Julklapp i februari

I torsdags för en vecka sedan hämtade yngsta sonen hem min julklapp från paketautomaten i stan.  

Förra årets julklapp från Adlibris! Härligt att få julklapp ännu i februari.

Spännande, vad månne paketet innehåller? 😊

Rätt gissat, garn! Det här ska mitt evighetsprojekt, en spetsstickad sjal. Och lugn bara lugn, de här mjuka nystanen är endast 25 gram, så här finns inte så mycket garn, som det ser ut, endast 175 gram. Vis av skadan har jag för säkerhets skull beställt ett extra nystan. Jag vill inte att det här garnet tar slut mitt i allt efter att ha stickat ett invecklat spetsmönster.

Jag beställde också en härligt lyxig bok. Utan presentkortet till Adlibris skulle jag nog inte ha köpt den här dyrbarheten.

Särskilt många mönster med just muminfigurer finns här inte, men det här är ett riktigt fint undantag. Jag vet inte om det handlar om upphovsrätten till Mumin eller om att det finns redan så många Muminmönster designade för Novita och deras garner.
Den här boken, utgiven av Laine Publishing, finns nu också på finska.
Stort tack för den fina julklappen!

För egna pengar beställde jag de här ljuvligt mjuka nystanen, mohair och silke. De här är också 25 grams nystan och jag vet precis vad jag ska sticka av dem. 250 gram mjuk ljuvlighet, som det ska bli riktigt spännande att sticka av.

Idag på eftermiddagen har jag varit i grannbyn och tagit hand om Lilleman. Jösses vilken fart han har! Vi lekte med bollar och bilar. Till all tur lyckades jag locka ner honom från soffan innan han fick för sig att börja hoppa. Mellan springandet ville han upp i min famn för någon minut innan det var fullt ös igen. ❤️

När jag kom hem hann jag knappt byta till vinterkängor innan det var dags att bege sig till stan. Nu blev det fjärde dagen på raken som jag var iväg till stan. Den här gången körde äldsta sonen och han hjälpte mej också att veckohandla. Idag fyllde vi verkligen på förråden, för jag har planerat maten för en vecka framåt. Så ska man ju göra, men jag misstänker att vi hamnar att komplettera, för jag glömde en del ingredienser, bland annat sopprötter. Men i princip ska vi inte behöva åka nånstans alls på veckoslutet. Det är skönt att få vara hemma.

Nu blir det lite sockstickning före sängen kallar.

Önskar er alla en skön fredag!

Farligt värre på stickcafé

Idag har jag igen varit iväg till stan, för tredje dagen i följd. Jag körde iväg till stickcaféet, som idag var hos H. Det var riktigt trevligt att träffas. Och riktigt bra att jag beger mej ut och kör i vinterväder. Tänk om jag inte skulle göra det, utan endast sitta hem och uggla! Eller bli en så ovan vinterföreschaufför att jag skulle ligga i diket hela tiden! Huuu!

Innan jag körde iväg hann jag i morse lägga upp för en ny liten sockstickning. Den här gången blir det alldeles vanliga sockor utan krusiduller.

Värdinnan hade letat fram garn, som hon ville bli av med. Farligt värre, för jag kom hem med riktigt mjukt babygarn:

Oj, oj, oj, vad månne jag ska sticka av det här Untuvagarnet? Har ni några förslag?

Det här fanns också i påsen med babygarn. Längst till höger ett nystan med bomullsgarn. Är det för tidigt att börja med något juligt?
Det är alltså farligt värre på stickcafé, för nu kom jag hem med 346 gram garn! 🙈
Och som jag tidigare konstaterat, stickerskor är snälla och givmilda. Stort tack för de här nystanen.

Jag stickade färdigt hoptagningarna på mössan och fortsatte sedan på det nya sockprojektet.

Så här långt hann jag på sockskaftet. Skönt med ett projekt, som inte kräver så mycket.

