Ett halvt loppisvarv

Tro det eller ej, men igår var jag i säng redan före klockan 23! Duktigt gjort, inte sant? Så redan klockan 10 i morse var jag i stan tillsammans med äldsta sonen. Den här gången jagade vi bland annat förmånligt kaffe! Vi började i tyska butiken, men jag gick inte in, för jag vägrar ladda en endaste app till i min telefon. Kaffet fick man endast genom att skanna appen. Suck, säger jag bara!

Medan sonen var iväg och fick sitt hår klippt och skaffade ett prepaid telefonkort åt fadern till hans reserv knapptelefon, fick jag strosa runt i stora loppiset. Jag skulle egentligen inte ha nånting, men det är ju alltid intressant att se vad som finns. Jag var dessutom inspirerad av gårdagens diskussion i stickcaféet där en och annan gjort fina fynd. Dessutom, vad annat skulle jag ha gjort medan jag väntade att sonen skulle bli färdig? Suttit i bilen och fipplat på min telefon?

Jag hittade förmånliga legoförpackningar, en bunt med intressanta tidningar, tyvärr utan pris, en hel del pocketböcker, men inte ville jag betala 3 €/bok för dem! Jag såg också påsar med garn och en stickring, men då tittade jag stint åt ett annat håll.

Det jag däremot kom hem med är en billig påskkrans, som jag genast hängde upp på vår ytterdörr. Jag hittade ju gult bomullsgarn igår, men jag hinner inte virka något påskigt av det ändå. Dessutom så skulle jag ha behövt skaffa nån sorts krans också, så nu fick det bli en sån här liten konstgjord istället.

Eftersom jag vet att sytråd är jättedyrt, så passade jag på att köpa den här påsen med sytråd i regnbågens alla färger. Vid det här laget hade jag hunnit genom halva loppiset när sonen dök upp och otåligt manade på. Och lika bra det, för nu köpte jag ju inte en massa grejer. Det finns förstås en viss risk att jag missade nåt häftigt fynd, men äääh!

Från loppiset for vi iväg till mataffären och där var det proppfullt med pensionärer. Kaffet drar när man får det förmånligt. Hur ska man annars ha råd med den livgivande drycken? Ja, så säger alltså den här tedrickaren. Jag passade också på att köpa ägg, för det finns en viss risk att vi annars blir utan!
Ett snabbt och effektivt stadsvarv och nu finns det sex paket kaffe här hemma. Flera skulle det förstås finnas om vi skulle ha energi att åka tillbaka till stan och handla på nytt, men det lär nog inte bli av idag åtminstone.

Jag lever inte allenast på ägg utan behöver lite hjärnstimulans till påsken också, så de här två dubbelnumren med extra många kryss kom jag hem med.

– Ska du ha Kuriren, frågade äldsta sonen.
– Va, har det kommit ett nytt nummer?
Jodå, det hade minsann kommit ut nummer fyra. Så för att gynna inhemskt, fick den här tidningen också följa med hem.

Här hemma satt Nasse och löste korsord medan jag var i stan. Det var allt bra att jag köpte tidningar med extra stora kryssbilagor, för här är storkrysset redan löst. Nasse har också tjuvat ett chokoägg. Ajabaja!
Det här är bisin mins arrangemang. Sånt här tycker han om att förgylla vardagen med. Tack för det! Mycket bättre än blommor och choklad om ni frågar mej.

Muminpappans käpp hängde löst.

Så idag tog jag äntligen fram lilla syskrinet, som jag har fått av U.

Nu är det lappat och lagat, så Muminpappa kan bege sig ut på nya äventyr. Hoppas att bisin min blir nöjd nu, för han har varit så orolig för hur Muminpappa ska klara sig utan sin käpp.

Småningom dags för middagsmat, spaghetti och köttfärsröra. Lite skulle jag vilja sparka bakut och gnälla "jag vill ha tagliatelle". Men ibland måste bisin min få det han gillar. Till påsken kan jag sedan laga någonting med sill, en gubbröra kanske? Då får han nöja sig med ägg och skinka. Så det så!

