I fredags blev jag färdig med årets första projekt, en stickad mössa. Vet inte om ni minns, men jag fick ju en stickbox i julklapp och det var den jag använde för det här projektet. DNA betyder i det här fallet ett telekombolag och har inget med vår kropp att göra. Alltså det ligger inga arvsanlag i den här mössan!
Först ritade jag av en rundel på smörpapper och sedan tog jag en gammal tom konfektask och ritade lite darrigt två rundlar.
Nu var tofsverktyget färdigt.
Sen gällde det att linda garn runt rundlarna. Här är jag färdig så långt att jag redan har börjat klippa upp i mitten mellan de två rundlarna.
Tofsen börjar hitta sin form. Mellan de här två runda kartongbitarna lindar man sedan en garnstump och knyter hårt åt.
När det är färdigt klipper man försiktigt itu kartongrundlarna.
Och simsalabim, så har man sin tofs, som ännu behöver jämnas till lite och sedan fästas på mössan. Lätt som en plätt, eller hur? Ändå drog jag mej för det här skedet. Skulle ha behövt tofsexperten H till hjälp.
Nå, jag fick ju mössan färdig i alla fall och bra så.
Idag har det varit en så härlig söndag då flickorna kom på besök från västra grannstaden. Det blev rena rama mösskalaset här, för dottern fick den här pinka mössan, M fick en röd mössa med vit tofs och A en vit mössa med flätor och rosa tofs. Det betyder att nu måste jag nog sticka en ny åt mej! Kanske. För tillfället har jag dock inga planer åt det hållet, funderar istället på någon sorts huvhalsduk.
Lillan anlände från grannbyn tillsammans med sin pappa och bisin min kom också hem. Flickorna ville titta på gamla diabilder, så bisin min riggade upp duken, grävde fram vår urgamla diaprojektor och två lådor med dior. Där fanns vår familjehistorik med de tre första barnen. Där stod vi bisin min och jag, strax över 20 år med vår förstfödda i famnen. Jag hade långt lockigt hår och stora glasögon. Vi firade dop och födelsedagar, levde vardagsliv och var bland annat iväg till Pumpviken i Karis på Countrykavalkad. Vart försvann alla de där åren? Arbetsdrygt, ja, men ändå så mycket kärlek och glädje. Och så unga vi alla såg ut på den tiden.
På eftermiddagen stack bisin min iväg till Motonet i västra grannstaden tillsammans med mr J. Det behövdes både bromsklossar och olja. På hemvägen körde de via gravgården och tände ljus på bisin mins systers grav. I morgon är det ett år sedan hon gick bort.
Äldsta sonen och undertecknad lagade risotto till middag. Och vet ni vad? Jo, vi drack var sitt glas rödvin till maten!
Ikväll fick jag en liten video från dottern. Deras katt Kerttu hade lagt beslag på den pinkfärgade mössan. Hon gillade tofsen särskilt mycket. Måste väl göra en egen tofs åt henne.
Önskar er alla en riktigt bra ny vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar