då!
Hrmpf! Om jag blir förkyld nu efter detta så är det alltså två karlars fel, bisin mins och den där unga killens!

Idag kunde jag härligt nog, delta i stickcafé. Det hölls hos G-M och hon bjöd på jättegoda varma smörgåsar, blåbärskaka och ny sorts Fazers dominokex.

Jag hade med mej en kasse full av stickningar, två av dem var tänkbara för stickning under vår träff och två av dem hade jag frågor om. Som vanligt ställde C snällt upp och hjälpte mej, så att jag nu kommer vidare. Det är mycket jag inte skulle klara utan sällskapet i stickcaféet. Visst kan man kolla vissa grejer på Youtube eller fråga i stickgrupper på Facebook. Men bäst hjälp får jag av människor i närkontakt. ❤️

Nu dags för lite vantstickning innan jag stupar i säng.

Önskar er alla en skön torsdag!

Två nya projekt

Igår lade jag upp maskor för två nya projekt.

Det här är Jyjy-26 nummer 13. Mitt första försök med rundsticka nummer 3½ blev för brett, så jag lade upp maskor på nytt på rundsticka nummer 3. Få se om det blir något av det här.

Det här ska bli ett par sockor, jyjy-26 nummer 14. Perfect Premium är ett för mej nytt sockgarn, inhandlat i Kangaskeidas i Kotka. Min iver att sticka på just det här projektet är stor, men jag ska ännu hinna lägga upp maskor för ytterligare sex olika projekt.  Håhåjaa. Och nånting måste jag få färdigt också, för annars har jag inga lediga strumpstickor! Bisin min rullar med ögonen och förstår ingenting.
– Men du kan ju sticka färdigt så har du stickor igen. Ska jag ta fram dina stickkassar?
– Nä, nä jag måste ju börja på nya projekt före månadens slut.
Stackarn, det är svårt att hänga med i svängarna när gumman är sticktokig!

I morse vaknade jag redan före klockan fem med huvudet fullt av sticktankar. Tjohooo! Jag hade räknat fel igår, jag ska ju inte ha sju nya början endast sex stycken. Men vilka stickningar ska jag satsa på? Stora tröjor är uteslutet fastän det skulle vara skönt med ett litet större projekt mellan varven. Min hjärna maler på, trots att jag försöker tysta den och säger till på skarpen att den ska slappna av och sova!
Tänk om jag skulle satsa på ett par vantar i damstorlek? Hur skulle det vara med ett par rosa sockor? Och sockor i det där självrandande garnet? En topp i silkesgarn? Men då måste jag sticka en provlapp först. Och samma gäller för den där huvan i mohairgarn... Borde jag virka en sommarkasse i mormorsrutor? Ett par sommarsockor med kort spetsmudd i randigt Nallegarn? Det skulle vara roligt, men har jag randigt Nallegarn? Jag har ju den där vita sockgarnslådan och där finns ju randigt garn, men det är nog inte Nalle. Jag stickar ju sockor mest i 7-bröder.
Ja, så där höll min hjärna på i morse och det var fem före att jag skulle ha stigit upp och kollat i den vita sockgarnslådan. Men jag nöjde mej med ett toabesök och försökte sedan somna om, trots att hjärnan igen började mala på: "Men tänk om du skulle sticka en sjal..." För att få tyst på de små grå koncentrerade jag mej på andningen och började lugnt räkna andetagen. Nu fick min överhettade stickhjärna någonting annat att tänka på. Hur långt jag kom i räknandet vet jag inte, men somnade gjorde jag och vaknade inte förrän efter nio!

Det första jag gjorde i morse var förstås att kolla den vita sockgarnslådan, för det där med kortskaftade sommarsockor lockade. Och mycket riktigt innehöll lådan enbart 7-bröder garn. Jag har ju varit ordentlig när jag har sorterat mitt garn. Och det just för att det ska vara enklare att hitta rätt.
Jag kikade i en plastlåda med tunna sockgarner, men nej, där fanns bland annat Fabel och tyska sockgarner. Jag grävde i en kasse i hobbyrummet där det fanns enfärgade Nallegarner. Men nej, icke randigt Nallegarn. Däremot, till min stora förvåning, en liten stickad resårmudd. Vad hade jag tänkt med den månntro?

Nu lade jag pannan i djupa vecka och tog mej en ordentlig funderare. Troligtvis har jag inte randigt Nallegarn. Men jag skulle förstås ännu kunna kolla i den stora kombinerade restgarns- och sockgarnslådan i plast, som finns här i datarummet. I den finns allt möjligt och jo, till och med Nallegarn, men inget randigt. Om jag skulle säga åt bisin min att jag saknar randigt Nallegarn, så skulle han bli smått hysterisk. Bäst alltså att jag håller tyst om den saken, för han säger att det inte kan saknas garn här hos oss. Varför jag nu prompt fått för mej att det ska vara just randigt Nallegarn, vet jag inte riktigt. Det finns ju annat randigt tunnare sockgarn, som jag kan sticka i, inte sant?

Apropå bisin min ännu. Igår råkade jag höra när han talade i telefon: "Inge har slutat dricka". Jösses, jag hickade till, för det lät som om jag har smak för alkoholhaltiga drycker. Och jag som inte ens har tagit en GT. En öl till maten tog jag för nån vecka sedan, men det var då det och det hör nog till mina ovanor.
Vad bisin min menade är att jag har mer eller mindre slutat dricka kvällste och det för att inte behöva stiga upp mitt i natten och besöka toan.
Där ser man hur farligt det kan vara att ta meningar ur sitt sammanhang.