Önskar er alla en skön torsdagskväll.

Virka påskgult?

Lite misstänksamt tittade jag på en vit papplåda i sovrummet. Vad sjutton innehöll den? Inte garn väl? Nä, knappast, för där var ju den där vita större papplådan, fullproppad med 7-bröder garn. Så vad finns i den här mindre då? Har jag blivit så glömsk att jag inte ens minns vad jag har i mina lådor?

Jag öppnade försiktigt. Tänk om här ändå finns något spännande bortglömt garn? Nu blev jag riktigt ivrig, för snart måste jag nog tänka julklappsstickning! Jo, det är alldeles sant, för nu är det endast 9 månader kvar till julen!
Förbluffad och lite besviken tittade jag in i lådan, seriealbum! Vem sjutton har fått för sig att lagra dem i sovrummet? Borde jag ha en allvarlig diskussion med bisin min? Ja, och vad ska jag nu göra med 91:an, Åsa-Nisse, Lilla Fridolf med flera? Samla på dem? Ge bort dem? Slänga dem i pappersinsamlingen?

När jag nu ändå höll på med mysko lådor, fick jag för mej att också öppna en brun papplåda. Jag hade en vag minnesbild att där borde finnas bomullsgarn.

Och tänka sig, jag kom ihåg alldeles rätt, så bisin min ska minsann inte komma och säga att jag inte vet vad jag har för garner! Det jag däremot inte visste var att jag har påskgult garn! Så dagens fråga lyder: Ska jag virka nånting påskgult? Det börjar bli lite ont om tid och jag har rätt många påbörjade projekt redan, så...

Idag har jag igen varit till stan. Den här gången hade vi stickträff hos C. Som vanligt åt vi gott, stickade en hel del och njöt av varandras sällskap. Och jag fick igen goda råd, tack för dem. Nu kan jag fortsätta sticka på det där blåa projektet.

Apropå handarbete, gamla traditionella hantverk lockar också unga. Tjohoo!

Denna regniga och gråmulna dag har jag roat mej med att se en tysk herremans lista på 20 sånger från KAJ, som tysken gillar skarpt. Jag skulle gärna förklara vissa saker för honom, som att Paavos barkbröd är gjord med tanke på Finlands 100-åriga självständighet 2017, att Taco hej handlar om hur man har myskväll osv. Men jag hoppas att nån annan redan har gjort det. Jag har inte orkat plöja genom alla kommentarer och den här videon är redan från maj förra året, så jag är lite sent ute.

Nu är det dags för gungstolen och lite, lite stickning före läggdags. 

Önskar er alla en fin torsdag.

Skenet bedrar

Solen lyser så lockande utomhus. Men väl där ute är vinden frisk och jag började frysa. Skenet bedrar!

Idag har jag inte hunnit vara mycket hemma, för jag har varit två gånger iväg till stan! På förmiddagen var jag iväg med bisin min, för nån måste betala de nya sommardäcken som de två yngsta sönerna behövde till sina bilar. Och gissa vem som fick dra fram betalkortet? Just precis, "mamma betalar"! Varför bisin min inte kunde göra det, ska vi inte gå närmare in på här. Men kan bara konstatera att han allra helst skulle ha tagit en faktura och gått till en bank. Eftersom företagaren känner bisin min är jag säker på att han skulle ha fått en faktura och då skulle jag inte alls ha behövt åka in till stan till däcksfirman!

Men då skulle jag ha missat trevligt stickmöte, för där satt den äldre generationen, alltså mamman till företagaren och stickade på en tubhalsduk. Oj, vad vi hade mycket att diskutera. Hon visade de fina sockorna med Lovisadroppar-mönstret, som hon hade stickat. Hon visade också tågsockorna hon hade stickat av sockgarnsrester. Jag drog fram min telefon och visade lite vad jag har stickat under vårvintern. Vi skulle ha kunnat tala stickning och garn hur länge som helst, men bisin började så smått gå in på mitt garnlager, så jag tackade och sade hej. Inte ville jag nu direkt torgföra garnmängden här i huset.

