måndag, januari 17, 2022

Billiga bollar

Så där ja, nu börjar en fullspikad och intensiv arbetsdag vara över. En e-post blev oskickad, men jag har bestämt mej för att inte sitta och arbeta efter klockan 16 om det inte är absolut nödvändigt. Och det är det inte idag, men nog både i morgon och i onsdag, så dit for den principen. Knappt hade jag ens hunnit vara bestämd med mej själv innan jag gör undantag. Och jag som känner mej så lat, så lat.

Saker att glädjas åt idag:

  • Jag klarade av att handleda via telefon, vilket var ganska krävande med tanke på att datorn deltagaren jobbade på var 15 år gammal och talade tre språk! Digistöd på distans har sina utmaningar ska jag säga.
  • Fick igår höra av en bloggläsare att hon blir glad av att läsa mina skriverier. Tack för det! Så fint med feedback. Nu fortsätter jag frejdigt här med nya inlägg.
  • Jag hittade ett borttappat mönster idag. Tjohooo! Utan det där mönstret kan jag inte färdigställa ett projekt, som har legat i träda på tok för länge. Och kan ni tänka er, mönstret fanns precis på det säkra stället där jag hade lagt det! Vilken tur att jag har bra minne. Jag är evigt tacksam för att jag inte behöver städa här utan kan lugnt fortsätta i det totala virrvarret, som råder.
Ute har det blåst också idag. Igår tjöt vinden så att jag inte hörde när katterna ville in tillbaka efter sin nödvändiga utevistelse. Stackars katter. Tufsen piper så ynkligt att vinterstormens tjut dränker hans ynkliga jamanden. Lurvinge å sin sida ids inte ens jama, hon krafsar på ytterdörren och tror att vi hör henne. Men så skarpa öron har vi då inte.
Snön har virvlat över åkrarna idag och vissa ställen har små tromber uppstått. Häftigt skådespel i naturen.

Förra veckan i torsdags var jag tvungen att följa med dubbelmorfar och hjälpa honom med en grej. Jag var ytterst ovillig, så han försökte locka mej med löfte om att få besöka stora varuhuset i väst. Nå, det var inte särskilt attraktivt för mej det heller, för vad behöver nu jag köpa? Just inget, när jag inte ens behöver köpa garn!
– Köp billiga bollar, sa dubbelmorfar då jag steg ur bilen och frågade vad han ville ha.

Och jadå, billiga bollar köpte jag några förpackningar och så en sån där fettgrej att hänga upp i trädet.

Såna här fettkottar brukar fåglarna gilla skarpt. Stora varuhuset hade -20% på fågelmaten förra veckan. Och nyss såg jag på veckans reklamblad att de fortsätter med samma procent ännu den här veckan, så passa nu på att ta hand om småfåglarna!
Och jodå, jag vet att präktiga marthor gör fågelmaten själv, men som sagt, just nu är jag på tok för lat för det. Nån annan får vara Martha så är jag Maria och båda är vi lika bra, inte sant?

Och så var jag tvungen att investera 3, 99 € i två par strumpor. Jag vill ha strumpor med lös resår och tydligen vill karlarna också ha det, för alla mina svarta strumpor med lös resår har försvunnit från torkställningen! Jag hoppas att dom inte vågar sig på att ta de här rosa strumporna också!

Förstås måste jag ju också köpa Allers för hjärngymnastikens skull. Nog för att det borde vara förbjudet att i korsorden ha sådant som en stackare som jag inte ens vet hur stavas. Vad hjälper det då att jag nog vet svaret? Nå det finns ju alltid möjlighet att googla, fast det är ju sista utvägen.
Riktigt modesta inköp vecka två, eller hur?

Nu önskar jag er alla en riktigt fin ny vecka.
Själv ska jag ta hand om disken och sedan sticka vidare på mitt nya projekt.




söndag, januari 16, 2022

De riktiga enhörningssockorna

På förmiddagen gick jag som katten runt het gröt. Det återstod endast lite broderier för att få de "riktiga" enhörningssockorna färdiga, men... broderi är inte min starka sida. Å andra sidan om jag inte fick de här sockorna färdiga, så fick jag inte börja på något nytt projekt heller. På den punkten är jag nu oerhört sträng med mej själv. Om jag tufft hade tagit itu med det där broderieländet redan på fredagen, så hade ju sockorna varit färdiga för länge sen, men...

Idag har jag då segt sömmat på med förtvivlans mod och nu får enhörningssockorna lov att vara färdiga och därmed basta!