Igår när äldsta sonen kom så frågade han:
– Nå, vad har du fått gjort idag?
Eh, vaddå gjort? Jag behöver väl inte räkna upp allting jag hållit på med? Jag var på god väg att börja berätta om både det ena och det andra, men sen kom jag på andra tankar:
– Jag har diskat en citronskiva!
Ni skulle ha sett sonens min. Han trodde att nu har mamma verkligen spårat ur. Och ja, det kanske jag har, men det var så att jag fyllde diskmaskinen och lade i min stora temugg. Jag hade dessvärre totalt glömt bort att jag nu igen har haft en citronskiva i min temugg. Ett engelskt sätt att dricka te, som dessutom lär vara hälsosamt om teet är grönt. Nå, glatt vände jag min mugg upp och ner, såg inte skymten av nån citronskiva förrän jag tog bort muggen och skivan redan var diskad. Antagligen ingen större fara skedd, för man ska ju städa med citroner, inte sant?

Nu ska jag fästa trådarna i mössan, så blir den färdig. Tjohooo!

Önskar er alla en skön torsdag!

Ett litet nystan

I morse gick det på tok. Jag stickade några varv på mössan och vips när jag skulle börja med minskningarna, så var garnet slut! Totalt slut!

Hjälp! Panik! Vad göra? Det hjälper inte att jag redan visste att det skulle gå så här. Jag vill ju sticka! Jag vill inte att garnet ska ta slut mitt i själva arbetet.

Till all tur för mej, så skulle bisin min iväg till stan till stora varuhuset efter fågelmat, kattsand och kattmat. Han ville faktiskt inte ha mej med, för han tycker att jag går och drar benen efter mej i butiken. Haaa, har ni hört någonting så fånigt?
Nå, innan han hade bytt om från fritidsbyxor till jeans var jag redan färdigklädd och utanför dörren. Jag hade en viktig sak jag skulle ha, nämligen ett litet nystan!

Modigt gick jag till garnhyllan, spanade med örnblick efter rätt färgs garn. Öh, få se nu, blått, grönt, rosa, men inte den där "smutsvita" färgen som heter Ilma på finska, alltså luft. Ve och fasa!
Men vänta nu, vad skymtar där under de där rosa nystanen...

Jippiii! Precis den färg jag behöver för att kunna avsluta mitt mössprojekt!

Bisin min stressade på mej, så jag hann inte alls se på nånting åt barnbarnen till vändagen i lördag. Suck! Nå, min kundvagn var redan full, för jag hade en stor förpackning med hushållspapper och en med toapapper, tre ärtsoppsburkar och en stor förpackning med surskorpor. De sistnämnda är verkligt farliga, för när man börjar knapra på dem är det svårt att sluta!

Hela vägen hem gnällde bisin min över mitt garninköp, ett ynka nystan på 50 gram! Jag försökte förgäves förklara att jag behöver garnet för att få mössan färdigstickad. Det brydde han sig inte om, för han tycker att jag har redan riktigt tillräckligt med garn. Jo, men inget som går ihop med det här Halausgarnet.

Bisin min var stressad, för han skulle hem och se på herrarnas skidskytte i OS. Bläää, säger jag. TV:n ska väl inte få styra ens liv? Det är väl lika illa som att vara skärmberoende?

Den stora frågan är om jag vågar riskera att sticka en mössa med flätor, då jag endast har ett nystan på 100 gram för det projektet? Det garnet går inte att få tag på längre, så kanske jag inte ens ska riskera. Men vad sjutton ska jag då sticka istället? Just nu står det alldeles stilla i huvudet och jag behöver ju en stickning med mej till morgondagens stickcafé. Hmmm...
Kanske bäst att lägga upp maskor för ett par nya sockor. Väljer jag 7-bröder behöver jag inte ens sticka provlapp!

Eller borde jag sticka vantar istället? För vet ni vad? Jo, Lillans mamma berättade igår, att Lillan var så förtjust i vantarna hon fick förra veckan, att hon sov med dem på händerna hela natten. Det är minsann att uppskatta hantverket! ❤️

Men nu, nu ska jag först leta reda på maskmarkörer, som ska placeras ut så jag får minskningarna jämnt utspridda och på samma ställe. Och sedan ska jag sticka färdigt min mössa.

Önskar er alla en skön onsdag!

