Besök på åkern

Hela veckan har vi haft besök på åkern nedanför vårt hus. Och det är inte vilka besök, som helst utan ett kärt återseende och återhörande.

I måndags fylldes skyn av glada tofsvipor och lärkornas drill.

Kan man tröttna på solnedgångar? Nä, det kan man väl inte? Nu vet jag dock inte vad som är mera romantiskt soluppgångar? Eller solnedgångar?
 
Apropå soluppgångar minns jag en tystlåten fin kille, som i tiderna försökte få mej intresserad av honom. Han släpade mej faktiskt med till träsket för att uppleva soluppgången där. Romantiskt så det dröp om det, men jag var inte riktigt på samma våglängd. 
Nä, jag red på en helt annan våg. 

Jag kastade av mej kläderna och hoppade i och började simma. Och där satt han stackaren kvar på bergsknallen. Jag hade varit förutseende nog att ta på mej baddräkt och hade med handduk. I träsket simmar man ju. Inte hade jag tid för vare sig killar eller romantik! :)
Men det var en fin sommarmorgon och härligt att ta sig ett dopp.

Idag hade vi besök av det här långhalsade paret.

De pratade så högljutt med varandra att Tufsen tyckte det var bäst att ta skydd i soffan!


Blogg 100/31

En insats

Vet ni vad? Jo, jag har fått en insats!! Den fick jag redan i måndags. Jag är så glad över insatsen.
- Sånt där Ikea-skräp, fnyste far i huset. Strunt samma den är min och då får jag bestämma, inte sant?

Så nu har jag stampat lite med foten och far i huset har muttrat och mumlat och gett med sig. Visst ska den väl passa in i hobbyrummet? Motvilligt tog han måttbandet och klart att den ryms in. Det hade ju redan unga husbonden kollat, så det så!

- Men du får sen putsa den i garaget innan den kommer in. Och där fattas en list och..., fortsatte far i huset att morra alltmedan jag kvittrade och trippade omkring på lätta steg.
I natt har jag i drömmen sorterat garn i lådorna och funderat om nystanen skall radas enligt färg eller kvalitet. Ack, ack, det kliar i fingrarna att sätta igång genast.

En perfekt insats, inte sant? Fast jag kallar ju nog det här för en byrå och inte lådinsats. Strunt i det, snart skall den ta plats i hobbyrummet. Och så får jag äntligen, äntligen lite ordning på en del av garnnystanen. Ett stort TACK till unga husbondeparet, som tänkte på mej och såg till att rädda byrån. Den passar perfekt!


Blogg 100/30

Önskar jag vore...

... en katt...

Tänk så skönt det skulle vara...

... att få ligga bara... ta det lite lugnt, få mat och på natten jaga lite smått. Ack, ett liv så gott!

Sällan som Tufsen och Lurvinge trivs så här nära varandra!

Själv trivdes jag som en prins i bagarboden på jobbet idag. Mot kvällen började jag känna mej lite småsvettig och funderade om jag fått en släng av febern igen. Men jag lugnades av att kursdeltagarna också hade varmt och tyckte att det var minst 25 grader varmt i datasalen.

Nu dags för en sen middag, tillredd av far i huset och sedan raka spåret i säng. Nattis, allihopa!


Blogg 100/29

Ugglor, ugglor

I måndags för en vecka sedan tvingades jag än en gång till mataffären. Såna besök brukar inte gå särskilt bra för mej. Man borde inte gå och handla mat genast efter jobbet, hungrig och lite trött. Förra måndag var inte direkt ett undantag. Min vana trogen travade jag på förbi tidningshyllan. Stirrade ståndaktigt rakt fram för jag skulle varken ha det ena eller det andra. Dessvärre har jag inte skygglappar och i högra ögonvrån råkade jag få syn på på en uggla. Fötterna saktade in av sig själv och började liksom backa. Maktlöst följde jag med...

... och där var den: UGGLETIDNINGEN!

 

Men hej, vänta nu lite... sakta i backarna, jag behöver ju inte flera tidningar, verkligen inte. Mitt ordentliga jag väste oroligt i mitt öra:

- Gå bort härifrån, fort iväg till kassan.

Alltmedan mitt galna jag skrattade i det andra örat:

- Klart du ska bläddra i den. Se så ta nu tag i tidningen.