Modell: Hybridmodell där jag dels följt Järbo garns beskrivninig Lär dig sticka tå-upp-sockor på strumpstickor och gjort enhörningsmönstret enligt Kathryn Driffields design.
Garn: Nalle Taika, Nalle och Silver från Novita
Åtgång: 64 g
Stickor: Nr 3
Virknål: Nr 2

Det här var minsann arbetsdrygt! Mycket lättare att sticka sockor rakt upp och ner, men vad gör man inte för sitt älskade barnbarn. De första enhörningssockorna var ju inte sådana som M ville ha! Så det vara bara att göra om och göra rätt.
Innan jag sydde fast blommorna och hornet, så skickade jag foto för att fråga M om den här modellen får godkänt. Och det fick den. Bra, då kunde jag lugnt fortsätta. Eller nåja lugnt och lugnt, nu började ju utmaningen,

Blommorna är förresten jättelätta att virka. Du börjar med en magisk ring, i den virkar du 7 fasta maskor, som du sluter med en smygmaska. Nu kan du dra åt ringen, så att du inte har något hål alls i mitten utan en fin liten blomring. Sedan virkar du tre luftmaskor och en smygmaska i den fasta maskan på föregående varv. Fortsätt med luftmaskor och smygmaskor tills du har virkat varvet runt och din lilla fina blomma är färdig! Lätt som en plätt, eller hur? Alltså om du nu förstod min råddiga förklaring.


Hälen med kortvarv och lindade maskor gav ju små hål, men ser ni dem här? Nej, för nu är de hopsydda!

Den här gången använde jag mej av tekniken Intarsiastickning i slutna varv, jag stickade alltså fram och tillbaka och då blir resåren på baksidan att se ut så där. Fiffigt då när man inte stickar mönster över hela varvet. Det skulle ha blivit för lång transportsträcka för det randiga garnet på baksidan av det vita, så det vara bara för mej att ta till det tekniska kunnandet! Den här intarsiabeskrivningen finns också i Novitatidningens (nr 3/2021) teknikskola.

Idag svettades jag som sagt med ögonen, alltså de broderade. Suck, stön, stånk! Jag är inte nöjd med resultatet, för endast ett öga blev bra enligt mej. Men dubbelmorfar sa att ögonen duger bra som de är, att ingen annan bryr sig om dem än jag. Lätt för honom att säga, som inte behöver stå där med skammen när nån frågar: "Vem har gjort de där sockorna". Då är det ju mitt namn, som nämns inte hans!
Det svarta broderigarn, som jag använde till ögonen hittade jag i min restgarnsburk. Den är mycket bra att ha. Till dubbelmorfars stora förtret har jag tagit fram den igen, så att den nu ståtar på bordet. En vacker inredningsdetalj enligt mej. Till det fnyser dubbelmorfar missnöjt. Stackars han, tänk vad allt han får stå ut med, som har en så galen fru.

Trots att jag den här gången använde självrandande garn, Nalle Taika i de där ljuvliga färgerna, så blev det ändå så här många garnstumpar över efter att jag hade sytt och fäst allihopa. Betydligt mindre att fästa om man inte håller på med mönster utan stickar helt vanliga sockor.

Nu fick jag min tredje rosa ruta i årets handarbetsbingo. Tjohoo! Här går det undan.

Önskar er alla en riktigt skön söndagskväll.
Själv ska jag småningom äta middag och sen sätta upp en ny sockstickning, för det är ju så roligt att sticka! Och gissa vad? Jo, det lär nog bli mönsterstickning igen. Lite utmaningar måste man ju ha i sitt stickliv, eller hur?




 


lördag, januari 15, 2022

Det behövs så lite

Halva månaden har nu försvunnit i ett huj. Det har gått på tok för snabbt, trots att jobbet nu just mest har handlat om att flytta lektioner framåt i hopp om att coronarestriktionerna skulle lätta. Det är som det är och inte mycket att göra åt.

Konstigt känns det att igen vara så gott som isolerad från kontakter ansikte mot ansikte. Att liksom igen sitta hemma och inte gå nånstans. Ja, annat än en gång i veckan i mataffären och ibland i stora varuhuset. Det blir lite dåligt med input att enbart lyssna på dubbelmorfar, som är ytterst missnöjd med både stadens och landets politiker just nu. Lite fläktar utifrån skulle vara varmt välkomna. Tack och lov för telefonen, så jag har åtminstone lite kontakt med yttre världen.
Det behövs så lite...

Igår då jag hade bänkat mej framför arbetsdatorn och tänkte att nu gör jag undan veckans sista uppgifter, så jag kan ta det lugnt på veckoslutet, knackade det på vår dörr. Jag blev lite rädd, för jag var ensam hemma med katterna. Men jag ropade ändå: "Stig in" och där stod han, vår yngsta och frågade: "Nå, är du färdig då?"