Årets första café besök

Idag har jag krupit ut ur min vinterbubbla och kört iväg till stan. Bäst att passa på då kvicksilvret visade -5 istället för -15. Jag träffade en väninna på Café Favorit.

Absolut stans bästa ställe vad gäller te och bakverk. Idag valde jag grönt te med citron och ingefära. Tekannan serveras tillsammans med timglas. Den gröna är för just grönt te. Till lunch fick det bli skink-paprika paj med sallad och efterrätten blev en fastlagsbulle med lemon curd. Mumsfilibabba!

Med hem köpte jag en örfil, alltså kanelbulle och ostscones. 😋

Medan jag smaskade på bullen ringde min telefon: Lillan har en present till famo, får hon komma med den? Självklart är hon jättevälkommen. 💕

Ett så här fint vändagskort fick famo.

Och så fick vi Kiss-Kiss karameller av Lillans snälla mamma. Mina favoriter, och tänk, två påsar med endast de här karamellerna! Mumselimums! Jag tror bestämt att jag ska gömma åtminstone ena påsen, så bisin min inte far iväg med alla karameller.

Lillan åt köttbullar och grynost medan hon var här med sin mamma. Lillan hann också med att både leka och rita innan hon for hem.
Det var riktigt trevligt att träffa Lillans mamma och diskutera virkning och få tips om babystickmönster. Nu funderar jag lite smått om vi borde göra en liten utfärd till Lankamaailma i slutet av månaden... Vad tror ni? Vågar vi?

Nu ser det ut att bli sticknöd eller egentligen garnnöd igen här hos mej. Garnet kommer att ta slut innan mössan är färdig! Suck och dubbelsuck! Färdiga stickpaket tycks inte passa mej, för det är alltid för lite garn. Halausgarn har jag mej veterligt inte i lager, så ska jag iväg på uppköp nu igen?
Kanske bäst att sova på saken och sticka något annat istället ikväll?

Önskar er alla en skön tisdag!

Jyjy-26 – 7

 Tänään sain pieni virkkausprojekti valmis.

7 Ruudulliset patalaput

Aloitus: 03.02.2026

Valmis: 08.02.2026

Langan menekki: 110 g

Lanka: Rainbow 8/8 puuvillalanka, Hobbii
Virkkuukoukku: 3½

Ohje: Mustaruudullinen patalappu, malli 29 Kauneimmat käsityöt nro 4 2013

7 Rutiga grytlappar

Start: 03.02.2026

Färdig: 08.02.2026

Garn: Rainbow 8/8 bomullsgarn från Hobbii

Åtgång: 110 g
Virknål: 3½
Mönster: Mustaruudullinen patalappu, modell 29 i Kauneimmat käsityöt nr 4 2013 

  

Puuh! Det här räknar jag som en arbetsvinst, för att virka kanten på grytlappen till höger tog lång tid då jag rev upp hela fyra gånger. Och ändå blev det inte riktigt snyggt. Suck! Men huvudsaken är ju att grytlapparna går att använda utan att man bränner händerna, eller hur?
Till sist struntade jag i mönsterbeskrivningen och virkade först ett varv med smygmaskor, sedan fasta maskor och sist ännu ett varv med smygmaskor. Där tog det mörklila garnet slut liksom också mitt tålamod!

Jag skulle gärna ha virkat två likadana grytlappar, men jag hade tyvärr inte tillräckligt med samma färgs garn. Det blir så när man försöker göra av med restgarner. Så här mycket blev det kvar då jag var färdig.

Det blev stadiga och tillräckligt tjocka grytlappar då det andra garnet hela tiden följde med i virkningen. Trevligt med virkning som omväxling, men nu ska jag nog återgå till mina stickningar.

Igår hade bisin min och undertecknad en riktig mästerkock i köket i form av äldsta sonen. Han bjöd på söndagsmiddag redan på lördagen! Han stekte varsin grisschnitzel åt oss, som han serverade tillsammans med klyftpotatis och morotsriv. Rena rama lyxen!
Själv hade sonen ätit lax hos äldsta fastern och sedan ännu varit ute på pizza tillsammans med sin kusin. Han skulle alltså själv inget ha, utan lagade mat endast åt oss! Omtanken värmer!