Av sådan där diskussion kan ju vem som helst bli galen, så jag beslöt mej för en kompromiss. Jag skulle ta tag i tidningen, ja det skulle jag. Mitt galna jag tystnade medan det ordentliga jaget började vråla i protest. Och jag skulle slå upp ett ställe i tidningen på måfå. Om där inte fanns nånting jag kunde tänka mej att göra skulle tidningen åka direkt ner tillbaka i hyllan. Nu tystnade mitt ordentliga jag medan det galna fnyste högt och misslynt: 

- Vad var nu det här för ett sätt?

 

Det här slog jag upp och förstås ska jag sticka ugglesockor. Fattas bara annat! Så tidningen fick komma med hem till mej och mitt ordentliga jag är fortfarande sur på mej och bara tjatar och tjatar:

- Jag vill allt se när du tänker laga de där sockorna. Pffjuui... när ska du hinna? Nu har du igen släpat hem en tidning helt i onödan.

Men sakta i backarna nu. Här finns ju en massa annat att skapa också. Det upptäckte jag senare på kvällen då jag satte mej ner och bläddrade i lugn och ro. Virkade ugglegrytlappar. Nu när Frans är färdig kanske de här kan bli nästa projekt?

Om jag kunde sy så skulle detta få bli en väska för min bärbara dator...

... men nu tror jag bestämt att jag får nöja mej med en sån här virkad väska istället. Den här borde jag klara av att göra.

Det fanns annat än mönster också i tidningen. Vad sägs om lite roliga ugglechokladmuffins? Skulle sitta perfekt på barnkalaset, inte sant? De där stora vita ögonen är gjorda av Oreokex. Kul idé. Receptet finns i tidningen.

Och skulle jag inte ha dukat under på grund av influensan skulle de här uggleäggvärmarna säkert ha sett dagens ljus under påsken. Nu blev det dock inte så, men kanske till nästa påsk? Eller varför inte som julklapp? Nån som önskar sig sådana? :)

Idag är påsklovet slut. Det gick alltför fort och var alldeles osocialt. En liten stund stod min svägerska idag strax innanför ytterdörren.
- Du har stegring. Det syns på ögonen. Du kan inte åka till jobbet imorgon, sa hon mycket bestämt.
Höh! När hon gick rusade jag till spegeln och kollade. Har jag faktiskt vattniga ögon? Ser jag sjuk ut?
Nä, nä, jag är ju fisk som en nötskrika.
Nej, vänta frisk, som en nötkärna.
- Hur många fingrar har du korsat nu, frågar min hulda mor. Öööh, korsat fingrar jag? Hur skulle nu jag....


Blogg 100/28

Tuppen Frans

- Häng den, utropade far i huset idag på förmiddagen. Lydig som jag är gjorde jag just precis så, hängde den.
- En så fin tupp ni har, sa dottern när hon efter en stund kom på snabbvisit. 

Låt mej alltså presentera den hängda tuppen Frans:

Modell: Grytlapp, modell nr 48 i Suuri Käsityö nr 3/2016

Garn: 7-bröder från Novita

Åtgång: 74 g

Virknål: Nr 3½ och 4

Visst är han fin? Han hänger nu ute på vår ytterdörr och det då med lov av far i huset, som vanligtvis tycker att det inte ska vara nånting extra. Tydligen blev det lite väl tomt när jag inte skaffade påskblommor till fönsterlådorna på framsidan av huset.

Det var roligt att virka den här grytlappen. Tyvärr tog det lite längre tid än jag tänkt mej, men vem rår nu på förkylning med muskelvärk och annat otyg? Mest tid tog förstås detaljerna och de där svarta maskorna.

Jag valde att virka ögonen istället för att ha två knappar som det var i beskrivningen. Tänkte att det kan bli elände med knapparna när man ska hålla i nånting varmt. Jag valde också att virka ihop sidorna istället för att sy dem. Och så virkade jag fast både benen och stjärten istället för att sy. Det går liksom bättre för mej att virka än att sy.
Jag vet nu inte sen om den här grytlappen är så praktisk, men lite rolig är den ju nog. Och kan säkert användas nästa påsk ifall vi då skulle ställa till med middag?

