En gång i veckan

Igår på eftermiddagen hamnade jag (o)frivilligt iväg till stan. Bisin min skulle ha kontanter och det trots att jag har lärt honom att använda sitt betalkort. Han är rädd för att glömma koden och han är rädd för att kortet inte fungerar, så det ska alltid vara kontanter. Till råga på allt så påstår han att han inte kan ta ut pengar själv, för hans kort fungerar inte i automaten. Jag undrar allt jag. Kanske han har råkat ut för skärmen där det begärs pengar till välgörenhet och blivit förvirrad?

Trots milt motstånd och lite motsträvighet befann jag mej alltså i stan igår på eftermiddagen. Lite dumt kan tänkas, för jag hade egentligen inte något eget ärende alls. Men jag passade på att posta en liten överraskning och bekanta mej med stadens senaste tillskott på matfronten, nämligen Rolls.

Jag valde kycklingwrap och det var precis lagom stor portion för mej. Lite förvirrad blev jag av att jag skulle välja dipp också. Sånt händer varje gång jag tror att nu har jag valt från menyn, nu är det klappat och klart. Sen frågar alltid människan på andra sidan disken nånting och jag utsätts på nytt för en valsituation.
En gång i veckan får man väl gå på ett hamburgerställe? Det var ju i torsdags för en vecka sedan, som jag var till Burger King. Dessutom är faktiskt Rolls en inhemsk kedja, så det må nu gå den här gången!

Vet ni, jag tror att mitt vita sommarprojekt inte alls vill bli stickat. När jag äntligen lyckades få uppläggningsvarvet och de fem följande varven riktigt bra, så händer det här:

Garntrassel! Inte roligt alls. Istället för att sticka fick jag igår kväll reda upp garnkaoset och nysta. Det var riktigt nära att jag skulle ha satt saxen på det där virrvarret. Morr! Det som avhöll mej var rädslan för att garnet ska ta slut före projektet är färdigt.
När jag sen äntligen kunde sticka igen, så tappade jag ett omslag i mönsterstickningen och då lade jag alltihopa ifrån mej. Måste se om jag lyckas rädda situationen utan att behöva sticka bakåt ett helt varv. Som sagt, kanske bäst att jag håller mej till sockstickning.

Nu önskar jag er alla en fin fortsättning på fredagen och en riktigt skön och mysig fredagskväll. 

Utanför bekvämlighetszonen

Igår var jag iväg till stan på stickcafé. H hade bullat upp med karelska piroger, delikat tårta från Vöråpojken, flera olika kex och godis. När vi var inne på det där med Vörå berättade en av stickdamerna att hennes barnbarn hade fått träffa KAJ på Fazers! Ni må tro att jag blev avundsjuk. På hemvägen kom jag ändå på att det är nog bäst att beundra killarna på avstånd. Tänk om jag skulle bli ännu galnare än vad jag är om jag skulle få träffa dem? Och vad säger du åt KAJ, som varit både på det kungliga slottet i vårt västra grannland och suttit på bastulaven med vår nuvarande president? Just det, jag skulle vara utanför min bekvämlighetszon och helt enkelt vara alldeles förstummad.

Till stickcaféet tog jag med mej ett av mina sockstickningsprojekt.

De här ankelsockorna är nätt och jämnt innanför min bekvämlighetszon, för garnet är så tunt.

På kvällen hamnade jag totalt utanför bekvämlighetszonen.

Mitt lilla vita sommarprojekt ville sig inte alls. Jag lade upp 130 maskor, riktigt löst, för jag vill inte att kanten ska spänna. Men så här löst kan jag nog inte ha det. Suck! Den här stickade uppläggningen fungerade inte, så i morse rev jag upp alltihop. Får väl prova på en annan uppläggning och hoppas på det bästa. Om jag hamnar att riva upp många gånger ännu, så kommer ju garnet att till sist vara mera grått än vitt. Dubbelsuck!
I beskrivningen står inte heller hur lång rundsticka jag ska ha. Vem vet om den ska vara 40 cm eller 60 cm lång? Det skulle nog vara bäst att jag håller mej till idiotsäkra mönsterbeskrivningar. Det går bra att frivirka, men med stickning är det alltid besvärligare att riva upp. I virkningen har du ju endast en maska att fånga upp, men i stickningen kan flera stycken smita iväg.