Däcken skulle iväg till grannbyn, så jag passade på att titta in hos nästyngsta sonen och hans fru. Det var tyst i huset, för Lilleman sov middagsvila. Med svärdottern talade vi om virkning och garn. Hon har virkat en jättefin babyfilt till sin kompis som väntar smått. Hon har också börjat på en restgarnsfilt i regnbågens alla färger åt Lillan. Sonen ägnar sig åt helt annan sorts hantverk.

Jag kom hem med ett nybakt jästbröd. Gottigotti! Tack!

Här hemma hann jag sitta ner en stund innan det var dags för en ny stadsfärd. Den här gången tillsammans med äldsta sonen. Det var dags att igen veckohandla.

Vi inledde vår köprunda med ett besök i grillen i söder. Jag valde Chicken Burger och fick faktiskt ner hela hamburgaren, men blev tvungen att lämna potatisen. Dem orkade jag helt enkelt inte äta upp. Det är alltid bra att gå i mataffären med magen mätt.

Från postlådan fiskade jag upp den här reklamen om trädfällning. Måste säga att bisin min gjorde en stor inbesparing i söndags då han själv fällde den stora torra granen! 150 €! När trädet är kvistat och grenarna bortstädade sparar bisin min ännu mera. Dessutom så blir det ju ved av allt det där, så ännu mera sparas in! Hör ni hur det riktigt rasslar i kassakistan? 😊
Hoppas det blir lite pengar över till garn? Inte för att jag direkt behöver mera garn, men...
... ja jag svarade idag på ett WhatsAppmeddelande, att jag nog är intresserad av 7-bröder garn i 150 grams nystan och av den gamla kvaliteten. Nu väntar jag med skräckblandad förtjusning på bilder av garnet! 🙈

Bäst alltså att sticka vidare! Och sticka snabbt så jag blir av med lite garn. Strunt nu i städningen inför påsk.

Önskar er alla en skön tisdagskväll.

Så skönt

"Bästa boten för kropp och själ, fyra väggar i träpanel. Veden vår värmer lika bra, som tango med Arja Saijonmaa", skulle jag utan tvekan ha sjungit igår. Men bisin min blir så irriterad att det är bäst att låta bli. Sent igår kväll var jag äntligen, äntligen i bastun. Och det var så skönt, så skönt. Jag fattar inte att jag har klarat mej så länge utan att få sitta på laven och njuta av värmen. Bisin min har varit så orolig för mej, så han har inte velat ha mej ner i i källaren i bastun, inte ens efter att jag fått lov av läkaren i december förra året. Självklart skulle jag inte gå om jag mår dåligt, men bisin min litar inte riktigt på det. Han tror att jag skulle envisas och gå i bastun ändå.

Det var alltså så skönt i bastun. Livsandarna fick sig en behövlig kick och jag sov som en stock ända till halvtio i morse! Skönt sätt att inleda veckan.
Micael Dahlen konstaterade förresten att det finns mer bastun i Finland än bilar per person och att det nog är därför vi är så lyckliga!

Igår fällde bisin min en stor torr gran i grannbyn. Han hade kilar och remmar, förutom motorsågen. Trädet måste falla åt ett visst håll, för att inte skada annat i omgivningen. Mr J råkade komma på plats och det var meningen att han skulle filma det stora raset åt mej.

Swooosch och så var granen omkull innan vare sig mr J eller bisin min hann reagera. En vindby drog förbi och fällde granen. Trädet föll åt rätt håll för vinden blåste från sydväst och bisin min hade ju använt kilar. Nu ska den då sågas till ved och ved är hårdvaluta just nu på grund av en galning i öst och en likadan i väst.
Fotot är alltså taget av Mr J.

Idag när jag satt i allsköns ro och stickade samtidigt som jag såg på en dokumentär om Kari Suomalainen, råkade jag ut för en fnurra på garnet. Inte roligt alls. Det blev till att klippa och skarva. Suck!