Så strunt i arbetsdatorn, det var bara att stänga och fort på med "stadsblus" och byxor och så iväg till stan. Vi var och röstade i välfärdsområdesvalet. Efteråt bjöd yngsta sonen på sen lunch på pizzerian i närheten. Där var endast en matgäst när vi anlände och vi satte oss i andra änden av salen. Säkert avstånd liksom. Till all tur hade pizzerian ändå en hel del människor, som kom efter beställda portioner. Det är inte lätt för företagarna i den här branschen nu just.

Yngsta sonen hade parkerat en bra bit från röstningsstället och pizzerian för att vi skulle få pyttelite motion på köpet. I ärlighetens namn var jag inte överförtjust, för gatorna var ställvis ishala utan tillstymmelse till sandkorn och jag har inte ännu kommit mej för att skaffa de där halkskydden. Måste nog skriva upp dem på min handlingslista med det snaraste.

Nå, det gick bra att vandra med den yngsta för han bjöd sin arm som stöd, tack och lov. Och mikrovanor är ju bra. När det är barmark brukar jag inte ha någonting emot att parkera längre bort och ta de där extra stegen, men inte på blankis, nej, tack!
– Har du tänkt på en rollator, frågade sonen då vi såg en farbror hurtigt spurta på med rollatorn i stadigt grepp.
– Nä, det har jag inte, men kanske jag borde.

Allra först igår åkte vi via bageriet, för på Instagram hade jag sett deras lockande fastlagsbullar. Tidigare i veckan hade jag försökt få dubbelmorfar att besöka bageriet, men han bara fnyste.
– Det där är int hälsosamt, konstaterade han. Och så slog han dövörat till när jag förklarade att vi måste stöda lokala småföretagare.
Bekymret med bageriet är att de stänger redan klockan 15 och öppnar först klockan 10, så man ska liksom passa på mitt på dagen om man har möjlighet. Dessutom ska man inte vara ute i sista minuten heller om man just vill ha fastlagsbullar, så vilken tur jag hade, som igår var där vid 14-tiden och fick tag på godsakerna åt oss allihopa.

Supergod och till och med dubbelmorfar åt den här efterrätten med god aptit!

Själv var jag fylld av ny energi tack vare eftermiddagens umgänge med yngsta sonen. Det behövs så lite...

Önskar er alla en riktigt skön lördag.
Själv ska jag nu ta hand om de små hålen, så jag blir klar med mitt nuvarande projekt och får börja på ett nytt. Det finns liksom inget roligare än att tränga sig in i hobbyrummet och leta reda på lämpligt garn och stickor till något nytt.


 

fredag, januari 14, 2022

Små hål

Oj vet ni, att jag kan sova! Igår lade jag mej i god tid före midnatt och hade planer på att stiga upp redan före klockan sju. Det gjorde jag visserligen, men sängen lockade, så jag kröp ner mellan lakanen igen och skulle bara blunda lite. Sen tog det ända till halv tio innan jag steg upp nästa gång, för jag somnade så gott. Känns lite som om jag skulle ha gått i ide. Lite konstigt med tanke på att nu är det ju inte ens beckmörkt längre utan ljust om morgnarna.

Igår berättade jag ju om våra stora hål här i huset. Idag är det dags att visa de små hålen, som jag har helt ofrivilligt åstadkommit i det projekt jag nu just håller på med:

Jag stickar alltså sockor från tån uppåt och hälen görs med kortvarv och lindade maskor. På ena sidan blir det så här.

Medan den andra sidan på hälen ser betydligt bättre ut. Om det inte i mönstret under rubriken Montering skulle ha stått så här: "Sy ihop eventuella hål i hälens sidor", så skulle jag nog ha trott att jag är helt värdelös på det här stickandet och gett upp alltihop. Nu är det då bara till att sy ihop hålen. På samma sätt, som man inte ska förakta små sår och fattiga vänner, enligt talesättet, så ska man nog också ta hand om små hål i det stickade genast innan de blir stora och ohanterliga.

Önskar er alla en riktigt skön fortsättning på fredagen!


torsdag, januari 13, 2022

Hål överallt

– När du är färdig med det där ska du sen fara och duscha, sa dubbelmorfar åt mej i morse, där jag satt vid matbordet och deltog i ett jobbmöte på distans.
Ha, har man hört på maken! Han bestämmer när jag ska gå i duschen! Visst börjar det här gå för långt? Månne han tyckte att jag såg för smutsig ut? Eller jag kanske luktade surt? 
Extra roligt skulle det ju ha varit om han tyckte att jag behövde gå i duschen för att vi skulle iväg ut på äventyr. Men så är det förstås inte i dessa coronatider, då det är bäst att hålla sig hemma. Inga äventyr här alltså.