Igår kväll blev det rätt hård ordväxling mellan gungstolarna framför tv:n. Bisin min ville prompt se på A-studio efter kvällsnyheterna och sportrutan. Jag vill inte se på det där aktualitetsprogrammet och inte heller på nyheterna, som jag igår lyckades undvika totalt. I A-studion sitter så kallade experter och gissar sig till det ena och det andra, vilket är helt meningslöst. Galningen i det stora så kallade drömlandet i väst är helt oförutsägbar. Det vet alla vid det här laget och därför är det helt bortkastad tid att sitta och gissa i en tv-studio. Innan situationen eskalerade till fullskaligt gräl om egentligen nonsens, besinnade jag mej och började småsjunga på Genom eld och vatten. Bisin min såg smått chockerad ut över denna kärleksförklaring och till all tur bytte han kanal. Vi såg istället på Virtanens och Kekkonen, en fiktiv dokumentär från 1993 med hög igenkänningsfaktor. Miljön är Sunila i Kotka, den helhet som Alvar Aalto planerade och designade. Funktionellt än idag. Vet inte om ni brukar se på det svenska programmet Muren, men där gick de bet på den finska arkitekten/formgivaren. Ja, likadant på ett finländskt landskap också för den delen! Alltid bra med bred allmänbildning, något som htyvärr håller på att försvinna från dagens skolvärld.

Jag övergav sommarstickningen till förmån för sockstickningen. Tycks vara det enda jag klarar av nuförtiden.

Tidigare på kvällen hade vi sett på Kape Aihinen i programmet där han övertar köket. Igår besökte han en fem personers familj i Forssa, som inte åt grönsaker alls. Det fina med Kape är att han inte kommer med några pekpinnar eller grälar på dem han besöker. Nej, istället uppmuntrar han dem att gå utanför sin bekvämlighetszon, våga pröva på nytt och smaka på sånt de är smått rädda för. Kape använder dessutom smör i stekpannan och kryddar med salt. Han har också enkla recept och inget invecklat, för han vill som sagt att vi ska kocka från grunden. I gårdagens program sa mamman att hon tycker att det går så mycket tid åt till matlagningen. Men Kape visade hur det kan gå snabbt och enkelt, i synnerhet om alla hjälps åt.

Nu önskar jag er alla en riktigt skön fortsättning på torsdagen!

Intensiv fågelsång

Det är härligt att vakna vid sjutiden till det fina vårljuset och den intensiva fågelsången. Vissa läten känner jag igen medan andra kvitter är helt okända för mej. I ungdomens gröna vår drog både folkskolläraren och senare biologiläraren i mellanskolan ut oss i skogen och försökte enligt bästa förmåga få oss till fågelskådare. Dessvärre var det helt andra saker, som lockade på den tiden. Nuförtiden kan man känna igen fågelläten via en app. Säkert nånting, som lärarna i det förgångna inte ens kunde drömma om!
Dessutom behöver man inte numera bege sig själv ut i naturen för att uppleva fågellivet. Nej, man kan ta del av trandansen hemma i gungstolen. Helt fantastiskt med teknik i det här fallet.

Jag hoppas att ni har haft en lugn och skön natt. Galningen där borta i väst har till all tur inte bombat sönder och samman Iran. Nej, nu finns det tid att i två veckor förhandla. Hoppas att det ens går att förhandla med den där oberäkneliga varelsen. Lite fundersam kan man allt vara över att han tillåts hålla på så som han gör. Finns det faktiskt ingen som får stopp på honom?

