Två lådor

En sån dag det har varit! Full av överraskningar och trevligheter. Vilken tur att jag är en ledig pensionär utan dagsprogram. Vid halvelvatiden på förmiddagen ringde nästyngsta sonen:
– Vad gör du?
– Svarar på ett Whatsapp-meddelande.
– Vill du komma på lunch?
– Ja, tack, vilken tid?
– Klockan tolv!
– Tack, jag kommer.

Jag blev bjuden på god lunch, spaghetti och köttfärsröra, i grannbyn. När jag kom hem tillbaka lånade jag ut min plåtlåda åt äldsta sonen medan jag funderade på om jag skulle starta ett nytt virkprojekt.

Jag drog fram en hel del garnnystan i granna färger och virkade fel redan på andra varvet!

Kolla, det borde vara lag på att alla nystan ska ha en sån här Easy start, alltså lätt start. Här behöver man inte krångla med trassliga "inälvor" utan här kommer garnet ut lätt och behändigt då man drar i den där Easy start-ändan. Tjohoo!

När jag återfick min bil körde jag iväg norrut till den bästa stadsdelen.

Där träffade jag A och räddade de här två lådorna från pappersinsamlingen. Jag gav bort lite garn, som jag inte visste vad jag skulle göra med och så planerade vi lite vad hon skulle sy åt mej. Vänta bara, så får ni se nånting häftigt!

Jag hade verklig tur då jag kom hem på kvällen och bisin min fortfarande satt i bärbuskarna. Han skulle ha fått spader om han hade sett de här två lådorna, eller snarare innehållet.

Själv tyckte jag att det var spännande med de här tidningarna, som jag inte har sett förut. Och ni ser, jag måste nog börja studera tyska på egen hand nu. Tyvärr har det lokala institutet ingen grundkurs i tyska. Snyft!

Idéjournalen är riktigt spännande med Sticka, brodera, virka, väv och sy.

Divaani är ny för mej, men Meidän Talo prenumererade vi på i många herrans år. Men vi byggde ju aldrig något eget hus, så...

Och så lite svenska "lyxtidningar". Kul och nu har jag mycket att bläddra i. Jag kom ju aldrig till botten på nåndera av lådorna, så vem vet vad jag ännu hinner fynda! Spännande!

Önskar er alla en riktigt fin fredag!

Äntligen stickcafé...

 ... och äntligen skagensmörgås!

Som jag har väntat och längtat. Det är förstås inte enbart stickandet, utan också det trevliga sällskapet och hjälpen man får. Här är goda råd inte dyra, utan givmilt får man ta del av tips och tricks. Jag är tacksam, för nu kan jag testa att sy lite när jag fick reda på hur jag ska göra. Tack för det.

Och stickväninnorna är snälla. V hade sett den här restgarnspåsen på loppiset i stan. Hon såg direkt att färgerna är mina och förstod att jag behöver den och så köpte hon den för 1,50 €. Rena rama fyndet.
– Det blir bra till barbiekläder, konstaterade V. Och det har hon alldeles rätt i. Tack för att du tänkte på mej!
Nu är påsen i frysen och en påse semlor (frallor) på upptining istället! Garnpåsen väntar ivrigt på att jag ska börja kombinera olika färger. Oj, så det kliar i fingrarna.

V:s syster sålde ett så här fiffigt rivjärn åt mej. Där på sidan finns en skala, så vet man precis hur mycket man har rivit. Tack för den här behändiga Tupperwaregrejen!

Jag var som en packåsna när jag kom hem, för U gav igen bort fina saker:

Tre olika broderier...

... en ampel...

... och tre alldeles underbara lakan med handvirkade spetsar och vackra märkesbroderier...

... och ett så vackert brickband, som passar perfekt till min duk. Stort, stort TACK till U för alla fina saker.

Förstås måste jag ha efterrätt där på stickcafé, så det fick bli chokladfondant med vaniljglass. Mums!

Sen drabbades jag av lite dåligt samvete, så jag tog hem tjinuski(kola)tårta. Och det uppskattades här i huset. Själv tycker jag att det var för mycket grädde och för lite tjinuski!

Medan jag var i stan och roade mej av hjärtans lust, så var bisin min riktigt flitig. Han plockade bort våra sista krusbär och sen var han ännu iväg till granngrannbyn och plockade svarta vinbär. Snart är de överjästa. Regn har utlovats till veckoslutet, så det gäller att passa på att plocka medan det går.