Önskar er alla en skön fortsättning på söndagen.

En rar liten överraskningsgäst

Kära vänner, igår blev ni tyvärr utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror inte på att vi skulle ha firat Runebergsdagen, så häftigt att jag skulle ha vilat hela dagen igår.  Inte ens fastän vi på kvällen fick de här av yngsta sonen:

Runebergstårtor från tyska butiken. Med stort vemod och värme minns jag de goda runebergstårtorna, som serverades i datakurspausen i Hindersby. Goda och saftiga, hembakade.

Det att ni blev utan mina skriverier igår beror på att vi fick en rar liten överraskningsgäst igår på eftermiddagen. Lillan ville till famos och äta sin fredagspizza och hon ville vara ensam hos famo. Nån pizza åt hon inte, för den skickade hon hem med mamma. De facto åt hon just ingenting alls utom lite grynost och några pommes frites. Hon skulle säkert ha ätit mera grynost, men det fanns inte så mycket här hos oss.

Lillan provade vantarna och de passade precis på hennes hand. Och det bästa av allt, hon gillade dem och ville ha dem! Så inte en alldeles onödig stickning jag höll på med då jag lärde mej bikupemönstret.

Vi hade en riktigt trevlig kväll med både lekar och en pysselbok. Strax innan hon skulle hem, ville hon baka pepparkakor, men jag hade ingen deg hemma, så det måste vi planera till en annan gång. Och vet ni vad? Jo, att umgås med barnbarn gynnar hjärnan! Så Lillan gjorde oss en stor tjänst då hon kom på besök! Tack!💕
Sen får man ju också oroa sig för barnbarnen, men det är en helt annan sak.

Senare på kvällen blev jag smått desperat. Det skulle ju vara OS-invigning och då kunde jag inte precis avsluta mitt virkprojekt. Nej, jag behövde nånting för händerna, som jag kunde göra samtidigt som jag tittade på TV. Men vad? Jag hade ju inte tid med provlappar och inte tid att leta efter något specifikt garn och lämpliga stickor. Nej, här skulle det gå fort och snabbt att hitta det jag behöver.

Till all tur har jag bra minne, så jag kom ihåg mitt stickpaket, som jag köpte på rea förra året. I paketet fanns både garn, stickor och mönster. Tjolahopp.

Så här långt kom jag på min Halaus Beanie igår under OS-invigningen. Och nej, jag såg inte riktigt hela, för dels gnällde bisin min att "det där är ingen sport, det är spektakel" och "nu ska vi släcka och gå i säng". Jag satt envist kvar ännu en liten stund, fastän jag var rejält trött. Till sist måste jag ju ge mej och krypa ner mellan lakanen. Det var verkligen skönt att sticka så här kravlöst, 2 räta och 2 aviga. Halausgarnet är nytt för mej, lite luddigt och så är det ojämnt, men hoppas att det inte gör nånting i den här mössan. Ja, alltså det ska bli en mössa, så varför har Novita valt att kalla det här mönstret för beanie?

Den här mössan blir nog för liten för mitt huvud, så nu ska jag kolla om jag hittar ett rosa garnnystan av något slag och sätta igång med en större mössa, kanske med flätor för att få lite utmaning i mitt stickliv. Men först borde jag nog virka kanter runt pannlapparna, för det är alltid skönt när något projekt blir färdigt. Och det är inte bra att lämna det sista ogjort.

Hoppas att ni alla får en skön lördag med eller utan sport!

Runebergsdagen

Solen skiner och gnistrar i snökristallerna här utanför fönstret. Hur kallt det är ute har jag ingen som helst aning om. Jag är inte som bisin min, han går och kollar graderna direkt när han har stigit upp. Eftersom jag inte behöver jobba utomhus har graderna inte stor betydelse för mej. Hur det än är så ska man ju klä sig i lager på lager när man går ut nu på vintern. Fryser jag här inne klär jag på mej och har jag varmt skalar jag av mej ett extra lager. Svårare än så är det inte.

