Åh, kära nån, i morse då jag steg upp lite över sju, var bisin min redan i full gång. Han hade hunnit med sin korta morgonrunda, äta frukost, plocka aroniabär och frysa in dem, släpa fram gamla dokument från sina förfäders tid och letat reda på bordslampan med förstoringsglas. Ni förstår att jag blev alldeles, alldeles matt av den där energin. Jag gnuggade sömngruset ur ögonen och försökte fokusera på brödlådan och fundera ut vad jag möjligtvis kunde få ner i frukostväg.
Nu har bisin min kört iväg till grannbyn för att lasta sina borrmaskiner i bilen, plocka upp vedklyvarkompisen J och sen styra mot västra grannstaden. Där ska bisin min besöka Hankkija, sjukhuset, Motonet (förstås!), sin bästa kompis E och självklart äldsta sonen. Verkligen, verkligen tur att jag inte behövde följa med.
Igår var det också full fart på bisin min. Om det nu börjar regna, så är det hans fel, för igår fick han och J igång bevattningen här på gården. Själv hade jag fullt sjå att hinna med i svängarna, men under över alla under, så lyckades jag få till en lätt middag vid 16-tiden.
Medan vi satt och åt dök mr J upp. Han och bisin min stack sen iväg till huvudstaden och vad de hade för sig där är en helt annan historia, som jag inte tänker gå in på närmare här.
Igår svor jag två gånger så det osade om det. Jag borde ju kunna teknik och att sköta ärenden på nätet, men se nej. Vissa myndigheters webbplatser är så krångliga att jag tror att det inte ens är meningen att använda dem. I vissa fall kommer man inte vidare om man inte godkänner det ena eller det andra. Hur ska man våga godkänna nånting om man inte noggrant läser igenom allting först? Och då, då blir man översköljd av så mycket information att det dels är svårt att förstå och ta in alla fakta och dels kanske man missar det finstilta. Jo, det är fråga om myndigheter, så i princip borde man kunna lita på dem, inte sant? Men, med tanke på alla dataintrång, som görs, så är jag inte villig att utan vidare delge mina personuppgifter till höger och vänster. Ta nu till exempel Traficom. De lämnar ut uppgifter och säger att registren är offentliga. Jo, okej, förståeligt, men inte är det roligt då all världens skummisar ringer och vill köpa ens gamla bil, som är tagen ur bruk. Frågan är om skummisarna är ute efter skrotpremien eller katalysatorn? Bökigt när man först ska godkänna och sen gå och begränsa utlämnandet av ens uppgifter. Sånt höll jag på med igår framför datorn.
Igår fick jag överraskande telefonsamtal från Island. Där var underbart, naturen, varma bad, hästar som töltar osv. osv. Men dyrt och verkligt svårt att förstå språket. Alla pratar till all tur engelska.
Sent igår kväll beslöt bisin min och undertecknad att ta en liten stadsrunda för att kolla in kvällslivet i stan. Ööh, det var inte precis livligt. Torget var öde och inte var det många nere vid Skeppsbron heller. Alla är kanske ute i skärgården?
I morse innan bisin min körde iväg ville han hämta upp en låda från källaren, en låda som han ville att jag skulle gå igenom och sortera. Nej, nej, nej, protest. Ingenting är ju ännu färdigt i köket. Han har ju bara släpat fram grejer och lämnat dem. Snart finns det ingen bordsyta kvar nånstans alls. Dessutom hade han glömt att vi ju fixat så att jag kan delta i dagens stickträff. Och som pricken på i:et kommer mr J hit ikväll, så att vi med gemensamma krafter kan beställa reservdelar till min bil. Det betyder att jag igen måste registrera mej på ett nytt ställe! 🙈 Suck! Nu skulle nog ett besök i Motonet varit betydligt enklare för mej. Igår kväll försökte mr J förklara för bisin min att det nu inte är så där bara att beställa reservdelar. Han tror liksom att det dyker upp ett bromskloss alternativ på skärmen. Håhåjaaa, han skulle bara veta hur det ser ut med minst 20 olika att välja mellan. Och jag är INTE bilkunnig. Det behöver jag inte vara när jag har bisin min och mr J. Nånting ska väl karlarna också göra?
Det känns som att jag snart inte ens är internetkunnig!
Hur som helst, jag är verkligt tacksam att mr J har tid med oss och framförallt är villig att hjälpa mej i reservdelsdjungeln. Det kan hända att här i huset annars skulle uppstå en större eller mindre äktenskapskris.
Nu måste jag småningom bestämma mej för om jag ska ta med en sockstickning eller vågar ta med mej en alldeles ny virkning till stickträffen.
Önskar er alla en skön fortsättning på onsdagen.