Bisin min har sett på TV och där intervjuades damen, som har Lanka-Kaisa. Och nu har han tjatat om den där affären och att vi/jag borde åka till Kiuruvesi. Eh, näää, icke sa nicke. Jag blir redan yr i bollen av att titta in i webbaffären! Och jag ska ju inte ha mera garn! Och det är över 400 kilometer att köra. Nää, det får nog vara, för min del. Jag ska ju snart iväg till Stockholm, så kanske bäst att kolla in garnaffärerna där i stället! Men finns det något svenskt garn annat än på Gotland?

Önskar er alla en fin torsdag!

Påhälsning

 Så fort bisin min försvann till grannbyn fick vi påhälsning idag.

Han syns inte så bra mellan allt det gröna där han spatserar i åkern nedanför vårt hus. Så fort hans kännspaka "kö-ökk" hördes var Lurvinge ute på terrassen och följde ytterst noggrant med vartenda steg han tog.

När bisin min träffade sin kusin och hans vuxna son för nån vecka sedan, och de frågade vad det här var för sorts fågel, ja då blev bisin min lite ledsen. Tänk att de här huvudstadsborna har fjärmat sig så långt från naturen att de inte ens känner igen en fasan! Men bor man i en betongöknen, så finns det nog inte så mycket natur runt om en.

Idag ringde igen en av de där ivriga försäljarna. Han presenterade sig på finska och jag drog som vanligt till med mitt: "Hej, på dig!". Och då vet ni, då bytte han till svenska! Sen frågade han om jag är ägare till den här adressen. "Åh, nej", svarade jag och fortsatte med att säga att jag bor här på hyra! Efter det sa jag artigt "Tack och hej", avslutade samtalet illa kvickt och blockerade numret.

Vet ni vad jag gjorde igår? Stickade förstås, men vad annat? Jo, håll i er nu, jag såg på OS i Paris! Inte klokt alltså. Det var gymnastik på mattan, damer, simhopp, damer, forsränning olika heat både damer och herrar, dansken som tog guld i badminton. Det sistnämnda riktigt kul att se, för dansken for omkring på planen som den röda faran.
Men sen, allt det där springandet, flera heat och så ännu ett uppsamlingsheat. Jag tappade räkningen och kollen. Och nej, jag såg inte Duplantis göra sitt nya världsrekord. Han klarade sig riktigt bra utan mina ögonpar!

Nu önskar jag er alla en riktigt fin onsdag.

Dagens post

Idag har jag unnat mej en stickdag! Och det "lönade" sig, för nu är sockskaft nummer två färdigt. Skönt. Jag blev ju så rädd när garnlagret började morra, att jag måste helt enkelt göra nånting åt saken! Om jag skulle vara lika flitig i morgon med stickandet, så kanske jag till och med skulle kunna få socka nummer två färdig! Men jag misstänker att jag måste göra annat än sticka. Åtminstone lät det lite så på bisin mins tonfall idag!

Å andra sidan, om jag sitter där i gungstolen bredvid honom då han ser på OS i Paris, så då får jag nog sticka istället för att passivt sitta och glo!

Dagens post är den här tidningen:

Och jodå, jag ska nog sluta prenumerera på den, för här är för mycket sömmande för min del. Dessutom syende, som inte lämpar sig alls för mej. Jag har ju tummen mitt i handen.

Men roligt att det kommer annat än reklam i postlådan!

Önskar er alla en fin tisdag.
 

Frossa i bär

I morse vaknade jag klockan sju och jag var riktigt borta. Visste inte vilken dag det var. När jag hade lagt pannan i djupa veck och funderat en stund, insåg jag att det var söndag och på tok för tidigt att stiga upp klockan sju, så jag sov lugnt vidare till lite före nio.

Nu ska vi ju frossa i hälsosamma bär och det gör jag så gärna.

Men jag tyckte nog att 8 € för en liter jordgubbar är rätt häftigt. Men kostar det så smakar det. Och gott är det tillsammans med turkisk yoghurt. Mums! Tänk att något så här gott kan vara hälsosamt!

Vet ni, mitt garnlager har börjat morra. Jo, det är riktigt sant. Nystanen är sura på mej, protesterar och smågnäller: "Du stickar ju aldrig nånting ändå, så vad ska du med oss? Släpp ut oss. Vi vill vara hos nån, som på riktigt stickar och inte bara låtsas!" Sen hör jag hur de tisslar och tasslar sinsemellan. Stackars, stackars nystan. Jag måste kanske hitta ett nytt hem åt dem?

Nu önskar jag er alla en riktigt trivsam och fin söndagskväll.

Pappersmoln

Idag har jag varit iväg med yngsta sonen.
– Jag tycker att du ska få besöka Borgå, sa han igår. Det tycker jag var riktigt snällt. Inte för att jag visste om att jag skulle ha något speciellt ärende till vår västra grannstad. Men yngsta sonen brukar alltid hitta på bra saker, så jag var förstås genast med på noterna.

Han parkerade bilen nere vid ån och sedan småspurtade vi i regnet till Rosso. Med tom skrikande mage kan man ju inte göra nånting, så bäst att äta först.

Jag valde getostsallad. Den var både mättande och god. Jag skulle gärna ha velat ha en bit getost till. De där svarta priplorna är frön, sesamfrön tror jag visst det var.

Trots att jag inte riktigt orkade med all grönsallad, så fick jag ändå beställa efterrätt. Marinerade jordgubbar, havrecrumble och vaniljglass. Mums!

När vi var färdiga hade det slutat regna och vi vandrade iväg till Paperipilvi (Pappersmoln).

På gatan bongade jag den här skönheten, en Chevrolet Corvette.
– Sluta fota nu, man får ju skämmas, sa yngsta sonen, så jag fick vända ryggen till bilen och traska vidare.

Paperipilvi är en "farlig" affär, för där finns så mycket, som man villhöver.

Ni kan aldrig ana hur glad jag blev när jag hittade det här paketet med klippdockan. Som jag har letat och frågat efter klippdockor än här och än där. Och nu hittade jag i affären jag inte skulle ha nånting ifrån!

– Du behöver en tofs, sa yngsta sonen och så fick det bli så. Nu har jag både en tofs och ett handmade märke.

Och så kunde jag inte låta bli, tre nystan med sockgarn från Markus Company i Jakobstad. Visste ni att det finns sånt här garn? Nä, inte jag heller. Nu gäller det bara att sätta upp maskor och testa!

På hemvägen handlade vi ännu lite matvaror. Komplettering behövdes i kylskåpet.
En fin lördag i trevligt sällskap.

Önskar er en skön söndag!

Lite konstig

I natt har jag drömt verkligt konstigt. Jag drömde om en speciell dam, som jag aldrig har träffat, tack och lov. Damen bor i huvudstan, har ingen empati överhuvudtaget och förstör tyvärr för en massa snälla människor. Jag har som sagt aldrig träffat henne och kommer inte att göra det heller, men jag har hört desto mera om henne. Allt nog, så drömde jag i natt att hon stod vid min säng och sa att jag måste ligga på rygg, att jag inte fick ligga på sidan. Jag blev så förskräckt att jag lydde genast och låg stel som en pinne på rygg och vågade knappt andas! När jag vaknade så låg jag faktiskt raklång på rygg i sängen och det tog en stund innan jag insåg att jag får svänga mej precis hur jag vill och sova på vilken sida jag vill. Huuu, så konstiga drömmar. Jag vill ju bara drömma om garn, stickningar och virkningar, inget annat.

Lite konstig har jag varit idag på dagen också, för jag har varit iväg på sommarens sista konstutställningar på Stallvinden i Bruket. Där är riktigt, riktigt fina utställningar, som jag varmt kan rekommendera att besöka. Synd att E inte är här, för jag tror att hon skulle ha gillat de här alstren.

Tommi Ketonen använder en unik Graal-teknik för att skapa sina massiva glaskonstverk. Och de är fantastiska!

Det här hjärtat är min favorit.

Jag blev också jätteförtjust i Marie Tiitinenes utrycksfulla keramikfigurer.

Tavlorna är färggranna, här Sanna Littles verk.

Och här Lotta Sahrqvists abstrakta landskap.

Hanna-Kaisa Seppälä betraktar livet både från ett yttre och inre perspektiv.
Resten av tavlorna får ni gå och titta på alldeles själva!

Från Bruket körde vi vidare österut och hamnade i Kotka. Bisin min skulle ha en liten reservdel till nästyngsta sonens bil och äntligen hittades den. Sen var planen att vi skulle åka hem via en affär i stan.

Men plötsligt såg vi ett Piperplan cirkla i luften och då körde bisin min raka spåret till flygfältet i Pyttis.

Piperplanet kom från Hyvinge och det var skolning på gång, så det landade och steg några gånger innan de tre männen kom in till caféet.

Jag tycker att det är helt otroligt att man kommer så här nära flygplanen! 

Där var helikopterskolning på gång också. Man övade att stå stilla i luften med helikoptern.

Vi delade på en liten gul Jaffa med bisin min. Hans telefon ringde och han gick ut lite åt sidan för att få prata i fred. Han såg en karl stå och tanka sitt vita plan, men reflekterade inte desto mera över vem det kunde vara. När bisin min återvände så följde den där karlen efter bisin min. Och se på sjutton, det var bisin mins barndomsvän från grannbyn. Nu blev det mycket flygprat.