Bäst att återgå till sin egen lilla värld och försöka undvika alltför mycket av allt det galna eländet som pågår. Det kan annars bli svårt att behålla sitt eget lilla förstånd intakt. Och på tal om det, bastu är bra för hälsan! Jo, jo, det visste vi ju redan här i vårt land, men nu är det alltså vetenskapligt bevisat! Om man badar fyra gånger eller flera i veckan, så gynnar man hjärnhälsan. Tjohooo! Dessvärre är bisin min inte alls pigg på att elda bastun mera än en gång i veckan. "Det går åt så mycket ved", säger han. Suck! Och jo, jo, jag vet att jag skulle kunna göra det själv. Men nån uppgift ska han väl också ha?
Tänk ändå vad rätt KAJ har i sin bastusång!

Idag är det stickcafé som gäller. Den här gången ska vi vara hos H. Jag har inte hört något från grannbyn, så jag hoppas att Lilleman inte behöver famo idag på eftermiddagen. Men man vet aldrig, så osvuret är bäst.

För en vecka sedan var jag ju också iväg till stickcafé och passade då på att besöka mataffären hela tre gånger och hamstra kaffe. 

Tokigt nog tyckte jag att jag nu inte kan gå genom kassan med enbart två kaffepaket, så den här tidningen fick följa med mej hem. Jag har inte bläddrat riktigt ordentligt i den ännu, för jag vill inte ha inspiration till nya projekt innan nuvarande är färdigt stickade. Men i ärlighetens namn är jag faktiskt smått less på sockstickning och funderar på ett lite större projekt. Men det måste vara lagom stort och inte för omfattande. Igår kväll stickade jag ändå på en sockhäl. Vågade inte lägga upp över 200 maskor för ett vitt sommarprojekt, för det har jag redan rivit upp en gång och sedan bara lämnat i Lilla My projektväskan. Kanske jag är modigare idag? Men vitt garn, då måste jag vara extra noga med rena händer och att hålla undan katthåren.

Förutom den intensiva fågelsången så här på morgonkvisten, så kan jag också glädja mej åt en liten vinst på Eurojackpot. Hela 96,20 € vann jag i fredags på en fyra euros insats. Jag kollade resultatet först i morse och nu har jag lämnat in samma rad igen. I fredag gäller det alltså att hålla tummarna. Nog för att jag vet hur liten sannolikheten är att få miljonvinsten, men lite roligt är det ändå att spela. Nyttigt är det väl inte annat än att en del av pengarna från Veikkaus går ju till kultur och idrott.

Nu önskar jag er alla en riktigt fin onsdag! Hoppas att ni alla kan njuta av det fina vårvädret på ett eller annat sätt!

Vardag igen

Så var påskhelgen över för denna gång och det är vardag igen. Inte för att det har så stor betydelse för oss pensionärer egentligen. Mataffärerna är dessutom öppna hela helgen nuförtiden, så inte ens det spelar någon roll. Det känns faktiskt lite konstigt, som om samhället aldrig hinner ta det lugnt och återhämta sig.

Jag har varit iväg till stan idag, närmare bestämt på blodprov till labbet. Där var det fullt med folk och lite förvirring vad man skulle göra och vart man skulle gå. Jag har ju vanan inne redan, så jag kunde hjälpa till och visa bland annat var rum nummer tre fanns. Det rummet är så i skymundan att det inte är lätt att hitta dit. Fascinerat följde jag med de olika kölappsnumren, för där fanns inte minsta logik. Min hjärna räknade ut att sifferserierna på något sätt stod i damklang med vilka prov, som skulle tas. Själv kom jag enkelt undan, för idag behövdes endast ett rör med blod. Som vanligt hoppas jag att allt är bra och att inget konstigt dyker upp. Det här är ju egentligen koll på hur det ser ut efter att jag fick minska på mina mediciner. Från labbet gick jag till hälsocentralen och lämnade in min blodtrycksmätning. De siffrorna har jag i en exceltabell med medeltalet färdigt uträknat. Det underlättar både för hälsovårdaren och undertecknad.