Och när jag nu i början var inne på KAJ, så igår fyllde Jakob 33 år. Han är redan på det klara med att han kommer gubb till sig. Så insiktsfull och fin sång full av värme och kryddad med humor. Då och då tänker jag på Måns Zelmerlöw, som förra året bittert sa att KAJ inte kan sjunga. Men se där visste nog inte Måns riktigt vad han pratade om!
Idag kan vi gratulera Axel på namnsdagen! Han får sjunga ut ordentligt i Karaoke!

Nu är det dags för mej att ta itu med disken.

Önskar er alla en riktigt fin ny vecka, den sista hela före påsken!

Jyjy-26 – 17

Keskiviikkona valmistui jyjy-26 – 17, jämälankaprojekti.

17 Sydänlapaset

Aloitus: 26.02.2026

Valmis: 18.03.2026

Langan menekki: 82 g

Lanka: 7 veljestä, Novita ja Ullis Rustasta
Puikot:  3½

Ohje: Malli s. 37,  Käsityön ABC 11 Sukat, lapaset & asusteet

Suunnittelija: Sarita Kotkavalkama

 

17 Hjärtvantar

Start: 26.02.2026

Färdig: 18.003.2026

Garn: 7-bröder från Novita och Ullis från Rusta

Åtgång: 82 g
Stickor: 3½
Mönster: Sidan 37 i Käsityön ABC 11 Sukat, lapaset & asusteet

Designer: Sarita Kotkavalkama 

 

Äntligen i onsdags orkade jag fästa alla garnändar. Nu ska jag blötlägga vantarna. Tänk om de behövs ännu här på våren?
Det här är ett restgarnsprojekt, men det verkar som om garnet aldrig tar slut, för nu finns det ännu kvar rester. Borde jag nu sticka en mössa? Men då får jag nog lov att fundera på det där svarta garnet, som inte kommer att räcka.

 

Som ni ser, det blev en del att fästa. Nu ska jag försöka fästa garnändar i jyjy-26 – 5 projektet. Suck! Jag vill ju bara sticka!

Önskar er alla en skön fortsättning på den här soliga, men ack så blåsiga söndagen! 

Till Socis

Idag har jag igen varit till stan, den här gången till Socis. Där var det loppis, som marthorna ordnade. Jag var tillsammans med Lilleman och hans mamma. Vi gick ett riktigt hastigt varv, för vi skulle inte ha nånting. Men det kan ju hända att vi skulle ha fyndat nånting vi inte ens visste att vi ville ha eller behöver!

Nå, för mej kom hela besöket lite oplanerat, för jag fick ett WhatsApp-meddelande på morgonen med förfrågan om jag ville komma med. Jag svarade jakande, men hade liksom ingen klar plan för vad jag eventuellt skulle köpa. Redan vid första loppisbordet fick jag syn på, vad annat än garn. Men den vänliga damen visste inte vad det var för garn hon hade i påsen, så förnuftigt nog lät jag bli att köpa!

Jag köpte två påsar med knappar istället. Nu måste jag nog sticka lite annat än sockor! Damen sålde också både stickmarkörer och örhängen, men även dem lät jag bli. Jag tittade på ett fodral som innehöll en massa virknålar, men inte heller det köpte jag. Jag var alltså superförnuftig, som inte handlade nånting. Däremot hade vi en livlig diskussion om hur synd det är att handarbetsaffärer försvinner. Man vill ju kunna diskutera garnkvalitet och mönster med en riktig människa och inte en chatrobot.

Vet ni vad? Jo, Virve Rosti var också där och sålde! När Chicago dog sjöng hon 1975. 1987 representerade Virve Finland i Eurovisionen. I ärlighetens namn måste jag medge att jag inte lyssnade på henne när det begav sig, för jag hade lite annan musiksmak. Det var endera visor eller rock, som gällde och i stort sett så är det väl så fortfarande. Men jag har vidgat vyerna på musikfronten och är mera allätare nuförtiden. Och det till en sån grad att jag till och med känner igen en och annan aria från olika operor!

Men hur som helst, jag har ingen aning om hur Virve hittat marthornas vårloppis i Lovisa, men där stod hon bakom ett intressant loppisbord. Svärdottern var lite intresserad av några vackra tallrikar, men det blev inget köp, för det ryms inte mera i skåpen. Mycket förnuftigt!
Mitt emot Virves bord fanns det en som sålde tyger med härliga tryckta figurer, men... nä, det ska jag nog inte ha.