Och nu, nu skulle jag faktiskt ha lust att virka en till! Ska jag göra det? Påsken är ju så gott som förbi...


Blogg 100/27

I väntan på...

... påskhäxorna har jag...

... dukat upp i en skål, som jag i tiderna fick "ärva" av svärmor, frid över hennes minne. 
Att duka upp så här är farligt för plötsligt är skålen tom utan att en endaste häxa har synts till och då räknar jag inte med mej själv. Far i huset har redan hunnit göra av med två påsar med småägg, nej vänta tre! Och nu knaprar han på min mörka choklad och säger:
- Usch, det här är inte gott. Vi ska inte ha mörk choklad.
Klart som korvspad att vi ska ha mörk choklad. Det är ju hälsosamt! Men det ska ju inte precis ätas som knäckebröd, eller hur?

Idag är det påskafton och tyvärr kommer jag inte att kunna flyga till Blåkulla. Lite synd för jag har trimmat kvasten och uppfostrat katten till att sitta vackert! Men, men, influensan har nu kommit till stadiet där jag inte får fram rösten. Gissa om far i huset njuter! Förstås struntar han blankt i mitt vilda gestikulerande och undviker alla skrivna papperslappar jag viftar med framför näsan på honom. Han ser minsann ut att få en riktigt skön påsk med en tystlåten kärring.

Igår satsade jag hårt på att försöka bota mej. Jag började med medicin, Finnrexin, fortsatte med amerikansk whisky, tre små glas. Ingen effekt nånstans annat att det sista glaset gjorde mej lite yr i huvudet. Men vid det laget hade jag redan intagit lodrät läge. Kvällen avslutade jag med att dricka en mugg varmt honungsvatten. Inget av detta hjälpte. Nu återstår endast den traditionella finska metoden. Tjära, bastu och brännvin. Om jag inte orkar med det ikväll, så kanske imorgon kväll. Hittar jag inte tjära får jag lov att använda Carmolis örtdroppar istället och hoppas att det har lika bra effekt.
Senast i tisdag måste jag vara frisk för då har jag en lång dag fullspäckad med undervisning. Igår fick jag fixa vikarie för dagens åtagande och efter en hel del sms:ande med minst fyra inblandade så ordnade det sig, tack och lov.

På finska heter den här dagen Lankalauntai, dvs Garnlördag. Det har inget alls med den kristna traditionen att göra utan handlar om att idag skulle garnen, som man spunnit hela vintern, färgas. Eftersom jag varken har spunnit eller tänker färga så kanske jag skulle tolka dagen som att idag får jag lov att köpa garn? Många garnaffärer har hakat på det där och erbjuder sina garn till nedsatt pris. Fiffigt, men jag ska INTE handla ändå. Så det så!

Nej, nu ska jag sätta mej och vakta på påskäggsskålen...

... med den här virkningen. Sen när jag kroknar tar jag med mej skålen i sovrummet och gömmer den där. Fast då är det ju synd om påskhäxorna, som blir utan godis...


Blogg 100/26

Den som söker...

... han skall finna,
så ock denna kvinna!

Jag visste ju det. Någonstans fanns det lite svart garn av 7-bröder kvar. Det gällde bara att sova på saken och sedan börja gräva lite.

Nu skulle det gälla att orka virka också, men det är betydligt svårare med alla hostattacker och allt snor som rinner. Hur mycket snor kan det rymmas i en riktigt?
Endast 14 gram enligt Faktabanken. Hmmm, det känns som 14 kilo ska jag säga!


Blogg 100/25

Skadad ända

Ja, alltså nu talar jag ingalunda om min egen ändalykt. Och nej, inte heller om far i husets, utan om en stickända. Spetsen på en av mina rundstickor är defekt.

Det syns kanske inte så bra på det här fotot. Jag är inte bra på makrofotografering i halvmörker. Hur som helst så är spetsen på den här rundstickan obrukbar. Detta är väl nu då problemavfall? Problem för att jag skulle behöva den där rundstickan och avfall för att jag ska nog göra mej av med den. Ingen mening med att samla på söndriga grejer.