Jag passade också på att lämna in Hemmets Veckotidnings korsordsbilaga. Jag hade löst alla svåra kryss i den, men lämnat kryptona olösta och några av de enklare. Dem orkade jag helt enkelt inte med. Det kommer nog att dröja innan jag skickar in krysslösningar nästa gång, för portot har stigit igen! 😒

Jag tog snällt ut kontanter ur automaten åt bisin min. Vad han tyckte om att få enbart 20 euros sedlar vet jag inte. Men femtilapparna var helt enkelt slut. Det fanns inget jag kunde göra åt den saken.

Väl hemma hann jag få i mej en smörgås innan jag hastade iväg till grannbyn. Bisin min hade lovat igår att jag kunde vara barnvakt åt Lilleman medan hans far cirklade ved. Lilleman var inte riktigt nöjd med mej, för jag sade nej till allt möjligt, som han tyckte var roligt: Klappa katten Pricken alldeles för hårt, klättra uppför skötbordet och sen försöka hoppa ner därifrån, tömma ut allt innehåll från blöjsäcken och klättra upp i högstolen/köksstegen och balansera på högsta avsatsen. Han sysselsätter minsann sig själv och farmor! Riktigt sur blev Lilleman då jag välte omkull högstolen, så han inte kunde klättra längre.

Jag försökte sysselsätta honom enligt bästa förmåga.

Riktigt glad blev han då apan, tror att det är en gorilla, körde brandbil. Den skarpögda ser att det finns ett tassmärke längst framme på brandbilen. Det betyder att bilen hör till PAW Patrol hundarna. Men vilken av hundfigurerna det är som kör brandbilen vet jag inte. Idag var det i varje fall apan som körde och jag som sjöng Tänk om jag hade en liten liten apa. Lilleman tittade storögt och skrattade hjärtligt när jag kom till Umpa, umpa falleralle... Han tycker nog att famo är galen!

Nu tror jag bestämt att det är dags för lite stickning, fastän jag inte riktigt vet vilket projekt jag ska fortsätta på eller om jag ska ta och börja på ett helt nytt. Lilla påskprojektet fick jag färdigt igår, till och med garnändarna fästade!

Önskar er alla en skön onsdag.

Klarare österut

I morse kände jag mej riktigt energisk då jag vaknade halvåtta. Det får jag tacka Judd Trump för. Snookermatchen blev så kort att jag inte behövde sitta uppe halva natten! Judd hade problem med änden på sin kökäpp, så det ville sig inte riktigt.

Jag kokade äntligen ägg till frukost, till karlarnas stora glädje. Medan äggen kokade, tog jag hand om disken. Och tur var det, för mitt på dagen knackade det på vår dörr och in steg yngsta sonen. Snällt av honom att komma och hälsa på sina föräldrar. När vi satt där och pratade sa han plötsligt:
– Vi far till Prisma i Kotka.
Tjoho, snabbt fick jag på mej stadskläderna och så iväg.

Egentligen skulle jag inte ha nånting, för igår var jag till stan och veckohandlade tillsammans med äldsta sonen. Men jag kom hem med några bananer, tomater, ett salladshuvud, påskmuffins, Aura blåmögelost, memma, vispgrädde, citroner, citronkvarg, en liter mjölk för säkerhets skull och två rullar presentpapper. Med tanke på att jag ingenting skulle ha blev det rätt mycket ändå! Så kan det gå när haspen inte är på.

Vi var lite hungriga, så sonen förde varorna till bilen och sen stegade vi iväg till Mestarit.

Där åt vi en sen lunch. Eftersom de nu just har schnitzelmånad för medlemmar, valde jag en hawaischnitzel. Jag hade inte valt den om jag skulle ha vetat att den är så här jättestor. Yngsta sonen tog förnuftigt nog en broilerschnitzel. Det borde jag förstås också ha gjort, men av dumt huvud får kroppen lida!

På väg till parkeringshuset gick vi förbi Normal. Vanligtvis gillar sonen inte att jag går in där. Men idag var han mätt och belåten och full av tålamod, så vi tog en snabb sväng. Oj, vad där finns grejer och oj, så rörigt det är med labyrinterna. Jag köpte en stor flaska duschkräm, men nu är jag lite osäker: Kan jag gå omkring och dofta hallon?

Det har regnat mest hela dagen, men i öst var det uppehåll och när vi körde därifrån klarnade det upp.
Äldsta sonen har lagat ris och höna idag. Tyvärr fick han äta ensam, för bisin min försvann söderut och har inte kommit hem än. Och jag är så mätt att jag orkar inte med mera mat idag.

Önskar er alla en skön måndagskväll. I morgon är påskhelgen över för den här gången.

Bullfest

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror inte på att jag skulle ha flugit iväg till Blåkulla. Nej, jag kom inte längre än till vår västra grannstad. Där ute på landet, ja, det är lika illa ställt där i väst som här i öst, man är i stan fastän man är på landet! Tokigt, eller hur?

Men alltså, där ute på landet, igår träffade vi härliga människor och en riktigt supersöt liten raring. 💕 Hon sov en stund i min famn och i den stunden stod hela världen stilla. Vid kaffebordet umgicks vi och pratade om livets allvar. Finns det något härligare än att få gensvar i ett tandlöst leende och händer som viftar lite okontrollerat? Hela ansiktet log stort som Hangö kex. På hennes vita body stod det "Made in Raseborg". 
Bisin min fick riktigt dra mej därifrån, för jag hade svårt att slita mej från raringen. ❤️

Vi såg inte till några påskgummor igår, men idag på förmiddagen knackade det på dörren och där stod en söt påskkatt med lillebror och föräldrar.

Lillan hade pysslat en fin påskkyckling på en videkvist. Famo fick en och fafa fick en lite annorlunda kvist. Fafa är mycket viktig med sin och säger att ingen får röra den. Få se om våra katter lyder.

Både Lillan och Lilleman var glada över sina chokoägg. Glad blev också Lillan över sitt stora pysselägg och sina nya svarta innetossor, för de hade tänder och ögon fram. Åt farfar fick hon förklara att det klibbiga på undersidan var för att hon inte skulle halka omkull.
Traktormössan passade till all tur på Lilleman och modern trodde nog att vantarna också skulle passa. Lilleman var inte riktigt intresserad av att prova nånting alls.
Innan familjen promenerade hem igen till grannbyn för lunch, visade Lillan hur jag ska kasta frisbee! Efter tredje kastet hamnade discen i korgen och alla applåderade.

På långfredagen hade vi bullfest här hos oss.

Nästyngsta sonen hade ställt till med bullabak och är det något han kan så är det att baka! Så gott med varma nybakta bullar. Inte det minsta klibbiga, kletiga eller för torra, utan precis så mjuka som bullar ska vara. Perfekt!

Hoppas att er påskhelg också har förlöpt lugnt och skönt.
Önskar er alla en fin ny vecka! Njut av helgdagen ännu i morgon.

Som på beställning

Kan ni tänka er, Mästarkrysset nr 2 2026 kom som på beställning!

I onsdags fiskade bisin min upp den här tidningen från postlådan. Och det till stor glädje för mej! Visserligen har jag inte riktigt hunnit lösa någonting här ännu, men snart... 
För övrigt var jag så råddig i morse att jag tänkte att jag skulle lösa Melodikrysset idag på förmiddagen. Men det är ju fredag idag och inte lördag! Jag blir lite borta med helgdagarna.

Igår kväll lade jag upp ett nytt litet stickprojekt, men det blev inte värst mycket stickat, för jag såg på Darts, alltså pilkastning. Premier Leagueturnén hade nu kommit fram till den nionde kvällen och det var riktigt spännande. Förstås måste jag ju kolla var pilspetsarna landade på tavlan. Då blir det självklart inte så mycket stickat. Men kanske jag kan sticka desto mera nu på eftermiddagen?

Önskar er alla en skön långfredag!