Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg och det beror dels på att jag var hela två gånger till stan igår. Och dels på att jag nu just bara vill sticka. Jag skulle liksom inte riktigt ha tid med nånting annat. Lite slarvigt och mycket snabbt stökar jag undan disk och tvätt. Varje morgon tänker jag att idag ska jag minsann röja upp i sovrummet, köket, datarummet... Sen fastnar jag vid frukosten i något korsord och så fort jag får syn på stickväska har jag glömt alla goda städningsföresatser. Kanske jag hinner ta itu med dem nästa månad?
Första gången jag var till stan igår körde jag raka vägen till G-M, som var värdinna för stickträffen. Hon bjöd på goda varma smörgåsar och en alldeles underbart mjuk och saftig toscakaka med ett tjockt mandeltäcke. Mums!
Jag stickar på en vante med bikupemönster. Och det är så rasande roligt att jag vill bara sticka! Det här är en enklare teknik än jag först trodde och den var lätt att lära sig. Garnet, 7-bröder, hittade jag i min restgarnslåda.
Vi blev lite nostalgiska igår på stickcaféet och mindes bokhandeln i det vackra gula huset på Drottninggatan. Dit gick vi och köpte allt vårt skolmaterial, för så var det på den tiden i mellanskolan och gymnasiet. Det var ett helt underbart hus med affär i två våningar. Doften av alla böcker med spännande titlar på ryggarna, i övre våningen bland annat klippdockor, pussel mm. Vad ingen av oss kom ihåg var, varför huset revs, för att ersättas av en ful platt låda. Det går säkert att ta reda på, men det får nån annan göra och sedan berätta för mej.
En av stickerskorna hade faktiskt sommarjobbat och juljobbat där i bokhandeln. Hon blev allra mest nostalgisk.
När jag kom hem från stan stod äldsta sonen i dörröppningen.
– Nå, äntligen kom du. Nu ska vi fara till stan och handla, sa han.
– Öh, nä, jag vill inte, försökte jag slingra mej. Men så kom jag ihåg att jag lovat använda en förmånskupong i butiksappen, så det var bara att snöra vinterkängorna och ta på rocken på nytt.
När vi skulle åka iväg såg jag att lampan lyste inne i min bil. Eh, hur tottrig har jag riktigt varit då jag kom hem och parkerade på gården? Äldsta sonen återvände till huset efter bilnycklarna. Bekymrat upplyste han fadern om den lysande situationen. Bisin min visste direkt vad det var fråga om, så simsalabim, äldsta sonen låste upp bildörren och tryckte in belysningsknappen. Lampan i biltaket slocknade. Tjohoo! Ingen risk att bilbatteriet laddar ur på grund av lampan!
Det visade sig att jag ofrivilligt hade kommit åt knappen då jag hade mina tjocka fingerhandskar på händerna. Det är ju det jag alltid har sagt, jag behöver ha fria fingrar för att köra bil.
Jag unnade mej lite annat än bröd, yoghurt, kattmat och mjölk. Förstås behöver jag de här två tidningarna oberoende av vad bisin min säger. I Kotiliesitidningen finns trevliga vantmönster samt brödbakningsrecept och i Bra Korsord lagom svåra kryss, som jag gärna löser. Ett blev färdigt vid frukosten i morse. Jag alternerar gärna med Mästarkrysset. Bra med variation.
Vi har ungefär - 14 grader ute och rimfrost på fönstret mot norr. Det är inte riktigt bra, för det betyder att värmen smiter iväg ut. Det här fönstret borde förnyas, så vi skulle få tredubbla rutor. Varje år den här tiden talar vi om det och planerar till och med lite smått. När våren och sommaren kommer är rimfrosten bortglömd!
Idag har vi haft "strömgubbar" på vår gård. De jobbar med att byta ut stolpar. Riktigt varför vet jag inte, för elkablarna borde ju gå i jorden och inte i luften. Bisin min började fundera om han skulle fara ut och kolla lite. Jag kom osökt att tänka på Karar i arbeit! 😁
Nu ska jag sticka vidare!
Önskar er alla en skön torsdagskväll.