För det mesta brukar dubbelmorfar tycka att jag duschar för ofta. Och då brukar jag ge honom en kort lektion i hur den personliga hygienen borde skötas. Han påstår dock att en karl ska lukta motorsåg och svett på vintern och prutt och öl på sommaren. Huhuh! Det är nog inget för mej. 

Här i huset är det hål överallt och då talar jag inte om durkslaget eller silen. Nej, hålen har drabbat ett livsviktigt plagg, nämligen sockan!

Dubbelmorfar har ett rejält hål på hälen. Jag har högtidligt lovat lappa sockan, så fort han hittar min stoppsvamp! Eller nåja min och min, någon stoppsvamp överhuvudtaget. Och schhh, säg inte åt honom att jag nog kan stoppa med en tomflaska av glas som stöd. Det är alldeles onödig kunskap för honom att belasta sitt huvud med.
Den där sockan har min hulda moder stickat i tiderna.

Här är det riktigt illa! Mina egenhändigt stickade sockor åt mej själv. De första jag någonsin stickade enligt ett engelskspråkigt mönster. Jag använde Drops Fabelgarn.

En del hål ingår i mönstret, men de större hålen ska nog inte vara där och inte heller de där hålen i skaftet. Inte så mycket annat att göra med de här än att elda upp dem. Snyft.

Mina färggranna och sköna nattsockor är också fulla med hål. Och de här borde jag nog lappa, för de här är en gåva av min hulda moder.

När man ser de här hålen, så kan man tro att jag inte alls visste om att förra årets hantverksteknik var Lappa och laga. Årets hantverksteknik är Färga med naturfärger. Det har jag ju nog inte stor nytta av i det här fallet. Måste väl leta reda på min stoppsvamp nu, inte sant?

Önskar er en riktigt skön torsdagskväll.





onsdag, januari 12, 2022

Dagens frukost

För att än en gång återkoppla, så i Instagram brukar människor lägga upp bilder på veckosluten och visa sina lyxfrukostar. Hoppas att ni inte tar illa upp nu om jag visar hur jag piffade till min frukost här på morgonen. Skippade gröten, för det blir ju liksom inget färggrant och vackert att fota då.

Och visst blir man ju pigg och glad av det här, eller hur? I muggen förstås te, vad annat? Och som ni ser, massor av grönt och massor av C-vitamin och det på naturlig väg så man slipper slänga i sig piller. Apelsinerna är saftiga, goda och förmånliga just nu.

Så där ja, nu kan jag lugnt ta itu med dagens id. Snart på med headsetet och så delta i distansmöte, efter det håller jag föreläsning på distans. Och när den är över får datorerna vara för min del idag. Kan inte sitta och datorisera precis alla dagar, måste komma ihåg att jag är deltidsanställd!

Ha en riktigt bra onsdag!


tisdag, januari 11, 2022

Årets första bok

Uj, uj, nu är jag styv och stel och axlarna värker. Jag har suttit och jobbat på datorn hela långa dagen, både med omorganisering av kurser och med distansundervisning samt förberett morgondagens distansföreläsning. Säger då det, vilken tur att de här distansmöjligheterna finns! Hur skulle jag klara mej utan dem? Trots att jag saknar närundervisningen, så är det nu just skönt att inte behöva åka iväg nånstans i en kall bil.

Visst är det kul när man kan hålla på med årets första det ena och det andra? I varje fall, så läste jag ut årets första bok i söndags.

Den här boken har jag hållit på med jättelänge. Passagerare till Frankfurt är en lite tråkig bok. Agatha Christie skrev den när hon var gammal och det här är inte en detektivroman. Här är för många dimslöjor, faktiskt så många att jag inte riktigt lyckades hålla ordning på alla namn och personer. Men det kan förstås också bero på att jag orkade läsa endast några sidor per kväll, de kvällar jag inte stupade i säng och slocknade direkt. Det blev liksom aldrig riktigt så där superspännande i boken och som läsare hade man inte skuggan av en chans att lösa agentmysteriet. Men för mej var den riktigt bra som sömnmedel, därför höll jag envist på med den.

Boken hittade jag i bokbytarhyllan i Nickby bibliotek i Sibbo. Nu får den gå vidare till den annan bokbytarhylla. Den på jobbet blir bra, tror jag.

Nu får ni ha en riktigt mysig tisdagskväll.
Själv ska jag jobba lite ännu, så allt på datasidan är färdigt inför morgondagen. Och sen är det lite stickning som gäller.