Igår kväll då jag satt sida vid sida med bisin min medan han såg på OS-curling och jag på min virkning, spände han plötsligt ögonen i mej och frågade:
– Vad håller du riktigt på med?
– Jag virkar en pannlapp, svarade jag glatt och visade stolt upp min rutiga virkning.
– Ja, det är bra, för det där är på din nivå.
Har ni hört något värre? Han tycker att jag är så dålig på handarbete att jag ska hålla mej till grytlappar! Hrmpf! Nog för att han senare försökte släta över och säga att lappen är fin och att han behöver den i köket. Men då var det för sent, alldeles för sent. Han lever faktiskt lite farligt nu, för i lördag om en vecka är det vändagen. Nu kan det faktiskt hända att bisin min blir utan choklad i år. Det skulle väl vara rätt åt honom, eller hur? Om han inte sköter sig kan det hända att jag till och med drar in hans födelsedagspresent. Tänk, två missade chokladmöjligheter! Å andra sidan, så borde bisin min ha fått sin chokladkvot fylld, då han förra veckan smaskade i sig det sista av vår julklappschoklad.

Idag är det Runebergsdagen, brukar ni fira den? Det gör vi tyvärr inte här i huset, vi har inte ens runebergstårtor att njuta av idag. Kanske jag ska leta efter Fänrik Ståls sägner i vår råddiga bokhylla och sen deklamera en och annan vers därifrån ikväll? Eller så inte, kanske bäst att jag håller mej till virkning och stickning. I synnerhet virkning är bra nu då bisin min kommer att glo på sport på tv, för när jag virkar måste jag se på arbetet hela tiden, annars kan virknålen hamna fel.

Igår var bisin min snäll och skjutsade mej till stickcaféet. Sen hämtade äldsta sonen mej när han kom från jobbet. Han ville prompt att vi skulle handla på hemvägen. Jag var inte så jätteintresserad i synnerhet som vi inte åkte söderut för att hämta ut mitt julpaket beställt från Adlibris. Men jag travade snällt in i mataffären och plockade lite håglöst i det vanliga i kundvagnen, gurka, sallad, frukt, mörkt bröd, yoghurt, mjölk osv. Vissa grejer såsom kattmat, toapapper med mera, tog äldsta sonen hand om. Hur det nu var så hamnade jag i den gången där tidningarna finns och så kom jag hem med den här onödigheten:

En tidning med mönster för restgarner! Optimistiskt står det på pärmen att man ska sticka sin garnkorg tom. Hmmm, vilken av alla garnkorgar? Sen är det inte precis enkelt heller, för rätt många mönster är skrivna för lite finare och dyrare garner. Och vad hittar jag i min restgarnslåda? Jo, mest 7 bröder, lite Nallegarn och några små, pyttesmå rester av specialgarn. Men jo, här finns en hel del inspirerande sockmönster och det ska väl på något sätt gå att räkna om till de garner jag har.

När jag stod i kassakön mindes jag en grej som flimrat förbi i KAJ-fancluben på Facebook, en bild från ett korsord. Den tidningen måste jag ju ha! Så jag spurtade iväg till andra änden av kassorna, där de svenska tidningarna nuförtiden styvmoderligt är placerade. Och jepp, jag hitta den:

Kuriren nummer ett! Äldsta sonen skakade på huvudet och tyckte jag var tokig. Kan så vara, men visst ska jag stöda finlandssvenskt så länge den här tidningen finns, eller hur?

Och här är de, KAJ målade på en busskur i Vörå. Få se om jag lyckas lösa det här korsordet.

Extra bonus i det här numret av Kuriren är det här mönstret. Om jag inte skulle ha så mycket annat på min Att-sticka-lista skulle jag genast sätta upp den här sjalen på mina stickor. Men den får vänta lite. I tidningen finns också intressanta personporträtt och recept.

När jag kom hem igår väntade den här tidningen på mej! Den hade bisin min tagit från vår postlåda. Jösses, nu blev det igen många tidningar! 🙈
– Ska du börja sy nu, frågade bisin min med tvivel i rösten i morse då han fick syn på den här tidningen där den låg på matbordet.
Jag iddes inte svara, för jag har inte bläddrat i tidningen än och misstänker att där finns alldeles för svåra symönster för mej.

Nu önskar jag er alla en skön fortsättning på Runebergsdagen!