Nu ska jag ägna mej åt vantstickning resten av kvällen.

Önskar er alla en trevlig onsdag!

Pricken

Idag har jag tillbringat eftermiddagen i grannbyn tillsammans med son, sonson och den nya familjemedlemmen, Pricken:

Vi hade det riktigt mysigt, men nog gällde det att vakta på lillhusse. Han tyckte bland annat att Prickens vessa var mycket intressant och skulle gärna ha grävt ner fingrarna i kattsanden. Dessutom tyckte Lilleman att Pricken är mjuk och skön och hade lite svårt att styra klappningarna, som ibland kunde bli väl hårdhänta. Därtill gällde det att se till så Pricken inte började klösa när lekarna blev för vilda.

I morse tog jag mej i kragen och ringde till hälsocentralens tidsbeställning. Knappa två timmar senare fick jag ett samtal och har nu tid om en vecka till hälsosyster. Det är dags för min andra B12 injektion. Den här veckan ska jag försöka hinna till labbet också, för det är dags för kontroll och uppföljning.

Vad jag borde beställa tid till är hårklippning, men när och hur ska jag hinna med det?Tänk om jag hux flux behövs hos Lilleman?

Idag har jag lagt upp maskor för två nya stickningar, så nu är det inte många kvar att starta i mitt Jyjy-26- projekt, sju stycken och fem dagar. Det ska väl ordna sig?

Jag lade också upp maskor för traktorvante nummer två. Måste ju få nånting färdigt också. Nu ska jag sticka lite på andra vanten!

Önskar er alla en fin tisdag!

Stickning är farligt!

I morse när jag vaknade var allting, vitt, vitt. Ute virvlade snön omkring i blåsten och inte ens vilda hundar skulle ha fått ut mej i det vädret. Men till all tur tittade solen fram på eftermiddagen, fastän vinden inte var nådig.

Ni vet säkert att stickning är hälsosamt? Men den kan också vara farlig, för stickning är beroendeframkallande och kan ge svåra biverkningar! 
Biverkningarna består av: 

• För många startade projekt
• En gigantisk garnsamling
• En garderob fylld av hemstickade plagg
• Besatthet av att planera nya projekt
• Tom plånbok

En del klagar dessutom på styva skulderblad, ömma axlar och sjuka fingrar! Så långt har jag inte kommit ännu, för det finns alltid annat, som kommer emellan och då måste jag lägga stickningen åt sidan och får en välbehövlig paus.
Inte har jag heller fullt av hemstickade plagg i garderoben, för jag har gett bort nästan allt jag har stickat.

En traktorvante fick jag färdig idag på förmiddagen. Nu borde jag lägga upp maskorna för vante nummer två, men...

... jag lade upp maskor för ett nytt sockpar istället! Mera spännande med ett nytt mönster än det jag redan stickat!

Önskar er alla en bra start på den nya veckan, månadens sista!

Nytt på stickorna

Lördagseftermiddag och ute virvlar snöflingorna omkring i yster dans. Förmiddagen har gått åt till tråkigt, men livsnödvändigt hushållsarbete, disk, tvätt...
Till all tur gjorde jag en ordentlig sats med lasagne igår, så ingen matlagning för mej idag. Tjohoo!

På eftermiddagen när det var tyst och lugnt i huset fick jag för mej att sätta upp en ny liten stickning. Jag hoppas att det här nystanet räcker till för en mössa.

Förstås stövlade bisin min in så fort jag lagt upp de 30 första maskorna. Och förstås babblade han på trots att jag med hög och irriterad röst räknade: 31, 32, 33...
– Aj, du räknar, sa han förvånat då han fick syn på mej.
Suck och dubbelsuck! Nå, jag kom till all tur bra igång och kan nu välja mellan tre olika stickningar!
Vilken är min favoritfärg, månntro?

Äldsta sonen var och handlade åt oss idag. Jag vägrade envist att följa med till mataffären, för jag hade redan förlorat så mycket sticktid. Om jag verkligen ska delta i Jyjy-26, så ska jag lägga upp maskor för ytterligare tio projekt senast 28 februari. Det blir nog lite stress, för just nu är jag utan idéer. Det får inte bli för stora och omfattande projekt, för de ska vara färdiga till midsommaren. Nå, inte behöver man ta det så jätteallvarligt. Stickning ska vara kul.

Äldsta sonen hämtade goda fastlagsbullar från Hardom Bröd. Mums!
Snällt av honom.

Det här vantprojektet gick i stå. Måste sticka bakåt ett varv och sedan dela upp maskorna, så att det blir rätt antal/sticka, annars får jag aldrig minskningarna att fungera. Har redan stickat bakåt minst tre gånger utan att det stämmer och blir rätt. Men här krävs goda nerver och koncentration, så få se nu.

Igår räknade jag: "Vanlig våffel, vanlig våffel" i två varv. Sedan blev det "våffel, vanlig, våffel vanlig" i två varv. Enda sättet för mej att klara mönstret utan missöden. Och nu ska jag fortsätta med våffelstickningen.

Önskar er alla en skön lördagskväll.