Och så bjöd han in oss i hangaren! Spännande! 

Det här är äldsta planet där i hangaren.

Och det här är planet, som konstflygaren använder när han gör sina hisnande trick.

Och det här Valmet L-70 Vinka nummer 10 planet är den donation, som flygfältet fick av Pekka Kiiski förra året. Han räddade planet från att hamna utomlands då det kom ut på auktion. En helt fantastisk historia. Tänk att kunna köpa ett plan så där bara och sen donera det. Det finns till all tur så många härliga människor här i världen.

Önskar er en riktigt skön lördag oberoende vad ni väljer att göra i morgon.

Dundermedicin

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg och det beror på att jag först klockan 22:48 skulle ha haft tid att sätta mej framför datorn. Det var alldeles för sent för mej. Att jag blev färdig så sent med mina sysslor igår kväll beror i sin tur på att jag igår sov ända till 10:35. 

Tänk, ända till halvelva! Det var så skönt! Inte en enda hostning på hela natten. Bisin min blev riktigt orolig då han inget hörde från sovrummet, ingen som fräste näsan, ingen som hostade och inte minsta lilla snarkning ens! Då vet man att man har sovit gott minsann! Halvfemtiden var jag uppe och gick för säkerhets skull på toan. När jag kröp ner mellan lakanen igen började jag fundera på livets små gåtor. Det för att inte hamna in i det där träsket med eländestankar, som gör att det är mer eller mindre omöjligt att sedan hitta sömnen igen.

Nej, jag funderade på om det finns berlinermunkar i Berlin. Svaret på den gåtan fick jag på eftermiddagen av E. Jo, det finns en massa olika sorters munkar i Berlin, men inte såna berlinermunkar som vi har här i Finland.
Och när jag nu var inne på Berlin, så gled mina tankar vidare till Hamburg och närmare bestämt, hamburgare. När kom dom till Finland? I min ungdom fanns det flera grillkiosker, men inte en enda av dem hade hamburgare, som jag minns. Nej, man var glad om man hade så många mark i fickan att man fick en hotdog med en eller två knackkorvar. Annat man kunde köpa var knackkorvar med senap, bäst var Fryysarns senap i västra grannstaden. Förstås fick man ju välja ketchup också. Köttpirog med eller utan knackkorv och så nånting som hette porilainen, alltså björneborgare. Svärsonen förklarade igår att det är en korvbiff mellan två brödskivor. Tror att jag aldrig åt någon sådan. Och visst fanns det väl också pommes frites till salu, men det var hotdog jag hade råd med och inget annat.

Till all tur, så finns Google, så jag har kunnat ta reda på att hamburgaren kom till Finland 1952 i samband med olympiska spelen. Svärsonen mindes att McDonalds öppnade i Tammerfors i början av 1980-talet. Och han har rätt, för den öppnades 1984. Och ja, hör och häpna, hamburgaren kommer faktiskt från Hamburg!
En äkta porilainen gjordes/görs med lökkorv. Säkert därför jag aldrig smakat på en sådan. Spännande att dyka ner i grillkioskens historia, men nån expert på det ämnet är jag då rakt inte. Väldans mycket grillmat har jag inte ätit under min livstid heller. Nuförtiden tycker jag oftast att den är på tok för fet.

Alla de där funderingarna kring grillmaten gjorde att jag somnade gott och sov, som en stock och vaknade först halvelva igår på dagen. Det var rena rama dundermedicinen, för ingen hosta, ingen snuva. Att sova och vila var precis det min kropp törstade efter.

Igår var vi iväg till flygfältet med E. Det har varit så trevligt att ha henne här och vara iväg ut på dagsutflykter med mera. Nu blev det tomt och ödsligt igen och jag utan sällskap på mina små rundor.

På hemvägen var vi och hälsade på Kerttu. Hon är så söööt! Flickorna visade allt nytt och fint de hade fått, skolväska och penal, pennor, sudd och pennvässare. Allt som kan behövas inför skolstart och dagisstart. Jag glömde dessvärre fråga dottern om hon har kommit ihåg att köpa bokplast. Det blir ju en del som ska plastas in.

På kvällen var bisin min  riktigt aktiv och kokade saft på svarta vinbär och krusbär.

Rena rama dundermedicinen!

Och så god sen! Mycket godare än farmors dunderhonung!

Nu önskar jag er alla en riktigt skön torsdagskväll.