Förkylningen är nu ett obestridligt faktum, tyvärr. Jag skulle inte ha tid med sånt. Som det nu ser ut blir det inget bakat i det här huset och ingen hemkokad ost heller. Tur att jag köpte färdiga muffins idag. Ska bara gömma dem i skåpet så de inte försvinner imorgon. Jag köpte faktiskt också vårkyssar inspirerad av Carita. Kan vara bra att ha ifall nån vågar titta in här under helgen.

Det kusliga med den här förkylningen, som nu grasserar här i huset är att ikväll när jag talade med mamma i telefon så började hon också frysa och nysa. Kan det verkligen vara så smittsamt?

Far i huset har farit fram som en virvelvind här idag. Han letar efter foton på sin kusin, som fyller 50 år nästa månad. Och han letar och letar. Och det står ju skrivet: "Den som söker han skall finna". Finner gör far i huset minsann. Och gissa vart han öser alla fynd? Rätt gissat i hobbyrummet, som nu ser riktigt kaotiskt ut. Jag kommer nog aldrig att få nån ordning där längre. I min enfald trodde jag att han redan för länge sedan hade sorterat ut alla våra foton och placerat dem i det där hörnskåpet som står intill öppna spisen. Men se icke. Det saknas tydligen ett eller flera fotoalbum. 

Håhåjaa, det här var före digitalfotonas tid. Tänk så enkelt det skulle vara att sätta honom framför datorn och låta honom bläddra bland tusentals digifoton! Mycket enklare än att gräva bland alla ouppackade flyttlådor! :) Det värsta är att han påstår att han bara hittar garn och sticktidningar. Det kan väl inte vara sant?

För ser ni jag hittar däremot inte garn. Ja, ni läste rätt. Jag hittar inte svart garn av 7-bröder grovlek och kvalitet. Och jag behöver det för att kunna slutföra den virkade tuppgrytlappen jag håller på med. Ack, ack, varför köper jag aldrig garn i rätt färg? Och varför letade jag inte efter ett svart nystan i mataffären idag? 
Förstås för att jag var så säker på att jag hade svart garn hemma. För visst kom jag ju ihåg den där svarta jumpern som jag stickade åt den nästyngsta. Men det var ju redan i april år 2011. Så hur skulle det finnas ett svart nystan nånstans kvar längre? Eller finns det nånstans i den där villervallan? Borde det ordnas en stor garninventering hos mej? Nån som känner sig kallad? Men först borde jag väl få lagringsutrymme? Nånstans att placera alla garnnystan. Eller ska jag gömma dem i garderoben? :)

Nu kan jag sjunga nästan som Povel Ramel men dock med lite andra ord: "Var är garnet syster, var är garnet, var, var, var?"

Ikväll lovade jag min mor att härefter ska jag utgå från det garn jag har innan jag låter olika mönster inspirera mej. Det låter väl bra? först kolla garnet och sedan hitta lämpligt mönster.
Och nu ska jag sluta leta efter garn och i stället sitta en stund och glo på dumburken med näsdukspaketet nära till hands. Inte för att jag börjar gråta utan för att snyta mej. Och kanske jag ska smutta på en värmande och lindrande konjak eller whisky om far i huset bjuder på ett glas? Och sedan krypa ner mellan lakanen och vila, vila, vila. Disken får stå kvar.

Ha en riktigt skön fortsättning på skärtorsdagskvällen och ta det lugnt imorgon på långfredagen.


Blogg 100/24

Fångad

Nu just lyser månen och strör glittrande kristaller på snötäcket. 
Och jag har sjuk hals, nyser och hostar lite grann. Har lust att virka, men behöver krypa ner under täcket och vila för att ännu orka i morgon. I fredag tänker jag vara ledig! Tänk, ledig!
Hoppas mina influensa-symptom inte utvecklar sig till värre saker. Far i huset har smittat ner mej trots att jag försökt undvika honom.

Vet ni vad? Jo, det var jag som vann handduken i Caritas bloggtävling. Jippiii!

 
Far i huset lyckades fånga solnedgången. Och det rent bokstavligt som ni ser!


Blogg 100/23

Tom ikväll

Ni får förlåta mej. Nu just är det alldeles tomt i mitt huvud. 
Världen är ond och jag vill inte vara med längre.

Ändå kan jag ju inte klaga. Jag har ju det bra, tryggt tills vidare. Och jag fick idag besked om att jag får fortsätta jobba ytterligare ett år som datalärare på Mi. Hurra borde jag ju jubla. Men här ligger ingen champagne på kylning. 
Nåja, imorgon är en annan dag....


Blogg 100/22

En lila höna

- Hjääälp, garnet tar slut, hojtade jag förskräckt igår kväll då jag satt och virkade för brinnkära livet.
- Det är ju bra, fick far i huset fram mellan alla host-, nys-, och fräsattacker.
Vaddå, bra? Jag måste ju få färdig min virkade pannlapp och då måste jag få garnet att räcka till. Punkt slut!

Nå, färdig blev den, men sista stjärtfjädern blev gul istället för lila. Alternativt kunde hon ju ha varit utan stjärt, men vi ska ju vara snälla nu så här inför påsken, inte sant?

Modell: Hönsgrytlapp, modell nr 8 i Kauneimmat käsityöt nr 2/2016

Garn: Anchor Style Bamboolo från Coats, det gula och det röda är rester från 7-bröder, Novita

Åtgång:  66 g

Virknål: Nr 4

 

Jag hann alltså endast med ynka två grytlappar, den här och Höna-Pöna, under grytlappsfestivalen. Tjaa, vad kan man säga? Att jag har haft mycket jobb? Varit alldeles för lat? För okoncentrerad? Det sistnämnda kanske är sant för i torsdags lade jag upp till en ny disktrasestickning, som nu ivrigt väntar på mej. Jag vet dock inte riktigt vad jag ska göra härnäst: Sticka färdigt den påbörjade babyoverallen? Eller disktrasan? Eller varför inte virka en tupp, som grytlapp? Inte ska väl hönorna behöva vara helt ensamma heller?

Blogg 100/21

Det var en gång...

... en kaka...

Drygt tio minuter senare såg det ut så här! Kakfatet var länsat, endast några havreflarn fanns kvar.

Dottern dök upp i morse strax efter tio. Hon ringde lillebror, som undrade om vi hade något saftigt kaffebröd. Det hade vi förstås inte, för i det här huset kan man inte ha sånt. Det försvinner innan jag hinner blinka. Ja, och så är det förstås inte hälsosamt heller.
Hur det än var så skulle han komma på besök tillsammans med sambon, så nu gällde det att sätta fart. Dottern såg sig fundersamt omkring. Jaha, det fanns apelsin och banan och i skåpet fanns en konservburk med persikor. I frysen hittade hon inga bär, så hon skippade idén med smoothie.

Själv satte jag igång att med raketfart tillverka havreflarn. Det gick undan minsann. Lika goda som svärdotterns blev dom inte, men...tjaa, dom gick säkert att äta dom med, för de har tagit slut för länge sedan.

Dottern kavlade upp ärmarna och letade fram boken Vi bakar, en underbar bok för alla småkockar.
Kardemumma hade vi hemma, men inte pärlsocker och den där stekpannan, som dottern bakade i som yngre har skattat till förgängelsen för länge sedan. Lillbrorsan, fadern och storbrorsan var helt till sig. Underbart, nu skulle de äntligen få den där goda kakan, som de har längtat efter så länge.
Lättlagad av ingredienser man nästan alltid har hemma. Snabblagad och god, som sagt var.

Det blev en härlig söndagsförmiddag i familjens hägn.


Blogg 100/20

Skäms

Den blåvita flaggan fladdrade glatt i vinden då jag anlände till stan idag. Trodde först att det var nån i trevåningshuset som fyllde jämna år. Sedan såg jag att mer eller mindre alla flaggade.
Flaggdag? 19 mars? Vad är det för flaggdag?

På huvudbibliotekets trappa fick jag mitt svar:
- Det är Minna Canth-dagen idag.
Och nu vet ni, nu skäms jag nästan ögonen ur mej. Det är ju jämlikhetens dag här i vårt avlånga land. Hur kunde jag glömma det?

När jag kom hem från mitt uppdrag i staden och öppnade ytterdörren höll jag på att fall baklänges och ut av pur förvåning. Far i huset städade i vardagsrummet!! Hups! Påskstädning redan nu! WOW! Jag är fortfarande lite tagen av det hela, så tagen att jag inte ens har vågat sätta mej ner och virka grytlappar!
Dotterns kommentar igår om att vi måste städa för att vi har så smutsigt måste ha tagit skruv?

Och när far i huset städar, så gör han det minsann ordentligt, tack och lov. Blommorna har fått sig en välbehövlig dusch, mattorna har varit ute osv. Så skönt, nu behöver jag inte alls stressa nästa vecka utan har helt enkelt mera stick-/virktid, inte sant? Eller måste jag baka? Laga mat? Diska? Troligtvis, men nu, nu ska jag hänga tvätt och försöka få på en ny maskin innan det är dags att ta kvällen.

Bilden av Minna Canth är från Wikipedia.

Blogg 100/19

Inte bra...

... nä inte alls bra... så började min morgon än en gång. Elden hade slocknat i vedpannan och vattnet var iskallt när jag skulle duscha. Så iskallt att jag är säker på att blodtrycket gick upp i över 200. Eller vänta nu, kunde det vara ilskan och inte det iskalla? 
Som genom ett under klarade jag det hela tack vare mitt iskalla lugn! Och jag hann med frukost och iväg till jobbet i grannstaden. Och jag kan garantera att jag var klarvaken trots den tidiga timmen!
Om det här upprepar sig en tredje gång tror jag att jag kreverar. Alternativt resignerar och börjar allvarligt överväga att slarva med hygienen... näe det låter inte som en bra strategi det där sista.

Veckan har varit arbetsintensiv och givande. Jobbet är alltså helt super. Det som har varit mindre bra är att far i huset har haft mej att ränna i mataffären två dagar i rad. Och det är inte alls bra! Jag motstår de flesta impulser, går inte ens till godishyllorna, köper inte glass fastän jag egentligen älskar det och jag höll mej också borta från saltiga ohälsosamma, ibland ack så goda, chips, men...

 ... igår begick jag ett strategiskt misstag, jag försökte rusa förbi garnhyllan. I ögonvrån såg jag gula lappar med -50% på den lägsta hyllan. Jag bromsade så det skrek i hjulen på kundvagnen. Stopp och belägg. Här kunde jag ju tjäna storkovan. Hälften bort från priset och dessutom ekologiskt material. Inte kunde jag gå förbi det här tillfället. Absolut inte, men lite förstånd har jag ändå kvar för jag tog endast tre nystan!  1 500 g. 

Med tanke på att far i huset skulle ha mjölk, så... Till all lycka hann jag smuggla de här grannröda Eco Tube till hobbyrummet utan att far i huset fick nys om dem. Nu hittar han dem knappast i det kaoset som för tillfället råder i det rummet. Huvudsaken är att jag själv hittar dem, inte sant?

I onsdags hamnade jag också iväg till mataffären. Den här gången för att det var min tur att vara ordis på personalmötet och med det följer att det var jag som skulle koka kaffe/te samt bjuda på nåt ätbart. Det säger sig självt att jag inte orkade baka mitt i natten efter två kurskvällar på raken. Innan jag gick in i affären frågade jag far i huset om han/vi behöver nånting.
- Kattmat, fick jag till svar. Inte ett knyst sade han om att mjölken var slut! Och det borde han ju ha gjort med tanke på gårdagens resultat.

I onsdags rusade jag alltså på i affären igen i racerfart och försökte minnas allt vad som kunde behövas till jobbet... och så var det ju nåt annat... vänta nu... ajjo kattmat... och så...

... ja så blev det tidningshyllan än en gång... jag måste ju bara... ja, snart måste jag be audiens hos psykolog... 
Simply Crochet hoppade alltså in i min kundvagn.

Med den tidningen kom det här mönsterhäftet och virknålen som gåva. Det handlar om krokning, tunisian crochet. Härliga och inspirerande mönster.

Och så borde jag ju ha rusat vidare, men...

... dessvärre råkade jag få syn på Simply Knitting. Som gåva medföljde ett extra mönster, sex ABC-knappar och ett par stickor.

Huh, huh, ingen affärsresa för mej mera. Hmmm, undrar om vi klarar oss över veckoslutet eller om far i huset nu saknar kaffe? Fast då får han nog själv åka in till stan och handla!


Blogg 100/18

Torsdagkväll

En intensiv dag börjar gå mot sitt slut. Kvällen firade jag tillsammans med mamma. Det blev alltså 4:e kvällen på raken som jag var borta hemifrån. Men jag vill ju också hinna träffa henne mellan jobben.

Igår hade jag förresten med Höna-Pöna till jobbet och jag skulle ha fått hur många beställningar som helst. Mina kolleger tyckte att grytlappen är en perfekt present då man ska iväg på påskbesök. De har ju fått beskrivningen så de får allt lov att virka själva, inte sant? Nu kan det dock bli lite bråttom för påsken närmar sig med stormsteg.

De vackra vårkvällarna avlöser varandra.

Blogg 100/17

Onsdagkvällar

Nu är det slut för vårterminens del. Slut på datakursen i den här fina kurslokalen.

I kväll var det riktig fest på pausen: Ostmackor, bullalängd, kanelbullar, munkar och chokladkex. Oj, oj, oj... hur ska jag klara mej nästa vecka när det blir onsdag och kväll?

Och ni skulle ha sett den fina gåvan jag hade med mej hem. Stort tack till mina trevliga och aktiva kursdeltagare.
Ett gott nybakt bröd har redan försvunnit med kvällsteet i det här huset!


Blogg 100/16

á la Carte

Precis nyss hemkommen från kvällsjobbet. Missade bastun, snyft. Nu återstår endast att få i sig lilla kvällsbiten och sen stupa i säng så jag orkar med morgondagen. Först måste jag bara kolla om det är nånting som måste förberedas inför morgondagens kurskväll.

Även om den här boken med virkade grytlappar heter á la Carte så går dom här nog inte att äta hur söta dom än är. Den här kan jag ösa inspiration ur. Tyvärr kan jag inte ta med virkningen till jobbet. Det är nog enda nackdelen med mitt jobb. :)



Blogg 100/15

Höna-Pöna

I kväll när jag kom hem, rätt sent, doftade det underbart av mat redan då jag steg ur plåtlådan. Jag vände näsan mot stjärnorna och sniffade nyfiket. Hade grannarna lagat en sen middag? Ju närmare vår dörr jag kom desto starkare blev doften. Mmmm, underbart.

Jag kliver in och hojtar åt far i huset, får av mej rocken och kliver raskt in i köket.
- Eh, det blev inget kvar åt dej, säger far i huset lite uppgivet. Jag konstaterar att grytor och karotter är tomma, diskbänken är igen full, trots att den var tom i morse då jag åkte iväg till jobbet.

Jag får veta att unga husbonden med sambo hade varit på besök, öppnat kylskåpet kollat utbudet och börjat tillreda maten. Sen blev det faktiskt lite kvar, men unga husbonden tyckte det var så lite och han var så hungrig så han åt upp alltihop. Det är förstås honom väl unt, men någon hade ju nog kunnat vädra bort den goda aromen av mat!

Igår fick jag äntligen nånting färdigt, närmare bestämt en virkning. Höna-Pöna såg dagens ljus.

Modell: Hönsgrytlapp, modell nr 8 i Kauneimmat käsityöt nr 2/2016

Garn: Tennessee från Novita

Åtgång:  60 g

Virknål: Nr 4

Som vanligt avvek jag lite från beskrivningen. Virkade halvstolpar istället för fasta maskor.

Nu tänker jag för övrigt lägga ett litet märke på tidningspärmen så jag ser att jag minsann har använt ett mönster från just den här tidningen. Smart, eller hur? Nu kan jag följa med vilka tidningar jag ska skippa i framtiden.


Blogg 100/14

Solsken

- Nå, vad tyckte du, frågade min mor ikväll när jag talade med henne i telefon. Frågan kom överraskande nästan mitt i en garnkonversation. 
Vad tyckte jag om vad? Öööh? 
- Nå, om Melodifestivalen förstås.
Ajja, det var ju igår. Nästan alla bidrag var fina. Hurra vad Sverige är bra! Och så skönt att inte behöva rösta, för jag vet verkligen inte vem jag skulle ha röstat på.
Enda besvikelsen var nog att Samir inte alls badade naken. Lite drog han ju i badbyxorna, men någon hade säkert förbjudit honom att ta av alla kläder.

Här har vi haft ett härligt solsken hela veckoslutet.

Och lyssnat på helt annan sorts sång.