– Såg du att där finns garn, frågade svärdottern.
Nej, det hade jag inte sett, så jag skyndade vidare till det loppisbordet. Men nej, det var garn, som tovar sig, så nej tack, inget för mej. Men...  

... nu kunde jag inte låta bli det här trikåtyget! 🙈 Inte bra, inte alls bra, för nu måste jag ju göra nånting med det också. Jag misstänker fortfarande skarpt att jag INTE kan sy, så få se nu. Det här är färdigt "krymptvättat" så det är bara att ta ut mönster, klippa till och börja sy. Hur nu det ska gå till.

Många hade mobilpay, som enda betalningsmetod och jag har inte den appen i min telefon. Så det blev en hel del bord jag bara gick förbi. Innan vi lämnade Socis, köpte jag ännu fem lotter för 1 €/stycke. Jag ville ju understöda, för det är duktigt att människor orkar arrangera och ställa upp frivilligt. Svärdottern fick välja lotterna.

Jag vann två kökshanddukar...

... och en stor påse med marshmallows. Ingendera av vinsterna ville svärdottern ha, så de kom hem med mej.

Innan vi kom hem hann vi ännu med ett besök i mataffären. Som vanligt skulle jag inte ha annat än mjölk, men...

... jag kom ändå hem med den här! 🙈

Utanför fönstret här, lyser solen, men vindbyarna är hårda, så jag fryser och håller mej inomhus! Nu ska jag ta itu med Melodikrysset!

Önskar er alla en skön fortsättning på lördagen!

Garnlagret i februari 2026

Dags för lite statistik, den här gången min egen statistik och inte lyckostatistik eller frihetsstatistik!

Kvar från januari 2026: 22 889 gram

• Köpt garn:   475 gram

• Från Adlibris 425 gram
  
  
• Från Tokmanni  50 gram 

• Erhållit garn: 346 gram 

•  Använt garn: 320 gram
  
  
•  Barnvantar med bikupemönster  56 gram
  
  
• Virkade rutiga grytlappar  110 gram
   
•  Stövelsockor för barn  50 gram
   
•  Halaus Beanie  104 gram

• Kvar i februari: 23 390 gram

Håhåjaa, jag stickar på tok för långsamt, för annars skulle inte garnlagret öka hela tiden, eller hur? Liten tröst är det att jag fick ju garnet i julklapp och har därför inte betalat allt garn själv. Men nu lever jag lite farligt, för jag skulle vilja sticka de här videkiss-sockorna. Men, men jag har inte det där garnet, så jag vet inte riktigt. Nog bäst att låta bli de sockorna och istället satsa på de 7-bröder garn jag har i lager, inte sant? Bäst att helt enkelt vara förnuftig!

 

I morse när jag slog upp ögonen var det riktigt ljust i sovrummet. Jag trodde att jag hade sovit till klockan tio minst. Men till min stora glädje var klockan knappt åtta. Det var nästan -7 grader ute och ett tunt frostlager på marken, men solen sken från en molnfri himmel. Sånt gör underverk för ens humör och framförallt för ens energi. Jag tog genast itu med gårdagens disk. Innan jag hann äta frukost knackade det på dörren. Jag var lite förvånad, men allra mest fundersam, för bisin min låg ännu och sov. Vågade jag öppna dörren? Vem vet vad som finns på andra sidan?

 

Lättnaden var stor då jag såg att det var yngsta sonen som stod där utanför. Han hade ärende åt fadern. Det handlar förstås om sommardäck. Här hos oss har en bil av tre sommardäck under. Knappast vågar vi ännu byta på alla bilar, i synnerhet med tanke på att det ännu är minusgrader på morgnarna. Bisin min brukar sköta däcksbytena, så han får bråda tider framöver. Nå, sönerna brukar nog hjälpa till, vilket underlättar.

 

Idag är det vårdagjämning, så ut och njut!

 

Önskar er alla en skön fortsättning på vår soliga fredag!