Blogg 100/13

Söt gumma

- Du är inte klok, stönade far i huset i morse då jag kravlade mej ur sängen klockan 7.  Till skillnad från honom tycker jag att jag var extra klok. Inte ska man ju sova bort en solig och ledig dag inte.
Far i huset konstaterade alltså inte att jag är en "söt gumma". Ack nej, han refererade inte till mej ens som en klok gumma! Så nu vet ni det!

Igår var jag iväg till mataffären i grannstaden på vägen hem från jobbet. Vi behöver ju nånting att lägga på bordet alla dagar. Min lust att handla var som vanligt långt under noll. Det är inte roligt att gå i butiken när man är hungrig och bara längtar hem. Det är svårt att göra vettiga inköp då.

Karamellhyllorna lyckades jag undvika utan minsta besvär. Men hur det nu kom sig befann jag mej plötsligt framför tidningshyllan istället. Jag hade faktiskt tänkt köpa korsordstidningen Lycko-Kryss. Tänkte att det kan vara lämpligt huvudbry under påskhelgen. Ja, alltså den helgen dyker upp fortare än ni anar. Förstås fanns den inte till salu där. Suck!

Men så fick jag syn på den här:

Och vem skulle inte vilja ha en söt gumma?

Nu blir det alltså virkning i påsk istället för nånting annat. Sötaste påskkärringar jag har sett på länge.

Vid tidningshyllan lever jag farligt. En går inte utan två, så innan jag visste ordet av hade den här slunkit ner i kundvagnen:

HUPS! Det var verkligen inte meningen för jag ska inte...

... men jag skulle väldigt gärna vilja ha en sån här dyna till sommaren. Det är bara det att min restgarnslåda inte innehåller så där härliga garner...

Med tanke på hur långsam jag är med mitt handarbetande så borde jag kanske sätta igång med den här nu genast så skulle vi ha en skön filt sen i vinter...

Den tredje tidningen var till all tur gratis, affärens mattidning, full av lockande lammrecept. Men vi ska nog inte ha lamm ändå...


Blogg 100/12

På landet

Oj, nu har hela veckan runnit förbi. Det gick fort. Och det har varit omtumlande. Och jag har just inte hunnit med nånting alls, annat än jobb. Och mitt jobb är ju världens bästa, så det går ingen nöd på mej fastän jag inte alltid hinner virka eller sticka.
Det positiva när jag kom hem idag på eftermiddagen var att diskmaskinen jobbade på utan min insats! Det ni!

I måndags var jag tvungen att fylla på lagren här hemma och alltså besöka mataffären. Och jag är ju inte särskilt förtjust i det där handlandet, men nån måste ju se till att det finns nånting att sätta i mun. 
Förra torsdagen träffade jag Tilda och vi ska ju inte... 
Och jag tänkte verkligen inte! 
Nej då, men plötsligt kom jag ihåg att Tilda nämnt någonting om korgar i tidningen Maalla (På landet) och se på sjutton där fanns den ju...

... och till nedsatt pris dessutom... och med så intressant innehåll. Hur kan jag ha missat den här tidigare? Kanske just för att jag inte ska köpa tidningar? 
Här läste jag om Koskis gård. Ett helt underbart ställe där jag har varit tillsammans med en hel busslast pensionärer för några år sedan. "Slottsherren", ägaren alltså, är en härlig, omtänksam och bra man. Han såg till att vi fick vatten när solen gassade på och ordnade så vi kunde gå på toa.
Jag har också besökt stället som barn, för min kusins man har jobbat där som förvaltare ända fram till pensioneringen. Men de minnesbilderna är lite suddigare.

Och se på sjutton, här fanns ju mycket att virka. Pefletti, det där gröna underlägget som man ska ha på bastulaven då man bastar, det är krokat. Jag kanske skulle testa på den tekniken igen?

Det fanns till och med hantverk för far i huset också. Tyvärr fnyste han bara åt detta.
- Man ska int spöka ut holkarna så där, sa han.
 Visst är den snygg? Huvudsaken är ändå att vi får upp fågelholkar så de små liven inte behöver vara bostadslösa längre. I Strömsö byggdes det fågelholkar på talko. Heja, heja... 

Stort tack till Tilda, som tipsade mej om tidningen och nu leder mej till fördärvet! :)

En riktigt skön fortsättning på fredagskvällen!

Blogg 100/11